Höstens projekt

Det händer väldigt mycket i min hjärna nu. GROW4 vänder upp och ner på mig totalt vilket just nu känns kaotiskt men jag vågar tro att utfallet är positivt. Jag har insett väldigt mycket. Utan att gå in på det desto mer detaljer – ska berätta senare – så bestämde jag för några veckor sedan att oktober och november är min tid för återhämtning. Jag har inte kapacitet att förverkliga något nytt. Jag. Måste. Vila. Jag måste ta distans från det jag hållit på med innan jag kan köra vidare. Om jag har lust att ta paus? Nej inte alls. Jag skulle gärna förverkliga alla tusen och en idéer på direkten, men tror det skulle bita mig i röven i slutänden. November ligger jag därför fortsättningsvis lågt vad gäller e/s design nätbutiken. 

Det betyder ändå inte att jag är sysslolös. Tvärtom så har jag  många andra projekt på gång dessa månader, allt från kulturkarnevalen till bordsdukar. För att klargöra vad det egentligen är jag jobbat med de senaste månaderna så kan kort summera några projekt: 

1. Kulturkarnevalen gick av stapeln i helgen och jag hade fått den fina uppgiften att hålla ett labb inom Smart Kläddesign. Under två dagar hjälte jag med andra ord 14 ungdomar att skapa egna outfits av återanvänt material. GRYMT rolig om än intensiv helg. Det är någon speciellt med evenemang som är frivilliga. Alla är glada. Alla är peppade. Alla är där för att de vill. Stämningen på avslutningsfesten var något jag aldrig upplevt tidigare. 

Det var första gången jag var delaktig i Kulturkarnevalen men förhoppningsvis inte den sista. Har du ungdomar i familjen i ålder 13-19 som är intresserade av kultur av alla de slag så rekommenderar jag varm att delta i karnevalen.

 

2. Körklänningar till en lokal kör

Under oktober jobbade jag mycket med att designa och tillverka klänningar till en lokal kör. Mystiskt inriktning kan man tycka, men jag har sytt kläder till körer tidigare och utvecklat en sorts förståelse för vad som är viktigt vad gäller kläder att uppträda i (erfarenhet är guld, alltid har jag inte lyckats bra). Önskemålet var enkla, svarta långklänningar med ärm och jag tycker resultatet blev riktigt bra, trots 20 olika kroppar och lika många smaker och åsikter. 

Kören och klänningarna var nyligen med och tävlade i Spanien. Roligt! Ska se om jag får tag på en bild i något skede.

 

3. Vaaterekki

Ibland faller pusselbitarna på plats nästan av sig själv. Jag har sedan en tid tillbaka känt till Vaaterekki och beundrat deras koncept. I korthet går det ut på att låna kläder istället för att köpa. Min avsikt har varit att kontakta dem men ni vet, tiden går och annat kommer emellan. Men sedan plötsligt fick jag e-post av Emmi, en av två grundare för Vaaterekki, vilket blev startskottet för vårt samarbete. 

Vaaterekki har riktat in sig på finsk design, företag som tar ansvar vad gäller produktion, och jag är stolt och glad att få vara en del av deras koncept. Det grämer mig att jag själv inte bor i Helsingfors och därmed inte kan dra nytta av deras tjänster.

För två veckor sedan droppade jag av de första e/s design kläderna som nu finns att låna hos Vaaterekki och mer ska levereras denna vecka. Som så ofta så leder en sak till en annan och troligtvis kommer e/s design att finnas representerar även uppe i Uleåborg så småningom. Häftigt! 

4. Runda bordsdukar till en lokal uthyrningsfirma

Det fjärde projektet är kanske det mest udda, men även ett bevis på min förkärlek att jobba lokalt. Jag har levererat 27 vita runda bordsdukar i kvalitativ bomull till ett lokalt företag som hyr ut möblemang till fester. Hur har jag fått ett sådant jobb kan man undra? Jo, jag snackar. I somras pratade jag om en företagsidé jag gärna skulle förverkliga. Rätt person råkade höra, och även om min företagsidé inte förverkligas just nu – hinner inte – så resulterade det i detta beställningsarbete. 

Och alltid lär man sig något nytt. Jag använde för första gången i livet en mangel. 

