Att ta sig tid

En av mina vanligaste kommentarer tidigare gällande företagandet var: jag har inte tid. Tid har stundvis virat sig runt mig likt en tvångströja och mycket har jag skyllt på tiden. Om jag bara hade mer tid. Men faktum är att tid är det enda vi har samma mängd av i dygnet, allihopa. Den kan inte spolas tillbaka eller köpas för pengar och är därmed på många sätt det mest värdefulla vi har. Ändå verkar vissa hinna få mer gjort än andra. Såg för länge sedan en film som heter In Time, som handlar om just detta, där tid blir en valuta. Skrämmande tanke. Jag har själv börjat tänka på ett nytt sätt  vad gäller tid vilket gjort underverk för både mitt företagande vardagsliv. Kort och gott – jag tar mig tiden.

Efter mycket tårar och frustration och tycka-synd-om-mig utbrott har jag insett att det ofta lönar sig att ta sig tid till vissa uppgifter för att i ett senare skede gynnas av resultatet. Det kan handla om pyttesmå saker, som att storstäda arbetsbordet så att jobbet löper smidigare, till lite större saker som att olja alla symaskiner eller förnya upplägget i nätbutiken. Dylika grejer planerar jag in i min kalender varje vecka, både små och stora. Planerar man inte in det så blir det inte gjort. Punkt. 

Sedan kan det även handla om mer omfattande projekt, som att åka upp till Vasa för att inspireras och knyta kontakter. Sagt och gjort. Och idag tackar jag mig själv.

Två dagar i Vasa gav mer än jag vågat drömma om. Lyssnade till och träffade en av mina stora förebilder  Alexander Pärleros – ja han var fantastisk – och bekantade mig med nya människor och planerade nya samarbeten. Fick dessutom ro i kroppen av att vara själv, utan barnen. Äta själv. Klä på mig själv. Sitta på tåg själv. Och även möjlighet att helt koppla på arbetshjärnan och tänka tänka tänka vilket bidrog till nya insikter. 

Jag hade inte tid att åka. Jag tog mig tid. Och ikväll ser vi resultat. 

 

Målsättningar och effektivitet

Redan i början av året skissade jag i mitt skruttiga Jaffa-häfte upp mina målsättningarna vad gäller företagandet för år 2019. Jag tänker inte gå in på detaljer i det här skedet, vissa av dem har jag redan nämnt, men egentligen ser de väldigt simpla ut – det handlar om att upprätthålla det jag byggt upp, vilket är en tillräcklig utmaning i sig eftersom A) jag detta år jobbar främst själv B) jag nådde omsättningsmålen med god marginal år 2018.

Därför blir det mycket fokus på effektivitet det här året och jag har klurat på vad jag kan göra för att öka tempo. Då menar jag nödvändigtvis inte att öka mitt egen arbetstempo, det kan jag visserligen göra någon dag nu och då, men att ständigt jobba på som en Duracellkanin resulterar för mig i skippade luncher, stela axlar och tidspress, vilket på lång sikt får mig att tappa förståndet. Istället rör jag om på andra håll i grytan.

Det kan låta ambitiöst men vad jag strävar efter är alltså att själv kunna göra samma jobb som tidigare gjorts på deltid av två personer. Inte lätt, men det finns mycket att göra och antagligen hittar jag på fler idéer med tiden. Dela gärna med er om ni har fiffiga tips på effektivitet! Nedan listar jag det jag huggit tagit redan nu:

  1. Öka antalet arbetstimmar
  2. Delegera sådant som andra gör bättre än mig
  3. Skaffa appar som underlättar i arbetet, främst vad gäller marknadsföring och planering
  4. Inleda samarbete med ambassadörer
  5. Effektivera produktionen och påskynda leveranstid genom serieproduktion och lager

1. En förändring är att båda barnen från och med mars månad går på dagis 70%, det vill säga ungefär fyra dagar i veckan. Detta påverkar endast Charlie som hittills har haft 60% dagistid. Inga konstigheter. Båda barnen trivs på dagis. Däremot påverkar det min flexibla vårdpenning och dagisavgiften höjs. En ekonomisk törn alltså, så jag måste se till att den extra dag jag nu kan jobba förvaltas väl. 

