Klädbytar-söndag

elinsandholm-2017-005-kladbyteMin syster styrde tillsammans med några vänner ihop ett spontant klädbytarna-jippo denna söndag. Fiffigt med Facebook på det viset, att man på bara någon minut kan ordna ett event, bjuda in folk, och någon vecka senare är vi 12 kvinnor samlade hos min syster en söndag. Dricker kaffe och byter kläder med varan. Två flugor i en smäll.

Sådana här grejer behöver inte alltid vara så omständliga

elinsandholm-2017-006-kladbyteVi gjorde som så, att man hände upp sin kläder och fick sedan plocka med sig motsvarande antal. Så i princip behöver man inte veta vems kläder man kommer hem med eller vem som plockar med sig dina.

Själv hittade jag några guldkorn, och blev samtidigt av med plagg som är vackra men bara inte blivit använda av mig. Fint så.

Tack för sällskapet, kaffet och de ”nya” kläderna.

elinsandholm-2017-007-kladbyte

80 euro för en halsduk? 

Det har blivit extremt lite klädshopping för mig det senaste året. Bra så. Jag lider ingen nöd. Tvärtom. Men för ett par dagar sedan anlände undantagsvis ett paket från Ellos innehållande skor och halsduk (det enda jag kan köpande pga min deformerade mage). En present till mig själv efter ett hektiskt år och något jag varit i behov av länge.
Den senare av dessa gick loss på 80€ (fullpris 115 €) och då kan man ju undra huruvida 80€ för en halsduk är ett vettigt pris att betala för en hemmamorsa med halvtaskig ekonomi?

Den vanligaste kommentaren då man pratar om att köpa kvalitativa kläder är att det är för dyrt. För visst är det så, att kvalitet – och då specifikt hållbarhet – och pris ofta hänger ihop (dock inte alltid! Tänker exempelvis på min plånbok från Gina Tricot som höll ihop i åtta år).

Eftersom vi de senaste tjugo åren varit omringade av billiga kläder (Fast Fashion) så känns de hållbara och vettiga alternativen väldigt dyra i jämförelse. Såklart. Och därmed struntar många i att ens försöka utan accepterar att kläderna inte håller. Kasserar inom ett år. Konsumerar nytt. Och bidrar därmed till den onda cirkeln som resulterar i så många problem, varav personlig konsumtionsångest endast är ett av dem.

Men istället för att satsa på antingen eller – dyrt eller billigt, kvalitativt eller mindre kvalitativt – så tycker jag man kan köra med en kompromiss. Det vill säga vissa gånger köpa kvalitetsgrejer och andra gånger nöja sig med billigare plagg som man egentligen vet att inte kommer att hålla så väldigt länge.

Om jag tar mig själv som exempel. Just nu sätter jag väldigt lite krut på hemmakläder. De plagg som konstant snoras ner av något barn och som används ute då jag grejer på gården eller kanske i syrrans garage då något projekt skruvas ihop. Även på jobbet (som egenföretagare) är det inte så viktigt hur jag ser ut utan istället att kläderna är praktiska och bekväma. Därför hittar jag även ofta dessa hemmakläder på loppis, då kraven inte är så höga. Det kan handla om ett par bekväma jeans och en t-skjorta i naturmaterial. Tvättas ofta. Tål slitage. Kan kasseras när fläckarna eller hålen blir för många. Funkar perfekt i min vardag.

Däremot kan just hemmakläder vara en prioritet för någon med en annorlunda livsstil än min, vilket är på sin plats med tanke på att vi ägnar en stor del av våra liv i hemmet. Om du inte har som vana att greja i garage eller bli nersnorad av barn – satsa då på den där mysdräkten i kashmir, eller pyjamasen i siden. Inget fel i det alls!

Själv är jag istället villig att betala mer för en bra kappa som ska användas i flera år, eller skor och handväskor som jag inte heller byter ut så ofta. Även festkläder får ha en saftigare prislapp enligt mig eftersom jag sällan köper trendplagg utan kan använda samma festkläder i många år och helst inte svettas i någon polyester blåsa då det bjuds till party.

