Toppidrottare eller företagande småbarnsmorsa?

Nu har jag tagit tag i det. Hälsan. 

Jag har tidigare flyktigt berättat att jag inte riktigt känner igen min kropp. Sedan knappt ett år tillbaka upplever jag mig ofta gå på högvarv och orka mer än jag borde, för att sedan dyka ner i en trötthetssvacka utan dess like. Ytterligare har vi det här med vikten som jag har SÅ MYCKET att säga om. Jag har alltid varit slank, det är inget fel med det, men just nu väger jag flera kilo under min normalvikt även om jag inte konditionstränar överhuvudtaget. Lyx att vara smal, kan man tycka, och jag vet att detta kan var en nål i ögat för många som kämpar med överlopps kilon. Det är ändå inte så enkelt att kämpa i andra änden så att säga. Jag kommer att återkomma till det här när de första provsvaren har kommit. 

Igår var jag nämligen till läkare – han fattade verkligen vad jag menade – och i morse till labben för blodprover samt EKG/hjärtfilm. Det vi i första hand misstänker är störningar i sköldkörteln eftersom det är något som finns i släkten och skulle förklara alla mina symptom. Ferritinerna kollas även upp (tackar för era tips!). EKG togs då jag stundvis har rytmstörningar i hjärtat. Som förutspått syntes inget på detta prov – man ligger sist och slutligen endast någon minut på britsen – men sköterskan reagerade på att jag hade väldigt låg vilopuls. Den låg kring 50. Det är väl endast toppidrottare som har så låg vilopuls, inte en företagande småbarnsmorsa som flåsar av att bara gå upp för trapporna?

Vad vet jag, någon läkare är jag inte. Om det är så att min kropp är som den ska vara. Att allt ser bra ut. Då accepterar jag det, försöker äta mer, sova mer och köper kläder i mindre storlek. Inga problem. Men att vara konstant småorolig – det orkar jag inte med längre. Bollen är nu hos läkaren. 

Bandaget matchar min ”nya” byxor som jag hittade på loppis häromdagen. Alltid något.

Den lilla röda

I samarbete med E/S DESIGN


Min rumpa gillar rött men benen ser ut att ha dött. Varje vår är jag lika fascinerad över hur vit kroppen kan bli. Snudd på genomskinlig. Nåväl, detta är testfoton på Cassandra klänningen i nya röda färgen Ruby Red. Ahh vad fin den är. Den gråa är fortsättningsvis min favorit men vill man sticka ut är rött rätt val. Vettigare bilder än såhär har jag ännu inte hunnit fota – Charlie hängde mig i benet då dessa togs hemma i vardagsrummet – men de får duga tills vidare och klänningen finns redan tillgänglig i nätbutiken här.

Det är  inte endast fotandet som ställer till det. Processen att in en nya färg i sortimentet är lite omständligare än vad man kan tro. Utöver tyg så ska även trådar i rätt färg införskaffas. Minst fyra overlock rullar samt vanliga sytrådar. Tyget ska testtvättas och nötas (olika färger kan bete sig på olika sätt i användning), testplagg ska sys och fotograferas och även laddas upp i nätbutiken. Utöver detta så har jag insett att alla tycker väldigt olika och det spelar egentligen ingen roll hur många färger jag har i lager – någon frågar alltid efter något annat. Drömmen vore att ha över tjugo färger i standardutbudet att välja bland men varje färg utgör drygt 500 € bundna kostnader i tyglager. Därför utökar jag sakta men säkert och satsar på de färger jag själv tror på och som jag upplever att passar många olika hudtyper, både vinter och sommartid. Vissa kommer. Andra går.

Rött är utmanande men känns ändå klassiskt och rätt. Återstår att se vad ni andra tycker.

Mycket

Det är mycket på jobbet just nu. Usch vad jag egentligen avskyr den meningen. Ändå hör jag den sägas ack så ofta, både av mig själv och av andra. Våren är högsäsong för E/S DESIGN och jag verkligen kämpar för att hinna med allt jobb och samtidigt njuta av min absoluta favoritårstid. Våren. Ljuva våren. Då förväntningarna hänger i luften. Luften som är krispig och behaglig. Då det mesta ännu är framför. Då allt växer. Då ljuset aldrig tar slut.

