Om samvete och att inte sakna

Barnen vilar och min man är på arbetsresa. Han har varit borta sedan torsdagen så det är jag och barnen på tre man hand hela helgen. Just nu är det dock endast jag. Soffan. Datorn. En påse nötter. Själv. Detta är bland det bästa jag vet.

Jag ska bjuda på ett erkännande – jag har aldrig riktigt kunnat relatera när kvinnor saknar sina män då de är borta. ”Längtar ihjäl sig”. Jag ska inte använda ordet aldrig eftersom det nog någon gång hänt, kanske, men det är extremt sällan jag ägnar tid åt att saknar Johan då han är borta. Så har det alltid varit. Det här är något jag hållit för mig själv i alla dessa år eftersom det i andras öron, förståeligt nog, kan uppfattas som att allt inte står rätt till. Länge uppfattade jag det själv som en negativ egenskap hos mig, att inte sakna, och det i sin tur gav mig dåligt samvete.

Sedan vi fick barn märkte jag dock samma tendenser – jag saknar sällan barnen då vi är ifrån dem och jag känner mig väldigt sällan som en dålig eller otillräcklig mamma. Jag har för mig att det är … ovanligt? Eller åtminstone något ingen pratar om. Det känns nästan som om det hör till att sakna och ständigt må dåligt för något vad gäller att vara förälder. 

Jag valde för länge sedan att svänga på steken och istället uppskatta denna sida hos mig. Varför sakna när vi ses snart igen? Varför känna sig som en dålig mamma när jag bara är människa? Alla människor gör fel. Istället njuter jag av min tid. Ägnar kvällarna åt exakt det jag vill. Ofta innebär det att jobba efter att barnen somnat på kvällen, eller titta på Wahlgrens Värld. Min guilty pleasure. Jag trivs med att vara själv och blir på nåt sätt även en bättre mamma då Johan är borta, eftersom jag vet att allt hänger på mig. Jag och barnen hittar på utflykter tillsammans och hinner med så mycket mer, på nåt vis.

Den här rationella sidan hos mig kan till stor del kan vara orsaken till att jag lyckas få ihop företagandet med att vara mamma och fru, tror jag. Mitt samvete pinar mig sällan hemma. Jag tycker att jag räcker till, för det mesta. Varför känns det lite ”fult” att säga när det egentligen är så det ska vara?

Sedan finns det istället andra områden där samvetet skaver, vilket för mig gäller kompisrelationer och jobbrelaterade kontakter, där det känns som om tiden och orken inte riktigt räcker till. Ett nytt mål blir att skapa ett upplägg där även dessa områden fungerar utan att samvetet konstant gör sig påmint. 

Pinar ditt samvete dig? 

Ikväll blir det bastu och pizza när Johan kommit hem. För ja, visst är det härligt när när vi alla sedan är samlade. Tillsammans är vi bäst. 

 

 

Smart kläddesign på Kulturkarnevalen

Hösten är för min del fullbokad eftersom jag utöver nätbutiken som rullar på som vanligt även har fyra andra större projekt på gång. Ett av dem är Kulturkarnevalen! 

Minns ni när jag skrev om 80/20 regeln och hur jag bandade in en videosnutt iklädd träningsbrallor och skitigt hår? Råkar ha exakt samma kläder på denna regniga söndag.Komiskt. Videon ligger nu live på Kulturkarnevalens sidor. Jag ska alltså hålla ett labb på Karnevalen i Ekenäs senare i år – Smart kläddesign. Det kommer att blir grymt roligt!

Såhär beskrivs Kulturkarnevalen på deras egna hemsidor;

Kulturkarnevalen är ett årligen återkommande evenemang för skolungdomar från årskurserna 7-9, folkhögskolor, gymnasier, yrkesläroanstalter och svenska språkbadsklasser. Detta år arrangeras Kulturkarnevalen den 14-17 november i Ekenäs. Karnevalen arrangeras nu för 17:de gången.

