Kotirotta i Milano

Sent på söndag kväll kom vi hem från vår förlängda helg i Milano. Tanken att väcka barnen följande morgon och genast skjutsa iväg dem till dagis var inte alls gemytlig så jag lät barnen sova och så åt vi morgonmål hemma istället. Lugn morgon och kort arbetsdag för mig där jag egentligen bara hann gå igenom veckans to-do lista med Laila och komma ikapp med mailen innan barnen sedan skulle hämtas igen. Men värt det. Lyxen att kunna välja själv. Bello.

Milano var najs. Inte min nya favvostad (Malaga toppar där)  men vi mötte upp våra bästa vänner och mycket handlar nog om vem man upplever saker med. Dessutom hade vi inga måsten. Fyra dagar ledig tid att göra exakt vad jag vill tillsammans med några av mina favorit personer. Bäddat för succé. Att vi sedan bodde alla tillsammans i ett gigantiskt hotellrum mitt i smeten gjorde inte saken sämre.

<3<3<3

Under flygresorna läste jag en grymt bra bok, Den osynliga elefanten av Matthew Sword, och fick grym pepp att strukturera upp jobbet bättre. Ska återkomma till boken och de punkter jag tog tillmig allra mest. För ja – även om resandet är trevligt på femtioelva sätt så är jag absolut ingen resefantast. Längtar sällan. Ryser snarare av välbehag när jag öppnar dörren till vårt eget hem igen och allt vad det innebär med barn och jobb och rutiner. En tvättäkta kotirotta. Men en förlängd helg borta nu och då slår sällan fel. På något magiskt vis verkar vardagslivet och jobbet så mycket mer självklart efter en resa och alla problem blir plötslig lättare att lösa. Kanske det går under benämningen reflektion.

Under resan kunde jag testa vår nya blusmodell Stella blouse och Ellen blouse, redo att lanseras inom en vecka. Väldigt förväntansfull då detta är något helt nytt.

e/s design på 30 minuter

Idag var det då dags att ställa sig på scen och prata om mitt företag e/s design och hur jag byggt upp företaget. En smula absurt men ändå roligt att kategoriseras som ”ung och inspirerande entreprenör”. Tackar arrangören Lotta Werthmann så hjärtligt för det. Jag inledde och var en av tre programpunkter. Väldigt skoj att träffa Corinne & Ellen samt härliga duon Sam Zimon. Deras nya låt som vi fick tjuvlyssna på har gryyymt bra flow! Roligt att se det där glittret i ögonen när någon verkligen är passionerad

Jag har föreläst en del tidigare och vet att jag klarar av att prata inför publiken, även om det som idag råkar vara 200 pers. En liten parentes är att jag själv led av grym scenskräck då jag gick i gymnasiet. Sådant går att träna bort och jag är tacksam att jag verkligen gjort det. Vad som däremot var annorlunda och lite nervigt idag var att prata om mig själv. Mitt företag. Hur jag tänker. Det har jag inte gjort innan utan mer pratat om klädindustrin med fokus på fakta, vilket jag ägnat mycket tid åt att förbereda och även tagit betalt för. Denna föreläsning gjorde jag gratis i hopp om att kunna inspirera någon annan som ruvar på en bra idé.

Jag tog mig därför tiden att bygga upp en helt ny föreläsning och med så knapp tid som 30 min så satsade jag på fyra punkter. Eftersom denna föreläsning kanske förblev en engångsgrej så delar jag gärna med mig kortfattat av den här. Som Corinne sa – man förlorar inget på att dela med sig. Skippar intron då majoriteten av er redan vet vad jag sysslar med och hoppar genast till de fyra punkterna. Håll i er nu för detta blir längre än vanligt. Kasta gärna in en fråga om något förblir oklart.

