Nationella klädbytardagen

Nationella klädbytardagen närmar sig. Ordnas det klädbyte nära dig? Jag har själv blivit inbjuden att föreläsa på klädbytar eventet här i Karis, arrangerat av Marthorna. Har med andra ord inte koll på arrangemanget men det fina är att det egentligen räcker med att du dyker upp med fem vänner. Om ni alla har fem plagg med er betyder det att det finns 20 nya klädesplagg att välja bland för dig. Som att shoppa gratis. Detta kan även göras hemma i ditt vardagsrum. I värsta fall bli du av med kläder du ändå inte använder. i Bästa fall kommer du hem med flera ”nya” plagg. Win-win för alla.

Har du inte kläder att byta kan du komma förbi ändå och lyssna och dricka kaffe. Jag har delat in mitt program i tre 15-20 minuters teman. Det första börjar ca kl. 11 och så är jag på plats till ca kl 14. Villa Anomena i Karis kl 10-15 alltså, nu på lördag.

  • Bli en bättre klädkonsument
  • Material i kläder
  • Företaget e/s design

 

 

Att hellre börja någonstans än att inte börja alls

Förra veckans onsdag avslutade jag en kurs jag hållit för vuxenstuderande vid Axxell, med temat sociala medier och näthandel.

Ja man kan tycka att det är lustigt att jag ska lära ut dylika grejer då jag själv är grön inom området. Men det är precis därför. Kursdeltagarna börjar från noll och befinner sig i liknande sits som jag gjorde för tre-fyra år sedan. De har ett intresse (guldsmide eller textil hantverk i det här fallet), kanske en idé, men ingen kunskap om hur det ska förvekligas och säljas. Tanken är att jag bjussar en snabbspolad version hur man kan komma igång med näthandel. Både praktiska grejer och konsumentskyddslagen och fakturering och så vidare.

Men till saken. Varje gång jag håller denna kurs (fjärde gången nu?) så är det alltid någon som poängterar att man absolut inte ska göra en egen nätbutik med hjälp av färdiga plattformer. Det blir inget bra. Man ska överlåta det till professionella. Att Wix och dylika program är förkastliga och avskys av professionella webbdesigners.

Och jag håller fullständigt med. Det är alltid bäst att anlita ett proffs. Man ska även låta frissan färga håret på en och gå till tandläkaren regelbundet och skippa halvfabrikat och träna med PT för bästa resultat och donera pengar till välgörenhet och fylla halva tallriken med grönsaker och sova 8 timmars nätter… Gör man det? Kanske. Kanske inte.

Min poäng är att våra beslut och prioriteringar påverkas av kunskap och intresse. Vi kan informera och lära någon annan det den inte vet och kan. Kanske det leder till något. Men vi kan inte tvinga någon annan att ha samma intressen och prioriteringar som vi själva har.

Min prioritet är inte att ha den snärtigaste hemsidan. Det är produkterna och budskapet ja vill leverera. Inte hemsidor. Jag inser att de går hand i hand och i något skede blir det aktuellt att bygga om min egen nätsida helt och hållet av ett proffs, främst för att skräddarsy vissa funktioner. Även låta fotograf kirra bilderna. Stylist. Marknadsförare… Men om allt detta hade varit en förutsättning för att komma igång och dessutom pröjsa tusentals euro för det, hemma-mamma som ja var, ja så hade jag nog inte börjat alls. Är det då inte bättre att börja med något okej, som en gratis plattform likt Wix, än att inte börja överhuvudtaget?

Jag och några miljoner andra Wix använder tycker i alla fall det.

PS. Många av de mest framgångsrika företagsidéer har fötts av en slump. I ett garage någonstans av helt vanliga människor med specifika intressen. Det är häftigt.

En alternativ lösning på shoppingsuget

Hösten betyder nystart för många. Mer än vad årsskiftet gör. Och fint så, spelar egentligen ingen roll när nystarten sker så länge den bidrar till något positivt.

Vad som ofta slår till under hösten är gryyyymt sug att köpa nya kläder. Förnya sig. Inte konstigt. Det blir kallt och behovet av kläder ökar (vi har ju gått halvnakna hela sommaren, otroligt!). Behöver du nytt. Fint. Köp något trevligt. Jag uppmanar ingen att sluta konsumera utan istället att konsumera med måtta. Undvik dock akrylen som ploppar upp i de flesta tröjor och halsdukar under hösten. Den är inte till nytta för någon.

