Föreläsning i Åbo -Kläder & Kvalitet

Igår hade jag en föreläsning med temat Kläder & Kvalitet för ett gäng Marthor i Ingo. Blev en härlig mix av snack och kaffe och jag fick damma av min stämma som inte använts de senaste månaderna. Detta var den första av fyra föreläsningar i april, sluten tillställning likt de flesta andra föreläsningar jag bokas till. Men Mathorna i Åbo som jag kommer att besöka nästa vecka har ett så pass stort utrymme till förfogande att de öppnar dörrarna för allmänheten.

Är du intresserad av klädkonsumtion, vad kvalitet egentligen innebär, vad lyocell betyder och varför basgarderoben är tråkig men nödvändig – gör mig sällskap i Åbo nästa vecka!

 

 

 

Klädbytarkaffet och klädkategorier

I söndags var det då dags för vårt klädbytarkaffe! Nio kvinnor samlades hemma hos mig, snarvlade, drack kaffe och hittade ny-gamla kläder att ta med sig hem. Najs på alla sätt. Hittade själv några pärlor men blev framför allt av med sådant jag inte längre använder vilket är förvånansvärt skönt.

En diskussion som kom upp är det här med kläder för olika tillställningar. Vardagskläder. Gå-bort/jobb kläder. Festkläder. Finkläder. Tidigare fanns inte så tydliga gränser mellan dessa olika kategorier för min del. Jobbkläderna kunde lika väl användas till fest genom att endast byta ut skor och accessoarer. Fint så.

Meeeeeen så kom livet med barn och förändrade allt. Visst hade jag räknat ut att barn innebär kladd men att tröjan skulle vara nersnorad eller full med grötfläckar en nanosekund efter jag tagit den på mig – det var jag inte beredd på. Från att ha tvättat två maskiner egna kläder i månaden (fick sällan ihop en hel maskin) så går nu tvättmaskinen väldigt ofta, vilket även det sliter på kläderna ohyggligt mycket. Därför har det blivit väldigt mycket viktigare för mig att kategorisera kläderna så att det finns något kladd-fritt att ta på mig nu och då. Det händer ju att jag rör mig bland folk.

För mig är kategorin med vardagskläder störst och där är även slitaget högt. Ligga på golvet. Barn i famnen. Fläckar. Tvätta. Det mesta i denna kategori köper jag därför begagnat, även till barnen. Collegetröjor tål sjuhundra tvättar och i leggings vågar jag även gå ut med vagnen då jackan är lång. Praktiskt. Inte alltid vackert. Eftersom jag oftast jobbar ensam använda dessa kläder även på jobbet. Försöker undvika långkalsare där men ibland händer det.

Sedan har jag byggt upp en sparsam gå-bort kategori med plagg som jag kan ta på mig då vi vistas annanstans än hemma. Några tröjor och blusar. Tre par byxor. Sådant som jag låter bli att nöta hemma eller på jobbet och då även undviker att tvätta sjuttontusen gånger. Sedan är jag kanske lite tråkig vad gäller festkläder eftersom mina gå-bort kläder och festkläder är samma sak. Byter endast skor och kanske kastar på ett par örhängen. Dessa kläder övergår oberoende i något skede till vardagskläder när de blivit slitna.

Sista kategorin, finfest. Ärligt talat minns jag inte när jag senast gick på finfest. Ett bröllop sommaren 2016 kanske? Tragiskt. Denna kategori är inget problem numer eftersom jag alltid kan plocka någon av mina egna klänningar från e/s design. Praktisk arbetsförmån. Synd så händer det sällan.

Sedan har jag ytterligare en kategori som heter greja-på-gården kläder. Jeans som får ta en omgång målfärg och tröjor som får bli leriga av diverse trädgårdsprojekt. Jag gillar att dona utan att vara aktsam.

Så ser mina huvudsakliga klädkategorier ut men din fördelning är kanske annorlunda. Jag menar, bor man i höghus behövs knappast greja-på-gården kläder. Jobbar du med kundbetjäning behöver du däremot betydligt mer gå-bort kläder. Det är alltså fiffigt att notera det egna behovet och fylla på kläder i den kategori där det finns brister. Ofta blir det nämligen så, att vi ständigt köper samma saker och missar att köpa det som egentligen behövs. Minns hur min pappa svor hemma när familjen skulle på finfest och alla ungar (främst jag) gnällde att vi inte hade nåt att ta på oss. Helt klart miss i anskaffningen där. Eller bara kinkiga ungar.