1. Kunskap som grund.

Mitt företagskoncept bygger på teknisk kunskap där vi skapar kläder själva helt från början, utan att behöva involvera någon annan part. Vi designer, konstruerar och syr själv – för att vi kan. Det håller dessutom kostnaderna nere. Utan min utbildning hade mitt företag inte kunnat se ut på det sättet som det gör. Så är det. Jag är därför evigt tacksam för Formgivarutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia och de fyra åren jag fick där. Jag råkade hitta rätt plats på första försöket och hade iver och energi att lära mig mycket. Inte alla förunnat.

Att sedan efter studierna jobba för det modeföretag där jag gjorde min praktik var väldigt fiffigt eftersom jag då fick konkret erfarenhet och insikt i vad det på riktig innebär att jobba med kläddesign. Dessutom fick jag betalt för det. Lottovinst!

2. Våga nischa sig

I dagens digitaliserade samhälle konkurrerar vi med hela världen. Hur ska jag då nå ut med mina kläder när vi har HM, Gina Tricot, ellos, Nelly och tusen andra nätbutiken med förmånlig kläder?

Det gäller att hitta sin nisch. Något unikt eller något att bli bäst på, gärna både och. Multifunktion, Slowfashion och inhemsk tillverkning – jag känner inte till ett enda företag som sysslar med samma sak som jag gör och orsaken till att företaget tagit fart så pass bra är antagligen att jag lyckats skapa ett tillräckligt tydligt koncept som kunden kan förstå och vill stötta. Det betyder såklart inte att jag är felfri, men jag försöker verkligen skapa något bra.

Utan tydligt koncept kan verksamheten bli för flummig och jag själv tappa fokus. Jag har vågat  droppa sådant som inte får pulsen att höjas och satsat på en tydlig nisch!

3. Tydliga mål

Utan mål vet jag inte vart jag är påväg. Utan mål vet jag inte vad jag har åstadkommit. Målen jag sätter upp är riktlinjer för alla mina beslut.

Jag planerar mina mål genom traditionella mind maps minst en gång om året, det vill sägs klottrar ner på ett tomt papper. Här gäller det att både vara realistisk – vad kan jag på riktig uppnå – samt en smula orealistisk – vad är det snudd på omöjliga men som jag ändå vill få gjort. Fyll på med siffror, antal och datum så har vi en konkret grund att jobba vidare med. En morot.

Jag har tidigare berättat i bloggen om mitt mål med 50 klänningar på ett år (2016) – som nu drygt två år senare är vårt månadsresultat. Samma exempel nämnde jag under föreläsningen. Det lyfter fram hur bra det är med konkreta mål och att även komma ihåg att fira när man väl nått dem. Jag samlar därför alla mind maps på ett ställe och bläddra tillbaka ibland.

4. Mental träning

Många tränar muskler på gymmet för att bli starka och uthålliga. Kanske snyggare på köpet. Vad vi ofta glömmer är att hjärnan fungerar som en muskel – när vi sluta träna den blir den svagare.

Kroppens naturligt reaktion då man stöter på motgångar eller faror är att lägga benen på ryggen. ”Jag kan inte, det går inte, det här klarar jag inte av…”. Sådana tankar är naturliga men kan tränas bort. Jag tränar medvetet upp mitt mod och ett positivt sätt att hantera det som känns svårt. Det borde alla göra som vill högprestera. Detta förklarar antagligen varför våra finska toppidrottare så ofta underpresterar i tävlingar – vi ligger efter med mental träning i det här landet helt enkelt. Huvudet håller inte. Hur kommer det sig att folk inte fattar det?

Jag är ingen idrottare men behöver ändå både fysisk och mental träning för att bibehålla ett positivt tankesätt även när det uppstår problem och känns tungt. Gymmet besöker jag ett par gånger i veckan. Det räcker. Min mentala träning får jag genom att lyssna på inspirerande poddar medan jag jobbar (Framgångspodden är suverän!) samt läser olika böcker inom temat på kvällar (recensioner på gång).  Något jag glömde nämna i presentationen är att jag även får en hel del av min mentala träning genom att skriva blogg. Då tar jag mig tiden att tänka efter och verkligen fundera vad jag tycker. Fundera – när har du själv senast suttit ner i en kvart i lugn och ro och funderat vad du tycker om något? Utan telefon som distraherar?

