Hållbart mode – var finns det?

Tidigare i veckan hade jag igen möjligheten att föreläsa om Kläder och Kvalitet, denna gång i Ekenäs. Jag petade lite i föreläsningens upplägg innan jag åkte iväg eftersom det har hänt massor inom klädindustrin sedan jag började föreläsa för drygt fyra år sedan. Då fanns det inte många företag – åtminstone inte tillgängliga på nätet – att lyfta fram som sysslar med hållbarhet, transparens och Slow Fashion. De som fanns hade allt som oftast ett och samma formspråk där silhuetterna var vida och färgskalan gick i grönt och brunt. Andra bullar är det idag! Under bara några år har det exploderat med företag inriktade på hållbarhet, och de som redan existerat från tidigare har fått luft under vingarna, vilket är fenomenalt! Det här trodde jag starkt på redan för tre år sedan när jag lanserade E/S DESIGN nätbutiken så mitt företag är redan med i den svängen så att säga. Mitt mål är att kunna klä mig helt och hållet i egen design, men i väntan på det målet köper jag kläder även annanstans. Jag har redan tidigare berättat om mina konsumtionsprinciper men börjar allt oftare ta mig tiden att leta vad jag behöver bland hållbara och transparenta företag. Det blir så mycket roligare då, när man tar sig tiden att stötta någon som gör något bra. Tre tips på hur du hittar företag med inriktning på Slow Fashion:

  • GOOGLA (slowfashion, etiskt mode eller mer specifikt, tex. ”sustainable swimwear”)
  • Hitta bloggar med ekologisk inriktning som delar din egen stil och smak, Exemepelvis Lastingcloset
  • Följ hashtaggar på instagram: #slowfashion #madeinfinland #handmade #ethicalfashion

På bara en kvart lyckades jag via Instagram leta fram en hel bunt med finländska företag inriktade på hållbarhet. Många av dem producerar dessutom i Finland.

 

LIIA – handgjorda smycken från Ekenäs/Raseborg

Nepra sportkläder inriktat på hållbarhet med transparent tillverkas i Estland 

KAIKO – huvudsakligen barnkläder, men även dam och herr

Gugguu – barnkläder

Karu Atelje – väskor och läderprodukter.

Globe Hope – inriktade på återanvändning, både kläder och grymt fina väskor, med tillverkning i Finland.

Weecos – samlingsplats för flera olika märken inriktade på hållbarhet

Niinmun design– kvinnokläder designade i Korpo och tillverkade i Finland. Även inredningsartiklar. 

E/S DESIGN – kanske bekant hehhe. Inriktad på multifunktionella kvinnokläder, tillverkning i Finland. 

Vill även lägga till IVALO som sadlat om och blivit en samlingsplats för etiskt mode. Dylika samlingsplatser är fiffiga eftersom de gör research arbetet för dig – det vill säga garanterar att företagen de representerar gör ett bra jobb. Notera även att företaget självklar inte måste vara finländskt för att klassas som hållbart, men roligt att vår egen klädindustri utvecklas igen efter vad jag upplever som flera års dvala. 

Nästa vecka får jag dessutom bekanta mig med ytterligare två finska märken med inriktning på hållbarhet – SÄRK och Myrfolk i Vasa, båda likt som jag med tillverkning i egen ateljé.

Vi är på väg mot en förändring i klädindustrin. Skål för det! 

Att unna sig hjälp av andra

Isa Blouse (adlink) finns nu tillgänglig i nätbutiken med flera olika ärmlängder i halvtransparant mesh. 

För några veckor sedan mötte jag upp min vän Charlotta hemma hos henne för att äta lunch, snacka strunt och fota ett par nya E/S DESIGN produkter samt några samarbeten för hennes del. Många flugor i en smäll på den lunchen javisst.

