Praktikanter sökes!

De två dygn jag tillbringade i Tammerfors  känns som en komprimerad månad av research, insikter och lärdomar. Vi backar bandet. Som bekant går jag en företagarutbildning och förra veckan var det dags för vår andra närträff med hela gruppen. Temat för dessa två dygn var affärsmodellen och vi skulle blanda annat pitcha våra företag på 4 minuter (gick okej), fundera på våra rädslor, lyfta fram den egna kärnverksamheten samt analysera vilka moment i vårt egna arbete som kan effektiveras eller delegeras. Det, och mycket annat. Vi umgås från åtta på morgonen till sent på natten dessa dagar och diskussionerna kretsar kring allt från småbarn som inte sover om nätterna till omsättningsmål. Högt och långt. 

Vi alla jobbar inom helt olika branscher, allt från fotograf till fastighetsmäklare och trädgårdsmästare. Och så jag inom kläddesign. Ändå känner jag en stark samhörighet och tillit till dessa människor. Alla vågar dela med sig. Alla vågar kommentera, peppa och även ifrågasätta. Kanske för att vi inte känner varan sedan tidigare och det därför går att diskutera företagandet mer objektivt. Ohyggligt befriande. Alla kämpar vi sist och slutligen för samma sak – att bli bättre företagare och kunna leva på något vi tror på och tycker om att göra. 

Den absolut viktigaste jag tar med mig hem från dessa dagar är att jag bör bygga bättre system på jobbet och avgöra vilka arbetsmoment som är överflödiga och kan elimineras, vilka som kan automatiseras och vilka som kan delegeras. Det jag behöver är nämligen tid. Tid för att hitta min riktning och förstå vad jag vill göra och hurudan entreprenör jag vill vara och även vad som funkar. Vad som säljer, kort och gott. Även om jag fick en mängd idéer, tips och synpunkter under kursdagarna så kan ingen ta dessa beslut för mig. Det enda sättet för mig att hitta rätt är att prova mig fram. 

 

Vi lyckades summera insikterna från dagarna väldigt bra tycker jag:

”För att hitta färgen på din ko måste du våga prova och kasta skygglapparna. För att ha möjlighet att prova måste du frigöra tid. För att frigöra tid behöver du bygga system”. 

Nu kan man fråga sig vad en färgad ko har med saken att göra men det handlar om att göra något annorlunda. Att sticka ut ur mängden och inte vara och göra som alla andra. Jag upplever själv att jag stundvis gjort det, det vill säga vågat göra något eget och varit okej med att jag inte är som alla andra och inte heller tilltalar alla. Det senaste halvåret har min färg dock bleknat. Jag smälter in i mängden och känner mig borttappad. Osäker. Dags att hitta rätt färg igen! 

Jag funderar på fyra olika riktningar för mitt företag e/s design just nu:

  1. Satsa på det multifunktionella tänket och fokusera på brudtärnor och festkläder 
  2. Övergå till mer vardagskläder – smart casual – med mångsidiga och klassiska plagg med en tvist
  3. Lansera en brudklänningskollektion med hållbarhet och mångsidighet som röd tråd
  4. En helt ny affärsidé som inte har med kläder att göra men som gör mig väldigt exalterad

Ja ni ser. Det är kaos i mitt huvud som bäst. Jag vill ALLT. Och vet ni, ända sättet att veta vad som blir rätt är att testa. Det klarar jag dock inte själv då dygnet endast har tjugofyra timmar. Jag behöver bygga system och delegera för att kunna testa alla punkter, vilket för mig in på rubriken till detta inlägg – jag letar praktikanter! 

Att designa och tillverka kläder och sälja via nätet kräver väldigt många olika moment och insikten är att jag behöver hjälp inom alla följande områden: 

  1. Sömnad (produktion)
  2. Design/klädkonstruktion (produktion)
  3. Styling
  4. Fotografering (dokumentering, produktfotografering, information till hemsidan)
  5. Grafisk design/visuell kommunikation (både fysiskt och virtuellt material)
  6. Marknadsföring (sociala medier, ambassadörer, nyhetsbrev…)

Råkar du studera något liknande (behöver absolut inte vara inom klädbranschen) eller känner någon som behöver praktik eller arbetserfarenhet? Jag kan då erbjuda en inblick i hur det är att bygga företag från grunden, samtidigt som du får jobba med riktiga arbetsuppgifter där resultatet kommer att användas, tryckas och publiceras. Inget smått påtas i jorden här inte! Dessutom behöver jag personer att samarbeta med långsiktigt så möjlighet till fortsatta jobbprojekt kan vara aktuellt. Arbetet kan göras i min studio men det är även fullt möjlighet att jobba på distans (i synnerhet punt 4-6). Vi kommer långt med bra kommunikation. Tidsramar? Sådana finns inte. Allt från några veckor till flera månader funkar, både under vår, sommar och höst.

Så om du är nyfiken på att jobba med en krävande men passionerad och rätt så trevlig dårkärring – hör av dig!

