Det nya konceptet och Helena

Förändring är svårt. De flest av oss påstår att vi vill ha förändring. På jobbet , i relationen, hälsa… Men när det väl kommer till kritan – till och med när förändringen serveras framför oss på ett silverfat – så är den fruktansvärt svårt att ta till sig. Jag är inget undantag. Det är med gigantiska hästkrafter och en stor skopa ångest som jag utvecklat det nya konceptet för mitt företag. Nu när det klubbats igenom, när flera av mina tidigare produkter har avslutats (ångest ångest) och det nya konceptet är på gång så känns det helt rätt men samtidigt nervigt, nytt och lite oklart. Jag prövar mig fram, helt enkelt.

Det finns två orsaker huvudsakliga till att e/s design konceptet förändras, båda vilka jag nämnt tidigare.

  1. Jag har ständigt lite mer beställningar än jag klarar av.
  2. Jag trivs inte med kvantitet.

Det är kanske lite av ett lyxproblem att ha mer beställningar än vad jag klarar av, kan man tycka. Trots det når intäkterna ändå inte till den nivå jag vill. Mycket jobb borde generera mycket intäkter. Visst gör det det även för mig men någonstans i mitten brister det och den extra arbetsbördan, utöver 40 timmars veckan, är inte lönsam. Kostnaderna skenar även iväg i form av förhastade, kortsiktiga beslut, många materialbeställningar och slarv. Yepp, jag gör mera fel då jag är stressad. Det vill jag förändra. Jag älskar att jobba och det är till stor del en hobby som får flyta in i vardagen – jag sitter gärna och editerar produktbilder på kvällen medan manen kollar någon serier – men alla arbetstid bör vara värdefull och generera något.

Sedan har vi det här med kvantiteten. Jag trodde att det skulle vara härligt att kunna gömma sig bakom en nätbutik och ”team e/s design”. Att inte vara i personlig kontakt till kunden. Jag hade fel. Jag tycker det är väldigt obekvämt att leverera produkter till en människa jag inte vet något om. Till viss mån är detta något jag behöver vänja mig vid, såklart, men jag vill även ha en närmare kontakt till mina kunder. Veta vem hon är, vad hon gör och på vilket sätt jag bäst kan underlätta hennes vardag. Hellre färre och bättre än många, både vad gäller produkter och kunder. Jag vill veta vem du är. Om jag sedan designar och tillverkar produkter som jag personligen älskar så är det inte ett problem för mig att vara ansiktet utåt för mina egna produkter. Det har jag märkt av erfarenhet. 

Idealkunden just nu då? Hon heter Helena, är 37 år. Jobbar som avdelningschef på en bank sedan några år tillbaka. Hon har två barn i skolålder. Helena är intresserad av kläder men att bolla karriär med familj innebär en del kompromisser. Att strosa i butiker är någon som hon prioriterat bort och Helena köper därför ofta kläder från samma butiker om och om igen, helst flera kompletta outfits åt gången. Inte sällan samma modell i flera färger. Helena klär sig inte i trender, men gärna modernt och gillar det lilla extra i plaggen. En speciell skärning, någon intressant detalj eller en ovanlig färg. Bekvämlighet går dock alltid före utseende och Helena lämnar gärna in kläder till skräddare för att justeras eller lappas…

Jag skulle kunna fortsätta beskriva Helena i detalj, men jag tror du får en uppfattning om vem jag har i tankarna. Observera dock, att när jag beskriver min ideal kund så handlar det inte om att alla ska vara en Helena. Såklart. Jag är själv ingen Helena! Mina barn är små och jag jobbar definitivt inte på bank och behöver inte heller klä mig representativt på jobbet (ensam med mina leggings i studion hehhe). Det handlar inte om att utesluta alla som inte är Helena men tanken på Helena hjälper mig inför varje beslut, att välja bland alla tusen alternativ. För tro mig, dom är oändliga. Det finns lika mycket önskemål som det finns människor på planeten och försöker jag vara alla till lags så blir det äggröra av alltihop. Allt från färgval till material och produktfotografering, inpackning och leverans, och allt där emellan, påverkas av tanken på Helena.

