Läder – okej eller nej?

Ett dilemma som jag funderat mycket på nu när kalla vädret är på intågande är frågan om läder. Är läderprodukter okej eller bör vi istället övergå till syntetläder? Frågan är varken ensidig eller enkel och jag har ett eget resonemang kring det hela. Det betyder inte att jag har rätt eller alltid kommer tycke såhär. Marknaden och möjligheterna utvecklas ständigt, men jag har för stunden kommit fram till något.

Personligen väljer jag att använda både äkta läder och syntetläder. Båda har för- och nackdelar både vad gäller kvalitet, etik och miljöpåverkan. Vi gör ett försök att reda ut det hela.

Äkta läder

Eftersom jag äter kött så tycker jag även det är logiskt att utnyttja huden av djuren. Att kasta bort vore slöseri. Det som självklart bör poängteras här är att vi slävar i oss på tok för mycket kött. Hutlösa mängder. Dessutom avlas vissa djur endast för att utnyttja dess hud vilket enligt mig är absurt. Vi ska inte ens gå in på hur själva slaktandet går till.

Lik som med så mycket annat så har läderproduktionen skenat iväg till något orimligt med förödande konsekvenser för både miljön, djuren och människan. Etiken i det hela är icke existerande och endast ett fåtal små läderproducenter kan garantera en etisk produktionskedja, där djuren behandlas på rätt sätt och där hudarna sedan behandlas på ett bra sätt. Via svenska naturskyddsföreningens sidor kan man läsa hur slutskedet av läderproduktionen i u-länder vanligtvis går till.

Video från naturskyddsföreningens.se sidor som beskriver baksidorna av lädertillverkning.

Videon gör mig lätt illamående. Det är på inga vis okej. Tragiskt nog ser så gott som all massproduktion ut så här, spelar ingen roll om vi pratar om kläder, mat eller något annat. För mycket är för mycket.

Läder är ändå ett väldigt slitstarkt material som åldras vackert och lever länge. Ur den aspekten är det ett fiffigt material att använda, och något man gjort sedan urminnes tider. Idealet enligt mig vore att backa några hundra år i utvecklingen och endast utnyttja huden på de djur vi äter och då göra det på ett rättvist sätt. Jag landar därför i åsikten att vi ska begränsa konsumtionen av läderprodukter rejält. Vi behöver inte fem par läderstövlar. Inte heller en mängd olika läderväskor. De läderprodukter som konsumeras ska tas väl omhand. Genom att återfetta och putsa kan de leva många många år.

Läderkängor köpta begagnat.

Så ja, jag köper produkter i äkta läder men väldigt sällan. Min handväska är över åtta år gammal men ändå som ny (ja jag har endast en). Skorna jag går med i höst är äkta läder men köpta second hand förra året. Jag putsar och återfettar dem varje år och de ser därför ut som nya. Sedan jag lärt mig om baksidorna med läderproduktion så respekterar jag min grejer mer, tar bättre hand om dem och köper sällan nyproduktion. Slentrianmässiga köp eller trender köper jag aldrig i äkta läder.

Men, för att själv använda läder i de produkter som jag tillverkar så vill jag vara säker på att djuren och människorna som varit involverade i detta har behandlats på rätt sätt. Sådana kontakter har jag inte just nu och därför väljer jag att avstå från äkta läder i min egen produktion. Där väljer jag istället syntetläder.

Syntetläder

Syntetläder, PU-läder, PVC-läder, veganskt läder, konstläder… kärt barn har många namn och i ärligheters namn tror jag att producenterna leker med olika namnalternativ för att lura oss en aning. Det handlar alltså om plaster av olika slag som tillverkas på konstgjord väg för att efterlikna läder. De vanligaste sorterna är polyvinylklorid (förkortas PVC) och polyuretan (förkortas PU). Här används alltså inte några djur utan främst olja, vilket ur ett etiskt perspektiv är bra. Miljömässigt? Njaa.