  • E-post: info@esdesign.fi
  • Besöksadress: Valsverksvägen 30 A 11, 10410 Raseborg/KARIS (FIN)
  • Företagsinformation: www.esdesign.fi

Pitch och affärsplan och lite kaos

Julledigheten har gjort mig virrig i huvudet. Så pass att jag missade ett GROW möte idag då jag glömde att det var torsdag. Ojdå. Så kan det gå. Härligt för hjärnan med långledigt ändå och jag har idag sakta återgått till jobb genom att knåpa ihop en budget samt affärsplan.

Vi ska hålla en 3 minuters pitcher gällande våra företag under följande GROW närtillfälle i Tammerfors nästa vecka. Jag är definitivt inte redo så börjar bena ut vad det är jag egentligen sysslar med, vad som bör ändras och hur hela den så kallade affärsplanen ska gå ihop. Fatta att jag jobbat med företaget i drygt tre år men inte har en affärsplan nerskriven. Eeeh… Bättre sent än aldrig.

I ärligheten namn har jag aldrig varit intresserad av siffror och budgeter och planer på det viset. Jag har en stark passion och tro på att jag kan och har förlitat mig på det. Visst, det tar mig långt, men det håller inte i längden. Tid och pengar räcker inte. Det senaste halvåret har jag blivit kompis med Excel och bygger upp tabeller för typ allt. Det borde jag har gjort för länge sedan. Och ni vet hur det är, ju mer man lär sig desto intressantare blir det.

Den största insikten är att jag vill för mycket.. Jag vill ge och fixa och vara till lags för alla men det biter mig i ändan ekonomiskt och tidsmässigt. Om jag ska leva på företagandet på lång sikt så måste Excel tabellerna gå ihop med passionen. Därför kommer jag att tänka om på många områden. Jag är inte klar med hela affärskonceptet än. Istället har jag skrivit ner lösryckta tankar från det senaste året. Kanske det är något du kan dra nytta av. 

Jag behöver inte ständigt vara tillgänglig. Det finns en risk att jag låter som en fåntratt när jag skriver detta men jag har stundvis varit för möjlig. Gått med på allt och gett en bild av att det alltid går. Att jag alltid hinner. Att det ordnar sig. Elin fixar. Men så är egentligen inte fallet. Istället gör jag mig själv eller kunder besvikna.

Jag försöker ständigt planera framåt för att se till att jag har tillräckligt med jobb samt att det kommer inte tillräckligt med pengar. Inga konstigheter. Det betyder att mitt schema ofta är väldigt packat (januari är redan knökfullt) vilket i sin tur betyder att en extra kundprovning kräver att jag A) jobbar övertid, vilket blir knepigt då jag ska söka barnen från dagis eller B) skjuter fram andra projekt, vilket jag testat på men det blir som en ond cirkel och jag har svårt att komma ikapp. Som följd blir allt sent och jag får gråa hår. Det finn bara en utväg, alternativ C) avböja.

Jag kan inte ens räkna hur många lördagar med familjen jag offrat för att klämma in en sista-minuten beställning. Jag vet att alla kunder menar väl. Det gör jag också. Men jag måste sluta gå med på allt.

Såhär kunder min bokningskalender se ut under våren.

Det bidrar även till varför jag överväger att flytta hela verksamheten till nätet. Det vill säga att provning är något kunden sköter själv hemma (redan möjligt online) och jag har endast kundprovningar i studion under några utvalda ”drop-in” dagar. Jag vet att det inte gynnar min verksamhet och att det är positivt att träffas ansikte mot ansikte, både för mig och för kunden, men genom nätbaserad kundprovning kan jag behandla alla kunder lika och behöver inte säga nej till någon. För det är fruktansvärt tungt. Varje gång. 

Hur skapar jag tålamod? Klädindustrin är väldigt snabb och vi har blivit bortskämda med att klicka hem kläder via datorn som landar hemma inom några få dagar. Det är kanske därför många upplever att jag också borde vara tillgänglig och ha tid. Min verksamhet funkar ändå inte så eftersom allt sys på beställning och jag dessutom har andra större projekt på sidan av (just nu exempelvis 41 st körklänningar). Jag är som sagt ofta tvungen att tacka nej och jag upplever att kunden då känner sig bortprioriterad vilket inte är meningen. Men allt går inte nu. Hur för jag fram budskapet att ha tålamod när klädindustrin inte är riktigt där än? 

Jag övar själv på att ha bättre tålamod vad gäller konsumtion. Väntade nästan tre månader på min Globe Hope väska. Bästa köpet i år. 

Vårda min kontakter. Jag har ett antal gånger misskött kontakten till kunder. Inte för att jag vill utan för att det bara blivit för mycket. I början på hösten 2019 märkte jag att jag inte vågade öppna min e-post. Jag klarade inte av en endaste en fråga till – även om all e-post jag får oftast är av positivt slag. Det var ett tecken att väggen var nära för mig. Svara i telefon till okänt nummer kom inte ens på fråga då. Jag utvecklade någon form av tillfällig telefonskräck. 