Jag vill förmedla att det är jag, en designer och sömmerska, som står bakom e/s design och inte en kedja med produktion utomlands. Jag vill att kunderna ska känna mig och vise versa. Därför är det mitt fejs man nu ser på startsidan.

Det nya koncepter handlar om att leverera kvalitativa produkter till kunder som behöver representativ klädsel i sitt jobb, uppskattar inhemsk design och värderar god service. Kort och gott. Produkten är självklart i fokus, men tjänsterna omkring kommer att ta allt större plats.

Jag är utbildad sömmerska och tillverkar alla produkter personligen. Det är unikt i dagens läge, och något jag vill utnyttja mer. Därför kommer jag att satsa mer på måttanpassade plagg, det vill säga att varje plagg kan och skall korrigeras enligt kunden kropp och önskemål. Mitt jobb är avslutat först sedan då standard storleken har provats och en måttanpassad version har skickats till kunden. Helena uppskattar att jag kan besöka henne på jobbet där vi tillsammans provar nya modeller, färger och noterar vad som behöver korrigeras. Hon uppskattar även att plaggen levereras hem till dörren eller till kontoret.

Det nya koncepter handlar om att leverera kvalitativa produkter till kunder som behöver representativ klädsel i sitt jobb, uppskattar inhemsk design och värderar god service.

I det stora hela så jämför jag mig nu med en privat tandläkare. Mer än gärna hjälper jag alla som hör av sig – inte med tandvärk utan med kläder såklart – men ibland har tandläkaren fullt och kan inte åta sig nya kunder. Det skulle innebära att de existerande kundernas service skulle lida, vilket jag inte vill. Min egen kapacitet får sätta begränsningar och jag vill just nu inte att teamet växer.

Om jag tillåter mig själv att gå händelserna lite i förväg med en utopi jag fantiserar om, så är det att om fem år jobba med endast samma kunder om och om igen, bestående av 35-40 kvinnor runtom i landet. Kvinnor som jag lär känna. Som känner mig. En ömsesidig förståelse och en möjlighet att skapa kläder tillsammans som passar just dem. Drömmen.

Så känns det i magen just nu. Arbetsivern som smyger sig på tyder på att det är rätt. Vem vet om jag tänker likadant om fem år, men det tar vi då. Det viktigaste är att jag ser fram emot måndagar igen. Faaaaantastiskt! 

Maya Dress – plåstret är av

Detta inlägg är reklam för mitt eget företag e/s design.


Ibland bör saker och ting göras i fel ordning för att överhuvudtaget bli av. Jag hade tänkt skriva ett inlägg om det nya e/s design konceptet och uppdatera hela nätbutiken innan någon ny produkt lanseras, men äh. Nu tryckte jag på publicera ändå. Som obotlig perfektionist har jag övat på att vara ”färdig tidigare”. Småfixandet med detaljer tar ändå aldrig slut.

Maya Dress

Jag är därmed stolt att få presentera Maya Dress. Ta-daaaa! Först ut av tre nya produkter. Idén med Maya klänningen var att skapa ett plagg med ärm där silhuetten kan justeras för att passa både kropp och tillfälle. Jag är knappast den enda som växlar väldigt mycket i storlek, från morgon till kväll? Kasta på en middag därtill så ser jag ibland ut att var i femte månaden. Inget fel med det, egentligen, men en tight klänning är kanske inte det man har lust med just då. Maya klänningen kan varieras från tight passform till lösare med hjälp av bältet som sytts in i sidorna (modellen i sig är lös passform). Jag kunde inte bestämma mig gällande halshålsurringning så det blev både och – klänningen är vändbar. Min förkärlek för multifunktionella plagg sitter i märker jag och kommer antagligen så att göra även längre fram, till stor del.

Gratis materialprover kan beställas via nätbutiken.

