Tankar om Black Friday

I kommersiellt samarbete med e/s design
Puuust. Blev en hektisk morgon här hemma på Ryttaregatan då jag i sista minuten laddade upp våra Black Friday erbjudanden i nätbutiken och trollade ihop visuellt material till våra sociala kanaler, något jag skulle göra redan inatt men min kropp orkade bokstavligen inte hållas vaken. Allt detta medan två barn pockar på min uppmärksamhet, nerkletade i smör från morgonmålet (sambon är bortrest).

Våra erbjudanden hittar ni i alla fall här och jag kan samtidigt passa på att dela med mig av mina tankar kring Black Friday. Att e/s design överhuvudtaget skulle delta i denna konsumtionshysteri var nämligen något jag och Laila funderade på länge länge. Efter några om och men valde vi ändå att delta på vårt sätt – med att erbjuda ett rabatterat pris på endast tre svarta klänningar. Klassiker i garderoben. Sådana som kan användas till de flesta tillfällen och inte faller ur mode de närmast åren.

Jag menar inte att det vore något fel med att köpa produkter till rabatterat pris. Det gör jag själv väldigt ofta (funkar om man är förutseende och har tålamod). Vad som däremot är knasigt är då priset blir det som styr beslutet, då alla kvalitetskrav kastas ut genom fönstret och vi köper på oss saker vi varken vill ha eller behöver. En neongrön tröja blir inte snyggare bara för att den är billig. En akrylhalsduk värmer inte mer bara för att priset är trevlig. Du kommer inte magiskt att börja gå med 13 centimeter klackar bara för att de kostade lika lite som ett smörpaket.  Förstår ni vad jag menar? Har skrivit om detta tidigare, exempelvis här.

Det går inte att spara pengar genom att konsumera. Punkt. All konsumtion kostar, både vad gäller pengar och miljö, och i slutänden ska dessa produkter i något skede kasseras. Det är där det blir som äckligast tycker jag. Bergen av gamla kläder som ingen vill ha. Så innan du beger dig ut i Black Friday hysterin ber jag dig därför fundera på en enda sak –  vad. Behöver. Du.

Om jag kommer att nappa på några erbjudanden? Nej, det kommer jag inte, eftersom jag inte kan komma på en enda sak jag skulle behöva som bäst. Skulle jag köpa något så vore det julklappar till familjen, så det kan vara ett tips (även om jag själv strävar efter att köpa dem lokalt, men det tar vi en annan gång), eller något sådant som håller på ta slut i badrumsskåpet. Mina egna klänningar i svart har jag redan hemma. Arbetsförmån 😉

e/s design erbjudandena gäller till ikväll kl 24.00.

Vårt budskap vad gäller Black Friday

REA och tacksamhet

I kommersiellt samarbete med e/s design

Just nu känner jag en sådan abnorm tacksamhet att jag bara skulle vilja ge hela världen en stor, varm, härlig kram. Båda barnen vilar. Ledig fredag. Brasan värmer. Helg framför. Och bakom mig har jag ett par kaotiska dygn fullproppade med jobb.

Igår morse lanserade vi nämligen en stor REA på e/s design nätbutiken. Det var Lailas förslag att sälja bort sådana färger som blivit över från större projekt (brudtärnor som beställt unika färger) samt färger som vi kommer avsluta. Det var även Laila som fick förverkliga projektet, räkna ut antal, klippa och sy. För att hålla kolla på åtgången valde vi alltså att producera allt på förhand. Över sextio klänningar. Själv skötte jag endast det tekniska.

Inom ett dygn har det mesta sålt slut. Obegripligt. Tacksamheten gentemot er som stöttar mig gör mig helt tom. På ett bra vis. Som en storstädning inte bara i studion utan även i kroppen efter en tung höst. Och tacksamheten gentemot Laila kan jag inte ens börja att förklara. Vilken pärla jag hittat att jobba med.

Nu har vi rensat borden och hugger tag i nya projekt och problem.

Några klänningar finns ännu kvar så skynda att klicka hem här. Alla klänningar är tillverkade av fantastiska kvinnan på bild – Laila. 