Dessutom kan detta kategoriserande resultera i att du använder även de där halv-bra plaggen. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda håliga långkalsonger hemma (note to self) utan de där gå-bort byxorna som blivit lite för slitna kan användas hemma. Så vågar man öppna dörren när det knackar på utan att skrämma slag på folk.

Notera behovet. Skanna igenom din egen garderob. Kategorisera. Och köp nytt där det behövs. Då har du alltid något att ta på dig. Till alla tillfällen.

Klädbytarkaffe med vänner

När det gäller kläder så är det ofta omväxlingen vi är ute efter, inte nödvändigtvis själva köpandet. Vad då bättre än att ordna klädbytarkaffe med med bunt vänner?

På initiativ av min syster och Elena ordnades ett klädbytarkaffe hos min syster för ganska exakt ett år sedan. Lyckad grej och vi lovade där och då att kaffet skulle bli årligen återkommande. Denna gång är det jag som bjussar husrum för klädbytet.

I praktiken går det till så, att vi skapar ett evenemang på Facebook och bjussar in några vänner som kan tänkas tycka om en sådan här grej. Inga pengar involverade. Tanken är att bli 10-15 klädbytare på plats. Var och en tar sedan med sig valfri mängd kläder och accessoarer och när dessa är upphängda på klädställningar så får man börja rota bland plaggen och plocka med sig hem lika många plagg som man hämtade (inte så petigt, ingen räknar). Där emellan dricker vi kaffe, mumsar bulle och snackar strunt.

Vågar påstå att alla hittade något ”nytt” att ta med sig hem förra gången. Tanken är alltså att byta snygga och hela kläder med varandra – inte bli av med slitna trasor och plocka med sig härligheter (vilket tyvärr ofta sker vid offentliga klädbyten). Det är den där härliga tröjan som hängt oanvänd i ett år som du ska ta med dig. Och de dyra jeansen som inte längre ryms på. Eller klänningen som inte blev så mycket använd som du trodde att den skulle bli. Eller något som du använt massor tidigare men nu plötsligt hänger orört. Guldkornen som inte används eller som du tröttnat på – det är de plaggen du ska plocka med dig till ett klädbyte. Prisklass och märke spelar ingen roll så länge kläderna är hela och rena och kan tänkas tilltala någon annan.

Som arrangör bjuder jag endast på husrum och kaffe samt klädställningar. Min syster och Elena bakar något gött. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag har plockat ut en hög inför klädbytet och redan nu mår mitt samvetet ack så mycket bättre när dessa plagg inte längre stirrar på mig i klädrummet. Det värsta som kan hända är att någon annan blir superglad över kläder jag själva ändå inte använder. Och så två timmars kaffekalas med vänner och bekanta på det. Det kallar jag win-win.

Zalando + Viktor &Rolf

Har ni sett ny samarbetet mellan Viktor&Rolf och Zalando? Idén är att använda osålda kläder från Zalando och skapa nya av dem, med en touch av couture.

Det bästa vore ju om det inte fanns så mycket kläder som förblir osålda. Men nu när så är fallet (en stor del av butikernas kläder går direkt från butikshyllorna till soptippen, asigt) så är det bra att problematiken uppmärksammas på ett snyggt sätt. Sedan är jag inte superinsatt i Zalandos verksamhet men tidigare gick företaget med förlust trots stora försäljningssiffror. En bekant till mig berättade även att förmånliga varor som returnera till Zalando kastas bort, eftersom det är billigare att producera nytt än att ha personal som kollar de billiga varornas skick och packar om dem. Fruktansvärt. Och jag hoppas innerligt att det inte stämmer. Kanske denna kampanj tillsammans med Viktor&Rolf är ett försök att skapa en positiv inställning till tyska jätten.

Oberoende om det handlar om att täcka över snusk eller inte så tycker jag det är ett positivt samarbete. Kanske ett steg mot en vettigare klädkonsumtion. Mer medvetenhet.

