Att hellre börja någonstans än att inte börja alls

Förra veckans onsdag avslutade jag en kurs jag hållit för vuxenstuderande vid Axxell, med temat sociala medier och näthandel.

Ja man kan tycka att det är lustigt att jag ska lära ut dylika grejer då jag själv är grön inom området. Men det är precis därför. Kursdeltagarna börjar från noll och befinner sig i liknande sits som jag gjorde för tre-fyra år sedan. De har ett intresse (guldsmide eller textil hantverk i det här fallet), kanske en idé, men ingen kunskap om hur det ska förvekligas och säljas. Tanken är att jag bjussar en snabbspolad version hur man kan komma igång med näthandel. Både praktiska grejer och konsumentskyddslagen och fakturering och så vidare.

Men till saken. Varje gång jag håller denna kurs (fjärde gången nu?) så är det alltid någon som poängterar att man absolut inte ska göra en egen nätbutik med hjälp av färdiga plattformer. Det blir inget bra. Man ska överlåta det till professionella. Att Wix och dylika program är förkastliga och avskys av professionella webbdesigners.

Och jag håller fullständigt med. Det är alltid bäst att anlita ett proffs. Man ska även låta frissan färga håret på en och gå till tandläkaren regelbundet och skippa halvfabrikat och träna med PT för bästa resultat och donera pengar till välgörenhet och fylla halva tallriken med grönsaker och sova 8 timmars nätter… Gör man det? Kanske. Kanske inte.

Min poäng är att våra beslut och prioriteringar påverkas av kunskap och intresse. Vi kan informera och lära någon annan det den inte vet och kan. Kanske det leder till något. Men vi kan inte tvinga någon annan att ha samma intressen och prioriteringar som vi själva har.

Min prioritet är inte att ha den snärtigaste hemsidan. Det är produkterna och budskapet ja vill leverera. Inte hemsidor. Jag inser att de går hand i hand och i något skede blir det aktuellt att bygga om min egen nätsida helt och hållet av ett proffs, främst för att skräddarsy vissa funktioner. Även låta fotograf kirra bilderna. Stylist. Marknadsförare… Men om allt detta hade varit en förutsättning för att komma igång och dessutom pröjsa tusentals euro för det, hemma-mamma som ja var, ja så hade jag nog inte börjat alls. Är det då inte bättre att börja med något okej, som en gratis plattform likt Wix, än att inte börja överhuvudtaget?

Jag och några miljoner andra Wix använder tycker i alla fall det.

PS. Många av de mest framgångsrika företagsidéer har fötts av en slump. I ett garage någonstans av helt vanliga människor med specifika intressen. Det är häftigt.

Längtan efter ensamma lediga dagar

Vad som skulle bli en ledig fredag med barnen slutade med jobb. Mina föräldrar har tagit höstlov och erbjöd sig ha barnen över dagen. Frestelsen blev för stor för att motstå. För ja, en extra arbetsdag för mig är guld då dagistiden är knapp. Dylika spontana arbetsdagar brukar jag unna mig att jobba med exakt det jag känner för. Just idag blev det fotografering hemma i vardagsrummet och möte med banken.

Dit for den dagen och när jag satt i bilen på väg för att hämta barnen så insåg jag något olustigt. Sedan våra boys föddes så har jag – vad jag kan minnas – aldrig haft en ledig dag ensam i vårt hem. Jag har antagligen blivit erbjuden möjligheten ett antal gånger, som i fredags, men alltid sysselsatt mig med jobb. Aldrig egentid. Såklart har jag varit utan barnen på diverse resor eller fester men aldrig hemma i många timmar med inget annat än dötid. Det blir lätt så med eget företag. Det finns alltid jobb att göra och när jobbet är en hobby så sitter jag ofta med näsan i datorn tills händerna är iskalla och axlarna domnat.

Just idag när jag valde att jobba hemifrån så märker jag att det är något jag saknar ohyggligt mycket. Inte kalla händer och sjuk rygg utan att vara ensam i vårt hus för en hel dag. Ledig. Greja på med diverse. Kanske träna. Kanske se på en serie (ett år sedan sist?). Det vore något.

