Inspirerad och belönad – GLOBE HOPE

Den som väntar på något gott… I tre månader har jag väntat på denna leverans. Nu är den här. Mina nya handväska från GLOBE HOPE och jag kan ärligt säga att den är ännu finare i verkligheten är på bild. Yepp. Ett stycke material som får det att pirra i hela kroppen. Av många orsaker.

I början på året då det klarnade att jag ska delta i ett projekt (ännu hemligt sådant) så lovade jag mig själv denna som belöningen då min del i projektet var avklarat. Min gamla handväska sjunger på sista versen och jag är en sådan typ som gärna använder en och samma väska – varje dag – tills den bokstavligen faller i bitar. Denna har allt jag letat efter i en väska. Rätt storlek. Rätt färg. Rätt material. Och sist men kanske mest – rätt värderingar.

GLOBE HOPE är ett finskt företag inriktat på återanvändning som grundades redan år 2003 av Seija Lukkala. Företagets grundidé är att skapa nya produkter av kasserat restmaterial och en av deras första produkter var en aftonväska tillverkad av gamla Nokia gummistövlar.

De senaste åren upplever jag att GLOBE HOPE har gjort gigantiska kliv framåt vad gäller design och det jag uppskattar absolut mest är att det inte syns på produkterna att de är gjord av återanvänt materiel. Det blir en bonus, medan produkterna i sig är sju-h-uuukt fina. Titta bara på min kära nya KASTE väska tillverkad av gamla bilbälten och restläder. Ytan är perfekt. Loggan är perfekt. Remmen är perfekt. Storleken perfekt. Ja jag kanske har hjärntvättat mig själv men jag är så himla glad. Trånar även efter en ryggväska tillverkad av gammalt armétyg. En del av produktionen sker i Estland och mycket sys även i Finland, allt under kontrollerade förhållanden.

Orsaken till att leveransen dröjt så pass länge är att väskan varit slutsåld så jag skrev upp mig på väntelistan. Visst, genom att googla hittade jag samma modell på Stockmanns sidor men för mig är det inte samma sak. Där har vi tips förresten: vill du stötta företag som gör något bra – vänd dig om möjligt direkt till företaget i fråga. Då går det mesta av intäkterna till dem, och inte till återförsäljaren som i det här fallet hade varit Stockmann.

Som pricken över i:et levererades väskan i en Re-Pack påse, något helt nytt för mig. Det handlar om ett företag som specialiserat sig på återanvändbara leveranspåsar och denna är sydd i ett kraftigt material (påminner om segeltyg) och försedd med kardborreband. Den kan därmed användas många gånger och det enda jag som kund behöver göra är stänga påsen och kasta in den i någon av postens gula postlådor, så hittar påsen hem och kan användas igen. JAG ÄR SÅ EXALTERAD över detta att jag knappt kan sitta still. Det här är vägen företag ska gå. Det här är vägen jag vill gå. Och jag har redan kontaktat företaget och klurat på en egen idé kring detta.

Oj oj oj så mycket bra på en gång här.

Min nya väska är inte bara en fin väska även om det såklart väger tungt. Men den symboliserar även mina värderingar, påminner mig om att konsumera vettigt och att stötta människor och företag som gör bra saker. Den påminner mig även om att jag klarat av och vågat göra något nytt. En sådan påminnelse är inte allt för pjåkig att bära över axeln varje dag.

Från mig till mig.

Klädbytarkaffe vol. 3

Igår var det åter dags för något vi nu kan kalla årlig tradition – klädbytarkaffe.

Konceptet är enkelt: vi är fyra arrangörer som kommer överens om tid och plats, skapar ett facebook evenemang och bjuder in de vänner som bor i närheten och kan tänkas vara intresserade. Antalet klädbytare kan anpassas efter utrymme men 10-15 personer har varit ypperligt hemma hos mig. Alla hämtar med sig valfritt antal klädesplagg, skor och accessoarer och det enda vi arrangörer egentligen fixar är utrymme, klädställningar, klädhängare samt kaffe med tilltugg. 

När allt lagts fram, drygt 100 plagg brukar det bli hos oss, får alla dyka in i klädställningarna och bullarna och plocka det som intresserar, och snarvla strunt med vänner och bekanta såklart. Gammalt ut – nytt in. Hela huset blir som ett provrum vilket är väldigt roligt. Inga pengar är involverade och vi räknar inte heller antalet plagg. Det som blir kvar får man ta med sig hem igen eller så samlas det i en kass som doneras till lokala loppiset.

