Att förlänga livslängden på skorna

Traditionsenligt besökte vi höstmarknaden i Ekenäs för ett par veckor sedan. Marknaden i sig har inte ändrat märkbart sedan jag var tonåring. Det är snarare jag som besökare som har… andra intressen än tidigare om vi uttrycker det så. Att jag kom hem med endast plastpåsar, lakritsremmar och skosulor förklarar allt. Inte att glömma glada barn med gratis ballonger.

Men tillbaka till skosulorna. Skosulor är nämligen absolut bästa sättet att förlänga livslängden på ett par skor. Speciellt om man som min sambo har fötter av det svettiga slaget. I sommarskorna kan man använda tunna sulor av läder (kostar typ en femma paret) och byta ut enligt behov (läs: när skon luktar apa). Jag köper dessa i Latvala i Karis men gissar att de finns i de flesta stora varuhus. Rekommenderar att hellre köpa en lite för stor sula som man klipper till rätt storlek sedan. Dessutom lönar det sig att ha några sulor på lager, så att det finns i skåpet  när man ska ta i användning ett par nya skor. Annars blir det ogjort, för vem har tålamod att vänta?  H: hon som sätter på sig nya skorna redan i butiken.

Själv svettas jag inte mycket om fötterna, det går i perioder, så sommarsulan skippar jag oftast men attans vad skönt det är med fårskinssulor i vinterskorna. Värmer något enormt. Det, och att behandla utsidan med rätt medel vilket jag skrivit om tidigare här, så har du skor som lever i hundra år. Eller åtminstone några säsonger i vårt blöta klimat.

Läge att behandla vinterskorna igen. 

Vidgar vyerna – och min finska

Onsdagen tillbringade jag i Helsingfors för ett samarbete med FEDITED, en marknadsföringsbyrån inriktad på små ekologisk finsk design. Jag är fortfarande grön vad gäller marknadsföring då jag inte riktigt varit i behov av det. Sociala medier har skött den biten åt mig vilket är något som inte hade varit möjligt för bara fem-sex år sedan. Instagram är GULD för dagens småföretagare.

Men mitt företag växer och så även kapaciteten och kostnaderna. Finlandssvenskarna har redan hittat mig (TACK TACK TACK <3) men det finns mycket kvar att utforska i vårt eget land. Nästa steg är att nå ut till de finskspråkiga finländarna. Fotograferingen vi hade med FEDITED och Karita Tykkä är ett första steg i den riktningen. Tidtabellen var tight så jag har ingen uppfattning om resultatet, men vi väntar och ser.

På mig hade jag Ellen blouse. Det är något speciellt med att kliva in i ett möte i egen design. Rak rygg. Huvudet högt. Då spelar det inte så stor roll att finskan inte är perfekt.

Veckoschema – mer rutin i jobbet

Framför mig har ja nu något jag aldrig mer trodde jag skulle se – ett veckoschema. Likt det man hade i lågstadiet. Rullande system. Varje måndag lika som den förra. Känns mystiskt men samtidigt befriande.

Det är boken Effektiv tidshantering av Bosse Angelöw som har inspirerat mig till detta. En bra bok som jag rekommenderar till den som tycker att tiden inte räcker till, vilket – rätta mig om ja har fel – gäller de flesta i dagens hysteriska samhälle. I boken presenterades mycket sådant som jag själv upplever som självklarheter, men även idéer som helt gått mig förbi. Som att ett schema är väldigt viktigt för att få tid till allt. Eller snarare ta sig tid till allt.

Flexibiliteten i att vara egenföretagare är guld. Som Linn fiffigt skrev förra veckan så är det knappast en frihet. Man jobbar som en blådåre men väljer att göra det och trivs i den helheten. Det valet gör det värt allt kaos. Vad jag däremot insett är att jag ofta stressar som en hullu med vissa arbetsuppgifter (sömnad), ägnar allt för mycket tid åt en del grejer (mail och fakturor) och så de där uppgifterna som typ aldrig blir gjorda utan bara skjutsframskjutsframskjutsfram i all oändlighet tills det är panik (bokföring). Vissa grejer uteblir ofta helt och hållet (lunch och städning). Det blir ohälsosamt, ineffektivt och orsakar onödig stress. Därför provar jag nu att följa ett veckoschema där tid för alla dessa olika uppgifter spikas.

