Tankar om Black Friday

I kommersiellt samarbete med e/s design
Puuust. Blev en hektisk morgon här hemma på Ryttaregatan då jag i sista minuten laddade upp våra Black Friday erbjudanden i nätbutiken och trollade ihop visuellt material till våra sociala kanaler, något jag skulle göra redan inatt men min kropp orkade bokstavligen inte hållas vaken. Allt detta medan två barn pockar på min uppmärksamhet, nerkletade i smör från morgonmålet (sambon är bortrest).

Våra erbjudanden hittar ni i alla fall här och jag kan samtidigt passa på att dela med mig av mina tankar kring Black Friday. Att e/s design överhuvudtaget skulle delta i denna konsumtionshysteri var nämligen något jag och Laila funderade på länge länge. Efter några om och men valde vi ändå att delta på vårt sätt – med att erbjuda ett rabatterat pris på endast tre svarta klänningar. Klassiker i garderoben. Sådana som kan användas till de flesta tillfällen och inte faller ur mode de närmast åren.

Jag menar inte att det vore något fel med att köpa produkter till rabatterat pris. Det gör jag själv väldigt ofta (funkar om man är förutseende och har tålamod). Vad som däremot är knasigt är då priset blir det som styr beslutet, då alla kvalitetskrav kastas ut genom fönstret och vi köper på oss saker vi varken vill ha eller behöver. En neongrön tröja blir inte snyggare bara för att den är billig. En akrylhalsduk värmer inte mer bara för att priset är trevlig. Du kommer inte magiskt att börja gå med 13 centimeter klackar bara för att de kostade lika lite som ett smörpaket.  Förstår ni vad jag menar? Har skrivit om detta tidigare, exempelvis här.

Det går inte att spara pengar genom att konsumera. Punkt. All konsumtion kostar, både vad gäller pengar och miljö, och i slutänden ska dessa produkter i något skede kasseras. Det är där det blir som äckligast tycker jag. Bergen av gamla kläder som ingen vill ha. Så innan du beger dig ut i Black Friday hysterin ber jag dig därför fundera på en enda sak –  vad. Behöver. Du.

Om jag kommer att nappa på några erbjudanden? Nej, det kommer jag inte, eftersom jag inte kan komma på en enda sak jag skulle behöva som bäst. Skulle jag köpa något så vore det julklappar till familjen, så det kan vara ett tips (även om jag själv strävar efter att köpa dem lokalt, men det tar vi en annan gång), eller något sådant som håller på ta slut i badrumsskåpet. Mina egna klänningar i svart har jag redan hemma. Arbetsförmån 😉

e/s design erbjudandena gäller till ikväll kl 24.00.

Vårt budskap vad gäller Black Friday

En alternativ lösning på shoppingsuget

Hösten betyder nystart för många. Mer än vad årsskiftet gör. Och fint så, spelar egentligen ingen roll när nystarten sker så länge den bidrar till något positivt.

Vad som ofta slår till under hösten är gryyyymt sug att köpa nya kläder. Förnya sig. Inte konstigt. Det blir kallt och behovet av kläder ökar (vi har ju gått halvnakna hela sommaren, otroligt!). Behöver du nytt. Fint. Köp något trevligt. Jag uppmanar ingen att sluta konsumera utan istället att konsumera med måtta. Undvik dock akrylen som ploppar upp i de flesta tröjor och halsdukar under hösten. Den är inte till nytta för någon.

Men sedan kan man också fundera, handlar denna pånyttfödelse verkligen om kläder?

Höst betyder även för mig nystart. Men det betyder också torr hud, grått ansikte och halvslött hår. Timmarna utomhus blir färre. Chokladen tröstar. Kaffekopparna många om dagen. Timmarna sittandes vid datorn i en halvtaskig ställning allt fler … Själv lever jag mycket sämre under hösten när det är grått ute (ändrar sedan när snön kommer!). Barnen blir dessutom snoriga och sover sämre vilket betyder att jag sover sämre. Då blir jag tyvärr inte mindre grå och hängig av en ny tröja.