 

Jag har tidigare skrivit om det här att anpassa kläderna efter sin livsstil och dela in i olika kategorier, och ibland behöver man bara prova något nytt. Då är klädbyte fenomenalt! Själv har jag rensat rejält i skåpet de senaste åren – tror ni skulle trilla av stolen om ni såg mitt magra klädskåp – så jag plockade ut sådana plagg som jag använt väldigt mycket men känner att någon annan nu kan få glädje av. Det ÄR så himla härligt med utrymme i skåpen och att allt som finns därinne är sådant jag verkligen tycker om.  Sedan var det en bonus att jag själv hittade några ny-gamla plagg.

Ramlade över en bild på en konsumtionspyramid på instagram som jag tyckte var väldigt fiffig och gjorde en egen layout på den (upphovsrätt). Ett bra tankesätt vad gäller konsumtion. 

 

 

 

Favoritmaterialet i kläder – lyocell

Jag besökte lokala klädbutiken Canny igår för att hitta kläder till ett samarbete och blev väldigt väldigt väldigt glad över att hitta så mycket lyocell i deras sortiment! Vad är lyocell kan man då fråga sig?

Lyocell är en relativt ny textilfiber som nådde marknaden år 1991 och hör till gruppen regenatfibrer. Byggstenen för dessa fibrer är cellulosa, alltså trämassa av något slag, och för lyocell användas ofta snabbväxande träd som eukalyptus eller bokträ. Cellulosan bryts ned till en sorts pasta som trycks ut till långa fibrer, likt strålarna i en dusch, som sedan kan spinnas till trådar och vävas till tyg. Denna process kräver en hel del kemikalier men det fina med lyocellen är att det kemiska kretsloppet är slutet, det vill säga 99% av kemikalierna kan användas flera gånger, och lyocell har därmed klassats som lite av en ”ekofiber”.

Notera att tencel är samma sak som lyocell men ett skyddat varumärke som ägs av det österikiska företaget Lenzing. De garanterar att hela processen är så energi- och kemikaliesnål som det för närvarande går. Huippu!

Utöver de ekologiska fördelarna känns lyocell väldigt behagligt mot kroppen, har ett vacker fall och är ändå slitstark. Den skrynklar inte lika mycket som viskos, torkar snabbare än bomull och suger även bra upp fukt. Jag kan egentligen inte hitta en enda negativ egenskap och lyocell är den bästa fibern på marknaden just nu om ni frågar mig. Håll med andra ord utkik efter lyocell och tencel. Det kommer jag att göra, både vad gäller kläder och tyger till min egen verksamhet.

En del plagg i detta material har jag redan i garderoben och en lju-huuvlig klänning i lyocell kom jag även hem med från Canny – återkommer med den, kanske redan imorgon – och tror att vi kommer att se allt mer lyocell i butikerna inom kort. 

 

 

Hållbart mode – var finns det?

Tidigare i veckan hade jag igen möjligheten att föreläsa om Kläder och Kvalitet, denna gång i Ekenäs. Jag petade lite i föreläsningens upplägg innan jag åkte iväg eftersom det har hänt massor inom klädindustrin sedan jag började föreläsa för drygt fyra år sedan. Då fanns det inte många företag – åtminstone inte tillgängliga på nätet – att lyfta fram som sysslar med hållbarhet, transparens och Slow Fashion. De som fanns hade allt som oftast ett och samma formspråk där silhuetterna var vida och färgskalan gick i grönt och brunt. Andra bullar är det idag! Under bara några år har det exploderat med företag inriktade på hållbarhet, och de som redan existerat från tidigare har fått luft under vingarna, vilket är fenomenalt! Det här trodde jag starkt på redan för tre år sedan när jag lanserade E/S DESIGN nätbutiken så mitt företag är redan med i den svängen så att säga. Mitt mål är att kunna klä mig helt och hållet i egen design, men i väntan på det målet köper jag kläder även annanstans. Jag har redan tidigare berättat om mina konsumtionsprinciper men börjar allt oftare ta mig tiden att leta vad jag behöver bland hållbara och transparenta företag. Det blir så mycket roligare då, när man tar sig tiden att stötta någon som gör något bra. Tre tips på hur du hittar företag med inriktning på Slow Fashion:

  • GOOGLA (slowfashion, etiskt mode eller mer specifikt, tex. ”sustainable swimwear”)
  • Hitta bloggar med ekologisk inriktning som delar din egen stil och smak, Exemepelvis Lastingcloset
  • Följ hashtaggar på instagram: #slowfashion #madeinfinland #handmade #ethicalfashion

På bara en kvart lyckades jag via Instagram leta fram en hel bunt med finländska företag inriktade på hållbarhet. Många av dem producerar dessutom i Finland.