Nu kan man tycka att detta kväver min så kallade frihet som företagare, vilket även var min första tanke och orsaken till att jag tidigare inte haft ett schema. Men nej, jag kan fortfarande stå på huvudet en torsdag morgon om jag så vill. Det enda som då bör göras är att torsdagens morgonprogram flyttas någon annanstans. Kläms in på en lördag eller förlängd arbetsdag följande vecka, exempelvis.

Schemat är alltså inte skrivet i sten utan kan ändras vid behov.  Vi märkte exempelvis genast att  städningen inte ska ske i slutet på veckan utan istället på tisdagen, dagen innan vi packar in veckans leveranser. Det är lättare att packa snyggt utan en massa damm och skit i knutarna, helt enkelt. En annan grej som är viktigt att planera in är tomrum. Ja som ni alla vet så ploppar det ofta upp en och annan (typ tusen) oförutsägbar arbetsuppgift och då kan dessa betas av i tomrummet, och inte en fredag kväll när resten av familjen äter salamipizza framför Idol. Och så har vi dagistimmarna som påverkar mitt schema. Vi nyttjar endast 88 timmar dagistid i månaden för Charlie så många måndagar är jag hemma med honom. Varje fredag hemma med båda barnen. Planera runt dessa dagar.

Sedan skiter det fullständigt på sig ibland också. Sjuka barn. Mosig hjärna. Elektronik som krånglar. Men då skyfflar man upp skiten nästa vecka och tar nya tag. Lämnar bort något som kan lämnas, som att blockera nya kundprovningar eller delegera mer sömnad åt Laila, och jobba ikapp.

Detta tankesätt har på kort tid gjort underverk för min hjärna som tidigare burit omkring på allt för mycket information och ”komma-ihåg” grejer. Nu följer jag mitt veckoschema och fyller i andra uppgifter och möten i kalendern på rätt dag och behöver inte fundera på det mer innan dagen kommer. Sjukt skönt.

En av mina bästa vänner har länge pratat om kalanteriahallinto under våra promenader. Äntligen vet jag vad hon snackar om och fattar hur viktigt det är för produktiviteten. Prova du också, eller kanske du redan gör detta? Mera tips? Jag vill veta. Suger i mig likt en svamp.

Nu – ut och gå med ovannämnda vän.

En dag i Tallin

Ofta åker man till Estland för att bunkra sprit. Själv bunkrar jag sytrådar. Femtiofyra rullar för att vara exakt, samt lite annat sömnadsrelaterat material.

Karnaluks i Estland har det störta utbud vad gäller sömnadstillbehör som jag någonsin sett. Dessutom ofta halva priset jämfört med motsvarande produkter här i Finland. Butiken ligger nära centrum av Tallin och är definitivt värt ett besök för den som syr, stickar och virkar eller pysslar med diverse. Stället fungerar som en vanlig butik så företag/firma behövs inte (och ja nätbutik har de också men där finns inte allt). Bilen kan dessutom parkeras gratis rakt utanför dörren. Tygutbudet hade de utvidgat enorm sedan sist, men då jag själv köper tyger via grossist så skippade jag den avdelningen och var främst där för overlock sytrådarna som vi använder till alla trikå produkter.

Jag får ofta frågan, främst av studerande inom samma bransch, hur jag hittar de olika inköpsställena. Börjar man räkna på det så köper jag in material från ett dussin ställen. Tyger, sömnadsredskap och trådar, tvättrådsetiketter, storleksetiketter, inpackningmaterial, klädhängare och ställningar… Svaret är enkelt: googel. Jag har lagt ner snuskigt många timmar på att leta leta leta ställen och jämför priser och dittan och dattan. Någon som vill ha allt serverat på silverfat? Det slog mig att jag bra kan göra en lista på detta i något inlägg. Alla mina inköpsställen alltså.

