Idealkroppen är din egen uppfattning

Jag skrev tidigare om kvinnokroppen och att jag inte designar åt en ”ideal kvinnokropp” utan verkligen försöker göra modeller som kan anpassas efter kroppstyp och framhäva det man gillar, även om man kanske inte ser ut som den där ”ideal kroppen” som samhället (och vi själva) byggt upp. 

Vem har den där idealkroppen, egentligen? Väldigt få. Men vi är vackra ändå. På sätt eller annat. En fettvalk, korta ben (jag), små bröst (jag) eller tusen födelsemärken (jag igen) spelar sista och slutligen inte så stor roll, bara om du väljer att haka upp dig på det.

Fick en kommentar till det tidigare inlägget som jag vill lyfta fram. Så himla fint och det är EXAKT detta jag vill uppnå. Fantastiskt inställning. Tack snälla.

Hej! Känner mig medskyldig till detta inlägg då jag mailade och frågade dej just gällande det här i januari. Men nu när jag fått hem min Nicolie maxidress måste jag bara få säga att den är helt otrolig med att inte bara dölja skavanker, utan dessutom framhäva en vacker kropp som jag inte ens visste att jag hade. Jag var helt säker på att jag skulle välja de mera täckande knytningarna som inte är så avslöjande, och coverup toppen skulle jag definitivt använda, trodde jag. Men så drar jag på mig klänningen, och upptäcker att jag ser helläcker ut! Speciellt i mera vågade versioner av klänningen. Så den uppfyllde inte bara minimikravet att dölja skavankerna. Den fick denna trötta degiga mammakropp att till och med se sexig ut! (Får man säga så om sig själv?)

Så tack Elin för klänningen. Jag kommer bära den med stolthet och definitivt utan vanlig BH under 😉


PS.Kroppsideal är något vi själva skapar och de kan skilja sig väldigt mycket från olika delar av världen. Spana in extrema kroppsideal av olika stammar i världen. Fiffigt, eller?

PS2. JA man får kalla sig själv sexig. Sexighet enligt mig är en känsla

PS3. Läs också Chevelles inlägg on kroppsideal. Håller med till 100%. 

Var snäll mot dig själv. Okej?

 Processen med nya färger

Nu ska vi snacka produktionsprocesser. Jag får ofta frågan huruvida mina klänningar finns i ytterligare någon färg. Kan man specialbeställa? Finns de i mörkblått? Pink? Och så vidare.

Såklart, jag försöker lösa problem så gott det går och har sytt några specialare i avvikande färger (ska man ha tre eller fler klänningar i samma färg brukar jag erbjuda hela färgkartan). Men hela processen att ta in ett nytt tyg eller en ny färg i sortimentet är så mycket mer komplicerad än vad man kan tro, även om jag själv tillverkar produkterna. Därför tänkte jag bjussa en inblick i hur det  egentligen går till då en ny färg eller ett nytt tyg ska läggas till i e/s design sortimentet.

  1.  Hitta rätt kvalitet.
  2. Testa tyget. 
  3. Beställa in tyglager
  4. Tillbehör i rätt färg
  5. Fotografera
  6. Sy upp lager

1.Hitta rätt kvalitet är det mest tidskrävande och huvudvärksframkallande i hela designprocessen enligt mig. Själv vänder jag mig än så länge till grossister som erbjuder mindre inköpsmängder (stora agenter kräver ofta att du köper 300 meter av ett tyg på en gång. Det har jag inte råd med just nu).

Det mesta skaffar jag därför från Tekstiilipalvelu och Kankaita.com. Dessa erbjuder även mindre mängder till okej pris, och den förstnämnda kan jag besöka på plats och ställe och kan då även känna på tygerna, vilket är avgörande. Det går inte att ögonshoppa tyger! Det än känslan som är viktigare.

Det är ändå väldigt svårt att hitta ett tyg som anpassar sig efter din design. Jag letade i tre månader innan jag hittade ett bra tyg till mina Nicolie klänningar. Svettigt. Istället strävar jag efter att göra andra vägen – först köpa tyg och därefter skapa något av det. Det löper smidigare så. Därför har jag ett lager med härliga 10 meters tygrullan i studion som jag inte ännu vet vad de ska användas till.
2. Testa tyget. Innan jag kan börja producera i ett nytt tyg måste kvaliteten testas. Slitage. Tvätt. Krympning. Noppor. I praktiken syr jag upp en prototyp som jag sedan använder, nöter och tvättar ett par gånger för att se hur tyget beter sig.

