Föreläsning i Åbo -Kläder & Kvalitet

Igår hade jag en föreläsning med temat Kläder & Kvalitet för ett gäng Marthor i Ingo. Blev en härlig mix av snack och kaffe och jag fick damma av min stämma som inte använts de senaste månaderna. Detta var den första av fyra föreläsningar i april, sluten tillställning likt de flesta andra föreläsningar jag bokas till. Men Mathorna i Åbo som jag kommer att besöka nästa vecka har ett så pass stort utrymme till förfogande att de öppnar dörrarna för allmänheten.

Är du intresserad av klädkonsumtion, vad kvalitet egentligen innebär, vad lyocell betyder och varför basgarderoben är tråkig men nödvändig – gör mig sällskap i Åbo nästa vecka!

 

 

 

Vårfeeling och studio open house

En ny produkt på kommande till nätbutiken. Fjorton brudtärnegäng spikade. Fyra föreläsningar med temat Kläder & Kvalitet. En kurs om näthandel och sociala medier vid Axxell. Och ja, så den lilla detaljen att jag fyller trettio vilket ska firas. April bjuder på en härlig soppa.

Maj fortsätter med liknande upplägg. Bland annat kommer vi att ha öppet hus i studion. Ett filmprojekt med Marthaförbundet. Leverera klänningar till en kör i Sverige och hoppeligen kunna fota barnklänningarna utomhus. Nicolie klänningarna kommer nämligen som bedårande miniatyr versioner för småbarn.

Däremellan kommer jag att hänga på sandlådskanten med en kaffekopp i ena handen och en spade i den andra och suuuuga i mig detta ljuva väder. Älskade vår, min favoritårstid. Jag har saknat dig.

e/s design nätbutiken 2 år idag

Jag hade spikat några kundprovningar till eftermiddagen idag, som de flesta söndagarna. När en av besökarna frågade hur länge jag sysslat med detta så inser jag att e/s design nätbutiken fyller exakt 2 år idag. Jestas jäklar. Hur kunde jag glömma det?

För exakt 730 dagar klickade jag på publicera och där låg sedan min hemmasnickrade webbsida och nätbutik live, med en klänning i tre olika färger som enda utbud. Bilderna fotade på en förfest i Teneriffa några veckor innan. Det känns som igår men samtidigt en evighet eftersom det hunnit hända så mycket. Jag, då vårdledig med en nästan-ettåring i famnen, hade ingen aning att min dröm var så nära. Så genomförbar. Ångest javisst, eftersom jag hade tänkt ”fixa så mycket mer” innan lansering men jag hade spikat datumet och ville inte skjuta på det. Sedan dess har det blivit lite av ett mantra för mig, att spika datum för att komma framåt. Att stressa fram något biter en ofta i röven, men att leta efter perfektion tar en heller ingen vart. Utan små misstag lär man sig inget.

Från 12 kvadratmeter studio och sex-sju beställningar i månaden så har jag nu sex gånger mer av allt, både utrymme och beställningar. Det enda jag inte har mer av är arbetstid och jag kan erkänna att jag kämpar med mina egna demoner för att hålla huvudet kallt. Jag. Saknar. Att. Jobba. Massor. Som hemma-mamma kan det vara syndigt att säga – jag älskar mina kids och eftersträvar att vara ledig med dem en vardag i veckan typ för evigt – men jag är do-er. Jag njuter av att producera och åstadkomma och avsluta dagen med konkreta resultat. Jobb är helt enkelt najs, speciellt då det råkar vara ens största hobby. Min tid att jobba mycket kommer senare, det vet jag. Tills dess försöker jag njuta jag av de arbetsdagar jag lyckas skrapa ihop, även om det oftast bara är två dagar i veckan.

Många gånger har jag varit skiträdd, i synnerhet när problemen inte kan lösas av mig (exempelvis problem med material, leveranser eller servern). Men jag har ända sedan början känt på mig att jag har något bra på spåren. Det inhemska, hållbara och etiska tänket har växt abnormt de senaste åren och jag lanserade ett koncept som matchar detta i en väldigt lämplig tid. Jag tror på en renare klädbransch och jag tror att många andra kommer att haka på. Min styrka ligger i den inhemska produktionen och plaggens mångsidighet. Jag känner inte till ett enda företag som sysslar med exakt samma sak som jag gör.