Jag strävar efter att åka över till Tallin en gång om året. Denna lördag tog jag två flugor i en smäll då själva resan var en födelsedagspresent till mamma från min syster och mig. Så hakade moster på också. Med den här kvartetten blir det inte många tysta minuter. Herreguuuud så vi är bra på att prata mycket, helst lite i mun på varan, som Sandholmarna gör. Härligt att bara hänga en hel dag med nära familjemedlemmar. Glömde helt bort att fota i Karnaluks, stället är maffigt, och några andra bilder från dagen har jag inte heller. Skönt så, egentligen.

Lagret med trådar i rätt nyans är påfyllt och följande delmål blir att snabba upp leveranserna och producera lager av de bästsäljande modellerna. Högtiderna närmar sig. Har du klänning kirrad?

Och ja, några flaskor vin från Superalkko fick jag med mig hem också. Och en wc sits till Charlie. Ifall någon undrar.

Och så kom dippen

Totalt jäkla förstörd. Som ett tjockt täcke som ligger över mig, både fysiskt och mentalt. Kroppen väger bly och tankarna är så många i huvudet att de krockar med varan och orsakar komplett kaos. Som en bikupa attackerad med Raid.

Jag kallar det för dippen.

Efter intensiva arbetsperioder som slutar med en grande finale – som lanseringen av får nya blus och klänning i söndags – så drabbas jag ofta av en brant nerförsbacke efteråt. Eller kanske mer en grop som är svår att kravla sig ur. ALLT känns fel och jag blir så OLIDLIGT trött att det är tungt att ens existera. Låg bokstavligen i fosterställning i soffan på måndag eftermiddagen med två barn som klättrande på mig.

Det här har hänt mig förut och jag har lärt mig att inte överreagera utan istället acceptera, ta emot, och droppar precis allt som ”borde” göras. Inte motarbeta eller kämpa eller ens försöka åstadkomma något utan bara ligga still och sluta tänka, i synnerhet på allt som har med jobb att göra. Jag tror det kallas vila.

Och det var exakt det jag gjorde. Efter en stund i soffan gick jag ut med barnen på gården. Byggde på Sigges garage. Åt salta kex. Läste bok. I säng tidigt. Och på tisdagen jobbade jag inte alls utan tillbringade förmiddagen på sjukhus med Charlie som skulle göra allergitester, lägligt nog.

Jag skriver inte detta för att få tröst eller sympati. Det får jag redan av mina närmaste. Jag vill snarare nå ut till dig som befinner dig i din egen dipp, och påminna att alla har tunga dagar och perioder och det är okej, så länge man inte fastnar där allt för länge. När det händer – inte om utan när – så gäller det att veta hur du ska hantera det och ta dig oskadd ur gropen. Första gången detta hände mig trodde jag allvarligt att allt var över. Att ja skulle lägga ner hela företaget och börja med något annat. Skita i allt. Min värld kastades upp och ner. Men erfarenhet gör en klokare som tur och idag vet jag att det gör över, så länge jag tillåter mig själv att strunt i allt några dagar.

Det finns nog inte en enda jäkel där ute som drivit företag på rosa moln och konstant glada miner. Alla har motgångar och problem att lösa och ju mer jag lär mig om entreprenörskap och företagande och lyssnar på andras historier, desto tydligare blir det att allt till stor del handlar om just det. Att hantera och lösa problem. Varje dag. Hela tiden. Det är sällan vi ser och läser om problemen dock.

Inte undra på att man behöver en fet paus nu och då.

Imorse, efter tre dygn i dimma, märkte jag att trasslet i hjärnan började reda upp sig och kroppen få tillbaka sin energi så jag droppade av barnen hos min mamma och åkte till jobbet. Struntade i to-do listan och gjorde exakt det jag kände för, vilket resulterade i sex färdiga klänningar och några inpackade leveranser.  Att vila hjärnan helt från jobb funkar för mig och väl tillbaka är jag som effektivast när jag gör det jag vill.

Dippen är över för denna gång och jag längtar tillbaka till jobbet. Till nya problem att lösa.

