Störst, starkast och rikast

Jag läste detta inlägg av Isabella Löwengrip häromdagen. Inlägget handlar i korthet om sociala medier och hur du bör bygga upp dina kanaler för att skapa en helhet som genererar mycket följare och gynnar din verksamhet.

Jaaaaaahapp, tänkte jag. SÅ INTE jag. Jag har inga strategier. Inga algoritmer. Inga analyser. Inga tydliga trådar eller fagra färgskalor. Noll koll på följare, än mindre vad dessa vill läsa eller se.

Missförstå mig inte, Isabella har helt rätt enligt mig. I allt. Sociala medier har en enorm kraft och använder man dem fiffigt kan man skapa abnorma grejer (har tusen tankar om detta men får återkomma). Jag tycker såklart också det är ohyggligt viktigt med målsättningar, både kortsiktiga och långsiktiga, men ord som ”strategi” och ”miljoner” och ”störst” existerar inte i mina målsättningar.

Tro det eller ej men jag har inga ambitioner att bli stenrik i form av pengar. Det har aldrig varit min plan, även om jag länge vetat att jag vill jobba som företagare. Det är annat som lockar. Passionen. Friheten. Sambon skulle däremot uppskatta en mer kosing-inritad tankebana moaha, men pengar är inte rikedom för mig. Nödvändigt, såklart, men inte avgörande.

Mitt mål är att vara en lycklig, harmonisk människa med en sammansvetsad familj. Att älska och bli älskad. Att stressa måttligt och njuta mycket. Att åstadkomma med ett leende på läpparna. Att bidra till leenden på andras läppar. Att lämna efter mig ett så prydligt fotavtryck som möjligt. Att kräva varken för mycket eller för lite av mig själv.

Mitt ultimata, konkreta mål med företaget är att kunna förse mig själv och fem heltidsanställda med en härlig arbetsplats som leverera bra tavara, som man säger i Karis. That’s it. Och visst, har familjen råd med en glassig solsemester om året så är det ju huippu.

Det är tack vare dessa målsättningar jag kan ta beslut gällande företaget som ekonomiskt inte alltid är så fiffiga (rimliga priser, inhemsk produktion, bromsa tillväxten) men som känns härliga i hjärtat (etiskt artbetsförlopp, mångsidigt, i längden ekologiskt, lokala samarbetspartners). Och det är SÅ okej. Min point är att man kan bygga företag utan skyhöga ekonomiska ambitioner. Det är inget fel med att satsa på något mysigt trappsteg lite längre ner på stegen. Alla måste inte sträva efter titeln störst, starkast och rikast.

Alla måste inte vara en Isabella.

Företagare. Flickvän. Lillasyster. Dotter. Vän. Hemma-mamma. Med spretigt instagramflöde.

1000 euros shoppin

För några veckor sedan var jag på materialinköp till Hyvinge där min nya grossist ligger. Alltid en fröjd att åka dit. Gamla Beyonce låtar från radion. Gott att äta på bänken bredvid. Rester av en äggsmörgås på tröjan. Jag älskar att köra bil längre sträckor, i synnerhet ensam.

Väl framme får jag känna och klämma på tyger och köpa hem det som känns bra. Det blev inköp för dryga tusen euro vilket låter huuuuutlöst mycket i mina öron – minns när jag i börja köpte tyger för några hundra och redan det sved – men just nu måste materialinköpen ligga på den nivån för att räcka till. Annars minskar lagret hela tiden vilket inte är meningen, tvärtom.

Att få sätta sprätt på tusen euro varje månad och sedan skapa något fint av det. Mitt jobb är så himla najs och känns sällan som jobb.

Förra veckan anlände dessutom de tyger jag beställde i större mängd. Mörkgrön, mörkgrå och askblå. Aaaah. Den förstnämnda finns redan i nätbutiken men det lutar mot att även askblåa färgen blir permanent i utbudet (tack för responsen!).

Smidigt att kunna besöka leverantören på plats, köpa hem prover och kunna prata ansikte mot ansikte med personalen. Jag uppskattar en personlig kundservice.

Ash blue och Peacock green

Inlägget innehåller adlinkar

Det händer mycket i företaget just nu. Föreläsningar. Inköp. Omorganiseringar. Förberedelser inför bröllopssäsongen. Mängder med provningar. Dessutom får jag troligtvis hjälp av ett par extra händer till sommaren. Att berätta om hela den här utvecklingen faller mig naturlig, men jag har för mig att det intresserar mig själv mer än andra haha. Vill ni veta?