Sedan kan man undra varför barnen inte går fulltid på dagis? Jag älskar att jobba men tiden med barnen är för mig mer värdefull än pengarna och jag har sett till att ha möjlighet att välja. Det kräver en och annan uppoffring (ingen familjesemester i år bland annat) men för mig, just nu, är det värt det. De dagar jag behöver jobba extra så har vi dessutom fenomenala föräldrar från både mitt och Johans håll som mer än gärna ställer upp som barnvakter. Guld!

 

2. För att det ska vara möjligt att åstadkomma mer på kortare tid kräver det att jag ägnar min tid åt det jag hanterar bäst och delegerar bort det som jag antingen är dålig på eller som äter för mycket av min tid. Jag berättade redan att Malena sköter gradering av mina mönster. Det samarbetet har redan sparat mig otaliga timmar och är då en tjänst värd att betala för. Ett annat arbetsmoment jag delegerat bort är att printa ut alla mönster. Tidigare ritade jag själv igenom dem förhand, var storlek för sig. Förbannat jobbigt. I dagens läge printar jag de flesta mönstren som gigantiska affischer hos Fotosto, lokala grafiska byrån. Det kostar, men inte mycket, och sparar mig tid som kan förvaltas bättre. Snubbarna där känner mig dessutom vid det här laget och vet hur jag vill ha det. 

Jag letar ständigt fler arbetsmoment att delegera till andra som gör det bättre eller effektivare men det gäller även att hitta rätt samarbetspartners, långsiktiga sådana, eftersom det kan ta ett tag att hitta ett system som fungerar för båda parter. Jag är gammalmodig på det viset, att jag gärna jobbar med samma person, helst ansikte mot ansikte.

3. Det finns tusen och en hjälpmedel i dagens läge. Bara för att jag är en smula (jätte) gammalmodig så betyder det inte att jag ska ge upp helt och hållet. Den senaste tiden har jag ansträng mig för att hitta rätt appar att jobba med. Ja alltså det fanns en tid för inte alls länge sedan som alla mina appar rymdes på första sidan av skärmen. Tydligen är det ovanligt.

Inser att det finns massor här att utforska och ta hjälp av. Planoly för instagram har underlättat mycket då flödet via appen kan planeras på lång sikt och inläggen tidsinställas. Anteckningarna på telefon har jag även börjat använda mer flitigt för att genast skriva ner viktiga saker eller idéer, och OneDriven är numer kopplad till min telefon så att allt material vad gäller företaget finns lättillgängligt – bilder, måttlistor, blanketter… Andra appar som är bra?

Sedan har jag även registrerat ett Google analytics konto. Jag har faktiskt inte haft ett hittills eftersom jag aldrig varit intresserad av statistik och antal klick. Ingen tvättäkta entreprenör med andra ord. Målet är nu att kunna kanalisera vilken marknadsföring som funkar och genererar besök till nätbutiken, så att jag inte slösar tid, energi och pengar på fel sorts marknadsföring.

4. Nytt för i år blir därför också att hitta personer som kan hjälpa mig med den biten, marknadsföring. Det finns många som är skitduktiga på det här med att fota outfits och skapa visuellt tilltalande helheter – jag sysslar helst med annat – och första steget är därför att hitta några ambassadörer för e/s design. Häääär är jag borttappad. Men det ska gå. Jag lär mig! Nästa vecka har jag två möten vad gäller detta.

5. Den femte och kanske största förändringen är hur jag ser på produktionen av mina produkter. Tidigare har allting tillverkats på beställning, det vill säga efter att en produkt är köpt. Detta betyder att inga produkter blir över och att jag inte behöver ha grymma tyglager som kostar mig pengar. Vad jag däremot märkt är att vissa storlekar och färger säljer mer än andra och att många kunder handlar i sista minuten (dagens melodi med snabba leveranser). Tidtabellen blir då tight, då min leveranstid är 10-15 arbetsdagar. 

Eftersom jag under åren har lyckats jobba fram ett hyfsat bra tyglager – nästan tusen meter som bäst – har jag nu möjlighet att sy de populäraste modellerna i lager. Detta påskyndar inte endast leveranstiden (införa expressleverans?) utan effektiverar även min produktion eftersom jag kan serietillverka. Tro det eller ej men det går nästan lika fort att sy fyra klänningar som att sy två. Varför? Jo, arbetsförloppet är detsamma men jag ägnar bara en liten stund extra vid varje moment. Ska återkomma med den arbetsprocessen eftersom det blir en roman i sig. 