Fake it until you make it

I kommersiellt samarbete med e/s design

Undrar om de stora modehusen fotar produktbilder med en ettåring sovandes i soffan bredvid? HAHA. Knappelunda. Men vet ni, man gör så gott man kan och ska bilder fotas med icke existerande tid så blir det såhär. Modelleran, kläderna, leksakerna, skruvdragaren (?) och barnet föste jag fem centimeter utanför bildramen. Bra blev det. Och nya Ellen klänningen och blusen är nu ä-hääääääntligen tillgängliga i nätbutiken här (adlink, borde jag skriva här gissar jag). SOM vi jobbat med detta och än är inte allt klart. Men hjärnan behöver vila från dessa plagg en millisekund. Återkommer vad gäller klänningens och blusens förträfflighet lite senare.

Ellen blouse.

 

Gradering – konsekventa storlekar

Det är så nära nu. Sedan vi kom hem från Milano har jag jobbat främst med vår nya produktgrupp och saker börjar falla på plats. Bilderna är fotade och tygerna för produktion har anlänt och testats.  Tvättrådsetiketter beställda. Produktinformation skriven.

Det sista handlar nu om att gradera plaggen i olika storlekar och även sy en prov av alla storlekar, vilket är något vi gör manuellt. Jag lärde mig grunderna i gradering i skolan och anpassar det sedan efter hurudant plagg vi tillverkar. Detta är en av de svåra bitarna när det gäller klädkonstruktion – att hålla sig konsekvent vad gäller storlekar. Ni vet, när man handlar i en butik och storlek S kan passa vad gäller en del plagg medan andra blir alldeles för små. Vi strävar efter att vara konsekventa i storlekarna, det vill säga har storlek S passat tidigare så kommer S sannolikt även passa i de övriga plaggen (vi har nyligen uppdaterat måtten för storlek L och XL).  Allt passar ändå inte alla. Så är det bara. Men vi försöker. Och skulle det inte passa just din kropp går det fint att komma på plats och prova och få måttsydda versioner utan extra kostnader. En tjänst vi valt att erbjuda för att vi kan.

De olika storlekarna har vi nu sytt upp i form av provexemplar och provar på så många som möjligt, mamma, syster, svägerska, moster… innan vi är helt klara. Sista pusselbiten, sen. 

Kotirotta i Milano

Sent på söndag kväll kom vi hem från vår förlängda helg i Milano. Tanken att väcka barnen följande morgon och genast skjutsa iväg dem till dagis var inte alls gemytlig så jag lät barnen sova och så åt vi morgonmål hemma istället. Lugn morgon och kort arbetsdag för mig där jag egentligen bara hann gå igenom veckans to-do lista med Laila och komma ikapp med mailen innan barnen sedan skulle hämtas igen. Men värt det. Lyxen att kunna välja själv. Bello.

Milano var najs. Inte min nya favvostad (Malaga toppar där)  men vi mötte upp våra bästa vänner och mycket handlar nog om vem man upplever saker med. Dessutom hade vi inga måsten. Fyra dagar ledig tid att göra exakt vad jag vill tillsammans med några av mina favorit personer. Bäddat för succé. Att vi sedan bodde alla tillsammans i ett gigantiskt hotellrum mitt i smeten gjorde inte saken sämre.

<3<3<3

Under flygresorna läste jag en grymt bra bok, Den osynliga elefanten av Matthew Sword, och fick grym pepp att strukturera upp jobbet bättre. Ska återkomma till boken och de punkter jag tog tillmig allra mest. För ja – även om resandet är trevligt på femtioelva sätt så är jag absolut ingen resefantast. Längtar sällan. Ryser snarare av välbehag när jag öppnar dörren till vårt eget hem igen och allt vad det innebär med barn och jobb och rutiner. En tvättäkta kotirotta. Men en förlängd helg borta nu och då slår sällan fel. På något magiskt vis verkar vardagslivet och jobbet så mycket mer självklart efter en resa och alla problem blir plötslig lättare att lösa. Kanske det går under benämningen reflektion.

