Kvalitetstestar tyger

 

 Jag ÄLSKAR tyger, nästan på en nivå som inte är hälsosam, samtidigt som det är den del i arbetet jag inte kan påverka (än) och som kräver mycket tid och nerver. Jag har nu hittat på en ny taktik för att i snabbare tempo testa om ett tyg håller måttet. En taktik som kombinerar nytta med nöje – jag syr kläder till mig själv. Hah!

Nu kan detta låta som den mest självklara taktiken någonsin men faktum är att jag sällan syr till mig själv. Tiden bara rinner iväg, ni vet hur det är, och det känns på något vis lite fel att sy grejer till sig själv när andra projekt borde färdigställas. Insikten är ändå, att jag inte kommer vidare om jag inte hittar tyger som är bra och det är därför processen att kvalitetstesta tyger måste snabbas upp. 

Så istället för att konstruera något fiffigt så väljer jag första bästa idé som ploppar upp i huvudet och syr ihop i ett nafs. Jag kallar dem för en-timmes-plagg. Inga vettiga mönster. Inga snofsiga design idéer. Sömnadstekniken struntar jag i. Det behöver inte ens bli särdeles vackert (min styrka är att alltid förverkliga snyggt, även på insidan av ett plagg, men i det här fallet är det en last då det stjäl för mycket tid) . Huvudsaken är att plagget kan bäras av mig hemma och på jobbet. Nötas. Tvättas. kännas av mot huden. Visst kan man göra diverse kvalitetstester på tygbitar också med det är i verklig användning som jag får bästa uppfattningen om hur tyget beter sig.

Senast i raden av tyg som testas är ett collegetyg i beige samt ett mörkblått sammetstyg. College tyget är tätt stickat med fin diskret glans och extremt mjukt då tyget är huvudsakligen viskos. Färgkartan var fin också. Sammetstyg har jag letat efter i närmare två år och nu äntligen fått tag på ett med bomullsbotten, det vill säga inte syntet (de flesta sammetstyger är polyester vilket känns både svettigt och statiskt mot huden).

Det första jag kom på att sy av dessa, och verkligen behöver, är college tröjor så det blev en med tre kvarts är samt en med muddar. Dessa har jag nu hasat runt i den senaste veckan. På jobbet. Hemma. Än så länge ser det väldigt bra ut, men några vändor i tvättmaskinen återstår. Sedan, om tyget beter sig som jag tänkt mig, så kan jag beställa mer och verkligen designa något bra som andra kan ta del av. Om inte så har jag fått gratis vardagscollegen och letar vidare. Win-win kallar jag det.

Något speciellt ni skulle vilja ha i sammet eller college? Tipsa gärna. 

Testar tyger genom att sy snabba plagg till mig själv.

White Monday, min syn på konsumtion – just nu

Foto: Per Grimberg

Det var måndag igår och även dagen då vi firade White Monday. Eller fira är nog fel ord, eftersom dagen handlar om att uppmärksamma våra konsumtionsvanor. Det finns tyvärr inte mycket att fira där.

Dagen har uppstått som en motreaktion till kommande Black Friday. Jag (mitt företag) blev för flera månader sedan kontaktad av White Monday rörelsen och redan då var jag tvungen att ta mig en tankeställare – var står jag och mitt företag i Black Friday frågan? Är det en bra grej att under en dag – vilket har utvecklats till en hel vecka bland många företag – tuta ut produkter till vansinnigt billiga priser? Det låter bra, men det är nog allt som oftast vi konsumenter som förlorar. Ja, jag är ju både konsumet och producent, egentligen.

Om du behöver något och måste köpa det. Ny diskmaskin. Ny vinterjacka. Nu barnstol till bilen. Javisst, då kan Black Friday vara en dag att införskaffa detta till ett billigare pris. Fint så. MEN det som Black Friday ofta resulterar i är … trumvirvel… överkonsumtion. Black Friday är inte en dag då butikerna är ” hyggliga mot konsumenterna”. Nej, dagen är till för att kicka igång vårt köpsug och komma åt våra pengar. Det är en marknadsföringsstrategi. Inget mer.

