Att ständigt lära sig mer

Jag har längre varit ett offer vad gäller tid. Aldrig riktigt tyckt att tiden räcker till och många gånger haft det som en ursäkt för att inte göra det som jag borde. Jag gissar att du kan relatera? Insikten under de senaste året är att vi alla ha lika lite tid. Det spelar ingen roll hur hur många luncher jag skippa, hur tidigt jag stiger upp på morgonen, hurt effektivt jag jobbar – jag kommer alltid att uppleva att jag har mer att ge och önskar att dygnet vore längre. Så är det bara. Det enda som går att ändra är min egen inställning

På grund av tidsbristen har jag under en alldeles för lång period gett upp det här med att lära mig nya saker. Då syftar jag främst på jobbsammanhang. ”Jag hinner förfan inte” har det ekat i mitt huvud och så har jag maniskt jobba på i tron om att jag gör på rätt sätt. Vissa gånger har jag gjort rätt. Andra gånger inte. Men jag har varit för upptagen för att TITTA om det finns bättre alternativ.

Att delta i GROW var ett stort kliv mot att utvecklas och lära mig mer. Jag tvekade länge innan jag valde att delta. Det största steget var egentligen inte ekonomiskt utan det handlar om att ge av min tid. Vågar jag ge av den? Är det värt det? Kortfattat: ja. Fem gånger om. Jag märker att det inte endast händer något när vi har våra video-möten, utan även min inställning i det stora hela ändrar. Av bara farten har jag under det senaste halvåret lyckats baka in mycket mer möjlighet att lära mig nya saker. Allt från prissättning, till nya material på marknaden, till Couture sömnad, sömnadstekniker och hur man skapar fiffiga tabeller i Excel (yepp har lärt mig Excel på egen hand med hjälp av You-tube). Jag lyssnar på podd om självutveckling, bläddrar nästan dagligen i alla konstruktionsböcker jag har på jobbet, besöker kontinuerligt mina ”kollegers” kanaler (finska modeföretag) och inspireras av dem och läser böcker om kvällarna (just nu Fredrik Eklund, Sälj!).

Varje dag tittar jag på någon You-tube video – på arbetstid – som lär mig något nytt. Senast i raden lärde jag mig hur jag förstärker nacken på trikåplagg med hjälp av en elastisk list. Jag har aldrig gjort det tidigare och min lösning förr hade antagligen varit att strunta i det helt och hållet. Men med hjälp av You-tube, några prover och lite övning så behärskar jag nu tekniken och som resultat har jag en snyggare och framför allt mer hållbar produkt att sälja.

Surret i huvudet med alla idéer, mail och to-do listor kommer alltid att finnas där. Till viss del lyckas jag städa i huvudet genom att få ner idéerna på papper . Det finns även dagar då jag inte lyckas tackla allt utan stressen tar över. Det händer och det är okej. Men jag lär mig sakta men säkert att leva med surret, och unnar mig att ständigt lära mig mer ändå. Jobbet blir så mycket roligare då. Och resultatet bättre.

You-tube, böcker och poddar är gratis guld. Jag har äntligen fattat att nyttja det!

En källare med miljoner möjligheter

Det var med andan i halsen jag gick ner till källarvåningen i Fashion Center i Vanda. Inte endast för att jag var pikilite sen, utan främst för att jag var full av förväntan. Jag har sedan urminnes tider beklagat mig över hur svårt det är att hitta vettiga tyger att jobb med. Idag tog jag tag i problemet och besökte Polarstoff – textilmässan i Helsingfors.

Varför. Gjorde. Jag. Inte. Detta. Tidigare.

Efter idag har jag två nya agenter att jobba med vad gäller tyg. Willy Malmström stationerad i Helsingfors – finlandssvensk dessutom – och Suvi/Leros i Tammerfors. På mässan fanns egentligen över närmare tjugo agenter, men jag föredrar att välja några få som jag istället samarbetar mycket med. Deras utbud var dessutom väldigt omfattande. Allt från lyxig trikå till lyocell, linne och vardagstyger.

