Höstens projekt

Det händer väldigt mycket i min hjärna nu. GROW4 vänder upp och ner på mig totalt vilket just nu känns kaotiskt men jag vågar tro att utfallet är positivt. Jag har insett väldigt mycket. Utan att gå in på det desto mer detaljer – ska berätta senare – så bestämde jag för några veckor sedan att oktober och november är min tid för återhämtning. Jag har inte kapacitet att förverkliga något nytt. Jag. Måste. Vila. Jag måste ta distans från det jag hållit på med innan jag kan köra vidare. Om jag har lust att ta paus? Nej inte alls. Jag skulle gärna förverkliga alla tusen och en idéer på direkten, men tror det skulle bita mig i röven i slutänden. November ligger jag därför fortsättningsvis lågt vad gäller e/s design nätbutiken. 

Det betyder ändå inte att jag är sysslolös. Tvärtom så har jag  många andra projekt på gång dessa månader, allt från kulturkarnevalen till bordsdukar. För att klargöra vad det egentligen är jag jobbat med de senaste månaderna så kan kort summera några projekt: 

1. Kulturkarnevalen gick av stapeln i helgen och jag hade fått den fina uppgiften att hålla ett labb inom Smart Kläddesign. Under två dagar hjälte jag med andra ord 14 ungdomar att skapa egna outfits av återanvänt material. GRYMT rolig om än intensiv helg. Det är någon speciellt med evenemang som är frivilliga. Alla är glada. Alla är peppade. Alla är där för att de vill. Stämningen på avslutningsfesten var något jag aldrig upplevt tidigare. 

Det var första gången jag var delaktig i Kulturkarnevalen men förhoppningsvis inte den sista. Har du ungdomar i familjen i ålder 13-19 som är intresserade av kultur av alla de slag så rekommenderar jag varm att delta i karnevalen.

 

2. Körklänningar till en lokal kör

Under oktober jobbade jag mycket med att designa och tillverka klänningar till en lokal kör. Mystiskt inriktning kan man tycka, men jag har sytt kläder till körer tidigare och utvecklat en sorts förståelse för vad som är viktigt vad gäller kläder att uppträda i (erfarenhet är guld, alltid har jag inte lyckats bra). Önskemålet var enkla, svarta långklänningar med ärm och jag tycker resultatet blev riktigt bra, trots 20 olika kroppar och lika många smaker och åsikter. 

Kören och klänningarna var nyligen med och tävlade i Spanien. Roligt! Ska se om jag får tag på en bild i något skede.

 

3. Vaaterekki

Ibland faller pusselbitarna på plats nästan av sig själv. Jag har sedan en tid tillbaka känt till Vaaterekki och beundrat deras koncept. I korthet går det ut på att låna kläder istället för att köpa. Min avsikt har varit att kontakta dem men ni vet, tiden går och annat kommer emellan. Men sedan plötsligt fick jag e-post av Emmi, en av två grundare för Vaaterekki, vilket blev startskottet för vårt samarbete. 

Vaaterekki har riktat in sig på finsk design, företag som tar ansvar vad gäller produktion, och jag är stolt och glad att få vara en del av deras koncept. Det grämer mig att jag själv inte bor i Helsingfors och därmed inte kan dra nytta av deras tjänster.

För två veckor sedan droppade jag av de första e/s design kläderna som nu finns att låna hos Vaaterekki och mer ska levereras denna vecka. Som så ofta så leder en sak till en annan och troligtvis kommer e/s design att finnas representerar även uppe i Uleåborg så småningom. Häftigt! 

4. Runda bordsdukar till en lokal uthyrningsfirma

Det fjärde projektet är kanske det mest udda, men även ett bevis på min förkärlek att jobba lokalt. Jag har levererat 27 vita runda bordsdukar i kvalitativ bomull till ett lokalt företag som hyr ut möblemang till fester. Hur har jag fått ett sådant jobb kan man undra? Jo, jag snackar. I somras pratade jag om en företagsidé jag gärna skulle förverkliga. Rätt person råkade höra, och även om min företagsidé inte förverkligas just nu – hinner inte – så resulterade det i detta beställningsarbete. 

Och alltid lär man sig något nytt. Jag använde för första gången i livet en mangel. 

 

5. Mässkläder till importör av hudvård

Av en slump hittade Diego Dalla Palma gänget mina kläder via sociala medier och efter ett besök till studion av Camilla, Leonna och Erja (yepp, Häkkinen!) fick jag uppgiften att sy deras kläder till en skönhetsmässa de skulle delta i (gick av stapeln förra veckan).

Åtta outfits och tillhörande arbetsväskor att bära runt midjan. Måste tillägga att dessa damer sprider sådan grymt härlig energi att jag mer än gärna levererade plaggen personligen till deras huvudkontor i Esbo. Inser att jag behöver omringa mig med mer sådana människor. 

 

Utöver detta är GROW4 utbildningen ständigt en del av vardagen med videoträffar varannan torsdag och uppgifter att göra. Nätbutiken rullar även på med sina beställning, även om jag ligger lågt med marknadsföring, och så håller jag även på att planera om e/s design konceptet.