 

5. Mässkläder till importör av hudvård

Av en slump hittade Diego Dalla Palma gänget mina kläder via sociala medier och efter ett besök till studion av Camilla, Leonna och Erja (yepp, Häkkinen!) fick jag uppgiften att sy deras kläder till en skönhetsmässa de skulle delta i (gick av stapeln förra veckan).

Åtta outfits och tillhörande arbetsväskor att bära runt midjan. Måste tillägga att dessa damer sprider sådan grymt härlig energi att jag mer än gärna levererade plaggen personligen till deras huvudkontor i Esbo. Inser att jag behöver omringa mig med mer sådana människor. 

 

Utöver detta är GROW4 utbildningen ständigt en del av vardagen med videoträffar varannan torsdag och uppgifter att göra. Nätbutiken rullar även på med sina beställning, även om jag ligger lågt med marknadsföring, och så håller jag även på att planera om e/s design konceptet.

Att sådant. Det är tretton bollar i luften samtidigt vilket är roligt men samtidigt krävande. Å andra sidan är det vardag för de flest arbetande vuxna människor i det här landet, inser jag, så ska sluta prata om bollar i luften. Många har mycket. Det handlar till stor del om rätt timing, att beställa in tyg i rätt tid och jobba med projekten i rätt ordning så att allt blir klart när det ska. Inte alltid min specialitet (min hjärna vill avsluta ett projekt innan nästa inleds, men det är inte alltid fiffigt eller ens möjlig). 

Alla projekt ovan, utom Vaaterekki, är avslutade och denna vecka ska jag lägga upp planerna för två nya. Det lustiga är att alla dessa projekt bara kommer till mig på något magiskt vis. Jag behöver inte ens leta. Jag känner mig därför väldigt väldigt lyckligt lottad. 

 

 

Materialinköp – största inspirationen men även största utmaningen

Igår blev det en heldag hos mina grossister. Min leverans med påfyllningstyger till lagret hade anlänt  och även om jag vanligtvis får rullarna levererade hem till dörren så bestämde jag mig för att plocka upp dem själv i Hyvinge denna gång. Jag letar nämligen material till två kommande projekt. Dessutom finns det inget som inspirera mig lika mycket som tyger gör. Att känna och klämma på olika kvaliteter, ytor, strukturera, färger, mönster… Ofta får jag tusen idéer bara av att vidröra tyger. Samtidigt är det den biten i företagandet som orsakar mest huvudvärk.

Det är en väldigt invecklad och omfattande process detta, att hitta tyger. Jag vill ju gärna satsa på något som inte bara är vackert utan även är skönt att bära mot kroppen hela dagen och klarar många tvättar. Det som händer nio gånger av tio är att tyget ser fint ut på rulle men efter en tvätt eller två är resultatet inte nödvändigtvis lika vackert längre. Noppar, töjer ut, tappar färg, krymper i tvätt… Så jag letar, köper provrullar, syr, testtvättar, kasserar och letar igen. Nyligen har jag även fått erfara att tyger i exakt samma kvalitet men i olika färg kan bete sig väldigt olika i användning. Med andra ord bör alla färger testas separat för sig. Halleluja lixom. Vissa färger håller måttet. Andra inte. Det är en djungel och ett jäkla hästjobb att testa alla tyger. För att inte tala om kostsamt. Jag har antagligen närmare femhundra meter tyg i studion som inte kan användas till något. Kul kul.

Det här förklarar varför jag inte kan ta in vilka färger som helst i sortimentet – jag har inte kapacitet varken i tid eller pengar att testa dem. Jag förstår att man som kund kanske inte känner till sådant här och det är just därför jag berättar. Nu vet ni varför jag framöver kommer att satsa på färre färgalternativ. Färre men bättre. 

Jag hymlar inte med varifrån jag köper allt mina material. Tror jag har listat alla inköpsställen tidigare men kan inte hitta inlägget så ska nog skriva ett nytt sådant. Till dess kan jag fråga dig som kanske jobbar i samma bransch som jag – varifrån köper du in tyger? Grossister? Agenter? Gärna med lågt minimum (100 meter). Tipsa gärna! Jag skulle gärna hitta en leverantör med högkvalitativa tyger. Siden, ylle, modal… 

Denna gång hade jag som sagt två projekt i tankarna så letade inte så mycket annat. Att besöka grossisterna är lite som att handla i Ikea – man måste ha en tydlig inköpslista, eller så slutar det med att man kommer hem med en massa grejer men inte det som egentligen behövdes. Trots att kreativiteten flödade och idéerna utlöste varandra så höll jag mig alltså i skinnet och köpte endast två testtyger med mig hem. Två ljuvliga sådana. Redan imorgon kommer jag att unna mig själv att prova dem. 