Även här används mängder av kemikalier vid produktionen och då materialet i slutet bryts ner så frigörs dessa kemikalier i naturen. Syntetlädern är inte heller på långt när lika hållbar som äkta läder och tar man i beaktande att 80% av negativa miljöavtrycket kommer från själva produktionen av en produkt så är det enligt mig fiffigare att köpa en produkt i äkta läder som håller länge, än tre-fyra i syntet.

Syntetläder åldras alltså inte lika bra och vackert som äkta läder och har inte heller samma tekniska egenskaper – andas inte, suger inte åt sig fett, inte lika slitstark – men är ut ett etiskt perspektiv ett fiffigare alternativ.

Så när ska man satsa på äkta läder och när är syntet fiffigare? Personligen väljer jag att köpa skor och väskor i äkta läder samt sådana klädesplagg som jag räknar med att använda många år och som utsätts för hårt slitage, exempelvis en läderjacka. Hittar jag äkta läder second hand så är det en stor bonus eftersom jag då inte bidrar till nyproduktion. Vad gäller kläder i övrigt, samt min egen produktion, så väljer jag syntet och strävar efter att använda det i produkter som har en förutsättning att leva länge. Ett bra alternativ är att fälla in detaljer i syntetläder, medan plagget i övrigt är gjort av något naturmaterial. Det gäller även att lära sig känna skillnaden på bra syntetläder och dåligt sådant. Vissa känns väldigt plastiga medan andra har en fin, kraftig yta. Här ska man lita på sitt omdöme och avstå om ytan känns ömtålig.

För att plagget ska kännas behagligt mot kroppen så fodrar jag med naturfibrer eller cellulosafibrer av något slag, fibrer som andas. Det är något jag rekommendera att titta efter i butik, eftersom syntetläder lätt blir plastigt och svettigt att bära direkt mot kroppen.

Det är väldigt synd att se, att exempelvis många jackor i äkta läder är fodrade med polyester. Som att lägga en plastpåse på insidan av sin klänning om ni frågar mig. Då rekommenderar jag istället acetat (cellulosabaserat fodertyg) eller viskos, i synnerhet om fodret ligget direkt mot kroppen.

Alternativa läder

Mycket händer inom läderindustrin just nu. På catwalken har vi kunnat se läderliknande material tillverkat av ananas, så kallad Piñatex. Det experimenteras mycket även med exempelvis bananläder, svampläder och fiskläder, ja till och med läder tillverkat av äppelskrutt och kaffe. Processen att tillverka något som kan produceras i stor skala är lång men inom några år tror jag vi har flera alternativa former till läder. En utopi vore ju även om vi kunde skära ner på produktionsvolymen men det lär dröja några decennier innan människan trappar ner den konsumtion som vi vant oss vid. Jag är mitt i processen själv och det tar tid att vänja om ett beteende.

Frågan om läder är alltså svårt med mång aspekter och har jag full förståelse att du kanske inte resonerar som jag. Som sagt tror jag mycket händer inom läderproduktionen de kommande åren och jag ser fram emot alternativ både till djurläder samt syntetläder. Tills dess är syntetläder aktuellt i min egen produktion och äkta läder på loppis guld. Mitt senaste fynd en magisk kjol. För visst tusan är läder snyggt!

Berätta gärna hur du resonerar kring läder.

Här berättar jag mer om skötsel av läder.

Gästar Ekofastapodden

 

Att i textform få ner hur e/s designs verksamheten utvecklas visar sig vara knepigare än jag tänkt. Inte för att något är oklart. Jag vet exakt vad som ska göras det kommande året. Men det känns lite som att födas på nytt. Både ångestladdat och spännande. Självklart och oklart på en och samma gång.

