80/20-regeln

 

Alla har vi hört att när man tar sig an något ska man satsa 100%. Ge sitt allt. Jag har varit sådan majoriteten av mitt liv. På senare år har jag insett att det är skillnad på att satsa 100% och att göra något perfekt. Perfektion tar en sällan någon vart eftersom det resulterar i att man inte kommer igång överhuvudtaget. Många har idéer om vad man borde göra. Det handlar om att agera också.

Perfektions-hysterin har därmed lättat för min egen del och jag tar saker mer med ro. Börjar någonstans. Förbättrar senare. Det låter enkelt men har inte varit en självklarhet för mig kan jag lova. Sedan lyssnade jag nyligen på ett You-tube klipp som även ifrågasätter teorin om att ge 100%. Erik Bergman, Svenk framgångsrik företagare, presenterade 80/20-regeln, även kallad paretoprincipen, vilket är helt nytt för mig. Jag rekommenderar att du lyssnar på videon som i korthet handlar om att 20% av din tid och energi ofta står för 80% av resultatet. Att ägna något 100% engagemang är därmed slöseri med tid och ger sällan märkbart bättre resultat.

Poletten föll ner för mig här.

Jag har ett konkret exempel på hur jag själv anammade denna regel då jag för några veckor sedan hade deadline för två korta presentations videon (inte ännu officiella projekt så återkommer där). Videon är något jag ALDRIG spelat in förr och ändå ville jag att resultatet skulle bli bra. Jag såg framför mig hur håret var fixat, kläderna noga utvalda, ljuset snyggt och hur jag pratade lugnt och sansat med självsäker blick rakt in i kameran. Inget flams. Gissa tre gånger varför jag aldrig kom till skott?

Det var måndag morgon när jag precis skulle hoppa in i bilen och åka till jobbet – iklädd träningskläder och håret på ändå – då slog det mig att videorna ska lämnas in samma dag. Jäklar. Pressad tidtabell. Jag rev med mig kameran och tänkte fan, jag satsar på det jag nyss lärt mig, 80/20-regeln. Det blir som det blir.

Håret var inte lockat men hittade torrshampo på jobbet. Kläderna definitivt inte genomtänkta men i ärlighetens namn tror jag inte någon hinner se att jag har Nike träningsbyxor på mig i en videosnutt på 27 sekunder, eller? Smink hade jag inte heller med mig men satte mig vid fönstret så att ljuset föll bra och tanten såg fräsch ut ändå. Och på fyra-fem försök lyckades jag filma in videorna och klarade till och med av att klippa dem själv med hjälp av datorns videoediterinsprogram som jag aldrig använt tidigare. Klappat och klart, levererat i tid. Passade på att fota några porträttbilder av bara farten.

Jag hade storslagna planer men satsade slutligen endast 20% av min tid och mitt engagemang och resultatet blev, vågar jag påstå, 80% av det jag hade föreställt mig. Det bästa av allt – det blev gjort. Jag fick fram det jag ville ha sagt och då spelar kläder, hår och ljus inte så himla stor roll, egentligen.

Jag har på känn att 80/20-regeln kommer att förändra mitt liv.

Allt och lite till

Plötsligt hade två veckor gått igen. Det HÄNDER så mycket just nu att jag har svårt att ta in allt. Just nu sitter jag på golvet hemma – min standard plats även om vi har en soffa för typ åtta pers – med A Star is born filmen rullandes i bakgrunden. Sambon och barnen är på stugan så jag har jobb-maraton på gång. Jag kom nyss hem efter tolv timmars arbetsdag och erkänner att jag njuuuuuuuter av tomt hus. Tyst. Stilla. Det händer inte ofta. En möjlighet för mig att processa och kyla av hjärnan som kokar. Min plan är att just nu ösa ut allt som finns i huvudet, så ordnar jag upp det senare.