Men sedan kan man också fundera, handlar denna pånyttfödelse verkligen om kläder?

Höst betyder även för mig nystart. Men det betyder också torr hud, grått ansikte och halvslött hår. Timmarna utomhus blir färre. Chokladen tröstar. Kaffekopparna många om dagen. Timmarna sittandes vid datorn i en halvtaskig ställning allt fler … Själv lever jag mycket sämre under hösten när det är grått ute (ändrar sedan när snön kommer!). Barnen blir dessutom snoriga och sover sämre vilket betyder att jag sover sämre. Då blir jag tyvärr inte mindre grå och hängig av en ny tröja.

Istället har jag denna höst satsa på annan konsumtion. Det första hittas bland dammet i badrumsskåpet – Lumenens Glow Boost essence. Kan inte påstå att jag är slät som en barnrumpa i fejset nu men efter ett par månaders användning så ser jag en tydlig förändring. Huden mår bättre. Slätare. Spänstigare. Kanske lite glow också om man tittar noga. Framför allt så känner jag att huden mår bättre. Sedan är det något lite härligt över det där med att använda pipett. Serumet lägger jag under nattkrämen varje kväll.

Som komplement lägger jag ibland till några droppar av Clarins brun-utan-som droppar i nattkrämen. Dropparna har tyvärr den där samma småäckliga lukten som nästan alla BUS produkter har men jag tycker lukten försvinner under natten. Resultatet blir en svag, fräsch nyans i ansiktet. Betydligt tjusigare än mitt gråa nylle dekorerat med sömnbrist.

En annan sak jag konsumerat är träningskort till Lyftet. Inte känns det vettigt att släpa sig till gymmet kl 6.45 en onsdag morgon när barnen för en gång skull sover men den funktionella träningen Gutte drar gör underverk. Inga tunga vikter. Inga hysteriska serier och upprepningar.  Istället mycket rörelser med egen kroppsvikt. Kroppskontroll. Balans. Och framför allt att sträcka på sig. Hur ofta gör man det? Lägger upp båda armarna i lyften och sträcker på sig så mycket man kan? Typ aldrig. De första gångerna kunde jag inte ens få armar rakt upp, så stel var jag i kroppen. Medger att det krävdes några gånger innan jag förstod att uppskatta denna typ av träning då jag själv är en allt-eller-inget typ av träningsmänniska. Tycker om när det gör ont. När man är på vippen till att spy. Inser dock att kroppen inte är 18 år längre och att funktionella träningen egentligen är hälsosammare för mig, jämfört med styrketräningen. Därför väljer jag nu att göra både och, vikter på egen hand varvet med funktionell träning i grupp. Lyckad helhet för min del.

Summa summarum: att fräscha upp sig och åstadkomma någon form av nystart handlar inte alltid om kläder. Kanske du kan unna dig något annat?

Nej detta är inte ett samarbete, om någon klurar på det. 

Etiska modets största hot?

Igår hade jag en intervju med en kvinna som skriver PRO-Gradu inom temat samhälleligt ansvar inom klädföretag. Spännande ämne. Så jag ställer gärna upp. Främst för att jag vet hur svårt det kan vara att jaga intervjuobjekt till skolgrejer. Men under dessa intervjuer får även jag själv flera aha-upplevelser och blir tvungen att tänka igenom och konkretisera mina egna värderingar och vad ja verkligen tycker. Ibland blir jag överraskad.

Vi diskuterade mycket, men en fråga som kom upp och som jag tänkte mycket på igår kväll löd i stil med ”vad tror du är etiska modets största hot i framtiden?”. Hmmmm. Minns inte vad jag svarade riktigt. Något med dyra material då processen att utveckla nya tyger baserat på gamla kläder är i full gång. Jag tror att vi inom fem år har lysande resultat där.

Men det kostar.

Vem betalar?

Vi är sedan två decennier tillbaka vana med att få tag på brallor för under tjugan och strumpor för några euro. Vinterjackan kan bytas ut varje år eftersom den kostat något som motsvarar veckans matkass.