Charlotta är en riktigt talang framför kameran och jag behöver egentligen inte säga något. Hon kan. Hon vet. Och det går mycket fortare att fota bilder på henne än på mig själv. Betydligt roligare är det också då jag föredrar att stå bakom kameran och inte framför. Så är hon syndigt vacker också.

Vi kan kasta till det på effektivitetslistan för i år – att våga fråga hjälp av nära och kära och nya bekanta, och ta emot hjälpen som erbjuds. Jag har så himla duktiga, fina och kunniga vänner och familj men är alldeles för dålig på att ta emot den hjälpen de erbjuder mig. För det gör dom! Konstant. Jag gissar det här har att göra med min klara-mig-själv mentalitet. Jag har alltid strävat efter att fixa det mesta på egen hand och vill inte besvära någon annan, än mindre bli beroende av någon. Minns när jag skulle flytta hem från lägenheten från Åbo och ringde pappa för att fråga om det är ok att binda fast sänggaveln på taket. Eller när jag var sen till en fotografering och avgasröret på bilen plötsligt damp ner i asfalten. Jag knöt upp det med en rem jag hittade i bakluckan och tog mig till fotograferingen ändå. Konstigt egentligen denna mentalitet, då jag har grymt hjälpsamma föräldrar. 

Den senaste tiden har jag även träffat väldigt mycket nya människor på olika evenemang och det visar sig ofta att vi kan hjälpa varandra på sätt eller annat, både vad gäller små och stora saker. Det finns ju så mycket intressanta människor med fantastiskt kunskap! I år ska jag jobba på att bättre ta emot den hjälpen, våga be om den, och hoppeligen kunna erbjuda något tillbaka. Ge och ta. 

Tack Charlotta, än en gång för hjälpen med bilderna … och för lunchsällskapet. 

 

 

Balansbordet

Jag hade en sur dag på måndag. En riktigt sådana där förjävlig dag där allt kändes fel. Allt gick fel. Redan från morgonen. Surandet höll i sig hela veckan och jag har stundivs haft lust att krypa ur mitt eget skinn. Varje liten motgång har blivit som ett stort krig i kroppen.

Sådana dagar inträffar relativt sällan för mig numer, i synnerhet inte på måndagar då jag oftast ser fram emot att ta mig till jobbet. Men när det händer så skyfflar jag ofta humöret under mattan, ignorera och glömma och bespara andra min tragiska uppenbarelse. Men så slog det mig, att jag kanske ska göra precis tvärtom. Kanske jag kan hjälpa mig själv, eller stötta någon annan som också haft en dålig vecka.

Jag lärde mig ett intressant tankesätt via Framgångspodden (avsnitt nr 153) som handlar om att balansen i livet är som ett runt bord på fyra ben där benen symboliserar fyra faktorer: kostvanor, motionsvanor, vila (fysisk och mental) och stress. Skulle ett ben gå av hålls bordet fortfarande på ända. Skulle däremot två ben brista eller ta skada är det sannolika att bordet kippar omkull.

Med andra ord – om ett ben är sönder, försök i första hand reparera det. Om det inte går – förstärk då de tre andra.

Det här gav mig ett nytt sätt att tänka på exempelvis stresshantering. När jag stressar har jag en tendens att slarva med mat och skippa träning. Sover dåligt också då ja ofta jobbar med datorn i sängen sent på kvällen för att komma ikapp. Ett ben (stress) är alltså lidande och på köpet demolerar jag de andra. Resultatet blir en trött, söndersliten morsa med ångest och för mycket att göra. Värst trevlig är jag inte heller.

Så denna vecka när humöret har varit dåligt så har jag funderat på de olika benen – vilket behöver repareras? Var brister det? På måndag körde jag på Nutella-morgon. Ensam i soffan med en burk Nutella och datorn i famnen (vila). På tisdag när humöret fortfarande var uselt startade jag dagen med träning (motionsvanor) även om jag hade sjutusen saker att göra och egetligen ”inte hade tid” för träning. På onsdag eftermiddag besökte jag och barnen våra bästa vänner och på torsdag tog jag lunch-promenad med en annan bästis, mitt i arbetskaoset.