Och kläderna då? Tja, personligen uppskattar jag då man lyckas skapa nya kläder av gammalt – utan att det märks. Därför fattade jag själv tycke för de enfärgade plaggen med rosetter ovan  (och jag är inte den enda – dessa är slutsålda på nätet) medan de övriga känns lite… återanvända. Men det är bara min åsikt. Viktor&Rolf är inte precis kända för att göra nedtonade kläder.

Här hittas mer info om hela kollektionen.

OEKO-tex

I somras böt jag som bekant tygleverantör och nu när vi känner varandra och utvecklat en bra kontakt så är jag mer än nöjd. Kommunikationen är smidig och möjligheterna många men framför allt är tygernas kvalitet konsekvent och färgerna stämmer överens med färgkartan. Fallet är fint, glansen lämplig och tygerna i övrigt härligt att jobba med. Som pricken över i:et är tygerna OEKO-tex  märkta. Detta innebär kort sagt att tygerna blivit testade för farliga substanser och försäkrar att det under tillverkningsprocessen inte använts otillåtna ämnen.

Målet är att i framtiden jobba med endast ekologiska tyger men sådana möjligheter har jag inte just nu (svårt att hitta rätt kvalitet, kräver stora inköp direkt från fabrik). Men detta är ett litet steg på vägen.

Detta är såklart en positiv detalj som bör lyftas fram och jag har därför idag lagt till bilden ovan vid alla produktbilder i nätbutiken. Något som borde har gjorts för evigheter sedan men bara blivit hängande. Det händer lätt att man som företagare glömmer att lyfta fram de positiva detaljerna med verksamheten och tar dessa som en självklarhet, eftersom jobbet med det egna företaget är så intensivt. Kom ihåg att ingen vet det du inte berättar.

Bilden fotade jag på 5 minuter hemma på vardagsrumsbordet. En så enkel sak som ändå beskriver något positivt.

Läs mer om OEKO-tex här.

5 tips för en mer hållbar klädkonsumtion

Igår eftermiddag fick jag spontanbesök av Gunilla från Yle som ville göra en snabb radiointervju inför kvällens samtal om kläder i Ekenäs.

Gunilla frågade bland annat om jag kan ge fem tips för en mer hållbar klädkonsumtion. Missade du programmet på Yle Västnyland i morse så kan jag kortfattat bjussa på dem här:

  1. Analyser dina behov. Vi alla lever olika liv och har därför inte samma behov av kläder, även om reklam dagligen försöker berätta åt oss vad vi behöver. I praktiken kan detta betyder att jag personligen äger en enda kavaj, som använda max en gång om året, men däremot fyra par utebyxor i olika tjocklekar, anpassat för småbarnsliv i liten stad.
  2. Identifiera din stil. Då menar jag inte endast utseendet på kläderna utan även silhuetten och detaljer. Diggar du tighta brallor? Fickor med blixtlås? Långa koftor? Ett specifikt material? Favvofärg? Det är okej att köpa mer av sådant, om du använder det och trivs i det. Det är bra om man lär sig känna igen ”kortvariga förälskelser”. Dessa förälskelser avtar fort och blir ofta sedan orörda i skåpet. Satsa på mer långlivade förhållanden till kläder.
  3. Kolla materialsammansättningen, innan du ens provar plagget. I provrummet brukar förälskelsen slå till så det lönar sig att inte ens prova sådant som är av dåligt material. Och vad är då dåligt material? Här skulle jag kunna skriva en hel bok och det är inte så lätt att veta, men sammanfattar det hela med att uppmaningen att undvika 100% syntet  i dina vardagskläder. Främst för att det är otrevligt för dig att bära (svettigt, elektriskt), men även är negativt för miljön både att producera och i slutänden kassera.
  4. Rör på dig i provrummet! Illa sittande kläder blir ingen lycklig av. Inget är mer frustrerande än ett par byxor som inte hålls uppe eller en BH som skaver. Sådana missar går lätt att undvika genom att prova plaggen ordentligt. Avskyr du provrum? Prova hemma, men se till att returnera om plagget inte passar.
  5. Köp flera likadana produkter. Detta kan vara ett udda tips, men om du hittar något du gillar väldigt mycket och som verkar hålla bra i både användning och tvätt – återvänd till butiken och köp ett exemplar till! Genast, innan de tar slut. Jag gör ofta detta med byxor och sparar det nyare paret till ”bättre tillfällen” medan det andra paret kan nötas till vardags. Då har jag länge användning av båda.