Material

Tyget förtjänar ett helt inlägg i sig. Det är en fantastisk kvalitet som jag hittade på senaste tygmässan, bestående av cellulosa fibrer (53% kupro, 47% viskos), som har aningen glans men inte för mycket. Tyget faller väldigt vackert trots att det är lite grövre än traditionell viskos (håller därmed även bättre), tål maskintvätt och det viktigaste – andas. Verkligen glad över att ha hittat denna kvalitet och färgskalan består av drygt 30 färger så flera färgalternative är på kommande. Enda minuset jag kan nämna är att det skrynklar en aning, vilket så gott som alla naturmaterial gör, och kryper 3% i tvätt. Även det nästan oundvikligt, men något jag är viktig med att nämna för kund. Är du intresserad av tyget? Gratis tygprover kan beställas via min nätbutik här (länk).

Pris

Sedan har vi det här med priset ……….. Det som får det att krypa lite i kroppen på mig. Prisnivån på de nya produkterna är högre. Yep. Så är det. Och det gör mig en smula obekväm, samtidigt som jag vet att detta är det som krävs för att jag ska nå mitt mål om en harmonisk arbetsplats. Sedan två år tillbaka har jag nästan ständigt haft för mycket att göra, för många kunder, vilket ändå inte genererat det jag önskat i intäkter. Det här med pris är en seg soppa, men jag följer nu en kalkyl jag utvecklat på Excel, knackar in siffrorna utan att blanda in känslor och trycker på publicera. Det känns fruktansvärt. Men efter ett tag ändå rätt. Det är hantverk jag sysslar med och en unik tjänst jag erbjuder.

Måttanpassat

Där har vi den sista stora pusselbiten vad gäller mina nya produkter. Alla produkter kan måttanpassas – inte endast längd utan alla mått – utan extra kostnad. Detta är något jag vill satsa mer på eftersom det är en unik tjänst ingen annan erbjuder i Finland, så vitt jag vet. Jag har möjlighet att göra det då jag tillverkar alla plagg personligen. Med andra ord är mitt jobb inte klart då produkten levererats till kunden, utan klart först sedan då kunden fått sitt måttanpassade plagg. Men mer om det då jag berättar om det nya konceptet.

Maya Dress finns alltså nu tillgängligt i tre olika längder och två olika färger. Det känns som att jag rivit av ett gigantiskt plåster från pannan. En smula smärtsamt men befriande när det nu är gjort. Nästa viktiga steg är att fota klänningarna även på en annan kroppstyp i större storlek, vilket jag kommer att göra med alla produkter. Sedan ska även flera färger köpas in men jisses vad svårt det är att välja. Kanske du kan hjälpa mig? Får återkomma med en omröstning.

Tills dess jobbar jag hemifrån soffan med en snorig Charlie. Bilder på Maya blouse editeras som bäst. Snart redo!

Maya Dress hittas här.


Detta inlägg är reklam för mitt eget företag e/s design.

Jag är företagare av egoistiska orsaker

Det är så länge sedan jag skrivit blogg att jag inte kom ihåg lösenordet till inloggningen. Nåväl. Lösenordet är återställt. Dags att komma igång igen!

I skrivandets stund sitter jag vid det gamla träbordet i studion och väntar på att systemkameran ska ladda. Min lilla fotostudio är riggad, lamporna på plats, håret lockat, de nya plaggen ångade och redo… I helgen är det tänkt att mitt nya koncept med de första nya produkterna ska lanseras. Jag är skiträdd.

En hel sommar har sörplat förbi, med epidemier och allt vad det innebär. Jag har haft en fenomenal sommar ändå på många sätt, om man får säga så. Jag trivs bra i det isolerade livet och den här sommaren har gett utrymme att tänka, känna och agera därefter. Jag har landat i så mycket nytt att jag inte ens kommer ihåg vad min ursprungliga åsikt eller tanke egentligen var? Jag antar att det är så man utvecklas.

Vi hoppas över sommaren och går direkt in på mitt jobb och det nya koncept jag ruvar på. Ja jag skriver ”ruvar” eftersom jag tror att konceptet alltid kommer att leva och utvecklas, mer eller mindre, i takt med att världen gör det. Men mer om detta koncept kommer senare. Det jag vill klargöra först, både för dig och mig själv, är något annat. En stor insikt som kommer bli mitt mantra för det kommande året. Ett inte så charmigt sådant, men viktigt.

