Tack

Jag vill tacka tusen gånger om för de stöttande kommentarerna till hela FPA-juttun. Samma sekund som jag skrev ut det hela lättade trycket och jag kunde släppa det. Visst är det knasigt att en negativ kommentar eller händelse etsar sig fast medan tio positiva rinner av en? 

Jag ska bli bättre på att minnas dom där tio positiva istället. 

Ps. Jobbat röven av mig idag. Söndag. Och det lutar mot att en e/s design klänning kommer att synas på presidentbalen även i år. Perfekt payback 👊🏻

Mom-jeans

På initiativ av sambon tog vi en ledig dag och åkte på äventyr i fredags, hela familjen. 

Landade i Iso Omena och Ikea. Jag kan inte ens minnas när jag senast strosade runt i butiker? Nio månader sedan kanske? Ett år? Njöt därför lite extra av att känna på tyger och inspektera sömnadstekniker. Researcha. Lite mindre av att jaga 2-åring mellan klädställningarna men i stora hela blev det en harmonisk dag. 

Hittade även jeans, som jag behövde. Alla mina jeans ”rynkar” sig nere vid vristen vilket var modernt i början på … 2000-talet? Det säger allt. Behövde nya. Ett par riktiga jeans i tjockare tyg och rätt längd. Väl hemma kastade jag ut de andra. Igen idé att de ligger där och ger en dåligt samvete. Superstretch är inte min juttu. Ska banka in det i skallen en gång för alla. Jag är härmed ägare av ett enda par jeans, vilket är okej då jag vanligtvis föredrar svarta brallor. 

Smaken är som baken. Ingen idé att tvinga på sig något man inte trivs i. 

Öppnar kranen

Jag har så många utkast här på bloggen att materialet skulle räcka ett år framåt. Nästan.

Jag har kommit av mig vad gäller skrivandet och har tappat förmågan att slentrianmässigt kasta ur mig ett inlägg, vilket bloggen handlar om för mig. Det känns som om jag pantar på för stora saker så allt annat blir en lite fis i jämförelse, en täckmantel för sanningen, även om jag inte har någon skyldighet att dela med mig. Så nu öppnar jag kranen som Linn brukar säga och öser ur mig det där som gnaver. Med största sannolikhet kommer jag att ångra mig i morgon, men nu kör vi.

  1. Jag blev högst antagligen anmäld till FPA om att jag jobbar i samband med föräldraledighet. Detta gör mig grymt besviken. Mest besviken på mig själv att jag ens tar åt mig eftersom jag inte gjort något fel. Jag anmäler mina arbetsdagar även om datumen inte är 100% rätt alla gånger. Jag sköter detta och tar inte mer än vad jag har rätt till. Ändå svider det i hjärtat att någon tycker annat och det har därför stundvis kännt fel att vara på jobbet. Ingen ska ta ifrån mig min arbetsglädje. Det är mitt ansvar att se till. 

2. Sex månader med hackig sömn gick galant men på den sjunde månaden stupade hon. Tröttheten har kommit ikap mig. Man livnär sig inte på envishet hur länge som helst och Charlie har bokstavligen ätit upp mina reserver. Jag väger 5 kilo för lite och har inte energi att träna. Tänker inte gå in på hur ont jag har dessutom… Därför kommer jag att sluta amma. Efter att ha helammat i sex månader är det absurt att jag går omkring med dåligt samvete över detta. Skärp dig, kvinna!

3. Att bli en offentlig person skrämmer mig. Nu försöker jag inte smickra mig själv – jag är på inga sätt och vis en kändis – men hela grejen att obekanta människor känner igen mig och vet vad jag sysslar med skrämmer mig när det egentligen borde vara en bra sak och något att eftersträva. Jag trivs som anonym men vill ändå bygga ett mini-imperium. Hur tacklar man detta? 

4. Jag saknar jobbet något fruktansvärt. Skämtsamt brukar jag kalla jobbet för mitt tredje barn men det är dödligt allvar. Jobbet är min hobby, min psykolog och att då inte ha tiden att ägna sig åt det så mycket som jag önskar – det äter upp mig inifrån och påverkar mig psykiskt. Mer är det borde. Vi överväger därför att sambon nappar några månader föräldraledighet av mig. Det är ekonomin som blir lidande men vad är pengar värt om man mår dåligt? 

Sådär. Nu var det överstökat. Så kan vi återgå till slentrianmässigt bloggande om ditt och datt igen. Trevlig torsdag. 

