Inspirerad och belönad – GLOBE HOPE

Den som väntar på något gott… I tre månader har jag väntat på denna leverans. Nu är den här. Mina nya handväska från GLOBE HOPE och jag kan ärligt säga att den är ännu finare i verkligheten är på bild. Yepp. Ett stycke material som får det att pirra i hela kroppen. Av många orsaker.

I början på året då det klarnade att jag ska delta i ett projekt (ännu hemligt sådant) så lovade jag mig själv denna som belöningen då min del i projektet var avklarat. Min gamla handväska sjunger på sista versen och jag är en sådan typ som gärna använder en och samma väska – varje dag – tills den bokstavligen faller i bitar. Denna har allt jag letat efter i en väska. Rätt storlek. Rätt färg. Rätt material. Och sist men kanske mest – rätt värderingar.

GLOBE HOPE är ett finskt företag inriktat på återanvändning som grundades redan år 2003 av Seija Lukkala. Företagets grundidé är att skapa nya produkter av kasserat restmaterial och en av deras första produkter var en aftonväska tillverkad av gamla Nokia gummistövlar.

De senaste åren upplever jag att GLOBE HOPE har gjort gigantiska kliv framåt vad gäller design och det jag uppskattar absolut mest är att det inte syns på produkterna att de är gjord av återanvänt materiel. Det blir en bonus, medan produkterna i sig är sju-h-uuukt fina. Titta bara på min kära nya KASTE väska tillverkad av gamla bilbälten och restläder. Ytan är perfekt. Loggan är perfekt. Remmen är perfekt. Storleken perfekt. Ja jag kanske har hjärntvättat mig själv men jag är så himla glad. Trånar även efter en ryggväska tillverkad av gammalt armétyg. En del av produktionen sker i Estland och mycket sys även i Finland, allt under kontrollerade förhållanden.

Orsaken till att leveransen dröjt så pass länge är att väskan varit slutsåld så jag skrev upp mig på väntelistan. Visst, genom att googla hittade jag samma modell på Stockmanns sidor men för mig är det inte samma sak. Där har vi tips förresten: vill du stötta företag som gör något bra – vänd dig om möjligt direkt till företaget i fråga. Då går det mesta av intäkterna till dem, och inte till återförsäljaren som i det här fallet hade varit Stockmann.

Som pricken över i:et levererades väskan i en Re-Pack påse, något helt nytt för mig. Det handlar om ett företag som specialiserat sig på återanvändbara leveranspåsar och denna är sydd i ett kraftigt material (påminner om segeltyg) och försedd med kardborreband. Den kan därmed användas många gånger och det enda jag som kund behöver göra är stänga påsen och kasta in den i någon av postens gula postlådor, så hittar påsen hem och kan användas igen. JAG ÄR SÅ EXALTERAD över detta att jag knappt kan sitta still. Det här är vägen företag ska gå. Det här är vägen jag vill gå. Och jag har redan kontaktat företaget och klurat på en egen idé kring detta.

Oj oj oj så mycket bra på en gång här.

Min nya väska är inte bara en fin väska även om det såklart väger tungt. Men den symboliserar även mina värderingar, påminner mig om att konsumera vettigt och att stötta människor och företag som gör bra saker. Den påminner mig även om att jag klarat av och vågat göra något nytt. En sådan påminnelse är inte allt för pjåkig att bära över axeln varje dag.

Från mig till mig.

Favoritmaterialet i kläder – lyocell

Jag besökte lokala klädbutiken Canny igår för att hitta kläder till ett samarbete och blev väldigt väldigt väldigt glad över att hitta så mycket lyocell i deras sortiment! Vad är lyocell kan man då fråga sig?