Så ja, det finns att göra.  Jag har märkt att problem ofta kan lösas och man tittar på dem från ett helt annat håll. Inte hysteriskt petar på själva problemet utan tänker om helt och hållet. Sambon är bra på det viset, då han konstant pushar mig att tänka större medan jag själv gärna låser in mig i studion och jobbar där helt för mig själv. Vi landar någonstans mitt emellan.

Attans vilket roligt år det kommer att vara!

 

Att inte gömma sig bakom ursäkter

Något jag varit väldigt noga med under hela min så kallade företagarresa är att inte jämför mig med andra. Ingen har likadana förutsättningar och mål som jag har och då är det inte heller logisk att jag jämför mig med andra, vare sig med företagare, familjer eller mammor. Att inspireras är däremot en helt annan sak.

Min bror berättade för ett tag sedan något som jag kan relatera till. Han berättade om en före detta kollega som är i processen att eventuellt byta jobb. Löneförhandlingen handlade ändå inte om pengar – lönen som erbjöd var mer än tillräcklig – utan han förhandlade istället om tid. Kortare arbetsdagar. Mer tid med familj. Klokt.

Notera att jag absolut inte tycker att det är något fel med att jobba mycket. Nej nej nej. Jag prioriterade själv att jobba en del till och med under min föräldraledighet med motiveringen att jag då hinner bygga upp mitt företag och i långa loppet kunna bestämma över mina arbetstider. Någon annans motivering är kanske en lång semester med familjen eller en fin bil. Inget fel med det alls. Det är inget skamligt i att tycka om sitt jobb eller viljan att tjäna pengar men det är bra att notera motiveringen, eftersom den lätt tappas bort när dagarna är tunga och allt känns förjävligt och man intalar sig att ”det inte går” på något annats sätt. Det går visst. Det kanske kräver vissa uppoffringar bara. 

Jag brukar påminna mig själv om att jag jobbar söndagar för att erbjuda er – mina härliga kunder – en tjänst och för att göra det möjligt för mig att vara ledig med barnen varje fredag. Då känns det plötsligt inte så motigt att ta sig till jobbet när resten av familjen ligger hemma i soffan i långkalsonger. 

Det mesta i livet handlar sist och slutligen om prioriteringar.

Att jobba själv

Som vanligt inleder jag arbetsveckan ensam i studion på måndagar. Älskar känslan att sätta mig vid tillskärningsbordet med kalendern och min kaffetermos och se över veckan, strukturera upp arbetet i prioritetsordning. Planering. viktigt. När jag slarvar med planeringen faller allt. Som ett korthus. 

Från och med nu blir planeringen ännu viktigare för mig eftersom jag har vinkat hejdå till härliga Laila. Från och med februari jobbar jag själv. 

Redan inom ett år från det att nätbutiken lanserades, april år 2016, så anställde jag deltidshjälp i studion  för att företagandet skulle gå ihop med småbarnslivet. Först Elena, följande år Laila. Båda är grymt duktiga och utan dem hade jag antagligen inte kunnat hålla företaget flytande genom två föräldraledigheter. Evigt tacksam. Men barnen är snart 2 och 4 år (!), går på dagis, och blir allt mer självgående. Babyåren är förbi. Helt plötsligt. Det betyder att jag har möjlighet och lust att jobba mer och är inte i behov av lika mycket hjälp. 

Det finns tusen och en fördelar med att ha kolleger. Det är givet, och i framtiden ser jag mig vara omringad av ett grymt litet team. Men jag är inte ännu villiga att ge upp friheten att kunna jobba när och hur jag vill, kunna stanna hemma med sjuka barn utan problem eller ta en ledig onsdag om jag så känner för det. Det betyder inte att jag jobbar mindre för det – tvärtom så kommer jag som sagt att jobba mer – men känslan att själv kunna välja är för härlig för att avstå från.