Yep. Jag är ivrig som ett barn. 

 

Utvecklas eller avvecklas – och samarbeta lokalt

ALLT finns tillgängligt via nätet nuförtiden – kommer från en som själv har business via nätet. Som ung åkte jag regelbundet in till Helsingfors för att ”storshoppa”. Hjälp. Vi kan kort säga att det inte sker mer, storshoppandet alltså, men jag föredrar i många fall fortfarande att handla i fysiska butiker. Att åka in till Helsingfors händer inte aaallt för ofta för en arbetande småbarnsmorsa, men visst är det något speciellt ändå med att ibland gå in i en butik och känna och klämma på saker. Då är våra lokala butiker guld värda och ska inte tas för givet.

Ändå får jag inse att jag på senare tid ändrat åsikt lite grann då det gäller att handla lokalt. Vad jag insett och numer tycker är att  ansvaret att ta hand om sina lokala butiker inte enbart kan sättas på kunden utan ansvaret ligger främst hos företagen i fråga. Det gäller som företag att hänga med i utvecklingen och anpassa sig till en ny sorts marknad. Nya konsumtionsbeteenden. Ny teknik.

Men det sagt, jag stöttar ändå gärna lokala företag i den mån jag kan, kanske av ren sympati då jag själv är småföretagare (själv är jag dock inte beroende av lokala kunder vilket är tacksamt). Ett nytt sätt att hjälpa till – eller samarbeta, hur man väljer att se på det – är att fota inspirationsbilder till lokala klädbutiken Canny. Ja, den butiken ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag jobbade där under flera år, först helger under studietiden och senare deltid. De har insett att de måste hänga med i konsumtionsutvecklingen för att överleva. Agera istället för att gnälla. För ett tag sedan lanserade Canny därför nätbutik. Ett jätte smart drag tycker jag. Nu syns min nuna där. Om det är lika smart kan jag inte garantera hehhe.

Summa summarum så har Canny anammat nya marknaden istället för att motarbeta den. Det är något jag tar med mig och lägger på minnet vad gäller min egen verksamhet. Jag har nämligen själv många gånger varit den där tanten som tycker nya saker är lite jobbigt att ta till sig. Sist med smartphone. Sist med instagram. Sist med…. mycket. Men jag försöker bli bättre. Utvecklas eller avvecklas, som man brukar säga. Det ligger mycket sanning i det.

 

Kläderna har jag inte valt ut själv och de är även returnerade. Samarbetet handlar i detta fall alltså endast om bildmaterial till butikens virtuella kanaler. 

 

Detta, att fota stämningsbilder till Cannys virtuella kanaler, är förresten väldigt väldigt rolig omväxling till mitt dagliga arbete med den egna nätbutiken och jag märker att jag mår som bäst då jag får jobba med olika uppgifter och projekt. Och att på olika sätt hjälpa andra.

 

 

 

Kanban diagram – förverkliga dina idéer

En ny arbetsteknik som jag tror kommer att bli min nya besatthet – Kanban diagram.

På torsdagen hade vi får första Zoom-träff med GROW4. Dessa träffar hålls varannan torsdag och går ut på att coach Sebastian presenterar något tema som vi sedan diskuterar kring via videosamtal och gör övningar och uppgifter, både enskilt och i grupp. Under träffarna har vi även möjlighet att ställa frågor eller reflektera kring insikter under de gångna veckorna. Denna gång kom vi mycket in på tidshantering och hur man ska få allt gjort som snurrar i bakhuvudet. Ni vet, en miljard måsten varvat med egna spännande idéer och på nåt vis blir inget av det gjort, varken det som måste göras eller det som är roligt.

