Tvättpåsen – viktigaste tillbehöret vid maskintvätt

Strax innan ju fick jag hem en leverans jag beställt via jultidningarna som pojkarna i grannkvarterat säljer varje år. Mysig tradition. Böcker i mängder köper jag inte men det finns alltid något annat fiffigt. I år blev det en bok om smoothie samt tvättpåsar. Använder ni sådana? Om inte – börja.

Tvättpåsar är det absolut bästa sättet för att uppnå en skonsammare tvätt för känsliga kläder. BH:n med byglar rekommenderas alltid tvättas i tvättpåse, det vet många redan, men själv tvättar jag även en hel del annat i tvättpåsar:

  • Tunikor – plagg i känsliga tyger som kan fastna i dragkedjor eller tvättmaskinens trumma.
  • Strumpor – för att slippa leta i tvättmaskinens skarvar sedan
  • Plagg med band eller hängande detaljer – exempelvis mina egna Nicolie klänningar med långa remmar, så att de inte trasslar in sig i andra plagg.
  • Barnens leksaker. Duploklossar och mjukisdjur och dylikt. 

Denna förpackning var ypperlig, då det ingick 5 påsar i olika storlek för olika ändamål. Det är inget som säger att du inte kan ha många påsar i maskinen på en gång nämligen.

Tvättpåsar kan köpas för några euro i vilken större matbutik som helst, men det finns ett par saker att tänka på. För det första att påsen är tillräckligt stor för ändamålet och inte blir proppfull. Finns då risk att tvätten inte blir ordentlig ren då kläderna inte kan röra sig i maskinen. Det andra som är ännu viktigare är att tvättpåsen har ett litet gummiband eller spänne där som dragkedjan stängs. Om inte, så åker dragkedjan ofta upp i tvätten och hela idén med tvättpåse gör förlorad. Har hänt mig upprepade gånger så de gamla tvättpåsarna utan fastsättning har jag nu kastat. 

En fröjd att tvätta kläder när man har rätt tillbehör.

Behöver vi normala arbetstider, egentligen?

En spretig vecka med mystiska arbetsdagar, oregelbundna arbetstider och möten mitt i. Och så fredag hemma med barnen. Det är något jag försöker lära mig acceptera, att jag ibland inte lyckas få till så kallade ”normala arbetsdagar” – åtta timmar i studion – men att veckan kan vara produktiv ändå. Det handlar inte alltid om att producera (för min del sy). Telefonsamtal, mail och möten hör även till produktivitet. Minns för drygt ett år sedan då jag ansåg att allt datajobb inte hör till jobb utan bara är ”tillägg” som måste göras. HAHA. Idag räknar jag med att drygt hälften av mitt jobb sköts vid datorn. Det är okej.

Och så kommer livet in där emellan också. Charlies cysta på halsen som krävt flera läkarbesök till Helsingfors. En investeringslägenhet vi köpte med sambon som slukar tid. Men istället för att tjura så har jag börjat se det som en fördel, att jag kan göra små avbrott i jobbet när som helst och sköta annat som har med livet att göra. Jobb är en del av livet. Att separera för mycket på jobb och vardag gör det bara krångligt för vår familj. Jag mår som bäst när allt flyter ihop, väl medveten om att en sådan soppa inte alltid funkar felfritt, och definitivt inte för alla.

Något jag även börjat unna mig är dagar där jag jobbar hemifrån. Inser att detta kan uppfattas som helmysko eftersom jag mestadels är själv på mitt jobb, men det är något magiskt med att få vara ensam hemma i vårt hus en hel dag. Det händer så olidligt sällan. Typ aldrig sedan vi fick vårt andra barn. Jag trivs väldigt bra hemma och behöver den egna tiden. Älskar lugnet. Att jobba hemma, ofta i soffan med datorn i famnen, blir då dubbelnytta för mig. Får galet mycket gjort samtidigt som det känns som om jag vore ledig. Win win.

Inte några prydliga skrivbord hemma hos oss, utan en köksö som alltid är full med barnleksaker och grejer. Jag har lärt mig se förbi det.
Allt fotande sköter jag även hemma i vårt vardagsrum. Smidigt och gratis.

Nytt år – nya insikter – nya mål

Hej nya året! Jag har läst flera fina recensioner om andras år 2018. Har ni haft ett bra år? Jag hoppas det. Mitt eget år? Kan inte riktigt sätta ord på det. Året blev som en tjock dimma.

Känslan att aldrig riktigt hinna.