Medan jag kämpar med det inlägget så tycker jag ni ska lyssna på Ekofastapodden där jag medverkar i ett avsnitt. Ekofasta är Evangelisk-lutherska kyrkans fastekampanj som i samarbete med Finlands svenska Marthaförbund och Finska missionssällskapet lyfter fram omsorg om miljön. Syftet med kampanjen hållbart klädtänk är att aktualisera klädernas miljöpåverkan och väcka tankar om vår egen konsumtion av kläder. I avsnittet pratar vi om material i kläder och hur man kan tänka för att uppnå en bättre och mer hållbar garderob. Vad gäller material så är det väldigt svårt att ge kortfattade, konkreta tips eftersom allt hänger ihop med varan. Olika material är bra till olika produkter, och beter sig även på olika sätt. Det är en hel vetenskap som jag inser att det finns ett stort intresse för. Ekofastapodden gav mig mersmak för att dela med mig av den kunskapen jag besitter. 

Podden hittas på flera appar, bland annat Podcaster, Akast och Itunes samt här. Podden har många avsnitt från tidigare säsonger inom samma tema så jag rekommenderar att lyssna igenom allihop för att inspireras till bättre konsumtionsvanor och en mer hållbar garderob och livsstil. 

Alla artiklar från Ekofastapodden hittas på här på deras hemsida. 

Vad är sammet, egentligen?

Jag har tidigare berättat att jag är på materialjakt. Flera tyger inom min verksamhet kommer att ersättas och tester med nya tyger är i full gång. Ett tyg som jag redan välkomnat till e/s design familjen är ett sammetstyg med kompositionen 80% bomull och 20% polyester.

Yep. Redan där kan vi säga halleluja, eftersom det är väldigt väldigt sällsynt att sammet – som förresten är benämningen på en sorts struktur, inte ett material – tillverkas i bomull. De flesta sammetstyger jag stött på är syntetiska (100% polyester) och har därmed inte samma fina egenskaper som naturmaterial. Då man sedan kastar in 20% polyester i smeten så har vi ett tyg som inte skrynklar, inte krymper märkbart i tvätt och dessutom känns väldigt mjuk mot kroppen. Ett vinnande koncept!

Här bör tilläggas att bomullen är en väldigt omdiskuterad fiber eftersom den kräver grymma mängder vatten och bekämpningsmedel för att produceras, vilket har stor miljöpåverkan. Jag ska återkomma till hur jag resonerar kring bomull, does-and-dont´s, i ett separat inlägg. 

Tillbaka till sammetstyget. Jag har hittills satsat på säkra kort och köpt in sammetstyg i mörkblått och svart, men färgkartan är relativt omfattande så i framtiden kommer jag troligtvis att jobba mer med detta ljuvliga tyg. Ska vi vara riktigt petiga så heter det material jag hittat egentligen velour, eftersom tyget är stickat och inte vävt. Jag väljer att använda ordet sammet eftersom det är mer bekant och använt i folkmun. Stickade kvaliteten betyder att mitt tyg är aningen elastiskt, även om det inte innehåller elastiska fibrer i sig. Det här betyder i sin tur att jag kan sy plagg utan dragkedja då tyget ger efter. Där har vi orsak till ett till halleluja! 

Redan nu finns detta sammetstyg (eller ja, velourtyg) som en produkt i e/s design sortimentet i form av en traditionell college tröja Vanessa velvet sweater (reklamlänk) som tack vare den vackra ytan kan användas till väldigt många olika tillfällen. Min college har jag redan använt på möten i Helsingfors, på jobbet och hemma i soffan såklart. Efter tre tvättar är ytan fortfarande som ny och plagget behöver inte strykas. Ett väldigt mångsidigt och praktiskt plagg alltså, men även den första produkten på nätsidan som inte är multifunktionellt. Skrämmande. Men ändå rätt. Och det kommer mer av den varan. I nästa inlägg ska jag berätta i vilken riktning e/s design affärsmodellen utvecklas. 

 

Vad är sammet?

Sammet är ett vävt tyg, vars rätsida täcks av en tät, kort lugg. Tyget används mestadels till festplagg och möbelklädsel och kan tillverkas i flera olika material där de vanligaste är syntet och bomull. 

Vad är skillnaden på sammet och velour?