Samtidigt som det händer sjutusen saker så har vi avnjutit två dagar av sportlov denna vecka, hela familjen, och haft vinterkräksuka på besök. Aaaaah denna ljuva balans i livet. Imorgon kommer dessutom en hög av de härligaste kvinnor jag känner hem till mig och snarvla en hel kväll.

Nåh, vare sig ni vill veta om allt som sker eller inte så hoppas jag ni kan hjälpa mig med en konkret fråga. Ska denna askblåa nyans tas med i det permanenta utbudet?  Tidigare i veckan lanserade jag Nicolie klänningarna i färgen Peacock Green (adlink). Färgen fick lysande respons och beställningar ramlar in. Härligt att andra diggar den lika mycket som jag gör. Denna askblåa hade jag inte tänkt lansera i nätbutiken utan endast erbjuda på plats, men nyansen gör mig lite knäsvag ändå.

Vad säger ni? Jo eller nej?

Oberoende så finns alltså denna färg i lager redan nu och erbjuds till dem som dyker upp på plats i studion eller är intresserad av tre eller flera klänningar (brudtärnor). Ett fint komplement till de mörkare färgerna och framför allt vacker att kombinera med de gråa nyanserna. Hade själv inte klagat om jag ombads agera brudtärna iklädd denna.

En klänning – flera möjligheter.

Tack Företagarna i Raseborg

För några veckor sedan hade jag besök av två servicemän, specialiserade på symaskiner, som utförde grundlig service på alla mina åtta symaskiner. Maskinparken har växt så mycket det senaste året att det är omöjligt för mig att föra maskinerna någonstans. I synnerhet industrimaskinerna som väger över 50 kilo styck. Smidigast att gubbarna kommer på plats istället.

Och sicken fröjd att jobba med proffs som har många års erfarenhet. Jarmo och Juha kunde fixa precis alla småfel på mina maskiner, som nu spinner som små kissor. Dessutom beställde jag nya reservdelar och nålar och hela rubbet och fick bekräftat att samtliga maskiner kommer att överleva min livstid. De är i så pass bra skick. Detta är lju-huuuv musik för mina öron. Tack Ad Finnland för den fenomenala servicen.

Jag vill även ge ett gigantiskt tack till Företagarna i Raseborg som möjliggjorde denna grundliga service genom att bevilja mitt företag 1000 € i stipendium. Utan den slanten hade jag inte unnat mig en sådan grundlig service, även om den var ack så nödvändig. Guldvärt.

Arbetsåret 2018. Jag och maskinerna är redo.

Storlek XS och justeringar i modellen

I kommersiellt samarbete med e/s design

NYHET Nicolie klänningarna finns nu även i storlek XS. Eftersom jag varje vecka har provningar i studion så betyder det att jag konstant kan utveckla produkterna, med provningarna som utgångspunkt. Kanske det bästa med att själv sköta produktionen.

Den senaste förändringen i raden är midjemåttet på Nicolie klänningarna som har justerats. Jag har på basen av över 50 provningar på olika kroppar bestämt att öka mängden tyg kring midjan i Nicolie Maxi och – Midi versionen. Detta, för att skapa en mer smickrande silhuett, få ett bättre fall över höften och dölja eventuella troskanter. I siffror blir förändringen väldigt liten (från 94 cm till 102 cm i storlek S) men ändå betydande och ett steg närmare perfektion. Eftersom jag personligen syr alla klänningar och inte har något lager så kan förändringen tillämpas genast, och alla klänningar som tillverkats de senaste veckorna har de nya måtten. Det älskar jag, att genast kunna verkställa en förändring, vilket inte vore möjligt om klänningarna tillverkades någon annanstans.

Det finns två negativa följder med att utveckla en existerande produkt. De ena är att produkten kan upplevas som inkonsekvent. I det här fallet är förändringen ändå så pass liten att det inte påverkar produkten som helhet. Det andra lilla problemet är att alla mönsterkonstruktioner måste göras om, lik som alla provexemplar i studion. Det är åtta mönsterkonstruktioner och tolv klänningar. Hmmmm. Med andra ord skulle jag komma betydligt lättare undan med att inte ändra måtten och fortsättas som det är, men det är i slutänden värt besväret.  Jag kommer alltid att vara öppen för förändringar och strävar efter att skapa en så bra helhet som möjligt.

Som motvikt till de ökade måtten bestämde jag att tillverka klänningarna även i storlek XS. På kommande är även klänningar för småbarn i storlek 86-116. Endast foton fattas. Därefter är Nicolie serien så komplett att den lämpar sig för alla åldrar. Yeiii! Ett mål som nås.