Notera här att samma tyg i olika färg kan bete sig väldigt olika. Gråa färger brukar exempelvis ofta vara mjukare än övriga färger. Ett blått tyg kanske krymper mycket mer än samma tyg i rött. Typ så. Var färg måste alltså testas skillt för sig vilket är sjuuuukt tidskrävande. Om jag helt struntande i tygets kvalitet så hade hela designprocessen gått ohyggligt mycket fortare!

3. Beställa in tyglager. Då tyget testas köper jag in endast 10 meter (onödigt att köpa mer om det visar sig inte hålla måttet). När jag väl ska producera köper jag in mer av tyget, ofta 100 meter av en färg. Det räcker en bit på vägen men helst skulle jag såklart ta in 300-500 meter på en gång. Detta är en budgetfråga som lär ändra (bara för ett år sedan var det otänkbart för mig att köpa in ens 100 meter av ett tyg. Budgeten utvecklas hela tiden).

 

Med andra ord lägger jag ut stora summor pengar innan kläderna ens är klara. Ju fler färger jag har i lager desto mer tyg blir det, såklart. Dyrt som attan.

4. Tillbehör i rätt färg. För att kunna producera krävs inte endast tyg, utan även trådar och andra tillbehör i rätt färg. Ni kan inte ana hur svårt det är var att hitta trådar i rätt smaragdgröna nyans exemeplvis. Galet. Eftersom plaggen ska overlockas behöver jag minst fem rullar i rätt nyans.

img_5893

Varje gång jag ska sy specialversioner i någon avvikande färg så måste trådar i rätt nyans ändå skaffas. Det förklarar mitt stora lager med trådrullar som bara växer och växer. Karkkihyllan. Trådrullarna och diverse tillbehör beställer jag från Estland då både utbud och pris är bättre där (Karnaluks) men samtidigt får jag då chansa vad gäller färger. Alltid blir det inte rätt att beställa via dator. 

5. Var färg måste fotograferas skillt för sig, gärna även på en människa och inte endast docka, så att det framkommer hur färgen ser ut mot huden. Att få till snygga bilder, speciellt vintertid, är ett problem i sig. Shit vad jag stridit med kameran. 

Fotar helst utomhus, så genast då snön smält en smula har vi åtta nya produkter/färger att fota. 

6. Ett litet lager borde sys upp innan produkten lanseras, så att jag själv inte blir i klistret med beställningarna. Lager behövs även då kunder kommer på plats och provar, vilket sker varje vecka.

img_6309

Sist men inte minst så vill jag gärna få tag på mer av samma tyg för att slippa göra om hela proceduren ovan. Att lägga ner all denna tid för att sedan endast kunna sy tio plagg är inte lönsamt. Ändå har det hänt flera gånger att ett speciellt tyg har tagit slut hos grossisten och jag blvit utan. Bara å acceptera läget och leta fram ett nytt tyg eller en ny färg och göra om hela jobbet.

Jag älskar så gott som alla delar i mitt jobb – allt från bokföring till mönsterkonstruktion och sömnad – men just den här biten att leta material och bolla med budgeten är jobbig tycker jag. Men det är det som får utbudet att utvecklas och förändras. Kanske bra så. Och med detta sagt – nya färger är på kommande. Jag testar och beställer och överväger som bäst och i mitten av april ser vi resultatet! 

Bot mot nopporna

Solen skinner. Snön smälter (tja, inte just idag då) Snart får vi plocka fram vårkläderna. Halleluja! Men om ni är som jag, så stannar även vinterkläderna kvar i garderoben över sommaren. De behövs alla svala kvällar och helger ute på stugan (framförallt på midsommaren haha).

Med andra ord använder jag själv vinterkläderna året om (förutom ytterkläder då) medan sommarkläderna ligger undanstuvade halva året. Slitaget på vinterkläderna är därmed mycket större och snackar vi tröjor finns det ett fanskap som irriterar mer än andra – noppor.

