Flera ben att stå på och bra timing

Ensam i en gigantisk skolbyggnad. Långt före COVID19 bröt ut hade jag tackat ja till att undervisa vuxenstuderande i mönsterkonstruktion vid Axxell/modelinjen. Två kvällar i veckan i drygt en månads tid, vilket betyder att jag ändå kan sköta mitt vanliga jobb parallellt. 

Utöver min egen kärnverksamhet, alltså e/s design nätbutiken, så har jag märkt att det är fiffigt att ha några andra ben att stå på under året. Omväxling förnöjer, brukar man säga och jag behöver definitivt paus från mina egna idéer ibland. Jag är ändå numer noga med vilka projekt jag åtar mig eftersom det ibland blivit för mycket sådana. Föreläsningar har jag exempelvis skippat helt och hållet tills vidare. Kriterierna för att jag ska nappa på ett projekt är att det ska vara A) lönsamt (ekonomiskt), B) lärorikt och/eller C) roligt. Minst två av tre punkter bör uppfyllas och mönsterkonstruktion vid Axxell uppfyller alla tre. 

Kursen sköts undantagsvis på distans, vilket egentligen gynnar mig eftersom jag annars hade varit tvungen att köra till Esbo varje lektionstillfälle. Istället fick jag en snabbskolning av Peter vid Axxell i att använda video verktyget TEAMS, rita på elektronisk white board och dela min skärm med kursdeltagarna, och kan därför undervisa på distans från Axxells utrymmen här i Karis. Ensam i en gigantisk skolbyggnad, där lamporna automatiskt släcks då jag inte rör på mig tillräckligt. Kusligt, men ohyggligt smidigt! Dessutom hade jag nu orsak att scanna mitt material och ladda upp det i molnet där det är i tryggt förvar. Jag har även blivit duktigare på att rita mönster i vektorprogrammet Corel Draw. Där ser man, alltid lär mig sig något nytt genom att lära andra. 

Ensam i klassrummet med kursdeltagarna i skärmen. 

Jag tror att dylika undervisningsmetoder kommer att användas allt mer i framtiden och jag kan inget annat än konstatera att hela denna epidemi – trots att jag såklart önskar att den inte existerat – för min egen del har väldigt bra timing. Eller så är det jag som ser möjligheter i situationen? Högst troligt både och. 

 

Därför avvecklar jag min bäst säljande produkt

Det är läge för stora och modiga beslut just nu och idag förverkligar jag ett av dem. Min bästsäljande produkt i E/S DESIGN sortimentet kommer att avslutas. Efter våren räknar jag med att inte tillverka den överhuvudtaget mer. Jag säger så småningom tack och adjö till Nicolie dress, både maxi, midi och short versionen.

Man kan tycka att det är ett väldigt konstigt beslut med tanke på att denna klänning har hämtat in mest pengar till mitt företag sedan start. Den har egentligen utgjort grunden för hela verksamheten, ”multifunktionella kvinnokläder”. Allt började med denna modell. Ändå känner jag att det är läge att gå vidare och kommer kortfattat att berätta varför (den långa versionen skulle antagligen ta ett halvår för mig att skriva ner).

Jag vill poängtera att detta inlägg inte handlar om att ursäkta mig på något vis. Det är upp till mig vilka produkter jag säljer och jag har egentligen ingen skyldighet att ge en förklaring. Jag försöker inte heller skapa en ”hype” för att sälja fler produkter. Detta är inget PR-trick. Jag tänker inte lova något, men min tanke är att avsluta produkten permanent och jag tror alla förstår varför efter detta inlägg. Orsaken till att jag ändå delar med mig här är ett försök att sprida information och därmed en större förståelse. Sedan jag började jobba med att producera och sälja produkter så har jag insett hur många problem och beslut det ligger bakom en produkt och att helheten kan vara mycket mer komplex än vad det ser ut på ytan. 