Upplägget för mitt labb Smart Kläddesign är redan klart, i stora drag, och vi kommer både att experimentera med återanvänt och skapa egna outfits. Jag kommer även att ge en inblick i hur det kan gå till då man jobba med kläder, hur man kan bygga något från noll genom att börja i liten skala och vilka fallgropar man gärna undviker.  Teori varvat med egna erfarenheter och kreativt arbete alltså. 

Från och med nu (14 september) kan man anmäla sig till de olika labben och platserna är begränsade så det är först till kvar som gäller.

Jag hoppas vi ses! 

 

SMART KLÄDDESIGN (*klick*)

Drömmer du om att jobba med kläder? Under labbet Smart kläddesign pratar vi om hur du kan bygga ett eget klädföretag från grunden, vikten av att nischa sig och hur du når ut med ditt arbete till rätt publik. Vi jobbar även kreativt och skapar egna outfits på basen av återanvänt material. Här får kreativiteten flöda fritt och vi åsidosätter det tekniska. Inga förhandskunskaper inom sömnad behövs.

Labbledare: Elin Sandholm Skogberg

Elin är Formgivare och företagare från Karis. Med sitt eget klädmärke E/S DESIGN vill hon motarbeta det så kallade ”snabba modet” där kläder förkastas med några månaders intervaller och istället bidra till en mer hållbar konsumtion. Elin har därför riktat in sig på multifunktionella kläder och alla produkter tillverkas som hantverk i hennes egen studio i Karis/Raseborg.

Bröllop på vårt vis

Så var man plötsligt fru. Fru Skogberg. I helgen gifte vi oss, sambon och jag, efter tolv år tillsammans. Man kan spekulera i varför det dröjt så länge, med tanke på att vi redan har hus och två barn, och kanske är det just därför. Inget kan binda oss samman mer än vad barnen gör och giftermål blev… överflödigt. Ändå har vi alltid tänkt att vi förr eller senare skulle gifta oss, kanske främst av juridiska och praktiska orsaker, och alla dela samma efternamn. Det är inte av en slump som mitt företag heter E/S DESIGN.

Jag tycker själv väldigt mycket om traditioner och då även bröllop. Jag är den som alltid fäller en tår när bruden kliver fram och uppskattar stämningen under en kyrklig vigsel. Kärlek, skratt, mat och dans – bröllopsfester är najs på alla sätt. Ändå har jag aldrig sett mig själv i huvudrollen. Aldrig drömt om den där vita klänningen eller fantiserat hur ett frieri skulle gå till. Dekorationer, bordsplaceringar, musik… Det är snarare med en ångestklump i bröstet jag tänkt på allt som borde planeras till ett traditionellt bröllop.

 

 

Jag har trott att tanken ska mogna med åren men det gjorde den aldrig. Jag har till och med läst att om lusten att gifta sig inte infinner sig naturligt så har man inte hittat den rätta. Som om giftermål vore beviset på kärlek? Mystiskt. Men så plötsligt insåg jag att det är okej att uppskatta en tradition även om man själv inte vill leva upp till den. På samma sätt som det är okej att gilla en klädstil även om man själv inte vill bära den typen av kläder eller älska en sport och själv utöva den endast från soffan. Man kan uppskatta på distans. Om vi ska gifta oss så är det fullt tillåtet att göra det på vårt vis utan att förringa andras traditionella bröllopsfester. Och så blev det. Dagen efter min insikt friade jag till sambon. 

 

Bröllopet blev nästan lika spontant som frieriet. Det enda vi bestämde på förhand var tid, plats och gäster. Ingen gigantisk fest – även om vi överraskades totalt av syskon och vänner med middag, program och oförglömligt härlig fest helgen innan – ingen vit klänning, ingen festlokal att dekorera, ingen diamant och inget traditionellt program. Istället gifte vi oss i magistraten en fredag förmiddag med våra föräldrar och mor- och farföräldrar som vittnen, och ordnade fest för övriga familjen på sommarstugan dagen efter. Så gott som alla förberedelser skötte jag och Johan själva torsdagen innan, vilket blev en fin och rolig dag i sig, och våra föräldrar hjälpte till att möblera om i stugan. Ingen stress. Inga måsten. 