En dag i Tallin

Ofta åker man till Estland för att bunkra sprit. Själv bunkrar jag sytrådar. Femtiofyra rullar för att vara exakt, samt lite annat sömnadsrelaterat material.

Karnaluks i Estland har det störta utbud vad gäller sömnadstillbehör som jag någonsin sett. Dessutom ofta halva priset jämfört med motsvarande produkter här i Finland. Butiken ligger nära centrum av Tallin och är definitivt värt ett besök för den som syr, stickar och virkar eller pysslar med diverse. Stället fungerar som en vanlig butik så företag/firma behövs inte (och ja nätbutik har de också men där finns inte allt). Bilen kan dessutom parkeras gratis rakt utanför dörren. Tygutbudet hade de utvidgat enorm sedan sist, men då jag själv köper tyger via grossist så skippade jag den avdelningen och var främst där för overlock sytrådarna som vi använder till alla trikå produkter.

Jag får ofta frågan, främst av studerande inom samma bransch, hur jag hittar de olika inköpsställena. Börjar man räkna på det så köper jag in material från ett dussin ställen. Tyger, sömnadsredskap och trådar, tvättrådsetiketter, storleksetiketter, inpackningmaterial, klädhängare och ställningar… Svaret är enkelt: googel. Jag har lagt ner snuskigt många timmar på att leta leta leta ställen och jämför priser och dittan och dattan. Någon som vill ha allt serverat på silverfat? Det slog mig att jag bra kan göra en lista på detta i något inlägg. Alla mina inköpsställen alltså.

Jag strävar efter att åka över till Tallin en gång om året. Denna lördag tog jag två flugor i en smäll då själva resan var en födelsedagspresent till mamma från min syster och mig. Så hakade moster på också. Med den här kvartetten blir det inte många tysta minuter. Herreguuuud så vi är bra på att prata mycket, helst lite i mun på varan, som Sandholmarna gör. Härligt att bara hänga en hel dag med nära familjemedlemmar. Glömde helt bort att fota i Karnaluks, stället är maffigt, och några andra bilder från dagen har jag inte heller. Skönt så, egentligen.

Lagret med trådar i rätt nyans är påfyllt och följande delmål blir att snabba upp leveranserna och producera lager av de bästsäljande modellerna. Högtiderna närmar sig. Har du klänning kirrad?

Och ja, några flaskor vin från Superalkko fick jag med mig hem också. Och en wc sits till Charlie. Ifall någon undrar.

Gradering – konsekventa storlekar

Det är så nära nu. Sedan vi kom hem från Milano har jag jobbat främst med vår nya produktgrupp och saker börjar falla på plats. Bilderna är fotade och tygerna för produktion har anlänt och testats.  Tvättrådsetiketter beställda. Produktinformation skriven.

Det sista handlar nu om att gradera plaggen i olika storlekar och även sy en prov av alla storlekar, vilket är något vi gör manuellt. Jag lärde mig grunderna i gradering i skolan och anpassar det sedan efter hurudant plagg vi tillverkar. Detta är en av de svåra bitarna när det gäller klädkonstruktion – att hålla sig konsekvent vad gäller storlekar. Ni vet, när man handlar i en butik och storlek S kan passa vad gäller en del plagg medan andra blir alldeles för små. Vi strävar efter att vara konsekventa i storlekarna, det vill säga har storlek S passat tidigare så kommer S sannolikt även passa i de övriga plaggen (vi har nyligen uppdaterat måtten för storlek L och XL).  Allt passar ändå inte alla. Så är det bara. Men vi försöker. Och skulle det inte passa just din kropp går det fint att komma på plats och prova och få måttsydda versioner utan extra kostnader. En tjänst vi valt att erbjuda för att vi kan.

De olika storlekarna har vi nu sytt upp i form av provexemplar och provar på så många som möjligt, mamma, syster, svägerska, moster… innan vi är helt klara. Sista pusselbiten, sen. 