Flexibel vårdpenning

Ett inlägg riktat till småbarnsfamiljer i Finland.

Jag har diskuterat lite med Kela om eventuella stöd för vård av våra barn. Som egenföretagare med ett start-up företag så är det här med lön och pengar inte något jag badar i om vi säger så, och alla stöd är därför välkomna. Hemvårdsstödet är bekant för de flesta  småbarnsföräldrar i Finland, och är något som beviljas alla barn under 3 år som inte upptar kommunal dagvårdsplats, oberoende om föräldrarna jobbar eller inte. Stödet är dessutom en fast summa (ej inkomstrelaterat). Fenomenal grej. För Charlie beviljas vi med andra ord hemvårdsstöd, även om jag jobbar två dagar i vecka och han då barnvaktas av mommo och fammo. De kvällar jag jobbar är sambon hemma med barnen.

Sigge är däremot i dagis tre dagar i veckan (88 h/månad) och för honom beviljas inga stöd alls. När min mamma-ledighet var på slutrakan förra året gick jag in till Kela-kontoret här i Karis för att klargöra vilka möjligheter vi har, eftersom det finns fler olika typer av stöd. Där sades att hemvårdsstöd för Charlie är det enda och bästa alternativet just nu. Fint så. Accepterar läget.

Men för några veckor sedan snackade vi om detta över en kaffekopp med Linda och hon påpekade att jag borde kunna få så kallad flexibel vårdpenning för Sigge eftersom han är under 3 år och jag själv jobbar endast deltid. Jag kunde inte släppa tanken, även om damen i Kela-kontoret inte nämnt något om detta, och javisst, enligt denna text kan man beviljas hemvårdsstöd för ett barn och flexibel vårdpenning för det andra, om föräldern (jag) inte jobbar heltid och båda barnen är under 3 år.

Hurra tänkte jag, och skickade in en ansökan. Flexibla vårdpenningen är nämligen en fast summa och inte inkomstrelaterad (sambons inkomster kan annars trassla till det). Meeeeen jag fick ett nekande svar. ”Eftersom sökande som egenföretagare inte har en aktiv Föpl- avgift”.

Okej, min miss där. Jag jobbar så pass lite att jag inte tagit mig tiden att aktivera Föpl avgiften (gäller egenföretagare). Sagt och gjort. Aktiverade Föpl avgiften i början på februari så flexibel vårpenning borde kunna beviljas två månader, innan Sigge fyller tre år i april. Som totalt summa rör det sig om ca 480 € och värt en ansökan till. Här blev jag lite irriterad, eftersom jag såklart hade aktiverat min Föpl redan i december förra året om jag vetat om detta (har ändå tänkt aktivera den under våren när arbetsmängden ökar). I praktiken gick jag nu eventuellt miste om två månaders stöd (ytterligare 480 €). Kela-damen i Karis kontoret nämnde som sagt inget om detta.

Denna gång valde jag att ringa upp Kela för att undvika missförstånd. Fick prata med två olika damer som först båda sade att jag inte kan beviljas flexibel vårdpenning för Sigge då vi får hemvårdsstöd för Charlie. Jag hänvisade då till texten där det står att båda stöden kan beviljas samtidigt. Och nu vaknade argumentations-Elin till liv. Hon är envis och stryker inte medhårs. Jag tänkte inte ge mig innan jag fått ett konkret svar på varför jag inte kan beviljas båda stöden samtidigt. I vänlig ton såklart. Damen i luren lyssnade, men verkade inte ha helt koll på flexibla vårdpenningen vilket är helt förståeligt. Stödet är relativt nytt och det finns tusen olika scenarion på hur familjer jobbar, vilket ja även poängterade i telefon.

Ett ”problem” var att jag i ansökan påstår att jag själv huvudsakligen vårdar barnet (Charlie). Jag förklarade att  jag endast jobbar två dagar i veckan och han då vårdas annanstans. Resten av dagarna tar jag själv hand om honom och det är därför jag som är hans huvudsakliga vårdare. Det står inget om fördelningen av arbetstiden i instruktionerna om flexibel vårdpenning. Det fanns med andra ord inget argument för att jag inte ska beviljas flexibel vårdpenning, men för att  vara på säkra sidan ville damen dubbelkolla detta med sin chef innan hon ändrar stödet och beviljar mig flexibel vårdpenning i två månader för Sigge.