Velour liknar sammet men är stickat (maskor) vilket ger god elasticitet. Ett extra varp bildar öglor som skärs upp på ena sidan och ger en kort lugg på tyget. Luggen valkas och ruggas för att bli tillräckligt mjuk.  I många språk skiljer man inte mellan sammet och velour trots att de tillverkas med olika tekniker. Velour kan även kallas plysch. 

Fördelar och nackdelar med sammet?

Ytan är mjuk, ofta med lite glans, och därmed väldigt festlig och vacker. Sammet gjort av bomull eller siden är dessutom väldigt behagliga mot kroppen då den andas och transporterar fukt, medan syntetisk sammet (ofta 100% polyester) är hållbar i inredning.

Syntetisk sammet är dock inte att föredra mot huden då det inte andas och kan vara statisk mot kropp och hår. Vissa sammet tyger kan även tack vare den ruggade ytan dra åt sig damm och därmed se smutsig och ovårdad ut.

 

 

Kvalitetstestar tyger

 

 Jag ÄLSKAR tyger, nästan på en nivå som inte är hälsosam, samtidigt som det är den del i arbetet jag inte kan påverka (än) och som kräver mycket tid och nerver. Jag har nu hittat på en ny taktik för att i snabbare tempo testa om ett tyg håller måttet. En taktik som kombinerar nytta med nöje – jag syr kläder till mig själv. Hah!

Nu kan detta låta som den mest självklara taktiken någonsin men faktum är att jag sällan syr till mig själv. Tiden bara rinner iväg, ni vet hur det är, och det känns på något vis lite fel att sy grejer till sig själv när andra projekt borde färdigställas. Insikten är ändå, att jag inte kommer vidare om jag inte hittar tyger som är bra och det är därför processen att kvalitetstesta tyger måste snabbas upp. 

Så istället för att konstruera något fiffigt så väljer jag första bästa idé som ploppar upp i huvudet och syr ihop i ett nafs. Jag kallar dem för en-timmes-plagg. Inga vettiga mönster. Inga snofsiga design idéer. Sömnadstekniken struntar jag i. Det behöver inte ens bli särdeles vackert (min styrka är att alltid förverkliga snyggt, även på insidan av ett plagg, men i det här fallet är det en last då det stjäl för mycket tid) . Huvudsaken är att plagget kan bäras av mig hemma och på jobbet. Nötas. Tvättas. kännas av mot huden. Visst kan man göra diverse kvalitetstester på tygbitar också med det är i verklig användning som jag får bästa uppfattningen om hur tyget beter sig.

Senast i raden av tyg som testas är ett collegetyg i beige samt ett mörkblått sammetstyg. College tyget är tätt stickat med fin diskret glans och extremt mjukt då tyget är huvudsakligen viskos. Färgkartan var fin också. Sammetstyg har jag letat efter i närmare två år och nu äntligen fått tag på ett med bomullsbotten, det vill säga inte syntet (de flesta sammetstyger är polyester vilket känns både svettigt och statiskt mot huden).

Det första jag kom på att sy av dessa, och verkligen behöver, är college tröjor så det blev en med tre kvarts är samt en med muddar. Dessa har jag nu hasat runt i den senaste veckan. På jobbet. Hemma. Än så länge ser det väldigt bra ut, men några vändor i tvättmaskinen återstår. Sedan, om tyget beter sig som jag tänkt mig, så kan jag beställa mer och verkligen designa något bra som andra kan ta del av. Om inte så har jag fått gratis vardagscollegen och letar vidare. Win-win kallar jag det.

Något speciellt ni skulle vilja ha i sammet eller college? Tipsa gärna. 

Testar tyger genom att sy snabba plagg till mig själv.