Klänningen jag bar på fredagen var inte i närheten av en traditionell brudklänning. Blekgrönt lyocell tyg råkade jag ha i studion och den avslappnade silhuetten har jag haft lust att utveckla länge. Nu fick jag en orsak att göra det och klänningen syddes ihop dagen innan bröllopet. Vackra håruppsättningar är magiska och något jag själv testade och uppskattade som gäst till ett bröllop tidtagare i sommar, men på vår bröllopsdag ville jag se ut som jag och inte försöka leva upp till andras förväntningar. Håret fick därför hänga löst eftersom det är så det oftast ser ut. 

På lördagen bar jag en creme-färgad jumpsuit, även den ihopsydd dagen innan, och en av Johans  stickade tröjor ovanpå som jag hittade i hans garderob. Johan hade jeans och t-skjorta, det som han trivs i. Vigselringarna, släta i vitt guld, är Johans föräldrars förlovningsringar som vi fick ärva vilket blev perfekt. Diamanter är vackra på andras händer men hör inte hemma på mina. Johan får inte heller använda ring på jobbet så hans kommer antagligen att bo i lådan. Solrosorna som utgjorde kvällens enda dekoration kommer alltid att påminna mig om det där året som man fick plocka solrosor gratis bakom Masku i Karis. Jag lyckades till och med lura med mig Johan ut på åkern för att plocka med mig. Det var en ljuvlig syn. Vädret höll hela helgen, maten från lokala restaurangen smakade fantastiskt och istället för tal och uppträdanden så arrangerade vi en mini-olympiad för våra familjer och lät kidsen – åtta till antalet – springa runt som yra höns hela kvällen.

Helgen blev vår och alldeles perfekt.

Jag har nu efteråt funderade på hur mycket lättare det vore om jag bara följde med strömmen, levde upp till traditionerna och gjorde som andra gör, inte endast vad gäller bröllop utan även andra områden i livet. Det är smidigt att leva enligt en färdig mall. Praktiskt att ta beslut som förväntas av en och jag tror vi ofta gör det till och med omedvetet. Lever upp till förväntningarna vill säga. Men vad om man själv inte mår bra av det? Min poäng är att det kanske vore skäl att rannsaka sig själv lite oftare och våga lita på sitt eget omdöme. Våga säga nej till något. Säga ja till något oväntat. Våga ångra sig. Våga leva på eget vis.

Jag var orolig att vi kommer att ångra oss om vi inte gifter oss på traditionellt vis och därför blev det inte av. Men är det fiffigt att skjuta fram saker i all oändlighet bara för att man ”kanske ångrar sig sedan”? Nja. Vissa saker i livet blir i något skede för sent att förverkliga och sådana beslut bör såklart övervägas noga, som exempelvis barn, men att ordna stor fest och klä sig i en vit prinsessdröm – det blir aldrig för sent. Jag hinner och kan, om jag ångrar mig.  

Just nu känner jag ändå ingen ånger överhuvudtaget. Endast genuin lycka.

Familjen Skogberg. Bilderna från festen förblir i familjalbumet. 

 

Tack till familjen. Tack till vännerna. Tack till Johan. Jag är lyckligt lottad. 

 

Balans som företagare

Ny vecka. Nya möjligheter. Jag kämpar fortfarande med att komma ikapp efter sommar-kaoset men är övertygad om att DETTA är veckan då jobbet inte längre flåsar mig i nacken. Å andra sidan har det ploppat upp nya härliga projekt … Hm. Jag får snopet inse att jag inte kommer att kunna åta mig allt jag vill. Men vi återkommer till det.