Igår fick jag ett beslut via Kela:s elektroniska sidor. Stödet har blivit nekat, eftersom – hör på detta (parenteserna har jag lagt till själv):

Flexibel vårdpenning betalas inte när den förälder eller annan vårdnadshavare som söker förmånen själv sköter barnet (Charlie) och har hemvårdsstöd i betalning. Om det barn för vilket hemvårdsstöd betalas (Charlie) sköts av någon annan än föräldern, kan föräldern ha rätt till flexibel vårdpenning (för Sigge). Hemvårdsstödet beviljas till den förälder eller annan vårdnadshavare som i huvudsak vårdar barnet. Detta baserar sig på lagen om stöd för hemvård och privatvård av barn 13 §.

Det endasom sätter käppar i hjulet för mig är alltså att jag väljer att jobba två dagar i veckan och inte sprida ut det på fem dagar. Charlie, som inte har något med detta stöd att göra, borde alltså majoriteten av tiden vårdas av någon annan för att flexibel vårdpenning för Sigge ska beviljas. Varför, har jag ingen aning om. Helmysko. Är det inte positivt att jag lyckas sköta yngre barnet själv majoriteten av tiden, och ändå jobba? Hyvä minä. Detta motarbetas ändå i de ekonomiska stöden.

Huuuh vilken rumba. Jag ser mig besegrad och accepterar beslutet. Lagen är lagen, om än inte alltid så fiffig. Orsaken till att jag ändå vill ta upp detta är att det finns många som inte känner till den flexibla vårdpenningen. Har du barn under tre år och själv inte jobbar heltid – sök flexibel vårdpenning. Kanske till och med värt att gå ner i arbetstid om möjligt och istället kompensera med flexibel vårdpenning och kunna vara mer hemma med barnet, om man så vill. Stödet kan i vissa fall kombineras med hemvårdsstöd för ett annat barn, om du sprider ut jobbet på flera dagar och låter barnet vårdas av någon anna, något jag själv kanske övervägt om jag vetat om det på förhand. Hemvårdsstödet betalas dock i så fall även till vårdaren i fråga (i vårt fall mommo och fammo).

Gäller att ha tungan rätt i mun här.

Dessutom vill jag lyfta detta och kanske påverka till en förbättring. Det flexibla stödet existerar men det är ohyggligt svårt att få tillgång till om du har flera småbarn (då det verkligen behövs!) och jag tycker själv orsakerna är mystiska och inte genomtänkt. Jag begriper inte varför det spelar någon roll vem som sköter det yngre barnet när stödet gäller det äldre. Jag gav även samma feedback till Kela och hoppas att det tas upp till diskussion.

Vi har mycket bra saker i detta land. Bland annat betald föräldraledighet och fantastiska dagisar. Utan stöden hade jag inte kunnat jobba som egenföretagare och majoriteten av tiden vara hemma med barnen. Jag känner mig lyckligt lottad som bor här och är överlag väldigt nöjd med systemen. Men visst finns det utrymme för förbättring.

Jag ger flexibel vårdpenning en ny chans när Charlie börjar dagis.

Ättika i tvättmaskinen

För ett tag sedan tog jag upp det här med att tvätta tvättmaskinen. Ja det låter ju väldigt motstridigt men faktum är att tvättmaskinen blir väldigt smutsig på insidan och behöver putsas ibland för att ge bästa möjliga resultat.

Själv skurade jag gummikanten med en diskborste och tallsåpa och körde ett 95 graders program med maskinrengöringsmedel. Funkade utmärkt och inga fler fläckar på kläderna syntes till. MEN jag tyckte det kort därefter uppstod en konstig lukt så nappade på ytterligare ett tips – att skölja ur maskinen med citronsyra eller ättika. Dessa tar död på eventuellt bakterier som frodas i den varma maskinen.

Det senare hade vi hemma så valet föll på det. Avskyr själv lukten av ättika så jag offrade endast en handduk, hällde 1 dl ättika i handduken och lade den i ett program på 95 grader. Och hör och häpna – den unkna lukten försvann helt. Så även lukten av ättika.

Jag skulle inte hoppa över skurandet eftersom smutsen etsar dig fast i gummikanten och behöver gnuggas bort. Men att avsluta hela tvättkalaset med ättika är en fiffig idé. Det tog bort lukten mycket effektivare än maskinrengöringsmedlet. Där ser man.