För att komma till nästa nivå med företagandet så har jag anmält mig till GROW4, en utbildning riktad till småföretagare som vill växa och leva på sin verksamhet. Kursen drar igång i höst och jag kan inte beskriva hur ivrig jag är på att får hjälp av andra som bär på mer erfarenhet och kan ge mig nya synvinklar. Bara genom att anmäla mig till kursen fick jag nya perspektiv och vågade ta beslut som pinat mig.

Min kalender har även övergått helt till digital form de senaste veckorna vilket jag aldrig trodde skulle ske, gammalmodig som jag är vad gäller dokumentation. Beställningslistor och budgeter finns nu i strukturerade listor, tillgängliga både via telefon och dator. Ah, vad tillfredsställande. Jag har även börjat använda fenomenala appar som gör det lättare för mig att komma ihåg småsaker, prioritera rätt och få en överblick över jobbet som ska göras.

Även lanserat en ny färg i nätbutiken – Aqua (reklam). 

Där har vi en sko som klämmer på tok fört mycket nämligen. Prioriteringar. De senaste veckorna har jag levererat vad som känns som en miljard beställningar och jobbar järnet i hopp om att kunna njuta av en semestervecka med familjen. Ser dock inte lovande ut. Precis när jag kommer ikapp ploppar det upp något nytt som jag glömt eller inte kan eller vill tacka nej till. Som exempelvis en balklänning till min kusins dotter och en brudklänning till en vän. Roligt men tidskrävande.

Jag har även gjort väldigt många människor besvikna den senaste tiden. Räknar jag antalet missar vad gäller jobb under juni månad så räcker nog inte fingrarna på ena handen till, kanske inte ens båda händerna. Söta öde. Inget är tyngre jobbmässigt för mig än att göra folk besvikna. Ända hamnar jag ofta i precis den situationen, främst då jag är sämst på att säga nej. Jag har hittat ett mönster med mig själv där slutresultatet så gott som alltid är en fenomenal lösning. Vägen dit är dock ibland onödigt utdragen och tung. Ska klura mer på detta.

Nytt just nu – mycket på grund av ovan nämnda missar – är att jag inte längre tar emot kunder för provningar i studion. Tiden och orken räcker inte till. Jag bad till och med min syster att avboka de provningar som redan var insatta (på tal om att göra folk besvikna – check!). Men istället utvecklar vi en ny tjänst: Home Fitting. Jag tror det kommer bli fenomenalt. Utöver den nya tjänsten kom jag även nyss på en idé hur jag kan påskynda en del av leveranserna, då den nuvarande leveranstiden på mina produkter, 10-15 arbetsdagar, ofta är för lång för kunder som är vana att få hem leveranser inom ett par dagar. Lösningen kräver endast några åtgärder i nätbutiken som jag kan fixa kanske redan i helgen. 

På tal om min syster, hon har fått titeln assistent och ekonomiansvarig och sköter numer alla fakturor, bokföring, en hel del av e-posten och diverse andra uppgifter. Grym lättnad.

Bland allt detta kaos så lever jag samtidigt DRÖM sommaren. Varje kväll har varit så himla härlig. Jag menar grannen har pool. Behöver jag säga mer? Barnen springer omkring nakna. Grannar kommer och går. Ibland har vi gården full med spontat besök. Små utfärder. Helger på stugan. Huset är kaos men skit i det. Det är såhär sommaren ska vara tycker jag, bortsett från jobbet som inte riktig löpt som på Strömsö. 

Aaaah vad mycket på en gång. Min avsikt är som sagt att mer i detalj gå in på allt detta. Sakta men säkert. Det blev en lång, konstig monolog detta. Ni hade uppenbarligen inga åsikter vad jag ska skriva om så lär bli monologer även i framtiden, pah! Om du har orkat läsa såhär långt förtjänar du någon rolig nyhet på slutet. Jag har friat till min sambo också. I höst står det Skogberg på mitt körkort.

Hej juli. 