Därför vill jag avsätta mer arbetstid till kundkontakt. Tipsa, inspirerar, diskutera och hjälpa till att utveckla produkter som passar kunden. Kundkontakten ska varken jäktas eller föraktas. 

 

Hellre färre och förträffligt än mycket och sekunda. Under maj 2018 sålde jag rekord-mycket produkter, för över 11 000 euro. På en månad. Jag borde ha dansat på bordet och skålat i champagne. I själva verket mådde jag uselt. Det är inte kvantiteten som peppar mig. Inte höga siffror och stora summor. Excel tabellerna är till för att jag ska kunna se vad som krävs av mig för att tiden och pengarna ska räcka till. Inte för att tjäna så stora summor som möjligt. Jag är nog ingen dunder-entreprenör på det viset. 

Jag vill istället göra ett bra jobb på alla plan, både vad gäller kundkontakt och produktkvalitet, och trivs inte i den konstellationen där kvantitet blir huvudpoängen. Därför satsar jag nu på att göra ännu bättre produkter i ännu bättre material och istället sälja färre antal. Det betyder såklart att priset även måste höjas men jag litar på att när jag gjort något som jag verkligen tycker om och är nöjd med så kan jag även stå bakom priset. Priset bestämmer jag nu förresten med hjälp av en invecklas Exceltabell (yess jag har blivit lite besatt). 

Trogen min stil och magkänsla. Under hösten insåg jag även att jag inte designat ett endast ett nytt plagg på över ett år. ETT ÅR!! Tåget har lixom bara skenat. Det bästa jag vet är att skapa något nytt från papper, till tyg, till klädesgplagg. Under hösten bestämde jag mig därför att påbörja nya produkter – sådana som jag personligen älskar men som kanske inte faller alla i smaken. Det är av någon orsak lite skrämmande att vara sitt sanna jag och det återstår att se vart det tar mig, Men det gör jobbet väldigt roligt vilket är ett måste för att orka och våga köra vidare. 

Emilia blusen och klänningen var de första och enda plaggen jag utvecklade under år 2019.

 

Färre produkter med högre pris i en specifik stil betyder även mindre kundkrets. Det är logiskt. Alla kommer inte att tycka om det jag gör och jag kommer inte heller att ta in färger i sortimentet på kunders begäran i samma utsträckning som tidigare. Igen på grund av lönsamhet. Lager kostar. Jag får anstränga mig mer för att hitta mina kunder, de som uppskattar min stil och det e/s design står för. Mer marknadsföring under 2020 med andra ord.

Förändring är inte negativt. Utvecklas eller avvecklas, läste jag i någon fiffig bok. Där är inget fel med att hitta på nya idéer och justera sin verksamhet. När jag började för tre år sedan var det så gott som ingen som pratade on ekologiskt mode. Nu är det på alla läppar. Förändring är en förutsättning för att hänga med i samhället. Det är något jag måste påminna mig själv om, konstant. 

På basen av detta ska jag skriva ihop en vettiga affärsplan samt pitch på 3 minuter. Eeeh… Önska mig lyckat till. Jag behöver det. 

Till näst ska målen för år 2020 finslipas.

PS. Gott nytt år!

 

 

Vanans makt

Vet ni, sedan något år tillbaka har jag åter igen börjat läsa böcker om kvällarna. Inte så märkvärdigt kan man tycka men i flera år har jag helt låtit bli, kanske främst då jag inte riktigt tycker att böckerna givit mig något utan endast gjort mig mer rastlös. Som slöseri med tid. Om jag bara vetat tidigare att jag hela tiden läst fel typ av böcker…

Det enda jag läst och blivit nästintill besatt av det senaste året är vad som antagligen går under kategorin självhjälpsböcker. Om människan beteende. Vanor. Ledarskap. Tidshantering. Mod… Och jag kan inte få nog. Jag lär mig så grymt mycket och våndas lite över att det tog mig trettio år att inse vad böcker kan ge. Nåh, bättre sent än aldrig.

Just nu läser jag en bok som heter Vanas makt av Charles Duhigg. Det är svårt att återge handlingen eftersom det är lite av en faktabok baserad på forskning (kan man säga så? Jisses jag är inte van att skriva om böcker märker jag) men boken handlar främst om hur vi skapar vanor och även hur vi kan ändra dem. Alkoholism, träning, småätande… Allt kan påverkas och det är så hiskeligt intressant att lära sig om detta. Jag har fått förklaring på många av mina egna beteendemönster och vet nu hur jag ska tackla de dåliga vanorna och skapa bättre sådana. Nagelbitandet, är ett exempel. Att inte ta hem stressen från jobbet är något som jag faktiskt själv lyckats sluta med genom att skapa en ny vana, insåg jag efter att ha läst boken. 