Min defekta perfekta vardag

Det är inte alltid så lätt med en vardag som består av småbarn, förhållande, hus, hälsa och eget företag. Denna vecka har jag två verksamhetspresentationer, en föreläsning i Kyrkslätt, fyra kundprovningar och åtta klänningar som ska sys och levereras – inklämt på tre dagar – eftersom jag de övriga dagarna är hemma med barnen. Och så vardagsrutiner på det. Ibland får jag frågan hur jag har energi till allting. Det finns flera små saker som bidrar men i synnerhet en viktig detalj som avgöra allt.

Att strunta i att vara perfekt.

Om jag själv skulle sträva efter ett perfekt städat hem, prydliga barn, hemmagjorda middagar, muskulösa underarmar, välsminkat ansikte och noga utvald outfit – varje dag – i kombination med jobbet ovan och en sambo som ofta lyser med sin frånvaro pga jobb, så skulle jag förr eller senare gå in i väggen. Sannolikt förr. Jag har accepterat att allt inte kommer att se perfekt ut. Men det spelar ingen roll. Visst föredrar jag en välorganiserad och polerad vardag men jag mår inte dåligt de dagar som vardagsrummet ser ut som tredje världskriget och mitt ansikte åldrats femton år över en natt på grund av sömnbrist och kidsen äter spenatplättar till lunch, andra dagen i rad. Jag väljer att acceptera läget. Jag väljer även att undvika alla sociala medier som behandlar föräldraskap där mammor tenderar ha allt för starka åsikter om vad som är bäst för andras barn och följer endast sådana instagram konton som ger mig bra vibbar. Små saker. Men de är avgörande.

Istället lägger jag mer krut på relationer. Till familj. Till våra barn. Till vänner. Försöker vara en trevlig flickvän och mamma även de tunga dagarna. Umgås. Diskuterar. Anstränger mig att skjuta bort stressen när jag kliver in i tredje världskriget och omfamnas av tre härliga typer. Dammsugaren behöver inte min kärlek dessa dagar. Inte heller instagramflödet. Och de där tre typerna skiter fullständigt i vilka kläder jag har på mig. Dessutom älskar alla spenatplättar.

Att skippa strävan efter perfektion har gett mig möjligheten att förverkliga mina drömmar. Det är en behaglig insikt. Jag rekommenderar alla att prova.

H. Hon som kvällsjobbade i långkalsonger igår, och en tröja full med mandarinfläckar. Flott.

Zalando + Viktor &Rolf

Har ni sett ny samarbetet mellan Viktor&Rolf och Zalando? Idén är att använda osålda kläder från Zalando och skapa nya av dem, med en touch av couture.

Det bästa vore ju om det inte fanns så mycket kläder som förblir osålda. Men nu när så är fallet (en stor del av butikernas kläder går direkt från butikshyllorna till soptippen, asigt) så är det bra att problematiken uppmärksammas på ett snyggt sätt. Sedan är jag inte superinsatt i Zalandos verksamhet men tidigare gick företaget med förlust trots stora försäljningssiffror. En bekant till mig berättade även att förmånliga varor som returnera till Zalando kastas bort, eftersom det är billigare att producera nytt än att ha personal som kollar de billiga varornas skick och packar om dem. Fruktansvärt. Och jag hoppas innerligt att det inte stämmer. Kanske denna kampanj tillsammans med Viktor&Rolf är ett försök att skapa en positiv inställning till tyska jätten.

Oberoende om det handlar om att täcka över snusk eller inte så tycker jag det är ett positivt samarbete. Kanske ett steg mot en vettigare klädkonsumtion. Mer medvetenhet.

Och kläderna då? Tja, personligen uppskattar jag då man lyckas skapa nya kläder av gammalt – utan att det märks. Därför fattade jag själv tycke för de enfärgade plaggen med rosetter ovan  (och jag är inte den enda – dessa är slutsålda på nätet) medan de övriga känns lite… återanvända. Men det är bara min åsikt. Viktor&Rolf är inte precis kända för att göra nedtonade kläder.

Här hittas mer info om hela kollektionen.

e/s fabric tote Rose

I kommersiellt samarbete med e/s design

Inte alltid så lätt att fota produktbilder med en elva månaders som assistent 🖤

Vändagen till ära, eller bara i väntan på våren, har e/s design idag lanserat den omtyckta tygkassen i färgen Rose. Härligt pudrig färg och perfekt gåva till en vän, partner, syster eller bror. Denna färg är i begränsad upplaga så rappa på om färgen intresserar.

e/s design fabric tote kan bäras även på ryggen. Gjord i ramie (naturmaterial) och utgör ett perfekt tillägg till dagliga handväskan. Färg Rose tillverkas i begränsad upplaga och hittas här.