Dessa små banditer som bildas på ytan av tröjorna och får plagget att se slitet ut.  Så vad beror nopporna på? 

Jo, det handlar om att fibrerna gnids mot varandra eller någon annan yta (exempelvis ytterjackan eller en stol), glider ur din plats och snurrar ihop sig till små bollar – noppor – även kallat pilling.¨Detta sker främst med *korta fibrer. Ju längre fibrer plagget innehåller, desto mindre är alltså sannolikheten att plagget noppar sig. Exempel på långa fibrer, såkallade filamentfibrer, är siden, merinoull,  linne och angora samt de flesta syntetfibrerna som tillverka på konstgjord väg (långa fibrer är hållbarare än korta och därför eftersträvar man att tillverka filamentfibrer). Vi ska med andra ord eftersträva långa fibrer för att undvika noppor.

Hala fibrer är en annan orsak till noppor. Då slinker fibern lätt från sin plats och rullar ihop sig. Syntetfiber har en tendens att vara hala, så även om de ofta är filamentfibrer (långa) så glider de lätt och noppar sig därför. Värst är det i plagg som innehållet blandade fibrer (tex akryl + ylle) där vissa är halare än andra. Detta är ytterligare en orsak till att man gärna ska undvika syntetfibrer och i synnerhet syntetblandningar i grovt stickade plagg.

Ändå är det svårt att motverka noppor helt och hållet. Hur mycket ett plagg noppar sig kan även bero på hur hårt garnet är spunnet eller huruvida fibrerna har kammats innan produktion. Svårt att veta. Det kommer ofta fram först i användning.

Något som kan motverka noppor aningen är att stryka plaggen. Då lägger dig fibrerna platta och har bättre förutsättning att hållas på sin plats och inte rulla ihop sig.

Men när nopporna väl dykt upp så finns det en enkel första hjälp – noppmaskinen. Finns i de flesta stora matkedjorna (Prisma, Citymarket….) och kostar endast några euro. Denna sak skalar av nopporna utan att riva dem  med hjälp av ett roterande blad. Man får nämligen absolut inte riva bort noppor eftersom det endast resulterar i mer noppor! Själv brukar jag köra med maskinen medan jag har tröjan på mig. Klart på bara någon minut.
elinsandholm-2015-143-noppmaskin-3
elinsandholm-2015-143-noppmaskin-5

Visst, maskinen tunnar ut plagget efter mycket användning, men hellre ett snyggt plagg utan noppor som används effektivt och slits med tiden, än ett noppigt plagg som hänger oanvänt i skåpet. Kläder är sist och slutligen en bruksvara. 

Min noppmaskinen är batteridriven och kommer från Latvala/Karis och kostade sisådär 6 euro. Lysande pryl.

PS. Noppmaskinen kan även användas på trikåtyger. Det viktiga då är att spänna ut plagget lite, så att noppmaskinen inte av misstag roffar åt sig för mycket och bildar ett hål i tyget.

*(motsatsen till filamentfibrer = stapelfibrer = korta fibrer) 

Väntan har börjat

Tack för grattisarna till förra inlägget! Det känns jäkligt najs, även det att ni heijar på mig. Det är knepigt att avgöra i vilket skede man ska anställa mer hjälp, men med facit på hand gjorde vi detta i exakt rätt läge.

Just nu får jag själv nämligen så gott som inget gjort.  Jag strosar omkring och är ganska oproduktiv. En smula rastlös. Allt går långsamt. Sitter gärna på en stol och glor. Pannan mot solen. Kaffe i handen. Diskuterar med Sigge. Har nästan inte ens lust att åka till studio de dagar jag har möjlighet (när jag väl kommer dit har jag svårt att slita mig därifrån dock).