Jag kommer aldrig att bli färdig men jag har lärt mig att avgöra när det är tillräckligt. För stunden. För dagen. För veckan. För året. Jag har lärt mig att min magkänsla ofta har rätt. Att ingen dör om jag gör ett misstag. Att det finns lju-huuuuvliga människor som vill stötta. Och att en positiv attityd och skön inställning tar en långt.

Två år. Jag ser fram emot många många år till.

Tumistid i Köpenhamn

Veckan börjar hemma med barnen och sedan kvällsjobb, för att komma ikapp. Igår kväll kom vi nämligen hem till sovande barn efter en MAGISK helg i Köpenhamn.

Vår vardag här hemma är ett pussel där sambon och jag jobbar mycket om varandra och den lilla tid vi är hemma samtidigt vill vi tillbringa med barnen, tillsammans allihopa. Det blir därför inga middagar eller biobesök eller dejter. Tid på tu man hand är ändå viktigt och därför är en sådan här helg GULD för oss. Första helgen någonsin ifrån barnen.

Mitt hjärta klappar nu lite extra, inte endast för Johan utan även för Köpenhamn. Redan då jag ägnade två månader i staden, i samband med min praktik hos modeföretaget MaxJenny, så blev jag förälskad. Lugnet. Husen. Fiilisen. Många gator, butiker och restauranger mindes jag i detalj även om det är åtta år sedan sist. Det säger allt.

Vi festade med vänner till sent på natten två kvällar i rad men jag känner mig ändå utvilad i själen. Tankad på nya minnen och ork. Och nästa vuxna semesterhelg är redan bokad – Milano i september.

För vad gör man med pengar och tid om man inte vill spenderar dem tillsammans?

Ash Blue

I kommersiellt samarbete med e/s design

Det är så himla najs att ha denna kanal att bolla idéer med er, så fastnar jag inte i mitt eget lilla huvud. Tackvare er kommer Ash Blue färgen att lanseras till nätbutiken i april (kan fås på plats i studion redan nu).

Skulle fota någon form av produktbilder hemma i vardagsrummet i veckan. Hann knäppa typ fyra bilder innan Charlie skrek i babymonitorn och ville inte somna om (tänk er mig i långklänning vaggandes på en barnvagn i -8 grader) så det sket sig. Men en annan dag.

Ribbat under

Jag vill tipsa om klädesplagget som har en central roll i mitt liv – det ribbade linnet.

Vi vet alla att det här med lager på lager är fiffigt, speciellt då det är kallt. Lager handlar om att lätt kunna anpassa kläderna och ta av sig när man kommer inomhus, men det handlar även om att baka in lager av luft i kläderna. Ribbade plagg har en randig struktur (varannan maska stickas avig) vilket blir som små luftfickor mot kroppen. Denna luft värms sedan upp av kroppen och reglerar temperaturen och därför känns ribbade plagg väldigt behagliga temperaturmässigt.

Men det finns en annan orsak till att jag använder ribbade linnen. Tackvare den randiga strukturen så anpasslig sig ribbat efter kroppen väldigt bra och slätar ut istället för att snörpa åt som ett korvskinn, vilket ett traditionellt trikålinne har en tendens att göra. Ett slätt trålinne ligger även för tätt mot huden och värmeregleringen blir därför inte lika bra. Svettigt när du går till bussen. Det, och så får jag helt enkelt angst när något spänner.

Mina ribbade linnen köper jag från HM – inga spetskanter eller krusiduller – och dessa på bild har varit i användning i 4 år (!). Hade tänkt fylla på med fler meeeeen allt är slutsålt på nätet. Voi voi.

Är du som jag, känslig för åtsittande kläder, så kan jag varmt rekommendera kläder med ribbstruktur. Speciellt närmast huden.

Positiv stress

Idag har jag avnjutit en heldag i studion. Det är svårt att få ihop jobbdagar nu när svärföräldrarna är på långsemester och sambon jobbar alla helger och flera kvällar. Jag kommer på mig själv med att sakna jobbet. Igår släpade jag Charlie med mig i brist på barnvakt och en ettåring på armen under kundprovning är svettigt kan jag meddela. Inkommande helg ska jag och Johan dessutom ta en välbehövlig minisemester i Köpenhamn, bara vi två. Inte möjligt att klämma in jobb då heller. Så idag njöt jag lite extra av en heldag i studion. Ensam. Det är min typ av vardagslyx.