Ibland är det något konkret som skaver och kanske kan åtgärdas men andra gånger, som för mig denna vecka, gick det inte att sätta fingret på problemet. Det fanns inget att lösa och mitt dåliga humör berodde högst antagligen på hormoner. Privilegiet att vara kvinna.

Det blev ett rörig inlägg detta, men min poäng är att alla har dåliga dagar och jag tycker det är viktigt att acceptera det, både hos sig själv och hos andra. Ibland kan stress och dåligt humör lösas med konkreta åtgärder. Andra gånger gäller det bara att acceptera, kanske till och med välkomna och ägna en dag åt att spotta och svära… eller äta Nutella. Huvudsaken är att inte fastna i ett negativt mönster.

Mitt humör har nu äntligen svängt – en helt ledig söndag i solsken gjorde susen – och jag ser fram emot att hugga tag i alla sjutusen problem, utmaningar och möjligheter igen. Hoppas du haft en bättra vecka och är lika taggad på måndag som jag är.

PS. Lyssna på Framgångspodden avsnitt nr 153. Gärna nu. Ikväll.

 

Ett slag för jämställdhet!

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare – satt i panelen i ett seminarium arrangerat av Svenska Kvinnoförbundet, med temat jämställdhet. Hur stärker vi kvinnors entreprenörskap? Jag var en av fyra gäster, inbjuden till Hanaholmen för att lyfta fram hur jag som företagare och småbarnsmamma upplever jämställdhet. Vad är problemen och hur kan de lösas?

Själv pratade jag främst om föräldraledigheten och vilka förändringar jag tycker borde göras där, normer i samhället och svårigheten att bryta dessa, samt den kvinnliga egenskapen att eftersträva perfektion som ofta bromsar oss.

Det lyftes fram grymt mycket tankegångar och förslag till förändring, av både övriga paneldeltagare – Ulrika Larpes (styrelsemedlem för Företagarkvinnor), Alexandra Pasternak-Jackson (CEO för Amcham Finland) och Kjell Skoglund (VD för Finsk-svenska Handelskammaren) – samt av åhörare, och seminariet gjorde mig upprymd, glad och hoppfull! Vi vill stärka kvinnors roll som företagare, det går, och vi är på god väg. Men mycket arbete återstår. 

Via Kvinnoförbundets instagram hittade jag våra framföranden i korthet, fiffigt utplockat. Jag klistrar även in ett stycke från mitt framförande nedan, visserligen taget ur kontext, men det ger en uppfattning om vad diskussionerna handlade om och vad jag personligen upplever, tycker och tänker kring jämställdhet. 

… Jag lever själv med en man, pappan till mina barn, som vill leva jämställt. Som uppmuntrar mitt företagande. Han kan när som helst ta ansvar för våra barn utan några instruktioner från min sida (hushållssysslorna däremot, njaa vi är inte riktigt där än). Ändå är vi konstant tvungna att påminna oss om det här. När tröttheten smyger sig på och autopiloten tar över så faller även vi in i ett traditionellt mönster där jag som kvinns tar ansvar för hushåll och barn – och sköter mitt jobb.

Det här behöv brytas. Normerna. Och oundvikligen faller vi åter igen in på föräldraledigheten.

För att även pappor ska ta sig an barn och hushåll i samma utsträckning som mammor så måste de ägna tid åt just det här – barn och hushåll. Därför står jag bakom förslaget om 6+6+6 modellen där alltså 6 månader låses vid papporna (vilket motsvarar endast 9 veckor idag). Det här skulle inte endast skapa mer jämställdhet i hemmen utan även förändra attityder på arbetsplatser. Män kan också sköta sina barn. Kvinnor kan också bygga företag. Och om föräldraledigheten dessutom skulle bli mer flexibel och tillåta en att jobba en dag eller två i veckan, så har vi i långa loppet en win-win situation för alla.

