Storlek XS och justeringar i modellen

I kommersiellt samarbete med e/s design

NYHET Nicolie klänningarna finns nu även i storlek XS. Eftersom jag varje vecka har provningar i studion så betyder det att jag konstant kan utveckla produkterna, med provningarna som utgångspunkt. Kanske det bästa med att själv sköta produktionen.

Den senaste förändringen i raden är midjemåttet på Nicolie klänningarna som har justerats. Jag har på basen av över 50 provningar på olika kroppar bestämt att öka mängden tyg kring midjan i Nicolie Maxi och – Midi versionen. Detta, för att skapa en mer smickrande silhuett, få ett bättre fall över höften och dölja eventuella troskanter. I siffror blir förändringen väldigt liten (från 94 cm till 102 cm i storlek S) men ändå betydande och ett steg närmare perfektion. Eftersom jag personligen syr alla klänningar och inte har något lager så kan förändringen tillämpas genast, och alla klänningar som tillverkats de senaste veckorna har de nya måtten. Det älskar jag, att genast kunna verkställa en förändring, vilket inte vore möjligt om klänningarna tillverkades någon annanstans.

Det finns två negativa följder med att utveckla en existerande produkt. De ena är att produkten kan upplevas som inkonsekvent. I det här fallet är förändringen ändå så pass liten att det inte påverkar produkten som helhet. Det andra lilla problemet är att alla mönsterkonstruktioner måste göras om, lik som alla provexemplar i studion. Det är åtta mönsterkonstruktioner och tolv klänningar. Hmmmm. Med andra ord skulle jag komma betydligt lättare undan med att inte ändra måtten och fortsättas som det är, men det är i slutänden värt besväret.  Jag kommer alltid att vara öppen för förändringar och strävar efter att skapa en så bra helhet som möjligt.

Som motvikt till de ökade måtten bestämde jag att tillverka klänningarna även i storlek XS. På kommande är även klänningar för småbarn i storlek 86-116. Endast foton fattas. Därefter är Nicolie serien så komplett att den lämpar sig för alla åldrar. Yeiii! Ett mål som nås.

Flexibel vårdpenning

Ett inlägg riktat till småbarnsfamiljer i Finland.

Jag har diskuterat lite med Kela om eventuella stöd för vård av våra barn. Som egenföretagare med ett start-up företag så är det här med lön och pengar inte något jag badar i om vi säger så, och alla stöd är därför välkomna. Hemvårdsstödet är bekant för de flesta  småbarnsföräldrar i Finland, och är något som beviljas alla barn under 3 år som inte upptar kommunal dagvårdsplats, oberoende om föräldrarna jobbar eller inte. Stödet är dessutom en fast summa (ej inkomstrelaterat). Fenomenal grej. För Charlie beviljas vi med andra ord hemvårdsstöd, även om jag jobbar två dagar i vecka och han då barnvaktas av mommo och fammo. De kvällar jag jobbar är sambon hemma med barnen.

Sigge är däremot i dagis tre dagar i veckan (88 h/månad) och för honom beviljas inga stöd alls. När min mamma-ledighet var på slutrakan förra året gick jag in till Kela-kontoret här i Karis för att klargöra vilka möjligheter vi har, eftersom det finns fler olika typer av stöd. Där sades att hemvårdsstöd för Charlie är det enda och bästa alternativet just nu. Fint så. Accepterar läget.

Men för några veckor sedan snackade vi om detta över en kaffekopp med Linda och hon påpekade att jag borde kunna få så kallad flexibel vårdpenning för Sigge eftersom han är under 3 år och jag själv jobbar endast deltid. Jag kunde inte släppa tanken, även om damen i Kela-kontoret inte nämnt något om detta, och javisst, enligt denna text kan man beviljas hemvårdsstöd för ett barn och flexibel vårdpenning för det andra, om föräldern (jag) inte jobbar heltid och båda barnen är under 3 år.

Hurra tänkte jag, och skickade in en ansökan. Flexibla vårdpenningen är nämligen en fast summa och inte inkomstrelaterad (sambons inkomster kan annars trassla till det). Meeeeen jag fick ett nekande svar. ”Eftersom sökande som egenföretagare inte har en aktiv Föpl- avgift”.