 

Vidgar vyerna – och min finska

Onsdagen tillbringade jag i Helsingfors för ett samarbete med FEDITED, en marknadsföringsbyrån inriktad på små ekologisk finsk design. Jag är fortfarande grön vad gäller marknadsföring då jag inte riktigt varit i behov av det. Sociala medier har skött den biten åt mig vilket är något som inte hade varit möjligt för bara fem-sex år sedan. Instagram är GULD för dagens småföretagare.

Men mitt företag växer och så även kapaciteten och kostnaderna. Finlandssvenskarna har redan hittat mig (TACK TACK TACK <3) men det finns mycket kvar att utforska i vårt eget land. Nästa steg är att nå ut till de finskspråkiga finländarna. Fotograferingen vi hade med FEDITED och Karita Tykkä är ett första steg i den riktningen. Tidtabellen var tight så jag har ingen uppfattning om resultatet, men vi väntar och ser.

På mig hade jag Ellen blouse. Det är något speciellt med att kliva in i ett möte i egen design. Rak rygg. Huvudet högt. Då spelar det inte så stor roll att finskan inte är perfekt.

Veckoschema – mer rutin i jobbet

Framför mig har ja nu något jag aldrig mer trodde jag skulle se – ett veckoschema. Likt det man hade i lågstadiet. Rullande system. Varje måndag lika som den förra. Känns mystiskt men samtidigt befriande.

Det är boken Effektiv tidshantering av Bosse Angelöw som har inspirerat mig till detta. En bra bok som jag rekommenderar till den som tycker att tiden inte räcker till, vilket – rätta mig om ja har fel – gäller de flesta i dagens hysteriska samhälle. I boken presenterades mycket sådant som jag själv upplever som självklarheter, men även idéer som helt gått mig förbi. Som att ett schema är väldigt viktigt för att få tid till allt. Eller snarare ta sig tid till allt.

Flexibiliteten i att vara egenföretagare är guld. Som Linn fiffigt skrev förra veckan så är det knappast en frihet. Man jobbar som en blådåre men väljer att göra det och trivs i den helheten. Det valet gör det värt allt kaos. Vad jag däremot insett är att jag ofta stressar som en hullu med vissa arbetsuppgifter (sömnad), ägnar allt för mycket tid åt en del grejer (mail och fakturor) och så de där uppgifterna som typ aldrig blir gjorda utan bara skjutsframskjutsframskjutsfram i all oändlighet tills det är panik (bokföring). Vissa grejer uteblir ofta helt och hållet (lunch och städning). Det blir ohälsosamt, ineffektivt och orsakar onödig stress. Därför provar jag nu att följa ett veckoschema där tid för alla dessa olika uppgifter spikas.

Nu kan man tycka att detta kväver min så kallade frihet som företagare, vilket även var min första tanke och orsaken till att jag tidigare inte haft ett schema. Men nej, jag kan fortfarande stå på huvudet en torsdag morgon om jag så vill. Det enda som då bör göras är att torsdagens morgonprogram flyttas någon annanstans. Kläms in på en lördag eller förlängd arbetsdag följande vecka, exempelvis.

Schemat är alltså inte skrivet i sten utan kan ändras vid behov.  Vi märkte exempelvis genast att  städningen inte ska ske i slutet på veckan utan istället på tisdagen, dagen innan vi packar in veckans leveranser. Det är lättare att packa snyggt utan en massa damm och skit i knutarna, helt enkelt. En annan grej som är viktigt att planera in är tomrum. Ja som ni alla vet så ploppar det ofta upp en och annan (typ tusen) oförutsägbar arbetsuppgift och då kan dessa betas av i tomrummet, och inte en fredag kväll när resten av familjen äter salamipizza framför Idol. Och så har vi dagistimmarna som påverkar mitt schema. Vi nyttjar endast 88 timmar dagistid i månaden för Charlie så många måndagar är jag hemma med honom. Varje fredag hemma med båda barnen. Planera runt dessa dagar.

Sedan skiter det fullständigt på sig ibland också. Sjuka barn. Mosig hjärna. Elektronik som krånglar. Men då skyfflar man upp skiten nästa vecka och tar nya tag. Lämnar bort något som kan lämnas, som att blockera nya kundprovningar eller delegera mer sömnad åt Laila, och jobba ikapp.

Detta tankesätt har på kort tid gjort underverk för min hjärna som tidigare burit omkring på allt för mycket information och ”komma-ihåg” grejer. Nu följer jag mitt veckoschema och fyller i andra uppgifter och möten i kalendern på rätt dag och behöver inte fundera på det mer innan dagen kommer. Sjukt skönt.

