Lohikari

Vi fortsätter på temat klädhängare. Jag var in till Helsingfors i ett jobbärende igår. Eftersom jag rörde mig med bil passade jag på att svänga förbi Lohikari i Gräsviken efter lite grejer. Tror jag nämnt butiken tidigare men den är värd att nämnas igen.

Lohikari är nämligen en lysande butik som säljer allt man kan tänka sig vad gäller butiksinredning och försäljning, inte bara till stora kedjor utan kanske snarare till aningen mindre företag. Till och med hobby-pysslare. Man behöver alltså inget företag för att handla här.

Jag köper alla knips-hängaren härifrån (nej de heter inte så men vi kör på det). Mina två klädställningar på hjul köpte jag här. Dom går förresten att vika ihop och är därmed lätta att transportera – fenomenalt! Silkespappret jag använder till att packa mina produkter är även härifrån. Älskar silkespapper. Känns krispigt att packa in i och smidigt då arken är färdigt klippta. Och så även min gatuskylt har jag köpt här. Och diverse krokar och prislappar och två skyltdockor och plastfickor man kan lägga på väggen och … ja alltså jag har köpt typ halva deras sortiment tydligen.

Summa sumarum – bra butik om du ska inreda affärsutrymme. Med lite tur lyckas du hitta parkeringsplats utanför dörren också.

PS. Bor du inte i närheten av Helsingfors så hittas en del av utbudet i deras nätbutik.

Snygg docka till bra pris från Lohikari.

Ny samarbetspartner – graderare i Sverige

Jag är en obotlig perfektionist. Har alltid haft svårt att släppa ifrån mig ansvaret till andra. I skolan var det alltid jag som sammanställde grupparbeten och ansvarade för helheten. Jag litade inte på att andra gjorde sitt bästa. Det är alltid min utgångspunkt – att göra mitt bästa. Det biter mig i röven ibland.

Sömnad och produktplanering hanterar jag bra, mönsterkonstruktion och sömnadstekniska lösningar likaså. Däremot är jag ingen visualist. Eller grafiker. Inte heller modell eller stylist. Vet inte ett jota om marknadsföring och fotografering … ja ni har ju sett hur det kan se ut när jag fotar produktbilder. Det finns SÅ MÅNGA som gör ett bättre jobb än mig på dessa områden. Ändå sköter jag alla dessa arbetsuppgifter i mitt eget företag. För att komma igång. Om man strävar efter genomgående perfektion så kommer man sällan någon vart. Det går alltid att göra ännu bättre. Det är något jag påmint mig om de senaste åren som företagare. Perfektion är bra i vissa sammanhang. En broms i andra. Det fina i min bransch är att jag kan gå tillbaka och förbättra eller delegera till andra som gör saker och ting bättre, när budgeten tillåter.

Sagt och gjort.

Den fösta i raden av arbetsuppgifter att delegera bort är gradering. Vad är gradering undrar antagligen mer än en? Ja det ska jag berätta. När man skapar kläder jobbar man oftast i en och samma storlek. Alla mönsterkonstruktioner, prototyper och prover görs i denna storlek, i det här fallet av mig och i storlek S, eftersom jag då kan använda mig själv som provdocka. Sedan när plagget är färdigt bör det graderas till flera olika storlekar för att passa olika kroppar, såklart. Och det, gott folk, är inte så enkelt som man tror. Kroppen växer nämligen inte jämnt mellan olika storlekar. Handleden växer väldigt lite jämfört med byst. Rumpa och lår växer mer än ryggbredd. Dessutom påverkar materialet som plagget sys i, de egna måttlistorna, passform och så vidare. En djungel som jag själv endast har grundkunskaper i.

Därför är det nu halleluja-känsla att samarbeta med en mönsterkonstruktör och graderare vid namn MalenaLik som jag har Malena nyligen startat eget. Rolig detalj här är att vi har gått i samma skola i Åbo, men Malena tog examen ett par år innan mig så vi lärde aldrig känna varan. Sedan har hon studerat vidare och jobbat inom mönsterkonstruktion och besitter ohyggligt mycket mer kunskap än vad jag gör vad gäller gradering och har även rätt dataprogram för ändamålet. Vi har under de senaste månaderna tillsammans jobbat fram en måttlista och hittat ett system som funkar. Kortfattat handlar det om att jag skickar ett färdigt mönster i storlek S till Malena, samt en prototyp på själva plagget, så trollar hon fram de övriga storlekarna. Vid behov korrigerar vi sedan måtten när jag testat plaggen på många olika kroppar. Ytterligare ser Malena över min konstruktion och ifrågasätter detaljer som jag kanske missat eller kan förbättra. Sjukt bra!