Idag ska jag påminna mig själv om mina egna ord. En fin artikel skriven åter igen av härliga Michaela. Hela artikel hittas här.

Elin Sandholms 5 tips för bättre ork och motivation


1. Ägna mycket tid åt planering.
 Som företagare finns det alltid mer att göra, jobbet tar aldrig slut. Det kan kännas mentalt tungt, men med god planering kan du känna dig färdig för dagen.

2. Fokusera på det du är bra på och outsourca resten. Då maxar du din tid som i något skede kommer att bli en bristvara.

3. Jobba med mental träning. Om du inte gör det utnyttjar du 30 procent av din kapacitet. Om hjärnan inte är med på noterna, maxar du inte din potential.

4. Stäng av alla aviseringar på telefonen. Då kommer du in i ett bra arbetsflow och slipper ha jobbet flåsande i nacken på din lediga tid.

5. Belöna dig själv. Små belöningar för delmål och stora belöningar då stora mål nåtts. Det fungerar som bränsle för fortsatt jobb.

Nu kör vi! Kortsiktiga belöningen, om jag lyckas få veckans jobb gjort, är att i helgen designa och sy min egen brudklänning. Det om något sporrar att jobba järnet.

IN-STOCK och konsumtionsbeteenden

I kommersiellt samarbete med E/S DESIGN

 

Det händer en hel del på jobbet, som vanligt. Nytt just nu är att jag har lanserat en IN-STOCK sektion. Som namnet antyder är detta produkter som redan är färdiga eller halvvägs i produktion och jag kan därför erbjuda snabbare leverans för dessa produkter.

Ett återkommande problem är nämligen att kunder vill, förståeligt nog, påskynda leveranserna. Vi har de senaste tio åren vant oss vid att klicka hem produkter via nätet som landar hemma i postlådan endast några dagar senare. Jag kan inte påstå att detta är något jag stöder eftersom det ofta resulterar i både överproduktion och överkonsumtion, men jag kan inte heller ensam bryta detta mönster.

Mitt koncept går ut på att producera endast den mängd som går åt, vilket förklarar leveranstiden på 2-3 veckor. På så vis behöver jag inte heller ”rea bort” stora mängder kläder. Men – det finns alltid ett men – eftersom många kunder önskar snabb leverans så såsar det till min serietillverkning. Produktionen blir hoppig och ineffektiv och det stressar mig eftersom jag som vanligt vill vara till lags men kämpar med att hinna med. 

Men så plötsligt slog det mig – jag gör det lilla lager jag har tillgängligt i nätbutiken. På så sätt kan jag leverera till de kunder som önskar snabbare leverans, förutsatt att produkten de önskar finns i lager såklart. Det sporrar mig även att sy en extra produkt till lagret i samband med serietillverkningen vilket effektiverar hela produktionen, som även var en målsättning för året. Heija! Slutligen kan jag med detta även motivera mig själv att inte pressa min övriga produktion allt för hårt utan våga säga mer nej till påskyndade leveranser (även om jag inte vill, men ni förstår vad jag menar).

Ibland ligger lösningen nära till hands.

IN-STOCK lagret har redan lanserats även om det än så länge ser lite rörigt ut. Tanken är att alla IN-STOCK produkter ska fotas och presenteras på docka för att ge en tydligare överblick, men jag förbättrar med tiden när jag hinner fota. Lagret är även väldigt levande och uppdateras flera gånger i veckan  med nya produkter, helt beroende på vad jag producerar för stunden. Så ja, E/S DESIGN kan nu till viss mån leverera inom 2-4 arbetsdagar. Med det sagt så önskar jag att var och en tänker igenom sina köp – alltid – och inte gör förhastade beslut. Vi kan konsumera bättre!