 

Hur det går till? Det har jag faktiskt lärt mig och skrivit om för åtta(!) år sedan då jag senast besökte en tygmässa. Väldigt lustigt. Skillnaden mellan då och nu är att jag nu har full koll på de olika materialen och förkortningarna. Jag behöver inte längre googla. Samtidigt var jag positivt överraskad över hur mycket nya kvaliteter och kombinationer det finns, som exempelvis viskos med invävd glitterpolyester på bilden ovan. Magisk. Jag var ändå mån om att idag endast plocka ut sådana tyger som jag tror mig använda. Det är ingen idé att drunkna i färgkartor som sedan blir daterade (yepp, ett faktum då jag jobbade i Helsingfors haha). Jag besöker hellre agenterna igen i deras egna utrymmen.

Sedan kan jag berätta att jag eventuellt har hittat ett nytt tyg till Nicolie Maxi klänningarna. Många har hört av sig och varit oroliga då jag nämnde att den modellen kommer att avvecklas. Jag ska senare berätta mer och hur och varför men målet är att ersätta den modellen med något ännu bättre. Detta kommer dock att ske först om några månader. Allt får ta sin tid. 

Inspirationen var abnorm idag och jag är väldig väldigt tacksam över de nya kontakterna. Största lärdomen var nog ändå att inte skjuta på de stora problemen. Åtgärda bara. Oftast går det lättare än man tror.

Sexton nya, fantastiska tygkvaliteter med tillhörande kompletta färgkartor är på väg hem till mig för att testas. Som att vänta på julgubben.

e/s design VOL 2

Företaget e/s design kommer att delas upp i två delar där bröllop och fest utgör en del och smarta businesskläder utgör den andra. Min mest sålda produkt – Nicolie maxi dress – kommer så småningom att avvecklas och ersättas av något annat. Som tillägg till festkläderna kommer senare en kollektion brudklänningar (stor efterfrågan) och senare en helt ny affärsidé som inte har med kläder att göra men som kompletterar festtemat.

År 2020 kommer jag dock att fokusera på den senare av de två delarna – smarta business kläder. Varför? För att jag vill vara en del av er vardagsgarderob och erbjuda möjligheten att få tag på kläder som är måttanpassade efter den egna kroppen. Det hantverket kan jag. Jag har även öga för att skapa moderna men klassiska plagg som funkar långsiktigt. Det faller mig naturligt. Och jag vill skapa kläder som jag själ kan använda. Jag tror det blir bäst då.

Utöver nätbutiken kommer jag även i fortsättningen att göra andra projekt, främst större sådana i samarbete med företag och föreningar. e/s design finns just nu hos fyra uthyrningsföretag runtom i Finland. Dem vill jag jobba mer med och utvidga även till liknande företag i Sverige. Snart finns e/s design till förfogande även i Vasa genom en helt ny försäljningsmetod som inte ännu provats. Det blir spännande att se om och hur det fungerar! Små projekt faller bort och föreläsandet likaså. Traditionella återförsäljare är inte heller aktuellt de kommande åren. Jag sätter hellre mer krut på min egen nätbutik. 

En gammal bild från Gdansk 2018. En av flera produkter som aldrig lanserats. Detta beskriver stilen på vardagskläder som jag är ute efter. 

Pust. Där har vi vad som händer. Jag har försökt skriva ett inlägg om detta i flera veckor men inte kommit någon vart, så jag raderade allt och skrev rakt på sak vad som sker. Förklaringarna tar vi senare, i etapper (att avveckla min bäst säljande produkt låter kanske inte logiskt men det finns orsaker bakom).

Jag har ingen aning om detta kommer att fungera. Om vardagskläder är något jag kan sälja eller om jag gräver min egen grav då jag tar ett steg tillbaka från multifunktionella festkläder. Men jag har länge känt att jag inte riktigt är på helt rätt spår. Jag har såsat på lite grann och saknat den där riktiga arbetsglöden. Jag ställer höga krav på mig själv och resultatet. Det har mycket med det att göra. Jag vill göra fenomenala grejer men har inte känt mig fenomenal den senaste tiden. När sedan polletten trillade ner för någon månad sedan och jag kom på att dela upp företaget, så kändes plötsligt allting självklart. Orken och ivern kom tillbaka. Jag har till och med vågat delegera bort en del arbetsuppgifter, vilket även är ett måste för att detta ska fungera. Dessutom lutar det mot att ett nytt arbetsutrymme som jag varit intresserad av snart blir ledigt. Större, ljusare, mångsidigare. Såklart även dyrare. Men där kan flera projekt förverkligas parallellt och flera personer jobba samtidigt. Bitarna faller på plats. Mycket har jag GROW4 att tacka för. Utbildningen har verkligen tvingat mig att fundera igenom saker och ting (inser att jag delat med mig väldigt lite. Ska åtgärda det). 