Samma gäller erbjudanden som ta 3 betala för 2. Visst, behöver du tre par skor (exempelvis inom familjen) så är det ett vettigt erbjudande. Men det riktiga erbjudandet är egentligen ca -30% på tre par skor. Inte mer (oftast till och med mindre eftersom det är det billigaste paret man får på köpet). Känns tre par skor för -30% som en jätte bra deal, speciellt om du egentligen endast behöver två par? Nja.

Vi konsumenter måste komma ihåg att detta är olika sätt att förvränga verkligheten och skapa en idé om att vi sparar pengar när det faktum är helt tvärtom. Vi är ofta alldeles för lättlurade. Och ja jag skriver vi, eftersom jag i många år själv var lika lättlurad och än idag ibland går i fällan. När rea-tider närmar sig brukar jag som gammal stor-shoppare påminna mig om tre saker:

  • Det kostar alltid att konsumera
  • Saker gör mig sällan lyckligare
  • Glöm aldrig kvalitetskraven – trots lockande prislapp

Mer om REA shopping här. 

Jag säger inte att vi ska sluta producera och konsumera. Grejer slits. Grejer behövs. Både kläder, mat, inredning och allt där emellan. Jag är inte emot konsumtion. Det är mängden jag är emot och den slentrianmässiga attityden den göder. Vi köper och kastar grejer på löpande band, som om det vore den naturligaste saken i värden. Lappa? Nej det är ju billigare att köpa nytt. Usch. Det borde inte få vara så. Skulle var och en av oss få en inblick i hur produktionen egentligen går till så hade vi nog slutat köpa det mesta, tror jag. Vi är lyckligt omedvetna. 

Därför har jag valt att i år gå emot Black Friday och istället uppmärksamma White Mondays, lyfta medvetenhet och försöka bidra till bättre konsumtion, både som konsumet och producent. Det har resulterat i flera små åtgärder inom mitt eget företag. Jag har exempelvis plockat bort lagerförsäljningen. Allt tillverkas istället på beställning för att undvika överproduktion. Jag vill inte ha lager och även om det beslutet inte gynnar min försäljning så känns det rätt i bröstet. Jag har även infört gratis retur. Inte för att locka till fler köp utan för att jag vill uppmana kunder att returnera om plagget inte passar. Istället erbjuder jag måttanpassade versioner av alla plagg, utan extra kostnad. Dessutom har jag anslutit mig till företag som hyr ut kläder istället för att sälja. Vaaterekki i Helsingfors är första kläduthyrningen där e/s design finns representerat och inom kort finns mina kläder även hos två andra uthyrningsföretag i landet. Det är den utvecklingen jag vill stötta.

För mig som företagare var det med andra ord hälsosamt att tänka igenom min syn på konsumtion och självklart smittar det av sig även till andra delar i mitt liv. Jag vill leva som jag lär och tro det eller ej men jag mår bättre av mindre konsumtion och färre prylar. Det tror jag de flesta av oss gör och det finns andra sätt att ”unna sig”. Vi måste bara påminna oss själv om det ibland.

Detta är vad jag själv tycker – just nu. Samhället utvecklas. Värden utvecklas. Så även lilla jag. Om några år har vi alla antagligen helt annorlunda uppfattning om konsumtion, än en gång. Men det är ändå befriande att tänka igenom detta och veta var jag står i frågan. Min uppmaning till mig själv och andra inför Black Friday lyder därmed enligt följande: 

Om du redan idag vet något du behöver – spana in det på förhand och slå till på Black Friday. Vet du däremot inte idag vad du behöver så lär du inte bli klokare på fredag.

Ny design – och kanske ny designer

 

Känslan då jag rullade ut det nya mönstret på tillskärningbordet. Magi.

Jag har utvecklat en nya modell till e/s design sortimentet och de färdiga mönstren är nu utklippta, redo att användas för att förverkliga nya klänningar. Det är över ett år sedan jag skapad ett nytt plagg. Yepp. ETT ÅR. En designer som inte designat. Jag får ångest bara av att skriva det. Men ändå inte, eftersom jag känner att det svänger nu.