Så vi kör – min bästsäljande produkt kommer att avslutas för att…

Sedan start har jag haft problem med material till denna produkt. Volymen i plagget ställer höga krav på kvaliteten i tyget, som måste klara av tyngden både i användning och vid tvätt. I det här fallet har det visat sig att materialet är väldig inkonsekvent. Jag kvalitetstestar varenda färg skilt för sig. Det vill säga syr en klänning, tvättar upprepade gånger och kontrollerar så passformen bibehålls och att ytan på tyget inte nöts mer än vad som kan anses vara lämpligt. Sagt och gjort. Allt har sett bra ut (det har det inte alltid gjort. En gång för flera år sedan då jag böt leverantör och allt var katastrof. Tygerna hade hål och färgerna var inte ens samma som på färgkartan. Men den biten – och leverantören –  vill jag helst glömma). Trots att jag använt samma leverantör i ett par år nu, och även testar färgerna var för sig, så har det ändå påträffats några avvikelser i kvaliteten där tyget exempelvisa noppar snabbare eller beter sig annorlunda i tvätt, krymper ojämnt eller på något annat vis inte beter sig som det brukar. För mig är det mentalt påfrestande att inte vara säker. Att inte kunna lita på ett material som jag redan testat. Det håller mig vaken om nätterna och för min egen sinnesro så kommer jag inte att använda detta tyg i sortimentet längre – alls – även om det 99% av gångerna funkar felfritt. 

Foto taget i Mallorca år 2016, gravid med Charlie. 

Sedan kan jag även tillägga att det går åt väldigt mycket tyg till denna klänningsmodell – över fem meter till maxi versionen – vilket såklart blir en stor kostnad att både producera och även ha i lager. Det är inte avgörande, men påverkar lönsamheten. Jag har utvecklat en Excel kalkyl där jag snabbt kan räkna ut ett ungefärligt försäljningspris på en produkt, baserat på material och tillverkning i tid samt alla övriga kostnader omkring, både fasta och rörliga kostnader. Nicolie maxi klänningen borde höjas i pris för att vara ordentligt lönsam enligt denna kalkyl, men på grund av ovannämnd osäkerhet med material så känner jag mig inte bekväm med att höja priset. Jag vill vara säker på att jag leverera något bra innan jag tar mer betalt. 

Ytterligare ett problem med material har varit försenade leveranser. Tyget kommer från Turkiet, via en grossist, och det har lite för många gånger hänt att min beställning glömts bort eller av oförklarliga orsaker blivit väldigt försenad. Även stulen på väg till Finland, sägs det, två gånger… Det är svårt för mig att leverera produkter i tid till mina egna kunder när materialbeställningar jag gjort levereras fem veckor försenat. En negativ dominoeffekt. Under textilmässan i Helsingfors tidigare i år hittade jag två agenter att samarbeta med, vilket betyder att tygerna levereras till mig direkt från fabrik. Inga mellanhänder. Det blir en betydligt snabbare och mer transparent kedja då jag vet exakt varifrån tygerna kommer (yess, info om vilka fabriker jag använder ska läggas till på min hemsidor så småningom) och min plan är att övergå helt och hållet till det sortiment som agenterna representerar. 

Att jobba i trikå är tacksamt, eftersom materialet anpassar sig efter kroppen väldigt bra. Det var därför ett fiffigt material att börja jobba med vad gäller kläder. Trikå i stora volymer är dock väldigt svårt att sköta. Tvätt och skötsel av Nicolie produkterna är inte lätt (många missar exempelvis att klänningen tack vare sin tyngd ska plantorkas för att inte töja ut) och jag vill hellre leverera produkter som åldras vackert och är lätta att sköta. 

Sedan får jag även snopet erkänna något som jag länge vetat men inte velat erkänna ens för mig själv –  Nicole klänningen representerar egentligen inte mitt eget personliga formspråk, och har så aldrig gjort. Jag använder väldigt sällan klänningen själv eftersom den inte är jag. Jag tycker fortfarande att modellen är väldigt vacker på andra, även på mig, men jag känner mig inte hemma i den. Om jag vore en duktig entreprenör så hade jag struntat i den biten och fortsatt sälja sådant som andra vill ha, men jag är nog mer av en kreatör. För att finna glädje i det jag gör och orka jobba vidare så måste jag själv tycka om det jag skapar, starkt tro på det och själv vilja bära det. Nicolie klänningen har lärt mig det, och jag kommer även i fortsättningen att tacksamt ta emot tips och idéer av andra men jag kommer att lita på min magkänsla och egna intuition mer. De sviker mig sällan. 

Sist men inte minst, så finns det många andra företag som hakat på idén med multifunktionella maxiklänningar. Bymalina, Bubbleroom, Mert Otsamo… De multifunktionella klänningarna dyker upp lite varstans. 