Lyocell är en relativt ny textilfiber som nådde marknaden år 1991 och hör till gruppen regenatfibrer. Byggstenen för dessa fibrer är cellulosa, alltså trämassa av något slag, och för lyocell användas ofta snabbväxande träd som eukalyptus eller bokträ. Cellulosan bryts ned till en sorts pasta som trycks ut till långa fibrer, likt strålarna i en dusch, som sedan kan spinnas till trådar och vävas till tyg. Denna process kräver en hel del kemikalier men det fina med lyocellen är att det kemiska kretsloppet är slutet, det vill säga 99% av kemikalierna kan användas flera gånger, och lyocell har därmed klassats som lite av en ”ekofiber”.

Notera att tencel är samma sak som lyocell men ett skyddat varumärke som ägs av det österikiska företaget Lenzing. De garanterar att hela processen är så energi- och kemikaliesnål som det för närvarande går. Huippu!

Utöver de ekologiska fördelarna känns lyocell väldigt behagligt mot kroppen, har ett vacker fall och är ändå slitstark. Den skrynklar inte lika mycket som viskos, torkar snabbare än bomull och suger även bra upp fukt. Jag kan egentligen inte hitta en enda negativ egenskap och lyocell är den bästa fibern på marknaden just nu om ni frågar mig. Håll med andra ord utkik efter lyocell och tencel. Det kommer jag att göra, både vad gäller kläder och tyger till min egen verksamhet.

En del plagg i detta material har jag redan i garderoben och en lju-huuvlig klänning i lyocell kom jag även hem med från Canny – återkommer med den, kanske redan imorgon – och tror att vi kommer att se allt mer lyocell i butikerna inom kort. 

 

 

Våren

I samarbete med Canny Fashion


Våren är den tiden på året då jag får grym iver att städa upp hela hushållet, skrubba rent, organisera och förnya. Även garderoberna får sig en omgång. Barnens urväxta kläder ska säljas på loppis inom ett par veckor (Ekorrsvansens stora barnloppis i Ekenäs 7.4.2019), mina egna sommarkläder plockas fram och en del av kläderna bytas bort under ett årligt klädbytar-event med vänner och bekanta här hemma hos mig i slutet på månaden.

Därför känns det nu extremt lägligt att presentera ett nytt samarbete med lokala klädbutiken Canny. I takt med att mina egna konsumtionsvanor ändrat så uppskattar jag allt mer våra lokala butiker och inser hur viktiga de är för mig. Finns inte en chans att jag skulle orka ta mig till en storstad för att handla kläder. Inte i min livssituation just nu. De gånger jag inte köper begagnat vänder jag mig därför helst till klädbutikerna i Raseborg.

Vårkläderna gör intåg i butikerna som bäst och den här tanten vågade dessutom prova något nytt – vida, korta byxor med hög midja. Och tur var väl det. På en enda helg har jag fått så ohyggligt mycket kommentarer gällande dessa byxor som sitter som en smäck! För att inte ta ut svängarna allt för mycket kombinerar jag dem med en klassisk vit tröja. Tre kvarts ärm är och förblir min favorit längd, då ärmarna inte blir i vägen. Vitt har jag inte vågat på några år (småbarn, behöver jag säga mer?) men nu ger jag det en chans. Viktigt är att tröjan är i naturmaterial så den andas, nu när vårsolen börjar steka och temperaturerna kastar från dag till dag. Denna tröja är 100% bomull, vilket inte alltid är positivt – bomull som sådan tappar lätt form – men då denna är ribbstickad torde passformen hålla bra ändå. Ribbstickningen i sig är elastisk.

Stora svarta örhängen bär jag också men de drunknar som vanligt i mitt hår. Nästa gång ska jag ta de gula favoriterna. Canny hade dessutom liknande örhängen i flera färger i sortimentet.

Aaah, ljuva vår. Jag älskar dig. Ibland är det värt att prova något nytt.

Både tröjan och byxorna hittas i Canny butikerna i Karis och Ekenäs, samt i nätbutiken här och här.

Kärringen mot strömmen

Klädtips till alla Raseborgare! Klädbutiken Canny i Karis/Ekenäs har födelsedagserbjudande nu under helgen (3-9.3.2019). Ta tre betala för två, samt en hel del på grym rea. Och då menar jag grym.

Jag brukar inte fokusera på priserna vad gäller kläder eftersom det ofta leder till eländiga köp men den här gången kunde jag, just på grund av huippu priset, unna mig ett par likadana byxor som jag redan har – dock i två storlekar större och därmed en mer avslappnad passform. Ja jag brukar ju uppmana folk att köpa dubbletter av plagg man tycker om. Dessa byxor är orsaken till att jag åter igen använder blåa jeans, efter sisådär åtta års paus. Det handlar, uppenbarligen, om att hitta rätt modell för sin kropp och jag tackar modet som är så pass mångsidigt i dagens läge. Raka momjeans med medelhög midja är tydligen det som jag trivs i (modellen Anna från Vero Moda – underbar för raka kroppar). Extra roligt att jag kan köpa dem lokalt. 

Otippat nog köpte jag även en glittrig volangtröja. Säg mig hur glad blir man inte av glitter? Glädjande även att många glitterplagg nuförtiden består av viskos och därför är behagliga att bära (denna 64% viskos, en glitter t-skjorta jag köpt tidigare även den i viskos). Jag har hittills undvikit volanger eftersom det varit en sådan dunder trend. Kanske inte för att jag ogillar att vara trendig (eller jo lite) men främst för att jag vet att det finns en risk att det förblindar mitt eget omdöme och smak. Det är alltså inte trenden i sig jag är emot. Det är vad den symboliserar och resulterar i som jag inte vill stå bakom.

Så NU när volangerna är på utmarsch – och jag fortfarande gillar dem – så kan jag passa på att köpa det ingen annan längre vill ha (skrämmande att tänka vart alla volanger annars hamnar?). Jag tror det går under kategorin kärringen mot strömmen.

 

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt. 

Bikini av återanvänt material

Högt på önskelistan innan vår semesterresa var en ny bikini tillverkad av återanvänd plast. Det är så huisigt härligt att flera företag nappat på det här med att återanvända och göra helt nya produkter av gammalt, inte endast göra om. Jag tror att det kommer bli en stor grej inom klädproduktion inom snar framtid och tog häromveckan beslutet att spara allt restmaterial som blir över från mig egen produktion. Den dagen ett företag kan tänkas behöva sådant material så får de mina säckar gratis.

Tillbaka till bikini. Hittade många företag som gör badkläder av återanvänt plats (lista nedan), då ofta av gamla fisknät från haven vilket ju känns synnerligen passande, men det gäller ju också att hitta något som passar ens egen smak och kropp. Själv var jag ute efter en modern men barnvänlig variant. Ligger inte så mycket på en solstol nuförtiden, om vi säger så. Min favoriter fanns hos Vitamin A, speciellt denna, men eftersom företaget ligger i Kalifornien så tillkommer tullagvift på 80 € och slutsumman lite för saftig.

Jag fick ge upp idén till resan och nöja mig med en vanlig överdel från HM (som visade sig vara suverän), och gamla bikinibyxor. Men jag avvaktar och gissar att det redan nästa år dykt upp fler företag med samma nisch. Listar de företag jag letade på nedan, ifall även du är ute efter en ny bikini i återanvänt material. Om inte annat så är det ett bra samtalsämne på stranden. Och dela gärna med dig om du känner till andra företag (gärna inom Europa) som tillverkar bikinin av gammalt plast. Undertecknad är ohyggligt intresserad.

 

PS. Snygga och enfärgade UV-dräkter till barn – där hade vi en företagsidé! Finns endast spräckliga skrikiga grejer i butikerna. 

Ribbat under

Jag vill tipsa om klädesplagget som har en central roll i mitt liv – det ribbade linnet.

Vi vet alla att det här med lager på lager är fiffigt, speciellt då det är kallt. Lager handlar om att lätt kunna anpassa kläderna och ta av sig när man kommer inomhus, men det handlar även om att baka in lager av luft i kläderna. Ribbade plagg har en randig struktur (varannan maska stickas avig) vilket blir som små luftfickor mot kroppen. Denna luft värms sedan upp av kroppen och reglerar temperaturen och därför känns ribbade plagg väldigt behagliga temperaturmässigt.