Jag är företagare av egoistiska orsaker. Mitt huvudsakliga mål i livet är inte att hjälpa andra.

Som sagt, inte så charmigt. Men sant. Vad betyder detta? Jo, det finns väldigt mycket människor som menar att deras syfte i livet är att hjälpa andra. Det är fint. Nej det är fantastiskt! Insikten är dock att jag inte är en av dem. I så fall hade jag jobbat med något helt annat. Antagligen inom vård eller något annat inom den sociala sektorn. Så vad är då syftet med mitt företagande? Att hjälpa andra finns definitivt med på listan, men inte högst upp. Prioriteringarna för mig ser ut enligt följande:

  1. Få utlopp för min kreativitet och jobba med en hobby
  2. Anpassa jobbet efter familjelivet
  3. Jobba med något som hjälper andra

Orsaken till att detta är så viktigt att veta, är att det många gånger förklarar mitt agerande. Jag vill, lik som de flesta människor, behaga andra. Vara till lags. Göra människor nöjda och glada. Det är inget fel med det, men det blir problematiskt om detta behagande trampar över alla andra prioriteringar, vilket det tyvärr gjort allt för många gånger. Min prioritet är att få jobba med något kreativt som jag älskar, på ett sätt som passar väl ihop med familjelivet. Jag strävar inte efter tolv timmars arbetsdagar. Inte heller miljoner på kontot. Eller tusentals kunder. För mig finns det ingen prestige i det. Jag vill leva ett najs liv och då unnar jag mig att sätta mitt skapande och min familj först. 

Första gången jag tänkte denna tanken blev jag lite svettig och kände mig dålig. ”Kunden först” heter det ju inom försäljning. Ska jag alls jobba med försäljning då? Nu har tanken landat och jag är okej med den. Jag är okej med mina prioriteringar och övertygad om att det går att åstadkomma alla tre punkter samtidigt.

Den största förändringen som behövs för att kunna leva enligt dessa prioriteringar är färre antal kunder. Ja du läste rätt, färre. Inte fler. I en värld där kvantitet styr så kommer jag att satsa på färre och kvalitet istället. Bättre kvalitet på jobbet. Mer tid över till att verkligen lyssna på kunden, lära känna henne och leverera det hen är ute efter. Mer tid till andra spännande projekt som faller i min famn. Slutligen även mer tid att vara ledig och ta hand om mig själv, kidsen och huset. Allt detta hänger ihop med mitt nya koncept.

Maya dress under utveckling – den första produkten inom det nya konceptet. 

BLOGGEN ÄR FÖR DIG

Om företagandet är egoistiskt så kan jag däremot med handen på hjärtat säga att denna blogg är främst till för dig. Att hjälpa dig att våga. Att känna igen dig. Att inspireras. Att må bättre och ta det där obekväma steget mot det du vill. Jag skriver för dig, och bjussar därför öppet om det som skaver. Så säg till om det är något specifikt du vill läsa, nu när jag äntligen kommit igång igen.

Kram: din egoistiska blogg-slav. 

 

 

Flera ben att stå på och bra timing

Ensam i en gigantisk skolbyggnad. Långt före COVID19 bröt ut hade jag tackat ja till att undervisa vuxenstuderande i mönsterkonstruktion vid Axxell/modelinjen. Två kvällar i veckan i drygt en månads tid, vilket betyder att jag ändå kan sköta mitt vanliga jobb parallellt. 

Utöver min egen kärnverksamhet, alltså e/s design nätbutiken, så har jag märkt att det är fiffigt att ha några andra ben att stå på under året. Omväxling förnöjer, brukar man säga och jag behöver definitivt paus från mina egna idéer ibland. Jag är ändå numer noga med vilka projekt jag åtar mig eftersom det ibland blivit för mycket sådana. Föreläsningar har jag exempelvis skippat helt och hållet tills vidare. Kriterierna för att jag ska nappa på ett projekt är att det ska vara A) lönsamt (ekonomiskt), B) lärorikt och/eller C) roligt. Minst två av tre punkter bör uppfyllas och mönsterkonstruktion vid Axxell uppfyller alla tre. 