Sebastian presenterade då en metod som jag genast var tvungen att prova – Kanban diagram. Det handlar om att dela upp arbetet i fyra olika kategorier: Ide´, planering, förverkligat och reflektion. Dina idéer kommer sedan att transporteras genom dessa fyra kategorier. Hur diagrammet byggs upp är valfritt. Det kan göras på dator men själv valde jag papper och post-it lappar eftersom det ger mig bästa översikten och gör diagrammet lättillgängligt på väggen i studion.

Det finns egentligen endast en regel, och den handlar om att det inte får finnas fler än tre idéer – i mitt fall post-it lappar – i var kategori, med undantag för första kategorin. Det vill säga, har du tre lappar under kategorin ”planering” så måste någon av dem förverkligas innan nästa idé får påbörjas. Regler kan självklart brytas, men poängen är att inte påbörja för mycket på en gång.

Redan den första fasen att ösa ur sig alla idéer upplevde jag som ohyggligt befriande, eftersom jag har så pass många idéer i huvudet att jag inte riktigt kommer till skott med någon av dem. Genom att kortfattat dokumentera alla idéer från min anteckningsbok och bakhuvudet och samla dem på ett ställe fick jag bra översikt och det blev lättare att avgöra i vilken ordning idéerna ska förverkligas. Några av dem kunde jag genast skjuta fram till våren. Notera att detta inte är en to-do lista utan snarare lite större projekt och idéer som har flera arbetsmoment.

Tre av mina idéer valde jag sedan att plocka över till planering. Dessa blir nu prioritet att förverkliga medan de övriga får vänta. Planering för mig går ut på att bestämma tidtabell och lista upp vad som krävs för att förverkliga idén. Kostnadskalkyl och eventuella materialinförskaffningar hör även hit.

När dessa tre idéer sedan är förvekligade så är sista skedet reflektion, vilket jag personligen är ohyggligt dålig på. Det glöms ofta bort även om det är i samband med reflektion man lär sig allra mest. Arbetsfördelningen för Kanban metoden är 15% till idé, 40% planering, 40% förverkligande och 15% reflektion. Allt för mycket tid behöver alltså inte ägnas åt reflektion, utan några minuter räcker till att tänka igenom det slutförda projektet och klura på vad som gick bra och vad som kunde göras bättre. Detta kan exempelvis antecknas på baksidan av post-it lappen, som påminnelse ifall liknade projekt skulle dyka upp igen. 

Jag kan än inte påstå att detta fungera för mig eftersom jag påbörjande tekniken så sent som igår, söndag, men jag kan redan känna hur mina mina sinnen slappnar av och hur taggad jag är på att förverkliga det som placerats under planering. Arket ska hängas på väggen i studion och när en idé ploppar upp i huvudet rafsar jag ner den på en post-it lapp och behöver inte ägna mer energi till den just där och då.

Tekniker och arbetsmetoder fungerar även olika för alla. Vissa passar en bra, andra inte. Jag tror att Kanban kan hjälp mig, och kanske även dig, med följande:

  • Avlägsna kaoset av idéer som snurrar i huvudet
  • Avgöra i i vilken ordning idéer ska förverkligas
  • Komma till skott med att förverkliga mina idéer
  • Inte påbörja för många idéer samtidigt
  • Reflektera och lära mig av egna erfarenheter

Det jag däremot med säkerhet vet är att GROW4 var rätt väg att gå för mig. Jisses så jag tar åt mig lärdom, hela tiden. Mina tankebanor vidgas, på nåt vis. Det blir spännande att se hur många post-it lappar jag plöjt igenom till jul. Jag ska spara dem allihop.

 

 

Prima pipon

 

Aj että sociala medier är bra till mycket. Exempelvis till att hitta en bra pipo.

Jag inser att det börjar bli läge för att bära mössa utomhus. Älskar själv mössor. Värmer, håller håret ur ögonen och skyddar håret då det snöar eller småregnar. Ändå tycker jag det är ohyggligt svår att hitta mössor i vettig kvalitet. Med det menar jag främst inte gjorda av akryl eller polyester eftersom dessa material inte har värmande egenskaper (fungerar mer som vindskydd) och dessutom, kanske främst, gör håret ohyggligt statiskt. För mig med långt frissigt hår är det inte ett alternativ. Ser galen ut i huvudet av syntet. Övervägde att sticka en egen men tror mina nerver inte räcker till just nu, än mindre kunskaperna. 