Den flexibiliteten handlar inte heller endast om tid utan även om ekonomi. Genom att jobba själv blir min fasta kostnader vad gäller företaget löjligt låga och min egen lön ändå tillräcklig, utan att jag behöver lägga desto mer tid på marknadsföring som definitivt inte är min starka sida. Ekonomiskt sett kan jag, om jag så vill, ta en hel månad ledigt. När som helst. Det är en trygghet att veta. Med anställda har jag inte samma möjlighet. 

Så ja, man kan säga att jag gjort allting i lite omvänd ordning, men tydligen är det så v i gör i den här familjen. Det har funkat bra och magkänslan säger att det här beslutet är rätt, om än en smula vemodigt. Med andra ord är jag tillbaka i en situation där jag har lite mer jobb än vad jag egentligen hanterar. Dessutom kommer högsäsongen emot. Men vet ni vad. Det är inte bara bra. Det är fan lysande! Den här gången tänker jag inte se det som ett problem utan istället en möjlighet och jag har redan flera idéer på hur jag ska utveckla min verksamhet för att jobba mer effektiv. Tänkte skapa en tråd här som handlar om just effektivitet.

Magkänslan har aldrig svikit mig. Jag litar på den. 

 

Min älskade Yamato håller mig sällskap på jobbet.

Lohikari

Vi fortsätter på temat klädhängare. Jag var in till Helsingfors i ett jobbärende igår. Eftersom jag rörde mig med bil passade jag på att svänga förbi Lohikari i Gräsviken efter lite grejer. Tror jag nämnt butiken tidigare men den är värd att nämnas igen.

Lohikari är nämligen en lysande butik som säljer allt man kan tänka sig vad gäller butiksinredning och försäljning, inte bara till stora kedjor utan kanske snarare till aningen mindre företag. Till och med hobby-pysslare. Man behöver alltså inget företag för att handla här.

Jag köper alla knips-hängaren härifrån (nej de heter inte så men vi kör på det). Mina två klädställningar på hjul köpte jag här. Dom går förresten att vika ihop och är därmed lätta att transportera – fenomenalt! Silkespappret jag använder till att packa mina produkter är även härifrån. Älskar silkespapper. Känns krispigt att packa in i och smidigt då arken är färdigt klippta. Och så även min gatuskylt har jag köpt här. Och diverse krokar och prislappar och två skyltdockor och plastfickor man kan lägga på väggen och … ja alltså jag har köpt typ halva deras sortiment tydligen.

Summa sumarum – bra butik om du ska inreda affärsutrymme. Med lite tur lyckas du hitta parkeringsplats utanför dörren också.

PS. Bor du inte i närheten av Helsingfors så hittas en del av utbudet i deras nätbutik.

Snygg docka till bra pris från Lohikari.

Ny samarbetspartner – graderare i Sverige

Jag är en obotlig perfektionist. Har alltid haft svårt att släppa ifrån mig ansvaret till andra. I skolan var det alltid jag som sammanställde grupparbeten och ansvarade för helheten. Jag litade inte på att andra gjorde sitt bästa. Det är alltid min utgångspunkt – att göra mitt bästa. Det biter mig i röven ibland.

Sömnad och produktplanering hanterar jag bra, mönsterkonstruktion och sömnadstekniska lösningar likaså. Däremot är jag ingen visualist. Eller grafiker. Inte heller modell eller stylist. Vet inte ett jota om marknadsföring och fotografering … ja ni har ju sett hur det kan se ut när jag fotar produktbilder. Det finns SÅ MÅNGA som gör ett bättre jobb än mig på dessa områden. Ändå sköter jag alla dessa arbetsuppgifter i mitt eget företag. För att komma igång. Om man strävar efter genomgående perfektion så kommer man sällan någon vart. Det går alltid att göra ännu bättre. Det är något jag påmint mig om de senaste åren som företagare. Perfektion är bra i vissa sammanhang. En broms i andra. Det fina i min bransch är att jag kan gå tillbaka och förbättra eller delegera till andra som gör saker och ting bättre, när budgeten tillåter.

Sagt och gjort.