Jag har fler gånger nämnt att GROW4 företagarkursen vänder upp och ner på mig. Jag vet att det låter som en fet jäkla klyscha att en kurs förändrar ens liv, men det gör den. Mycket beror det på att jag verkligen tar kursen på allvar, gör alla uppgifter och deltar i alla lektioner. Läser böcker. Recenserar dem och lyssnar på vad andra i gruppen har att säga. Vilka problem de står inför. Kursen har engagerat mig.

Sedan har jag insett att jag tror. Jag tror fortfarande starkt på att företagandet är det jag ska syssla med. Det handlar inte om att ”prova företagandet och se om det händer nåt” utan jag är starkt övertygad om att detta är permanent. Jag har massor kvar att lära – både vad gäller mental inställning och konkreta grejer som prissättning och utvecklande av affärsplan – men ändå känns det som om jag börjar röra mig mot ytan igen, hitta rätt och veta riktning. Häromkvällen kom jag på mig själv med att åka till jobbet för att jobba ett par timmar extra. Jag kom på mig själv att sjunga medan jag syr och svara i telefon utan hjärta i halsgropen. Jag kom på mig själv med att längta till att förverkliga nästa projekt. Detta är känslor och beteenden jag inte känt eller gjort på över ett halvår och det ät GULD för själen att de nu kommer tillbaka. Jag hade tillfälligt tappat intresset, passionen och glädjen i det jag gör. Jag kan äntligen andas utan ångest.

Jag skulle kunna skriva en roman om alla problem och svårigheter det innebär att driva företag men jag orkar inte fastna i det träsket just idag när humöret är uppåt. Om jag summerar alla problem som en helhet så handlar det om att inte räcka till. För mycket att göra, för lite tid, vilket är det vanligaste problemet för företagare vågar jag påstå. Det låter som en konstigt problem att sälja för mycket men så har fallet varit för mig. Det resulterade i en arbetsmiljö jag inte ville vara i, där produkter skapades på löpande band till kunder jag inte hann betjäna ordentligt samtidigt som kostnaderna skenade.

Eftersom jobbet är min största hobby men samtidigt mitt levebröd blir det känslosamt och tankarna därför inte alltid rationella. Allt blir personligt. Det är något jag övar på att inte göra. Att definiera mig i mitt jobb vill säga, utan inse att det endast är en del av mig, vilket funkat förvånansvärt bra med hjälp av nya vanor (ska berätta mer om vanor, läser en bok om ämnet som bäst), och min vardag utanför jobbet är därför som förbytt. Jag mår bra hemma. Med barnen. I huset. Med min man. Den biten funkar, vilket varit min livboj.

Man kan undra varför jag inte bara tagit en paus från jobbet helt och hållet. Sanningen är den att pengar inte växer på vår bakgård Jag har huslån att betala, precis som de flesta andra. Det har inte varit möjligt för mig att ta ledigt en månad bara sådär, även om det är exakt det som skulle ha behövts. Istället har jag legat lågt på mitt eget sätt, genom att åta mig annorlunda projekt, som inte har så mycket med e/s design konceptet att göra. Dessutom har vi redan nu planerat in semester för år 2020. En riktig semester då reser vi bort. 

Det är inte bara ett nytt pappersark jag rullade ut på bordet utan början på något helt nytt. Nytt sätt att se på tidshantering, prissättning, produktutveckling och budgetering. Nytt sätt att värdera mitt arbete. Jag lär mig, gör om och gör rätt. Eller mer rätt, iallafall. Det kommer såklart att uppstå miljarder problem även i framtiden, men det är okej. Målet är att bygga något stadigt att stå på, som inte rämnar vid minsta lilla storm, utan även kan klara en mindre orkan. 

Klänningen jag skapat är något helt annat än det jag tidigare gjort. Den är löjligt simpel. Minimalistisk. Någon kommer att kalla den tråkig. Det är okej. För den är 100% jag och banar väg för nya e/s design.

