Förändring är svårt. De flest av oss påstår att vi vill ha förändring. På jobbet , i relationen, hälsa… Men när det väl kommer till kritan – till och med när förändringen serveras framför oss på ett silverfat – så är den fruktansvärt svårt att ta till sig. Jag är inget undantag. Det är med gigantiska hästkrafter och en stor skopa ångest som jag utvecklat det nya konceptet för mitt företag. Nu när det klubbats igenom, när flera av mina tidigare produkter har avslutats (ångest ångest) och det nya konceptet är på gång så känns det helt rätt men samtidigt nervigt, nytt och lite oklart. Jag prövar mig fram, helt enkelt.

Det finns två orsaker huvudsakliga till att e/s design konceptet förändras, båda vilka jag nämnt tidigare.

  1. Jag har ständigt lite mer beställningar än jag klarar av.
  2. Jag trivs inte med kvantitet.

Det är kanske lite av ett lyxproblem att ha mer beställningar än vad jag klarar av, kan man tycka. Trots det når intäkterna ändå inte till den nivå jag vill. Mycket jobb borde generera mycket intäkter. Visst gör det det även för mig men någonstans i mitten brister det och den extra arbetsbördan, utöver 40 timmars veckan, är inte lönsam. Kostnaderna skenar även iväg i form av förhastade, kortsiktiga beslut, många materialbeställningar och slarv. Yepp, jag gör mera fel då jag är stressad. Det vill jag förändra. Jag älskar att jobba och det är till stor del en hobby som får flyta in i vardagen – jag sitter gärna och editerar produktbilder på kvällen medan manen kollar någon serier – men alla arbetstid bör vara värdefull och generera något.

Sedan har vi det här med kvantiteten. Jag trodde att det skulle vara härligt att kunna gömma sig bakom en nätbutik och ”team e/s design”. Att inte vara i personlig kontakt till kunden. Jag hade fel. Jag tycker det är väldigt obekvämt att leverera produkter till en människa jag inte vet något om. Till viss mån är detta något jag behöver vänja mig vid, såklart, men jag vill även ha en närmare kontakt till mina kunder. Veta vem hon är, vad hon gör och på vilket sätt jag bäst kan underlätta hennes vardag. Hellre färre och bättre än många, både vad gäller produkter och kunder. Jag vill veta vem du är. Om jag sedan designar och tillverkar produkter som jag personligen älskar så är det inte ett problem för mig att vara ansiktet utåt för mina egna produkter. Det har jag märkt av erfarenhet. 

Idealkunden just nu då? Hon heter Helena, är 37 år. Jobbar som avdelningschef på en bank sedan några år tillbaka. Hon har två barn i skolålder. Helena är intresserad av kläder men att bolla karriär med familj innebär en del kompromisser. Att strosa i butiker är någon som hon prioriterat bort och Helena köper därför ofta kläder från samma butiker om och om igen, helst flera kompletta outfits åt gången. Inte sällan samma modell i flera färger. Helena klär sig inte i trender, men gärna modernt och gillar det lilla extra i plaggen. En speciell skärning, någon intressant detalj eller en ovanlig färg. Bekvämlighet går dock alltid före utseende och Helena lämnar gärna in kläder till skräddare för att justeras eller lappas…

Jag skulle kunna fortsätta beskriva Helena i detalj, men jag tror du får en uppfattning om vem jag har i tankarna. Observera dock, att när jag beskriver min ideal kund så handlar det inte om att alla ska vara en Helena. Såklart. Jag är själv ingen Helena! Mina barn är små och jag jobbar definitivt inte på bank och behöver inte heller klä mig representativt på jobbet (ensam med mina leggings i studion hehhe). Det handlar inte om att utesluta alla som inte är Helena men tanken på Helena hjälper mig inför varje beslut, att välja bland alla tusen alternativ. För tro mig, dom är oändliga. Det finns lika mycket önskemål som det finns människor på planeten och försöker jag vara alla till lags så blir det äggröra av alltihop. Allt från färgval till material och produktfotografering, inpackning och leverans, och allt där emellan, påverkas av tanken på Helena.

Jag vill förmedla att det är jag, en designer och sömmerska, som står bakom e/s design och inte en kedja med produktion utomlands. Jag vill att kunderna ska känna mig och vise versa. Därför är det mitt fejs man nu ser på startsidan.

Det nya koncepter handlar om att leverera kvalitativa produkter till kunder som behöver representativ klädsel i sitt jobb, uppskattar inhemsk design och värderar god service. Kort och gott. Produkten är självklart i fokus, men tjänsterna omkring kommer att ta allt större plats.

Jag är utbildad sömmerska och tillverkar alla produkter personligen. Det är unikt i dagens läge, och något jag vill utnyttja mer. Därför kommer jag att satsa mer på måttanpassade plagg, det vill säga att varje plagg kan och skall korrigeras enligt kunden kropp och önskemål. Mitt jobb är avslutat först sedan då standard storleken har provats och en måttanpassad version har skickats till kunden. Helena uppskattar att jag kan besöka henne på jobbet där vi tillsammans provar nya modeller, färger och noterar vad som behöver korrigeras. Hon uppskattar även att plaggen levereras hem till dörren eller till kontoret.

Det nya koncepter handlar om att leverera kvalitativa produkter till kunder som behöver representativ klädsel i sitt jobb, uppskattar inhemsk design och värderar god service.

I det stora hela så jämför jag mig nu med en privat tandläkare. Mer än gärna hjälper jag alla som hör av sig – inte med tandvärk utan med kläder såklart – men ibland har tandläkaren fullt och kan inte åta sig nya kunder. Det skulle innebära att de existerande kundernas service skulle lida, vilket jag inte vill. Min egen kapacitet får sätta begränsningar och jag vill just nu inte att teamet växer.

Om jag tillåter mig själv att gå händelserna lite i förväg med en utopi jag fantiserar om, så är det att om fem år jobba med endast samma kunder om och om igen, bestående av 35-40 kvinnor runtom i landet. Kvinnor som jag lär känna. Som känner mig. En ömsesidig förståelse och en möjlighet att skapa kläder tillsammans som passar just dem. Drömmen.

Så känns det i magen just nu. Arbetsivern som smyger sig på tyder på att det är rätt. Vem vet om jag tänker likadant om fem år, men det tar vi då. Det viktigaste är att jag ser fram emot måndagar igen. Faaaaantastiskt! 

Lämna en kommentar