Det handlar alltså inte om att Nicolie klänningen vore en dålig produkt. Tvärtom, så har den varit fenomenal på många vis och tjänar ett väldigt bra syfte än idag. Men det handlar om så mycket annat omkring själva produkten. Min första tanke var att ersätta tyget med en ny kvalitet från Italien. Jag kom så långt att jag sydde prover, sedan bröt Corona ut, Italienska fabrikerna stängde och …. Nä. Det kändes på något vis som sista tecknet att det är läge för mig att gå vidare. Så jag lämnar multifunktionen bakom mig, lägger trikån på hyllan för ett tag och tar ny fart. Ny affärsplan. Nya produkter. Till och med ny målgrupp.

Skål för det! 

Nicolie klänningarna säljs via e/s design nätbutiken så länge tyglagret räcker. (Länken utgör reklam för mitt eget företag). Det går självklart även att höra av sig till mig via mail med eventuella frågor elin@esdesign.fi. 

 

Mot nya tider. 

 

 

 

 

 

 

 

I krisen finner jag lugnet

Jag har inte skrivit på ett tag även om jag velat. Kanske för att jag inte riktigt vågat. Vi lever i tider just nu där det kastas mycket kritik och hat omkring överallt. Det är inget konstigt. Rädsla och ovisshet tar sig uttryck på olika sätt och det är fullt förståeligt att många saker upplevs som banala i jämförelse med kris och död. Vissa vänder sig till hat, andra till humor. Själv hör jag till den senare. Jag tänker ändå lägga privatlivet och de känslorna åt sidan och hålla mig till ämnet jag främst skrivit om här – företagandet ur mitt eget perspektiv.

Alla lider mer eller mindre både fysiskt och ekonomiskt nu. Även mitt förteg. För att uppnå mina omsättningsmål, och överhuvudtaget kunna lyfta någon lön, borde jag dra in ungefär 5000 € i månaden. Början på året har sett bra ut. Men sedan PANG. Allt står still. Det säger sig självt att läget inte är lysande och jag borde kanske vara vansinnigt orolig. Men vet ni, på något konstigt vänster så är jag inte det. Mitt i denna kaotiska världskris så finner jag lugn. Kanske just för att mina problem är väldigt små. Några tusenlappar hit och dit spelar sist och slutligen inte så väldigt stor roll. Jag vet att det finns företag som mister miljonbelopp just nu. Jag lider med dem, men är inte en av dem. Istället ser jag denna ovissa tid som en möjlighet för mig att förverkliga allt det jag inte hunnit med. Att starta om från ett städat, desinficerat bord. Det är nu jag vågar ta drastiska beslut. 

Jag söker de stöd som finns att få och har ett nätverk som kan hjälpa mig vid behov. Bankerna gör ett jäkla hästjobb just nu och jag är imponerad av deras tillmötesgående inställning och snabba tempo. Barnvaktandet är som att lägga pussel – det kräver ansträngning men det går. Arbetstiderna spretar men vi är ändå mycket tillsammans. Det känns som om min lilla värld är ett team där alla vill hjälpa varan. Det är väldigt vackert. 

Jag är orolig men inte rädd. Jag är på min vakt men lugn. Det kommer något positivt ur detta. Det är jag säker på. Livet går vidare, på ett nytt sätt. Så även E/S DESIGN. 

Foto: Rebecka Hägert

 

Att ständigt lära sig mer

Jag har längre varit ett offer vad gäller tid. Aldrig riktigt tyckt att tiden räcker till och många gånger haft det som en ursäkt för att inte göra det som jag borde. Jag gissar att du kan relatera? Insikten under de senaste året är att vi alla ha lika lite tid. Det spelar ingen roll hur hur många luncher jag skippa, hur tidigt jag stiger upp på morgonen, hurt effektivt jag jobbar – jag kommer alltid att uppleva att jag har mer att ge och önskar att dygnet vore längre. Så är det bara. Det enda som går att ändra är min egen inställning

På grund av tidsbristen har jag under en alldeles för lång period gett upp det här med att lära mig nya saker. Då syftar jag främst på jobbsammanhang. ”Jag hinner förfan inte” har det ekat i mitt huvud och så har jag maniskt jobba på i tron om att jag gör på rätt sätt. Vissa gånger har jag gjort rätt. Andra gånger inte. Men jag har varit för upptagen för att TITTA om det finns bättre alternativ.