I helgen har jag tankat energi då en av mina flera kusiner från Sverige varit på besök med sin familj. Sådana besök betyder att hela min familj – inklusive alla respektive och barn – samlas i något hushåll och bara är. Hela helgen. Idag hängde vi hos oss, nio vuxna och lika många barn.

Jag syr en balklänning till kusinens ena dotter vilket var en orsak för dem att komma över till Finland, då prototypen var färdig och redo att provas. Nej, klänningen kommer inte att bli brun men jag använde det tyg som fanns i lagret till prototypen. Det blir väldigt vackert. Jag har gått ut med att jag inte syr unika projekt just nu då tiden inte räcker till men familj och goda vänner ställer jag gärna upp för, så denna balklänning samt en brudklänning till en vän hör till vårens unika, skräddarsydda plagg. Och måste erkänna – jag har saknat det. Att konstruera och skapa något nytt för en unik kropp. Att utveckla de sömnadstekniska färdigheterna och testa nya tekniker, materialkombinationer och konstruktionslösningar. På bilder kan man exempelvis ser hur en axelsöm ser ut från insidan av klänningen. Många lager. Rätt ordningsföljd. Det är ett fantastiskt hantverk att skapa kläder.

Så det stora frågan lyder nu – hur ska jag bära mig åt för att kunna driva nätbutik med det multifunktionella konceptet och samtidigt förverkliga skräddarsydda, unika projekt? Vad gör man när man vill för mycket?

 

Tips för rena sneakers – magiska svampen

Jag såg på Sveriges TV3 häromdagen hur Janne Grönroos försökte rengöra sneakers med strykjärn. Det gick sådär. Skon smalt och jag skrattade tills jag höll på trilla ur soffan! Så jäkla komiskt. Nej, använda inte strykjärn. Jag har ett bättre tips för att rengöra skor och andra ytor som man inte vågar lägga i vatten – använd magiska svampen.

Svampen innehåller inget medel utan det är materialet i sig, harts och melamin, som bidrar till de rengörande egenskaperna. Svampen ska alltså endast vätas under vattenkranen, försiktigt klämmas ur och sedan gnidas mot ytan som ska rengöras. Eftersom svampen inte innehåller medel och dessutom är vit så lämnar den inte några fläckar efter sig. Därför kan denna användas på exempelvis hörlurar i tyg eller andra teknikprylar som inte kan tvättas med medel och vatten men ändå tål lite fukt. Svampen kan sedan sköljas och användas igen, tills den så småningom smular sönder. 

Jag skrubbade rent min sneakers igår, även tygdelen på skon samt skosnörena. Det tog mig bara några minuter och efter att fukten torkar så blev skorna som nya!

Magiska svampen (taikasieni/ihmesieni) är en av de bästa investeringarna vad gäller städredskap tycker jag. Den hittas i de flesta butiker utrustade med städredskap och kostar endast några euron. Begriper inte hur jag tidigare kunnat städa utan. En stor bonus är att barnen kan städa med denna utan att orsaka någon skada.

Jag hoppas även Janne får tag på en svamp.

Skillnaden på mål och önskemål

Som så många gånger tidigare vill jag lyfta Framgångspodden med Alexander Pärleros. Vad vore mina arbetsdagar utan den? Tidigare i veckan lyssnade jag till avsnitt 229 med Dan Hansson – grymt avsnitt om stresshantering – och min tankar fastnade vid något specifikt. Nämligen skillnaden på mål och önskemål.

”Önskemål är något du egentligen inte vill lägga ner ansträngningen för att uppnå” – Dan Hansson

Hansson förklarar att det är stor skillnad på önskemål och verkliga mål.  Det här skakade om mina tankebanor eftersom jag har mycket i huvudet jag gärna vill göra och förverkliga och stressar över att inte blir gjort. Dessa tankar och idéer svävar där i bakhuvudet men jag sätter varken tid, pengar, energi eller tankverksamhet på att förverkliga något av det. Dessa faller inom kategorin önskemål som tar energi.