Okej, min miss där. Jag jobbar så pass lite att jag inte tagit mig tiden att aktivera Föpl avgiften (gäller egenföretagare). Sagt och gjort. Aktiverade Föpl avgiften i början på februari så flexibel vårpenning borde kunna beviljas två månader, innan Sigge fyller tre år i april. Som totalt summa rör det sig om ca 480 € och värt en ansökan till. Här blev jag lite irriterad, eftersom jag såklart hade aktiverat min Föpl redan i december förra året om jag vetat om detta (har ändå tänkt aktivera den under våren när arbetsmängden ökar). I praktiken gick jag nu eventuellt miste om två månaders stöd (ytterligare 480 €). Kela-damen i Karis kontoret nämnde som sagt inget om detta.

Denna gång valde jag att ringa upp Kela för att undvika missförstånd. Fick prata med två olika damer som först båda sade att jag inte kan beviljas flexibel vårdpenning för Sigge då vi får hemvårdsstöd för Charlie. Jag hänvisade då till texten där det står att båda stöden kan beviljas samtidigt. Och nu vaknade argumentations-Elin till liv. Hon är envis och stryker inte medhårs. Jag tänkte inte ge mig innan jag fått ett konkret svar på varför jag inte kan beviljas båda stöden samtidigt. I vänlig ton såklart. Damen i luren lyssnade, men verkade inte ha helt koll på flexibla vårdpenningen vilket är helt förståeligt. Stödet är relativt nytt och det finns tusen olika scenarion på hur familjer jobbar, vilket ja även poängterade i telefon.

Ett ”problem” var att jag i ansökan påstår att jag själv huvudsakligen vårdar barnet (Charlie). Jag förklarade att  jag endast jobbar två dagar i veckan och han då vårdas annanstans. Resten av dagarna tar jag själv hand om honom och det är därför jag som är hans huvudsakliga vårdare. Det står inget om fördelningen av arbetstiden i instruktionerna om flexibel vårdpenning. Det fanns med andra ord inget argument för att jag inte ska beviljas flexibel vårdpenning, men för att  vara på säkra sidan ville damen dubbelkolla detta med sin chef innan hon ändrar stödet och beviljar mig flexibel vårdpenning i två månader för Sigge.

Igår fick jag ett beslut via Kela:s elektroniska sidor. Stödet har blivit nekat, eftersom – hör på detta (parenteserna har jag lagt till själv):

Flexibel vårdpenning betalas inte när den förälder eller annan vårdnadshavare som söker förmånen själv sköter barnet (Charlie) och har hemvårdsstöd i betalning. Om det barn för vilket hemvårdsstöd betalas (Charlie) sköts av någon annan än föräldern, kan föräldern ha rätt till flexibel vårdpenning (för Sigge). Hemvårdsstödet beviljas till den förälder eller annan vårdnadshavare som i huvudsak vårdar barnet. Detta baserar sig på lagen om stöd för hemvård och privatvård av barn 13 §.

Det endasom sätter käppar i hjulet för mig är alltså att jag väljer att jobba två dagar i veckan och inte sprida ut det på fem dagar. Charlie, som inte har något med detta stöd att göra, borde alltså majoriteten av tiden vårdas av någon annan för att flexibel vårdpenning för Sigge ska beviljas. Varför, har jag ingen aning om. Helmysko. Är det inte positivt att jag lyckas sköta yngre barnet själv majoriteten av tiden, och ändå jobba? Hyvä minä. Detta motarbetas ändå i de ekonomiska stöden.

