Barnloppis i Ekenäs

Jag vill påminna om att det imorgon söndagen 7.4.2019 kl. 11-14 arrangeras barnloppis i Ekenäs Seminarieskola.

Själv finns jag på plats som försäljare – vinkar adjö till alla babykläder – och hoppas även på att hinna fynda en del kläder till Sigge.

Några tips inför loppiset:

  • Skriv en lista på vad du behöver. Man blir lätt överväldigad och paralyserad av det stora utbudet.
  • Var förutseende och köp kläder på växten eller billiga halaren och skor färdigt inför vintern.
  • Ta en tom ryggsäck med (eller åtminstone någon form av kass) att packa dina inköp i då det är trångt att röra sig.
  • Kom ihåg kontanter! Småmynt är att föredra.
  • Klä dig i lager med tunn jacka då det blir väldigt varmt inomhus med mycket folk.

Själv står jag någonstans utomhus, hoppeligen i solen.

Konsumtionsprinciper och @stinasolmii

Jag har några grundprinciper vad gäller shopping: köpa begagnat, köpa lokalt eller köpa etiskt. Det betyder inte att jag slaviskt följer mina egna principer – på resor gör jag exempelvis undantag – men dessa principer får mig att fundera över köpet en extra gång och gallrar bort de slentrianmässiga impulsköpen som tidigare varit problem för just mig. Om du inte redan visste så kan jag berätta att jag en gång var en hysterisk shoppare, men det är sällan för sent att bättra sig. Mina skärpta konsumtionsvanorna har även lett till att det blivit SÅ MYCKET roligare att köpa grejer, komiskt nog.

Mitt senaste köp är ett par statement örhängen (köpa etiskt) som jag blivit lite besatt av. HUR FINA? 

Jag har väldigt mycket hår och har därför letat efter ett par riktigt stora och färggranna örhängen för att pigga upp. Blev grymt exalterad då jag hittade dessa av en slump via instagram. De görs förhand av Stina (@stinasolmii) i en teknik som kallas makramé. De är alltså gjorda av återanvänt bomull och väger därmed extremt lite, vilket är viktigt för mig som tydligen har känsliga öron och ofta är tvungen att ta av örhängena innan kvällen är slut. Chansade på gula bland många olika färger och det var rätt val. Attans vad fina! Tror nästan jag måste köpa ett par till i annan färg och annan modell.

 

Dessa ljuvliga örhängen av återanvänd bomull sälj via instagram @stinasolmii samt i butiken Verket Wasa (Vasa/Finland) .

Secondhand – mer än bara ett billigt pris

Låt mig presentera mina vardagsskor denna vinter. Rejäla traktorbotten och lätta att dra på – nej inga snörkängor för denna småbarnsmorsa – exakt sådan modell jag provade i Estland i höstas men inte unnade mig att köpa då. Spontanköp brukar nämligen ofta gå fel för mig så jag undviker dyra sådana. 

Men skorna fastnade i bakhuvudet och jag kunde inte släppa dem. Lyckan var fånigt stor då jag strax efter resan hittade ett par motsvarande på tori.fi, begagnade men välhållna i äkta läder. 40 € gick de loss på vilket inte är ett superbilligt pris, men i det här fallet spelade det inte en så stor roll.

Som yngre handlade jag begagnat för att stilla ett shoppingsug och komma undan med ett billigt pris, galen shoppare som jag var. Idag har priset blivit mindre avgörande. Det är istället alltid behovet och uppskattade livslängden på produkten som styr och främst handlar det om att ge nytt liv till en produkt. Att rätta till någons annans felköp – sådana gör vi alla nu och då – och dessutom inte bidra till nykonsumtion. Det finns redan så mycket grejer. Jag letar gärna upp sådant som någon annan vill bli av med. 

Det här gäller såklart långt ifrån allt. Men mycket.