  • Barn med mer närvarande pappor
  • Jämnare fördelning av det obetalda arbetet i hemmet
  • Bättre normer och attityder på arbetsplatser
  • Gladare och piggare mammor
  • Fler företagande kvinnor
  • Mer jämställdhet

Jag har haft många diskussioner i huvudet kring kvinnor och företagande och de allra flesta av dem slutar just där – i föräldraledigheten. Så jag hoppas vi lyckas få till stånd en förändring så fort som möjligt.

Det finns en annan väsentlig detalj jag upplevt under min tid som kvinnlig företagare. Kanske det är jag som nu har förutfattade meningar men jag upplever att många kvinnor strävar efter perfektion. Men det går inte att driva, än mindre starta, företag om allting ska vara perfekt från början. Det handlar om att våga prova, våga göra fel, väga göra om, våga lyckas och våga skapa sitt eget liv. Själv har jag gjort tusen misstag som företagare, tro mig, och fler lär det bli. Jag tror vi kvinnor oftare borde ställa oss frågan – vad är det värsta som kan hända?

Jag läste ett ordspråk för länge sedan som har blivit lite av ett mantra för mig. Det lyder såhär: Man har inte misslyckats förrän man slutar försöka.

 

Vem hade anat för tre-fyra år sedan att jag skulle delta i panelen i ett seminarium gällande jämställdhet? Livet. Underbara, oförutsägbara livet. Tack igen Kvinnoförbundet för inbjudan och möjligheten. Jag tror vi är på väg mot ett mer jämställt samhälle. 

 

Hur länge tar det att sy en klänning – egentligen?

Här ser vi gårdagens sömnadssaldo. Åtta timmar sömnad – med några telefonsamtal och mail däremellan – resulterade i åtta nya plagg. Någon kan tycka att det är mycket på en dag men det beror såklart på vad man jämför med.

Den vanligaste frågan jag får vad gäller mitt jobb handlar om just detta: hur länge tar det att sy en klänning? Det går inte att svara kortfattat på den frågan, men eftersom jag driver ett transparent företag så tänkte jag bjussa på svaret. Håll i hatten, för detta blir inte kort!

För det första kan vi reda ut hur mycket av min arbetstid jag verkligen ägnar åt att sy eftersom det ger än bättre förståelse hur jag prissätter produkterna. Jag skulle gissa att det landar på ungefär en tredjedel av tiden. Det vill säga av mina fyra arbetsdagar i veckan så syr jag max en och en halv dag. Resten av tiden går åt till annat, som e-post, bokföring, planering, produktutveckling, fotografering, materialbeställning, fakturering, föreläsningar, tillskärning, kundprovningar, marknadsföring… Vanligtvis spjälkar jag upp sömnadstiden till halva dagar, eftersom mina axlar inte gillar att jag sitter vid symaskinen en hel dag. Just denna vecka blev undantag, då onsdagen faktiskt är enda dagen jag har möjlighet att sy. De övriga dagarna är proppfyllda med annat.

Med andra ord är dessa åtta produkter de enda jag hinner tillverka denna vecka, och då blir åtta plagg plötsligt ganska få. Det är därför jag jobbar på att komma upp i tempo vad gäller både produktion och övriga arbetsuppgifter, så att det ska frigöras mer tid för mig att göra det jag älskar allra mest – att utveckla nya produkter.