Att sådant. Det är tretton bollar i luften samtidigt vilket är roligt men samtidigt krävande. Å andra sidan är det vardag för de flest arbetande vuxna människor i det här landet, inser jag, så ska sluta prata om bollar i luften. Många har mycket. Det handlar till stor del om rätt timing, att beställa in tyg i rätt tid och jobba med projekten i rätt ordning så att allt blir klart när det ska. Inte alltid min specialitet (min hjärna vill avsluta ett projekt innan nästa inleds, men det är inte alltid fiffigt eller ens möjlig). 

Alla projekt ovan, utom Vaaterekki, är avslutade och denna vecka ska jag lägga upp planerna för två nya. Det lustiga är att alla dessa projekt bara kommer till mig på något magiskt vis. Jag behöver inte ens leta. Jag känner mig därför väldigt väldigt lyckligt lottad. 

 

 

Tre klänningar på slottsbalen

Slottsbalen var det ja. Om endast drygt en vecka (!) firar Finland 100 år och efter gårdagens provningar klarnade det att ytterligare en av mina klänningar högst sannolikt kommer att dansa på balen i år. Tre e/s design klänningar på slottsbalen 2017 med andra ord. Så himla roligt!

Det är viktigt för mig att hålla mig till konceptet med multifunktion och slowfashion. Alla tre klänningar är därmed multifunktionella och kan bäras på flera sätt. Jag gör inte några spektakulära konstverk, då tanken är att klänningarna ska användas även efter balen, men det är väldigt roligt när mina existerande klänningsmodeller kan sys i ett festligare tyg med några små justeringar och voilà, så är vi redo för finfest!

Maarit Feldt-Ranta kommer att bära en helt ny klänningsmodell som jag länge ruvat på men inte haft tid att förvekliga. Detta blev ett ypperligt tillfälle och en mer vardaglig version av Maarits klänning kommer alltså att säljas i nätbutiken till våren. Arbetet med mönsterkonstruktion och prototyp och gradering i olika storlekar är ju nu redan gjort. Maarit är förresten fantastisk på många vis, även då det gäller att designa klänning. Positiv och öppen för alla förslag men rakt på sak. Det gillar jag skarpt. Blir suveränt!

På söndag borde allt vara klart.

En hemlis – målet är att någon gång själv gå på slottsbalen iklädd egen kreation och inbjuden för mitt arbete inom klädbranschen. En kan ju alltid drömma.

Kundbeställningar vs. ready-to-wear

  En dopklänning likt denna har skapats under helgen. 

Långhelg. Alltid välkommet. Men även fantastiskt att vara tillbaka på jobb efter många lediga dagar. Under helgen har jag ändå småpetat på ett specialprojekt som postades iväg idag, nämligen en dopklänning

Det är länge sedan jag tagit emot dylika kundbeställningar (med undantag av en brudklännig i somras) helt enkelt för att jag prioriterar konceptet kring multifunktionella kläder och just nu finns det inte  tid att göra både och. Ett annat problem med privata kundbeställningar är att kunden ofta har stora förväntningar om resultatet, som sig bör, men ibland är dessa inte realtistiska att förverkliga inom en vettig budget. Ett ”engångsprojekt” kräver nämligen ohyggligt mycket kommunikation, tankeverksamhet, testande, experimenterande och pillande och resultatet är endast en produkt. Perfektionisten i mig gillar inte detta, eftersom jag gärna tillverkar produkter som är felfria, vilket kräver en del testande av sömnadsordning och så vidar.  Ett projekt drar då lätt ut på tiden och lönsamheten bli lidande. 

Jag går visserligen igenom samma långa process då jag skapar kläder till e/s design nätbutiken men resultatet är istället närmare  hundra, kanske tvåhundra, likadana produkter, vilket i sin tur medför  stora materialbeställningar, serietillverkning och effektivitet på ett helt annat sätt. Samt perfektion. Felfria produkter. Sånt gillar vi. Det säger sig självt att priset då även landar på en rimligare nivå och jag själv blir med mer i handen. Dessutom behöver jag inte oroa mig huruvida kunden är nöjd eller inte – det är fritt fram att returnera – vilket inte funkar riktigt med måttbeställda plagg. 

Därför väljer jag att inte ta emot måttbeställda projekt alls just nu, även om det svider det lite i hjärtat att tacka nej då det ramlar in förfrågningar. Ovannämnda dopklänning har jag sytt förut, så det var egentligen inte ett helt och håller nytt projekt och därför tog jag mig an det. Däremot skulle jag gärna skyffla över dessa jobb och kunder på någon annan i svenskfinland. Så är du duktig på att sy och intressera av beställningsarbeten och korrigeringsarbeten av olika slag, eller känner du någon som är det – meddela mig! Det finns en marknad. Helt klart.