Våra vanor grundar sig enligt forskning på några enkla steg: signal, beteende, belöning. I boken kallas detta för vanecirkel. Det finns så klart mycket som påverkar hur lätt eller svårt vi har att förändra vanor så som självdisciplin, psykisk och fysiskt välmående och egen fri vilja. Poängen än ändå att vanor inte kan brytas utan bör ersättas av andra vanor, genom att helt enkelt byta ut beteendet. Signalen, det som triggar din vana, kan vara detsamma som tidigare. Belöningen efteråt likaså. Det är beteendet där emellan som ska bytas ut.

På motsvarande sätt kan man skapa nya vanor genom att först skapa en signal, därefter hitta på en belöning och sedan planera beteendet/agerandet som sker där emellan. Efter ett tag blir denna vanecirkel så pass stark att den ofta övergår till ett beroende. Ibland bra, som träning. Ibland mindre bra, som att alltid komma 10 minter sent till mötet. 

När det gäller marknadsföring och produktutveckling är potentiella kundens vanor det man vill åt, eftersom det då är sannolikt att produkten konsumeras regelbundet och konstant. Ett intressant exempel var Pepsodent som erövrade marknaden vad gäller tandkräm, då de tillsatte ämnen i tandkrämen som gav en sval och fräsch känsla i munnen efter tandtvätt. Dessa ämnen gjorde inte tänderna renare jämfört med andra tandkrämer, men människor blev beroende av känslan och Pepsodent hade därför makten över marknaden väldigt länge, tills andra företag såklart hakade på samma idé. 

Jag är själv inte ute efter att sälja mängder av prylar till människor så vanor i marknadsföringssyfte är inte det som intresserar mest. Däremot kan jag jobba mycket med vanorna i vardagen. På jobbet. Vilka vanor är bra? Vilka är mindre bra? Hur kan jag ändra på dem? Det känns på något vis så mycket lättare att tackla sina dåliga vanor när man vet hur hjärnan fungerar. Vi är sist och slutligen relativt lika konstruerade, allihop. 

Den nya vanan som påverkat mitt välmående allra mest det senaste halvåret är att inta ta med mig jobb-stressen hem eftersom det påverkar hela familjen och vardagen hemma. Då barnen började sprillans nytt dagis såg jag det som en nystart. Nytt fint dagis. Ny fin vardag. Innan jag klev ur bilen på parkeringen vid dagiset så andades jag därför ett par gånger och sa högt för mig själv ”jobbdagen är förbi, nu är det barnen som gäller”. Stressen lämnade jag i bilen och kramade istället om glada barn på gården. Barn läser av vårt humör väldigt bra och om jag är glad är det mycket mer sannolikt att även de är glada, har jag märkt. Denna positiva jargong fortsatte sedan hemma då min man slapp mötas av en sönderstressad fru. Vi alla blev helt enkelt gladare och trevligare mot varan. Det händer såklart ibland att jag är på dåligt humör eller upp i varm ändå, men väldigt sällan numer. Det finns mer i livet än jobb. 

Vanan är så pass hårt rotad nu att jag inte behöver varken andas eller upprepa något mantra i bilen. Bara åsynen av dagiset får mig att släppa allt som har med jobb att göra. Dagisgården är med andra ord min signal. Att lämna stressen i bilen är mitt agerande och belöningen kommer i form av en härlig vardag hemma med mycket mer skratt än tidigare. En ny, positiv vana som jag själv konstruerat. 

Det är alltså möjligt att själv skapa nya vanor, men gamla vanor kan inte brytas utan bör istället förändras eller ersättas. 

Det finns så mycket mer att säga om boken. Så många bra exempel och intressant forskning. Vanan att läsa varje kväll kommer jag definitivt att hålla fast vid (resulterar även i bättre sömn) och Vanans makt blev en bok som antagligen förändrar min vardag för alltid. Högst antagligen kan den förändra även din. 

 

 

Kvalitetstestar tyger

 

 Jag ÄLSKAR tyger, nästan på en nivå som inte är hälsosam, samtidigt som det är den del i arbetet jag inte kan påverka (än) och som kräver mycket tid och nerver. Jag har nu hittat på en ny taktik för att i snabbare tempo testa om ett tyg håller måttet. En taktik som kombinerar nytta med nöje – jag syr kläder till mig själv. Hah!

Nu kan detta låta som den mest självklara taktiken någonsin men faktum är att jag sällan syr till mig själv. Tiden bara rinner iväg, ni vet hur det är, och det känns på något vis lite fel att sy grejer till sig själv när andra projekt borde färdigställas. Insikten är ändå, att jag inte kommer vidare om jag inte hittar tyger som är bra och det är därför processen att kvalitetstesta tyger måste snabbas upp. 

