Kvalitetstestar tyger

 

 Jag ÄLSKAR tyger, nästan på en nivå som inte är hälsosam, samtidigt som det är den del i arbetet jag inte kan påverka (än) och som kräver mycket tid och nerver. Jag har nu hittat på en ny taktik för att i snabbare tempo testa om ett tyg håller måttet. En taktik som kombinerar nytta med nöje – jag syr kläder till mig själv. Hah!

Nu kan detta låta som den mest självklara taktiken någonsin men faktum är att jag sällan syr till mig själv. Tiden bara rinner iväg, ni vet hur det är, och det känns på något vis lite fel att sy grejer till sig själv när andra projekt borde färdigställas. Insikten är ändå, att jag inte kommer vidare om jag inte hittar tyger som är bra och det är därför processen att kvalitetstesta tyger måste snabbas upp. 

Så istället för att konstruera något fiffigt så väljer jag första bästa idé som ploppar upp i huvudet och syr ihop i ett nafs. Jag kallar dem för en-timmes-plagg. Inga vettiga mönster. Inga snofsiga design idéer. Sömnadstekniken struntar jag i. Det behöver inte ens bli särdeles vackert (min styrka är att alltid förverkliga snyggt, även på insidan av ett plagg, men i det här fallet är det en last då det stjäl för mycket tid) . Huvudsaken är att plagget kan bäras av mig hemma och på jobbet. Nötas. Tvättas. kännas av mot huden. Visst kan man göra diverse kvalitetstester på tygbitar också med det är i verklig användning som jag får bästa uppfattningen om hur tyget beter sig.

Senast i raden av tyg som testas är ett collegetyg i beige samt ett mörkblått sammetstyg. College tyget är tätt stickat med fin diskret glans och extremt mjukt då tyget är huvudsakligen viskos. Färgkartan var fin också. Sammetstyg har jag letat efter i närmare två år och nu äntligen fått tag på ett med bomullsbotten, det vill säga inte syntet (de flesta sammetstyger är polyester vilket känns både svettigt och statiskt mot huden).

Det första jag kom på att sy av dessa, och verkligen behöver, är college tröjor så det blev en med tre kvarts är samt en med muddar. Dessa har jag nu hasat runt i den senaste veckan. På jobbet. Hemma. Än så länge ser det väldigt bra ut, men några vändor i tvättmaskinen återstår. Sedan, om tyget beter sig som jag tänkt mig, så kan jag beställa mer och verkligen designa något bra som andra kan ta del av. Om inte så har jag fått gratis vardagscollegen och letar vidare. Win-win kallar jag det.

Något speciellt ni skulle vilja ha i sammet eller college? Tipsa gärna. 

Testar tyger genom att sy snabba plagg till mig själv.

Materialinköp – största inspirationen men även största utmaningen

Igår blev det en heldag hos mina grossister. Min leverans med påfyllningstyger till lagret hade anlänt  och även om jag vanligtvis får rullarna levererade hem till dörren så bestämde jag mig för att plocka upp dem själv i Hyvinge denna gång. Jag letar nämligen material till två kommande projekt. Dessutom finns det inget som inspirera mig lika mycket som tyger gör. Att känna och klämma på olika kvaliteter, ytor, strukturera, färger, mönster… Ofta får jag tusen idéer bara av att vidröra tyger. Samtidigt är det den biten i företagandet som orsakar mest huvudvärk.

Det är en väldigt invecklad och omfattande process detta, att hitta tyger. Jag vill ju gärna satsa på något som inte bara är vackert utan även är skönt att bära mot kroppen hela dagen och klarar många tvättar. Det som händer nio gånger av tio är att tyget ser fint ut på rulle men efter en tvätt eller två är resultatet inte nödvändigtvis lika vackert längre. Noppar, töjer ut, tappar färg, krymper i tvätt… Så jag letar, köper provrullar, syr, testtvättar, kasserar och letar igen. Nyligen har jag även fått erfara att tyger i exakt samma kvalitet men i olika färg kan bete sig väldigt olika i användning. Med andra ord bör alla färger testas separat för sig. Halleluja lixom. Vissa färger håller måttet. Andra inte. Det är en djungel och ett jäkla hästjobb att testa alla tyger. För att inte tala om kostsamt. Jag har antagligen närmare femhundra meter tyg i studion som inte kan användas till något. Kul kul.

Det här förklarar varför jag inte kan ta in vilka färger som helst i sortimentet – jag har inte kapacitet varken i tid eller pengar att testa dem. Jag förstår att man som kund kanske inte känner till sådant här och det är just därför jag berättar. Nu vet ni varför jag framöver kommer att satsa på färre färgalternativ. Färre men bättre. 