En av mina bästa vänner har länge pratat om kalanteriahallinto under våra promenader. Äntligen vet jag vad hon snackar om och fattar hur viktigt det är för produktiviteten. Prova du också, eller kanske du redan gör detta? Mera tips? Jag vill veta. Suger i mig likt en svamp.

Nu – ut och gå med ovannämnda vän.

Och så kom dippen

Totalt jäkla förstörd. Som ett tjockt täcke som ligger över mig, både fysiskt och mentalt. Kroppen väger bly och tankarna är så många i huvudet att de krockar med varan och orsakar komplett kaos. Som en bikupa attackerad med Raid.

Jag kallar det för dippen.

Efter intensiva arbetsperioder som slutar med en grande finale – som lanseringen av får nya blus och klänning i söndags – så drabbas jag ofta av en brant nerförsbacke efteråt. Eller kanske mer en grop som är svår att kravla sig ur. ALLT känns fel och jag blir så OLIDLIGT trött att det är tungt att ens existera. Låg bokstavligen i fosterställning i soffan på måndag eftermiddagen med två barn som klättrande på mig.

Det här har hänt mig förut och jag har lärt mig att inte överreagera utan istället acceptera, ta emot, och droppar precis allt som ”borde” göras. Inte motarbeta eller kämpa eller ens försöka åstadkomma något utan bara ligga still och sluta tänka, i synnerhet på allt som har med jobb att göra. Jag tror det kallas vila.

Och det var exakt det jag gjorde. Efter en stund i soffan gick jag ut med barnen på gården. Byggde på Sigges garage. Åt salta kex. Läste bok. I säng tidigt. Och på tisdagen jobbade jag inte alls utan tillbringade förmiddagen på sjukhus med Charlie som skulle göra allergitester, lägligt nog.

Jag skriver inte detta för att få tröst eller sympati. Det får jag redan av mina närmaste. Jag vill snarare nå ut till dig som befinner dig i din egen dipp, och påminna att alla har tunga dagar och perioder och det är okej, så länge man inte fastnar där allt för länge. När det händer – inte om utan när – så gäller det att veta hur du ska hantera det och ta dig oskadd ur gropen. Första gången detta hände mig trodde jag allvarligt att allt var över. Att ja skulle lägga ner hela företaget och börja med något annat. Skita i allt. Min värld kastades upp och ner. Men erfarenhet gör en klokare som tur och idag vet jag att det gör över, så länge jag tillåter mig själv att strunt i allt några dagar.

Det finns nog inte en enda jäkel där ute som drivit företag på rosa moln och konstant glada miner. Alla har motgångar och problem att lösa och ju mer jag lär mig om entreprenörskap och företagande och lyssnar på andras historier, desto tydligare blir det att allt till stor del handlar om just det. Att hantera och lösa problem. Varje dag. Hela tiden. Det är sällan vi ser och läser om problemen dock.

Inte undra på att man behöver en fet paus nu och då.

Imorse, efter tre dygn i dimma, märkte jag att trasslet i hjärnan började reda upp sig och kroppen få tillbaka sin energi så jag droppade av barnen hos min mamma och åkte till jobbet. Struntade i to-do listan och gjorde exakt det jag kände för, vilket resulterade i sex färdiga klänningar och några inpackade leveranser.  Att vila hjärnan helt från jobb funkar för mig och väl tillbaka är jag som effektivast när jag gör det jag vill.

Dippen är över för denna gång och jag längtar tillbaka till jobbet. Till nya problem att lösa.

Fake it until you make it

I kommersiellt samarbete med e/s design

Undrar om de stora modehusen fotar produktbilder med en ettåring sovandes i soffan bredvid? HAHA. Knappelunda. Men vet ni, man gör så gott man kan och ska bilder fotas med icke existerande tid så blir det såhär. Modelleran, kläderna, leksakerna, skruvdragaren (?) och barnet föste jag fem centimeter utanför bildramen. Bra blev det. Och nya Ellen klänningen och blusen är nu ä-hääääääntligen tillgängliga i nätbutiken här (adlink, borde jag skriva här gissar jag). SOM vi jobbat med detta och än är inte allt klart. Men hjärnan behöver vila från dessa plagg en millisekund. Återkommer vad gäller klänningens och blusens förträfflighet lite senare.

Ellen blouse.