Så istället för att konstruera något fiffigt så väljer jag första bästa idé som ploppar upp i huvudet och syr ihop i ett nafs. Jag kallar dem för en-timmes-plagg. Inga vettiga mönster. Inga snofsiga design idéer. Sömnadstekniken struntar jag i. Det behöver inte ens bli särdeles vackert (min styrka är att alltid förverkliga snyggt, även på insidan av ett plagg, men i det här fallet är det en last då det stjäl för mycket tid) . Huvudsaken är att plagget kan bäras av mig hemma och på jobbet. Nötas. Tvättas. kännas av mot huden. Visst kan man göra diverse kvalitetstester på tygbitar också med det är i verklig användning som jag får bästa uppfattningen om hur tyget beter sig.

Senast i raden av tyg som testas är ett collegetyg i beige samt ett mörkblått sammetstyg. College tyget är tätt stickat med fin diskret glans och extremt mjukt då tyget är huvudsakligen viskos. Färgkartan var fin också. Sammetstyg har jag letat efter i närmare två år och nu äntligen fått tag på ett med bomullsbotten, det vill säga inte syntet (de flesta sammetstyger är polyester vilket känns både svettigt och statiskt mot huden).

Det första jag kom på att sy av dessa, och verkligen behöver, är college tröjor så det blev en med tre kvarts är samt en med muddar. Dessa har jag nu hasat runt i den senaste veckan. På jobbet. Hemma. Än så länge ser det väldigt bra ut, men några vändor i tvättmaskinen återstår. Sedan, om tyget beter sig som jag tänkt mig, så kan jag beställa mer och verkligen designa något bra som andra kan ta del av. Om inte så har jag fått gratis vardagscollegen och letar vidare. Win-win kallar jag det.

Något speciellt ni skulle vilja ha i sammet eller college? Tipsa gärna. 

Testar tyger genom att sy snabba plagg till mig själv.

White Monday, min syn på konsumtion – just nu

Foto: Per Grimberg

Det var måndag igår och även dagen då vi firade White Monday. Eller fira är nog fel ord, eftersom dagen handlar om att uppmärksamma våra konsumtionsvanor. Det finns tyvärr inte mycket att fira där.

Dagen har uppstått som en motreaktion till kommande Black Friday. Jag (mitt företag) blev för flera månader sedan kontaktad av White Monday rörelsen och redan då var jag tvungen att ta mig en tankeställare – var står jag och mitt företag i Black Friday frågan? Är det en bra grej att under en dag – vilket har utvecklats till en hel vecka bland många företag – tuta ut produkter till vansinnigt billiga priser? Det låter bra, men det är nog allt som oftast vi konsumenter som förlorar. Ja, jag är ju både konsumet och producent, egentligen.

Om du behöver något och måste köpa det. Ny diskmaskin. Ny vinterjacka. Nu barnstol till bilen. Javisst, då kan Black Friday vara en dag att införskaffa detta till ett billigare pris. Fint så. MEN det som Black Friday ofta resulterar i är … trumvirvel… överkonsumtion. Black Friday är inte en dag då butikerna är ” hyggliga mot konsumenterna”. Nej, dagen är till för att kicka igång vårt köpsug och komma åt våra pengar. Det är en marknadsföringsstrategi. Inget mer.

Samma gäller erbjudanden som ta 3 betala för 2. Visst, behöver du tre par skor (exempelvis inom familjen) så är det ett vettigt erbjudande. Men det riktiga erbjudandet är egentligen ca -30% på tre par skor. Inte mer (oftast till och med mindre eftersom det är det billigaste paret man får på köpet). Känns tre par skor för -30% som en jätte bra deal, speciellt om du egentligen endast behöver två par? Nja.

Vi konsumenter måste komma ihåg att detta är olika sätt att förvränga verkligheten och skapa en idé om att vi sparar pengar när det faktum är helt tvärtom. Vi är ofta alldeles för lättlurade. Och ja jag skriver vi, eftersom jag i många år själv var lika lättlurad och än idag ibland går i fällan. När rea-tider närmar sig brukar jag som gammal stor-shoppare påminna mig om tre saker:

  • Det kostar alltid att konsumera
  • Saker gör mig sällan lyckligare
  • Glöm aldrig kvalitetskraven – trots lockande prislapp

Mer om REA shopping här. 

Jag säger inte att vi ska sluta producera och konsumera. Grejer slits. Grejer behövs. Både kläder, mat, inredning och allt där emellan. Jag är inte emot konsumtion. Det är mängden jag är emot och den slentrianmässiga attityden den göder. Vi köper och kastar grejer på löpande band, som om det vore den naturligaste saken i värden. Lappa? Nej det är ju billigare att köpa nytt. Usch. Det borde inte få vara så. Skulle var och en av oss få en inblick i hur produktionen egentligen går till så hade vi nog slutat köpa det mesta, tror jag. Vi är lyckligt omedvetna. 