Utan mental träning hade jag aldrig orkat. Det har förändrat mitt liv. Utan överdrift. Och de perioder jag glömt bort den mentala träningen har jag varit fem före väggen.

Det var kortfattat vad jag pratade om idag. Kommentarer till detta? Bidra gärna med egna tankar, speciellt om du tycker eller fungerar annorlunda är jag. Sedan är jag ingen tvättäkta föreläsare utan det är något jag tränat upp för att klara. Därför är jag ofta obeskrivligt trött efter dylika grejer. Återhämtar mig genom att baka kladdkaka med Sigge. Äter mycket smet. Firar.

Att våga satsa på en nisch – och välja bort

Min härliga vän Charlotta som modeller i en av mina e/s design klänningar i Zanzibar. Fick nyligen dessa bilder skickade till mig och mitt hjärta stannade för en sekund. Så. Himla. Magiskt.

Jag har under de senare åren gjort ett dussin specialsydda multifunktionella klänningar i vitt ämnat för bröllop. Ändå tog jag för några månader sedan beslutet att helt lägga de vita klänningarna på is. Varför? Jo, när jag tar mig an något vill jag göra det perfekt. Bli bäst. Skapa felfritt resultat. Det räcker inte att kunden är nöjd. Jag vill också vara nöjd och framförallt njuta av processen. Att jobba i vitt innebär tusen och en små problem och jag har inte kapaciteten att bli bäst på det. Just nu. Det finns nämligen i planerna att skapa en hel brudklänningskollektion – inom ramarna för mitt koncept, det vill säga multifunktionellt – men det projektet tar vi om något år när Laila kan sköta alla dagliga sysslor och jag kan ta mig tiden att djupdyka i de vita tygerna och tekniker och allt vad det innebär. Sim att spara en god karamell till senare.

Just idag när jag ser bilderna känns beslutet vemodigt, men jag vet att det är rätt. Allt har sin tid. Våga satsa på det du gör bäst.

Om ett par timmar åker jag till kvinnan på bild och firar hennes födelsedag. Grattis i förskott vännen!

Lotta är gjord av guld, både utanpå och inuti.

Foto: Dennis Barman

Edit: @archabgeldb71

Styling: Anna Barman

Modell: Charlotta Barman

Sista fixet – att färdigställa en ny produkt

Vi är nära nu. Små justeringar till så är en nya produktgrupp färdig. Ellen dress och Blouse. Senare kommer byxan. Hela processen är galet rolig men jag känner mig som ett barn i väntan på sommarlov. Den sista tiden är olidliga.

Jag får ofta frågan hur mycket tid det tar att sy en produkt. Låt oss säga som så, att det antagligen tagit oss 50 timmar att slutföra den här produkten – med endast en fullständig prototyp i storlek S som resultat. Ingen produktion. Att utveckla plagg tar tid, speciellt när det handlar om något helt nytt,  och det ska få göra det för att slutresultatet ska bli bra. Allt ska vara genomtänkt. Provas. Justeras. Diskuteras. Gissar att jag kan vara snudd på irriterande att jobba med här, stackars Laila haha. Det är hon som skött sömnaden i det här fallet. Modellen har jag haft på gång sedan längden (Maarit Feldt-Ranta bar första versionen på senaste presidentbalen) men nu har vi jobbat fram alla detaljer, vilket inte handlar bara om produktens utseende – det är den absolut lättaste biten – utan mest går diskussionerna kring sömnadstekniska lösningar, produktionseffektivitet och material. Sådana problem som jag själv är snudd på besatt att lösa.

