Sista fixet – att färdigställa en ny produkt

Vi är nära nu. Små justeringar till så är en nya produktgrupp färdig. Ellen dress och Blouse. Senare kommer byxan. Hela processen är galet rolig men jag känner mig som ett barn i väntan på sommarlov. Den sista tiden är olidliga.

Jag får ofta frågan hur mycket tid det tar att sy en produkt. Låt oss säga som så, att det antagligen tagit oss 50 timmar att slutföra den här produkten – med endast en fullständig prototyp i storlek S som resultat. Ingen produktion. Att utveckla plagg tar tid, speciellt när det handlar om något helt nytt,  och det ska få göra det för att slutresultatet ska bli bra. Allt ska vara genomtänkt. Provas. Justeras. Diskuteras. Gissar att jag kan vara snudd på irriterande att jobba med här, stackars Laila haha. Det är hon som skött sömnaden i det här fallet. Modellen har jag haft på gång sedan längden (Maarit Feldt-Ranta bar första versionen på senaste presidentbalen) men nu har vi jobbat fram alla detaljer, vilket inte handlar bara om produktens utseende – det är den absolut lättaste biten – utan mest går diskussionerna kring sömnadstekniska lösningar, produktionseffektivitet och material. Sådana problem som jag själv är snudd på besatt att lösa.

Just på grund av detta, de sömnadstekniska lösningarna anpassade efter olika material, så kommer Ellen klänningen att lanseras i två versioner – Ellen och Stella. Detaljerna gör produkterna olik varandra även om idén är densamma. Att återanvända en idé i flera produkter är effektivt och fiffigt eftersom mycket tid har lagts ner på att göra en så bra produkt som möjlig. Sannolikt kommer det alltså att dyka upp ytterligare produkter i samma kategori i ett senare skede. Tänker mig en jumpsuit och jacka.

När prototypen nu är färdig och vi har en slutprodukt så ska denna testtvättas och användas och analyseras ytterligare en gång. Min sambo Johan får även säga sitt. Han har bra öga. Sedan graderas till olika storlekar, provas på olika kroppstyper och storlekar och produceras i liten skala. Prissättning, fotografering, produktbeskrivning. Det är först sen den verkliga produktionstiden kan beräknas. Kanske det landar på två timmar eller tre då vi serietillverkar? Återstår att se.

Jag känner att vi gjort något riktigt bra. Ändå pirrar det i magbottnet och jag ser fram emot lanseringen. Skolbarnet.

Målet är inom två veckor.

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt. 

Magi med Sofia

Ibland känner man bara när något blir riktigt bra. När något klaffar och blir helt rätt även om man chansat. Igår var en sådan dag. Regnet ÖSTE ner igår morse när Sofia knackade på hemma hos mig och vi skulle packa ihop för en planerad fotografering utomhus. Men så slutade det plötsligt regna och allt blev magi. 

Det är intressant hur bilder har varit mitt största problem. Men så ryckte jag upp mig, slutade spy ursäkter och plötsligt har jag så mycket bildmaterial att jag inte hinner gå igenom dem. Där ser man hur mycket inställningen kan påverka.

Skojar inte när jag säger att 90% av alla bilder på Sofia är fenomenala. Och ja, det kommer mer. Silje Maxi klänning med både kort och hellång ärm är en modell vi lanserar senare i höst.

TACK Sofia!

 

Shoppa smart – rubba inte ett vinnande koncept

När det gäller shopping har många en påtvingad uppfattning om att man ska prova nytt och behöver ”omväxling”. Visst, ibland. Om du fastnat i en stil du inte trivs i och känner dig tråkig i dina kläder. Men om du känner dig fin och bekväm i dem så är hela idén med omväxling bara… onödig. Strunta i den. Det viktigaste är att du trivs. Har jag använt och älskat en produkt så ser jag därför till att ersätta den med något identiskt. Gärna innan den gamla kastas. Jag har gått så lång att jag ofta köper dubbletter av samma plagg, främst byxor men även löpskor. Så extrem behöver man kanske inte vara men skor är ett väldigt bra exempel där man gärna ska fortsätta med en modell som funkat bra både vad gäller färg, form, material och klackhöjd.

Det är exakt det jag gjorde med mina vardagstossor. Reste till Polen med ett par vita med silvriga detaljer på fötterna, ett par tossor som jag älskat och använt konstant i två år även om de köptes begagnat. Vemodigt att göra sig av med dem men hälen på insidan var söndersliten. Därför såg jag till att ersätta dem med ett liknande par. Pumas outlet i Gdansk levererade. Samma färgskala, samma användningsområde och det är därför väldigt sannolikt att dessa blir nya favoriter.

De gamla blev i en roskis i Gdansk.

Hälsningar från Gdansk

Vilka sköna dagar i Polen. Att bara vara jag och Linda. Anpassa tiden efter vad vi två vill göra. Vilket är äta, dricka Prosecco, och faktiskt fota lite inspirationsbilder till min hemsida. Utnyttjar fördelen att resa med en vän som är fotointresserad.