 

Kotirotta i Milano

Sent på söndag kväll kom vi hem från vår förlängda helg i Milano. Tanken att väcka barnen följande morgon och genast skjutsa iväg dem till dagis var inte alls gemytlig så jag lät barnen sova och så åt vi morgonmål hemma istället. Lugn morgon och kort arbetsdag för mig där jag egentligen bara hann gå igenom veckans to-do lista med Laila och komma ikapp med mailen innan barnen sedan skulle hämtas igen. Men värt det. Lyxen att kunna välja själv. Bello.

Milano var najs. Inte min nya favvostad (Malaga toppar där)  men vi mötte upp våra bästa vänner och mycket handlar nog om vem man upplever saker med. Dessutom hade vi inga måsten. Fyra dagar ledig tid att göra exakt vad jag vill tillsammans med några av mina favorit personer. Bäddat för succé. Att vi sedan bodde alla tillsammans i ett gigantiskt hotellrum mitt i smeten gjorde inte saken sämre.

<3<3<3

Under flygresorna läste jag en grymt bra bok, Den osynliga elefanten av Matthew Sword, och fick grym pepp att strukturera upp jobbet bättre. Ska återkomma till boken och de punkter jag tog tillmig allra mest. För ja – även om resandet är trevligt på femtioelva sätt så är jag absolut ingen resefantast. Längtar sällan. Ryser snarare av välbehag när jag öppnar dörren till vårt eget hem igen och allt vad det innebär med barn och jobb och rutiner. En tvättäkta kotirotta. Men en förlängd helg borta nu och då slår sällan fel. På något magiskt vis verkar vardagslivet och jobbet så mycket mer självklart efter en resa och alla problem blir plötslig lättare att lösa. Kanske det går under benämningen reflektion.

Under resan kunde jag testa vår nya blusmodell Stella blouse och Ellen blouse, redo att lanseras inom en vecka. Väldigt förväntansfull då detta är något helt nytt.

e/s design på 30 minuter

Idag var det då dags att ställa sig på scen och prata om mitt företag e/s design och hur jag byggt upp företaget. En smula absurt men ändå roligt att kategoriseras som ”ung och inspirerande entreprenör”. Tackar arrangören Lotta Werthmann så hjärtligt för det. Jag inledde och var en av tre programpunkter. Väldigt skoj att träffa Corinne & Ellen samt härliga duon Sam Zimon. Deras nya låt som vi fick tjuvlyssna på har gryyymt bra flow! Roligt att se det där glittret i ögonen när någon verkligen är passionerad

Jag har föreläst en del tidigare och vet att jag klarar av att prata inför publiken, även om det som idag råkar vara 200 pers. En liten parentes är att jag själv led av grym scenskräck då jag gick i gymnasiet. Sådant går att träna bort och jag är tacksam att jag verkligen gjort det. Vad som däremot var annorlunda och lite nervigt idag var att prata om mig själv. Mitt företag. Hur jag tänker. Det har jag inte gjort innan utan mer pratat om klädindustrin med fokus på fakta, vilket jag ägnat mycket tid åt att förbereda och även tagit betalt för. Denna föreläsning gjorde jag gratis i hopp om att kunna inspirera någon annan som ruvar på en bra idé.

Jag tog mig därför tiden att bygga upp en helt ny föreläsning och med så knapp tid som 30 min så satsade jag på fyra punkter. Eftersom denna föreläsning kanske förblev en engångsgrej så delar jag gärna med mig kortfattat av den här. Som Corinne sa – man förlorar inget på att dela med sig. Skippar intron då majoriteten av er redan vet vad jag sysslar med och hoppar genast till de fyra punkterna. Håll i er nu för detta blir längre än vanligt. Kasta gärna in en fråga om något förblir oklart.

1. Kunskap som grund.

Mitt företagskoncept bygger på teknisk kunskap där vi skapar kläder själva helt från början, utan att behöva involvera någon annan part. Vi designer, konstruerar och syr själv – för att vi kan. Det håller dessutom kostnaderna nere. Utan min utbildning hade mitt företag inte kunnat se ut på det sättet som det gör. Så är det. Jag är därför evigt tacksam för Formgivarutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia och de fyra åren jag fick där. Jag råkade hitta rätt plats på första försöket och hade iver och energi att lära mig mycket. Inte alla förunnat.

