Ribbat under

Jag vill tipsa om klädesplagget som har en central roll i mitt liv – det ribbade linnet.

Vi vet alla att det här med lager på lager är fiffigt, speciellt då det är kallt. Lager handlar om att lätt kunna anpassa kläderna och ta av sig när man kommer inomhus, men det handlar även om att baka in lager av luft i kläderna. Ribbade plagg har en randig struktur (varannan maska stickas avig) vilket blir som små luftfickor mot kroppen. Denna luft värms sedan upp av kroppen och reglerar temperaturen och därför känns ribbade plagg väldigt behagliga temperaturmässigt.

Men det finns en annan orsak till att jag använder ribbade linnen. Tackvare den randiga strukturen så anpasslig sig ribbat efter kroppen väldigt bra och slätar ut istället för att snörpa åt som ett korvskinn, vilket ett traditionellt trikålinne har en tendens att göra. Ett slätt trålinne ligger även för tätt mot huden och värmeregleringen blir därför inte lika bra. Svettigt när du går till bussen. Det, och så får jag helt enkelt angst när något spänner.

Mina ribbade linnen köper jag från HM – inga spetskanter eller krusiduller – och dessa på bild har varit i användning i 4 år (!). Hade tänkt fylla på med fler meeeeen allt är slutsålt på nätet. Voi voi.

Är du som jag, känslig för åtsittande kläder, så kan jag varmt rekommendera kläder med ribbstruktur. Speciellt närmast huden.

Positiv stress

Idag har jag avnjutit en heldag i studion. Det är svårt att få ihop jobbdagar nu när svärföräldrarna är på långsemester och sambon jobbar alla helger och flera kvällar. Jag kommer på mig själv med att sakna jobbet. Igår släpade jag Charlie med mig i brist på barnvakt och en ettåring på armen under kundprovning är svettigt kan jag meddela. Inkommande helg ska jag och Johan dessutom ta en välbehövlig minisemester i Köpenhamn, bara vi två. Inte möjligt att klämma in jobb då heller. Så idag njöt jag lite extra av en heldag i studion. Ensam. Det är min typ av vardagslyx.

Och jag har att göra. Listat i mitt häfte finns tjugotvå osydda beställningar som bäst. Om det stressar mig? Nej, egentligen inte. Det vanligaste problemet bland nyföretagare är att jobbmängden och kundunderlaget inte är tillräckligt stor. Då vore det ju jäkligt avigt att klagar när jag har händerna fulla. Istället vänder jag på steken och känner en ohygglig tacksamhet och iver att få förverkliga och producera. Man kan ha mycket att göra utan att vara stressad. Detta är något jag effektivt jobbar på att bemästra bättre. Inte klaga och oroa mig över problem som inte existerar. I morse ägnade jag istället några minuter åt att lista arbetet i prioritetsordning och bestämma vad som måste göras när. Insåg då att en del av jobbet kan vänta till nästa vecka. Mycket att göra men under kontroll med andra ord.

Kanske vi kan kalla det positiv stress.

 

Klädbytarkaffet och klädkategorier

I söndags var det då dags för vårt klädbytarkaffe! Nio kvinnor samlades hemma hos mig, snarvlade, drack kaffe och hittade ny-gamla kläder att ta med sig hem. Najs på alla sätt. Hittade själv några pärlor men blev framför allt av med sådant jag inte längre använder vilket är förvånansvärt skönt.

En diskussion som kom upp är det här med kläder för olika tillställningar. Vardagskläder. Gå-bort/jobb kläder. Festkläder. Finkläder. Tidigare fanns inte så tydliga gränser mellan dessa olika kategorier för min del. Jobbkläderna kunde lika väl användas till fest genom att endast byta ut skor och accessoarer. Fint så.