Den fösta i raden av arbetsuppgifter att delegera bort är gradering. Vad är gradering undrar antagligen mer än en? Ja det ska jag berätta. När man skapar kläder jobbar man oftast i en och samma storlek. Alla mönsterkonstruktioner, prototyper och prover görs i denna storlek, i det här fallet av mig och i storlek S, eftersom jag då kan använda mig själv som provdocka. Sedan när plagget är färdigt bör det graderas till flera olika storlekar för att passa olika kroppar, såklart. Och det, gott folk, är inte så enkelt som man tror. Kroppen växer nämligen inte jämnt mellan olika storlekar. Handleden växer väldigt lite jämfört med byst. Rumpa och lår växer mer än ryggbredd. Dessutom påverkar materialet som plagget sys i, de egna måttlistorna, passform och så vidare. En djungel som jag själv endast har grundkunskaper i.

Därför är det nu halleluja-känsla att samarbeta med en mönsterkonstruktör och graderare vid namn MalenaLik som jag har Malena nyligen startat eget. Rolig detalj här är att vi har gått i samma skola i Åbo, men Malena tog examen ett par år innan mig så vi lärde aldrig känna varan. Sedan har hon studerat vidare och jobbat inom mönsterkonstruktion och besitter ohyggligt mycket mer kunskap än vad jag gör vad gäller gradering och har även rätt dataprogram för ändamålet. Vi har under de senaste månaderna tillsammans jobbat fram en måttlista och hittat ett system som funkar. Kortfattat handlar det om att jag skickar ett färdigt mönster i storlek S till Malena, samt en prototyp på själva plagget, så trollar hon fram de övriga storlekarna. Vid behov korrigerar vi sedan måtten när jag testat plaggen på många olika kroppar. Ytterligare ser Malena över min konstruktion och ifrågasätter detaljer som jag kanske missat eller kan förbättra. Sjukt bra!

Så här ser graderingen på Cassandra Blouse ut (en del av den).

 

Malena gör allting elektroniskt och det känn SÅ HÄRLIGT att få färdiga mönster i olika storlekar skickade som PDF filer till mig. Har skämtsamt sagt att om det någonsin börjar brinna i min studio så är mapparna med mönster de viktigaste jag tar mig. I de mapparna finns mest jobbtimmar intryckta. Nu är inte ens det nödvändigt då allt sparas i molnet. Nämnde jag att Malena bor i Sverige och vi inte har träffats, utan sköter allt via e-post? Moderna tider.

Detta besparar mig så ohyggligt mycket tid att jag nog måste återinföra kaffepaus på jobbet. Skojar. Men jag får mer tid att göra det jag är bäst på medan Malena sysslar med det hon gör bäst. Ett steg i rätt riktning.

 

Behöver vi normala arbetstider, egentligen?

En spretig vecka med mystiska arbetsdagar, oregelbundna arbetstider och möten mitt i. Och så fredag hemma med barnen. Det är något jag försöker lära mig acceptera, att jag ibland inte lyckas få till så kallade ”normala arbetsdagar” – åtta timmar i studion – men att veckan kan vara produktiv ändå. Det handlar inte alltid om att producera (för min del sy). Telefonsamtal, mail och möten hör även till produktivitet. Minns för drygt ett år sedan då jag ansåg att allt datajobb inte hör till jobb utan bara är ”tillägg” som måste göras. HAHA. Idag räknar jag med att drygt hälften av mitt jobb sköts vid datorn. Det är okej.

Och så kommer livet in där emellan också. Charlies cysta på halsen som krävt flera läkarbesök till Helsingfors. En investeringslägenhet vi köpte med sambon som slukar tid. Men istället för att tjura så har jag börjat se det som en fördel, att jag kan göra små avbrott i jobbet när som helst och sköta annat som har med livet att göra. Jobb är en del av livet. Att separera för mycket på jobb och vardag gör det bara krångligt för vår familj. Jag mår som bäst när allt flyter ihop, väl medveten om att en sådan soppa inte alltid funkar felfritt, och definitivt inte för alla.

Något jag även börjat unna mig är dagar där jag jobbar hemifrån. Inser att detta kan uppfattas som helmysko eftersom jag mestadels är själv på mitt jobb, men det är något magiskt med att få vara ensam hemma i vårt hus en hel dag. Det händer så olidligt sällan. Typ aldrig sedan vi fick vårt andra barn. Jag trivs väldigt bra hemma och behöver den egna tiden. Älskar lugnet. Att jobba hemma, ofta i soffan med datorn i famnen, blir då dubbelnytta för mig. Får galet mycket gjort samtidigt som det känns som om jag vore ledig. Win win.