Att sedan efter studierna jobba för det modeföretag där jag gjorde min praktik var väldigt fiffigt eftersom jag då fick konkret erfarenhet och insikt i vad det på riktig innebär att jobba med kläddesign. Dessutom fick jag betalt för det. Lottovinst!

2. Våga nischa sig

I dagens digitaliserade samhälle konkurrerar vi med hela världen. Hur ska jag då nå ut med mina kläder när vi har HM, Gina Tricot, ellos, Nelly och tusen andra nätbutiken med förmånlig kläder?

Det gäller att hitta sin nisch. Något unikt eller något att bli bäst på, gärna både och. Multifunktion, Slowfashion och inhemsk tillverkning – jag känner inte till ett enda företag som sysslar med samma sak som jag gör och orsaken till att företaget tagit fart så pass bra är antagligen att jag lyckats skapa ett tillräckligt tydligt koncept som kunden kan förstå och vill stötta. Det betyder såklart inte att jag är felfri, men jag försöker verkligen skapa något bra.

Utan tydligt koncept kan verksamheten bli för flummig och jag själv tappa fokus. Jag har vågat  droppa sådant som inte får pulsen att höjas och satsat på en tydlig nisch!

3. Tydliga mål

Utan mål vet jag inte vart jag är påväg. Utan mål vet jag inte vad jag har åstadkommit. Målen jag sätter upp är riktlinjer för alla mina beslut.

Jag planerar mina mål genom traditionella mind maps minst en gång om året, det vill sägs klottrar ner på ett tomt papper. Här gäller det att både vara realistisk – vad kan jag på riktig uppnå – samt en smula orealistisk – vad är det snudd på omöjliga men som jag ändå vill få gjort. Fyll på med siffror, antal och datum så har vi en konkret grund att jobba vidare med. En morot.

Jag har tidigare berättat i bloggen om mitt mål med 50 klänningar på ett år (2016) – som nu drygt två år senare är vårt månadsresultat. Samma exempel nämnde jag under föreläsningen. Det lyfter fram hur bra det är med konkreta mål och att även komma ihåg att fira när man väl nått dem. Jag samlar därför alla mind maps på ett ställe och bläddra tillbaka ibland.

4. Mental träning

Många tränar muskler på gymmet för att bli starka och uthålliga. Kanske snyggare på köpet. Vad vi ofta glömmer är att hjärnan fungerar som en muskel – när vi sluta träna den blir den svagare.

Kroppens naturligt reaktion då man stöter på motgångar eller faror är att lägga benen på ryggen. ”Jag kan inte, det går inte, det här klarar jag inte av…”. Sådana tankar är naturliga men kan tränas bort. Jag tränar medvetet upp mitt mod och ett positivt sätt att hantera det som känns svårt. Det borde alla göra som vill högprestera. Detta förklarar antagligen varför våra finska toppidrottare så ofta underpresterar i tävlingar – vi ligger efter med mental träning i det här landet helt enkelt. Huvudet håller inte. Hur kommer det sig att folk inte fattar det?

Jag är ingen idrottare men behöver ändå både fysisk och mental träning för att bibehålla ett positivt tankesätt även när det uppstår problem och känns tungt. Gymmet besöker jag ett par gånger i veckan. Det räcker. Min mentala träning får jag genom att lyssna på inspirerande poddar medan jag jobbar (Framgångspodden är suverän!) samt läser olika böcker inom temat på kvällar (recensioner på gång).  Något jag glömde nämna i presentationen är att jag även får en hel del av min mentala träning genom att skriva blogg. Då tar jag mig tiden att tänka efter och verkligen fundera vad jag tycker. Fundera – när har du själv senast suttit ner i en kvart i lugn och ro och funderat vad du tycker om något? Utan telefon som distraherar?

Utan mental träning hade jag aldrig orkat. Det har förändrat mitt liv. Utan överdrift. Och de perioder jag glömt bort den mentala träningen har jag varit fem före väggen.

Det var kortfattat vad jag pratade om idag. Kommentarer till detta? Bidra gärna med egna tankar, speciellt om du tycker eller fungerar annorlunda är jag. Sedan är jag ingen tvättäkta föreläsare utan det är något jag tränat upp för att klara. Därför är jag ofta obeskrivligt trött efter dylika grejer. Återhämtar mig genom att baka kladdkaka med Sigge. Äter mycket smet. Firar.