Huuuh vilken rumba. Jag ser mig besegrad och accepterar beslutet. Lagen är lagen, om än inte alltid så fiffig. Orsaken till att jag ändå vill ta upp detta är att det finns många som inte känner till den flexibla vårdpenningen. Har du barn under tre år och själv inte jobbar heltid – sök flexibel vårdpenning. Kanske till och med värt att gå ner i arbetstid om möjligt och istället kompensera med flexibel vårdpenning och kunna vara mer hemma med barnet, om man så vill. Stödet kan i vissa fall kombineras med hemvårdsstöd för ett annat barn, om du sprider ut jobbet på flera dagar och låter barnet vårdas av någon anna, något jag själv kanske övervägt om jag vetat om det på förhand. Hemvårdsstödet betalas dock i så fall även till vårdaren i fråga (i vårt fall mommo och fammo).

Gäller att ha tungan rätt i mun här.

Dessutom vill jag lyfta detta och kanske påverka till en förbättring. Det flexibla stödet existerar men det är ohyggligt svårt att få tillgång till om du har flera småbarn (då det verkligen behövs!) och jag tycker själv orsakerna är mystiska och inte genomtänkt. Jag begriper inte varför det spelar någon roll vem som sköter det yngre barnet när stödet gäller det äldre. Jag gav även samma feedback till Kela och hoppas att det tas upp till diskussion.

Vi har mycket bra saker i detta land. Bland annat betald föräldraledighet och fantastiska dagisar. Utan stöden hade jag inte kunnat jobba som egenföretagare och majoriteten av tiden vara hemma med barnen. Jag känner mig lyckligt lottad som bor här och är överlag väldigt nöjd med systemen. Men visst finns det utrymme för förbättring.

Jag ger flexibel vårdpenning en ny chans när Charlie börjar dagis.

Ättika i tvättmaskinen

För ett tag sedan tog jag upp det här med att tvätta tvättmaskinen. Ja det låter ju väldigt motstridigt men faktum är att tvättmaskinen blir väldigt smutsig på insidan och behöver putsas ibland för att ge bästa möjliga resultat.

Själv skurade jag gummikanten med en diskborste och tallsåpa och körde ett 95 graders program med maskinrengöringsmedel. Funkade utmärkt och inga fler fläckar på kläderna syntes till. MEN jag tyckte det kort därefter uppstod en konstig lukt så nappade på ytterligare ett tips – att skölja ur maskinen med citronsyra eller ättika. Dessa tar död på eventuellt bakterier som frodas i den varma maskinen.

Det senare hade vi hemma så valet föll på det. Avskyr själv lukten av ättika så jag offrade endast en handduk, hällde 1 dl ättika i handduken och lade den i ett program på 95 grader. Och hör och häpna – den unkna lukten försvann helt. Så även lukten av ättika.

Jag skulle inte hoppa över skurandet eftersom smutsen etsar dig fast i gummikanten och behöver gnuggas bort. Men att avsluta hela tvättkalaset med ättika är en fiffig idé. Det tog bort lukten mycket effektivare än maskinrengöringsmedlet. Där ser man.

Min defekta perfekta vardag

Det är inte alltid så lätt med en vardag som består av småbarn, förhållande, hus, hälsa och eget företag. Denna vecka har jag två verksamhetspresentationer, en föreläsning i Kyrkslätt, fyra kundprovningar och åtta klänningar som ska sys och levereras – inklämt på tre dagar – eftersom jag de övriga dagarna är hemma med barnen. Och så vardagsrutiner på det. Ibland får jag frågan hur jag har energi till allting. Det finns flera små saker som bidrar men i synnerhet en viktig detalj som avgöra allt.

Att strunta i att vara perfekt.

Om jag själv skulle sträva efter ett perfekt städat hem, prydliga barn, hemmagjorda middagar, muskulösa underarmar, välsminkat ansikte och noga utvald outfit – varje dag – i kombination med jobbet ovan och en sambo som ofta lyser med sin frånvaro pga jobb, så skulle jag förr eller senare gå in i väggen. Sannolikt förr. Jag har accepterat att allt inte kommer att se perfekt ut. Men det spelar ingen roll. Visst föredrar jag en välorganiserad och polerad vardag men jag mår inte dåligt de dagar som vardagsrummet ser ut som tredje världskriget och mitt ansikte åldrats femton år över en natt på grund av sömnbrist och kidsen äter spenatplättar till lunch, andra dagen i rad. Jag väljer att acceptera läget. Jag väljer även att undvika alla sociala medier som behandlar föräldraskap där mammor tenderar ha allt för starka åsikter om vad som är bäst för andras barn och följer endast sådana instagram konton som ger mig bra vibbar. Små saker. Men de är avgörande.