Meeeeeen så kom livet med barn och förändrade allt. Visst hade jag räknat ut att barn innebär kladd men att tröjan skulle vara nersnorad eller full med grötfläckar en nanosekund efter jag tagit den på mig – det var jag inte beredd på. Från att ha tvättat två maskiner egna kläder i månaden (fick sällan ihop en hel maskin) så går nu tvättmaskinen väldigt ofta, vilket även det sliter på kläderna ohyggligt mycket. Därför har det blivit väldigt mycket viktigare för mig att kategorisera kläderna så att det finns något kladd-fritt att ta på mig nu och då. Det händer ju att jag rör mig bland folk.

För mig är kategorin med vardagskläder störst och där är även slitaget högt. Ligga på golvet. Barn i famnen. Fläckar. Tvätta. Det mesta i denna kategori köper jag därför begagnat, även till barnen. Collegetröjor tål sjuhundra tvättar och i leggings vågar jag även gå ut med vagnen då jackan är lång. Praktiskt. Inte alltid vackert. Eftersom jag oftast jobbar ensam använda dessa kläder även på jobbet. Försöker undvika långkalsare där men ibland händer det.

Sedan har jag byggt upp en sparsam gå-bort kategori med plagg som jag kan ta på mig då vi vistas annanstans än hemma. Några tröjor och blusar. Tre par byxor. Sådant som jag låter bli att nöta hemma eller på jobbet och då även undviker att tvätta sjuttontusen gånger. Sedan är jag kanske lite tråkig vad gäller festkläder eftersom mina gå-bort kläder och festkläder är samma sak. Byter endast skor och kanske kastar på ett par örhängen. Dessa kläder övergår oberoende i något skede till vardagskläder när de blivit slitna.

Sista kategorin, finfest. Ärligt talat minns jag inte när jag senast gick på finfest. Ett bröllop sommaren 2016 kanske? Tragiskt. Denna kategori är inget problem numer eftersom jag alltid kan plocka någon av mina egna klänningar från e/s design. Praktisk arbetsförmån. Synd så händer det sällan.

Sedan har jag ytterligare en kategori som heter greja-på-gården kläder. Jeans som får ta en omgång målfärg och tröjor som får bli leriga av diverse trädgårdsprojekt. Jag gillar att dona utan att vara aktsam.

Så ser mina huvudsakliga klädkategorier ut men din fördelning är kanske annorlunda. Jag menar, bor man i höghus behövs knappast greja-på-gården kläder. Jobbar du med kundbetjäning behöver du däremot betydligt mer gå-bort kläder. Det är alltså fiffigt att notera det egna behovet och fylla på kläder i den kategori där det finns brister. Ofta blir det nämligen så, att vi ständigt köper samma saker och missar att köpa det som egentligen behövs. Minns hur min pappa svor hemma när familjen skulle på finfest och alla ungar (främst jag) gnällde att vi inte hade nåt att ta på oss. Helt klart miss i anskaffningen där. Eller bara kinkiga ungar.

Dessutom kan detta kategoriserande resultera i att du använder även de där halv-bra plaggen. Man behöver ju inte nödvändigtvis använda håliga långkalsonger hemma (note to self) utan de där gå-bort byxorna som blivit lite för slitna kan användas hemma. Så vågar man öppna dörren när det knackar på utan att skrämma slag på folk.

Notera behovet. Skanna igenom din egen garderob. Kategorisera. Och köp nytt där det behövs. Då har du alltid något att ta på dig. Till alla tillfällen.

Mental träning föreläsning

Nämnde tidigare att jag läser på om mental träning och strävar efter att svänga tankebanorna rätt i huvudet för att undvika stress och negativa vibbar. Livet är för kort för att älta i onödan – skrattade högt åt Linns bilhysteri eftersom det tidigare hörde även till min vardag – och vetni, vardagen känns så mycket lättare bara av att jag medvetet väljer att inte vara irritera, arg eller stressad över struntsaker. Så. Skönt.

Och mer finns det att lära! En kompis upplyste mig om att Jenny (som jag redan nämnde om här) erbjuder en öppen föreläsning om just mental träning i vardagen. KLICK – jag och några vänner anmälde oss bums. Tror det blir fem välplacerade eurosar.