Kursen sköts undantagsvis på distans, vilket egentligen gynnar mig eftersom jag annars hade varit tvungen att köra till Esbo varje lektionstillfälle. Istället fick jag en snabbskolning av Peter vid Axxell i att använda video verktyget TEAMS, rita på elektronisk white board och dela min skärm med kursdeltagarna, och kan därför undervisa på distans från Axxells utrymmen här i Karis. Ensam i en gigantisk skolbyggnad, där lamporna automatiskt släcks då jag inte rör på mig tillräckligt. Kusligt, men ohyggligt smidigt! Dessutom hade jag nu orsak att scanna mitt material och ladda upp det i molnet där det är i tryggt förvar. Jag har även blivit duktigare på att rita mönster i vektorprogrammet Corel Draw. Där ser man, alltid lär mig sig något nytt genom att lära andra. 

Ensam i klassrummet med kursdeltagarna i skärmen. 

Jag tror att dylika undervisningsmetoder kommer att användas allt mer i framtiden och jag kan inget annat än konstatera att hela denna epidemi – trots att jag såklart önskar att den inte existerat – för min egen del har väldigt bra timing. Eller så är det jag som ser möjligheter i situationen? Högst troligt både och. 

 

Därför avvecklar jag min bäst säljande produkt

Det är läge för stora och modiga beslut just nu och idag förverkligar jag ett av dem. Min bästsäljande produkt i E/S DESIGN sortimentet kommer att avslutas. Efter våren räknar jag med att inte tillverka den överhuvudtaget mer. Jag säger så småningom tack och adjö till Nicolie dress, både maxi, midi och short versionen.

Man kan tycka att det är ett väldigt konstigt beslut med tanke på att denna klänning har hämtat in mest pengar till mitt företag sedan start. Den har egentligen utgjort grunden för hela verksamheten, ”multifunktionella kvinnokläder”. Allt började med denna modell. Ändå känner jag att det är läge att gå vidare och kommer kortfattat att berätta varför (den långa versionen skulle antagligen ta ett halvår för mig att skriva ner).

Jag vill poängtera att detta inlägg inte handlar om att ursäkta mig på något vis. Det är upp till mig vilka produkter jag säljer och jag har egentligen ingen skyldighet att ge en förklaring. Jag försöker inte heller skapa en ”hype” för att sälja fler produkter. Detta är inget PR-trick. Jag tänker inte lova något, men min tanke är att avsluta produkten permanent och jag tror alla förstår varför efter detta inlägg. Orsaken till att jag ändå delar med mig här är ett försök att sprida information och därmed en större förståelse. Sedan jag började jobba med att producera och sälja produkter så har jag insett hur många problem och beslut det ligger bakom en produkt och att helheten kan vara mycket mer komplex än vad det ser ut på ytan. 

Så vi kör – min bästsäljande produkt kommer att avslutas för att…

Sedan start har jag haft problem med material till denna produkt. Volymen i plagget ställer höga krav på kvaliteten i tyget, som måste klara av tyngden både i användning och vid tvätt. I det här fallet har det visat sig att materialet är väldig inkonsekvent. Jag kvalitetstestar varenda färg skilt för sig. Det vill säga syr en klänning, tvättar upprepade gånger och kontrollerar så passformen bibehålls och att ytan på tyget inte nöts mer än vad som kan anses vara lämpligt. Sagt och gjort. Allt har sett bra ut (det har det inte alltid gjort. En gång för flera år sedan då jag böt leverantör och allt var katastrof. Tygerna hade hål och färgerna var inte ens samma som på färgkartan. Men den biten – och leverantören –  vill jag helst glömma). Trots att jag använt samma leverantör i ett par år nu, och även testar färgerna var för sig, så har det ändå påträffats några avvikelser i kvaliteten där tyget exempelvisa noppar snabbare eller beter sig annorlunda i tvätt, krymper ojämnt eller på något annat vis inte beter sig som det brukar. För mig är det mentalt påfrestande att inte vara säker. Att inte kunna lita på ett material som jag redan testat. Det håller mig vaken om nätterna och för min egen sinnesro så kommer jag inte att använda detta tyg i sortimentet längre – alls – även om det 99% av gångerna funkar felfritt. 