Med andra ord – väntan har börjat. 

elinsandholm-2017-012

För bara någon vecka sedan bad jag ännu en stilla bön varje kväll, ”snälla, må barnet stanna i magen ännu någon vecka, amen”. Främst för att jag hade så mycket jag ville göra. Huvudsakligen med företaget men även med huset och med älskade Sigge. Mysa på tumis med den bästa typen jag känner. Hänga upp gardiner i sovrummet. Producera nya klänningsmodeller till våren. Att då sitta hemma i soffan hela dagarna med spädbarn? Nej tack. Tanken till och med skrämde mig och i ett skede undrade jag vad fan vi gjort som skaffar fler barn.

Men så svänger det och jag inser att jag aldrig kommer att hinna med allt ändå, eftersom det jag vill hinna med upptar en hel livstid. Mitt företag kommer aldrig att bli färdigt. Det kommer alltid att finnas fler idéer att förverkliga. Huset kommer alltid att förändras. Sigge försvinner ingenstans. Allt finns kvar. Vi får bara sällskap av en stor bonus. Dessutom tyckte jag om spädbarnstiden, vilket förvånade även mig.

Så från att ha varit ängslig och småstressad har jag nu övergått i något form av zen. Lägtar efter Lill-klimpen därinne. Unnar mig att dricka kaffe i soffan i över en timma. Låter Elena sköta jobbet i studion. Backar från ett stort och spännande projekt. Det får vänta till hösten. Målar väggar och hänger gardiner när jag har lust. Myser med Sigge i sängen mitt på dagen.

Jag är redo. Längtar. Och väntar. På måndag borde det ske men jag gissar på en vecka extra, eller två. Har vi väntat i nio månader orkar vi nog två veckor till.

Jag är med anställd!

Jestas ändå, har helt glömt å berätta att det finns orsak att skåla. Jag har officiellt en anställd!

Tänka sig. För mindre än ett år sedan började den här reissun med multifunktionella kläder, ensam hemma i ett litet arbetsrum. Nu breder vi ut oss på 55 kvadratmeter, med showroom intill och kafferum och hela faderullan. Och jag kan äntligen säga VI utan att det känns fånigt eftersom Elena nu jobbar en till två dag i veckan för e/s design. I framtiden hoppeligen mer. Fatta lyxen att komma till jobbet och mötas av produkter som sytt ihop sig själva haha.

Lyxigt att kunna lämna utklippta delar i dylika högar som Elena sedan syr ihop.

Seda är det många saker som är knepigt med en anställd. Som att fixa alla skatter och försäkringar. Vilken djungel med alla jäkla inloggningskoder på nätet hit och dit. Lönsamheten är också en annan femma. Att anställa är dyrt, men också något som förr eller senare är ett måste om företaget ska växa. Tanken har alltid varit att anlita hjälp med produktionen – bara oklart hur och när – och jag kommer att kämpa för att hålla produktionen i Finland, helst i min egen studio, även om det är tre gånger dyrare att anlita arbetskraft i Finland jämfört med exempelvis Estland. Här har jag nämligen koll på all från början till slut, både vad gäller produkterna och arbetaförhållandena. Jag vill vara ett så transparent företag som det bara går och stolt över det vi åstadkommer, utan att smussla undan någon del i arbetsprocessen. Smakar det så kostar det.

Nytt på gång till våren. 

 Just nu handlar det främst om att hålla verksamheten rullande då jag själv ska föreställa mamma-ledig. Jag skolar därför in Elena att sy de produkter som redan finns.  Tanken är att Elena ska sköta en hel del av produktionen medan jag håller i trådarna för resten, så att skeppet inte sjunker under sommaren. Men visst försöker jag hinna komma med något nytt till våren också! Och vore det inte för barnen så hade jag spikat konkreta mål och delmål. Nu tar jag det som det kommer istället, och anpassar jobbet efter familjen.

Det är nog något speciellt med att skapa en arbetsplats åt sig själva och andra! Om 10 år hoppas jag vi är ett litet team som jobbar heltid med e/s design. Några som producerar, någon som sköter marknadsföring, någon som har hand om ekonomin. Drömmar drömmar…

Skål på det!

Utseende är till stor del en känsla

 elinsandholm-2017-011-nicolie-dressStorstädar min dator igår och råkade hitta de här bilderna som Johan fotade som hastigast under vår semester i Mallorca i augusti förra året.