I takt med att företaget växte i början på året betydde det många förändringar i min vardag. De flesta smög sig sakta, obemärkt på. Mera e-post. Mera materialbeställningar. Mera leveranser att posta. Mera problem. Mera budgetering. Mera ansvar. Mera planering. Mera löneutbetalningar. Mera sociala medier. Mera allt. Mot slutet av året ägnande jag 6-7 timmar av arbetsdagen vid datorn medan sömnadsarbetet sköttes av andra och jag veeeeet att detta är något jag borde eftersträva, men istället för att jobba med tyger, färger, former, mönster – allt sådant som får det att skutta till i kroppen av iver – så gjorde jag något helt annat. För att jag borde. Från att ha älskat mitt jobb och längtat till måndag morgon så trivdes jag inte längre med mina egna arbetsuppgifter trots att jag skapat min egen arbetsplats. Absurt. Och ni vet hur det blir när man inte trivs – ursäkterna att inte jobba blir många. Hösten gick som på autopilot. Jag gjorde det jag måste. Inget mer.

Strax efter jul, fortfarande fast i dimman, plockade jag fram mitt skruttiga Jaffa-häfte där jag varje år skissar upp en mindmap med målsättningar för året (har du inte gjort det? Börja idag. Tacka mig nästa år). Jag började med att gå igenom de mål jag hade lagt upp för år 2018. De flesta av dem kunde jag bocka av. Bokförare – check. Nya industrimaskiner – check. Vettig lön – check. Större showroom – check. Även omsättningsmålet för året hade uppnåtts. Allt vad gäller företaget hde gått över förväntan under året, ändå kliade det i hela kroppen av angst. Varför?

Jag tog fram en ny sida och började skissa på en mindmap för år 2019. När jag hade skrivit färdigt, tömt hjärnan på det jag vill åstadkomma, kändes angsten plötsligt mycket mer logisk. Jag hittade nämligen inget som handlade om omsättning, pengar, försäljning eller antalet följare på instagram, sådant som borde prioriteras för ett företag som önskas växa. Istället handlade målen om tid med familj, lycka i vardagen, kreativitet, arbetsglädje, stressfria helger… allt det som jag tidigare haft men på något vis tappat. Vad hände där?

För att göra en lång story kort så fick jag snopet inse att vad jag borde göra och vill göra är två olika saker. Dom går inte ihop just nu. Och då väljer jag att satsa på den senare. Jag tror det är väldigt lätt hänt att man ramlar in på en bana som är naturlig och logisk, men inte nödvändigtvis det man själv vill. Förstår ni vad jag menar? Jag tänker inte döma mig själv för hårt här, småbarnsliv och trötthet sätter sin spår och det är svårt att ta beslut när hjärnan är mos. Då är autopilot funktionen praktisk, dock inte alltid fiffig i långa loppet.

Mål för i år blir därför att hitta tillbaka till min bana, inte följa någon annans. Det är endast jag som kan avgöra vad lycka och framgång är för mig. Det blir årets mantra för år 2019, som kommer att bli annorlunda. På många sätt.
Tro det eller ej, men jag vill inte att mitt företag växer detta år. Jag vill istället stanna en stund, här och nu, och göra det jag gör bäst. Återuppta de arbetsuppgifter jag njuter av och delegera bort det andra. Bygga en stark ryggrad. Inte skynda framåt. Kanske till och med hinna ha lite tråkigt. Det vore något.

Tretton dagar av det nya året har passerat och jag känner mig redan femton kilo lättare i sinnet, bara av insikten. Ser fram emot de resterande 352. Ett år med god sikt och bättre navigering.

Positiv och negativ stress

Så var de sista klapparna levererade, dagen innan julafton. Hur jag än vänder och vrider på planeringen inför denna vecka så blir den alltid kaos.

Stress? Ja det är väl så det kallas. Julstressen är ändå inte det som pinar mig. Den skulle jag snarare kalla positiv stress. Det ÄR ju härlig att kunna leverera handgjorda klappar till folk, även om det sker sista minuten. Jag har absolut inget emot att ha mycket att göra, i synnerhet när det efterföljs av flera dagar ledigt. Vi hade även sopat tomt inför denna vecka och jobbat undan allt annat. Eller åtminstone försökt.

Vad som hände var nämligen att produktionen av hela vår Black Friday försäljning blev framskjuten till denna vecka. Julveckan. Kaosveckan. Plötsligt skulle vi, utöver alla julklappsbeställningar, förverkliga 14 svarta klänningar som beställts redan i november. Lång story kort, leveransen av det svarta tyget vi beställt för evigheters evigheter sedan blev stulet på väg till Finland, så himla absurt, och där har vi stress. Negativ stress. Inget är mer frustrerande än när det uppstår problem som förorsakats av någon annan än mig och som jag själv inte kan påverka men ändå måste ta ansvar för.

Så kan det gå. Man lär sig av dylika grejer. Nu är allt ändå klart och från och med denna sekund ska jag vara ledig och fira jul. Klapparna ligger under grannen, kidsen sover, vi har badat bastu hos min syster. Allt är klart. Andas in. Andas ut. Gonatt och God Jul.