Istället har jag denna höst satsa på annan konsumtion. Det första hittas bland dammet i badrumsskåpet – Lumenens Glow Boost essence. Kan inte påstå att jag är slät som en barnrumpa i fejset nu men efter ett par månaders användning så ser jag en tydlig förändring. Huden mår bättre. Slätare. Spänstigare. Kanske lite glow också om man tittar noga. Framför allt så känner jag att huden mår bättre. Sedan är det något lite härligt över det där med att använda pipett. Serumet lägger jag under nattkrämen varje kväll.

Som komplement lägger jag ibland till några droppar av Clarins brun-utan-som droppar i nattkrämen. Dropparna har tyvärr den där samma småäckliga lukten som nästan alla BUS produkter har men jag tycker lukten försvinner under natten. Resultatet blir en svag, fräsch nyans i ansiktet. Betydligt tjusigare än mitt gråa nylle dekorerat med sömnbrist.

En annan sak jag konsumerat är träningskort till Lyftet. Inte känns det vettigt att släpa sig till gymmet kl 6.45 en onsdag morgon när barnen för en gång skull sover men den funktionella träningen Gutte drar gör underverk. Inga tunga vikter. Inga hysteriska serier och upprepningar.  Istället mycket rörelser med egen kroppsvikt. Kroppskontroll. Balans. Och framför allt att sträcka på sig. Hur ofta gör man det? Lägger upp båda armarna i lyften och sträcker på sig så mycket man kan? Typ aldrig. De första gångerna kunde jag inte ens få armar rakt upp, så stel var jag i kroppen. Medger att det krävdes några gånger innan jag förstod att uppskatta denna typ av träning då jag själv är en allt-eller-inget typ av träningsmänniska. Tycker om när det gör ont. När man är på vippen till att spy. Inser dock att kroppen inte är 18 år längre och att funktionella träningen egentligen är hälsosammare för mig, jämfört med styrketräningen. Därför väljer jag nu att göra både och, vikter på egen hand varvet med funktionell träning i grupp. Lyckad helhet för min del.

Summa summarum: att fräscha upp sig och åstadkomma någon form av nystart handlar inte alltid om kläder. Kanske du kan unna dig något annat?

Nej detta är inte ett samarbete, om någon klurar på det. 

Etiska modets största hot?

Igår hade jag en intervju med en kvinna som skriver PRO-Gradu inom temat samhälleligt ansvar inom klädföretag. Spännande ämne. Så jag ställer gärna upp. Främst för att jag vet hur svårt det kan vara att jaga intervjuobjekt till skolgrejer. Men under dessa intervjuer får även jag själv flera aha-upplevelser och blir tvungen att tänka igenom och konkretisera mina egna värderingar och vad ja verkligen tycker. Ibland blir jag överraskad.

Vi diskuterade mycket, men en fråga som kom upp och som jag tänkte mycket på igår kväll löd i stil med ”vad tror du är etiska modets största hot i framtiden?”. Hmmmm. Minns inte vad jag svarade riktigt. Något med dyra material då processen att utveckla nya tyger baserat på gamla kläder är i full gång. Jag tror att vi inom fem år har lysande resultat där.

Men det kostar.

Vem betalar?

Vi är sedan två decennier tillbaka vana med att få tag på brallor för under tjugan och strumpor för några euro. Vinterjackan kan bytas ut varje år eftersom den kostat något som motsvarar veckans matkass.

Det. Och så det faktum att vi lika länge dagligen har matats med negativa nyheter om svält och död, flygplan som kraschar och barn som vanvårdas, snuskiga präster, hundvalpar i plastpåsar i skogen och människor som tar livet av främlingar på gatan. Det ena än värre än det andra. En textilfabrik i Bangladesh som vanvårdar personalen är lixom bara en till grej i listan. Vem orkar bry sig?