 

LIIA – handgjorda smycken från Ekenäs/Raseborg

Nepra sportkläder inriktat på hållbarhet med transparent tillverkas i Estland 

KAIKO – huvudsakligen barnkläder, men även dam och herr

Gugguu – barnkläder

Karu Atelje – väskor och läderprodukter.

Globe Hope – inriktade på återanvändning, både kläder och grymt fina väskor, med tillverkning i Finland.

Weecos – samlingsplats för flera olika märken inriktade på hållbarhet

Niinmun design– kvinnokläder designade i Korpo och tillverkade i Finland. Även inredningsartiklar. 

E/S DESIGN – kanske bekant hehhe. Inriktad på multifunktionella kvinnokläder, tillverkning i Finland. 

Vill även lägga till IVALO som sadlat om och blivit en samlingsplats för etiskt mode. Dylika samlingsplatser är fiffiga eftersom de gör research arbetet för dig – det vill säga garanterar att företagen de representerar gör ett bra jobb. Notera även att företaget självklar inte måste vara finländskt för att klassas som hållbart, men roligt att vår egen klädindustri utvecklas igen efter vad jag upplever som flera års dvala. 

Nästa vecka får jag dessutom bekanta mig med ytterligare två finska märken med inriktning på hållbarhet – SÄRK och Myrfolk i Vasa, båda likt som jag med tillverkning i egen ateljé.

Vi är på väg mot en förändring i klädindustrin. Skål för det! 

Hur länge tar det att sy en klänning – egentligen?

Här ser vi gårdagens sömnadssaldo. Åtta timmar sömnad – med några telefonsamtal och mail däremellan – resulterade i åtta nya plagg. Någon kan tycka att det är mycket på en dag men det beror såklart på vad man jämför med.

Den vanligaste frågan jag får vad gäller mitt jobb handlar om just detta: hur länge tar det att sy en klänning? Det går inte att svara kortfattat på den frågan, men eftersom jag driver ett transparent företag så tänkte jag bjussa på svaret. Håll i hatten, för detta blir inte kort!

För det första kan vi reda ut hur mycket av min arbetstid jag verkligen ägnar åt att sy eftersom det ger än bättre förståelse hur jag prissätter produkterna. Jag skulle gissa att det landar på ungefär en tredjedel av tiden. Det vill säga av mina fyra arbetsdagar i veckan så syr jag max en och en halv dag. Resten av tiden går åt till annat, som e-post, bokföring, planering, produktutveckling, fotografering, materialbeställning, fakturering, föreläsningar, tillskärning, kundprovningar, marknadsföring… Vanligtvis spjälkar jag upp sömnadstiden till halva dagar, eftersom mina axlar inte gillar att jag sitter vid symaskinen en hel dag. Just denna vecka blev undantag, då onsdagen faktiskt är enda dagen jag har möjlighet att sy. De övriga dagarna är proppfyllda med annat.

Med andra ord är dessa åtta produkter de enda jag hinner tillverka denna vecka, och då blir åtta plagg plötsligt ganska få. Det är därför jag jobbar på att komma upp i tempo vad gäller både produktion och övriga arbetsuppgifter, så att det ska frigöras mer tid för mig att göra det jag älskar allra mest – att utveckla nya produkter.

Sedan bör även poängteras att de plagg jag sydde ihop igår var färdigt utklippta, det fixade jag på måndagen, och ännu återstår att fålla, packa och leverera. Mitt arbete med dessa produkter är med andra ord inte ännu klart. På en dag syr jag alltså åtta produkter, till och med tolv om det handlar om en enda modell i en och samma färg, men skulle jag räkna ut ett medeltal för hela produktionen – tillskärning, byte av trådar i maskiner, stryka och fålla – så skulle det landa på i medeltal si sådär tre timmar per produkt (mer vad gäller vissa modeller, mindre med andra). Jämför man med ateljésömmerskor som tillverka unika plagg så är mina åtta på en dag mycket. Jämför man däremot med massproducerande klädfabriker så är min lilla produktion en fis i rymden.

Jag väljer att göra precis såhär, eftersom jag med serietillverkning kan uppnå snyggt resultat på relativt kort tid och därmed kunna erbjuda ett humant pris på handgjorda, måttanpassade produkter – utan att överproducera dessutom, då varje produkt tillverkas på beställning. Jag har hittat en formula som funkar för mig, helt enkelt.

Så där har vi det lite komplicerade svaret på hur länge det tar för mig att sy en klänning: i teorin knappt en timme, men i praktiken med allt som hör till i medeltal ca tre timmar. Inte att glömma den sista lilla men avgörande detaljen – övning ger färdighet. Jag har sytt över tusen Nicolie klänningar. Inte konstigt att det går undan.