Det knepigaste just nu är att hitta material och utveckla nya produkter samtidigt som beställningar av de existerande produkterna ska produceras och levereras till kunder. Om jag hade råd hade jag nog stängt ner nätbutiken en månad, jobbat röven av mig, för att sedan göra en  stor ny-lansering med de två olika indelningarna, men buffert till det finns inte (jag behöver omsätta ca 4000 € momsfritt varje månad för att snurra på). Där har vi en stor kaka jag kommer att jobba mycket med under 2020 – ekonomi. Jag har aldrig varit intresserad av att tjäna stora pengar och därför inte ens haft någon vettig budget tidigare men insåg förra året att en stabil ekonomi och framför allt en buffert resulterar i bättre kreativitet, bättre arbetsmotivation, ork, frihet och i slutänden mindre stress och bättre resultat. Allt blir bättre med en stabil ekonomi, även om pengarna i sig inte motiverar mig.

Att sådant. Brutalt ärligt och ofiltrerat. Jag är hoppfull och ivrig men samtidigt livrädd. Jag har accepterat att företagandet kommer att kännas så väldigt ofta för mig, men det är det värt. 

e/s design VOL 2 inleds.

Gästar Ekofastapodden

 

Att i textform få ner hur e/s designs verksamheten utvecklas visar sig vara knepigare än jag tänkt. Inte för att något är oklart. Jag vet exakt vad som ska göras det kommande året. Men det känns lite som att födas på nytt. Både ångestladdat och spännande. Självklart och oklart på en och samma gång.

Medan jag kämpar med det inlägget så tycker jag ni ska lyssna på Ekofastapodden där jag medverkar i ett avsnitt. Ekofasta är Evangelisk-lutherska kyrkans fastekampanj som i samarbete med Finlands svenska Marthaförbund och Finska missionssällskapet lyfter fram omsorg om miljön. Syftet med kampanjen hållbart klädtänk är att aktualisera klädernas miljöpåverkan och väcka tankar om vår egen konsumtion av kläder. I avsnittet pratar vi om material i kläder och hur man kan tänka för att uppnå en bättre och mer hållbar garderob. Vad gäller material så är det väldigt svårt att ge kortfattade, konkreta tips eftersom allt hänger ihop med varan. Olika material är bra till olika produkter, och beter sig även på olika sätt. Det är en hel vetenskap som jag inser att det finns ett stort intresse för. Ekofastapodden gav mig mersmak för att dela med mig av den kunskapen jag besitter. 

Podden hittas på flera appar, bland annat Podcaster, Akast och Itunes samt här. Podden har många avsnitt från tidigare säsonger inom samma tema så jag rekommenderar att lyssna igenom allihop för att inspireras till bättre konsumtionsvanor och en mer hållbar garderob och livsstil. 

Alla artiklar från Ekofastapodden hittas på här på deras hemsida. 

Vad är sammet, egentligen?

Jag har tidigare berättat att jag är på materialjakt. Flera tyger inom min verksamhet kommer att ersättas och tester med nya tyger är i full gång. Ett tyg som jag redan välkomnat till e/s design familjen är ett sammetstyg med kompositionen 80% bomull och 20% polyester.

Yep. Redan där kan vi säga halleluja, eftersom det är väldigt väldigt sällsynt att sammet – som förresten är benämningen på en sorts struktur, inte ett material – tillverkas i bomull. De flesta sammetstyger jag stött på är syntetiska (100% polyester) och har därmed inte samma fina egenskaper som naturmaterial. Då man sedan kastar in 20% polyester i smeten så har vi ett tyg som inte skrynklar, inte krymper märkbart i tvätt och dessutom känns väldigt mjuk mot kroppen. Ett vinnande koncept!

Här bör tilläggas att bomullen är en väldigt omdiskuterad fiber eftersom den kräver grymma mängder vatten och bekämpningsmedel för att produceras, vilket har stor miljöpåverkan. Jag ska återkomma till hur jag resonerar kring bomull, does-and-dont´s, i ett separat inlägg. 