Jag är dessutom i ett skede i livet där jag inte har behov av att förnya mig hela tiden. Halva klädskåpet ekar tomt men ändå har jag något lämpligt att ta på mig till vilket tillfälle som helst, med undantag för kanske någon gala. Å andra sidan hinner jag då sy något, fördelen med att jobba med det jag gör. Att köpa kläder, skor och väskor får därför ta tid. Det behöver inte ske idag, eller imorgon, eller ens om en vecka. Att ha tålamod med inköpen gör det dessutom så mycket roligare när jag väl hittar en pärla. Därför kan jag ofta välja begagnat. 

Sedan vet jag att skor är en chansning att köpa begagnat, speciellt utan att prova. Själv råkar jag ha standard fötter i storlek 38, vilket underlättar.

 

Även mina bruna favorit boots har tidigare ersatts av ett par liknande i brunt av märket Esprit, köpta begagnat via tori.fi.
Spontanköp är såklart ok ibland det också. Denna tröja från senaste besöket i Relove.

 

Att köpa begagnat bli ofta win-win för alla och mycket hittar man på tori.fi eller facebook. Kolla där först. Eller sälj bort sådant du själv inte lägre använder. 

 

 

Klädbytarkaffet och klädkategorier

I söndags var det då dags för vårt klädbytarkaffe! Nio kvinnor samlades hemma hos mig, snarvlade, drack kaffe och hittade ny-gamla kläder att ta med sig hem. Najs på alla sätt. Hittade själv några pärlor men blev framför allt av med sådant jag inte längre använder vilket är förvånansvärt skönt.

En diskussion som kom upp är det här med kläder för olika tillställningar. Vardagskläder. Gå-bort/jobb kläder. Festkläder. Finkläder. Tidigare fanns inte så tydliga gränser mellan dessa olika kategorier för min del. Jobbkläderna kunde lika väl användas till fest genom att endast byta ut skor och accessoarer. Fint så.

Meeeeeen så kom livet med barn och förändrade allt. Visst hade jag räknat ut att barn innebär kladd men att tröjan skulle vara nersnorad eller full med grötfläckar en nanosekund efter jag tagit den på mig – det var jag inte beredd på. Från att ha tvättat två maskiner egna kläder i månaden (fick sällan ihop en hel maskin) så går nu tvättmaskinen väldigt ofta, vilket även det sliter på kläderna ohyggligt mycket. Därför har det blivit väldigt mycket viktigare för mig att kategorisera kläderna så att det finns något kladd-fritt att ta på mig nu och då. Det händer ju att jag rör mig bland folk.

För mig är kategorin med vardagskläder störst och där är även slitaget högt. Ligga på golvet. Barn i famnen. Fläckar. Tvätta. Det mesta i denna kategori köper jag därför begagnat, även till barnen. Collegetröjor tål sjuhundra tvättar och i leggings vågar jag även gå ut med vagnen då jackan är lång. Praktiskt. Inte alltid vackert. Eftersom jag oftast jobbar ensam använda dessa kläder även på jobbet. Försöker undvika långkalsare där men ibland händer det.

Sedan har jag byggt upp en sparsam gå-bort kategori med plagg som jag kan ta på mig då vi vistas annanstans än hemma. Några tröjor och blusar. Tre par byxor. Sådant som jag låter bli att nöta hemma eller på jobbet och då även undviker att tvätta sjuttontusen gånger. Sedan är jag kanske lite tråkig vad gäller festkläder eftersom mina gå-bort kläder och festkläder är samma sak. Byter endast skor och kanske kastar på ett par örhängen. Dessa kläder övergår oberoende i något skede till vardagskläder när de blivit slitna.

Sista kategorin, finfest. Ärligt talat minns jag inte när jag senast gick på finfest. Ett bröllop sommaren 2016 kanske? Tragiskt. Denna kategori är inget problem numer eftersom jag alltid kan plocka någon av mina egna klänningar från e/s design. Praktisk arbetsförmån. Synd så händer det sällan.

Sedan har jag ytterligare en kategori som heter greja-på-gården kläder. Jeans som får ta en omgång målfärg och tröjor som får bli leriga av diverse trädgårdsprojekt. Jag gillar att dona utan att vara aktsam.