E/S DESIGNS första ambassadör

Österbotten fortsätter att leverera! Redan för ett tag sedan berättade jag om målsättningar för mitt företagande. En av dem är att inleda samarbete med ambassadörer som är duktiga på att trolla ihop outfits och fota bilder, vilket är mycket mer arbetsdrygt än man kan tro. Min tanke är 4-5 ambassadörer runtom i Norden och under mins två dagar i Vasa hade jag bokat ett möte kring detta. På sängen i Scandic Hotel blev målet verklighet.

Nu kan jag därmed stolt presentera företagets första ambassadör – Michelle Blomqvist bakom @lastingcloset. Som både estenom och fotograf har Michelle ett grymt estetisk öga. Dessutom även väldigt insatt i hållbart mode och därmed en perfekt ambassadör för E/S DESIGN då hon kan hjälpa mig sprida mitt budskap inte endast i bilder utan även i form av värderingar. För att inte tala om att kvinnan i sig är vacker. Wow! Jag rekommenderar dig att hänga en stund på Michelles inspirerande blogg där hon bevisar att det går att vara snygg, modern och hållbar på en och samma gång.

TACK Michelle och välkommen till E/S DESIGN teamet. Jag ser fram emot vårt samarbete.

 

 

Kärringen mot strömmen

Klädtips till alla Raseborgare! Klädbutiken Canny i Karis/Ekenäs har födelsedagserbjudande nu under helgen (3-9.3.2019). Ta tre betala för två, samt en hel del på grym rea. Och då menar jag grym.

Jag brukar inte fokusera på priserna vad gäller kläder eftersom det ofta leder till eländiga köp men den här gången kunde jag, just på grund av huippu priset, unna mig ett par likadana byxor som jag redan har – dock i två storlekar större och därmed en mer avslappnad passform. Ja jag brukar ju uppmana folk att köpa dubbletter av plagg man tycker om. Dessa byxor är orsaken till att jag åter igen använder blåa jeans, efter sisådär åtta års paus. Det handlar, uppenbarligen, om att hitta rätt modell för sin kropp och jag tackar modet som är så pass mångsidigt i dagens läge. Raka momjeans med medelhög midja är tydligen det som jag trivs i (modellen Anna från Vero Moda – underbar för raka kroppar). Extra roligt att jag kan köpa dem lokalt. 

Otippat nog köpte jag även en glittrig volangtröja. Säg mig hur glad blir man inte av glitter? Glädjande även att många glitterplagg nuförtiden består av viskos och därför är behagliga att bära (denna 64% viskos, en glitter t-skjorta jag köpt tidigare även den i viskos). Jag har hittills undvikit volanger eftersom det varit en sådan dunder trend. Kanske inte för att jag ogillar att vara trendig (eller jo lite) men främst för att jag vet att det finns en risk att det förblindar mitt eget omdöme och smak. Det är alltså inte trenden i sig jag är emot. Det är vad den symboliserar och resulterar i som jag inte vill stå bakom.

Så NU när volangerna är på utmarsch – och jag fortfarande gillar dem – så kan jag passa på att köpa det ingen annan längre vill ha (skrämmande att tänka vart alla volanger annars hamnar?). Jag tror det går under kategorin kärringen mot strömmen.

 

Konsumtionsprinciper och @stinasolmii

Jag har några grundprinciper vad gäller shopping: köpa begagnat, köpa lokalt eller köpa etiskt. Det betyder inte att jag slaviskt följer mina egna principer – på resor gör jag exempelvis undantag – men dessa principer får mig att fundera över köpet en extra gång och gallrar bort de slentrianmässiga impulsköpen som tidigare varit problem för just mig. Om du inte redan visste så kan jag berätta att jag en gång var en hysterisk shoppare, men det är sällan för sent att bättra sig. Mina skärpta konsumtionsvanorna har även lett till att det blivit SÅ MYCKET roligare att köpa grejer, komiskt nog.

Mitt senaste köp är ett par statement örhängen (köpa etiskt) som jag blivit lite besatt av. HUR FINA? 

Jag har väldigt mycket hår och har därför letat efter ett par riktigt stora och färggranna örhängen för att pigga upp. Blev grymt exalterad då jag hittade dessa av en slump via instagram. De görs förhand av Stina (@stinasolmii) i en teknik som kallas makramé. De är alltså gjorda av återanvänt bomull och väger därmed extremt lite, vilket är viktigt för mig som tydligen har känsliga öron och ofta är tvungen att ta av örhängena innan kvällen är slut. Chansade på gula bland många olika färger och det var rätt val. Attans vad fina! Tror nästan jag måste köpa ett par till i annan färg och annan modell.

 

Dessa ljuvliga örhängen av återanvänd bomull sälj via instagram @stinasolmii samt i butiken Verket Wasa (Vasa/Finland) .