Materialinköp – största inspirationen men även största utmaningen

Igår blev det en heldag hos mina grossister. Min leverans med påfyllningstyger till lagret hade anlänt  och även om jag vanligtvis får rullarna levererade hem till dörren så bestämde jag mig för att plocka upp dem själv i Hyvinge denna gång. Jag letar nämligen material till två kommande projekt. Dessutom finns det inget som inspirera mig lika mycket som tyger gör. Att känna och klämma på olika kvaliteter, ytor, strukturera, färger, mönster… Ofta får jag tusen idéer bara av att vidröra tyger. Samtidigt är det den biten i företagandet som orsakar mest huvudvärk.

Det är en väldigt invecklad och omfattande process detta, att hitta tyger. Jag vill ju gärna satsa på något som inte bara är vackert utan även är skönt att bära mot kroppen hela dagen och klarar många tvättar. Det som händer nio gånger av tio är att tyget ser fint ut på rulle men efter en tvätt eller två är resultatet inte nödvändigtvis lika vackert längre. Noppar, töjer ut, tappar färg, krymper i tvätt… Så jag letar, köper provrullar, syr, testtvättar, kasserar och letar igen. Nyligen har jag även fått erfara att tyger i exakt samma kvalitet men i olika färg kan bete sig väldigt olika i användning. Med andra ord bör alla färger testas separat för sig. Halleluja lixom. Vissa färger håller måttet. Andra inte. Det är en djungel och ett jäkla hästjobb att testa alla tyger. För att inte tala om kostsamt. Jag har antagligen närmare femhundra meter tyg i studion som inte kan användas till något. Kul kul.

Det här förklarar varför jag inte kan ta in vilka färger som helst i sortimentet – jag har inte kapacitet varken i tid eller pengar att testa dem. Jag förstår att man som kund kanske inte känner till sådant här och det är just därför jag berättar. Nu vet ni varför jag framöver kommer att satsa på färre färgalternativ. Färre men bättre. 

Jag hymlar inte med varifrån jag köper allt mina material. Tror jag har listat alla inköpsställen tidigare men kan inte hitta inlägget så ska nog skriva ett nytt sådant. Till dess kan jag fråga dig som kanske jobbar i samma bransch som jag – varifrån köper du in tyger? Grossister? Agenter? Gärna med lågt minimum (100 meter). Tipsa gärna! Jag skulle gärna hitta en leverantör med högkvalitativa tyger. Siden, ylle, modal… 

Denna gång hade jag som sagt två projekt i tankarna så letade inte så mycket annat. Att besöka grossisterna är lite som att handla i Ikea – man måste ha en tydlig inköpslista, eller så slutar det med att man kommer hem med en massa grejer men inte det som egentligen behövdes. Trots att kreativiteten flödade och idéerna utlöste varandra så höll jag mig alltså i skinnet och köpte endast två testtyger med mig hem. Två ljuvliga sådana. Redan imorgon kommer jag att unna mig själv att prova dem. 

Yep. Jag är ivrig som ett barn. 

 

Prima pipon

 

Aj että sociala medier är bra till mycket. Exempelvis till att hitta en bra pipo.

Jag inser att det börjar bli läge för att bära mössa utomhus. Älskar själv mössor. Värmer, håller håret ur ögonen och skyddar håret då det snöar eller småregnar. Ändå tycker jag det är ohyggligt svår att hitta mössor i vettig kvalitet. Med det menar jag främst inte gjorda av akryl eller polyester eftersom dessa material inte har värmande egenskaper (fungerar mer som vindskydd) och dessutom, kanske främst, gör håret ohyggligt statiskt. För mig med långt frissigt hår är det inte ett alternativ. Ser galen ut i huvudet av syntet. Övervägde att sticka en egen men tror mina nerver inte räcker till just nu, än mindre kunskaperna. 

Därför frågade jag via instagram efter era bästa tips på mössor i naturmaterial, och om ni levererade! Ägnade lördag kvällen åt att googla runt på mössor (med ett glas bubbel, märk väl) och nedan är de modeller jag personligen gillar skarpt, både vad gäller form och material. 