Tillbaka till sammetstyget. Jag har hittills satsat på säkra kort och köpt in sammetstyg i mörkblått och svart, men färgkartan är relativt omfattande så i framtiden kommer jag troligtvis att jobba mer med detta ljuvliga tyg. Ska vi vara riktigt petiga så heter det material jag hittat egentligen velour, eftersom tyget är stickat och inte vävt. Jag väljer att använda ordet sammet eftersom det är mer bekant och använt i folkmun. Stickade kvaliteten betyder att mitt tyg är aningen elastiskt, även om det inte innehåller elastiska fibrer i sig. Det här betyder i sin tur att jag kan sy plagg utan dragkedja då tyget ger efter. Där har vi orsak till ett till halleluja! 

Redan nu finns detta sammetstyg (eller ja, velourtyg) som en produkt i e/s design sortimentet i form av en traditionell college tröja Vanessa velvet sweater (reklamlänk) som tack vare den vackra ytan kan användas till väldigt många olika tillfällen. Min college har jag redan använt på möten i Helsingfors, på jobbet och hemma i soffan såklart. Efter tre tvättar är ytan fortfarande som ny och plagget behöver inte strykas. Ett väldigt mångsidigt och praktiskt plagg alltså, men även den första produkten på nätsidan som inte är multifunktionellt. Skrämmande. Men ändå rätt. Och det kommer mer av den varan. I nästa inlägg ska jag berätta i vilken riktning e/s design affärsmodellen utvecklas. 

 

Vad är sammet?

Sammet är ett vävt tyg, vars rätsida täcks av en tät, kort lugg. Tyget används mestadels till festplagg och möbelklädsel och kan tillverkas i flera olika material där de vanligaste är syntet och bomull. 

Vad är skillnaden på sammet och velour?

Velour liknar sammet men är stickat (maskor) vilket ger god elasticitet. Ett extra varp bildar öglor som skärs upp på ena sidan och ger en kort lugg på tyget. Luggen valkas och ruggas för att bli tillräckligt mjuk.  I många språk skiljer man inte mellan sammet och velour trots att de tillverkas med olika tekniker. Velour kan även kallas plysch. 

Fördelar och nackdelar med sammet?

Ytan är mjuk, ofta med lite glans, och därmed väldigt festlig och vacker. Sammet gjort av bomull eller siden är dessutom väldigt behagliga mot kroppen då den andas och transporterar fukt, medan syntetisk sammet (ofta 100% polyester) är hållbar i inredning.

Syntetisk sammet är dock inte att föredra mot huden då det inte andas och kan vara statisk mot kropp och hår. Vissa sammet tyger kan även tack vare den ruggade ytan dra åt sig damm och därmed se smutsig och ovårdad ut.

 

 

Min sparringpartner

En uppgift vi fick under den första träffen med GROW teamet var att skaffa oss en egen sparringpartner. Idag besökte jag min på plats i hennes karkkifabrik i Ingå. Viken lyx att kunna luncha på det viset!

En sparringpartner är någon du ringer kontinuerligt för att kort redogöra vad inom företaget som behöver göras, vilken prioritetsordning de olika uppgifterna har och slutligen – har du fått det gjort? Samtalen ska gärna vara korta men konsekventa och annat svammel kan med fördel lämnas bort. Det handlar kort och gott om att få en push i ryggen för att verkligen agera. Det som fäller många företagardrömmar är nämligen just precis det – för mycket tanke, för lite action.

Sagt och gjort. Sedan några månader tillbaka pratar jag med min sparringpartner en gång i veckan, närmare bestämt med Camilla från Caramilla.

Hon gör godis. Jag gör kläder. Två totalt olika branscher. Men i övrigt tycker jag vi på många sätt är väldigt lika, både vad gäller lynne och livssituation. Det var därför jag ringde Camilla från första början, även om vi inte ens känner varan. Jag hade en känsla av vi två kan funka ihop i det här. Så blev det. 

Istället för att sedvanligt ringa så bjöd jag idag in mig själv till Camillas fabrik. Roligt att även träffas personligen och då även prata lite mer. Sedan tycket jag det är ohyggligt spännande och inspirerade att lära sig om andras processer, även om det inte har med kläder att göra. Älskar maskiner, system och att se det färdiga resultatet, som förövrigt smakar väldigt väldigt gott. Mumsade i mig en halv påse citronkarameller i bilen hem.