Så här ser graderingen på Cassandra Blouse ut (en del av den).

 

Malena gör allting elektroniskt och det känn SÅ HÄRLIGT att få färdiga mönster i olika storlekar skickade som PDF filer till mig. Har skämtsamt sagt att om det någonsin börjar brinna i min studio så är mapparna med mönster de viktigaste jag tar mig. I de mapparna finns mest jobbtimmar intryckta. Nu är inte ens det nödvändigt då allt sparas i molnet. Nämnde jag att Malena bor i Sverige och vi inte har träffats, utan sköter allt via e-post? Moderna tider.

Detta besparar mig så ohyggligt mycket tid att jag nog måste återinföra kaffepaus på jobbet. Skojar. Men jag får mer tid att göra det jag är bäst på medan Malena sysslar med det hon gör bäst. Ett steg i rätt riktning.

 

Behöver vi normala arbetstider, egentligen?

En spretig vecka med mystiska arbetsdagar, oregelbundna arbetstider och möten mitt i. Och så fredag hemma med barnen. Det är något jag försöker lära mig acceptera, att jag ibland inte lyckas få till så kallade ”normala arbetsdagar” – åtta timmar i studion – men att veckan kan vara produktiv ändå. Det handlar inte alltid om att producera (för min del sy). Telefonsamtal, mail och möten hör även till produktivitet. Minns för drygt ett år sedan då jag ansåg att allt datajobb inte hör till jobb utan bara är ”tillägg” som måste göras. HAHA. Idag räknar jag med att drygt hälften av mitt jobb sköts vid datorn. Det är okej.

Och så kommer livet in där emellan också. Charlies cysta på halsen som krävt flera läkarbesök till Helsingfors. En investeringslägenhet vi köpte med sambon som slukar tid. Men istället för att tjura så har jag börjat se det som en fördel, att jag kan göra små avbrott i jobbet när som helst och sköta annat som har med livet att göra. Jobb är en del av livet. Att separera för mycket på jobb och vardag gör det bara krångligt för vår familj. Jag mår som bäst när allt flyter ihop, väl medveten om att en sådan soppa inte alltid funkar felfritt, och definitivt inte för alla.

Något jag även börjat unna mig är dagar där jag jobbar hemifrån. Inser att detta kan uppfattas som helmysko eftersom jag mestadels är själv på mitt jobb, men det är något magiskt med att få vara ensam hemma i vårt hus en hel dag. Det händer så olidligt sällan. Typ aldrig sedan vi fick vårt andra barn. Jag trivs väldigt bra hemma och behöver den egna tiden. Älskar lugnet. Att jobba hemma, ofta i soffan med datorn i famnen, blir då dubbelnytta för mig. Får galet mycket gjort samtidigt som det känns som om jag vore ledig. Win win.

Inte några prydliga skrivbord hemma hos oss, utan en köksö som alltid är full med barnleksaker och grejer. Jag har lärt mig se förbi det.
Allt fotande sköter jag även hemma i vårt vardagsrum. Smidigt och gratis.

Nytt år – nya insikter – nya mål

Hej nya året! Jag har läst flera fina recensioner om andras år 2018. Har ni haft ett bra år? Jag hoppas det. Mitt eget år? Kan inte riktigt sätta ord på det. Året blev som en tjock dimma.

Känslan att aldrig riktigt hinna.

I takt med att företaget växte i början på året betydde det många förändringar i min vardag. De flesta smög sig sakta, obemärkt på. Mera e-post. Mera materialbeställningar. Mera leveranser att posta. Mera problem. Mera budgetering. Mera ansvar. Mera planering. Mera löneutbetalningar. Mera sociala medier. Mera allt. Mot slutet av året ägnande jag 6-7 timmar av arbetsdagen vid datorn medan sömnadsarbetet sköttes av andra och jag veeeeet att detta är något jag borde eftersträva, men istället för att jobba med tyger, färger, former, mönster – allt sådant som får det att skutta till i kroppen av iver – så gjorde jag något helt annat. För att jag borde. Från att ha älskat mitt jobb och längtat till måndag morgon så trivdes jag inte längre med mina egna arbetsuppgifter trots att jag skapat min egen arbetsplats. Absurt. Och ni vet hur det blir när man inte trivs – ursäkterna att inte jobba blir många. Hösten gick som på autopilot. Jag gjorde det jag måste. Inget mer.