Under resan kunde jag testa vår nya blusmodell Stella blouse och Ellen blouse, redo att lanseras inom en vecka. Väldigt förväntansfull då detta är något helt nytt.

e/s design på 30 minuter

Idag var det då dags att ställa sig på scen och prata om mitt företag e/s design och hur jag byggt upp företaget. En smula absurt men ändå roligt att kategoriseras som ”ung och inspirerande entreprenör”. Tackar arrangören Lotta Werthmann så hjärtligt för det. Jag inledde och var en av tre programpunkter. Väldigt skoj att träffa Corinne & Ellen samt härliga duon Sam Zimon. Deras nya låt som vi fick tjuvlyssna på har gryyymt bra flow! Roligt att se det där glittret i ögonen när någon verkligen är passionerad

Jag har föreläst en del tidigare och vet att jag klarar av att prata inför publiken, även om det som idag råkar vara 200 pers. En liten parentes är att jag själv led av grym scenskräck då jag gick i gymnasiet. Sådant går att träna bort och jag är tacksam att jag verkligen gjort det. Vad som däremot var annorlunda och lite nervigt idag var att prata om mig själv. Mitt företag. Hur jag tänker. Det har jag inte gjort innan utan mer pratat om klädindustrin med fokus på fakta, vilket jag ägnat mycket tid åt att förbereda och även tagit betalt för. Denna föreläsning gjorde jag gratis i hopp om att kunna inspirera någon annan som ruvar på en bra idé.

Jag tog mig därför tiden att bygga upp en helt ny föreläsning och med så knapp tid som 30 min så satsade jag på fyra punkter. Eftersom denna föreläsning kanske förblev en engångsgrej så delar jag gärna med mig kortfattat av den här. Som Corinne sa – man förlorar inget på att dela med sig. Skippar intron då majoriteten av er redan vet vad jag sysslar med och hoppar genast till de fyra punkterna. Håll i er nu för detta blir längre än vanligt. Kasta gärna in en fråga om något förblir oklart.

1. Kunskap som grund.

Mitt företagskoncept bygger på teknisk kunskap där vi skapar kläder själva helt från början, utan att behöva involvera någon annan part. Vi designer, konstruerar och syr själv – för att vi kan. Det håller dessutom kostnaderna nere. Utan min utbildning hade mitt företag inte kunnat se ut på det sättet som det gör. Så är det. Jag är därför evigt tacksam för Formgivarutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia och de fyra åren jag fick där. Jag råkade hitta rätt plats på första försöket och hade iver och energi att lära mig mycket. Inte alla förunnat.

Att sedan efter studierna jobba för det modeföretag där jag gjorde min praktik var väldigt fiffigt eftersom jag då fick konkret erfarenhet och insikt i vad det på riktig innebär att jobba med kläddesign. Dessutom fick jag betalt för det. Lottovinst!

2. Våga nischa sig

I dagens digitaliserade samhälle konkurrerar vi med hela världen. Hur ska jag då nå ut med mina kläder när vi har HM, Gina Tricot, ellos, Nelly och tusen andra nätbutiken med förmånlig kläder?

Det gäller att hitta sin nisch. Något unikt eller något att bli bäst på, gärna både och. Multifunktion, Slowfashion och inhemsk tillverkning – jag känner inte till ett enda företag som sysslar med samma sak som jag gör och orsaken till att företaget tagit fart så pass bra är antagligen att jag lyckats skapa ett tillräckligt tydligt koncept som kunden kan förstå och vill stötta. Det betyder såklart inte att jag är felfri, men jag försöker verkligen skapa något bra.

Utan tydligt koncept kan verksamheten bli för flummig och jag själv tappa fokus. Jag har vågat  droppa sådant som inte får pulsen att höjas och satsat på en tydlig nisch!

3. Tydliga mål

Utan mål vet jag inte vart jag är påväg. Utan mål vet jag inte vad jag har åstadkommit. Målen jag sätter upp är riktlinjer för alla mina beslut.

Jag planerar mina mål genom traditionella mind maps minst en gång om året, det vill sägs klottrar ner på ett tomt papper. Här gäller det att både vara realistisk – vad kan jag på riktig uppnå – samt en smula orealistisk – vad är det snudd på omöjliga men som jag ändå vill få gjort. Fyll på med siffror, antal och datum så har vi en konkret grund att jobba vidare med. En morot.