Någon annan som är mer modeintresserad tänker säkert annorlunda, och köper billiga plagg till fest eftersom hen gärna klär sig trendigt bland folk. Bra så. Funkar också.

Min poäng är att man kan satsa på kvalitet åtminstone ibland, då man vet att plagget i fråga ska användas mycket och länge. Andra gånger kan man nöja sig med något billigare. Redan det skulle bidra till mindre konsumtion och att man då även har råd att lägga lite extra krut på de kvalitativa grejerna och därmed känns det inte heller så dyrt. Men som jag sagt så många gånger förut, så måste man själv avgöra vad som passar in i sin egen livsstil. Det kan ingen annan avgöra.

Så vi återgår till frågan – är det vettigt att lägga ut 80€ på en halsduk? För mig är svaret ja. Detta blir inte någon vardagshalsduk för mig som jag virar runt halsen till pulkabacken, utan denna kommer att användas då jag vill känna mig fräsch vid andra tillfällen. Till festen. På stan. Till middagen (min förra blir vardagshalsduk istället). Därmed kommer den att hänga med i många år och i slutänden vara värt sitt pris. Och kollar jag igenom min kvalitetslista så uppfyller halsduken så gott som alla krav.

  • Rätt färg och storlek
  • Naturmaterial (andas, håret blir inte elektriskt)
  • Tätt vävd istället för stickad (inga maskor som kan dras ut)
  • Pålitligt märke med tillverkning i Italien

Ännu mer perfekt hade det varit att köpa halsduken direkt från butik i samband med någon rolig helg som minne (känslovärde) eller lokalt i vår egen by. Men där kompromissar jag den här gången.

Jag tycker vi ska komma bort från tankesättet att allt i klädväg ska kosta under en tjuga. Sådana plagg har så gott som alltid någon annan fått lida för, människa eller moder jord. Men var inte heller för hård mot dig själv. Att försöka räcker långt.

 Och när det kommer till kritan – visst är denna halsduk snyggare jämfört med en akryl grej för 19,95?

Julrean

Det är flera år sedan jag rea-handlade i mellandagarna. Orkar inte med alla människor, konsumtionshetsen och kaoset på butikshyllorna. För att inte nämna alla felköp man har en tendens att göra då prislappen är lockande, vilket jag skrivit om tidigare här. Men i år blev det annorlunda då min klädtokiga sambo lurade med mig till shoppingcentret Jumbo förra veckan.

För att överhuvudtaget orka plöja igenom det stora utbudet i ett köpcentrum hade jag bestämt väldigt konkret vad jag ska leta efter. Det gott folk, underlättar avsevärt. Den här gången handlade det om att hitta ersättande produkter till sådana jag redan har eftersom de är slutslitna. Jag antar att det är ett tydligt ålderstecken då man sörjer ett par sju år gamla skor som måste  kasseras och helst skulle köpa exakt likadana. Jag i ett nötskal.

Ut med det gamla… 

c9060905-d9c9-42fa-bf44-71a8c7cc2080

Plånboken köpte jag år 2009 från Gina Tricot för 14,95 €. Den är inte äkta läder, men ett bevis på att hållbara produkter även kan köpas till budgetpris. Ytan börjar nu ge upp i kanterna men helst skulle jag skaffa en exakt likadan. 

 

… och in med det nya. Vill nästan ordna någon form av ceremoni för de gamla godingar ovan som hängt med i många år haha.

Nya låga vardagskor – alltid äkta läder, denna gång nubuck. Vagabond är ett märke jag ständigt återgår till. Bra läst för foten och hållbara. -40% på priset dessutom.

Hem kom jag nöjd och belåten med exakt de produkter jag var ute efter. För visst är REA trevligt. Jag påstår inget annat. Så länge man vet vad man tycker om och behöver och kan stå emot allt strunt däromkring.

 

Shoppa smart gott folk!