  • Fjällräven överraskade mig med många fina modeller i naturmaterial. De har egen nätbutik men verkar endast leverera inom Sverige (?). Hittade istället Fjällrävens mössor, samt andra märken, via Partioaitta som även har fysisk butiker runt om i Finland. Kvalitet under ett och samma tak, vågar jag påstå. Min favoriter från Fjällräven är CLASSIC KNIT HAT och RE-WOOL hat i senapsgult. Även versionen i bomull är en fin året om mössa. 
  • Samsøe & Samsøe har två fina modeller, en lurvigare variant Nor Hat i väldigt väldigt många olika färger och en slät version The Beanie 2280 i grått, senapsgult och svart. 

  • ACNE levererar även kvalitetsmössor – diggar denna i puderrosa – men här får jag medge att prislappen känns liiiite för saftig för mig med tanke på att mössan ska användas i en regnig lekpark eller i skogen då vi grillar korv. 
  • Om vi fortsätter på Svensk mark så finns Sätila som har mängder med fina mössor. 

  • Costo är ett finskt märke med flera fina mössor med charmig toffs. Samma modell finns även för barn så där kan man matcha om man vill. Den här OBO ROSE mössan ovan var även ljuvlig färg (min rosa period håller i sig). Även många hattar finns i deras sortiment.
  • VAI-KO är även det ett finskt företag med produktion i Finland (hurra!) som har många fina mössor i sortimentet. Den med tofs var härlig, och även den tunnare varianten, Spring Beanie, verkar praktisk vid inte så kallt väder. 
  • Myssyfarmi har jag själv råkat hitta via instagram. Ljuvliga mössor med handgjorda utseendet (stickade av rara finländska tanter) som säljs via deras egen nätbutik samt även via Partioaittas sidor. 

  • Vill man hålla sig till ett förmånligare pris men ändå bra material så har HM flera ribbstickad mössa i kashmir. Tips: Leta bland mössor och välj ”högst pris” i sorteringslistan så hittar du dessa enklare. Lindex har även en kashmir mössa i sortimentet. 

Fanns sist och slutligen så många huippu mössar att jag hade svårt att välja. Hade gärna beställt tre – svart, grå, samt någon knallig färg – men måtta med allt. Två är nu på väg hem till mig och jag får återkomma då de anlänt. Ytterligare ett tips om du bara ska välja en mössa är att satsa på en finstickad utan tofs. Då ser den inte för vintrig ut och känns rätt att använda även under höst och vår, till och med kalla sommarkvällar. 

Tack för hjälpen! Bidra gärna med fler länkar och tips i kommentarsfältet, om ni har sådana. 

Ps. Någon som fryser är sällan stilig. Köp en snygg mössa! 

Inspirerad och belönad – GLOBE HOPE

Den som väntar på något gott… I tre månader har jag väntat på denna leverans. Nu är den här. Mina nya handväska från GLOBE HOPE och jag kan ärligt säga att den är ännu finare i verkligheten är på bild. Yepp. Ett stycke material som får det att pirra i hela kroppen. Av många orsaker.

I början på året då det klarnade att jag ska delta i ett projekt (ännu hemligt sådant) så lovade jag mig själv denna som belöningen då min del i projektet var avklarat. Min gamla handväska sjunger på sista versen och jag är en sådan typ som gärna använder en och samma väska – varje dag – tills den bokstavligen faller i bitar. Denna har allt jag letat efter i en väska. Rätt storlek. Rätt färg. Rätt material. Och sist men kanske mest – rätt värderingar.

GLOBE HOPE är ett finskt företag inriktat på återanvändning som grundades redan år 2003 av Seija Lukkala. Företagets grundidé är att skapa nya produkter av kasserat restmaterial och en av deras första produkter var en aftonväska tillverkad av gamla Nokia gummistövlar.