Som bonus tycker jag ni alla ska titta på video nedan som jag ramlade över på Facebook. Tragisk, men verklighet för många. Själv har jag tagit flera stora kliv bort från en sådan inrutad vardag. Lyssna. Och fundera hur du vill leva.

Klädbytarkaffe med vänner

När det gäller kläder så är det ofta omväxlingen vi är ute efter, inte nödvändigtvis själva köpandet. Vad då bättre än att ordna klädbytarkaffe med med bunt vänner?

På initiativ av min syster och Elena ordnades ett klädbytarkaffe hos min syster för ganska exakt ett år sedan. Lyckad grej och vi lovade där och då att kaffet skulle bli årligen återkommande. Denna gång är det jag som bjussar husrum för klädbytet.

I praktiken går det till så, att vi skapar ett evenemang på Facebook och bjussar in några vänner som kan tänkas tycka om en sådan här grej. Inga pengar involverade. Tanken är att bli 10-15 klädbytare på plats. Var och en tar sedan med sig valfri mängd kläder och accessoarer och när dessa är upphängda på klädställningar så får man börja rota bland plaggen och plocka med sig hem lika många plagg som man hämtade (inte så petigt, ingen räknar). Där emellan dricker vi kaffe, mumsar bulle och snackar strunt.

Vågar påstå att alla hittade något ”nytt” att ta med sig hem förra gången. Tanken är alltså att byta snygga och hela kläder med varandra – inte bli av med slitna trasor och plocka med sig härligheter (vilket tyvärr ofta sker vid offentliga klädbyten). Det är den där härliga tröjan som hängt oanvänd i ett år som du ska ta med dig. Och de dyra jeansen som inte längre ryms på. Eller klänningen som inte blev så mycket använd som du trodde att den skulle bli. Eller något som du använt massor tidigare men nu plötsligt hänger orört. Guldkornen som inte används eller som du tröttnat på – det är de plaggen du ska plocka med dig till ett klädbyte. Prisklass och märke spelar ingen roll så länge kläderna är hela och rena och kan tänkas tilltala någon annan.

Som arrangör bjuder jag endast på husrum och kaffe samt klädställningar. Min syster och Elena bakar något gött. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag har plockat ut en hög inför klädbytet och redan nu mår mitt samvetet ack så mycket bättre när dessa plagg inte längre stirrar på mig i klädrummet. Det värsta som kan hända är att någon annan blir superglad över kläder jag själva ändå inte använder. Och så två timmars kaffekalas med vänner och bekanta på det. Det kallar jag win-win.

Störst, starkast och rikast

Jag läste detta inlägg av Isabella Löwengrip häromdagen. Inlägget handlar i korthet om sociala medier och hur du bör bygga upp dina kanaler för att skapa en helhet som genererar mycket följare och gynnar din verksamhet.

Jaaaaaahapp, tänkte jag. SÅ INTE jag. Jag har inga strategier. Inga algoritmer. Inga analyser. Inga tydliga trådar eller fagra färgskalor. Noll koll på följare, än mindre vad dessa vill läsa eller se.

Missförstå mig inte, Isabella har helt rätt enligt mig. I allt. Sociala medier har en enorm kraft och använder man dem fiffigt kan man skapa abnorma grejer (har tusen tankar om detta men får återkomma). Jag tycker såklart också det är ohyggligt viktigt med målsättningar, både kortsiktiga och långsiktiga, men ord som ”strategi” och ”miljoner” och ”störst” existerar inte i mina målsättningar.

Tro det eller ej men jag har inga ambitioner att bli stenrik i form av pengar. Det har aldrig varit min plan, även om jag länge vetat att jag vill jobba som företagare. Det är annat som lockar. Passionen. Friheten. Sambon skulle däremot uppskatta en mer kosing-inritad tankebana moaha, men pengar är inte rikedom för mig. Nödvändigt, såklart, men inte avgörande.