 

Höstens projekt

Det händer väldigt mycket i min hjärna nu. GROW4 vänder upp och ner på mig totalt vilket just nu känns kaotiskt men jag vågar tro att utfallet är positivt. Jag har insett väldigt mycket. Utan att gå in på det desto mer detaljer – ska berätta senare – så bestämde jag för några veckor sedan att oktober och november är min tid för återhämtning. Jag har inte kapacitet att förverkliga något nytt. Jag. Måste. Vila. Jag måste ta distans från det jag hållit på med innan jag kan köra vidare. Om jag har lust att ta paus? Nej inte alls. Jag skulle gärna förverkliga alla tusen och en idéer på direkten, men tror det skulle bita mig i röven i slutänden. November ligger jag därför fortsättningsvis lågt vad gäller e/s design nätbutiken. 

Det betyder ändå inte att jag är sysslolös. Tvärtom så har jag  många andra projekt på gång dessa månader, allt från kulturkarnevalen till bordsdukar. För att klargöra vad det egentligen är jag jobbat med de senaste månaderna så kan kort summera några projekt: 

1. Kulturkarnevalen gick av stapeln i helgen och jag hade fått den fina uppgiften att hålla ett labb inom Smart Kläddesign. Under två dagar hjälte jag med andra ord 14 ungdomar att skapa egna outfits av återanvänt material. GRYMT rolig om än intensiv helg. Det är någon speciellt med evenemang som är frivilliga. Alla är glada. Alla är peppade. Alla är där för att de vill. Stämningen på avslutningsfesten var något jag aldrig upplevt tidigare. 

Det var första gången jag var delaktig i Kulturkarnevalen men förhoppningsvis inte den sista. Har du ungdomar i familjen i ålder 13-19 som är intresserade av kultur av alla de slag så rekommenderar jag varm att delta i karnevalen.

 

2. Körklänningar till en lokal kör

Under oktober jobbade jag mycket med att designa och tillverka klänningar till en lokal kör. Mystiskt inriktning kan man tycka, men jag har sytt kläder till körer tidigare och utvecklat en sorts förståelse för vad som är viktigt vad gäller kläder att uppträda i (erfarenhet är guld, alltid har jag inte lyckats bra). Önskemålet var enkla, svarta långklänningar med ärm och jag tycker resultatet blev riktigt bra, trots 20 olika kroppar och lika många smaker och åsikter. 

Kören och klänningarna var nyligen med och tävlade i Spanien. Roligt! Ska se om jag får tag på en bild i något skede.

 

3. Vaaterekki

Ibland faller pusselbitarna på plats nästan av sig själv. Jag har sedan en tid tillbaka känt till Vaaterekki och beundrat deras koncept. I korthet går det ut på att låna kläder istället för att köpa. Min avsikt har varit att kontakta dem men ni vet, tiden går och annat kommer emellan. Men sedan plötsligt fick jag e-post av Emmi, en av två grundare för Vaaterekki, vilket blev startskottet för vårt samarbete. 

Vaaterekki har riktat in sig på finsk design, företag som tar ansvar vad gäller produktion, och jag är stolt och glad att få vara en del av deras koncept. Det grämer mig att jag själv inte bor i Helsingfors och därmed inte kan dra nytta av deras tjänster.

För två veckor sedan droppade jag av de första e/s design kläderna som nu finns att låna hos Vaaterekki och mer ska levereras denna vecka. Som så ofta så leder en sak till en annan och troligtvis kommer e/s design att finnas representerar även uppe i Uleåborg så småningom. Häftigt! 

4. Runda bordsdukar till en lokal uthyrningsfirma

Det fjärde projektet är kanske det mest udda, men även ett bevis på min förkärlek att jobba lokalt. Jag har levererat 27 vita runda bordsdukar i kvalitativ bomull till ett lokalt företag som hyr ut möblemang till fester. Hur har jag fått ett sådant jobb kan man undra? Jo, jag snackar. I somras pratade jag om en företagsidé jag gärna skulle förverkliga. Rätt person råkade höra, och även om min företagsidé inte förverkligas just nu – hinner inte – så resulterade det i detta beställningsarbete. 