Att delta i GROW var ett stort kliv mot att utvecklas och lära mig mer. Jag tvekade länge innan jag valde att delta. Det största steget var egentligen inte ekonomiskt utan det handlar om att ge av min tid. Vågar jag ge av den? Är det värt det? Kortfattat: ja. Fem gånger om. Jag märker att det inte endast händer något när vi har våra video-möten, utan även min inställning i det stora hela ändrar. Av bara farten har jag under det senaste halvåret lyckats baka in mycket mer möjlighet att lära mig nya saker. Allt från prissättning, till nya material på marknaden, till Couture sömnad, sömnadstekniker och hur man skapar fiffiga tabeller i Excel (yepp har lärt mig Excel på egen hand med hjälp av You-tube). Jag lyssnar på podd om självutveckling, bläddrar nästan dagligen i alla konstruktionsböcker jag har på jobbet, besöker kontinuerligt mina ”kollegers” kanaler (finska modeföretag) och inspireras av dem och läser böcker om kvällarna (just nu Fredrik Eklund, Sälj!).

Varje dag tittar jag på någon You-tube video – på arbetstid – som lär mig något nytt. Senast i raden lärde jag mig hur jag förstärker nacken på trikåplagg med hjälp av en elastisk list. Jag har aldrig gjort det tidigare och min lösning förr hade antagligen varit att strunta i det helt och hållet. Men med hjälp av You-tube, några prover och lite övning så behärskar jag nu tekniken och som resultat har jag en snyggare och framför allt mer hållbar produkt att sälja.

Surret i huvudet med alla idéer, mail och to-do listor kommer alltid att finnas där. Till viss del lyckas jag städa i huvudet genom att få ner idéerna på papper . Det finns även dagar då jag inte lyckas tackla allt utan stressen tar över. Det händer och det är okej. Men jag lär mig sakta men säkert att leva med surret, och unnar mig att ständigt lära mig mer ändå. Jobbet blir så mycket roligare då. Och resultatet bättre.

You-tube, böcker och poddar är gratis guld. Jag har äntligen fattat att nyttja det!

En källare med miljoner möjligheter

Det var med andan i halsen jag gick ner till källarvåningen i Fashion Center i Vanda. Inte endast för att jag var pikilite sen, utan främst för att jag var full av förväntan. Jag har sedan urminnes tider beklagat mig över hur svårt det är att hitta vettiga tyger att jobb med. Idag tog jag tag i problemet och besökte Polarstoff – textilmässan i Helsingfors.

Varför. Gjorde. Jag. Inte. Detta. Tidigare.

Efter idag har jag två nya agenter att jobba med vad gäller tyg. Willy Malmström stationerad i Helsingfors – finlandssvensk dessutom – och Suvi/Leros i Tammerfors. På mässan fanns egentligen över närmare tjugo agenter, men jag föredrar att välja några få som jag istället samarbetar mycket med. Deras utbud var dessutom väldigt omfattande. Allt från lyxig trikå till lyocell, linne och vardagstyger.

 

Hur det går till? Det har jag faktiskt lärt mig och skrivit om för åtta(!) år sedan då jag senast besökte en tygmässa. Väldigt lustigt. Skillnaden mellan då och nu är att jag nu har full koll på de olika materialen och förkortningarna. Jag behöver inte längre googla. Samtidigt var jag positivt överraskad över hur mycket nya kvaliteter och kombinationer det finns, som exempelvis viskos med invävd glitterpolyester på bilden ovan. Magisk. Jag var ändå mån om att idag endast plocka ut sådana tyger som jag tror mig använda. Det är ingen idé att drunkna i färgkartor som sedan blir daterade (yepp, ett faktum då jag jobbade i Helsingfors haha). Jag besöker hellre agenterna igen i deras egna utrymmen.

Sedan kan jag berätta att jag eventuellt har hittat ett nytt tyg till Nicolie Maxi klänningarna. Många har hört av sig och varit oroliga då jag nämnde att den modellen kommer att avvecklas. Jag ska senare berätta mer och hur och varför men målet är att ersätta den modellen med något ännu bättre. Detta kommer dock att ske först om några månader. Allt får ta sin tid. 

Inspirationen var abnorm idag och jag är väldig väldigt tacksam över de nya kontakterna. Största lärdomen var nog ändå att inte skjuta på de stora problemen. Åtgärda bara. Oftast går det lättare än man tror.