Insikten är nog att jag har varit för upptagen med mina egna process och idéer. Det är först nu, när jag lärt mig lyssna, som jag märker hur mycket jag kan få ut av andras. Det är dessutom uppfriskande att prata med någon som inte är familj, vän eller på annat sätt känslomässigt engagerad i frågor som rör mig och mitt företag. 

 

Tack Camilla! Vi hörs igen nästa tisdag.

Ps 1. Vi åt sallad till lunch. Spriten hävdade Camilla att endast används till rengöring av maskiner 😉

PS 2. Riktigt så tjusigt som på sista bilden hade vi inte. Den bilden är lånad från Caramillas instagram.

 

Ett spretigt februari

För två veckor sedan var jag in till Helsingfors på ett frukostmöte med härliga Michaela Finne. Förra måndagen spelade jag in podd i samma stad men briljanta Linn och Anne från Bertills&Jung och torsdagen var jag på ett möte  – igen i Helsingfors – gällande ett eventuellt stort projekt. Tackar och bockar för den smidig tågtrafiken mellan Karis och Helsingfors. 

Februari är definitivt en spretig månad där mycket händer. Förutom ytterligare ett par vändor till Helsingfors så ska min affärsplan finslipas, förberedas och senare presenteras vid mitt första examenstillfälle av totalt tre för GROW4 utbildningen. Sedan polletten trillade ner för några veckor sedan så har jag jobbat fram en helt ny(!) affärsplan och ju mer jag funderar på och pratar med andra entreprenörer om idén, desto säkrare blir jag på ett detta är vad e/s design ska syssla med. Snart, mycket snart ska jag förklara mer.

Denna vecka ska jag dock grotta ner mig i prototyper och mönster och färdigställe tre nya produkter. Jag har äntligen hittat några tyger som känns bra att jobba med (främst vävda tyger men även ett i sammet) och är fem före färdig. De slutgiltiga proverna ska sys i storlek S/36, mönstren skickas till Malena i Uppsala för att graderas till fler storlekar, och så återstår den krångliga biten den här tiden på året – fota produktbilder. Det är ju så hiskeligt mörkt hela tiden. I mars får jag hjälp av praktikanter med styling och foto. Ser mycket fram emot det. 

Med det säger jag trevlig vecka! På fredagen ska jag presentera tre nya produkter och – hör och häpna – en video. Yep. Jag ska tydligen bli You-tuber. Vart är världen på väg…

Prototyp på Kim dress i linne/viskos. 

43 klänningar senare

Detta har upptagit majoriteten av min tid under januari månad – 43 klänningar till en kör. De sista levererades i veckan så känslan på fredag eftermiddag då jag kunde packa ihop alla måttlistor och mönster var ohyggligt befriande. Det mesta har löpt smidigt och egentligen kom detta projekt väldigt lägligt – jag har mått bra av att fokusera på ett större enhetligt projekt då förändringarna i min kärnverksamhet är så pass stora. Det har tvingat fram tålamod.

Inte att glömma att jag såklart sköter e/s design nätbutiken på sidan av så att koncentrerar sig till 100% på ett dylikt projekt går inte. Det förklarar också varför jag inte kunde ta emot spontanbeställningar eller kundbesök under januari månad. Jag hinner helt enkelt inte med allt och det är en stor utmaning för mig att inse min begränsningar och våga säga nej. Jag upplever fortfarande att många som kontaktar mig blir förvånade och/eller besvikna. Men det måste få vara så (yep här hör ni mig förklara och i princip be om ursäkt mellan raderna #intelärtmigettskit).

Februari blir något helt annat. Poddinspelning. Kundprovningar. Leveranser. Nya business-to-business samarbeten. Möten med praktikanter. Nya produkter. Min hjärna glöder. Lite oklart om det är början eller slutet på en eld dock. Kanske bode och.

En onsdag eftermiddag för inte alls länge sedan, då jag satt i soffan med en pestosmörgås i handen och hade sju minuter på mig att slötitta på mer eller mindre meningslösa You-tube videon innan kidsen skulle komma hem och invadera husfriden, så trillade polletten plötsligt ner. Allt blev glasklart. Nu vet jag exakt vad som ska ske. Vad jag behöver nu är 48 timmar i dygnet eller en stor skopa tålamod. Både och skulle sitta fint.

Häääär skulle jag avsluta med väldigt fina bilder på 43 klänningar och packade lådor, men råkade trycka på delete knappen på kameran. Voi voi. Här kan man skymta resultatet.