Därför har jag valt att i år gå emot Black Friday och istället uppmärksamma White Mondays, lyfta medvetenhet och försöka bidra till bättre konsumtion, både som konsumet och producent. Det har resulterat i flera små åtgärder inom mitt eget företag. Jag har exempelvis plockat bort lagerförsäljningen. Allt tillverkas istället på beställning för att undvika överproduktion. Jag vill inte ha lager och även om det beslutet inte gynnar min försäljning så känns det rätt i bröstet. Jag har även infört gratis retur. Inte för att locka till fler köp utan för att jag vill uppmana kunder att returnera om plagget inte passar. Istället erbjuder jag måttanpassade versioner av alla plagg, utan extra kostnad. Dessutom har jag anslutit mig till företag som hyr ut kläder istället för att sälja. Vaaterekki i Helsingfors är första kläduthyrningen där e/s design finns representerat och inom kort finns mina kläder även hos två andra uthyrningsföretag i landet. Det är den utvecklingen jag vill stötta.

För mig som företagare var det med andra ord hälsosamt att tänka igenom min syn på konsumtion och självklart smittar det av sig även till andra delar i mitt liv. Jag vill leva som jag lär och tro det eller ej men jag mår bättre av mindre konsumtion och färre prylar. Det tror jag de flesta av oss gör och det finns andra sätt att ”unna sig”. Vi måste bara påminna oss själv om det ibland.

Detta är vad jag själv tycker – just nu. Samhället utvecklas. Värden utvecklas. Så även lilla jag. Om några år har vi alla antagligen helt annorlunda uppfattning om konsumtion, än en gång. Men det är ändå befriande att tänka igenom detta och veta var jag står i frågan. Min uppmaning till mig själv och andra inför Black Friday lyder därmed enligt följande: 

Om du redan idag vet något du behöver – spana in det på förhand och slå till på Black Friday. Vet du däremot inte idag vad du behöver så lär du inte bli klokare på fredag.

Ny design – och kanske ny designer

 

Känslan då jag rullade ut det nya mönstret på tillskärningbordet. Magi.

Jag har utvecklat en nya modell till e/s design sortimentet och de färdiga mönstren är nu utklippta, redo att användas för att förverkliga nya klänningar. Det är över ett år sedan jag skapad ett nytt plagg. Yepp. ETT ÅR. En designer som inte designat. Jag får ångest bara av att skriva det. Men ändå inte, eftersom jag känner att det svänger nu.

Jag har fler gånger nämnt att GROW4 företagarkursen vänder upp och ner på mig. Jag vet att det låter som en fet jäkla klyscha att en kurs förändrar ens liv, men det gör den. Mycket beror det på att jag verkligen tar kursen på allvar, gör alla uppgifter och deltar i alla lektioner. Läser böcker. Recenserar dem och lyssnar på vad andra i gruppen har att säga. Vilka problem de står inför. Kursen har engagerat mig.

Sedan har jag insett att jag tror. Jag tror fortfarande starkt på att företagandet är det jag ska syssla med. Det handlar inte om att ”prova företagandet och se om det händer nåt” utan jag är starkt övertygad om att detta är permanent. Jag har massor kvar att lära – både vad gäller mental inställning och konkreta grejer som prissättning och utvecklande av affärsplan – men ändå känns det som om jag börjar röra mig mot ytan igen, hitta rätt och veta riktning. Häromkvällen kom jag på mig själv med att åka till jobbet för att jobba ett par timmar extra. Jag kom på mig själv att sjunga medan jag syr och svara i telefon utan hjärta i halsgropen. Jag kom på mig själv med att längta till att förverkliga nästa projekt. Detta är känslor och beteenden jag inte känt eller gjort på över ett halvår och det ät GULD för själen att de nu kommer tillbaka. Jag hade tillfälligt tappat intresset, passionen och glädjen i det jag gör. Jag kan äntligen andas utan ångest.

Jag skulle kunna skriva en roman om alla problem och svårigheter det innebär att driva företag men jag orkar inte fastna i det träsket just idag när humöret är uppåt. Om jag summerar alla problem som en helhet så handlar det om att inte räcka till. För mycket att göra, för lite tid, vilket är det vanligaste problemet för företagare vågar jag påstå. Det låter som en konstigt problem att sälja för mycket men så har fallet varit för mig. Det resulterade i en arbetsmiljö jag inte ville vara i, där produkter skapades på löpande band till kunder jag inte hann betjäna ordentligt samtidigt som kostnaderna skenade.

Eftersom jobbet är min största hobby men samtidigt mitt levebröd blir det känslosamt och tankarna därför inte alltid rationella. Allt blir personligt. Det är något jag övar på att inte göra. Att definiera mig i mitt jobb vill säga, utan inse att det endast är en del av mig, vilket funkat förvånansvärt bra med hjälp av nya vanor (ska berätta mer om vanor, läser en bok om ämnet som bäst), och min vardag utanför jobbet är därför som förbytt. Jag mår bra hemma. Med barnen. I huset. Med min man. Den biten funkar, vilket varit min livboj.