Istället lägger jag mer krut på relationer. Till familj. Till våra barn. Till vänner. Försöker vara en trevlig flickvän och mamma även de tunga dagarna. Umgås. Diskuterar. Anstränger mig att skjuta bort stressen när jag kliver in i tredje världskriget och omfamnas av tre härliga typer. Dammsugaren behöver inte min kärlek dessa dagar. Inte heller instagramflödet. Och de där tre typerna skiter fullständigt i vilka kläder jag har på mig. Dessutom älskar alla spenatplättar.

Att skippa strävan efter perfektion har gett mig möjligheten att förverkliga mina drömmar. Det är en behaglig insikt. Jag rekommenderar alla att prova.

H. Hon som kvällsjobbade i långkalsonger igår, och en tröja full med mandarinfläckar. Flott.

Zalando + Viktor &Rolf

Har ni sett ny samarbetet mellan Viktor&Rolf och Zalando? Idén är att använda osålda kläder från Zalando och skapa nya av dem, med en touch av couture.

Det bästa vore ju om det inte fanns så mycket kläder som förblir osålda. Men nu när så är fallet (en stor del av butikernas kläder går direkt från butikshyllorna till soptippen, asigt) så är det bra att problematiken uppmärksammas på ett snyggt sätt. Sedan är jag inte superinsatt i Zalandos verksamhet men tidigare gick företaget med förlust trots stora försäljningssiffror. En bekant till mig berättade även att förmånliga varor som returnera till Zalando kastas bort, eftersom det är billigare att producera nytt än att ha personal som kollar de billiga varornas skick och packar om dem. Fruktansvärt. Och jag hoppas innerligt att det inte stämmer. Kanske denna kampanj tillsammans med Viktor&Rolf är ett försök att skapa en positiv inställning till tyska jätten.

Oberoende om det handlar om att täcka över snusk eller inte så tycker jag det är ett positivt samarbete. Kanske ett steg mot en vettigare klädkonsumtion. Mer medvetenhet.

Och kläderna då? Tja, personligen uppskattar jag då man lyckas skapa nya kläder av gammalt – utan att det märks. Därför fattade jag själv tycke för de enfärgade plaggen med rosetter ovan  (och jag är inte den enda – dessa är slutsålda på nätet) medan de övriga känns lite… återanvända. Men det är bara min åsikt. Viktor&Rolf är inte precis kända för att göra nedtonade kläder.

Här hittas mer info om hela kollektionen.

e/s fabric tote Rose

I kommersiellt samarbete med e/s design

Inte alltid så lätt att fota produktbilder med en elva månaders som assistent 🖤

Vändagen till ära, eller bara i väntan på våren, har e/s design idag lanserat den omtyckta tygkassen i färgen Rose. Härligt pudrig färg och perfekt gåva till en vän, partner, syster eller bror. Denna färg är i begränsad upplaga så rappa på om färgen intresserar.

e/s design fabric tote kan bäras även på ryggen. Gjord i ramie (naturmaterial) och utgör ett perfekt tillägg till dagliga handväskan. Färg Rose tillverkas i begränsad upplaga och hittas här. 

OEKO-tex

I somras böt jag som bekant tygleverantör och nu när vi känner varandra och utvecklat en bra kontakt så är jag mer än nöjd. Kommunikationen är smidig och möjligheterna många men framför allt är tygernas kvalitet konsekvent och färgerna stämmer överens med färgkartan. Fallet är fint, glansen lämplig och tygerna i övrigt härligt att jobba med. Som pricken över i:et är tygerna OEKO-tex  märkta. Detta innebär kort sagt att tygerna blivit testade för farliga substanser och försäkrar att det under tillverkningsprocessen inte använts otillåtna ämnen.