Mitt mål är att vara en lycklig, harmonisk människa med en sammansvetsad familj. Att älska och bli älskad. Att stressa måttligt och njuta mycket. Att åstadkomma med ett leende på läpparna. Att bidra till leenden på andras läppar. Att lämna efter mig ett så prydligt fotavtryck som möjligt. Att kräva varken för mycket eller för lite av mig själv.

Mitt ultimata, konkreta mål med företaget är att kunna förse mig själv och fem heltidsanställda med en härlig arbetsplats som leverera bra tavara, som man säger i Karis. That’s it. Och visst, har familjen råd med en glassig solsemester om året så är det ju huippu.

Det är tack vare dessa målsättningar jag kan ta beslut gällande företaget som ekonomiskt inte alltid är så fiffiga (rimliga priser, inhemsk produktion, bromsa tillväxten) men som känns härliga i hjärtat (etiskt artbetsförlopp, mångsidigt, i längden ekologiskt, lokala samarbetspartners). Och det är SÅ okej. Min point är att man kan bygga företag utan skyhöga ekonomiska ambitioner. Det är inget fel med att satsa på något mysigt trappsteg lite längre ner på stegen. Alla måste inte sträva efter titeln störst, starkast och rikast.

Alla måste inte vara en Isabella.

Företagare. Flickvän. Lillasyster. Dotter. Vän. Hemma-mamma. Med spretigt instagramflöde.

1000 euros shoppin

För några veckor sedan var jag på materialinköp till Hyvinge där min nya grossist ligger. Alltid en fröjd att åka dit. Gamla Beyonce låtar från radion. Gott att äta på bänken bredvid. Rester av en äggsmörgås på tröjan. Jag älskar att köra bil längre sträckor, i synnerhet ensam.

Väl framme får jag känna och klämma på tyger och köpa hem det som känns bra. Det blev inköp för dryga tusen euro vilket låter huuuuutlöst mycket i mina öron – minns när jag i börja köpte tyger för några hundra och redan det sved – men just nu måste materialinköpen ligga på den nivån för att räcka till. Annars minskar lagret hela tiden vilket inte är meningen, tvärtom.

Att få sätta sprätt på tusen euro varje månad och sedan skapa något fint av det. Mitt jobb är så himla najs och känns sällan som jobb.

Förra veckan anlände dessutom de tyger jag beställde i större mängd. Mörkgrön, mörkgrå och askblå. Aaaah. Den förstnämnda finns redan i nätbutiken men det lutar mot att även askblåa färgen blir permanent i utbudet (tack för responsen!).

Smidigt att kunna besöka leverantören på plats, köpa hem prover och kunna prata ansikte mot ansikte med personalen. Jag uppskattar en personlig kundservice.

Ash blue och Peacock green

Inlägget innehåller adlinkar

Det händer mycket i företaget just nu. Föreläsningar. Inköp. Omorganiseringar. Förberedelser inför bröllopssäsongen. Mängder med provningar. Dessutom får jag troligtvis hjälp av ett par extra händer till sommaren. Att berätta om hela den här utvecklingen faller mig naturlig, men jag har för mig att det intresserar mig själv mer än andra haha. Vill ni veta?

Samtidigt som det händer sjutusen saker så har vi avnjutit två dagar av sportlov denna vecka, hela familjen, och haft vinterkräksuka på besök. Aaaaah denna ljuva balans i livet. Imorgon kommer dessutom en hög av de härligaste kvinnor jag känner hem till mig och snarvla en hel kväll.

Nåh, vare sig ni vill veta om allt som sker eller inte så hoppas jag ni kan hjälpa mig med en konkret fråga. Ska denna askblåa nyans tas med i det permanenta utbudet?  Tidigare i veckan lanserade jag Nicolie klänningarna i färgen Peacock Green (adlink). Färgen fick lysande respons och beställningar ramlar in. Härligt att andra diggar den lika mycket som jag gör. Denna askblåa hade jag inte tänkt lansera i nätbutiken utan endast erbjuda på plats, men nyansen gör mig lite knäsvag ändå.