Tanken var att åstadkomma några produktbilder och stämningsbilder till nätbutiken men dessa har aldrig använts.  Jag var (är) gravid. Illamående. Och grymt irriterad. Stackars Johan fick höra mig marra. Minns att jag kände mig äcklig och uppsvälld(!) och att håret var taskigt och allt var fel och bilderna förfärliga. Säkert därför jag aldrig använt dem.

Men nu, ett halvt år senare, när jag råkade ramla in på mappen på datorn ser jag på bilderna med helt andra ögon. Det är väl inget fel med håret? Och uppsvälld? Känns som ett skämt. Tycker snarare jag ser pytteliten ut. VAR jag sådär liten?

Underligt hur det ibland krävs tid (eller en vinter och en graviditet) för att man ska få perspektiv på saker och ting. Dessutom är detta ett typiskt exempel på att man bara känner sig vacker om man trivs med sig själv och mår bra. Just då var jag visserligen lycklig men mådde fysiskt dåligt (spyttaspytta) och kände mig därmed även äcklig och obekväm på utsidan. Galet.

För att klargöra – det är inget fel med bilderna. Inte med mitt utseende heller. Bara hjärnan som spelade mig ett spratt. Kom ihåg det nästa gång du känner dig ful.

Det är ofta bara en känsla.

elinsandholm-2017-008-nicolie-jumpsuit

Klädbytar-söndag

elinsandholm-2017-005-kladbyteMin syster styrde tillsammans med några vänner ihop ett spontant klädbytarna-jippo denna söndag. Fiffigt med Facebook på det viset, att man på bara någon minut kan ordna ett event, bjuda in folk, och någon vecka senare är vi 12 kvinnor samlade hos min syster en söndag. Dricker kaffe och byter kläder med varan. Två flugor i en smäll.

Sådana här grejer behöver inte alltid vara så omständliga

elinsandholm-2017-006-kladbyteVi gjorde som så, att man hände upp sin kläder och fick sedan plocka med sig motsvarande antal. Så i princip behöver man inte veta vems kläder man kommer hem med eller vem som plockar med sig dina.

Själv hittade jag några guldkorn, och blev samtidigt av med plagg som är vackra men bara inte blivit använda av mig. Fint så.

Tack för sällskapet, kaffet och de ”nya” kläderna.

elinsandholm-2017-007-kladbyte

Navy blå

Hmmmmöverväger nya färgalternativ till Nicolie Maxi klänningarna och här har vi en kandidat – mörkblå. 

Jag hade själv hoppats på en liiiite ljusare färg, så att den inte förväxlas med svart, men såhär som färdig produkt ser det fantastiskt ut. Jämför man sedan med det svarts tyget så är denna blåa färg mycket mjukare i tonen. 

Så, what say you. För mörk eller inte? 


Mörkblå vs svart. 

Jag har även fått en hel del förfrågningar om ljusare färger och jag kan förstår er! Fräscht med ljusa klänningar till sommaren. Tyvärr är färgkartan väldigt begränsad vad gäller dessa tyger och jag har svårt att hitta ljusa toner som faller mig i smaken (och så finns det enmiljon andra saker som gör det då svårt för mig att ta in många färger. Ska återkomma till det).  

Den ljusgråa jag hade var fantastisk, men den får jag inte tag på mer. Och ljusblått, ljusgrönt och ljusrosa är toner som inte passar den stil jag vill åstadkomma. Jag lyssnar på kunder men vill ändå vara min egen stil trogen. Gult och aprikos är svårt mot huden. Beige likaså. Så hjälp mig gärna här. VAD exakt menar ni med ljusa färger? Jag letar febrilt… 

Anslagstavlan

Tänk vad man kan åstadkomma med en restbit armeringsnät, metallfärg och några knipsar från Granit. Anslagatavlan är nu på plats i showroomet intill studion. Känns lite intressantare än att bara hänga upp bilder på väggarna. Och så slipper jag dessutom göra så många hål.

Här kan jag även knipsa upp diverse måttlistor och tygprover, så detta kommer inte att bli endast något dekorativt utan även praktiskt. Måste bara fixa mer knipsor.

Kreativitet är (nästan) gratis. Speciellt om man har en sambo som jobbar på metallfabrik.

img_6053