Man kan undra varför jag inte bara tagit en paus från jobbet helt och hållet. Sanningen är den att pengar inte växer på vår bakgård Jag har huslån att betala, precis som de flesta andra. Det har inte varit möjligt för mig att ta ledigt en månad bara sådär, även om det är exakt det som skulle ha behövts. Istället har jag legat lågt på mitt eget sätt, genom att åta mig annorlunda projekt, som inte har så mycket med e/s design konceptet att göra. Dessutom har vi redan nu planerat in semester för år 2020. En riktig semester då reser vi bort. 

Det är inte bara ett nytt pappersark jag rullade ut på bordet utan början på något helt nytt. Nytt sätt att se på tidshantering, prissättning, produktutveckling och budgetering. Nytt sätt att värdera mitt arbete. Jag lär mig, gör om och gör rätt. Eller mer rätt, iallafall. Det kommer såklart att uppstå miljarder problem även i framtiden, men det är okej. Målet är att bygga något stadigt att stå på, som inte rämnar vid minsta lilla storm, utan även kan klara en mindre orkan. 

Klänningen jag skapat är något helt annat än det jag tidigare gjort. Den är löjligt simpel. Minimalistisk. Någon kommer att kalla den tråkig. Det är okej. För den är 100% jag och banar väg för nya e/s design.

 

Höstens projekt

Det händer väldigt mycket i min hjärna nu. GROW4 vänder upp och ner på mig totalt vilket just nu känns kaotiskt men jag vågar tro att utfallet är positivt. Jag har insett väldigt mycket. Utan att gå in på det desto mer detaljer – ska berätta senare – så bestämde jag för några veckor sedan att oktober och november är min tid för återhämtning. Jag har inte kapacitet att förverkliga något nytt. Jag. Måste. Vila. Jag måste ta distans från det jag hållit på med innan jag kan köra vidare. Om jag har lust att ta paus? Nej inte alls. Jag skulle gärna förverkliga alla tusen och en idéer på direkten, men tror det skulle bita mig i röven i slutänden. November ligger jag därför fortsättningsvis lågt vad gäller e/s design nätbutiken. 

Det betyder ändå inte att jag är sysslolös. Tvärtom så har jag  många andra projekt på gång dessa månader, allt från kulturkarnevalen till bordsdukar. För att klargöra vad det egentligen är jag jobbat med de senaste månaderna så kan kort summera några projekt: 

1. Kulturkarnevalen gick av stapeln i helgen och jag hade fått den fina uppgiften att hålla ett labb inom Smart Kläddesign. Under två dagar hjälte jag med andra ord 14 ungdomar att skapa egna outfits av återanvänt material. GRYMT rolig om än intensiv helg. Det är någon speciellt med evenemang som är frivilliga. Alla är glada. Alla är peppade. Alla är där för att de vill. Stämningen på avslutningsfesten var något jag aldrig upplevt tidigare. 

Det var första gången jag var delaktig i Kulturkarnevalen men förhoppningsvis inte den sista. Har du ungdomar i familjen i ålder 13-19 som är intresserade av kultur av alla de slag så rekommenderar jag varm att delta i karnevalen.

 

2. Körklänningar till en lokal kör

Under oktober jobbade jag mycket med att designa och tillverka klänningar till en lokal kör. Mystiskt inriktning kan man tycka, men jag har sytt kläder till körer tidigare och utvecklat en sorts förståelse för vad som är viktigt vad gäller kläder att uppträda i (erfarenhet är guld, alltid har jag inte lyckats bra). Önskemålet var enkla, svarta långklänningar med ärm och jag tycker resultatet blev riktigt bra, trots 20 olika kroppar och lika många smaker och åsikter. 

Kören och klänningarna var nyligen med och tävlade i Spanien. Roligt! Ska se om jag får tag på en bild i något skede.

 

3. Vaaterekki

Ibland faller pusselbitarna på plats nästan av sig själv. Jag har sedan en tid tillbaka känt till Vaaterekki och beundrat deras koncept. I korthet går det ut på att låna kläder istället för att köpa. Min avsikt har varit att kontakta dem men ni vet, tiden går och annat kommer emellan. Men sedan plötsligt fick jag e-post av Emmi, en av två grundare för Vaaterekki, vilket blev startskottet för vårt samarbete. 

Vaaterekki har riktat in sig på finsk design, företag som tar ansvar vad gäller produktion, och jag är stolt och glad att få vara en del av deras koncept. Det grämer mig att jag själv inte bor i Helsingfors och därmed inte kan dra nytta av deras tjänster.

För två veckor sedan droppade jag av de första e/s design kläderna som nu finns att låna hos Vaaterekki och mer ska levereras denna vecka. Som så ofta så leder en sak till en annan och troligtvis kommer e/s design att finnas representerar även uppe i Uleåborg så småningom. Häftigt! 