Därför frågade jag via instagram efter era bästa tips på mössor i naturmaterial, och om ni levererade! Ägnade lördag kvällen åt att googla runt på mössor (med ett glas bubbel, märk väl) och nedan är de modeller jag personligen gillar skarpt, både vad gäller form och material. 

  • Fjällräven överraskade mig med många fina modeller i naturmaterial. De har egen nätbutik men verkar endast leverera inom Sverige (?). Hittade istället Fjällrävens mössor, samt andra märken, via Partioaitta som även har fysisk butiker runt om i Finland. Kvalitet under ett och samma tak, vågar jag påstå. Min favoriter från Fjällräven är CLASSIC KNIT HAT och RE-WOOL hat i senapsgult. Även versionen i bomull är en fin året om mössa. 
  • Samsøe & Samsøe har två fina modeller, en lurvigare variant Nor Hat i väldigt väldigt många olika färger och en slät version The Beanie 2280 i grått, senapsgult och svart. 

  • ACNE levererar även kvalitetsmössor – diggar denna i puderrosa – men här får jag medge att prislappen känns liiiite för saftig för mig med tanke på att mössan ska användas i en regnig lekpark eller i skogen då vi grillar korv. 
  • Om vi fortsätter på Svensk mark så finns Sätila som har mängder med fina mössor. 

  • Costo är ett finskt märke med flera fina mössor med charmig toffs. Samma modell finns även för barn så där kan man matcha om man vill. Den här OBO ROSE mössan ovan var även ljuvlig färg (min rosa period håller i sig). Även många hattar finns i deras sortiment.
  • VAI-KO är även det ett finskt företag med produktion i Finland (hurra!) som har många fina mössor i sortimentet. Den med tofs var härlig, och även den tunnare varianten, Spring Beanie, verkar praktisk vid inte så kallt väder. 
  • Myssyfarmi har jag själv råkat hitta via instagram. Ljuvliga mössor med handgjorda utseendet (stickade av rara finländska tanter) som säljs via deras egen nätbutik samt även via Partioaittas sidor. 

  • Vill man hålla sig till ett förmånligare pris men ändå bra material så har HM flera ribbstickad mössa i kashmir. Tips: Leta bland mössor och välj ”högst pris” i sorteringslistan så hittar du dessa enklare. Lindex har även en kashmir mössa i sortimentet. 

Fanns sist och slutligen så många huippu mössar att jag hade svårt att välja. Hade gärna beställt tre – svart, grå, samt någon knallig färg – men måtta med allt. Två är nu på väg hem till mig och jag får återkomma då de anlänt. Ytterligare ett tips om du bara ska välja en mössa är att satsa på en finstickad utan tofs. Då ser den inte för vintrig ut och känns rätt att använda även under höst och vår, till och med kalla sommarkvällar. 

Tack för hjälpen! Bidra gärna med fler länkar och tips i kommentarsfältet, om ni har sådana. 

Ps. Någon som fryser är sällan stilig. Köp en snygg mössa! 

GROW4 – introduktion

Jag tillbringade som bekant två dagar i Jakobstad förra veckan – inledningen av företagarutbildningen GROW4 som kommer att pågå drygt ett år – ute på en lägergård vid havet. Jag har lovat att dela med mig av utbildningen och vad jag lär mig utav den, kanske till och med vilka åtgärder utbildningen leder till inom det egna företaget. Yep, tanken var god redan från början, men sedan jag kom hem sent på fredag kvällen har jag gått som i en dimma. Nästan som om jag har krabbis, baksmälla.

Huvudsakliga syftet med första närtillfället var att lära känna varandra samt coacherna Sebastian Widjeskog och Ville Kavilo, två härliga typer med lika härlig humor. Jestas så vi skrattade mycket, vilket jag gillar. Allt är roligare med lite humor, även affärsplaner och prissättning. Sedan märkte jag att det är en speciellt känsla att sitta i en grupp där alla har samma ambitioner – att bli bättre företagare.