Sedan bör även poängteras att de plagg jag sydde ihop igår var färdigt utklippta, det fixade jag på måndagen, och ännu återstår att fålla, packa och leverera. Mitt arbete med dessa produkter är med andra ord inte ännu klart. På en dag syr jag alltså åtta produkter, till och med tolv om det handlar om en enda modell i en och samma färg, men skulle jag räkna ut ett medeltal för hela produktionen – tillskärning, byte av trådar i maskiner, stryka och fålla – så skulle det landa på i medeltal si sådär tre timmar per produkt (mer vad gäller vissa modeller, mindre med andra). Jämför man med ateljésömmerskor som tillverka unika plagg så är mina åtta på en dag mycket. Jämför man däremot med massproducerande klädfabriker så är min lilla produktion en fis i rymden.

Jag väljer att göra precis såhär, eftersom jag med serietillverkning kan uppnå snyggt resultat på relativt kort tid och därmed kunna erbjuda ett humant pris på handgjorda, måttanpassade produkter – utan att överproducera dessutom, då varje produkt tillverkas på beställning. Jag har hittat en formula som funkar för mig, helt enkelt.

Så där har vi det lite komplicerade svaret på hur länge det tar för mig att sy en klänning: i teorin knappt en timme, men i praktiken med allt som hör till i medeltal ca tre timmar. Inte att glömma den sista lilla men avgörande detaljen – övning ger färdighet. Jag har sytt över tusen Nicolie klänningar. Inte konstigt att det går undan.

5 tips för att bevara kläderna längre

Igår var jag inbjuden att prata om hållbar utveckling inom klädindustrin för årskurs 3 i Katarinaskolan här i Karis. De har ett stor projekt inom hållbar utveckling och kläder var det som inledde deras temaveckor. Det blir alltid intressanta diskussioner då jag pratat med människor som inte är i min egen ålder. Vi pratade om hur klädindustrin ser ut idag och varför vi måste ändra vårt beteende vad gäller klädkonsumtion. Jag berättade om fabriksolyckan i Rana Plaza år 2013, vilket kanske känns lite brutalt för lågstadiebarn men klädindustrin är brutal. Barn är dessutom fiffiga. De förtjänar att veta och jag märkte att många var intresserade av detta och det blev något de kommer att minnas. 

Sedan kom vi fram till fem saker vi kan göra för att bättra ta hand om våra kläder så att de lever längre.

  1. Tvätta mindre. Vi har en tendens att övertvätta kläder eftersom det är så lätt att bara kasta i tvättkorgen. Det var så jag själv städade golvet som tonåring. Inte bra. Men att verkligen ta ett beslut om plagget behöver tvättas eller inte. Satsat på två sinnen här – titta och lukta.
  2. Häng upp och vädra. Många fibrer renar sig själv ute i friska luften och även en mild lukt kan försvinna genom att vädra. Skaffa krokar till rummet hemma där kläder kan hängas upp, eller bra byglar med silikonyta så trillar plaggen inte ner på marken om du vädrar ute. 
  3. Angripa fläckar med Fairy-skum. Diskmedel är bland de bästa fläckborttagningsmedel och fiffigt om ett plagg i övrigt är okej men har någon fläck. Alltså att ta några droppar diskmedel och vatten på en svamp och löddra upp till ett skum. Det skummet är väldigt fettlösande och tar lätt bort fläckar från plagg – medan du har dem på dig. Viktigt dock att skumma upp (diskmedlet kan annars lämna fläck) samt att använda endast lite vatten, så torkar det på nolltid.
  4. Avlägsna noppor med noppmaskin. Att dra bort noppar förhand skapar bara mer noppor då fibrerna rivs upp ytterligare. Noppmaskinen däremot skär av nopporna och ett plagg som fått sig en omgång med denna fiffiga maskin blir ofta som nytt! Det finns mängder med modeller för runt 10-lappen. Bonustips till vuxna: Har du ingen noppmaskin – dra försiktigt med en rakhyvel över nopporna så får du samma resultat.
  5. Lappa och laga. Dagen slit och släng samhälle har resulterar i att det lappas väldigt lite kläder och prylar. Vi köper istället nytt med motiveringen ”det lönar sig inte att laga, billigare att köpa nytt”. Javisst, det är kanske sant, men varje pryl som produceras tär på våra naturresurser och varje pryl som kastas är avfall. Jag tycker vi ska ändra inställning här och inte endast tänka på vad som lönar sig i pengar, utan vad som lönar sig som helhet. 