Sedan finns det tusen och en saker att tillägga. Vara förutseende. Köpa begagnat. Materialblandningar… Om du vill veta mer så kommer jag att finnas med på Emmaus samtal om kläder i ikväll och prata om detta, kl. 18-20 i Ekenäs Bibliotek/ Aulan.  Kvällens tillställning är en del av en serie samtal om hur vi kan bidra till en mera hållbar framtid, arrangerat av Emmaus. Bara att droppa in och delta i diskussionen!

Klädbytar-söndag

elinsandholm-2017-005-kladbyteMin syster styrde tillsammans med några vänner ihop ett spontant klädbytarna-jippo denna söndag. Fiffigt med Facebook på det viset, att man på bara någon minut kan ordna ett event, bjuda in folk, och någon vecka senare är vi 12 kvinnor samlade hos min syster en söndag. Dricker kaffe och byter kläder med varan. Två flugor i en smäll.

Sådana här grejer behöver inte alltid vara så omständliga

elinsandholm-2017-006-kladbyteVi gjorde som så, att man hände upp sin kläder och fick sedan plocka med sig motsvarande antal. Så i princip behöver man inte veta vems kläder man kommer hem med eller vem som plockar med sig dina.

Själv hittade jag några guldkorn, och blev samtidigt av med plagg som är vackra men bara inte blivit använda av mig. Fint så.

Tack för sällskapet, kaffet och de ”nya” kläderna.

elinsandholm-2017-007-kladbyte

80 euro för en halsduk? 

Det har blivit extremt lite klädshopping för mig det senaste året. Bra så. Jag lider ingen nöd. Tvärtom. Men för ett par dagar sedan anlände undantagsvis ett paket från Ellos innehållande skor och halsduk (det enda jag kan köpande pga min deformerade mage). En present till mig själv efter ett hektiskt år och något jag varit i behov av länge.
Den senare av dessa gick loss på 80€ (fullpris 115 €) och då kan man ju undra huruvida 80€ för en halsduk är ett vettigt pris att betala för en hemmamorsa med halvtaskig ekonomi?

Den vanligaste kommentaren då man pratar om att köpa kvalitativa kläder är att det är för dyrt. För visst är det så, att kvalitet – och då specifikt hållbarhet – och pris ofta hänger ihop (dock inte alltid! Tänker exempelvis på min plånbok från Gina Tricot som höll ihop i åtta år).

Eftersom vi de senaste tjugo åren varit omringade av billiga kläder (Fast Fashion) så känns de hållbara och vettiga alternativen väldigt dyra i jämförelse. Såklart. Och därmed struntar många i att ens försöka utan accepterar att kläderna inte håller. Kasserar inom ett år. Konsumerar nytt. Och bidrar därmed till den onda cirkeln som resulterar i så många problem, varav personlig konsumtionsångest endast är ett av dem.

Men istället för att satsa på antingen eller – dyrt eller billigt, kvalitativt eller mindre kvalitativt – så tycker jag man kan köra med en kompromiss. Det vill säga vissa gånger köpa kvalitetsgrejer och andra gånger nöja sig med billigare plagg som man egentligen vet att inte kommer att hålla så väldigt länge.

Om jag tar mig själv som exempel. Just nu sätter jag väldigt lite krut på hemmakläder. De plagg som konstant snoras ner av något barn och som används ute då jag grejer på gården eller kanske i syrrans garage då något projekt skruvas ihop. Även på jobbet (som egenföretagare) är det inte så viktigt hur jag ser ut utan istället att kläderna är praktiska och bekväma. Därför hittar jag även ofta dessa hemmakläder på loppis, då kraven inte är så höga. Det kan handla om ett par bekväma jeans och en t-skjorta i naturmaterial. Tvättas ofta. Tål slitage. Kan kasseras när fläckarna eller hålen blir för många. Funkar perfekt i min vardag.

Däremot kan just hemmakläder vara en prioritet för någon med en annorlunda livsstil än min, vilket är på sin plats med tanke på att vi ägnar en stor del av våra liv i hemmet. Om du inte har som vana att greja i garage eller bli nersnorad av barn – satsa då på den där mysdräkten i kashmir, eller pyjamasen i siden. Inget fel i det alls!