Känner du stress under julveckan? Är den positiv eller negativ? Om stressen är av det negativa slaget, tänk om till nästa år. Det kommer jag att göra.

Mitt i allt kaos höll vi en snabb fotografering med Charlotta för att få en mental paus i sömnaden. Kvinnan blir alltid lika fantastisk på bild och vårt vardagsrum funkar fint som studio. Nu blusmodell på kommande i januari.

Activation energy och självförtroende

Det har varit en kaotisk höst för mig. Jag har läst väldigt mycket. Inte romaner eller noveller utan hard-core böcker som antagligen går under kategorin självhjälpsböcker. Även lyssnat på poddar och TED talks videon. Jag tänker inte påstå att dessa har förstört mig – tvärtom – de har fått mig att granska mig själv, vem jag är och vad jag gör, och jag har hittat båda fantastiska saker men även mycket tvivel på mig själv, vad jag klarar av och hur jag egentligen vill leva. Mina värderingar har under ett år kastats om totalt. Det är krig inne i mig och med krig åstadkommer man inte mycket kreativt. 

Jag hoppas våga berätta mer om det här i ett senare skede, det är svårt att sätta ord på något som man fortfarande befinner sig i, men tills dess vill jag dela med mig av två videon som verkligen träffade mig. Kanske de känns träffande även för dig. 

Sådant jag sysselsätter mig med medan jag och äldre sonen repar oss från magsjuka. 

Förnyad blogg

Jag har tillbringat helgen ute på Värmdö i Sverige med mina släktingar från pappas sida. Inte gjort mycket mer än umgåtts och slappat och tryckt i oss Fazers blå. Och sovit. Långa nätter. Balsam för själen i detta deppiga väder.

Har även tagit mig tiden att bygga om hela bloggen under helgen. Inspirationen att skriva har varit lite sisådär det senaste året och jag tänkte nu prova en ny idé där bloggen skulle fungera mer som en typ av informationsplattform.

Inläggen kan fortsättningsvis läsas i kronologisk ordning men sedan är tanken att man även ska hitta lätt bland olika teman som intresserar, där Slow Fashion och entreprenörskap står som huvudteman. Sedan plockar jag även ut några inlägg från arkivet varje vecka som kan kännas aktuella.

Ni får ha tålamod med mig här, allt är inte klart, men om en månad eller två får ni gärna ge feedback hur det fungerar.

Nu ska jag dyka ner i bollhavet med Sigge. Skepp ohoj!

Trevlig självständighet!

Medan Maarit-Feldt Ranta kliver in på Slottet iklädd e/s design då sitter jag i en bil på väg mot Vikingline i Åbo. Så kan man också fira Finlands självständighet – genom att åka över till Sverige. Inget annat än ett lustigt sammanträffande. Vi utnyttjar nämligen ledigheten med att hälsa på släktingar i Sverige.

Missar därmed en stor del av slottsbalen i år men fira kan man göra ändå. Tror mig hitta någon glimt av Maarit i klänningen senare.

Jag har tagit mig tiden att fundera varför jag inte är så super nervös och exalterad över att e/s design finns representerad på slottsbalen. Minns året 2016 då två av mina klänningar första gången dansade på slottet, hur konstigt jag tyckte det var med uppståndelsen kring det hela. Jag är självklart glad att finnas representerad och tycker det är ohyggligt roligt att festgästerna väljer att kontakta mig, medvetna om mitt koncept. Men när det kommer till kritan så handlar Finlands självständighet inte om kläder. I ärlighetens namn handlar det inte överhuvudtaget om kläder. Kläder är bara en förutsättning för att kunna dyka upp med hedern i behåll. Och kanske en orsak för folket att titta på tv.

Vissa betraktar kläder som konst vilket jag har full förståelse för. Jag kan själv beundra klänningar med fantastiska draperingar eller intressanta detaljer. Paljetter och skira material. Alternativt en smickrande skärning eller vågat mönster. Men för mig är kläder en bruksvara och kommer så alltid att vara. S å denna dag skålar jag inte för klänningarna utan för Finland!

Slottsbalsklänning nr. 6 – Del 1

Onsdag morgon. Förbereder inför dagens föreläsning i Helsinfgors samtidigt som jag lyssnar på inslaget om Slottsbalsklänningarna jag medverkade i. Klippet hittas på Yle arenenan här, som utlovat. Klänningen i fråga börjar bli klar och utöver radioinslaget tänkte jag berätta lite om processen samt min syn på Slottsbalen – är kläderna så viktiga, egentligen? Vet att detta delar åsikter.

Fundera, vad du tycker så återkommer vi senare i veckan.