Ellen dress. Mer bilder på min instagram @elinsandholm

Jag har nämligen med mig en ny produkt som vi utvecklar med Laila som bäst – Ellen dress. Något helt annat än vad vi gjort tidigare men det är åt det här hållet vi vill gå. Klänningen på bild sydde Laila bokstavligen en dag innan jag åkte. Det är en prototyp men fungerande sådan och jag testat nu passform och användning i praktiken. Helsåld redan. Kommer antagligen att bo i t-skjorts versionen av denna.

Ikväll åker vi hem igen. Två dygn har känts som en vecka. Guld för själen. Tack vännen.

Jag gästar Sypodden

Nåja gott folk – nu bjuds det på något annorlunda! För några veckor sedan åkte jag till Helsingfors för några möten. Ett utav dem handlade om att gästa Sypodden!

Så himla spännande och roligt att träffa Linnea och Lizette (igen!). Det är inga småfisar de har som gäster i sin podd (Lars Wallin! Elsa Billgren!) så jag känner mig hedrad som får vara med. Sopade bort mindervärdeskomplexen och körde på. Hälften glömmer man där i stundens hetta men bjussar på min story i korthet.

Avsnittet hittar ni även här.

Med det säger jag tack och hej, till härliga Linnea, Lizette och alla andra, för nu åker jag till Polen med bästa Linda ett par dagar för att göra ingenting. Hoppas på att hinna ha riktigt tråkigt.

Prokrastinering

Jag skrev tidigare om det här att bara GÖRA saker utan ursäkter. Att inte vänta till lunch, morgondagen, nästa år, bättre tider… Att inte hitta på den ena än den andra orsaken till att vänta med något som man egentligen vill (men kanske inte riktigt vågar?) göra. Både stora och små saker.

Sedan jag fick den aha-upplevelsen har vi fått så sju-huuukt mycket gjort på jobbet. Fotat flera produkter. Varit på materialinköp en hel dag. Och nästan utvecklat färdigt en ny produkt (blir så BRA). Jestas ändå.

Råkar läsa en bok just nu (nå nä, har gått till bibban och medvetet lånat böcker inom temat) som heter Effektiv tidshantering av Bosse Angelöw. Här tar han upp det här med att skjuta fram saker och tydligen har det till och med ett namn – prokrastinering. Där ser man. Alla har vi tydligen ett inbyggt uppskjutarbeteende men i olika grad.

Varför man skjuter på jobbiga uppgifter är uppenbart men jag har själv förundrat mig hur det blir så att jag ibland även skjuter på sådana saker som jag tycker om att göra, som exempelvis att fota produktbilder. Bosse bjussar många tips i boken (vissa självklara, andra fiffiga) men de som träffar mig mitt i prick – om vi tar produktfotografering som exempel – är följande:

Lågt värde. Att fota produktbilder genererar inte pengar på direkten (kräver genomgång, editering, uppladdning…) och därför ”unnar” jag mig inte att sätta tid på sådant. Det är svårt att veta när man är klar med fotandet (det går alltid att göra bättre). Syr jag däremot produkter vet jag exakt när jag är färdig. Arbetet blir mer konkret och jag kan klappa mig själv på axeln då jag är klar.

Inser ändå att det är synnerligen viktigt med bilder då man har nätbutik så här försöker jag tänka om. Inte sätta så mycket krut på tiden utan mer fokusera på resultatet och att ha roligt medan resultatet nås. Dessutom ska jag bli bättre på att belöna mig själv efter sådana här uppgifter. Typ skåla i skumpa, vilket vi gjorde efter fotograferingen med familj och vänner på tordas kväll. Bra avslut. Och resulterar blev lysande!

Förväntan. Nämnde tidigare att jag är kräsen med bildresultatet men saknar ändå kunskap och kompetens att fota och styla proffsigt. Redan innan har jag alltså bestämt att resultatet inte kommer att bli tillräckligt bra och skjuter därför gärna fram hela fotoprojekt.

Här ska jag försöka sänka ribban och inse att vi visst kan. Det blir visst bra. Det har jag ju bevis på.  Och skulle det inte bli bra så har vi ändå lärt oss något och endast offrat en del av vår tid. Inget mer.

Intressant detta, att lära sig hur hjärnan fungerar så att man medvetet kan träna sina tankebanor. Något att smälta en sen söndag.

Gonatt.

Unga entreprenörer

Föreläsning på kommande! Tillsammans med några andra unga entreprenörer har jag erbjudits möjligheten att hålla en kort presentation om mitt företagande, hur jag gjort och vad mina tankar krig företagande är. Jätteroligt! Evenemanget ordnas av Lotta Werthmann, i samarbete med Karis Billnäs Gymnasium, och är en del av Lottas slutarbete. Jättefint initiativ så detta är något jag gärna hakar på. Evenemanget har fritt inträde och anmälningar görs här.

Jag hoppas kunna inspirera och ge några byggstenar för att komma igång med att förverkliga en företagsidé. Samtidigt är jag nyfiken vad som kommer sägas av de andra föreläsarna.

PS. Smickrad att jag fortfarande går under benämningen ”ung” hehhe.