Målet är att i framtiden jobba med endast ekologiska tyger men sådana möjligheter har jag inte just nu (svårt att hitta rätt kvalitet, kräver stora inköp direkt från fabrik). Men detta är ett litet steg på vägen.

Detta är såklart en positiv detalj som bör lyftas fram och jag har därför idag lagt till bilden ovan vid alla produktbilder i nätbutiken. Något som borde har gjorts för evigheter sedan men bara blivit hängande. Det händer lätt att man som företagare glömmer att lyfta fram de positiva detaljerna med verksamheten och tar dessa som en självklarhet, eftersom jobbet med det egna företaget är så intensivt. Kom ihåg att ingen vet det du inte berättar.

Bilden fotade jag på 5 minuter hemma på vardagsrumsbordet. En så enkel sak som ändå beskriver något positivt.

Läs mer om OEKO-tex här.

Mental träning och min första knepiga kund

Jag har fått uppleva min allra första knepiga kund. Ni vet. En kund som har bestämt att allt är fel och sedan inte är mottaglig för information.

I det här fallet handlar problemet inte om själva produkten (vilket är positivt) utan om kundservicen och leveransen. Utan att gå in på desto mer detaljer så vet jag att det är kunden som missat instruktionerna och gjort egna slutsatser. Upprepade sådana. Logiskt vet jag att jag ska släppa det hela och låta det vara. Kunden kommer inte att lyssna (jag ringde upp henne och diskuterade saken, i extremt vänlig ton. Det slutade med att hon la på luren) men anamma vad svårt det kan vara att kuva sig.

Som yngre var jag sådan som alltid lade fram min åsikt. Om allt. Det blev många gånger bara tungt och jag har med åren tränat bort den egenskapen och kan ofta (inte alltid) låta saker och ting gå, utan att lägga mig i, även om jag tycker annorlunda. Livet är ack så mycket lättare så. Men när det handlar om företaget blir det SÅ svårt. Företaget är för personligt.

Nåh. Detta är första gången jag får ta mig an en irriterad kund men definitivt inte sista. I takt med att företaget växer kommer även problemen att öka och det är därför jag gärna skulle lära mig mer om hur man hanterar saker som man inte kan påverka. Hur man låter bli att älta och går vidare utan att fastna i en negativ spiral, vare sig det handlar om någon annans misstag eller mina egna. För ja, jag har såklart själv gjort många egna misstag som gett mig angst, och fler misstag lär det bli. Det är okej. Men jag önskar att det inte skulle äta så mycket av min tid och energi.

Min syster gick på en föreläsning om mental träning för ett tag sedan och föreläsaren berättade att en stark sinnesstämning egentligen håller i sig i endast 90 sekunder. Sedan är hjärnan villig att gå vidare. Om jag med andra ord är arg/ledsen/irriterad efter dessa 90 sekunder så beror det på att jag själv göder denna händelse och känsla. Fastnar i den och ältar, istället för att släppa den. Hjärnan funkar helt enkelt så. Den här lilla vetskapen har hjälpt mig mentalt ohyggligt mycket de senaste månaderna, både privat och i jobbet, och jag önskar jag hade fler liknande verktyg att jobba med för att förbättra mitt tankemönster och helt enkelt bli en lyckligare typ.

Nu kan det låta som att jag är psykisk instabil eller olycklig vilket inte är fallet. Vågar påstå att mitt liv är ganska gött, men visst ältar jag saker ibland och jag lik som många andra skulle må bra av att veta mer om hur hjärnan egentligen fungerar och vilka redskap vi kan använda för att inte fastna i onödigt trams. När jag snabbt googlar runt verkar det finnas mängder med material om just mental träning. Ska ägna 15 minuter varje kväll denna vecka åt att kötta i mig fakta om ämnet.

Den här texten om positivt tänkande tycker jag var givande. Så även denna text om mental styrka.

90 sekunder. Andas några gånger. Sådär. Nu har jag släppt det. Och avslutar med en bild som ger mig positiva vibbar.