Strax efter jul, fortfarande fast i dimman, plockade jag fram mitt skruttiga Jaffa-häfte där jag varje år skissar upp en mindmap med målsättningar för året (har du inte gjort det? Börja idag. Tacka mig nästa år). Jag började med att gå igenom de mål jag hade lagt upp för år 2018. De flesta av dem kunde jag bocka av. Bokförare – check. Nya industrimaskiner – check. Vettig lön – check. Större showroom – check. Även omsättningsmålet för året hade uppnåtts. Allt vad gäller företaget hde gått över förväntan under året, ändå kliade det i hela kroppen av angst. Varför?

Jag tog fram en ny sida och började skissa på en mindmap för år 2019. När jag hade skrivit färdigt, tömt hjärnan på det jag vill åstadkomma, kändes angsten plötsligt mycket mer logisk. Jag hittade nämligen inget som handlade om omsättning, pengar, försäljning eller antalet följare på instagram, sådant som borde prioriteras för ett företag som önskas växa. Istället handlade målen om tid med familj, lycka i vardagen, kreativitet, arbetsglädje, stressfria helger… allt det som jag tidigare haft men på något vis tappat. Vad hände där?

För att göra en lång story kort så fick jag snopet inse att vad jag borde göra och vill göra är två olika saker. Dom går inte ihop just nu. Och då väljer jag att satsa på den senare. Jag tror det är väldigt lätt hänt att man ramlar in på en bana som är naturlig och logisk, men inte nödvändigtvis det man själv vill. Förstår ni vad jag menar? Jag tänker inte döma mig själv för hårt här, småbarnsliv och trötthet sätter sin spår och det är svårt att ta beslut när hjärnan är mos. Då är autopilot funktionen praktisk, dock inte alltid fiffig i långa loppet.

Mål för i år blir därför att hitta tillbaka till min bana, inte följa någon annans. Det är endast jag som kan avgöra vad lycka och framgång är för mig. Det blir årets mantra för år 2019, som kommer att bli annorlunda. På många sätt.
Tro det eller ej, men jag vill inte att mitt företag växer detta år. Jag vill istället stanna en stund, här och nu, och göra det jag gör bäst. Återuppta de arbetsuppgifter jag njuter av och delegera bort det andra. Bygga en stark ryggrad. Inte skynda framåt. Kanske till och med hinna ha lite tråkigt. Det vore något.

Tretton dagar av det nya året har passerat och jag känner mig redan femton kilo lättare i sinnet, bara av insikten. Ser fram emot de resterande 352. Ett år med god sikt och bättre navigering.

Activation energy och självförtroende

Det har varit en kaotisk höst för mig. Jag har läst väldigt mycket. Inte romaner eller noveller utan hard-core böcker som antagligen går under kategorin självhjälpsböcker. Även lyssnat på poddar och TED talks videon. Jag tänker inte påstå att dessa har förstört mig – tvärtom – de har fått mig att granska mig själv, vem jag är och vad jag gör, och jag har hittat båda fantastiska saker men även mycket tvivel på mig själv, vad jag klarar av och hur jag egentligen vill leva. Mina värderingar har under ett år kastats om totalt. Det är krig inne i mig och med krig åstadkommer man inte mycket kreativt. 

Jag hoppas våga berätta mer om det här i ett senare skede, det är svårt att sätta ord på något som man fortfarande befinner sig i, men tills dess vill jag dela med mig av två videon som verkligen träffade mig. Kanske de känns träffande även för dig. 

Sådant jag sysselsätter mig med medan jag och äldre sonen repar oss från magsjuka. 

Att hellre börja någonstans än att inte börja alls

Förra veckans onsdag avslutade jag en kurs jag hållit för vuxenstuderande vid Axxell, med temat sociala medier och näthandel.

Ja man kan tycka att det är lustigt att jag ska lära ut dylika grejer då jag själv är grön inom området. Men det är precis därför. Kursdeltagarna börjar från noll och befinner sig i liknande sits som jag gjorde för tre-fyra år sedan. De har ett intresse (guldsmide eller textil hantverk i det här fallet), kanske en idé, men ingen kunskap om hur det ska förvekligas och säljas. Tanken är att jag bjussar en snabbspolad version hur man kan komma igång med näthandel. Både praktiska grejer och konsumentskyddslagen och fakturering och så vidare.