Teknikproblem = släktfel 

Här sitter jag med sprillans ny dator OCH printer framför mig. Dit for den semesterkassan. Både datorn och printer sa nämligen upp sig i förrgår och jag undrar om det kan vara ett släktfel att elektronik alltid går sönder eller absolut inte fungerar, speciellt när man ”bara snabbt ska” något? Kanske ett magnetfält vi Sandholmare bär på som demolerar alla apparater. 

Nåh. Istället för att svära allt för mycket så löste jag detta som man gör med plåster – snabbt, utan att tänka. Körde till Gigantti i Ekenäs igår morse (ja man får billigare i Verkkokauppa men det känns vettigare att handla lokalt) och valde ut dator och printer på ganska exakt 8 minuter, med ett par tips av min bror i bakhuvudet. Bra service fick jag också. Tack och hej. 

Så ni som lagt in beställning via e/s design nätbutiken nu i veckan – jag har bokstavligen inte kunnat svara och ber så hemskt mycket om ursäkta. Återkommer så fort nya dator är installerad. 

Det blev dyrt plåster detta. Men värt det. 

Charlie var måttligt intresserad. Och småbansmor som man är stod vi utanför och väntade då butiken öppnade. 

Bekämpar klädmalarna

Ja har råkat ut för malar! Eller något liknande i krypväg. Tror jag.

Tidigare i sommar när jag storstädade garderoben (börjar vara på slutrakan) så upptäckte jag ett hål mitt i en av mina favvotröjor. Ryckte på axlarna och tänkte att det är tvättmaskinen som jävlats eller något liknande. Sedan dök det upp ytterligare ett hål i en annan tröja och en kaveri menade att det kan vara malar. Jäklar! Läste därför på lite om malar och skadeinsekter

Min kompis som hade råkar ut för samma grej tipsade om speciella träklossar som man kan lägga bland kläderna vilket malarna inte diggar. Det är fråg om cederträ som har en speciell lukt. Några tråklossar har jag inte kommit mig för att skaffa men råkade ramla över detta medel i matbutiken (K-Market) istället. Otippat nog. Hängde upp dessa bland kläderna och hör och häpna – inga fler hål. 

Vet inte själv hur cederträ luktar men detta lila medel luktar svagt av… tvål. Tror det ska efterlikna lavendel eftersom även det är en doft kräken inte tål. Lavendel eller inte – jag stör mig personligen inte på lukten men den kan upplevas som olidligt för någon annan. Värt att veta. 

Tidningspapper är ett luktfritt alternativ som ska funger då malarna inte tycker om tidningssvärtan. Jag lägger därför själv alltid in tidningspapper i klädlådor som ska förvaras orörda en längre tid och hittills klarat mig undan otygen. Så kanske det fungerar. För säkerhetsskull  breder jag därför ut  lite tidningspapper på hyllorna i garderoben också. Det kan ju inte skada.

Cederträ, lavendel och tidningspapper, de två senare i min garderob som bäst. Återstår att se om det dyker upp fler hål. 

Marthabladet

Det är en trött tvåbarnsmmamma som figurerar på pärmsidan av senaste Marthabladet. Syns i blicken. Men där skymtar också en gnutta jävlar anamma, passion och livsglädje. 

Har inte fått tag på ett exemplar än, men ska göra det och spara till sämre dagar. 

Tack igen Kugge för detta. 

Bra typer

Det är så himla roligt att handla med bra typer som kan sin sak. Juha vi AD Center Finnland i Orimattila är en a dessa typer. Helt klart.

Det är med extremt bra fiilis jag sitter i bilen, en symaskin i släpvagnen bakom och nya färgkartor för overlock trådar i famnen.

Halleluja nu ska det produceras med nya pärlan. Kanske hon får heta precis det. 

Snickrar och spenderar

Kan inte påstå att jag fått så mycket jobb gjort de senaste veckorna. Livspusslet är svårt att få ihop då vår lilla 6-månaders krabat kräver allt mer underhållning och idag är vi alla dessutom hemma med flunssa. Urk. 

Istället förbereder jag inför slutet på året då min föräldraledighet är över och det kan bli tight med kosing. Vill ha bästa möjliga förutsättning att jobba effektivt då, även om jag forsätter som vårdledig och knappelunda lyckas jobba så mycket mer än nu. 