Sexton nya, fantastiska tygkvaliteter med tillhörande kompletta färgkartor är på väg hem till mig för att testas. Som att vänta på julgubben.

e/s design VOL 2

Företaget e/s design kommer att delas upp i två delar där bröllop och fest utgör en del och smarta businesskläder utgör den andra. Min mest sålda produkt – Nicolie maxi dress – kommer så småningom att avvecklas och ersättas av något annat. Som tillägg till festkläderna kommer senare en kollektion brudklänningar (stor efterfrågan) och senare en helt ny affärsidé som inte har med kläder att göra men som kompletterar festtemat.

År 2020 kommer jag dock att fokusera på den senare av de två delarna – smarta business kläder. Varför? För att jag vill vara en del av er vardagsgarderob och erbjuda möjligheten att få tag på kläder som är måttanpassade efter den egna kroppen. Det hantverket kan jag. Jag har även öga för att skapa moderna men klassiska plagg som funkar långsiktigt. Det faller mig naturligt. Och jag vill skapa kläder som jag själ kan använda. Jag tror det blir bäst då.

Utöver nätbutiken kommer jag även i fortsättningen att göra andra projekt, främst större sådana i samarbete med företag och föreningar. e/s design finns just nu hos fyra uthyrningsföretag runtom i Finland. Dem vill jag jobba mer med och utvidga även till liknande företag i Sverige. Snart finns e/s design till förfogande även i Vasa genom en helt ny försäljningsmetod som inte ännu provats. Det blir spännande att se om och hur det fungerar! Små projekt faller bort och föreläsandet likaså. Traditionella återförsäljare är inte heller aktuellt de kommande åren. Jag sätter hellre mer krut på min egen nätbutik. 

En gammal bild från Gdansk 2018. En av flera produkter som aldrig lanserats. Detta beskriver stilen på vardagskläder som jag är ute efter. 

Pust. Där har vi vad som händer. Jag har försökt skriva ett inlägg om detta i flera veckor men inte kommit någon vart, så jag raderade allt och skrev rakt på sak vad som sker. Förklaringarna tar vi senare, i etapper (att avveckla min bäst säljande produkt låter kanske inte logiskt men det finns orsaker bakom).

Jag har ingen aning om detta kommer att fungera. Om vardagskläder är något jag kan sälja eller om jag gräver min egen grav då jag tar ett steg tillbaka från multifunktionella festkläder. Men jag har länge känt att jag inte riktigt är på helt rätt spår. Jag har såsat på lite grann och saknat den där riktiga arbetsglöden. Jag ställer höga krav på mig själv och resultatet. Det har mycket med det att göra. Jag vill göra fenomenala grejer men har inte känt mig fenomenal den senaste tiden. När sedan polletten trillade ner för någon månad sedan och jag kom på att dela upp företaget, så kändes plötsligt allting självklart. Orken och ivern kom tillbaka. Jag har till och med vågat delegera bort en del arbetsuppgifter, vilket även är ett måste för att detta ska fungera. Dessutom lutar det mot att ett nytt arbetsutrymme som jag varit intresserad av snart blir ledigt. Större, ljusare, mångsidigare. Såklart även dyrare. Men där kan flera projekt förverkligas parallellt och flera personer jobba samtidigt. Bitarna faller på plats. Mycket har jag GROW4 att tacka för. Utbildningen har verkligen tvingat mig att fundera igenom saker och ting (inser att jag delat med mig väldigt lite. Ska åtgärda det). 

Det knepigaste just nu är att hitta material och utveckla nya produkter samtidigt som beställningar av de existerande produkterna ska produceras och levereras till kunder. Om jag hade råd hade jag nog stängt ner nätbutiken en månad, jobbat röven av mig, för att sedan göra en  stor ny-lansering med de två olika indelningarna, men buffert till det finns inte (jag behöver omsätta ca 4000 € momsfritt varje månad för att snurra på). Där har vi en stor kaka jag kommer att jobba mycket med under 2020 – ekonomi. Jag har aldrig varit intresserad av att tjäna stora pengar och därför inte ens haft någon vettig budget tidigare men insåg förra året att en stabil ekonomi och framför allt en buffert resulterar i bättre kreativitet, bättre arbetsmotivation, ork, frihet och i slutänden mindre stress och bättre resultat. Allt blir bättre med en stabil ekonomi, även om pengarna i sig inte motiverar mig.