Bara gör det – NU

En grej som pinat mig hela sommaren är det här med att fota produktbilder och inspirationsbilder till sociala medier. Hela min försäljning är nätbaserad och bilder och text är egentligen de enda verktyg jag har för att sälja. Med andra ord – bra bildmaterial är ohyggligt viktigt och där har jag lagt ner alldeles för lite tid och energi.

Jag är ingen fotograf, saknar mycket av de tekniska kunskaperna, och inte någon visualist heller. Ändå  tycker jag om bilder och är kräsen med helhetsintrycket. Jag har en vision men har bara inte fått det gjort. Istället slösat allt för mycket energi på att oija och voija mig över detta och förundrat mig hur i helsike modebloggarna bär sig åt. När hinner dom? Hur hittar dom alla fina ställen? Hur orkar dom fixa håret? Okej, inser att modebloggare sällan syr sina egna kläder. Det sparar ju en smula tid.

En gemensam nämnare för många av de inspirerande poddavsnitten jag lyssnat på de senaste veckorna (ska återkomma till dessa) är tanken om tid. Där säger alla samma sak – gör det bara. Vänta inte. Skyll inte ifrån dig. GÖR DET BARA. Idag. Nu.

Så det gjorde vi, Laila och jag. Torsdagens arbete avslutades med en halvtimmes fotografering utanför glassiga ABC (yess, jag menar bensinstationen). Laila fotar. Jag studsar på. Och bildbanken är påfylld. Roligt hade vi dessutom. Så enkelt.

Bara gör det. Nu.

Cassandra dress i färgen Heather grey (adlink). Älskar älskar älskar denna. Foto: Laila Paananen. 

En vecka lika lång som en sommar

Vilken ohyggligt omtumlande vecka, på många sätt. Det känns som om vi gjort mer på jobbet under en vecka än vad jag gjort under hela sommaren. Ungefär så.

Ingen arbetsuppgift är rolig om det blir för mycket av den. Spelar ingen roll om du ska provsmaka glass eller städa avlopp. För mycket är för mycket. I sommar har jag i princip endast sytt och levererat. Det har inte funnit tid till annat, vilket är suveränt egentligen, men det blir enformigt. Nu när Laila är tillbaka har vi på en futtig vecka hunnit komma ikapp med nästan alla beställningar och sy de mest populära modellerna och färgerna i lager, skapa online bokningssystem, fota bilder till sociala medier, spånat på nya plagg och framför allt haft tid och möjlighet att andas och skratta på jobbet. En ny arbetsvärld. Lika härlig som på våren. Och bevis på att anställning var mer än rätt beslut.

Mina inspirationsbilder just nu samt en beskrivande bild från en av våra egna produktfotografering tidigare i veckan. Härligt att kunna ha roligt på jobbet.

Mina målsättningar inför nästa år är klara. I det stora hela handlar det om att utvidga i Finland först och vänta med övriga skandinavien. Vi har en stor marknad i vårt eget land så det finns ingen orsak att stressa vidare. Posten till Sverige är dessutom opålitlig och dyr. Måste hitta ny lösning där.

Sedan vågar vi hoppas på studioflytt inom år 2019 (samma industriområde men större utrymme) för att kunna effektivera produktionen och öppna upp dörrarna för fler kunder som vill komma på plats och titta. Utrymmet jag sett på är en DRÖM. Eller tja, skruttig lagerlokal för någon men perfektion i mina ögon. Absurt att det enligt mig då abnorma utrymme jag flyttade in i för två år sedan börjar känns ohyggligt litet nu.

En tredje punkt som är väldigt väsentlig är att sakta men säkert delegera bort vissa arbetsuppgifter och lära Laila att sköta dem. Det heter att man ska ”smida medan järnet är varmt” och jobba hysteriskt långa dagar som företagare vilket jag många gånger förstår och håller med om. Men det jag skapar just nu är inte något tillfälligt. Ingen spontan grej som kommer läggas ner om något år. Jag bygger en arbetsplats jag tänkt ha livet ut. Därför försöker jag redan nu skapa ett hållbart system där kroppen och hjärnan orkar. Jag har balanserat på kanten i ett par år, där väggen är på en sidan och guld och gröna skogar på den andra. Jag föredrar skogarna. Guldet delar jag gärna med Laila. Därför är jag tvungen att backa ibland och säga nej. Därför bromsar jag vissa idéer och tänker igenom dem en extra gång. Därför väljer jag att vara hemma med barnen varje fredag. Jag vill inte balansera på kanten längre.

Målet är en tre veckors semester år 2020.

Summa sumarum – det spritter i hela kroppen av iver. Det enda minuset just nu är sömnbrist deluxe. Vår yngre son väcker oss om nätterna, så pass mycket att det gör mig till ett vandrande humörsmonster. Tänk er ihållande PMS dygnet runt.

Nästa vecka ska vi på materialinköp och förbereda för en ny produktgrupp. Det är sist och slutligen den biten av jobbet jag älskar allra mest, att skapa nytt.

Men först – ledig fredag och helg med kidsen.