Missförstå mig inte nu. Jag bryr mig. Ja bara provocerar en smula. Men visst blir man avtrubbad.

När man funderar vilket hot som eventuellt finns för den etiska och ekologiska modet så tror jag inte syndablocken hittas bland producenterna. Jag tror som sagt att det kommer göras abnorma framsteg vad gäller återvinning i textilindustrin. Den stora frågan är – kommer vi, konsumenter, att acceptera ett högre pris på kläder i framtiden? För som jag ser det är det den enda lösningen för att uppnå en renare, trevligare och tryggare klädindustrin.

Jag hoppas vi kan.

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt. 

Shoppa smart – rubba inte ett vinnande koncept

När det gäller shopping har många en påtvingad uppfattning om att man ska prova nytt och behöver ”omväxling”. Visst, ibland. Om du fastnat i en stil du inte trivs i och känner dig tråkig i dina kläder. Men om du känner dig fin och bekväm i dem så är hela idén med omväxling bara… onödig. Strunta i den. Det viktigaste är att du trivs. Har jag använt och älskat en produkt så ser jag därför till att ersätta den med något identiskt. Gärna innan den gamla kastas. Jag har gått så lång att jag ofta köper dubbletter av samma plagg, främst byxor men även löpskor. Så extrem behöver man kanske inte vara men skor är ett väldigt bra exempel där man gärna ska fortsätta med en modell som funkat bra både vad gäller färg, form, material och klackhöjd.

Det är exakt det jag gjorde med mina vardagstossor. Reste till Polen med ett par vita med silvriga detaljer på fötterna, ett par tossor som jag älskat och använt konstant i två år även om de köptes begagnat. Vemodigt att göra sig av med dem men hälen på insidan var söndersliten. Därför såg jag till att ersätta dem med ett liknande par. Pumas outlet i Gdansk levererade. Samma färgskala, samma användningsområde och det är därför väldigt sannolikt att dessa blir nya favoriter.

De gamla blev i en roskis i Gdansk.

Jag gästar Sypodden

Nåja gott folk – nu bjuds det på något annorlunda! För några veckor sedan åkte jag till Helsingfors för några möten. Ett utav dem handlade om att gästa Sypodden!

Så himla spännande och roligt att träffa Linnea och Lizette (igen!). Det är inga småfisar de har som gäster i sin podd (Lars Wallin! Elsa Billgren!) så jag känner mig hedrad som får vara med. Sopade bort mindervärdeskomplexen och körde på. Hälften glömmer man där i stundens hetta men bjussar på min story i korthet.

Avsnittet hittar ni även här.

Med det säger jag tack och hej, till härliga Linnea, Lizette och alla andra, för nu åker jag till Polen med bästa Linda ett par dagar för att göra ingenting. Hoppas på att hinna ha riktigt tråkigt.

Föreläsning i Åbo -Kläder & Kvalitet

Igår hade jag en föreläsning med temat Kläder & Kvalitet för ett gäng Marthor i Ingo. Blev en härlig mix av snack och kaffe och jag fick damma av min stämma som inte använts de senaste månaderna. Detta var den första av fyra föreläsningar i april, sluten tillställning likt de flesta andra föreläsningar jag bokas till. Men Mathorna i Åbo som jag kommer att besöka nästa vecka har ett så pass stort utrymme till förfogande att de öppnar dörrarna för allmänheten.

Är du intresserad av klädkonsumtion, vad kvalitet egentligen innebär, vad lyocell betyder och varför basgarderoben är tråkig men nödvändig – gör mig sällskap i Åbo nästa vecka!

 

 

 

Klädbytarkaffet och klädkategorier

I söndags var det då dags för vårt klädbytarkaffe! Nio kvinnor samlades hemma hos mig, snarvlade, drack kaffe och hittade ny-gamla kläder att ta med sig hem. Najs på alla sätt. Hittade själv några pärlor men blev framför allt av med sådant jag inte längre använder vilket är förvånansvärt skönt.