Fiffiga och motiverade kids jag fick träffa igår. Jag tror starkt på att nya generationen kommer att tänka  mer hållbart och det är även något jag försöker plantera på mina egna barn. Små saker med stora resultat. 

 

E/S DESIGNS första ambassadör

Österbotten fortsätter att leverera! Redan för ett tag sedan berättade jag om målsättningar för mitt företagande. En av dem är att inleda samarbete med ambassadörer som är duktiga på att trolla ihop outfits och fota bilder, vilket är mycket mer arbetsdrygt än man kan tro. Min tanke är 4-5 ambassadörer runtom i Norden och under mins två dagar i Vasa hade jag bokat ett möte kring detta. På sängen i Scandic Hotel blev målet verklighet.

Nu kan jag därmed stolt presentera företagets första ambassadör – Michelle Blomqvist bakom @lastingcloset. Som både estenom och fotograf har Michelle ett grymt estetisk öga. Dessutom även väldigt insatt i hållbart mode och därmed en perfekt ambassadör för E/S DESIGN då hon kan hjälpa mig sprida mitt budskap inte endast i bilder utan även i form av värderingar. För att inte tala om att kvinnan i sig är vacker. Wow! Jag rekommenderar dig att hänga en stund på Michelles inspirerande blogg där hon bevisar att det går att vara snygg, modern och hållbar på en och samma gång.

TACK Michelle och välkommen till E/S DESIGN teamet. Jag ser fram emot vårt samarbete.

 

 

e/s design kommer till Vasa

 

Håll i hatten för nu händer det – E/S DESIGN kommer till Vasa!

Jag har ända sedan företagsstarten upplevt ett stort stöd från Vasa med omnejd. Det känns som att många, lik som här hemma i Karis, hejar lite extra på mig där uppe och jag har länge velat ge något tillbaka. Det är ju inte riktigt realistisk för österbottningar att ta sig ner till södra Finland på mina Sample Sale events och Open house dagar, så istället vänder jag på steken och kommer till er. 

Onsdagen 3.4.2019 finns jag, e/s design, i Vasa centrum och erbjuder möjligheten för alla österbottningar att prova, känna och klämma på min multifunktionella plagg. Jag kommer även att visa några nyheter till våren som inte ännu lanserats och för den som vill veta mer om själva företagandet så svarar jag på varendaste en fråga. 

Som pricken över i:et har jag slagit mig samman med VERKET – antagligen Vasas vackraste butik – i det här projektet. Jag förespråkar som bekant att handla lokalt och Cecilia Antfolk och Rebecka Erlands som driver VERKET har inte endast egna fantastiska klädmärken Myrfolk och SÄRK, utan säljer även lokalproducerade produkter i butiken, som exempelvis mina ljuvliga örhängen. Cecilia och Rebecka kommer såklart att finnas på plats hela kvällen och presentera sina klädmärken.

Själv säljer jag inget på plats, det handlar inte om maxad försäljning den här gången, men erbjuder  möjligheten till måttanpassade versioner av alla produkter – utan extra kostnader. Gyllene chans för dig som bor högre uppe i landet att hitta kläder som passar just din kropp.  Och javisst, några smaskiga presenter har vi också att erbjuda. 

Så nu tycker jag att du nappar tag i en kompis, prickar in VERKET i kalendern 3.4.2019 kl. 18.30-21.00 och kommer förbi och hänger med oss, provar kläder och snackar om kläder och entreprenörskap och livet och allt däromkring. 

Det här eventet är för dig. Och jag ser fram emot att träffa dig.

E/S DESIGN + SÄRK + Myrfolk = VERKET 3.4.2019 ❤