En service

Ding ding dong. Så blev jag sjuk. Väldigt väntat dock efter några hektiska veckor. Tacksamt att kroppen håller ihop när det är mycket. Bröllopsmässan i lördags gick ändå galant! Jag har svårt att uppskatta antalet besökare eftersom det känns som om jag själv babblade nonstop i fem timmar och inte hann skanna av helheten. Därav brist på bilder. Men för min del var eventet lyckat.

Hår och smink förverkligat av lokala frisörer. Klänningar från e/s design.

Innan jag anmälde mig till bröllopsmässan vid Åminnegård (ordnades för första gången) så funderade jag på vilket sätt den ska gynna mig, som företagare, eftersom marknadsföring inte är den biten jag är i behov av just nu. En tanke var att dylika mässor skulle spara mig tid, eftersom jag kan träffa många kunder på en och samma dag, utan tidsbokning, och kunderna skulle på så sätt inte behöva komma till studion för provning. Detta skulle dock kräva ett vettigt provrum på plats, vilket inte är det lättaste att arrangera på ett litet utrymme.

Så jag struntade i den idén och konstaterade att dylika mässor är mer av en service. Ett sätt att ta kontakt utan ansträngning. Att bekanta sig med mina produkter och olika möjligheter på ett enkelt sätt. Och ibland är en sådan service värt det lilla besväret. Så ja, vågar påstå att blir fler mässor i framtiden.

Tack till alla som kom! Jätteroligt att träffa er. Och grattis till Jonna och Heini som vann varsin valfri Nicolie klänning. Jag kontaktar er via e-post.

Dagen innan mässan

Det är dagen innan bröllopsmässan vid Åminnegård så jag kastade in en extra arbetsdag (smidigt med flex på dagis nuförtiden). Eftersom detta är min första mässa någonsin med mitt eget företag och jag egentligen inte förväntar mig några stordåd, så har jag tagit det hela med ro och inte låtit allt för mycket tid och energi gå åt till förberedelser. Den största insatsen kommer att ske imorgon då allt ska packas in i bilen.

Nicolie kids klänningar på gång till morgondagens bröllopsmässa.

Ändå har denna mässa redan nu haft den inverkan jag hade hoppats på, nämligen att jag får en spark därbak och slutför sådant som varit hängande allt för länge och borde göras – med eller utan mässa. Äntligen målat de sista klädställningarna. Fållat alla tretton provexemplar, vilket bara det tog mig fyra timmar. Sytt tillhörande cover-up toppar i rätt storlek och förverkligat fler färgalternativ. Beställt in mer tyg. Uppdaterat storlekarna på maxi versionen. Dessutom klurat och finslipat på Nicolie kids klänningarna, ämnat för småbarn. Bedårane små saker som jag påbörjade redan i mars(!) förra året men inte hunnit slutföra.

Seden har jag även sytt en fullständig prototyp på Nicolie klänningen i gräddvitt som brudklänning och kom fram till något lite oväntat, nämligen att jag ska lägga det här med brudklänningar på hyllan ett tag. Det är inget fel med klänningen. Diverse problem är lösta och resultatet är vackert. Men jag fick inte det där pirret i kroppen som jag brukar då något är klart. Energin. Lusten att fortsätta. Den lusten måste infinna sig för att jag ska pallra iväg mig till jobbet en slaskig tisdag. Det finns för mycket annat som intresserar mer just nu och brudklänningarna får vänta tills ivern infinner sig, vilket jag vet att den förr eller senare gör. Kanske i höst.

Det jag kommer att presentera på mässan imorgon är alltså mina Nicolie klänningar riktade till brudens tärnor, eller varför inte bröllopsgäster. Tolv olika färger och så även den kompletta färgskalan på över 50 färger. Inte att glömma de söta klänningarna för småbarn i tre olika storlekar. Som en bonus grej kommer jag även att lotta ut två valfria produkter bland mässbesökarna.

Det blir en intressant dag imorgon! Notera att det är gratis inträde och man behöver självklart inte planera bröllop för att besöka mässan. Blivande brud eller inte – kom gärna förbi och säga hej oberoende!

ÅminneGård/Raseborg, 3.2.2018 kl 10-15.