Det. Och så det faktum att vi lika länge dagligen har matats med negativa nyheter om svält och död, flygplan som kraschar och barn som vanvårdas, snuskiga präster, hundvalpar i plastpåsar i skogen och människor som tar livet av främlingar på gatan. Det ena än värre än det andra. En textilfabrik i Bangladesh som vanvårdar personalen är lixom bara en till grej i listan. Vem orkar bry sig?

Missförstå mig inte nu. Jag bryr mig. Ja bara provocerar en smula. Men visst blir man avtrubbad.

När man funderar vilket hot som eventuellt finns för den etiska och ekologiska modet så tror jag inte syndablocken hittas bland producenterna. Jag tror som sagt att det kommer göras abnorma framsteg vad gäller återvinning i textilindustrin. Den stora frågan är – kommer vi, konsumenter, att acceptera ett högre pris på kläder i framtiden? För som jag ser det är det den enda lösningen för att uppnå en renare, trevligare och tryggare klädindustrin.

Jag hoppas vi kan.

REA och tacksamhet

I kommersiellt samarbete med e/s design

Just nu känner jag en sådan abnorm tacksamhet att jag bara skulle vilja ge hela världen en stor, varm, härlig kram. Båda barnen vilar. Ledig fredag. Brasan värmer. Helg framför. Och bakom mig har jag ett par kaotiska dygn fullproppade med jobb.

Igår morse lanserade vi nämligen en stor REA på e/s design nätbutiken. Det var Lailas förslag att sälja bort sådana färger som blivit över från större projekt (brudtärnor som beställt unika färger) samt färger som vi kommer avsluta. Det var även Laila som fick förverkliga projektet, räkna ut antal, klippa och sy. För att hålla kolla på åtgången valde vi alltså att producera allt på förhand. Över sextio klänningar. Själv skötte jag endast det tekniska.

Inom ett dygn har det mesta sålt slut. Obegripligt. Tacksamheten gentemot er som stöttar mig gör mig helt tom. På ett bra vis. Som en storstädning inte bara i studion utan även i kroppen efter en tung höst. Och tacksamheten gentemot Laila kan jag inte ens börja att förklara. Vilken pärla jag hittat att jobba med.

Nu har vi rensat borden och hugger tag i nya projekt och problem.

Några klänningar finns ännu kvar så skynda att klicka hem här. Alla klänningar är tillverkade av fantastiska kvinnan på bild – Laila. 

Längtan efter ensamma lediga dagar

Vad som skulle bli en ledig fredag med barnen slutade med jobb. Mina föräldrar har tagit höstlov och erbjöd sig ha barnen över dagen. Frestelsen blev för stor för att motstå. För ja, en extra arbetsdag för mig är guld då dagistiden är knapp. Dylika spontana arbetsdagar brukar jag unna mig att jobba med exakt det jag känner för. Just idag blev det fotografering hemma i vardagsrummet och möte med banken.

Dit for den dagen och när jag satt i bilen på väg för att hämta barnen så insåg jag något olustigt. Sedan våra boys föddes så har jag – vad jag kan minnas – aldrig haft en ledig dag ensam i vårt hem. Jag har antagligen blivit erbjuden möjligheten ett antal gånger, som i fredags, men alltid sysselsatt mig med jobb. Aldrig egentid. Såklart har jag varit utan barnen på diverse resor eller fester men aldrig hemma i många timmar med inget annat än dötid. Det blir lätt så med eget företag. Det finns alltid jobb att göra och när jobbet är en hobby så sitter jag ofta med näsan i datorn tills händerna är iskalla och axlarna domnat.

Just idag när jag valde att jobba hemifrån så märker jag att det är något jag saknar ohyggligt mycket. Inte kalla händer och sjuk rygg utan att vara ensam i vårt hus för en hel dag. Ledig. Greja på med diverse. Kanske träna. Kanske se på en serie (ett år sedan sist?). Det vore något.

 

Att förlänga livslängden på skorna

Traditionsenligt besökte vi höstmarknaden i Ekenäs för ett par veckor sedan. Marknaden i sig har inte ändrat märkbart sedan jag var tonåring. Det är snarare jag som besökare som har… andra intressen än tidigare om vi uttrycker det så. Att jag kom hem med endast plastpåsar, lakritsremmar och skosulor förklarar allt. Inte att glömma glada barn med gratis ballonger.