Och alltid lär man sig något nytt. Jag använde för första gången i livet en mangel. 

 

5. Mässkläder till importör av hudvård

Av en slump hittade Diego Dalla Palma gänget mina kläder via sociala medier och efter ett besök till studion av Camilla, Leonna och Erja (yepp, Häkkinen!) fick jag uppgiften att sy deras kläder till en skönhetsmässa de skulle delta i (gick av stapeln förra veckan).

Åtta outfits och tillhörande arbetsväskor att bära runt midjan. Måste tillägga att dessa damer sprider sådan grymt härlig energi att jag mer än gärna levererade plaggen personligen till deras huvudkontor i Esbo. Inser att jag behöver omringa mig med mer sådana människor. 

 

Utöver detta är GROW4 utbildningen ständigt en del av vardagen med videoträffar varannan torsdag och uppgifter att göra. Nätbutiken rullar även på med sina beställning, även om jag ligger lågt med marknadsföring, och så håller jag även på att planera om e/s design konceptet.

Att sådant. Det är tretton bollar i luften samtidigt vilket är roligt men samtidigt krävande. Å andra sidan är det vardag för de flest arbetande vuxna människor i det här landet, inser jag, så ska sluta prata om bollar i luften. Många har mycket. Det handlar till stor del om rätt timing, att beställa in tyg i rätt tid och jobba med projekten i rätt ordning så att allt blir klart när det ska. Inte alltid min specialitet (min hjärna vill avsluta ett projekt innan nästa inleds, men det är inte alltid fiffigt eller ens möjlig). 

Alla projekt ovan, utom Vaaterekki, är avslutade och denna vecka ska jag lägga upp planerna för två nya. Det lustiga är att alla dessa projekt bara kommer till mig på något magiskt vis. Jag behöver inte ens leta. Jag känner mig därför väldigt väldigt lyckligt lottad. 

 

 

Materialinköp – största inspirationen men även största utmaningen

Igår blev det en heldag hos mina grossister. Min leverans med påfyllningstyger till lagret hade anlänt  och även om jag vanligtvis får rullarna levererade hem till dörren så bestämde jag mig för att plocka upp dem själv i Hyvinge denna gång. Jag letar nämligen material till två kommande projekt. Dessutom finns det inget som inspirera mig lika mycket som tyger gör. Att känna och klämma på olika kvaliteter, ytor, strukturera, färger, mönster… Ofta får jag tusen idéer bara av att vidröra tyger. Samtidigt är det den biten i företagandet som orsakar mest huvudvärk.

Det är en väldigt invecklad och omfattande process detta, att hitta tyger. Jag vill ju gärna satsa på något som inte bara är vackert utan även är skönt att bära mot kroppen hela dagen och klarar många tvättar. Det som händer nio gånger av tio är att tyget ser fint ut på rulle men efter en tvätt eller två är resultatet inte nödvändigtvis lika vackert längre. Noppar, töjer ut, tappar färg, krymper i tvätt… Så jag letar, köper provrullar, syr, testtvättar, kasserar och letar igen. Nyligen har jag även fått erfara att tyger i exakt samma kvalitet men i olika färg kan bete sig väldigt olika i användning. Med andra ord bör alla färger testas separat för sig. Halleluja lixom. Vissa färger håller måttet. Andra inte. Det är en djungel och ett jäkla hästjobb att testa alla tyger. För att inte tala om kostsamt. Jag har antagligen närmare femhundra meter tyg i studion som inte kan användas till något. Kul kul.

Det här förklarar varför jag inte kan ta in vilka färger som helst i sortimentet – jag har inte kapacitet varken i tid eller pengar att testa dem. Jag förstår att man som kund kanske inte känner till sådant här och det är just därför jag berättar. Nu vet ni varför jag framöver kommer att satsa på färre färgalternativ. Färre men bättre. 