Foto taget i Mallorca år 2016, gravid med Charlie. 

Sedan kan jag även tillägga att det går åt väldigt mycket tyg till denna klänningsmodell – över fem meter till maxi versionen – vilket såklart blir en stor kostnad att både producera och även ha i lager. Det är inte avgörande, men påverkar lönsamheten. Jag har utvecklat en Excel kalkyl där jag snabbt kan räkna ut ett ungefärligt försäljningspris på en produkt, baserat på material och tillverkning i tid samt alla övriga kostnader omkring, både fasta och rörliga kostnader. Nicolie maxi klänningen borde höjas i pris för att vara ordentligt lönsam enligt denna kalkyl, men på grund av ovannämnd osäkerhet med material så känner jag mig inte bekväm med att höja priset. Jag vill vara säker på att jag leverera något bra innan jag tar mer betalt. 

Ytterligare ett problem med material har varit försenade leveranser. Tyget kommer från Turkiet, via en grossist, och det har lite för många gånger hänt att min beställning glömts bort eller av oförklarliga orsaker blivit väldigt försenad. Även stulen på väg till Finland, sägs det, två gånger… Det är svårt för mig att leverera produkter i tid till mina egna kunder när materialbeställningar jag gjort levereras fem veckor försenat. En negativ dominoeffekt. Under textilmässan i Helsingfors tidigare i år hittade jag två agenter att samarbeta med, vilket betyder att tygerna levereras till mig direkt från fabrik. Inga mellanhänder. Det blir en betydligt snabbare och mer transparent kedja då jag vet exakt varifrån tygerna kommer (yess, info om vilka fabriker jag använder ska läggas till på min hemsidor så småningom) och min plan är att övergå helt och hållet till det sortiment som agenterna representerar. 

Att jobba i trikå är tacksamt, eftersom materialet anpassar sig efter kroppen väldigt bra. Det var därför ett fiffigt material att börja jobba med vad gäller kläder. Trikå i stora volymer är dock väldigt svårt att sköta. Tvätt och skötsel av Nicolie produkterna är inte lätt (många missar exempelvis att klänningen tack vare sin tyngd ska plantorkas för att inte töja ut) och jag vill hellre leverera produkter som åldras vackert och är lätta att sköta. 

Sedan får jag även snopet erkänna något som jag länge vetat men inte velat erkänna ens för mig själv –  Nicole klänningen representerar egentligen inte mitt eget personliga formspråk, och har så aldrig gjort. Jag använder väldigt sällan klänningen själv eftersom den inte är jag. Jag tycker fortfarande att modellen är väldigt vacker på andra, även på mig, men jag känner mig inte hemma i den. Om jag vore en duktig entreprenör så hade jag struntat i den biten och fortsatt sälja sådant som andra vill ha, men jag är nog mer av en kreatör. För att finna glädje i det jag gör och orka jobba vidare så måste jag själv tycka om det jag skapar, starkt tro på det och själv vilja bära det. Nicolie klänningen har lärt mig det, och jag kommer även i fortsättningen att tacksamt ta emot tips och idéer av andra men jag kommer att lita på min magkänsla och egna intuition mer. De sviker mig sällan. 

Sist men inte minst, så finns det många andra företag som hakat på idén med multifunktionella maxiklänningar. Bymalina, Bubbleroom, Mert Otsamo… De multifunktionella klänningarna dyker upp lite varstans. 

Det handlar alltså inte om att Nicolie klänningen vore en dålig produkt. Tvärtom, så har den varit fenomenal på många vis och tjänar ett väldigt bra syfte än idag. Men det handlar om så mycket annat omkring själva produkten. Min första tanke var att ersätta tyget med en ny kvalitet från Italien. Jag kom så långt att jag sydde prover, sedan bröt Corona ut, Italienska fabrikerna stängde och …. Nä. Det kändes på något vis som sista tecknet att det är läge för mig att gå vidare. Så jag lämnar multifunktionen bakom mig, lägger trikån på hyllan för ett tag och tar ny fart. Ny affärsplan. Nya produkter. Till och med ny målgrupp.