Så vi är hemm. Men det går fint att snickra hemma med en 2-åring. Tillsammans bygger vi ihop ett nytt stort tillskärningbord, över tre meter långt, med plats för förvaring undertill. Ritning och konstruktion står jag själv för och kan därmed anpassa det hela till utrymmet i studion. Kommer bli fantastiskt, och göra grym skillnad på arbetseffektiviteten! 

I morse plockade jag upp en tygsåg från posten, modell mindre än den jag redan har, och i skrivandets stund sitter jag i bilen med min far. Vi är påväg till Orimattila för att plocka upp min nya Ferrari (en Yamato 4-trådig overlock). Flunssig och övertänd är bästa beskrivningen. Lika sliten som min termosmugg. 

Förresten, fick veta att jag figurerar på Marthabladets pärmblad. Hur hände det? Ska försöka få tag på ett ex. 

Hur äkta är mina produktbilder? 

Något som jag ständigt tampas med är det här att ge en ”förfinad” bild av verkligheten vilket är ett återkommande ämne på sociala medier. Kort sagt – jag är inte bekväm med att publicera allt för snofsigt material varken här, på sociala medier eller på min hemsida. Samtidigt jobbar jag i en väldigt konkurrenskraftig bransch (kläder –  om någon missat) och inser att vackra bilder är det som förväntas.

Det pågår ett litet krig i min hjärna angående detta, och det är även orsaken till att jag har svårt att branda mig själv och i egen hög person vara ansiktet utåt för mitt företag, vilket egentligen vore klokt.

Angst.

Just nu känns det ändå som om jag hittat en bra medelväg. Bilderna på e/s design hemsidan editeras väldigt sparsamt. Det handlar mest om att leka med ljus och kontraster. Däremot plockar jag ut de bilder där helheten är som vackrast. Ni vet hur knasigt det kan bli på bild ibland. Men jag nålar aldrig in kläderna eller manipulerar dem på något vis vilket jag vet att många kedjor gör. Ni kanske minns kalabaliken kring  H&M då de klippte in olika huvuden på en och samma kropp? Mina kläder är äkta och presenterad precis som de ser ut. Färgerna kan skifta en aning vilket beror på våra elektroniska skärmar. På en fotoshoot är det jag, stativet, telefonen och kameran. Inget annat. Enda orsaken till att jag själv figurerar på bilderna är tid och pengar, råkar vara relativt fotogenisk också, men jag drömmer om att ha ett eget foto-team någon dag. Attans vad härligt det var att fota Lotta exempelvis. Ett framtida mål är även att fota produkterna på olika sorts kroppar för att få en ännu bättre helhetsbild av plaggen. Igen, det handlar om tidsbrist. Men det kommer.

Minimalt med smink, min vardag. Så som jag trivs bäst. Sigge vill vara med och ”måla” också när jag förbereder inför en produktfotografering. Smink och hår på 15 minuter. 

Före och efter editering. Plockar bort orolighetsrynkan mellan ögonbrynen – andra rynkor stör mig inte men den kommer jag fan att plocka bort i verkligheten också om 10 år – så att bilden ska bli gladare, och jobbar med ljus och kontrast i bilden. Ofta editerar jag bort saker från bakgrunden, som exempelvis övervakningskameran uppe i kanten. Jag har alltid en tygbit bredvid mig då bilderna editeras så att färgerna ska bli så rätt som möjligt, men det varierar lite från skärm till skärm. 

Bilderna blir inte perfekt. Skärpan är inte alltid hundra. Håret lite på ända. Men det är okay. Detta är vad jag kan prestera just nu. Själv. Och jag vågar påstå att mina produktbilder är äkta och ger en rättvis bild av produkten, vilket antagligen är orsaken till att jag får minimalt med returer. Fint så. Men möter ni mig i K-Market en tisdag så ser jag inte ut såhär kan jag säga.

Ligger lågt

Jag ligger lågt ytterligare några dagar (bokstavligen, på golvet med kidsen), men det finns andra som levererar. Tycker ni ska läsa Carolines inlägg om Kapsyl Garderob – att minimera mängder kläder i användning. Fiffigt och uppfriskande. Kom ihåg att man inte behöver inte ta det så drastiskt som 37. Men något mer åt det hållet. 

Julia påminner om att naturmaterial inte alltid är bäst och att bomull är den mest besprutade grödan i världen. Detni. Sedan köper jag redan endast ekologiska bananer. Yesss. 

Klicka även in er på Linns inlägg om att varva ner till vintern. Jag håller med, och sysslar med precis det som bäst. 

Hejdå.