Jag har tidigare berättat i bloggen om mitt mål med 50 klänningar på ett år (2016) – som nu drygt två år senare är vårt månadsresultat. Samma exempel nämnde jag under föreläsningen. Det lyfter fram hur bra det är med konkreta mål och att även komma ihåg att fira när man väl nått dem. Jag samlar därför alla mind maps på ett ställe och bläddra tillbaka ibland.

4. Mental träning

Många tränar muskler på gymmet för att bli starka och uthålliga. Kanske snyggare på köpet. Vad vi ofta glömmer är att hjärnan fungerar som en muskel – när vi sluta träna den blir den svagare.

Kroppens naturligt reaktion då man stöter på motgångar eller faror är att lägga benen på ryggen. ”Jag kan inte, det går inte, det här klarar jag inte av…”. Sådana tankar är naturliga men kan tränas bort. Jag tränar medvetet upp mitt mod och ett positivt sätt att hantera det som känns svårt. Det borde alla göra som vill högprestera. Detta förklarar antagligen varför våra finska toppidrottare så ofta underpresterar i tävlingar – vi ligger efter med mental träning i det här landet helt enkelt. Huvudet håller inte. Hur kommer det sig att folk inte fattar det?

Jag är ingen idrottare men behöver ändå både fysisk och mental träning för att bibehålla ett positivt tankesätt även när det uppstår problem och känns tungt. Gymmet besöker jag ett par gånger i veckan. Det räcker. Min mentala träning får jag genom att lyssna på inspirerande poddar medan jag jobbar (Framgångspodden är suverän!) samt läser olika böcker inom temat på kvällar (recensioner på gång).  Något jag glömde nämna i presentationen är att jag även får en hel del av min mentala träning genom att skriva blogg. Då tar jag mig tiden att tänka efter och verkligen fundera vad jag tycker. Fundera – när har du själv senast suttit ner i en kvart i lugn och ro och funderat vad du tycker om något? Utan telefon som distraherar?

Utan mental träning hade jag aldrig orkat. Det har förändrat mitt liv. Utan överdrift. Och de perioder jag glömt bort den mentala träningen har jag varit fem före väggen.

Det var kortfattat vad jag pratade om idag. Kommentarer till detta? Bidra gärna med egna tankar, speciellt om du tycker eller fungerar annorlunda är jag. Sedan är jag ingen tvättäkta föreläsare utan det är något jag tränat upp för att klara. Därför är jag ofta obeskrivligt trött efter dylika grejer. Återhämtar mig genom att baka kladdkaka med Sigge. Äter mycket smet. Firar.

Att våga satsa på en nisch – och välja bort

Min härliga vän Charlotta som modeller i en av mina e/s design klänningar i Zanzibar. Fick nyligen dessa bilder skickade till mig och mitt hjärta stannade för en sekund. Så. Himla. Magiskt.

Jag har under de senare åren gjort ett dussin specialsydda multifunktionella klänningar i vitt ämnat för bröllop. Ändå tog jag för några månader sedan beslutet att helt lägga de vita klänningarna på is. Varför? Jo, när jag tar mig an något vill jag göra det perfekt. Bli bäst. Skapa felfritt resultat. Det räcker inte att kunden är nöjd. Jag vill också vara nöjd och framförallt njuta av processen. Att jobba i vitt innebär tusen och en små problem och jag har inte kapaciteten att bli bäst på det. Just nu. Det finns nämligen i planerna att skapa en hel brudklänningskollektion – inom ramarna för mitt koncept, det vill säga multifunktionellt – men det projektet tar vi om något år när Laila kan sköta alla dagliga sysslor och jag kan ta mig tiden att djupdyka i de vita tygerna och tekniker och allt vad det innebär. Sim att spara en god karamell till senare.

Just idag när jag ser bilderna känns beslutet vemodigt, men jag vet att det är rätt. Allt har sin tid. Våga satsa på det du gör bäst.

Om ett par timmar åker jag till kvinnan på bild och firar hennes födelsedag. Grattis i förskott vännen!

Lotta är gjord av guld, både utanpå och inuti.

Foto: Dennis Barman

Edit: @archabgeldb71

Styling: Anna Barman

Modell: Charlotta Barman