En diskussion som kom upp är det här med kläder för olika tillställningar. Vardagskläder. Gå-bort/jobb kläder. Festkläder. Finkläder. Tidigare fanns inte så tydliga gränser mellan dessa olika kategorier för min del. Jobbkläderna kunde lika väl användas till fest genom att endast byta ut skor och accessoarer. Fint så.

Meeeeeen så kom livet med barn och förändrade allt. Visst hade jag räknat ut att barn innebär kladd men att tröjan skulle vara nersnorad eller full med grötfläckar en nanosekund efter jag tagit den på mig – det var jag inte beredd på. Från att ha tvättat två maskiner egna kläder i månaden (fick sällan ihop en hel maskin) så går nu tvättmaskinen väldigt ofta, vilket även det sliter på kläderna ohyggligt mycket. Därför har det blivit väldigt mycket viktigare för mig att kategorisera kläderna så att det finns något kladd-fritt att ta på mig nu och då. Det händer ju att jag rör mig bland folk.

För mig är kategorin med vardagskläder störst och där är även slitaget högt. Ligga på golvet. Barn i famnen. Fläckar. Tvätta. Det mesta i denna kategori köper jag därför begagnat, även till barnen. Collegetröjor tål sjuhundra tvättar och i leggings vågar jag även gå ut med vagnen då jackan är lång. Praktiskt. Inte alltid vackert. Eftersom jag oftast jobbar ensam använda dessa kläder även på jobbet. Försöker undvika långkalsare där men ibland händer det.

Sedan har jag byggt upp en sparsam gå-bort kategori med plagg som jag kan ta på mig då vi vistas annanstans än hemma. Några tröjor och blusar. Tre par byxor. Sådant som jag låter bli att nöta hemma eller på jobbet och då även undviker att tvätta sjuttontusen gånger. Sedan är jag kanske lite tråkig vad gäller festkläder eftersom mina gå-bort kläder och festkläder är samma sak. Byter endast skor och kanske kastar på ett par örhängen. Dessa kläder övergår oberoende i något skede till vardagskläder när de blivit slitna.

Sista kategorin, finfest. Ärligt talat minns jag inte när jag senast gick på finfest. Ett bröllop sommaren 2016 kanske? Tragiskt. Denna kategori är inget problem numer eftersom jag alltid kan plocka någon av mina egna klänningar från e/s design. Praktisk arbetsförmån. Synd så händer det sällan.

Sedan har jag ytterligare en kategori som heter greja-på-gården kläder. Jeans som får ta en omgång målfärg och tröjor som får bli leriga av diverse trädgårdsprojekt. Jag gillar att dona utan att vara aktsam.

Så ser mina huvudsakliga klädkategorier ut men din fördelning är kanske annorlunda. Jag menar, bor man i höghus behövs knappast greja-på-gården kläder. Jobbar du med kundbetjäning behöver du däremot betydligt mer gå-bort kläder. Det är alltså fiffigt att notera det egna behovet och fylla på kläder i den kategori där det finns brister. Ofta blir det nämligen så, att vi ständigt köper samma saker och missar att köpa det som egentligen behövs. Minns hur min pappa svor hemma när familjen skulle på finfest och alla ungar (främst jag) gnällde att vi inte hade nåt att ta på oss. Helt klart miss i anskaffningen där. Eller bara kinkiga ungar.

Dessutom kan detta kategoriserande resultera i att du använder även de där halv-bra plaggen. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda håliga långkalsonger hemma (note to self) utan de där gå-bort byxorna som blivit lite för slitna kan användas hemma. Så vågar man öppna dörren när det knackar på utan att skrämma slag på folk.

Notera behovet. Skanna igenom din egen garderob. Kategorisera. Och köp nytt där det behövs. Då har du alltid något att ta på dig. Till alla tillfällen.