Min mål däremot jobbar jag stenhårt för att nå, inte endast vad gäller jobb utan även målsättningar kring familjelivet, vänner, hushåll, ekonomi…  Jag har även konkretiserat mina mål och skrivit ner dem på papper och därför är det också mycket mer sannolikt att jag når dem. För det finns en plan. Det finns ett syfte. Och jag avlägsnar alla hinder i min väg. Mål ger energi.

Jag kan konkretisera detta med ett lite småfånigt exempel: Jag har alltid önskat mig fina naglar. Som nagelbitare blir jag dagligen påmind om mitt misslyckande – att sluta bita – och mina händer är något jag ofta gömt under bordet i sociala sammanhang. Samtidigt är de mitt viktigaste redskap. Som 31-åring har jag ännu inte lyckats sluta bita helt, men jag har heller inte gjort upp någon plan för hur jag ska sluta. Vilka steg ska tas? Vad är roten till problemet? Vad är syftet med att sluta bita? Vad är delmålet?  När har jag lyckats? Vad är belöningen? Så länge önskemålet inte har konkretiserats så kommer det att förbli ett önskemål. Det är först när planen har lagts som det förvandlas till ett mål.

Sagt och gjort – idag har jag varit på manikyr. Ett första steg för att sluta bita helt.

Det är såklart fortfarande mysigt att dagdrömma ibland. Jag vill bli rockstjärna. Jag vill ha en pool på gården. Jag vill springa marathon (usch nej!). Men att slösa energi på detta är onödigt. För mig var det därför väldigt upplyftande att märka skillnaden på önskemål och mål och det resulterade inte endast i manikyr utan även i en ny idé på jobbet – en helt ny tjänst jag ska utveckla och prova med min syster – samt ett beslut på det privata planet för mig. Önskemål som blev mål. Något stort och lite spännande som kommer ske redan i höst. Och då ska mina naglar vara fina. Det är ett nytt mål.

 

Egen tid

Båda barnen somnade ikväll i sina sängar. Själva. Tänk att vi är där nu, att nattandet går ut på att läsa en saga, sjunga en sång, snusa i nacken och viska gonatt. Och där stannar de sedan, ofta hela natten nu. Sakta men säkert blir sömn inte längre ett problem, vilket i sin tur löser så många andra problem. Så himla himla himla skönt.  

Jag har nämnt det många gånger tidigare men jag älskar att vara själv.  Just denna helg är sambon på resa med sina vänner så jag njuter lite extra när barnen somnat. Dessa kvällar tillåter jag mig att göra precis vad jag vill vilket ofta innebär att jag bänkar mig i soffan med med datorn och en platta mörk choklad. Så även ikväll.

Tidigare i veckan fotade jag bilder på mina nya presentkort till jobbet. Dessa kastade jag ihop panikartat på en halvtimme inför Vasa-eventet men blev så pass nöjd med den simpla layouten att de får stanna och en stor bunt presentkort har nu anlänt från lokala tryckeriet. I skrivandet stund uppdaterar jag även min produktkort som levereras med varje produkt. Kan inte påstå att jag har talang vad gäller grafisk design, men jag kan tillräckligt för att sköta detta själv, än så länge. Dessutom är det ju så roligt. Så pass att jag vågar kalla det hobby och jag är evigt tacksam att vi lärde oss använda vektorprogrammet CorelDraw under studierna.

Så ja, layoutar produktkort och editerar bilder är vad jag ägnar mig åt en fredag kväll då kidsen sover. Min hobby. Värre sådana kan man ju ha. 

 

April på jobbfronten

Jag har i ett par veckors tid haft för avsikt att göra ett ”en-vecka-som-företagare” inlägg där jag alltså lite mer i detalj berättar vad jag egentligen gör om dagarna. Är det något som kan intressera? Själv ääää-hääälskar jag när andra berättar sådant.

Förra veckan blev dock K-A-O-S så jag glömde dokumentera och veckan innan det var likadan. Eeeh, jo. Det beskriver kanske tempot just nu och i väntan på vecko-inlägget så tänkte jag istället att det vore fiffigt, främst för min egen del, med en månadsgenomgång: vad har hänt på jobbfronten i april?