Själv är jag istället villig att betala mer för en bra kappa som ska användas i flera år, eller skor och handväskor som jag inte heller byter ut så ofta. Även festkläder får ha en saftigare prislapp enligt mig eftersom jag sällan köper trendplagg utan kan använda samma festkläder i många år och helst inte svettas i någon polyester blåsa då det bjuds till party.

Någon annan som är mer modeintresserad tänker säkert annorlunda, och köper billiga plagg till fest eftersom hen gärna klär sig trendigt bland folk. Bra så. Funkar också.

Min poäng är att man kan satsa på kvalitet åtminstone ibland, då man vet att plagget i fråga ska användas mycket och länge. Andra gånger kan man nöja sig med något billigare. Redan det skulle bidra till mindre konsumtion och att man då även har råd att lägga lite extra krut på de kvalitativa grejerna och därmed känns det inte heller så dyrt. Men som jag sagt så många gånger förut, så måste man själv avgöra vad som passar in i sin egen livsstil. Det kan ingen annan avgöra.

Så vi återgår till frågan – är det vettigt att lägga ut 80€ på en halsduk? För mig är svaret ja. Detta blir inte någon vardagshalsduk för mig som jag virar runt halsen till pulkabacken, utan denna kommer att användas då jag vill känna mig fräsch vid andra tillfällen. Till festen. På stan. Till middagen (min förra blir vardagshalsduk istället). Därmed kommer den att hänga med i många år och i slutänden vara värt sitt pris. Och kollar jag igenom min kvalitetslista så uppfyller halsduken så gott som alla krav.

  • Rätt färg och storlek
  • Naturmaterial (andas, håret blir inte elektriskt)
  • Tätt vävd istället för stickad (inga maskor som kan dras ut)
  • Pålitligt märke med tillverkning i Italien

Ännu mer perfekt hade det varit att köpa halsduken direkt från butik i samband med någon rolig helg som minne (känslovärde) eller lokalt i vår egen by. Men där kompromissar jag den här gången.

Jag tycker vi ska komma bort från tankesättet att allt i klädväg ska kosta under en tjuga. Sådana plagg har så gott som alltid någon annan fått lida för, människa eller moder jord. Men var inte heller för hård mot dig själv. Att försöka räcker långt.

 Och när det kommer till kritan – visst är denna halsduk snyggare jämfört med en akryl grej för 19,95?

Julrean

Det är flera år sedan jag rea-handlade i mellandagarna. Orkar inte med alla människor, konsumtionshetsen och kaoset på butikshyllorna. För att inte nämna alla felköp man har en tendens att göra då prislappen är lockande, vilket jag skrivit om tidigare här. Men i år blev det annorlunda då min klädtokiga sambo lurade med mig till shoppingcentret Jumbo förra veckan.

För att överhuvudtaget orka plöja igenom det stora utbudet i ett köpcentrum hade jag bestämt väldigt konkret vad jag ska leta efter. Det gott folk, underlättar avsevärt. Den här gången handlade det om att hitta ersättande produkter till sådana jag redan har eftersom de är slutslitna. Jag antar att det är ett tydligt ålderstecken då man sörjer ett par sju år gamla skor som måste  kasseras och helst skulle köpa exakt likadana. Jag i ett nötskal.

Ut med det gamla… 

c9060905-d9c9-42fa-bf44-71a8c7cc2080

Plånboken köpte jag år 2009 från Gina Tricot för 14,95 €. Den är inte äkta läder, men ett bevis på att hållbara produkter även kan köpas till budgetpris. Ytan börjar nu ge upp i kanterna men helst skulle jag skaffa en exakt likadan. 

 

… och in med det nya. Vill nästan ordna någon form av ceremoni för de gamla godingar ovan som hängt med i många år haha.

Nya låga vardagskor – alltid äkta läder, denna gång nubuck. Vagabond är ett märke jag ständigt återgår till. Bra läst för foten och hållbara. -40% på priset dessutom.

Hem kom jag nöjd och belåten med exakt de produkter jag var ute efter. För visst är REA trevligt. Jag påstår inget annat. Så länge man vet vad man tycker om och behöver och kan stå emot allt strunt däromkring.

 

Shoppa smart gott folk!