Jag hymlar inte med varifrån jag köper allt mina material. Tror jag har listat alla inköpsställen tidigare men kan inte hitta inlägget så ska nog skriva ett nytt sådant. Till dess kan jag fråga dig som kanske jobbar i samma bransch som jag – varifrån köper du in tyger? Grossister? Agenter? Gärna med lågt minimum (100 meter). Tipsa gärna! Jag skulle gärna hitta en leverantör med högkvalitativa tyger. Siden, ylle, modal… 

Denna gång hade jag som sagt två projekt i tankarna så letade inte så mycket annat. Att besöka grossisterna är lite som att handla i Ikea – man måste ha en tydlig inköpslista, eller så slutar det med att man kommer hem med en massa grejer men inte det som egentligen behövdes. Trots att kreativiteten flödade och idéerna utlöste varandra så höll jag mig alltså i skinnet och köpte endast två testtyger med mig hem. Två ljuvliga sådana. Redan imorgon kommer jag att unna mig själv att prova dem. 

Yep. Jag är ivrig som ett barn. 

 

Utvecklas eller avvecklas – och samarbeta lokalt

ALLT finns tillgängligt via nätet nuförtiden – kommer från en som själv har business via nätet. Som ung åkte jag regelbundet in till Helsingfors för att ”storshoppa”. Hjälp. Vi kan kort säga att det inte sker mer, storshoppandet alltså, men jag föredrar i många fall fortfarande att handla i fysiska butiker. Att åka in till Helsingfors händer inte aaallt för ofta för en arbetande småbarnsmorsa, men visst är det något speciellt ändå med att ibland gå in i en butik och känna och klämma på saker. Då är våra lokala butiker guld värda och ska inte tas för givet.

Ändå får jag inse att jag på senare tid ändrat åsikt lite grann då det gäller att handla lokalt. Vad jag insett och numer tycker är att  ansvaret att ta hand om sina lokala butiker inte enbart kan sättas på kunden utan ansvaret ligger främst hos företagen i fråga. Det gäller som företag att hänga med i utvecklingen och anpassa sig till en ny sorts marknad. Nya konsumtionsbeteenden. Ny teknik.

Men det sagt, jag stöttar ändå gärna lokala företag i den mån jag kan, kanske av ren sympati då jag själv är småföretagare (själv är jag dock inte beroende av lokala kunder vilket är tacksamt). Ett nytt sätt att hjälpa till – eller samarbeta, hur man väljer att se på det – är att fota inspirationsbilder till lokala klädbutiken Canny. Ja, den butiken ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag jobbade där under flera år, först helger under studietiden och senare deltid. De har insett att de måste hänga med i konsumtionsutvecklingen för att överleva. Agera istället för att gnälla. För ett tag sedan lanserade Canny därför nätbutik. Ett jätte smart drag tycker jag. Nu syns min nuna där. Om det är lika smart kan jag inte garantera hehhe.

Summa summarum så har Canny anammat nya marknaden istället för att motarbeta den. Det är något jag tar med mig och lägger på minnet vad gäller min egen verksamhet. Jag har nämligen själv många gånger varit den där tanten som tycker nya saker är lite jobbigt att ta till sig. Sist med smartphone. Sist med instagram. Sist med…. mycket. Men jag försöker bli bättre. Utvecklas eller avvecklas, som man brukar säga. Det ligger mycket sanning i det.

 

Kläderna har jag inte valt ut själv och de är även returnerade. Samarbetet handlar i detta fall alltså endast om bildmaterial till butikens virtuella kanaler. 

 

Detta, att fota stämningsbilder till Cannys virtuella kanaler, är förresten väldigt väldigt rolig omväxling till mitt dagliga arbete med den egna nätbutiken och jag märker att jag mår som bäst då jag får jobba med olika uppgifter och projekt. Och att på olika sätt hjälpa andra.

 

 

 

Kanban diagram – förverkliga dina idéer

En ny arbetsteknik som jag tror kommer att bli min nya besatthet – Kanban diagram.