  • Planerat och genomfört ett grymt evenemang i Vasa tillsammans med VERKET. Njuter ännu av minnet från detta.
  • Föreläst om Kläder och Kvalitet i Ekenäs och Borgå och deltagit i Kvinnoförbundets seminarium om Jämställdhet.
  • Svarat på vad som känns som en miljard mail (ligger fortfarande lite efter, kämpar!) .
  • Bytt bokförare och skolat in min syster i kvitto-organiserandet så att jag slipper det kaoset.
  • Lyssnat på närmare 30 poddar medan jag jobbar, främst inriktade på mental träning.
  • Fått besök till studion av två olika grupper och presentera min verksamhet.
  • Haft 22 privata kundprovningar.
  • Inte att glömma – producerat och levererat 48 plagg. Alla kläder sys och packas som bäst av mig personligen.

Inte kattskit, som man brukar säga. Sedan finns det såklart enmiljard smågrejer att tillägga och sådant som alltid ska göras – beställa material, olja maskiner, uppdatera nätbutiken, listan tar aldrig slut – men punkterna ovan ger en uppfattning om hur mycket som verkligen ryms på en futtig månad.

Luktar det skryt? Ja det är exakt det jag försöker göra så att min egen lilla tafatta hjärna ska förstå att jag faktiskt åstadkommer MASSOR även om det sällan känns tillräckligt. Jag har insett att jag alltid kommer att vilja mer och min instinkt är att kuta framåt när en lugn promenad istället vore att föredra. Helst av allt vill jag vara alla till lags. Det är bara så. Därför har det blivit extremt viktig för mig att verkligen sätta mig ner och gå igenom vad som blivit gjort. Jag sparar därmed alla to-do listor och återgår ibland till målsättningarna för att kolla att jag är på rätt bana. Det är nämligen inte så självklart som det låter. Dessutom har jag lyckats hålla fast vid mina lediga fredagar med kidsen. Otroligt att det går.

Eller går och går. Det gör ju inte det, egentligen, eftersom jag är totalt jäkla färdig. Jag kom hem tidigt från jobbet idag och sov två timmar dagssömn med barnen, med lipen i halsen.  Känner att det blivit mycket negativt på senaste tiden så pantar på det ett tag, men lustigt nog är det efter sådana här dagar jag får de bästa insikterna och kläcker de bästa idéerna. Så även denna gång.

 

Det är inte alltid guld och gröna skogar.

 

 

Klädbytarkaffe vol. 3

Igår var det åter dags för något vi nu kan kalla årlig tradition – klädbytarkaffe.

Konceptet är enkelt: vi är fyra arrangörer som kommer överens om tid och plats, skapar ett facebook evenemang och bjuder in de vänner som bor i närheten och kan tänkas vara intresserade. Antalet klädbytare kan anpassas efter utrymme men 10-15 personer har varit ypperligt hemma hos mig. Alla hämtar med sig valfritt antal klädesplagg, skor och accessoarer och det enda vi arrangörer egentligen fixar är utrymme, klädställningar, klädhängare samt kaffe med tilltugg. 

När allt lagts fram, drygt 100 plagg brukar det bli hos oss, får alla dyka in i klädställningarna och bullarna och plocka det som intresserar, och snarvla strunt med vänner och bekanta såklart. Gammalt ut – nytt in. Hela huset blir som ett provrum vilket är väldigt roligt. Inga pengar är involverade och vi räknar inte heller antalet plagg. Det som blir kvar får man ta med sig hem igen eller så samlas det i en kass som doneras till lokala loppiset.

 

Jag har tidigare skrivit om det här att anpassa kläderna efter sin livsstil och dela in i olika kategorier, och ibland behöver man bara prova något nytt. Då är klädbyte fenomenalt! Själv har jag rensat rejält i skåpet de senaste åren – tror ni skulle trilla av stolen om ni såg mitt magra klädskåp – så jag plockade ut sådana plagg som jag använt väldigt mycket men känner att någon annan nu kan få glädje av. Det ÄR så himla härligt med utrymme i skåpen och att allt som finns därinne är sådant jag verkligen tycker om.  Sedan var det en bonus att jag själv hittade några ny-gamla plagg.

Ramlade över en bild på en konsumtionspyramid på instagram som jag tyckte var väldigt fiffig och gjorde en egen layout på den (upphovsrätt). Ett bra tankesätt vad gäller konsumtion.