Men tillbaka till skosulorna. Skosulor är nämligen absolut bästa sättet att förlänga livslängden på ett par skor. Speciellt om man som min sambo har fötter av det svettiga slaget. I sommarskorna kan man använda tunna sulor av läder (kostar typ en femma paret) och byta ut enligt behov (läs: när skon luktar apa). Jag köper dessa i Latvala i Karis men gissar att de finns i de flesta stora varuhus. Rekommenderar att hellre köpa en lite för stor sula som man klipper till rätt storlek sedan. Dessutom lönar det sig att ha några sulor på lager, så att det finns i skåpet  när man ska ta i användning ett par nya skor. Annars blir det ogjort, för vem har tålamod att vänta?  H: hon som sätter på sig nya skorna redan i butiken.

Själv svettas jag inte mycket om fötterna, det går i perioder, så sommarsulan skippar jag oftast men attans vad skönt det är med fårskinssulor i vinterskorna. Värmer något enormt. Det, och att behandla utsidan med rätt medel vilket jag skrivit om tidigare här, så har du skor som lever i hundra år. Eller åtminstone några säsonger i vårt blöta klimat.

Läge att behandla vinterskorna igen. 

Vidgar vyerna – och min finska

Onsdagen tillbringade jag i Helsingfors för ett samarbete med FEDITED, en marknadsföringsbyrån inriktad på små ekologisk finsk design. Jag är fortfarande grön vad gäller marknadsföring då jag inte riktigt varit i behov av det. Sociala medier har skött den biten åt mig vilket är något som inte hade varit möjligt för bara fem-sex år sedan. Instagram är GULD för dagens småföretagare.

Men mitt företag växer och så även kapaciteten och kostnaderna. Finlandssvenskarna har redan hittat mig (TACK TACK TACK <3) men det finns mycket kvar att utforska i vårt eget land. Nästa steg är att nå ut till de finskspråkiga finländarna. Fotograferingen vi hade med FEDITED och Karita Tykkä är ett första steg i den riktningen. Tidtabellen var tight så jag har ingen uppfattning om resultatet, men vi väntar och ser.

På mig hade jag Ellen blouse. Det är något speciellt med att kliva in i ett möte i egen design. Rak rygg. Huvudet högt. Då spelar det inte så stor roll att finskan inte är perfekt.

Veckoschema – mer rutin i jobbet

Framför mig har ja nu något jag aldrig mer trodde jag skulle se – ett veckoschema. Likt det man hade i lågstadiet. Rullande system. Varje måndag lika som den förra. Känns mystiskt men samtidigt befriande.

Det är boken Effektiv tidshantering av Bosse Angelöw som har inspirerat mig till detta. En bra bok som jag rekommenderar till den som tycker att tiden inte räcker till, vilket – rätta mig om ja har fel – gäller de flesta i dagens hysteriska samhälle. I boken presenterades mycket sådant som jag själv upplever som självklarheter, men även idéer som helt gått mig förbi. Som att ett schema är väldigt viktigt för att få tid till allt. Eller snarare ta sig tid till allt.

Flexibiliteten i att vara egenföretagare är guld. Som Linn fiffigt skrev förra veckan så är det knappast en frihet. Man jobbar som en blådåre men väljer att göra det och trivs i den helheten. Det valet gör det värt allt kaos. Vad jag däremot insett är att jag ofta stressar som en hullu med vissa arbetsuppgifter (sömnad), ägnar allt för mycket tid åt en del grejer (mail och fakturor) och så de där uppgifterna som typ aldrig blir gjorda utan bara skjutsframskjutsframskjutsfram i all oändlighet tills det är panik (bokföring). Vissa grejer uteblir ofta helt och hållet (lunch och städning). Det blir ohälsosamt, ineffektivt och orsakar onödig stress. Därför provar jag nu att följa ett veckoschema där tid för alla dessa olika uppgifter spikas.

Nu kan man tycka att detta kväver min så kallade frihet som företagare, vilket även var min första tanke och orsaken till att jag tidigare inte haft ett schema. Men nej, jag kan fortfarande stå på huvudet en torsdag morgon om jag så vill. Det enda som då bör göras är att torsdagens morgonprogram flyttas någon annanstans. Kläms in på en lördag eller förlängd arbetsdag följande vecka, exempelvis.