Och jag har att göra. Listat i mitt häfte finns tjugotvå osydda beställningar som bäst. Om det stressar mig? Nej, egentligen inte. Det vanligaste problemet bland nyföretagare är att jobbmängden och kundunderlaget inte är tillräckligt stor. Då vore det ju jäkligt avigt att klagar när jag har händerna fulla. Istället vänder jag på steken och känner en ohygglig tacksamhet och iver att få förverkliga och producera. Man kan ha mycket att göra utan att vara stressad. Detta är något jag effektivt jobbar på att bemästra bättre. Inte klaga och oroa mig över problem som inte existerar. I morse ägnade jag istället några minuter åt att lista arbetet i prioritetsordning och bestämma vad som måste göras när. Insåg då att en del av jobbet kan vänta till nästa vecka. Mycket att göra men under kontroll med andra ord.

Kanske vi kan kalla det positiv stress.

 

Klädbytarkaffet och klädkategorier

I söndags var det då dags för vårt klädbytarkaffe! Nio kvinnor samlades hemma hos mig, snarvlade, drack kaffe och hittade ny-gamla kläder att ta med sig hem. Najs på alla sätt. Hittade själv några pärlor men blev framför allt av med sådant jag inte längre använder vilket är förvånansvärt skönt.

En diskussion som kom upp är det här med kläder för olika tillställningar. Vardagskläder. Gå-bort/jobb kläder. Festkläder. Finkläder. Tidigare fanns inte så tydliga gränser mellan dessa olika kategorier för min del. Jobbkläderna kunde lika väl användas till fest genom att endast byta ut skor och accessoarer. Fint så.

Meeeeeen så kom livet med barn och förändrade allt. Visst hade jag räknat ut att barn innebär kladd men att tröjan skulle vara nersnorad eller full med grötfläckar en nanosekund efter jag tagit den på mig – det var jag inte beredd på. Från att ha tvättat två maskiner egna kläder i månaden (fick sällan ihop en hel maskin) så går nu tvättmaskinen väldigt ofta, vilket även det sliter på kläderna ohyggligt mycket. Därför har det blivit väldigt mycket viktigare för mig att kategorisera kläderna så att det finns något kladd-fritt att ta på mig nu och då. Det händer ju att jag rör mig bland folk.

För mig är kategorin med vardagskläder störst och där är även slitaget högt. Ligga på golvet. Barn i famnen. Fläckar. Tvätta. Det mesta i denna kategori köper jag därför begagnat, även till barnen. Collegetröjor tål sjuhundra tvättar och i leggings vågar jag även gå ut med vagnen då jackan är lång. Praktiskt. Inte alltid vackert. Eftersom jag oftast jobbar ensam använda dessa kläder även på jobbet. Försöker undvika långkalsare där men ibland händer det.

Sedan har jag byggt upp en sparsam gå-bort kategori med plagg som jag kan ta på mig då vi vistas annanstans än hemma. Några tröjor och blusar. Tre par byxor. Sådant som jag låter bli att nöta hemma eller på jobbet och då även undviker att tvätta sjuttontusen gånger. Sedan är jag kanske lite tråkig vad gäller festkläder eftersom mina gå-bort kläder och festkläder är samma sak. Byter endast skor och kanske kastar på ett par örhängen. Dessa kläder övergår oberoende i något skede till vardagskläder när de blivit slitna.

Sista kategorin, finfest. Ärligt talat minns jag inte när jag senast gick på finfest. Ett bröllop sommaren 2016 kanske? Tragiskt. Denna kategori är inget problem numer eftersom jag alltid kan plocka någon av mina egna klänningar från e/s design. Praktisk arbetsförmån. Synd så händer det sällan.

Sedan har jag ytterligare en kategori som heter greja-på-gården kläder. Jeans som får ta en omgång målfärg och tröjor som får bli leriga av diverse trädgårdsprojekt. Jag gillar att dona utan att vara aktsam.