På torsdagen hade vi får första Zoom-träff med GROW4. Dessa träffar hålls varannan torsdag och går ut på att coach Sebastian presenterar något tema som vi sedan diskuterar kring via videosamtal och gör övningar och uppgifter, både enskilt och i grupp. Under träffarna har vi även möjlighet att ställa frågor eller reflektera kring insikter under de gångna veckorna. Denna gång kom vi mycket in på tidshantering och hur man ska få allt gjort som snurrar i bakhuvudet. Ni vet, en miljard måsten varvat med egna spännande idéer och på nåt vis blir inget av det gjort, varken det som måste göras eller det som är roligt.

Sebastian presenterade då en metod som jag genast var tvungen att prova – Kanban diagram. Det handlar om att dela upp arbetet i fyra olika kategorier: Ide´, planering, förverkligat och reflektion. Dina idéer kommer sedan att transporteras genom dessa fyra kategorier. Hur diagrammet byggs upp är valfritt. Det kan göras på dator men själv valde jag papper och post-it lappar eftersom det ger mig bästa översikten och gör diagrammet lättillgängligt på väggen i studion.

Det finns egentligen endast en regel, och den handlar om att det inte får finnas fler än tre idéer – i mitt fall post-it lappar – i var kategori, med undantag för första kategorin. Det vill säga, har du tre lappar under kategorin ”planering” så måste någon av dem förverkligas innan nästa idé får påbörjas. Regler kan självklart brytas, men poängen är att inte påbörja för mycket på en gång.

Redan den första fasen att ösa ur sig alla idéer upplevde jag som ohyggligt befriande, eftersom jag har så pass många idéer i huvudet att jag inte riktigt kommer till skott med någon av dem. Genom att kortfattat dokumentera alla idéer från min anteckningsbok och bakhuvudet och samla dem på ett ställe fick jag bra översikt och det blev lättare att avgöra i vilken ordning idéerna ska förverkligas. Några av dem kunde jag genast skjuta fram till våren. Notera att detta inte är en to-do lista utan snarare lite större projekt och idéer som har flera arbetsmoment.

Tre av mina idéer valde jag sedan att plocka över till planering. Dessa blir nu prioritet att förverkliga medan de övriga får vänta. Planering för mig går ut på att bestämma tidtabell och lista upp vad som krävs för att förverkliga idén. Kostnadskalkyl och eventuella materialinförskaffningar hör även hit.

När dessa tre idéer sedan är förvekligade så är sista skedet reflektion, vilket jag personligen är ohyggligt dålig på. Det glöms ofta bort även om det är i samband med reflektion man lär sig allra mest. Arbetsfördelningen för Kanban metoden är 15% till idé, 40% planering, 40% förverkligande och 15% reflektion. Allt för mycket tid behöver alltså inte ägnas åt reflektion, utan några minuter räcker till att tänka igenom det slutförda projektet och klura på vad som gick bra och vad som kunde göras bättre. Detta kan exempelvis antecknas på baksidan av post-it lappen, som påminnelse ifall liknade projekt skulle dyka upp igen. 

Jag kan än inte påstå att detta fungera för mig eftersom jag påbörjande tekniken så sent som igår, söndag, men jag kan redan känna hur mina mina sinnen slappnar av och hur taggad jag är på att förverkliga det som placerats under planering. Arket ska hängas på väggen i studion och när en idé ploppar upp i huvudet rafsar jag ner den på en post-it lapp och behöver inte ägna mer energi till den just där och då.

Tekniker och arbetsmetoder fungerar även olika för alla. Vissa passar en bra, andra inte. Jag tror att Kanban kan hjälp mig, och kanske även dig, med följande:

  • Avlägsna kaoset av idéer som snurrar i huvudet
  • Avgöra i i vilken ordning idéer ska förverkligas
  • Komma till skott med att förverkliga mina idéer
  • Inte påbörja för många idéer samtidigt
  • Reflektera och lära mig av egna erfarenheter

Det jag däremot med säkerhet vet är att GROW4 var rätt väg att gå för mig. Jisses så jag tar åt mig lärdom, hela tiden. Mina tankebanor vidgas, på nåt vis. Det blir spännande att se hur många post-it lappar jag plöjt igenom till jul. Jag ska spara dem allihop.