Så ser mina huvudsakliga klädkategorier ut men din fördelning är kanske annorlunda. Jag menar, bor man i höghus behövs knappast greja-på-gården kläder. Jobbar du med kundbetjäning behöver du däremot betydligt mer gå-bort kläder. Det är alltså fiffigt att notera det egna behovet och fylla på kläder i den kategori där det finns brister. Ofta blir det nämligen så, att vi ständigt köper samma saker och missar att köpa det som egentligen behövs. Minns hur min pappa svor hemma när familjen skulle på finfest och alla ungar (främst jag) gnällde att vi inte hade nåt att ta på oss. Helt klart miss i anskaffningen där. Eller bara kinkiga ungar.

Dessutom kan detta kategoriserande resultera i att du använder även de där halv-bra plaggen. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda håliga långkalsonger hemma (note to self) utan de där gå-bort byxorna som blivit lite för slitna kan användas hemma. Så vågar man öppna dörren när det knackar på utan att skrämma slag på folk.

Notera behovet. Skanna igenom din egen garderob. Kategorisera. Och köp nytt där det behövs. Då har du alltid något att ta på dig. Till alla tillfällen.

Klädbytarkaffe med vänner

När det gäller kläder så är det ofta omväxlingen vi är ute efter, inte nödvändigtvis själva köpandet. Vad då bättre än att ordna klädbytarkaffe med med bunt vänner?

På initiativ av min syster och Elena ordnades ett klädbytarkaffe hos min syster för ganska exakt ett år sedan. Lyckad grej och vi lovade där och då att kaffet skulle bli årligen återkommande. Denna gång är det jag som bjussar husrum för klädbytet.

I praktiken går det till så, att vi skapar ett evenemang på Facebook och bjussar in några vänner som kan tänkas tycka om en sådan här grej. Inga pengar involverade. Tanken är att bli 10-15 klädbytare på plats. Var och en tar sedan med sig valfri mängd kläder och accessoarer och när dessa är upphängda på klädställningar så får man börja rota bland plaggen och plocka med sig hem lika många plagg som man hämtade (inte så petigt, ingen räknar). Där emellan dricker vi kaffe, mumsar bulle och snackar strunt.

Vågar påstå att alla hittade något ”nytt” att ta med sig hem förra gången. Tanken är alltså att byta snygga och hela kläder med varandra – inte bli av med slitna trasor och plocka med sig härligheter (vilket tyvärr ofta sker vid offentliga klädbyten). Det är den där härliga tröjan som hängt oanvänd i ett år som du ska ta med dig. Och de dyra jeansen som inte längre ryms på. Eller klänningen som inte blev så mycket använd som du trodde att den skulle bli. Eller något som du använt massor tidigare men nu plötsligt hänger orört. Guldkornen som inte används eller som du tröttnat på – det är de plaggen du ska plocka med dig till ett klädbyte. Prisklass och märke spelar ingen roll så länge kläderna är hela och rena och kan tänkas tilltala någon annan.

Som arrangör bjuder jag endast på husrum och kaffe samt klädställningar. Min syster och Elena bakar något gött. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag har plockat ut en hög inför klädbytet och redan nu mår mitt samvetet ack så mycket bättre när dessa plagg inte längre stirrar på mig i klädrummet. Det värsta som kan hända är att någon annan blir superglad över kläder jag själva ändå inte använder. Och så två timmars kaffekalas med vänner och bekanta på det. Det kallar jag win-win.

Loppisbarnen

En av mina absoluta favorithobbyn  är att handla barnkläder på loppis. Jag strävar efter att köpa allt begagnat så långt det går och det blir nästan som ett beroende att rota på diverse loppisar. Inte att glömma allt vi får en massa av släkt, familj och vänner, både nytt och begagnat. Tack tack.

Nåh. Sedan bor jag med en karl – pappan till barnen – som inte begriper sig på loppis överhuvudtaget men ändå diggar kläder. Det blir därmed en del nytt vilket är okej det också. Såklart.