Att sådant. Brutalt ärligt och ofiltrerat. Jag är hoppfull och ivrig men samtidigt livrädd. Jag har accepterat att företagandet kommer att kännas så väldigt ofta för mig, men det är det värt. 

e/s design VOL 2 inleds.

Min sparringpartner

En uppgift vi fick under den första träffen med GROW teamet var att skaffa oss en egen sparringpartner. Idag besökte jag min på plats i hennes karkkifabrik i Ingå. Viken lyx att kunna luncha på det viset!

En sparringpartner är någon du ringer kontinuerligt för att kort redogöra vad inom företaget som behöver göras, vilken prioritetsordning de olika uppgifterna har och slutligen – har du fått det gjort? Samtalen ska gärna vara korta men konsekventa och annat svammel kan med fördel lämnas bort. Det handlar kort och gott om att få en push i ryggen för att verkligen agera. Det som fäller många företagardrömmar är nämligen just precis det – för mycket tanke, för lite action.

Sagt och gjort. Sedan några månader tillbaka pratar jag med min sparringpartner en gång i veckan, närmare bestämt med Camilla från Caramilla.

Hon gör godis. Jag gör kläder. Två totalt olika branscher. Men i övrigt tycker jag vi på många sätt är väldigt lika, både vad gäller lynne och livssituation. Det var därför jag ringde Camilla från första början, även om vi inte ens känner varan. Jag hade en känsla av vi två kan funka ihop i det här. Så blev det. 

Istället för att sedvanligt ringa så bjöd jag idag in mig själv till Camillas fabrik. Roligt att även träffas personligen och då även prata lite mer. Sedan tycket jag det är ohyggligt spännande och inspirerade att lära sig om andras processer, även om det inte har med kläder att göra. Älskar maskiner, system och att se det färdiga resultatet, som förövrigt smakar väldigt väldigt gott. Mumsade i mig en halv påse citronkarameller i bilen hem.

Insikten är nog att jag har varit för upptagen med mina egna process och idéer. Det är först nu, när jag lärt mig lyssna, som jag märker hur mycket jag kan få ut av andras. Det är dessutom uppfriskande att prata med någon som inte är familj, vän eller på annat sätt känslomässigt engagerad i frågor som rör mig och mitt företag. 

 

Tack Camilla! Vi hörs igen nästa tisdag.

Ps 1. Vi åt sallad till lunch. Spriten hävdade Camilla att endast används till rengöring av maskiner 😉

PS 2. Riktigt så tjusigt som på sista bilden hade vi inte. Den bilden är lånad från Caramillas instagram.

 

Ett spretigt februari

För två veckor sedan var jag in till Helsingfors på ett frukostmöte med härliga Michaela Finne. Förra måndagen spelade jag in podd i samma stad men briljanta Linn och Anne från Bertills&Jung och torsdagen var jag på ett möte  – igen i Helsingfors – gällande ett eventuellt stort projekt. Tackar och bockar för den smidig tågtrafiken mellan Karis och Helsingfors. 

Februari är definitivt en spretig månad där mycket händer. Förutom ytterligare ett par vändor till Helsingfors så ska min affärsplan finslipas, förberedas och senare presenteras vid mitt första examenstillfälle av totalt tre för GROW4 utbildningen. Sedan polletten trillade ner för några veckor sedan så har jag jobbat fram en helt ny(!) affärsplan och ju mer jag funderar på och pratar med andra entreprenörer om idén, desto säkrare blir jag på ett detta är vad e/s design ska syssla med. Snart, mycket snart ska jag förklara mer.

Denna vecka ska jag dock grotta ner mig i prototyper och mönster och färdigställe tre nya produkter. Jag har äntligen hittat några tyger som känns bra att jobba med (främst vävda tyger men även ett i sammet) och är fem före färdig. De slutgiltiga proverna ska sys i storlek S/36, mönstren skickas till Malena i Uppsala för att graderas till fler storlekar, och så återstår den krångliga biten den här tiden på året – fota produktbilder. Det är ju så hiskeligt mörkt hela tiden. I mars får jag hjälp av praktikanter med styling och foto. Ser mycket fram emot det. 

Med det säger jag trevlig vecka! På fredagen ska jag presentera tre nya produkter och – hör och häpna – en video. Yep. Jag ska tydligen bli You-tuber. Vart är världen på väg…

Prototyp på Kim dress i linne/viskos.