Vad säger ni? Jo eller nej?

Oberoende så finns alltså denna färg i lager redan nu och erbjuds till dem som dyker upp på plats i studion eller är intresserad av tre eller flera klänningar (brudtärnor). Ett fint komplement till de mörkare färgerna och framför allt vacker att kombinera med de gråa nyanserna. Hade själv inte klagat om jag ombads agera brudtärna iklädd denna.

En klänning – flera möjligheter.

Tack Företagarna i Raseborg

För några veckor sedan hade jag besök av två servicemän, specialiserade på symaskiner, som utförde grundlig service på alla mina åtta symaskiner. Maskinparken har växt så mycket det senaste året att det är omöjligt för mig att föra maskinerna någonstans. I synnerhet industrimaskinerna som väger över 50 kilo styck. Smidigast att gubbarna kommer på plats istället.

Och sicken fröjd att jobba med proffs som har många års erfarenhet. Jarmo och Juha kunde fixa precis alla småfel på mina maskiner, som nu spinner som små kissor. Dessutom beställde jag nya reservdelar och nålar och hela rubbet och fick bekräftat att samtliga maskiner kommer att överleva min livstid. De är i så pass bra skick. Detta är lju-huuuv musik för mina öron. Tack Ad Finnland för den fenomenala servicen.

Jag vill även ge ett gigantiskt tack till Företagarna i Raseborg som möjliggjorde denna grundliga service genom att bevilja mitt företag 1000 € i stipendium. Utan den slanten hade jag inte unnat mig en sådan grundlig service, även om den var ack så nödvändig. Guldvärt.

Arbetsåret 2018. Jag och maskinerna är redo.

Storlek XS och justeringar i modellen

I kommersiellt samarbete med e/s design

NYHET Nicolie klänningarna finns nu även i storlek XS. Eftersom jag varje vecka har provningar i studion så betyder det att jag konstant kan utveckla produkterna, med provningarna som utgångspunkt. Kanske det bästa med att själv sköta produktionen.

Den senaste förändringen i raden är midjemåttet på Nicolie klänningarna som har justerats. Jag har på basen av över 50 provningar på olika kroppar bestämt att öka mängden tyg kring midjan i Nicolie Maxi och – Midi versionen. Detta, för att skapa en mer smickrande silhuett, få ett bättre fall över höften och dölja eventuella troskanter. I siffror blir förändringen väldigt liten (från 94 cm till 102 cm i storlek S) men ändå betydande och ett steg närmare perfektion. Eftersom jag personligen syr alla klänningar och inte har något lager så kan förändringen tillämpas genast, och alla klänningar som tillverkats de senaste veckorna har de nya måtten. Det älskar jag, att genast kunna verkställa en förändring, vilket inte vore möjligt om klänningarna tillverkades någon annanstans.

Det finns två negativa följder med att utveckla en existerande produkt. De ena är att produkten kan upplevas som inkonsekvent. I det här fallet är förändringen ändå så pass liten att det inte påverkar produkten som helhet. Det andra lilla problemet är att alla mönsterkonstruktioner måste göras om, lik som alla provexemplar i studion. Det är åtta mönsterkonstruktioner och tolv klänningar. Hmmmm. Med andra ord skulle jag komma betydligt lättare undan med att inte ändra måtten och fortsättas som det är, men det är i slutänden värt besväret.  Jag kommer alltid att vara öppen för förändringar och strävar efter att skapa en så bra helhet som möjligt.

Som motvikt till de ökade måtten bestämde jag att tillverka klänningarna även i storlek XS. På kommande är även klänningar för småbarn i storlek 86-116. Endast foton fattas. Därefter är Nicolie serien så komplett att den lämpar sig för alla åldrar. Yeiii! Ett mål som nås.