Inte några prydliga skrivbord hemma hos oss, utan en köksö som alltid är full med barnleksaker och grejer. Jag har lärt mig se förbi det.
Allt fotande sköter jag även hemma i vårt vardagsrum. Smidigt och gratis.

Nytt år – nya insikter – nya mål

Hej nya året! Jag har läst flera fina recensioner om andras år 2018. Har ni haft ett bra år? Jag hoppas det. Mitt eget år? Kan inte riktigt sätta ord på det. Året blev som en tjock dimma.

Känslan att aldrig riktigt hinna.

I takt med att företaget växte i början på året betydde det många förändringar i min vardag. De flesta smög sig sakta, obemärkt på. Mera e-post. Mera materialbeställningar. Mera leveranser att posta. Mera problem. Mera budgetering. Mera ansvar. Mera planering. Mera löneutbetalningar. Mera sociala medier. Mera allt. Mot slutet av året ägnande jag 6-7 timmar av arbetsdagen vid datorn medan sömnadsarbetet sköttes av andra och jag veeeeet att detta är något jag borde eftersträva, men istället för att jobba med tyger, färger, former, mönster – allt sådant som får det att skutta till i kroppen av iver – så gjorde jag något helt annat. För att jag borde. Från att ha älskat mitt jobb och längtat till måndag morgon så trivdes jag inte längre med mina egna arbetsuppgifter trots att jag skapat min egen arbetsplats. Absurt. Och ni vet hur det blir när man inte trivs – ursäkterna att inte jobba blir många. Hösten gick som på autopilot. Jag gjorde det jag måste. Inget mer.

Strax efter jul, fortfarande fast i dimman, plockade jag fram mitt skruttiga Jaffa-häfte där jag varje år skissar upp en mindmap med målsättningar för året (har du inte gjort det? Börja idag. Tacka mig nästa år). Jag började med att gå igenom de mål jag hade lagt upp för år 2018. De flesta av dem kunde jag bocka av. Bokförare – check. Nya industrimaskiner – check. Vettig lön – check. Större showroom – check. Även omsättningsmålet för året hade uppnåtts. Allt vad gäller företaget hde gått över förväntan under året, ändå kliade det i hela kroppen av angst. Varför?

Jag tog fram en ny sida och började skissa på en mindmap för år 2019. När jag hade skrivit färdigt, tömt hjärnan på det jag vill åstadkomma, kändes angsten plötsligt mycket mer logisk. Jag hittade nämligen inget som handlade om omsättning, pengar, försäljning eller antalet följare på instagram, sådant som borde prioriteras för ett företag som önskas växa. Istället handlade målen om tid med familj, lycka i vardagen, kreativitet, arbetsglädje, stressfria helger… allt det som jag tidigare haft men på något vis tappat. Vad hände där?

För att göra en lång story kort så fick jag snopet inse att vad jag borde göra och vill göra är två olika saker. Dom går inte ihop just nu. Och då väljer jag att satsa på den senare. Jag tror det är väldigt lätt hänt att man ramlar in på en bana som är naturlig och logisk, men inte nödvändigtvis det man själv vill. Förstår ni vad jag menar? Jag tänker inte döma mig själv för hårt här, småbarnsliv och trötthet sätter sin spår och det är svårt att ta beslut när hjärnan är mos. Då är autopilot funktionen praktisk, dock inte alltid fiffig i långa loppet.

Mål för i år blir därför att hitta tillbaka till min bana, inte följa någon annans. Det är endast jag som kan avgöra vad lycka och framgång är för mig. Det blir årets mantra för år 2019, som kommer att bli annorlunda. På många sätt.
Tro det eller ej, men jag vill inte att mitt företag växer detta år. Jag vill istället stanna en stund, här och nu, och göra det jag gör bäst. Återuppta de arbetsuppgifter jag njuter av och delegera bort det andra. Bygga en stark ryggrad. Inte skynda framåt. Kanske till och med hinna ha lite tråkigt. Det vore något.

Tretton dagar av det nya året har passerat och jag känner mig redan femton kilo lättare i sinnet, bara av insikten. Ser fram emot de resterande 352. Ett år med god sikt och bättre navigering.