4. Runda bordsdukar till en lokal uthyrningsfirma

Det fjärde projektet är kanske det mest udda, men även ett bevis på min förkärlek att jobba lokalt. Jag har levererat 27 vita runda bordsdukar i kvalitativ bomull till ett lokalt företag som hyr ut möblemang till fester. Hur har jag fått ett sådant jobb kan man undra? Jo, jag snackar. I somras pratade jag om en företagsidé jag gärna skulle förverkliga. Rätt person råkade höra, och även om min företagsidé inte förverkligas just nu – hinner inte – så resulterade det i detta beställningsarbete. 

Och alltid lär man sig något nytt. Jag använde för första gången i livet en mangel. 

 

5. Mässkläder till importör av hudvård

Av en slump hittade Diego Dalla Palma gänget mina kläder via sociala medier och efter ett besök till studion av Camilla, Leonna och Erja (yepp, Häkkinen!) fick jag uppgiften att sy deras kläder till en skönhetsmässa de skulle delta i (gick av stapeln förra veckan).

Åtta outfits och tillhörande arbetsväskor att bära runt midjan. Måste tillägga att dessa damer sprider sådan grymt härlig energi att jag mer än gärna levererade plaggen personligen till deras huvudkontor i Esbo. Inser att jag behöver omringa mig med mer sådana människor. 

 

Utöver detta är GROW4 utbildningen ständigt en del av vardagen med videoträffar varannan torsdag och uppgifter att göra. Nätbutiken rullar även på med sina beställning, även om jag ligger lågt med marknadsföring, och så håller jag även på att planera om e/s design konceptet.

Att sådant. Det är tretton bollar i luften samtidigt vilket är roligt men samtidigt krävande. Å andra sidan är det vardag för de flest arbetande vuxna människor i det här landet, inser jag, så ska sluta prata om bollar i luften. Många har mycket. Det handlar till stor del om rätt timing, att beställa in tyg i rätt tid och jobba med projekten i rätt ordning så att allt blir klart när det ska. Inte alltid min specialitet (min hjärna vill avsluta ett projekt innan nästa inleds, men det är inte alltid fiffigt eller ens möjlig). 

Alla projekt ovan, utom Vaaterekki, är avslutade och denna vecka ska jag lägga upp planerna för två nya. Det lustiga är att alla dessa projekt bara kommer till mig på något magiskt vis. Jag behöver inte ens leta. Jag känner mig därför väldigt väldigt lyckligt lottad. 

 

 

Utvecklas eller avvecklas – och samarbeta lokalt

ALLT finns tillgängligt via nätet nuförtiden – kommer från en som själv har business via nätet. Som ung åkte jag regelbundet in till Helsingfors för att ”storshoppa”. Hjälp. Vi kan kort säga att det inte sker mer, storshoppandet alltså, men jag föredrar i många fall fortfarande att handla i fysiska butiker. Att åka in till Helsingfors händer inte aaallt för ofta för en arbetande småbarnsmorsa, men visst är det något speciellt ändå med att ibland gå in i en butik och känna och klämma på saker. Då är våra lokala butiker guld värda och ska inte tas för givet.

Ändå får jag inse att jag på senare tid ändrat åsikt lite grann då det gäller att handla lokalt. Vad jag insett och numer tycker är att  ansvaret att ta hand om sina lokala butiker inte enbart kan sättas på kunden utan ansvaret ligger främst hos företagen i fråga. Det gäller som företag att hänga med i utvecklingen och anpassa sig till en ny sorts marknad. Nya konsumtionsbeteenden. Ny teknik.

Men det sagt, jag stöttar ändå gärna lokala företag i den mån jag kan, kanske av ren sympati då jag själv är småföretagare (själv är jag dock inte beroende av lokala kunder vilket är tacksamt). Ett nytt sätt att hjälpa till – eller samarbeta, hur man väljer att se på det – är att fota inspirationsbilder till lokala klädbutiken Canny. Ja, den butiken ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag jobbade där under flera år, först helger under studietiden och senare deltid. De har insett att de måste hänga med i konsumtionsutvecklingen för att överleva. Agera istället för att gnälla. För ett tag sedan lanserade Canny därför nätbutik. Ett jätte smart drag tycker jag. Nu syns min nuna där. Om det är lika smart kan jag inte garantera hehhe.

Summa summarum så har Canny anammat nya marknaden istället för att motarbeta den. Det är något jag tar med mig och lägger på minnet vad gäller min egen verksamhet. Jag har nämligen själv många gånger varit den där tanten som tycker nya saker är lite jobbigt att ta till sig. Sist med smartphone. Sist med instagram. Sist med…. mycket. Men jag försöker bli bättre. Utvecklas eller avvecklas, som man brukar säga. Det ligger mycket sanning i det.

 

Kläderna har jag inte valt ut själv och de är även returnerade. Samarbetet handlar i detta fall alltså endast om bildmaterial till butikens virtuella kanaler. 

 

Detta, att fota stämningsbilder till Cannys virtuella kanaler, är förresten väldigt väldigt rolig omväxling till mitt dagliga arbete med den egna nätbutiken och jag märker att jag mår som bäst då jag får jobba med olika uppgifter och projekt. Och att på olika sätt hjälpa andra.