Skål för det! 

Nicolie klänningarna säljs via e/s design nätbutiken så länge tyglagret räcker. (Länken utgör reklam för mitt eget företag). Det går självklart även att höra av sig till mig via mail med eventuella frågor elin@esdesign.fi. 

 

Mot nya tider. 

 

 

 

 

 

 

 

I krisen finner jag lugnet

Jag har inte skrivit på ett tag även om jag velat. Kanske för att jag inte riktigt vågat. Vi lever i tider just nu där det kastas mycket kritik och hat omkring överallt. Det är inget konstigt. Rädsla och ovisshet tar sig uttryck på olika sätt och det är fullt förståeligt att många saker upplevs som banala i jämförelse med kris och död. Vissa vänder sig till hat, andra till humor. Själv hör jag till den senare. Jag tänker ändå lägga privatlivet och de känslorna åt sidan och hålla mig till ämnet jag främst skrivit om här – företagandet ur mitt eget perspektiv.

Alla lider mer eller mindre både fysiskt och ekonomiskt nu. Även mitt förteg. För att uppnå mina omsättningsmål, och överhuvudtaget kunna lyfta någon lön, borde jag dra in ungefär 5000 € i månaden. Början på året har sett bra ut. Men sedan PANG. Allt står still. Det säger sig självt att läget inte är lysande och jag borde kanske vara vansinnigt orolig. Men vet ni, på något konstigt vänster så är jag inte det. Mitt i denna kaotiska världskris så finner jag lugn. Kanske just för att mina problem är väldigt små. Några tusenlappar hit och dit spelar sist och slutligen inte så väldigt stor roll. Jag vet att det finns företag som mister miljonbelopp just nu. Jag lider med dem, men är inte en av dem. Istället ser jag denna ovissa tid som en möjlighet för mig att förverkliga allt det jag inte hunnit med. Att starta om från ett städat, desinficerat bord. Det är nu jag vågar ta drastiska beslut. 

Jag söker de stöd som finns att få och har ett nätverk som kan hjälpa mig vid behov. Bankerna gör ett jäkla hästjobb just nu och jag är imponerad av deras tillmötesgående inställning och snabba tempo. Barnvaktandet är som att lägga pussel – det kräver ansträngning men det går. Arbetstiderna spretar men vi är ändå mycket tillsammans. Det känns som om min lilla värld är ett team där alla vill hjälpa varan. Det är väldigt vackert. 

Jag är orolig men inte rädd. Jag är på min vakt men lugn. Det kommer något positivt ur detta. Det är jag säker på. Livet går vidare, på ett nytt sätt. Så även E/S DESIGN. 

Foto: Rebecka Hägert

 

Att ständigt lära sig mer

Jag har längre varit ett offer vad gäller tid. Aldrig riktigt tyckt att tiden räcker till och många gånger haft det som en ursäkt för att inte göra det som jag borde. Jag gissar att du kan relatera? Insikten under de senaste året är att vi alla ha lika lite tid. Det spelar ingen roll hur hur många luncher jag skippa, hur tidigt jag stiger upp på morgonen, hurt effektivt jag jobbar – jag kommer alltid att uppleva att jag har mer att ge och önskar att dygnet vore längre. Så är det bara. Det enda som går att ändra är min egen inställning

På grund av tidsbristen har jag under en alldeles för lång period gett upp det här med att lära mig nya saker. Då syftar jag främst på jobbsammanhang. ”Jag hinner förfan inte” har det ekat i mitt huvud och så har jag maniskt jobba på i tron om att jag gör på rätt sätt. Vissa gånger har jag gjort rätt. Andra gånger inte. Men jag har varit för upptagen för att TITTA om det finns bättre alternativ.