Vi har tystnadsplikt inom gruppen så jag kommer endast att prata för egen del och mina insikter. Jag kom bland annat fram till att jag är för dålig på att ta betalt för mitt arbete. Att jag gärna är alla till lags men inte egentligen har behov av att nå ut till alla. Att affärsplanen och ekonomi är min svagheter just nu medan marknadsföring och brand hör till styrkor. Att bra beslut sällan kan göras i ett dåligt tillstånd.  Att jag har 100 miljoner potentiella kunder runt om Europa. Att bastu är najs även i Jeppis. Att mitt drömliv inte är så långt bort som jag trott. Och kanske främst – tillsammans är bättre. Vi kan lära oss så mycket av varandras erfarenheter. 

”Livsstilsentreprenören måste bli mer kapitalist. Annars svälter hon.”

– Sebastian Widjeskog

En uppgift var att i detalj beskriva drömlivet 10 år framåt. Hej kära dagbok, idag… Det var en ögonöppnare för mig och ett sätt att förstå vart jag vill, vem som finns med i den bilden och hur dagarna ser ut. Det var egentligen inga konstigheter eller storslagna saker alls och härligt på nåt vis att se att jag inte är jätte långt ifrån. Alla beslut framöver ska tas med den målbilden i bakhuvudet. 

Det, och mycket mycket mer, därav kaoset i huvudet, och jag tror jag chockade mig själv under dessa dagar och behöver tid att återhämta mig. Tid som inte riktigt finns. Ylläri. Som tur uppmanades vi att inte påbörja något inom det egna företaget just nu. Tvärtom skulle vi lova en sak att sluta med och nästa träff fokusera på affärsplanen. Mitt löfte blev att sluta åta mig fler distraktionsprojekt, som jag skrev om i föregående inlägg, vilka hindrar mig från att utveckla drömföretaget. Jag ämnar hålla vad jag lovat.

Måste bara slutföra några av dem först. 

 

 

 

 

 

Ännu en flyktmanöver?

Det ligger en lekpark endast ett stenkast från vårt hus. Intill parken finns ett grönt hus som låg till salu i våras och min man och jag fick ett plötslig infall att vi skulle köpa huset och renovera. Tänk vad smidigt att renovera endast några meter från där vi bor, sa vi. Planlösningen var härlig och gården likaså. Lummig med stora träd, något som saknas på vårt eget område med endast nybyggda hus. Det gick så pass långt att jag printade ut planlösningen och funderade vilka väggar man skulle riva och hur renoveringen skulle kunna förverkligas för att huset skulle passa vår familj.

En kväll tidigare denna vecka lekte vi i parken med barnen och jag skymtade en kvinna i fönstret på det där huset. Nya kvartersgrannarna. Jag kan inte prata för min mans del men själv tackar jag högre makter att vi aldrig kom till skott med att köpa. Det var inte ett nytt renoveringsobjekt vi behövde och längtade efter (hujedamej NEJ!) utan snarare ett projekt tillsammans. Tid ihop. Han och jag. Något som bröt ekorrhjulet med jobb-barn-dagis-mat-disk. Sådant kan dock lösas på betydligt billigare sätt än att investera i fastigheter. Sommaren kom. Tiden tillsammans likaså. Ekorrhjulet bröts och renoverings drömmen rann ut i sanden.

Nu är detta inte någon relationsblogg men orsaken till att jag ändå tar upp det är för att jag insett att jag fungerar och agerar exakt likadant när det gäller jobb. Företagandet handlar mycket om att konstant lösa problem och därmed kunna stänga av arbetshjärnan ibland och ägna tankarna åt annat för att inte tappa förståndet. Det är något jag blivit relativt duktig på. Alltså att stänga av och ägna kvällarna åt annat än jobb, vilket jag har mycket att tacka barnen för. De distraherar mig, på ett positivt sätt. 

Men när problemen blir för många, nattsömnen för dålig på grund av ovan nämnda barn och orken tryter – då blir jag svag. Problemen känns gigantiska och istället för att sätta mig ner och hitta roten till dem så jagar jag en flyktväg ut. Det är väldigt lätt att hoppa på nya projekt istället för att lösa de existerande. Kasta sig i något nytt, där problem ännu inte uppstått, och för en stund glömma allt det där gamla. Men det är ingen fiffig lösning, såklart.