Just på grund av detta, de sömnadstekniska lösningarna anpassade efter olika material, så kommer Ellen klänningen att lanseras i två versioner – Ellen och Stella. Detaljerna gör produkterna olik varandra även om idén är densamma. Att återanvända en idé i flera produkter är effektivt och fiffigt eftersom mycket tid har lagts ner på att göra en så bra produkt som möjlig. Sannolikt kommer det alltså att dyka upp ytterligare produkter i samma kategori i ett senare skede. Tänker mig en jumpsuit och jacka.

När prototypen nu är färdig och vi har en slutprodukt så ska denna testtvättas och användas och analyseras ytterligare en gång. Min sambo Johan får även säga sitt. Han har bra öga. Sedan graderas till olika storlekar, provas på olika kroppstyper och storlekar och produceras i liten skala. Prissättning, fotografering, produktbeskrivning. Det är först sen den verkliga produktionstiden kan beräknas. Kanske det landar på två timmar eller tre då vi serietillverkar? Återstår att se.

Jag känner att vi gjort något riktigt bra. Ändå pirrar det i magbottnet och jag ser fram emot lanseringen. Skolbarnet.

Målet är inom två veckor.

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt. 

Magi med Sofia

Ibland känner man bara när något blir riktigt bra. När något klaffar och blir helt rätt även om man chansat. Igår var en sådan dag. Regnet ÖSTE ner igår morse när Sofia knackade på hemma hos mig och vi skulle packa ihop för en planerad fotografering utomhus. Men så slutade det plötsligt regna och allt blev magi. 

Det är intressant hur bilder har varit mitt största problem. Men så ryckte jag upp mig, slutade spy ursäkter och plötsligt har jag så mycket bildmaterial att jag inte hinner gå igenom dem. Där ser man hur mycket inställningen kan påverka.

Skojar inte när jag säger att 90% av alla bilder på Sofia är fenomenala. Och ja, det kommer mer. Silje Maxi klänning med både kort och hellång ärm är en modell vi lanserar senare i höst.

TACK Sofia!

 

Shoppa smart – rubba inte ett vinnande koncept

När det gäller shopping har många en påtvingad uppfattning om att man ska prova nytt och behöver ”omväxling”. Visst, ibland. Om du fastnat i en stil du inte trivs i och känner dig tråkig i dina kläder. Men om du känner dig fin och bekväm i dem så är hela idén med omväxling bara… onödig. Strunta i den. Det viktigaste är att du trivs. Har jag använt och älskat en produkt så ser jag därför till att ersätta den med något identiskt. Gärna innan den gamla kastas. Jag har gått så lång att jag ofta köper dubbletter av samma plagg, främst byxor men även löpskor. Så extrem behöver man kanske inte vara men skor är ett väldigt bra exempel där man gärna ska fortsätta med en modell som funkat bra både vad gäller färg, form, material och klackhöjd.

Det är exakt det jag gjorde med mina vardagstossor. Reste till Polen med ett par vita med silvriga detaljer på fötterna, ett par tossor som jag älskat och använt konstant i två år även om de köptes begagnat. Vemodigt att göra sig av med dem men hälen på insidan var söndersliten. Därför såg jag till att ersätta dem med ett liknande par. Pumas outlet i Gdansk levererade. Samma färgskala, samma användningsområde och det är därför väldigt sannolikt att dessa blir nya favoriter.

De gamla blev i en roskis i Gdansk.

Hälsningar från Gdansk

Vilka sköna dagar i Polen. Att bara vara jag och Linda. Anpassa tiden efter vad vi två vill göra. Vilket är äta, dricka Prosecco, och faktiskt fota lite inspirationsbilder till min hemsida. Utnyttjar fördelen att resa med en vän som är fotointresserad.

Ellen dress. Mer bilder på min instagram @elinsandholm

Jag har nämligen med mig en ny produkt som vi utvecklar med Laila som bäst – Ellen dress. Något helt annat än vad vi gjort tidigare men det är åt det här hållet vi vill gå. Klänningen på bild sydde Laila bokstavligen en dag innan jag åkte. Det är en prototyp men fungerande sådan och jag testat nu passform och användning i praktiken. Helsåld redan. Kommer antagligen att bo i t-skjorts versionen av denna.