Men till saken. Varje gång jag håller denna kurs (fjärde gången nu?) så är det alltid någon som poängterar att man absolut inte ska göra en egen nätbutik med hjälp av färdiga plattformer. Det blir inget bra. Man ska överlåta det till professionella. Att Wix och dylika program är förkastliga och avskys av professionella webbdesigners.

Och jag håller fullständigt med. Det är alltid bäst att anlita ett proffs. Man ska även låta frissan färga håret på en och gå till tandläkaren regelbundet och skippa halvfabrikat och träna med PT för bästa resultat och donera pengar till välgörenhet och fylla halva tallriken med grönsaker och sova 8 timmars nätter… Gör man det? Kanske. Kanske inte.

Min poäng är att våra beslut och prioriteringar påverkas av kunskap och intresse. Vi kan informera och lära någon annan det den inte vet och kan. Kanske det leder till något. Men vi kan inte tvinga någon annan att ha samma intressen och prioriteringar som vi själva har.

Min prioritet är inte att ha den snärtigaste hemsidan. Det är produkterna och budskapet ja vill leverera. Inte hemsidor. Jag inser att de går hand i hand och i något skede blir det aktuellt att bygga om min egen nätsida helt och hållet av ett proffs, främst för att skräddarsy vissa funktioner. Även låta fotograf kirra bilderna. Stylist. Marknadsförare… Men om allt detta hade varit en förutsättning för att komma igång och dessutom pröjsa tusentals euro för det, hemma-mamma som ja var, ja så hade jag nog inte börjat alls. Är det då inte bättre att börja med något okej, som en gratis plattform likt Wix, än att inte börja överhuvudtaget?

Jag och några miljoner andra Wix använder tycker i alla fall det.

PS. Många av de mest framgångsrika företagsidéer har fötts av en slump. I ett garage någonstans av helt vanliga människor med specifika intressen. Det är häftigt.

Längtan efter ensamma lediga dagar

Vad som skulle bli en ledig fredag med barnen slutade med jobb. Mina föräldrar har tagit höstlov och erbjöd sig ha barnen över dagen. Frestelsen blev för stor för att motstå. För ja, en extra arbetsdag för mig är guld då dagistiden är knapp. Dylika spontana arbetsdagar brukar jag unna mig att jobba med exakt det jag känner för. Just idag blev det fotografering hemma i vardagsrummet och möte med banken.

Dit for den dagen och när jag satt i bilen på väg för att hämta barnen så insåg jag något olustigt. Sedan våra boys föddes så har jag – vad jag kan minnas – aldrig haft en ledig dag ensam i vårt hem. Jag har antagligen blivit erbjuden möjligheten ett antal gånger, som i fredags, men alltid sysselsatt mig med jobb. Aldrig egentid. Såklart har jag varit utan barnen på diverse resor eller fester men aldrig hemma i många timmar med inget annat än dötid. Det blir lätt så med eget företag. Det finns alltid jobb att göra och när jobbet är en hobby så sitter jag ofta med näsan i datorn tills händerna är iskalla och axlarna domnat.

Just idag när jag valde att jobba hemifrån så märker jag att det är något jag saknar ohyggligt mycket. Inte kalla händer och sjuk rygg utan att vara ensam i vårt hus för en hel dag. Ledig. Greja på med diverse. Kanske träna. Kanske se på en serie (ett år sedan sist?). Det vore något.

 

Vidgar vyerna – och min finska

Onsdagen tillbringade jag i Helsingfors för ett samarbete med FEDITED, en marknadsföringsbyrån inriktad på små ekologisk finsk design. Jag är fortfarande grön vad gäller marknadsföring då jag inte riktigt varit i behov av det. Sociala medier har skött den biten åt mig vilket är något som inte hade varit möjligt för bara fem-sex år sedan. Instagram är GULD för dagens småföretagare.

Men mitt företag växer och så även kapaciteten och kostnaderna. Finlandssvenskarna har redan hittat mig (TACK TACK TACK <3) men det finns mycket kvar att utforska i vårt eget land. Nästa steg är att nå ut till de finskspråkiga finländarna. Fotograferingen vi hade med FEDITED och Karita Tykkä är ett första steg i den riktningen. Tidtabellen var tight så jag har ingen uppfattning om resultatet, men vi väntar och ser.

På mig hade jag Ellen blouse. Det är något speciellt med att kliva in i ett möte i egen design. Rak rygg. Huvudet högt. Då spelar det inte så stor roll att finskan inte är perfekt.