 

 

Prima pipon

 

Aj että sociala medier är bra till mycket. Exempelvis till att hitta en bra pipo.

Jag inser att det börjar bli läge för att bära mössa utomhus. Älskar själv mössor. Värmer, håller håret ur ögonen och skyddar håret då det snöar eller småregnar. Ändå tycker jag det är ohyggligt svår att hitta mössor i vettig kvalitet. Med det menar jag främst inte gjorda av akryl eller polyester eftersom dessa material inte har värmande egenskaper (fungerar mer som vindskydd) och dessutom, kanske främst, gör håret ohyggligt statiskt. För mig med långt frissigt hår är det inte ett alternativ. Ser galen ut i huvudet av syntet. Övervägde att sticka en egen men tror mina nerver inte räcker till just nu, än mindre kunskaperna. 

Därför frågade jag via instagram efter era bästa tips på mössor i naturmaterial, och om ni levererade! Ägnade lördag kvällen åt att googla runt på mössor (med ett glas bubbel, märk väl) och nedan är de modeller jag personligen gillar skarpt, både vad gäller form och material. 

  • Fjällräven överraskade mig med många fina modeller i naturmaterial. De har egen nätbutik men verkar endast leverera inom Sverige (?). Hittade istället Fjällrävens mössor, samt andra märken, via Partioaitta som även har fysisk butiker runt om i Finland. Kvalitet under ett och samma tak, vågar jag påstå. Min favoriter från Fjällräven är CLASSIC KNIT HAT och RE-WOOL hat i senapsgult. Även versionen i bomull är en fin året om mössa. 
  • Samsøe & Samsøe har två fina modeller, en lurvigare variant Nor Hat i väldigt väldigt många olika färger och en slät version The Beanie 2280 i grått, senapsgult och svart. 

  • ACNE levererar även kvalitetsmössor – diggar denna i puderrosa – men här får jag medge att prislappen känns liiiite för saftig för mig med tanke på att mössan ska användas i en regnig lekpark eller i skogen då vi grillar korv. 
  • Om vi fortsätter på Svensk mark så finns Sätila som har mängder med fina mössor. 

  • Costo är ett finskt märke med flera fina mössor med charmig toffs. Samma modell finns även för barn så där kan man matcha om man vill. Den här OBO ROSE mössan ovan var även ljuvlig färg (min rosa period håller i sig). Även många hattar finns i deras sortiment.
  • VAI-KO är även det ett finskt företag med produktion i Finland (hurra!) som har många fina mössor i sortimentet. Den med tofs var härlig, och även den tunnare varianten, Spring Beanie, verkar praktisk vid inte så kallt väder. 
  • Myssyfarmi har jag själv råkat hitta via instagram. Ljuvliga mössor med handgjorda utseendet (stickade av rara finländska tanter) som säljs via deras egen nätbutik samt även via Partioaittas sidor. 

  • Vill man hålla sig till ett förmånligare pris men ändå bra material så har HM flera ribbstickad mössa i kashmir. Tips: Leta bland mössor och välj ”högst pris” i sorteringslistan så hittar du dessa enklare. Lindex har även en kashmir mössa i sortimentet. 

Fanns sist och slutligen så många huippu mössar att jag hade svårt att välja. Hade gärna beställt tre – svart, grå, samt någon knallig färg – men måtta med allt. Två är nu på väg hem till mig och jag får återkomma då de anlänt. Ytterligare ett tips om du bara ska välja en mössa är att satsa på en finstickad utan tofs. Då ser den inte för vintrig ut och känns rätt att använda även under höst och vår, till och med kalla sommarkvällar. 

Tack för hjälpen! Bidra gärna med fler länkar och tips i kommentarsfältet, om ni har sådana. 

Ps. Någon som fryser är sällan stilig. Köp en snygg mössa!