Att delta i GROW var ett stort kliv mot att utvecklas och lära mig mer. Jag tvekade länge innan jag valde att delta. Det största steget var egentligen inte ekonomiskt utan det handlar om att ge av min tid. Vågar jag ge av den? Är det värt det? Kortfattat: ja. Fem gånger om. Jag märker att det inte endast händer något när vi har våra video-möten, utan även min inställning i det stora hela ändrar. Av bara farten har jag under det senaste halvåret lyckats baka in mycket mer möjlighet att lära mig nya saker. Allt från prissättning, till nya material på marknaden, till Couture sömnad, sömnadstekniker och hur man skapar fiffiga tabeller i Excel (yepp har lärt mig Excel på egen hand med hjälp av You-tube). Jag lyssnar på podd om självutveckling, bläddrar nästan dagligen i alla konstruktionsböcker jag har på jobbet, besöker kontinuerligt mina ”kollegers” kanaler (finska modeföretag) och inspireras av dem och läser böcker om kvällarna (just nu Fredrik Eklund, Sälj!).

Varje dag tittar jag på någon You-tube video – på arbetstid – som lär mig något nytt. Senast i raden lärde jag mig hur jag förstärker nacken på trikåplagg med hjälp av en elastisk list. Jag har aldrig gjort det tidigare och min lösning förr hade antagligen varit att strunta i det helt och hållet. Men med hjälp av You-tube, några prover och lite övning så behärskar jag nu tekniken och som resultat har jag en snyggare och framför allt mer hållbar produkt att sälja.

Surret i huvudet med alla idéer, mail och to-do listor kommer alltid att finnas där. Till viss del lyckas jag städa i huvudet genom att få ner idéerna på papper . Det finns även dagar då jag inte lyckas tackla allt utan stressen tar över. Det händer och det är okej. Men jag lär mig sakta men säkert att leva med surret, och unnar mig att ständigt lära mig mer ändå. Jobbet blir så mycket roligare då. Och resultatet bättre.

You-tube, böcker och poddar är gratis guld. Jag har äntligen fattat att nyttja det!

En källare med miljoner möjligheter

Det var med andan i halsen jag gick ner till källarvåningen i Fashion Center i Vanda. Inte endast för att jag var pikilite sen, utan främst för att jag var full av förväntan. Jag har sedan urminnes tider beklagat mig över hur svårt det är att hitta vettiga tyger att jobb med. Idag tog jag tag i problemet och besökte Polarstoff – textilmässan i Helsingfors.

Varför. Gjorde. Jag. Inte. Detta. Tidigare.

Efter idag har jag två nya agenter att jobba med vad gäller tyg. Willy Malmström stationerad i Helsingfors – finlandssvensk dessutom – och Suvi/Leros i Tammerfors. På mässan fanns egentligen över närmare tjugo agenter, men jag föredrar att välja några få som jag istället samarbetar mycket med. Deras utbud var dessutom väldigt omfattande. Allt från lyxig trikå till lyocell, linne och vardagstyger.

 

Hur det går till? Det har jag faktiskt lärt mig och skrivit om för åtta(!) år sedan då jag senast besökte en tygmässa. Väldigt lustigt. Skillnaden mellan då och nu är att jag nu har full koll på de olika materialen och förkortningarna. Jag behöver inte längre googla. Samtidigt var jag positivt överraskad över hur mycket nya kvaliteter och kombinationer det finns, som exempelvis viskos med invävd glitterpolyester på bilden ovan. Magisk. Jag var ändå mån om att idag endast plocka ut sådana tyger som jag tror mig använda. Det är ingen idé att drunkna i färgkartor som sedan blir daterade (yepp, ett faktum då jag jobbade i Helsingfors haha). Jag besöker hellre agenterna igen i deras egna utrymmen.

Sedan kan jag berätta att jag eventuellt har hittat ett nytt tyg till Nicolie Maxi klänningarna. Många har hört av sig och varit oroliga då jag nämnde att den modellen kommer att avvecklas. Jag ska senare berätta mer och hur och varför men målet är att ersätta den modellen med något ännu bättre. Detta kommer dock att ske först om några månader. Allt får ta sin tid. 

Inspirationen var abnorm idag och jag är väldig väldigt tacksam över de nya kontakterna. Största lärdomen var nog ändå att inte skjuta på de stora problemen. Åtgärda bara. Oftast går det lättare än man tror.

Sexton nya, fantastiska tygkvaliteter med tillhörande kompletta färgkartor är på väg hem till mig för att testas. Som att vänta på julgubben.