Schemat är alltså inte skrivet i sten utan kan ändras vid behov.  Vi märkte exempelvis genast att  städningen inte ska ske i slutet på veckan utan istället på tisdagen, dagen innan vi packar in veckans leveranser. Det är lättare att packa snyggt utan en massa damm och skit i knutarna, helt enkelt. En annan grej som är viktigt att planera in är tomrum. Ja som ni alla vet så ploppar det ofta upp en och annan (typ tusen) oförutsägbar arbetsuppgift och då kan dessa betas av i tomrummet, och inte en fredag kväll när resten av familjen äter salamipizza framför Idol. Och så har vi dagistimmarna som påverkar mitt schema. Vi nyttjar endast 88 timmar dagistid i månaden för Charlie så många måndagar är jag hemma med honom. Varje fredag hemma med båda barnen. Planera runt dessa dagar.

Sedan skiter det fullständigt på sig ibland också. Sjuka barn. Mosig hjärna. Elektronik som krånglar. Men då skyfflar man upp skiten nästa vecka och tar nya tag. Lämnar bort något som kan lämnas, som att blockera nya kundprovningar eller delegera mer sömnad åt Laila, och jobba ikapp.

Detta tankesätt har på kort tid gjort underverk för min hjärna som tidigare burit omkring på allt för mycket information och ”komma-ihåg” grejer. Nu följer jag mitt veckoschema och fyller i andra uppgifter och möten i kalendern på rätt dag och behöver inte fundera på det mer innan dagen kommer. Sjukt skönt.

En av mina bästa vänner har länge pratat om kalanteriahallinto under våra promenader. Äntligen vet jag vad hon snackar om och fattar hur viktigt det är för produktiviteten. Prova du också, eller kanske du redan gör detta? Mera tips? Jag vill veta. Suger i mig likt en svamp.

Nu – ut och gå med ovannämnda vän.

En dag i Tallin

Ofta åker man till Estland för att bunkra sprit. Själv bunkrar jag sytrådar. Femtiofyra rullar för att vara exakt, samt lite annat sömnadsrelaterat material.

Karnaluks i Estland har det störta utbud vad gäller sömnadstillbehör som jag någonsin sett. Dessutom ofta halva priset jämfört med motsvarande produkter här i Finland. Butiken ligger nära centrum av Tallin och är definitivt värt ett besök för den som syr, stickar och virkar eller pysslar med diverse. Stället fungerar som en vanlig butik så företag/firma behövs inte (och ja nätbutik har de också men där finns inte allt). Bilen kan dessutom parkeras gratis rakt utanför dörren. Tygutbudet hade de utvidgat enorm sedan sist, men då jag själv köper tyger via grossist så skippade jag den avdelningen och var främst där för overlock sytrådarna som vi använder till alla trikå produkter.

Jag får ofta frågan, främst av studerande inom samma bransch, hur jag hittar de olika inköpsställena. Börjar man räkna på det så köper jag in material från ett dussin ställen. Tyger, sömnadsredskap och trådar, tvättrådsetiketter, storleksetiketter, inpackningmaterial, klädhängare och ställningar… Svaret är enkelt: googel. Jag har lagt ner snuskigt många timmar på att leta leta leta ställen och jämför priser och dittan och dattan. Någon som vill ha allt serverat på silverfat? Det slog mig att jag bra kan göra en lista på detta i något inlägg. Alla mina inköpsställen alltså.

Jag strävar efter att åka över till Tallin en gång om året. Denna lördag tog jag två flugor i en smäll då själva resan var en födelsedagspresent till mamma från min syster och mig. Så hakade moster på också. Med den här kvartetten blir det inte många tysta minuter. Herreguuuud så vi är bra på att prata mycket, helst lite i mun på varan, som Sandholmarna gör. Härligt att bara hänga en hel dag med nära familjemedlemmar. Glömde helt bort att fota i Karnaluks, stället är maffigt, och några andra bilder från dagen har jag inte heller. Skönt så, egentligen.

Lagret med trådar i rätt nyans är påfyllt och följande delmål blir att snabba upp leveranserna och producera lager av de bästsäljande modellerna. Högtiderna närmar sig. Har du klänning kirrad?

Och ja, några flaskor vin från Superalkko fick jag med mig hem också. Och en wc sits till Charlie. Ifall någon undrar.