Sista fixet – att färdigställa en ny produkt

Vi är nära nu. Små justeringar till så är en nya produktgrupp färdig. Ellen dress och Blouse. Senare kommer byxan. Hela processen är galet rolig men jag känner mig som ett barn i väntan på sommarlov. Den sista tiden är olidliga.

Jag får ofta frågan hur mycket tid det tar att sy en produkt. Låt oss säga som så, att det antagligen tagit oss 50 timmar att slutföra den här produkten – med endast en fullständig prototyp i storlek S som resultat. Ingen produktion. Att utveckla plagg tar tid, speciellt när det handlar om något helt nytt,  och det ska få göra det för att slutresultatet ska bli bra. Allt ska vara genomtänkt. Provas. Justeras. Diskuteras. Gissar att jag kan vara snudd på irriterande att jobba med här, stackars Laila haha. Det är hon som skött sömnaden i det här fallet. Modellen har jag haft på gång sedan längden (Maarit Feldt-Ranta bar första versionen på senaste presidentbalen) men nu har vi jobbat fram alla detaljer, vilket inte handlar bara om produktens utseende – det är den absolut lättaste biten – utan mest går diskussionerna kring sömnadstekniska lösningar, produktionseffektivitet och material. Sådana problem som jag själv är snudd på besatt att lösa.

Just på grund av detta, de sömnadstekniska lösningarna anpassade efter olika material, så kommer Ellen klänningen att lanseras i två versioner – Ellen och Stella. Detaljerna gör produkterna olik varandra även om idén är densamma. Att återanvända en idé i flera produkter är effektivt och fiffigt eftersom mycket tid har lagts ner på att göra en så bra produkt som möjlig. Sannolikt kommer det alltså att dyka upp ytterligare produkter i samma kategori i ett senare skede. Tänker mig en jumpsuit och jacka.

När prototypen nu är färdig och vi har en slutprodukt så ska denna testtvättas och användas och analyseras ytterligare en gång. Min sambo Johan får även säga sitt. Han har bra öga. Sedan graderas till olika storlekar, provas på olika kroppstyper och storlekar och produceras i liten skala. Prissättning, fotografering, produktbeskrivning. Det är först sen den verkliga produktionstiden kan beräknas. Kanske det landar på två timmar eller tre då vi serietillverkar? Återstår att se.

Jag känner att vi gjort något riktigt bra. Ändå pirrar det i magbottnet och jag ser fram emot lanseringen. Skolbarnet.

Målet är inom två veckor.

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt. 

Magi med Sofia

Ibland känner man bara när något blir riktigt bra. När något klaffar och blir helt rätt även om man chansat. Igår var en sådan dag. Regnet ÖSTE ner igår morse när Sofia knackade på hemma hos mig och vi skulle packa ihop för en planerad fotografering utomhus. Men så slutade det plötsligt regna och allt blev magi. 

Det är intressant hur bilder har varit mitt största problem. Men så ryckte jag upp mig, slutade spy ursäkter och plötsligt har jag så mycket bildmaterial att jag inte hinner gå igenom dem. Där ser man hur mycket inställningen kan påverka.

Skojar inte när jag säger att 90% av alla bilder på Sofia är fenomenala. Och ja, det kommer mer. Silje Maxi klänning med både kort och hellång ärm är en modell vi lanserar senare i höst.

TACK Sofia!

 

Jag gästar Sypodden

Nåja gott folk – nu bjuds det på något annorlunda! För några veckor sedan åkte jag till Helsingfors för några möten. Ett utav dem handlade om att gästa Sypodden!

Så himla spännande och roligt att träffa Linnea och Lizette (igen!). Det är inga småfisar de har som gäster i sin podd (Lars Wallin! Elsa Billgren!) så jag känner mig hedrad som får vara med. Sopade bort mindervärdeskomplexen och körde på. Hälften glömmer man där i stundens hetta men bjussar på min story i korthet.

Avsnittet hittar ni även här.

Med det säger jag tack och hej, till härliga Linnea, Lizette och alla andra, för nu åker jag till Polen med bästa Linda ett par dagar för att göra ingenting. Hoppas på att hinna ha riktigt tråkigt.