De senaste åren upplever jag att GLOBE HOPE har gjort gigantiska kliv framåt vad gäller design och det jag uppskattar absolut mest är att det inte syns på produkterna att de är gjord av återanvänt materiel. Det blir en bonus, medan produkterna i sig är sju-h-uuukt fina. Titta bara på min kära nya KASTE väska tillverkad av gamla bilbälten och restläder. Ytan är perfekt. Loggan är perfekt. Remmen är perfekt. Storleken perfekt. Ja jag kanske har hjärntvättat mig själv men jag är så himla glad. Trånar även efter en ryggväska tillverkad av gammalt armétyg. En del av produktionen sker i Estland och mycket sys även i Finland, allt under kontrollerade förhållanden.

Orsaken till att leveransen dröjt så pass länge är att väskan varit slutsåld så jag skrev upp mig på väntelistan. Visst, genom att googla hittade jag samma modell på Stockmanns sidor men för mig är det inte samma sak. Där har vi tips förresten: vill du stötta företag som gör något bra – vänd dig om möjligt direkt till företaget i fråga. Då går det mesta av intäkterna till dem, och inte till återförsäljaren som i det här fallet hade varit Stockmann.

Som pricken över i:et levererades väskan i en Re-Pack påse, något helt nytt för mig. Det handlar om ett företag som specialiserat sig på återanvändbara leveranspåsar och denna är sydd i ett kraftigt material (påminner om segeltyg) och försedd med kardborreband. Den kan därmed användas många gånger och det enda jag som kund behöver göra är stänga påsen och kasta in den i någon av postens gula postlådor, så hittar påsen hem och kan användas igen. JAG ÄR SÅ EXALTERAD över detta att jag knappt kan sitta still. Det här är vägen företag ska gå. Det här är vägen jag vill gå. Och jag har redan kontaktat företaget och klurat på en egen idé kring detta.

Oj oj oj så mycket bra på en gång här.

Min nya väska är inte bara en fin väska även om det såklart väger tungt. Men den symboliserar även mina värderingar, påminner mig om att konsumera vettigt och att stötta människor och företag som gör bra saker. Den påminner mig även om att jag klarat av och vågat göra något nytt. En sådan påminnelse är inte allt för pjåkig att bära över axeln varje dag.

Från mig till mig.

Favoritmaterialet i kläder – lyocell

Jag besökte lokala klädbutiken Canny igår för att hitta kläder till ett samarbete och blev väldigt väldigt väldigt glad över att hitta så mycket lyocell i deras sortiment! Vad är lyocell kan man då fråga sig?

Lyocell är en relativt ny textilfiber som nådde marknaden år 1991 och hör till gruppen regenatfibrer. Byggstenen för dessa fibrer är cellulosa, alltså trämassa av något slag, och för lyocell användas ofta snabbväxande träd som eukalyptus eller bokträ. Cellulosan bryts ned till en sorts pasta som trycks ut till långa fibrer, likt strålarna i en dusch, som sedan kan spinnas till trådar och vävas till tyg. Denna process kräver en hel del kemikalier men det fina med lyocellen är att det kemiska kretsloppet är slutet, det vill säga 99% av kemikalierna kan användas flera gånger, och lyocell har därmed klassats som lite av en ”ekofiber”.

Notera att tencel är samma sak som lyocell men ett skyddat varumärke som ägs av det österikiska företaget Lenzing. De garanterar att hela processen är så energi- och kemikaliesnål som det för närvarande går. Huippu!

Utöver de ekologiska fördelarna känns lyocell väldigt behagligt mot kroppen, har ett vacker fall och är ändå slitstark. Den skrynklar inte lika mycket som viskos, torkar snabbare än bomull och suger även bra upp fukt. Jag kan egentligen inte hitta en enda negativ egenskap och lyocell är den bästa fibern på marknaden just nu om ni frågar mig. Håll med andra ord utkik efter lyocell och tencel. Det kommer jag att göra, både vad gäller kläder och tyger till min egen verksamhet.

En del plagg i detta material har jag redan i garderoben och en lju-huuvlig klänning i lyocell kom jag även hem med från Canny – återkommer med den, kanske redan imorgon – och tror att vi kommer att se allt mer lyocell i butikerna inom kort.