Ikväll åker vi hem igen. Två dygn har känts som en vecka. Guld för själen. Tack vännen.

Jag gästar Sypodden

Nåja gott folk – nu bjuds det på något annorlunda! För några veckor sedan åkte jag till Helsingfors för några möten. Ett utav dem handlade om att gästa Sypodden!

Så himla spännande och roligt att träffa Linnea och Lizette (igen!). Det är inga småfisar de har som gäster i sin podd (Lars Wallin! Elsa Billgren!) så jag känner mig hedrad som får vara med. Sopade bort mindervärdeskomplexen och körde på. Hälften glömmer man där i stundens hetta men bjussar på min story i korthet.

Avsnittet hittar ni även här.

Med det säger jag tack och hej, till härliga Linnea, Lizette och alla andra, för nu åker jag till Polen med bästa Linda ett par dagar för att göra ingenting. Hoppas på att hinna ha riktigt tråkigt.

Prokrastinering

Jag skrev tidigare om det här att bara GÖRA saker utan ursäkter. Att inte vänta till lunch, morgondagen, nästa år, bättre tider… Att inte hitta på den ena än den andra orsaken till att vänta med något som man egentligen vill (men kanske inte riktigt vågar?) göra. Både stora och små saker.

Sedan jag fick den aha-upplevelsen har vi fått så sju-huuukt mycket gjort på jobbet. Fotat flera produkter. Varit på materialinköp en hel dag. Och nästan utvecklat färdigt en ny produkt (blir så BRA). Jestas ändå.

Råkar läsa en bok just nu (nå nä, har gått till bibban och medvetet lånat böcker inom temat) som heter Effektiv tidshantering av Bosse Angelöw. Här tar han upp det här med att skjuta fram saker och tydligen har det till och med ett namn – prokrastinering. Där ser man. Alla har vi tydligen ett inbyggt uppskjutarbeteende men i olika grad.

Varför man skjuter på jobbiga uppgifter är uppenbart men jag har själv förundrat mig hur det blir så att jag ibland även skjuter på sådana saker som jag tycker om att göra, som exempelvis att fota produktbilder. Bosse bjussar många tips i boken (vissa självklara, andra fiffiga) men de som träffar mig mitt i prick – om vi tar produktfotografering som exempel – är följande:

Lågt värde. Att fota produktbilder genererar inte pengar på direkten (kräver genomgång, editering, uppladdning…) och därför ”unnar” jag mig inte att sätta tid på sådant. Det är svårt att veta när man är klar med fotandet (det går alltid att göra bättre). Syr jag däremot produkter vet jag exakt när jag är färdig. Arbetet blir mer konkret och jag kan klappa mig själv på axeln då jag är klar.

Inser ändå att det är synnerligen viktigt med bilder då man har nätbutik så här försöker jag tänka om. Inte sätta så mycket krut på tiden utan mer fokusera på resultatet och att ha roligt medan resultatet nås. Dessutom ska jag bli bättre på att belöna mig själv efter sådana här uppgifter. Typ skåla i skumpa, vilket vi gjorde efter fotograferingen med familj och vänner på tordas kväll. Bra avslut. Och resulterar blev lysande!

Förväntan. Nämnde tidigare att jag är kräsen med bildresultatet men saknar ändå kunskap och kompetens att fota och styla proffsigt. Redan innan har jag alltså bestämt att resultatet inte kommer att bli tillräckligt bra och skjuter därför gärna fram hela fotoprojekt.

Här ska jag försöka sänka ribban och inse att vi visst kan. Det blir visst bra. Det har jag ju bevis på.  Och skulle det inte bli bra så har vi ändå lärt oss något och endast offrat en del av vår tid. Inget mer.

Intressant detta, att lära sig hur hjärnan fungerar så att man medvetet kan träna sina tankebanor. Något att smälta en sen söndag.

Gonatt.