Jag har själv svårt att notera skillnaden och det jag behöver bli bättre på är att ta tid på mig att fundera om det nya projektet som erbjuds verkligen är något jag vill göra och som tar mig närmare mina mål, eller om det snarare är en flyktmanöver. Något som känns roligt för stunden. Inte att glömma det faktum att jag gärna är alla till lags. Jag är sämst på att säga nej. 

Det är därför jag ogärna sköter jobbärenden via telefonsamtal, eftersom min instinkt är att alltid säga ja. Att vara andra till lags. Ett nytt löfte jag givit mig själv är att alltid be om att få återkomma, för att köpa mig lite tid att fundera. Jag unnar mig även att ibland inte svara i telefonen alls. Det är inte alltid fiffigt ur företagarperspektiv och inte något personligt mot någon (jag vet ju inte vem som ringer) men nödvändigt för mig, ibland. Jag litar på att personen i andra änden hör av sig igen. 

Här har vi eventuellt svaret på varför jag har orimligt många olika projekt under hösten. Alla projekt är roliga på sitt sätt, det handlar inte om det, men alla bidrar nödvändigtvis inte till mina mål och löser därmed inte de gamla problemen och målen som exempelvis effektivare produktion, bättre vinst och mer egentid. 

 

Det gröna huset hittade sina nya ägare och vi lever kvar i vårt hus, till all tur. Jag älskar ju vårt hem, både utanpå och allt som finns däri. Vi har byggt det tillsammans. Företaget däremot har jag byggt helt själv och kommer nu att ägna två dagar åt att tampas med alla problem kring det, hitta lösningar och nya sätt att ta mig framåt, med hjälp av någon annan. Jag är på väg bort men inte på flykt – mot Jakobstad och GROW4. 

 

Veckans upplägg – vikten i att planera bra

Måndag, och jag inleder som vanligt arbetsveckan med att skissa upp veckans agenda på en enda sida. Ja, planering är extremt viktigt för att jag ska få något gjort. Utan plan har jag en tendens att såsa iväg någon helt annanstans. Ett annat problem är att jag fortfarande är lite av en tidsoptimist och planerar in för mycket – främst då det alltid dyker upp något oväntat – men jag jobbar på det och en översikt gör det lättare att fördela upp arbetsuppgifterna till de olika dagarna. Därför är det viktigt att veckan antecknas på en sida. Själv väljer jag en tom sådan i min anteckningsbok, eftersom jag inte längre använder en fysisk kalender. Ska senare berätta mer om apparna jag övergått till, samt varför. 

Denna vecka blir kort, eller lång, helt hur man ser på det. På onsdag eftermiddag åker jag nämligen upp till Jakobstad för att påbörja GROW4 utbildningen. Inledningsvis två dagar närstudier. Jisses vad jag sett fram emot detta! Att få sitta still i flera timmar på ett tåg är i sig härligt (här märker man att småbarnsåren satt sina spår) och sedan träffa andra företagare med liknande ambitioner som en själv. 

Siffrorna är beställningar som ska färdigställa, sorterade enligt färg och placerde inom en specifik dag. 

 

Det betyder att allt som är på agendan denna vecka ska vara klart senast onsdag eftermiddag och jag måste prioritera för att hinna med allt. Vissa mindre akuta uppgifter flyttas därför till följande vecka och uppgifter som ska göras på dator bokar jag in kvällstid hemma då barnen somnat för att maximera tiden. Inte ultimat, men okej om det endast sker ibland. Om jag gör denna plan redan på måndag så är det på nåt vis som om min hjärna ställer in sig på att följa planen och då är det inte heller tungt att jobba tidiga morgnar eller sena kvällar. 

Utan lista blir jag rätt orolig i kroppen och upplever att jag aldrig blir färdig även om jag egentligen fått mängder gjort. Det är ljuvligt att bocka av punkterna på listan och i slutet av veckan klappa sig på axeln och högt säga ”härligt, du fixade det”. Att känna sig färdig för stunden. Om något sedan hänger kvar på listan (vilket det lite för ofta gör för mig) så är det en påminnelse om att inte klämma in för mycket de kommande veckorna. Så ja, att planera bra kräver övning och tar sin tid, men det är även därför jag hinner träna måndag mornar, hitta på något roligt med barnen på fredagar och träffa vänner varje vecka. Det som planeras blir av. Då är det värt sin tid.