Jag hymlar inte med varifrån jag köper allt mina material. Tror jag har listat alla inköpsställen tidigare men kan inte hitta inlägget så ska nog skriva ett nytt sådant. Till dess kan jag fråga dig som kanske jobbar i samma bransch som jag – varifrån köper du in tyger? Grossister? Agenter? Gärna med lågt minimum (100 meter). Tipsa gärna! Jag skulle gärna hitta en leverantör med högkvalitativa tyger. Siden, ylle, modal… 

Denna gång hade jag som sagt två projekt i tankarna så letade inte så mycket annat. Att besöka grossisterna är lite som att handla i Ikea – man måste ha en tydlig inköpslista, eller så slutar det med att man kommer hem med en massa grejer men inte det som egentligen behövdes. Trots att kreativiteten flödade och idéerna utlöste varandra så höll jag mig alltså i skinnet och köpte endast två testtyger med mig hem. Två ljuvliga sådana. Redan imorgon kommer jag att unna mig själv att prova dem. 

Yep. Jag är ivrig som ett barn. 

 

Prima pipon

 

Aj että sociala medier är bra till mycket. Exempelvis till att hitta en bra pipo.

Jag inser att det börjar bli läge för att bära mössa utomhus. Älskar själv mössor. Värmer, håller håret ur ögonen och skyddar håret då det snöar eller småregnar. Ändå tycker jag det är ohyggligt svår att hitta mössor i vettig kvalitet. Med det menar jag främst inte gjorda av akryl eller polyester eftersom dessa material inte har värmande egenskaper (fungerar mer som vindskydd) och dessutom, kanske främst, gör håret ohyggligt statiskt. För mig med långt frissigt hår är det inte ett alternativ. Ser galen ut i huvudet av syntet. Övervägde att sticka en egen men tror mina nerver inte räcker till just nu, än mindre kunskaperna. 

Därför frågade jag via instagram efter era bästa tips på mössor i naturmaterial, och om ni levererade! Ägnade lördag kvällen åt att googla runt på mössor (med ett glas bubbel, märk väl) och nedan är de modeller jag personligen gillar skarpt, både vad gäller form och material. 

  • Fjällräven överraskade mig med många fina modeller i naturmaterial. De har egen nätbutik men verkar endast leverera inom Sverige (?). Hittade istället Fjällrävens mössor, samt andra märken, via Partioaitta som även har fysisk butiker runt om i Finland. Kvalitet under ett och samma tak, vågar jag påstå. Min favoriter från Fjällräven är CLASSIC KNIT HAT och RE-WOOL hat i senapsgult. Även versionen i bomull är en fin året om mössa. 
  • Samsøe & Samsøe har två fina modeller, en lurvigare variant Nor Hat i väldigt väldigt många olika färger och en slät version The Beanie 2280 i grått, senapsgult och svart. 

  • ACNE levererar även kvalitetsmössor – diggar denna i puderrosa – men här får jag medge att prislappen känns liiiite för saftig för mig med tanke på att mössan ska användas i en regnig lekpark eller i skogen då vi grillar korv. 
  • Om vi fortsätter på Svensk mark så finns Sätila som har mängder med fina mössor. 

  • Costo är ett finskt märke med flera fina mössor med charmig toffs. Samma modell finns även för barn så där kan man matcha om man vill. Den här OBO ROSE mössan ovan var även ljuvlig färg (min rosa period håller i sig). Även många hattar finns i deras sortiment.
  • VAI-KO är även det ett finskt företag med produktion i Finland (hurra!) som har många fina mössor i sortimentet. Den med tofs var härlig, och även den tunnare varianten, Spring Beanie, verkar praktisk vid inte så kallt väder. 
  • Myssyfarmi har jag själv råkat hitta via instagram. Ljuvliga mössor med handgjorda utseendet (stickade av rara finländska tanter) som säljs via deras egen nätbutik samt även via Partioaittas sidor. 

  • Vill man hålla sig till ett förmånligare pris men ändå bra material så har HM flera ribbstickad mössa i kashmir. Tips: Leta bland mössor och välj ”högst pris” i sorteringslistan så hittar du dessa enklare. Lindex har även en kashmir mössa i sortimentet. 

Fanns sist och slutligen så många huippu mössar att jag hade svårt att välja. Hade gärna beställt tre – svart, grå, samt någon knallig färg – men måtta med allt. Två är nu på väg hem till mig och jag får återkomma då de anlänt. Ytterligare ett tips om du bara ska välja en mössa är att satsa på en finstickad utan tofs. Då ser den inte för vintrig ut och känns rätt att använda även under höst och vår, till och med kalla sommarkvällar. 

Tack för hjälpen! Bidra gärna med fler länkar och tips i kommentarsfältet, om ni har sådana. 

Ps. Någon som fryser är sällan stilig. Köp en snygg mössa! 