Märka barnens kläder smidigt – Ikast Etiketti

Från företagsutveckling och ekonomi till att märka barnens dagiskläder. Det svänger mycket här på bloggen, men det är min vardag. Jag vill bjuda på ett tips som eventuellt kan underlätta din!

Innan jag fick barn föreställde jag mig att jag skulle vara den där mamman som alltid har koll på alla barnens dagislappar, omsorgsfullt märker deras kläder och aldrig ramla in genom dörren flåsandes ”ursäkta att jag är sen”. Tja. Det blev inte riiiiiktigt så.Flåsar gör jag inte så mycket, även om jag stundvis kommer tio minuter sent. Dagispersonalen har alltid varit förstående och själv har jag varit noga med att alltid lämna telefonen och stressen i bilen då jag plockar upp barnen från dagis. Det mötet är sist och slutligen dagens viktigaste. Däremot är jag den morsan som aaaaaaaltid lånar en bläckpenna för att i sista sekund skriva namn i barnens regnbyxor. Eller mössor. Eller handskar. Eller vad det nu kan vara. Stora fula bokstäver med bläck eller sprittusch. SIGGE. CHARLIE. Bör tilläggas att 90% av våra barns kläder är begagnade så ofta finns där redan ett namn på lappen. Då är det inte så lätt att få till det.

Tills nu.

Via Ikast Etiketti – som bland annat levererar storleksetiketter till mina produkter – så hittade jag namnmärken till barnens kläder. Sådana som man designar själv och sedan stryker på. (Vem tusan orkar sy lixom? Säger hon som äger 9 symaskiner och syr varje dag….). Fick hem märkena för några veckor sedan och blev positivt överraskad över hur smidigt det var att fästa dem.

Instruktionerna som medföljde var dock felaktiga och orsakade några svordomar där till en början. Istället för att klippa ut ett märke, enligt instruktionerna, så ska man dra bort det från arket likt ett klistermärke, lägga på rätt plats och sedan stryka med ett silkespapper emellan i ungefär 10 sekunder. Voilá! Klart. Märkena tar fast på de flesta ytor och sitter som berget. Gummistövlar, exempelvis, som inte har någon lapp där namn kan skrivas. Testade tvätta i 40 grader också, utan några problem. Dessutom är märkena så pass fina tycker jag, att jag fäste dem på yttre sidan på vissa mössor.

Så dagens två tips som gör din vardag lite lättare och härligare lyder alltså: beställ hem strykbara namnmärken från Ikast Etiketti och lämna stress och telefon i bilen då du plockar upp dina älskade barn från skola eller dagis.

Med det säger vi trevlig helg!

GROW4

Jag kan ha låtit lite som en negativ surkärring i förra inlägget. Men allt är inte surt, såklart, även om jag mystiskt nog har lättare att dela med mig av det. Framtiden för även med sig mycket roligt! Idag hade jag Skype-möte gällande ett av min nya projekt som inleds i höst – företagarutbildningen GROW4. Ja! Jag ska studera ett år! Halleluja! Jag längtar verkligen. Är grymt taggad, eftersom jag var på vippen att haka på utbildningen redan förra året. Nu blir det av.

 

”GROW ” – Yrkesexamen för företagare – riktar sig till småföretagare som vill växa och till företagare som vill skapa sin egen arbetsplats och leva på sin passion. Den som har avlagt denna examen, kan verka som självständig företagare eller inom entreprenörsmässig verksamhet.

Utdrag ur Optimas egen utbildningsbeskrivning som hittas i sin helhet här.

 

Man kan fråga sig varför jag väljer att studera då jag redan jobbar som företagare på mer eller mindre  heltid. Jo, E/S DESIGN har jag nu drivit i drygt tre år, det första året som mamma-ledig och sedan som deltidsjobb. År 2019 är därför första året som jag känner att jag verkligen jobbar. Att detta är mitt levebröd. Nu är det på riktigt. Ja älskar det men ändå känns det ofta som för mycket.

Mitt huvudsakliga mål med GROW4 utbildningen är att utveckla E/S DESIGN till en hållbar arbetsplats för mig själv lik som för andra, med möjlighet att växa på lång sikt. På begriplig svenska betyder det att jag vill jobba humana mängder med vettig lön genom att skapa bra grejer, utan att trampa andra eller planeten på tårna. Och helst inte gå in i väggen medans. Enkelt men svårt ändå.

Inspirerat av Kugges fenomenala inlägg (läs det, så himla bra!) så tänker jag riva fram lite siffror för att konkretisera.

Jag fakturerar som bäst i medeltal 5000 euro varje månad, inklusive moms, då genom att jobba 80% (hemma en dag i veckan med kidsen och vill så vara ännu ett tag). Mina fasta kostnader har jag lyckats hålla relativt låga – studiohyra, telefon, Föpl-avgift, nätbutikens kostnader… – men jag har istället rejält med rörliga kostnader som påverkas av försäljningen. Mer försäljning = mera inköp. Endast materialkostnaderna landar på över tusen euro varje månad just nu.

Det mesta av tiden går sedan åt till att producera och leverera och hantera e-posten. Mer än så hinner jag inte riktigt, även om min syster sköter en hel del av pappersarbetet. Det jag behöver hjälp med är alltså att utveckla min affärsplan så att jag ska kunna dra in samma summa eller mer på kortare tid. Inte för att jag vill bli rik utan för att jag vill ha mer tid att syssla med kreativt jobb, som jag beskrev i förra inlägget. Jag älskar att tappa bort mig själv i den kreativa processen, glömma tid och rum och förväntningar och bara skapa utan en tanke på att någon annan ska tycka om det jag gör. Alla sådana processer genererar inte pengar. Åtminstone inte genast. Men jag behöver dem. De är mitt bränsle. Jag vill även ha möjlighet att hoppa på spontana projekt, sådana som dyker upp från olika håll.  Projekt innebär ofta en hel del investerad tid och pengarna droppar in först senare. Det behövs alltså en buffert. 

Nu kan detta låta som att jag är helt fokuserad på pengar och visst, så är det. Jag har insett att en bra och genomtänkt grundverksamhet i företaget kan generera de pengar jag kan leva på, så att jag sedan kan ägna resten av min tid till kreativt jobb, projektarbeten och annat spontant jobb. Och familjen. Drömmen! 

Jag är övertygad om att GROW4 med Sebastian Widjeskog i spetsen kan hjälpa mig att hjälpa mig själv (haha vilken klyscha men sann sådan) och bland inriktningarna som erbjuds så väljer jag att fördjupa mig i ekonomiförvaltning och produktionsansvar. Ekonomin säger sig självt och det senare handlar för mig om att minimera svinn, jobba mer ekologiskt hållbart (ekologiskt är ett stort ord) och skapa en sidoverksamhet på basen av restmaterialet. Yepp, jag har redan en idé.

Studierna sker på distans som läroavtal via mitt eget företag, så E/S DESIGN verksamheten rullar på som vanligt. Fast snart ännu bättre. Den första av fem närträffar sker den 26.9.2019 uppe i Jakobstad och jag ser fram emot det, även tågresan. Resorna kommer samtidigt att fungera lite som personlig terapi. Jag menar tåg, hotell och frukost serverad i kombination med inspiration. Kan det bli bättre? Tror inte det.

H: övertaggad

 

Foto av härliga Rebecka Hägert som även går GROW3 utbildning som bäst.

 

 

Hösten – min tid

Jag kan erkänna att jag aldrig skött mitt jobb så illa som denna sommar. Vilket peppande sätt att inleda ett inlägg, eller hur haha? Tragiskt men sant. Jag undviker ordet dålig, men egentligen är det rätt ordval. På det privata planet har sommaren däremot varit fenomenal, så jag tänker att vi kanske landar någonstans i mitten på känsloskalan när jag blickar tillbaka på sommaren 2019.

Utan att behöva gå in på desto mer detaljer på vad som gått fel så kan sätta fingret på två saker som orsakat en kaotisk jobb-sommar. Ena av dem heter sömnbrist. Jag vet, jeeestas så småbarnsföräldrar orka järma om sömnbrist tänker kanske du som inte har barn. Men sömn är kroppens bästa medicin som kan lösa de flesta problem, både mentala och fysiska. Långt ifrån allt, såklart, men mycket. Dessvärre är sömnbrist någon man sällan riktigt märker förrän det är försent. Själv har jag blivit expert på att ignorera kroppens signaler och kan lätt sova fem-sex timmar i dygnet i flera veckor, utan att vila ut en enda natt. Sömnen är heller aldrig ihållande eftersom det är älskade lill-monstret Charlie som har en dålig sömnperiod. De gånger barnen inte sover hemma vaknar jag ändå – drömmer själv mycket och har så gjort hela livet – och jag kan inte ens minnas när jag senast sov en åtta timmars natt utan uppehåll. I våras kanske? Sakta men säkert blir jag destruktiv. Tankspridd. Ångestfylld. Ilsken. Om det inte vore för Sommarpratet och allt fint kring det (tacktacktack igen!) som gett mig en liten dos av energi så hade jag nog lagt mig på stengolvet med armarna ut åt sidorna och gett upp för länge sedan. Nu hände det istället på torsdagen. Totalt handlingsförlamad. Over and out.

Vi bestämde därför med sambon att tillfälligt ändra nattrutinerna för att åtminstone få sova ibland. Öronproppar, skilda sovrum och varannan natt. Där har vi planen för mer sömn i höst.

Det andra problemet är svårare för mig att beskriva men jag gissar att många kreativa själar känner igen sig.

Tänk dig att du har en hobby du älskar. Något som får dig att må bra i hela kroppen. Tänk dig sedan att du under flera månaders tid inte får syssla med dina hobby, även om utrustningen ligger där på bordet framför dig. Se men inte röra. Så har min sommar på jobbet känts.

Jag ÄLSKAR att skapa saker. Känna på tyger. Rita mönsterkonstruktioner och fota fina bilder, greja med nätbutiken, ja till och med att organisera och städa. Inget av det har jag gjort i sommar, vilket är okej. Allt har sin tid. Sommaren för mig handlar om att producera och leverera men hösten kan inte handla om samma sak. Då går jag under. Min kreativitet sitter som bäst som en klump i bröstet. Det gör fysiskt ont där och det är dags att göra något åt det. Hur är en återkommande fråga, då jag fortfarande sackar efter med jobb och har lite mer att göra än vad jag klarar av. Parallellt med beställningar via nätbutiken så rullar det samtidigt in andra spännande projekt som jag gärna skulle haka på. Så jag frågade mig själv – om jag bortser från alla måsten, vad vill jag då? Svaren överraskade mig.

Ett av dem är exempelvis att jag under hösten inte kommer att ta emot kunder för provningar till studion. Jag vet, det är inget beslut som direkt gynnar min verksamhet men det gynnar mig och frigör tid till allt annat jag vill. Jag kommer även att återgå till mitt veckoschema och då baka in tid för kreativitet. Tid för spontana projekt. Tid för reflektion. Tid för att fotografera. Och så planerar jag även in det viktigaste – tomrum. Det som planeras in brukar allt som oftast bli av. Det andra förblir en avlägsen dröm som svävar där någonstans och förlorar kampen mot tidsbristen. Gång på gång.

Så ja, sommar är såklart fantastiskt på många sätt men jag är en rutinmänniska som mår bra av struktur och system. Därför välkomnar jag hösten även detta år, lägger korten på bordet, rensar, och börja om. Imorgon är en ny dag. Nya problem. Nya möjligheter.

Kreativitet och sömn. Det prioriterar jag i höst.