Det absolut viktigaste är ändå tycker jag att barnen får använder kläder i rätt storlek. Under de åren jag jobbade på eftis har jag för många gånger sett barn med för stora kläder, antagligen ärvda av syskon, och majoriteten av dagen har barnet ägnat åt till att hålla upp byxorna eller dra upp ärmarna. Sedan händer såklart misstag från vuxna ibland men att låta ett barn leka i för stora kläder är inte rättvist och ursäkten ”vi har inte råd” kan jag inte godkänna

Kniksen är att vara förutseende och på förhand veta vad för kläder som kommer att behövas och under en längre tid leta på loppis eller på rea i butik. Då blir det inte dyra panikköp sedan. Då kan man även unna sig endast fina grejer från loppis (enligt egen smak) och ha extra på lager på dagis eller hos mor- och farföräldrar.

Det förklarar varför Sigge har tre par gummistövlar som bäst, för den totala summan 11 euro. Det förklarar även varför barnen kommer att tulta omkring i varsin Polarn o Pyret halare i vintern. Loppisfynd. När Sigge fyller tre kommer han även att få en begagnad bomberjacka som jag hittade billigt, och Timberland kängor och Adidas fotisskor finns färdigt på växten. På det här viset har vi råd att ha relativt mycket kläder i rätt storlek och dessutom i en stil vi själva och barnen tycker om. Sedan är det såklart inget fel med att köpa nytt, det är ju därför loppisutbudet från första början är så stort, men vår ekonomi skulle sätta gränser.

Söndagen 8.10 ordnades åter igen det stora barnloppiset i Ekenäs. Så med en lista i handen, mynt i fickan, väska på ryggen och Charlie i bärsele dök jag in i folkmassan och hittade allt det där som vi behöver till barnen just nu och det kommande halvåret. Speciellt ytterkläder.

Tack igen Ekenäs barnloppiset och alla försäljare.

Barnkläder och loppis

Och så var det åter dags för barnloppiset i Ekenäs. Jag är på vippen att glömma bort det varje år. Tacksamt nog har jag familj som påminner mig. 

Vågar påstå att 90% av våra barns kläder kommer från diverse loppisar eller är ärvda av släktingar. Väldigt tacksamt. Några nya plagg har de såklart som de fått i present men själv köper jag extremt sällan nytt från butik eftersom det inte behövts. Det sköter i så fall sambon om i det här hushållet vilket är okay, så länge det sker med måtta (får bromsa honom ibland). 

Ekenäs barnloppiset är ett bra tillfälle att köpa kläder även på växten eftersom det finns så pass mycket försäljare på plats och utbudet därmed är stort. 

Eftersom lillebror får ärva Sigges kläder så undvek jag babykläderna. Men några plagg kunde jag inte låta blir.

Även om man köper allt på loppis går det att hålla sig till en viss stil. Jag köper endast det som jag personligen tycker ser fint ut. Sambon och jag har lite olika smak vad gäller barnkläder men så länge barnen inte har någon skillnad och det är jag som sköter inköpen så agerar jag diktator. 

Med organiserad förvaring är det lätt att plocka fram följande storlek då barnen växer. Lådor på hjul är fiffigt att förvara under sängen. 

Sigge diggar.

Klädbytar-söndag

elinsandholm-2017-005-kladbyteMin syster styrde tillsammans med några vänner ihop ett spontant klädbytarna-jippo denna söndag. Fiffigt med Facebook på det viset, att man på bara någon minut kan ordna ett event, bjuda in folk, och någon vecka senare är vi 12 kvinnor samlade hos min syster en söndag. Dricker kaffe och byter kläder med varan. Två flugor i en smäll.

Sådana här grejer behöver inte alltid vara så omständliga

elinsandholm-2017-006-kladbyteVi gjorde som så, att man hände upp sin kläder och fick sedan plocka med sig motsvarande antal. Så i princip behöver man inte veta vems kläder man kommer hem med eller vem som plockar med sig dina.

Själv hittade jag några guldkorn, och blev samtidigt av med plagg som är vackra men bara inte blivit använda av mig. Fint så.

Tack för sällskapet, kaffet och de ”nya” kläderna.

elinsandholm-2017-007-kladbyte