 

Att prioritera

elinsandholm-2016-84Vi har barnfri helg hemma på Ryttaregatan, så jag inleder lördagen med att handsy det sista på en brudklänning, framför TV4 Nyhetsmorgon (vore inte möjlig med en klibbig ettåring hemma). För mig är det viktigt att insidan på ett plagg är lika vacker som utsidan. Och vad är då vackrare än små nätta handstygn längs insidan på dragkedjan? Hantverket kommer fram.

Det var den enda och sista måttbeställda brudklänning jag syr det här året, på sätt och vis. Jag har nämligen bestämt, efter många om och men, att inte ta emot fler kundförfrågningar alls vad gäller just måttbeställda brudklänningar eftersom det äter väldigt mycket av min tid och jag hellre prioriterar annat.

Men det betyder ändå inte att brudklänningarna trillar bort helt och hållet. Under sommaren har jag faktiskt sytt och sålt sju stycken multifunktionella brudklänningar, i form av Nicolie Maxi dress – specialbeställda i naturvitt. Jag är jätte tacksamt jämtemot er som specialbeställt! Ni har gett mig idén att till nästa sommar planera och producera en liten kollektion multifunktionella brudklänningar. Simpla. Eleganta. Lätta att bära. En kontrast till de traditionella, stora brudklänningarna, vilket verkar vara något som fattas på marknaden.

Ultra-ivrig att komma igång! Redan imorgon faktiskt. Då blir det tidig väckning eftersom jag åker upp i landet på materialinköp till Tekstiilipalvelu. Halleluja!

 

Dopklänningen

elinsss.com 98c dopklänningEn liten tjej döptes till Vera i denna klänning idag. Blev en söt historia. Nyckelorden var enkelt, elegant, lantligt och traditionellt. Spetsen är återanvänd från mammans egen brudklänning, vilket var ett pussel att få ihop men blev lyckat i slutänden. Fin idé. Resten av dopklänningen är i benfärgat linnetyg. Och brudklänningen? Den ska sys om till en knälång variant.

Riktigt roligt att sy dopklänningar. Skulle kanske ta och sy några fler enkla modeller, lik som denna ovan samt prototypen. Själva kommer vi aldrig att behöva en, åtminstone inte i den traditionella bemärkelsen, eftersom vi sedan några veckor tillbaka inte längre hör till kyrkan. Men ändå.

 

Nära hjärtat

elinsss.com 54 dopklänningSom sagt så hade jag en några veckor gammal liten tös på besök för ett par dagar sedan och tog emot ett beställningsarbete i form av en dopklänning. Blir intressant, speciellt då vi ska återanvända material från mammans brudklänning. Fin ide´. Jag har ju som vana att alltid konstruera mina egna mönster till alla plagg med Proteko grundmönster som bas. Men då jag inte jobbat med barnkläder tidigare så besparar jag mig mycket tid och nerver denna gång genom att kopiera ett färdigt mönster från en sömnadstidning, och gör eventuella ändringar där istället.  Förvandlar gräddbakelse-mönstret till lantligt vackert.

Påbörjade en snabb proto i bomullstyg genast samma dag och avslutade den ikväll. Alltså åh så bedårande. Trots att det bara är fråga om en proto. Storlek 62. Slutgiltiga modellen kommer att se lite annorlunda ut men i detta skede kollar vi så lill-tjejen inte drunknar i allt tyg. Blir fint. Och visst kan man undra om jag känner någon form av bitterhet med tanke på … allt. Men nej. Jag känner ingen bitterhet överhuvudtaget. Ingen ilska. Avundsjuka. Söker inga svar eller lösningar som inte finns. Men visst längtar jag. Kanske därför detta lilla projekt känns nära hjärtat för mig.

elinsss.com 54c dopklänning

 

 

Once again for singing ladies

IMG_4001 elinsss.com

Yep. Så var det andra kör-projektet för denna sommar avslutat och levererat. Det blev totalt femton körklänningar och lika många sjömanskragar till skönsjungande damer i Helsingfors – kören Lyran. Denhär gången kopierade jag endast existerande modell och behövde inte använda hjärnkontoret destovidare gällande planeringen. Smidigt och bra.

Och om jag förstått det rätt kommer plaggen att användas redan nästa vecka under Lyrans sommarkonsert tillsammans med Akademiska sångföreningen. Bra så.

 

The four Bridesmaid dresses

Finland-Barn-Wedding-Jessica-Thomas-0010

Finland-Barn-Wedding-Jessica-Thomas-0039

Finland-Barn-Wedding-Jessica-Thomas-0086

Fick idag en länk till dessa bedårande bilder av Jessica som stod brud för inte mer än några veckor sedan. TACK! Här ser vi alltså resultatet på brudfrämma klänningarna jag sydde ihop tidigare i sommar. Hela fyra stycken. Alla olika – draperade i chiffong –  och därmed ett aningen krävande projekt. Men väldigt vacker helhet, för att inte tala om färgtemat, flickorna samt bruden själv.

Alla bilder är fotade av Maria Hedengren och fler finns att skåda här.