Inspirerad och belönad – GLOBE HOPE

Den som väntar på något gott… I tre månader har jag väntat på denna leverans. Nu är den här. Mina nya handväska från GLOBE HOPE och jag kan ärligt säga att den är ännu finare i verkligheten är på bild. Yepp. Ett stycke material som får det att pirra i hela kroppen. Av många orsaker.

I början på året då det klarnade att jag ska delta i ett projekt (ännu hemligt sådant) så lovade jag mig själv denna som belöningen då min del i projektet var avklarat. Min gamla handväska sjunger på sista versen och jag är en sådan typ som gärna använder en och samma väska – varje dag – tills den bokstavligen faller i bitar. Denna har allt jag letat efter i en väska. Rätt storlek. Rätt färg. Rätt material. Och sist men kanske mest – rätt värderingar.

GLOBE HOPE är ett finskt företag inriktat på återanvändning som grundades redan år 2003 av Seija Lukkala. Företagets grundidé är att skapa nya produkter av kasserat restmaterial och en av deras första produkter var en aftonväska tillverkad av gamla Nokia gummistövlar.

De senaste åren upplever jag att GLOBE HOPE har gjort gigantiska kliv framåt vad gäller design och det jag uppskattar absolut mest är att det inte syns på produkterna att de är gjord av återanvänt materiel. Det blir en bonus, medan produkterna i sig är sju-h-uuukt fina. Titta bara på min kära nya KASTE väska tillverkad av gamla bilbälten och restläder. Ytan är perfekt. Loggan är perfekt. Remmen är perfekt. Storleken perfekt. Ja jag kanske har hjärntvättat mig själv men jag är så himla glad. Trånar även efter en ryggväska tillverkad av gammalt armétyg. En del av produktionen sker i Estland och mycket sys även i Finland, allt under kontrollerade förhållanden.

Orsaken till att leveransen dröjt så pass länge är att väskan varit slutsåld så jag skrev upp mig på väntelistan. Visst, genom att googla hittade jag samma modell på Stockmanns sidor men för mig är det inte samma sak. Där har vi tips förresten: vill du stötta företag som gör något bra – vänd dig om möjligt direkt till företaget i fråga. Då går det mesta av intäkterna till dem, och inte till återförsäljaren som i det här fallet hade varit Stockmann.

Som pricken över i:et levererades väskan i en Re-Pack påse, något helt nytt för mig. Det handlar om ett företag som specialiserat sig på återanvändbara leveranspåsar och denna är sydd i ett kraftigt material (påminner om segeltyg) och försedd med kardborreband. Den kan därmed användas många gånger och det enda jag som kund behöver göra är stänga påsen och kasta in den i någon av postens gula postlådor, så hittar påsen hem och kan användas igen. JAG ÄR SÅ EXALTERAD över detta att jag knappt kan sitta still. Det här är vägen företag ska gå. Det här är vägen jag vill gå. Och jag har redan kontaktat företaget och klurat på en egen idé kring detta.

Oj oj oj så mycket bra på en gång här.

Min nya väska är inte bara en fin väska även om det såklart väger tungt. Men den symboliserar även mina värderingar, påminner mig om att konsumera vettigt och att stötta människor och företag som gör bra saker. Den påminner mig även om att jag klarat av och vågat göra något nytt. En sådan påminnelse är inte allt för pjåkig att bära över axeln varje dag.

Från mig till mig.

Favoritmaterialet i kläder – lyocell

Jag besökte lokala klädbutiken Canny igår för att hitta kläder till ett samarbete och blev väldigt väldigt väldigt glad över att hitta så mycket lyocell i deras sortiment! Vad är lyocell kan man då fråga sig?

Lyocell är en relativt ny textilfiber som nådde marknaden år 1991 och hör till gruppen regenatfibrer. Byggstenen för dessa fibrer är cellulosa, alltså trämassa av något slag, och för lyocell användas ofta snabbväxande träd som eukalyptus eller bokträ. Cellulosan bryts ned till en sorts pasta som trycks ut till långa fibrer, likt strålarna i en dusch, som sedan kan spinnas till trådar och vävas till tyg. Denna process kräver en hel del kemikalier men det fina med lyocellen är att det kemiska kretsloppet är slutet, det vill säga 99% av kemikalierna kan användas flera gånger, och lyocell har därmed klassats som lite av en ”ekofiber”.

Notera att tencel är samma sak som lyocell men ett skyddat varumärke som ägs av det österikiska företaget Lenzing. De garanterar att hela processen är så energi- och kemikaliesnål som det för närvarande går. Huippu!

Utöver de ekologiska fördelarna känns lyocell väldigt behagligt mot kroppen, har ett vacker fall och är ändå slitstark. Den skrynklar inte lika mycket som viskos, torkar snabbare än bomull och suger även bra upp fukt. Jag kan egentligen inte hitta en enda negativ egenskap och lyocell är den bästa fibern på marknaden just nu om ni frågar mig. Håll med andra ord utkik efter lyocell och tencel. Det kommer jag att göra, både vad gäller kläder och tyger till min egen verksamhet.