Men det finns en annan orsak till att jag använder ribbade linnen. Tackvare den randiga strukturen så anpasslig sig ribbat efter kroppen väldigt bra och slätar ut istället för att snörpa åt som ett korvskinn, vilket ett traditionellt trikålinne har en tendens att göra. Ett slätt trålinne ligger även för tätt mot huden och värmeregleringen blir därför inte lika bra. Svettigt när du går till bussen. Det, och så får jag helt enkelt angst när något spänner.

Mina ribbade linnen köper jag från HM – inga spetskanter eller krusiduller – och dessa på bild har varit i användning i 4 år (!). Hade tänkt fylla på med fler meeeeen allt är slutsålt på nätet. Voi voi.

Är du som jag, känslig för åtsittande kläder, så kan jag varmt rekommendera kläder med ribbstruktur. Speciellt närmast huden.

5 tips för en mer hållbar klädkonsumtion

Igår eftermiddag fick jag spontanbesök av Gunilla från Yle som ville göra en snabb radiointervju inför kvällens samtal om kläder i Ekenäs.

Gunilla frågade bland annat om jag kan ge fem tips för en mer hållbar klädkonsumtion. Missade du programmet på Yle Västnyland i morse så kan jag kortfattat bjussa på dem här:

  1. Analyser dina behov. Vi alla lever olika liv och har därför inte samma behov av kläder, även om reklam dagligen försöker berätta åt oss vad vi behöver. I praktiken kan detta betyder att jag personligen äger en enda kavaj, som använda max en gång om året, men däremot fyra par utebyxor i olika tjocklekar, anpassat för småbarnsliv i liten stad.
  2. Identifiera din stil. Då menar jag inte endast utseendet på kläderna utan även silhuetten och detaljer. Diggar du tighta brallor? Fickor med blixtlås? Långa koftor? Ett specifikt material? Favvofärg? Det är okej att köpa mer av sådant, om du använder det och trivs i det. Det är bra om man lär sig känna igen ”kortvariga förälskelser”. Dessa förälskelser avtar fort och blir ofta sedan orörda i skåpet. Satsa på mer långlivade förhållanden till kläder.
  3. Kolla materialsammansättningen, innan du ens provar plagget. I provrummet brukar förälskelsen slå till så det lönar sig att inte ens prova sådant som är av dåligt material. Och vad är då dåligt material? Här skulle jag kunna skriva en hel bok och det är inte så lätt att veta, men sammanfattar det hela med att uppmaningen att undvika 100% syntet  i dina vardagskläder. Främst för att det är otrevligt för dig att bära (svettigt, elektriskt), men även är negativt för miljön både att producera och i slutänden kassera.
  4. Rör på dig i provrummet! Illa sittande kläder blir ingen lycklig av. Inget är mer frustrerande än ett par byxor som inte hålls uppe eller en BH som skaver. Sådana missar går lätt att undvika genom att prova plaggen ordentligt. Avskyr du provrum? Prova hemma, men se till att returnera om plagget inte passar.
  5. Köp flera likadana produkter. Detta kan vara ett udda tips, men om du hittar något du gillar väldigt mycket och som verkar hålla bra i både användning och tvätt – återvänd till butiken och köp ett exemplar till! Genast, innan de tar slut. Jag gör ofta detta med byxor och sparar det nyare paret till ”bättre tillfällen” medan det andra paret kan nötas till vardags. Då har jag länge användning av båda.

Sedan finns det tusen och en saker att tillägga. Vara förutseende. Köpa begagnat. Materialblandningar… Om du vill veta mer så kommer jag att finnas med på Emmaus samtal om kläder i ikväll och prata om detta, kl. 18-20 i Ekenäs Bibliotek/ Aulan.  Kvällens tillställning är en del av en serie samtal om hur vi kan bidra till en mera hållbar framtid, arrangerat av Emmaus. Bara att droppa in och delta i diskussionen!