Så ser mina huvudsakliga klädkategorier ut men din fördelning är kanske annorlunda. Jag menar, bor man i höghus behövs knappast greja-på-gården kläder. Jobbar du med kundbetjäning behöver du däremot betydligt mer gå-bort kläder. Det är alltså fiffigt att notera det egna behovet och fylla på kläder i den kategori där det finns brister. Ofta blir det nämligen så, att vi ständigt köper samma saker och missar att köpa det som egentligen behövs. Minns hur min pappa svor hemma när familjen skulle på finfest och alla ungar (främst jag) gnällde att vi inte hade nåt att ta på oss. Helt klart miss i anskaffningen där. Eller bara kinkiga ungar.

Dessutom kan detta kategoriserande resultera i att du använder även de där halv-bra plaggen. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda håliga långkalsonger hemma (note to self) utan de där gå-bort byxorna som blivit lite för slitna kan användas hemma. Så vågar man öppna dörren när det knackar på utan att skrämma slag på folk.

Notera behovet. Skanna igenom din egen garderob. Kategorisera. Och köp nytt där det behövs. Då har du alltid något att ta på dig. Till alla tillfällen.

Mental träning föreläsning

Nämnde tidigare att jag läser på om mental träning och strävar efter att svänga tankebanorna rätt i huvudet för att undvika stress och negativa vibbar. Livet är för kort för att älta i onödan – skrattade högt åt Linns bilhysteri eftersom det tidigare hörde även till min vardag – och vetni, vardagen känns så mycket lättare bara av att jag medvetet väljer att inte vara irritera, arg eller stressad över struntsaker. Så. Skönt.

Och mer finns det att lära! En kompis upplyste mig om att Jenny (som jag redan nämnde om här) erbjuder en öppen föreläsning om just mental träning i vardagen. KLICK – jag och några vänner anmälde oss bums. Tror det blir fem välplacerade eurosar.

Som bonus tycker jag ni alla ska titta på video nedan som jag ramlade över på Facebook. Tragisk, men verklighet för många. Själv har jag tagit flera stora kliv bort från en sådan inrutad vardag. Lyssna. Och fundera hur du vill leva.

Klädbytarkaffe med vänner

När det gäller kläder så är det ofta omväxlingen vi är ute efter, inte nödvändigtvis själva köpandet. Vad då bättre än att ordna klädbytarkaffe med med bunt vänner?

På initiativ av min syster och Elena ordnades ett klädbytarkaffe hos min syster för ganska exakt ett år sedan. Lyckad grej och vi lovade där och då att kaffet skulle bli årligen återkommande. Denna gång är det jag som bjussar husrum för klädbytet.

I praktiken går det till så, att vi skapar ett evenemang på Facebook och bjussar in några vänner som kan tänkas tycka om en sådan här grej. Inga pengar involverade. Tanken är att bli 10-15 klädbytare på plats. Var och en tar sedan med sig valfri mängd kläder och accessoarer och när dessa är upphängda på klädställningar så får man börja rota bland plaggen och plocka med sig hem lika många plagg som man hämtade (inte så petigt, ingen räknar). Där emellan dricker vi kaffe, mumsar bulle och snackar strunt.

Vågar påstå att alla hittade något ”nytt” att ta med sig hem förra gången. Tanken är alltså att byta snygga och hela kläder med varandra – inte bli av med slitna trasor och plocka med sig härligheter (vilket tyvärr ofta sker vid offentliga klädbyten). Det är den där härliga tröjan som hängt oanvänd i ett år som du ska ta med dig. Och de dyra jeansen som inte längre ryms på. Eller klänningen som inte blev så mycket använd som du trodde att den skulle bli. Eller något som du använt massor tidigare men nu plötsligt hänger orört. Guldkornen som inte används eller som du tröttnat på – det är de plaggen du ska plocka med dig till ett klädbyte. Prisklass och märke spelar ingen roll så länge kläderna är hela och rena och kan tänkas tilltala någon annan.

Som arrangör bjuder jag endast på husrum och kaffe samt klädställningar. Min syster och Elena bakar något gött. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag har plockat ut en hög inför klädbytet och redan nu mår mitt samvetet ack så mycket bättre när dessa plagg inte längre stirrar på mig i klädrummet. Det värsta som kan hända är att någon annan blir superglad över kläder jag själva ändå inte använder. Och så två timmars kaffekalas med vänner och bekanta på det. Det kallar jag win-win.