En del plagg i detta material har jag redan i garderoben och en lju-huuvlig klänning i lyocell kom jag även hem med från Canny – återkommer med den, kanske redan imorgon – och tror att vi kommer att se allt mer lyocell i butikerna inom kort. 

 

 

Våren

I samarbete med Canny Fashion


Våren är den tiden på året då jag får grym iver att städa upp hela hushållet, skrubba rent, organisera och förnya. Även garderoberna får sig en omgång. Barnens urväxta kläder ska säljas på loppis inom ett par veckor (Ekorrsvansens stora barnloppis i Ekenäs 7.4.2019), mina egna sommarkläder plockas fram och en del av kläderna bytas bort under ett årligt klädbytar-event med vänner och bekanta här hemma hos mig i slutet på månaden.

Därför känns det nu extremt lägligt att presentera ett nytt samarbete med lokala klädbutiken Canny. I takt med att mina egna konsumtionsvanor ändrat så uppskattar jag allt mer våra lokala butiker och inser hur viktiga de är för mig. Finns inte en chans att jag skulle orka ta mig till en storstad för att handla kläder. Inte i min livssituation just nu. De gånger jag inte köper begagnat vänder jag mig därför helst till klädbutikerna i Raseborg.

Vårkläderna gör intåg i butikerna som bäst och den här tanten vågade dessutom prova något nytt – vida, korta byxor med hög midja. Och tur var väl det. På en enda helg har jag fått så ohyggligt mycket kommentarer gällande dessa byxor som sitter som en smäck! För att inte ta ut svängarna allt för mycket kombinerar jag dem med en klassisk vit tröja. Tre kvarts ärm är och förblir min favorit längd, då ärmarna inte blir i vägen. Vitt har jag inte vågat på några år (småbarn, behöver jag säga mer?) men nu ger jag det en chans. Viktigt är att tröjan är i naturmaterial så den andas, nu när vårsolen börjar steka och temperaturerna kastar från dag till dag. Denna tröja är 100% bomull, vilket inte alltid är positivt – bomull som sådan tappar lätt form – men då denna är ribbstickad torde passformen hålla bra ändå. Ribbstickningen i sig är elastisk.

Stora svarta örhängen bär jag också men de drunknar som vanligt i mitt hår. Nästa gång ska jag ta de gula favoriterna. Canny hade dessutom liknande örhängen i flera färger i sortimentet.

Aaah, ljuva vår. Jag älskar dig. Ibland är det värt att prova något nytt.

Både tröjan och byxorna hittas i Canny butikerna i Karis och Ekenäs, samt i nätbutiken här och här.

Kärringen mot strömmen

Klädtips till alla Raseborgare! Klädbutiken Canny i Karis/Ekenäs har födelsedagserbjudande nu under helgen (3-9.3.2019). Ta tre betala för två, samt en hel del på grym rea. Och då menar jag grym.

Jag brukar inte fokusera på priserna vad gäller kläder eftersom det ofta leder till eländiga köp men den här gången kunde jag, just på grund av huippu priset, unna mig ett par likadana byxor som jag redan har – dock i två storlekar större och därmed en mer avslappnad passform. Ja jag brukar ju uppmana folk att köpa dubbletter av plagg man tycker om. Dessa byxor är orsaken till att jag åter igen använder blåa jeans, efter sisådär åtta års paus. Det handlar, uppenbarligen, om att hitta rätt modell för sin kropp och jag tackar modet som är så pass mångsidigt i dagens läge. Raka momjeans med medelhög midja är tydligen det som jag trivs i (modellen Anna från Vero Moda – underbar för raka kroppar). Extra roligt att jag kan köpa dem lokalt. 

Otippat nog köpte jag även en glittrig volangtröja. Säg mig hur glad blir man inte av glitter? Glädjande även att många glitterplagg nuförtiden består av viskos och därför är behagliga att bära (denna 64% viskos, en glitter t-skjorta jag köpt tidigare även den i viskos). Jag har hittills undvikit volanger eftersom det varit en sådan dunder trend. Kanske inte för att jag ogillar att vara trendig (eller jo lite) men främst för att jag vet att det finns en risk att det förblindar mitt eget omdöme och smak. Det är alltså inte trenden i sig jag är emot. Det är vad den symboliserar och resulterar i som jag inte vill stå bakom.

Så NU när volangerna är på utmarsch – och jag fortfarande gillar dem – så kan jag passa på att köpa det ingen annan längre vill ha (skrämmande att tänka vart alla volanger annars hamnar?). Jag tror det går under kategorin kärringen mot strömmen.

 

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt.