Vegas sommarpratare 2019

Och så var det officiellt – jag är en av Yle Vegas sommarpratare år 2019. Ett av de där hemliga projekten jag nämnt om. Jag känner mig både hedrad och vettskrämd på en och samma gång.

Min spontana tanke då jag fick samtalet i vintras var kort och gott nej. Jag har inga problem att bjussa på mig själv och dela med mig av både det fina och det fula till vänner och bekanta. Men att göra det inför främmande människor, som på en knapp halvtimme ska bygga en uppfattning om vem jag är, vad jag står för och hur jag tänker – det skrämmer mig. Samtidigt är det just därför jag tackade ja.

Vad mitt sommarprat handlar om kommer att presenteras senare men vad jag kan säga redan nu är att det är tillägnat er. Ni som vill men inte vågar. Ni som kan men inte vet var ni ska börja. Ni som orkar men inte hinner. Ni som kämpar och försöker och gör mer än vad ni borde behöva. Vi är många i samma båt. Jag hoppas mitt sommarprat kan vara en liten vindpust i ert segel.

Återkoppla och åtgärda

 

Förra veckan skrev jag flyktigt att jag kommer ta beslut gällande företaget som gynnar mig och min familj. Det må låta flummig men jag hade konkreta åtgärdar i tankarna, vissa av dem redan förverkligade.

Först ut var att höja priserna på vissa produkter i E/S DESIGN nätbutiken. Det här är något jag klurat på länge men dragit mig från att göra eftersom jag vill ge valuta för pengarna och istället pressar ner priserna så mycket det går. Nu kom jag till en punkt då det var oundvikligt.

Processen att räkna ut pris på produkterna är invecklad. Jag använder mig inte av endast en metod för prissättning utan blandar istället ihop kundbaserad-, konkurrentbaserad- ,och kostnadsbaserad prissättning – allt i en enda soppa. I priset har jag såklart beaktat den tid som läggs ner för att producera och leverera en produkt. Problemet är att försäljningen detta år har tagit en vändning där nästan hälften av försäljningen nu sker på plats i studion (direktförsäljning) jämfört med 1/3 år 2018. Det har antagligen att göra med att bokningssystemet blev tillgänglig online. Det blev lättare att boka helt enkelt, samtidigt som jag tror att kunder vågar ta mer kontakt.

Positivt med andra ord och det är såklart väldigt roligt att träffa kunderna personligen och kunna erbjuda måttanpassade produkter. Jag blir lika glad varje gång, om än liten chockad, då kunder berättar att de rest från Åbo Eller Borgå för att prova mina kläder. Detta var ändå ursprungligen tänkt som en bonus och problemet är att denna typ av försäljning inte har beaktats i priset. För att till viss mån kompensera den extra arbetstid som kundprovningar innebär har jag därför justera vissa priser. Det handlar om en prishöjning på 6-7% på de produkter som oftast provas på plats. Detta hänger även ihop med mitt huvudsakliga mål för året: samma omsättning, samma arbetstid men högre vinst jämfört med år 2018.

Den andra åtgärden är att begränsa antalet kundprovningar och istället hänvisa till nätbutiken. Jag har stundvis tio kunder i veckan som kommer på plats och provar kläder och då tär det på jobbets flexibilitet. Jag vill kunna stanna hemma en förmiddag om jag känner att kroppen behöver det. Jag vill kunna ta hand om sjuka barn utan att det vållar några problem. Jag vill komma in i det där jobb-flowet där allt sker av bara farten. Kundprovningarna begränsar jag därför nu till endast vissa dagar i måndagen över sommaren – för min familj – även om samvetet brölar NEEEEEEJ. Så sent som i morse fick jag ett mail från en kvinna som gärna ville komma och prova Isolde klänningen. På rutin plockade jag fram kalendern och spanade efter en tid … till det slog mig. Just det, jag har fullt. Det är uppenbarligen inbyggt i mig att vara kunder till lags. Men måtta med allt. 

Den tredje och sista åtgärden är under konstruktion, men det handlar om provningar på distans – en unik tjänst som inget företag så vitt jag vet sysslar med. Så fort sommarrusningen dämpar sig ska jag tillsammans med min syster finslipa detaljerna och prova denna nya tjänst. Jag tror vi är framtidens shopping på spåren.

Aqua och Slate Grey

På tal om nya färger – efter vår visit till Estland så har jag nu trådar till denna färg som en kund hjälpte mig att döpa till Aqua. En blandning av ljusblå, ljusgrön och ljusgrå. Så himla fin i mina ögon och detta tyg är av tjockare kvalitet, det vill säga kommer användas till plaggen med ärm. Det ”enda” som återstår är att sy några provexemplar samt fotografera. Vågar inte lova när det blir gjort. Hellre förr än senare – ljuuuvlig färg till sommaren!

OCH så har jag även den populära Slate Grey färgen tillbaka. Hurra! Nyansen är svår att sätta fingret på men jag skulle kalla den för mörkgrå med en nypa gröna toner. Väldigt väldigt vacker i verkligheten och har sålt som smör av kunder som kommer på plats och provar, så därför vågar jag rekommendera denna udda färg. Färgen funkar även fint till att ”binda ihop” andra färger med varandra, exempelvis till brudtärnor som föredrar att bära olika färger på klänningarna, som bilden nedan. Tyget är av tunnare kvalitet och används därmed till Nicolie och Saga klänningarna.

Ash Blue, Slate Grey och Dove Grey (slutsåld) 

Nicolie Kids Dress

I samarbete med E/S DESIGN

Jag blir så glad så glad när andra levererar sådant jag själv inte kan eller hinner. På onsdagen var Rebecka Hägert på plats i studion för att fota och filma korta produktionsvideon. Någon vecka innan hade samma Rebecka även levererat bilder från en fotografering hon själv styrt ihop med sina barn som modeller för E/S DESIGN Nicolie Kids dress. Fantastiska bilder och en fantastisk produkt, när jag tänker efter. 

Denna barnklänning konstruerade jag för drygt två år (!) sedan men inte haft tid eller energi att ägna den desto mer tanke. Provexemplaren har hängt i studion och de gånger kunder har haft med sig sina barn till provningen – då har ofta en barnklänning beställts eftersom dessa är bedårande. Kidsen vill sällan ta dem av sig. 

Ett problem med barnkläder är att kidsen växer ur dem väldigt fort och det känns synd att investera pengar i sådant som några månader senare är för litet. Jag har valt att producera barnklänningarna i fyra olika storlekar med rejäla hopp vad gäller längd och vågar därför påstå att denna klänning passar i storlek minst ett år, sannolikt fler, då midjan på barn inte växer nämnvärt under unga år. Midjebandet är även elastiskt. Ytterligare är längden midi (täcker knät) vilket betyder att barnen kan växa en decimeter utan att klänningen känns för kort och överdelen anpassas som bekant efter kroppen. Fenomenal produkt med tanke på användning med andra ord och jag ser fram emot att producera mer barnklänningar nu när storlekarna är finslipade och bildmaterial finns att tillgå.

Hur härlig är inte denna? Tack Rebecka!

Foto: Rebecka Hägert 

Nicolie kids dress finns tillgänglig i nätbutiken här.

Med en annan inställning

Fredag kväll, och jag har pöst ner mig i soffan med ett glas skumvin och Bianca Ingrosso på You-tube i bakgrunden. Yess hon är min girl crush. Min vecka har varit GALEN. Likt aldrig förr. Eller jo, jag har haft en dylik vecka för något år sedan med känslan i kroppen var helt annan då.

När jag haft som mest att göra och tiden flåsat mig i nacken så har jag tidigare haft svårt att jobba. Mina händer lixom löd inte och allt blev bara fel. Jag nästan hyperventilerade och var ibland tvungen att ta mig hem för att varva ner. Idag är känslan i kroppen en annan då jag kliver in på jobbet. Det spelar egentligen ingen roll hur många beställningar som finns på to-do listan. Jag känner mig lugn. Kanske för att jag vet att jag kan det här. För att jag vet att varje timmer på jobbet tar mig framåt. Ger resultat. Gör en kund glad. Jag kan bokstavligen sy dessa plagg i sömnen och perfektionist som jag är så passar det mig. Sedan har jag för länge sedan insett något väldigt viktigt – det är sist och slutligen bara kläder.

Men lugn eller inte, jag kan inte trolla fram mer tid. Denna vecka har jag utan överdrift jobbat 15 timmar i dygnet för att hinna leverera de klänningar som ska användas under helgen. Jag ger mig själv en klapp på axeln men samtidigt en hård jävla spark på smalbenet. 15 timmar jobb i dygnet tyder på katastrofal planering. Jag har – som så många gånger förr – lovat för mycket. För att jag vill vara alla till lags. På sätt och vis är det en av mina sämsta egenskaper. Att jag alltid vill.

Värre saker kan man vara dålig på. Men dem jag sviker är mig själv och min familj. Det är ju för oss jag väljer att vara företagare och därför tar jag än en gång beslut som gynnar oss. Jag vill citera Christina Stielli från Framgångspodden avsnitt 275 (lyssna på det, så himla himla himla bra) där hon pratar om hur man förhåller sig till livspusslet och vardagskaoset som så många av oss lever i. Hennes ord träffade mig rakt i bröstet.

”Det är både min makt och min frihet att välja hur jag ska se på skiten”.

Amen.

 

Inspirerad och belönad – GLOBE HOPE

Den som väntar på något gott… I tre månader har jag väntat på denna leverans. Nu är den här. Mina nya handväska från GLOBE HOPE och jag kan ärligt säga att den är ännu finare i verkligheten är på bild. Yepp. Ett stycke material som får det att pirra i hela kroppen. Av många orsaker.

I början på året då det klarnade att jag ska delta i ett projekt (ännu hemligt sådant) så lovade jag mig själv denna som belöningen då min del i projektet var avklarat. Min gamla handväska sjunger på sista versen och jag är en sådan typ som gärna använder en och samma väska – varje dag – tills den bokstavligen faller i bitar. Denna har allt jag letat efter i en väska. Rätt storlek. Rätt färg. Rätt material. Och sist men kanske mest – rätt värderingar.

GLOBE HOPE är ett finskt företag inriktat på återanvändning som grundades redan år 2003 av Seija Lukkala. Företagets grundidé är att skapa nya produkter av kasserat restmaterial och en av deras första produkter var en aftonväska tillverkad av gamla Nokia gummistövlar.

De senaste åren upplever jag att GLOBE HOPE har gjort gigantiska kliv framåt vad gäller design och det jag uppskattar absolut mest är att det inte syns på produkterna att de är gjord av återanvänt materiel. Det blir en bonus, medan produkterna i sig är sju-h-uuukt fina. Titta bara på min kära nya KASTE väska tillverkad av gamla bilbälten och restläder. Ytan är perfekt. Loggan är perfekt. Remmen är perfekt. Storleken perfekt. Ja jag kanske har hjärntvättat mig själv men jag är så himla glad. Trånar även efter en ryggväska tillverkad av gammalt armétyg. En del av produktionen sker i Estland och mycket sys även i Finland, allt under kontrollerade förhållanden.

Orsaken till att leveransen dröjt så pass länge är att väskan varit slutsåld så jag skrev upp mig på väntelistan. Visst, genom att googla hittade jag samma modell på Stockmanns sidor men för mig är det inte samma sak. Där har vi tips förresten: vill du stötta företag som gör något bra – vänd dig om möjligt direkt till företaget i fråga. Då går det mesta av intäkterna till dem, och inte till återförsäljaren som i det här fallet hade varit Stockmann.

Som pricken över i:et levererades väskan i en Re-Pack påse, något helt nytt för mig. Det handlar om ett företag som specialiserat sig på återanvändbara leveranspåsar och denna är sydd i ett kraftigt material (påminner om segeltyg) och försedd med kardborreband. Den kan därmed användas många gånger och det enda jag som kund behöver göra är stänga påsen och kasta in den i någon av postens gula postlådor, så hittar påsen hem och kan användas igen. JAG ÄR SÅ EXALTERAD över detta att jag knappt kan sitta still. Det här är vägen företag ska gå. Det här är vägen jag vill gå. Och jag har redan kontaktat företaget och klurat på en egen idé kring detta.

Oj oj oj så mycket bra på en gång här.

Min nya väska är inte bara en fin väska även om det såklart väger tungt. Men den symboliserar även mina värderingar, påminner mig om att konsumera vettigt och att stötta människor och företag som gör bra saker. Den påminner mig även om att jag klarat av och vågat göra något nytt. En sådan påminnelse är inte allt för pjåkig att bära över axeln varje dag.

Från mig till mig.

Att släcka bränder

Larmet ringde kl 6.10 i morse. Lördag. Ledig dag. Men jag har så pass mycket jobb ogjort så jag betade av några timmar innan sambon skulle iväg. Det blir likadan morgon även på söndag. Jag klämmer just nu in extra timmar där det går men ändå är det inte tillräcklig. De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att släcka bränder på jobbet, fixat där det är som mest akut, levererat i sista minuten, ursäktat förseningar och sackat efter med projekt jag åtagit mig och vill göra men som inte har någon specifik tidsram och därför skjuts fram i alla oändlighet.

En stor frågeställning jag har just nu lyder: ska jag lämna två projekt extremt försenade (riktigt pinsamt försenade) och hinna med det mesta andra. Eller ska jag fixa de två och lämna alla andra projekt lite försenade? Jag har satsat på det första, men inget av dem känns som bra alternativ. Såklart.

Mailen vågar jag inte öppna idag eftersom där finns för mycket att gå igenom. Visst skulle jag kunna ta tag i den medan kidsen vilar på dagen, som just nu, men det handlar inte om tid. Det handlar om kapacitet. Det känns bokstavligen som att min hjärna kommer att explodera om jag ska läsa, ta ställning till och besvara ytterligare ett mail idag. Spelar ingen roll hur härligt och trevligt mail det är.

Igår hade jag även en intervju i Helsingfors inbokad som jag skulle göra i samband med besöket till min leverantör i Hyvinge. Jag trodde intervjun blev avbokad men insåg sedan att jag hade läst fel och misstolkat. Då var det redan för sent och vi var tvungna att boka om. Pinsamt.

Sådant här har jag såsat på med i flera veckor. Jag är mitt egna företags flaskhals. Jobbet stockar sig vid mig då många uppgifter är sådana som endast jag kan göra och jag avskyr känslan av att inte kunna hjälpa alla som hör av sig. Jag berättar inte detta för att fiska sympatier. Det är inte synd om mig. Jag kommer att fixa det här – det finns redan en idé som ska testas – och berättar endast för att jag vill ge en realistisk bild av hur det ser ut för mig att bygga upp ett företag. Det är inte alltid vackert. Det är snarare totalt jäkla kaos ibland. Och definitivt inte för alla.

Men som så ofta, när angsten är som värst, så säger det PANG och idéerna öser över mig. Det är som om hjärnan gör en volt och plötsligt vet jag precis vad som behöver göras. Kanske det är så, att man måste nå en sorts vägg för att ta sig vidare. Tvingas tänka större. Tvingas tänka runt problemet. Som sagt så har jag en unik tjänst som ska testas. En annan grej löste jag på direkten genom att skriva till min syster: Vill du bli ekonomiansvarig för E/S DESIGN?

Hon sa ja. En sten föll från axlarna. Bara åtta kvar då. Skam den som ger sig.

Karnaluks

På fredagen besökte jag min leverantör i Hyvinge och onsdagen tillbringade jag i Tallin. En härligt dagstripp som gick under benämningen arbetsresa. Trevligt dock att ha med sig både min mamma och syster och jag är glad att detta har blivit en årlig tradition. Kombinera nytta med nöje. Materialinköp varvat med skumpa. Egentligen har jag inte tid med sådana här utflykter men jag har insett att jag aldrig kommer att ha tid. Det finns alltid något annat som borde göras. Vill jag iväg så får jag ta mig tiden helt enkelt, vilket jag skrivit om tidigare.

Jag har även skrivit om Karnaluks tidigare men den förtjänar att nämnas igen, butiken med alla tänkbara tillbehör var gäller handarbete och sömnad. Det är härifrån jag beställer det mesta av mitt materia som inte är tyg, i synnerhet efter att vår lokala sömnadsaffär här i Karis stängde. När det gäller trådrullar är det dock svårt att handla via nätet då färgerna kan förvrängas på skärmen.

Jag har förövrigt samma problem med min egen nätbutik och får ibland mail om att mina färger inte stämmer överens med verkligheten. Det här handlar inte om att luras – jag strävar självklart efter att färgerna är sanningsenliga- utan snarare att våra elektroniska skärmar avger färger och ljus på olika sätt. Vissa mer i blått kallt ljus, andra i gult. Jag kan inget annat göra än utgå från min egen dator. Det blev en lång parentes men där har vi orsaken till att jag gärna besöker Karnaluks på plats även om de har relativt bra utbud även i nätbutiken. Sömnadsresultatet blir så mycket snyggare om trådarna är exakt rätt. 

128 trådrullar och några små skumpaflaskor. Det var den shoppingen. Tack mamma och syster för sällskapet och hjälpen. 

PS. Syrran, det blir du som får organisera allt på hyllorna 😉