Återkoppla och åtgärda

 

Förra veckan skrev jag flyktigt att jag kommer ta beslut gällande företaget som gynnar mig och min familj. Det må låta flummig men jag hade konkreta åtgärdar i tankarna, vissa av dem redan förverkligade.

Först ut var att höja priserna på vissa produkter i E/S DESIGN nätbutiken. Det här är något jag klurat på länge men dragit mig från att göra eftersom jag vill ge valuta för pengarna och istället pressar ner priserna så mycket det går. Nu kom jag till en punkt då det var oundvikligt.

Processen att räkna ut pris på produkterna är invecklad. Jag använder mig inte av endast en metod för prissättning utan blandar istället ihop kundbaserad-, konkurrentbaserad- ,och kostnadsbaserad prissättning – allt i en enda soppa. I priset har jag såklart beaktat den tid som läggs ner för att producera och leverera en produkt. Problemet är att försäljningen detta år har tagit en vändning där nästan hälften av försäljningen nu sker på plats i studion (direktförsäljning) jämfört med 1/3 år 2018. Det har antagligen att göra med att bokningssystemet blev tillgänglig online. Det blev lättare att boka helt enkelt, samtidigt som jag tror att kunder vågar ta mer kontakt.

Positivt med andra ord och det är såklart väldigt roligt att träffa kunderna personligen och kunna erbjuda måttanpassade produkter. Jag blir lika glad varje gång, om än liten chockad, då kunder berättar att de rest från Åbo Eller Borgå för att prova mina kläder. Detta var ändå ursprungligen tänkt som en bonus och problemet är att denna typ av försäljning inte har beaktats i priset. För att till viss mån kompensera den extra arbetstid som kundprovningar innebär har jag därför justera vissa priser. Det handlar om en prishöjning på 6-7% på de produkter som oftast provas på plats. Detta hänger även ihop med mitt huvudsakliga mål för året: samma omsättning, samma arbetstid men högre vinst jämfört med år 2018.

Den andra åtgärden är att begränsa antalet kundprovningar och istället hänvisa till nätbutiken. Jag har stundvis tio kunder i veckan som kommer på plats och provar kläder och då tär det på jobbets flexibilitet. Jag vill kunna stanna hemma en förmiddag om jag känner att kroppen behöver det. Jag vill kunna ta hand om sjuka barn utan att det vållar några problem. Jag vill komma in i det där jobb-flowet där allt sker av bara farten. Kundprovningarna begränsar jag därför nu till endast vissa dagar i måndagen över sommaren – för min familj – även om samvetet brölar NEEEEEEJ. Så sent som i morse fick jag ett mail från en kvinna som gärna ville komma och prova Isolde klänningen. På rutin plockade jag fram kalendern och spanade efter en tid … till det slog mig. Just det, jag har fullt. Det är uppenbarligen inbyggt i mig att vara kunder till lags. Men måtta med allt. 

Den tredje och sista åtgärden är under konstruktion, men det handlar om provningar på distans – en unik tjänst som inget företag så vitt jag vet sysslar med. Så fort sommarrusningen dämpar sig ska jag tillsammans med min syster finslipa detaljerna och prova denna nya tjänst. Jag tror vi är framtidens shopping på spåren.

Med en annan inställning

Fredag kväll, och jag har pöst ner mig i soffan med ett glas skumvin och Bianca Ingrosso på You-tube i bakgrunden. Yess hon är min girl crush. Min vecka har varit GALEN. Likt aldrig förr. Eller jo, jag har haft en dylik vecka för något år sedan med känslan i kroppen var helt annan då.

När jag haft som mest att göra och tiden flåsat mig i nacken så har jag tidigare haft svårt att jobba. Mina händer lixom löd inte och allt blev bara fel. Jag nästan hyperventilerade och var ibland tvungen att ta mig hem för att varva ner. Idag är känslan i kroppen en annan då jag kliver in på jobbet. Det spelar egentligen ingen roll hur många beställningar som finns på to-do listan. Jag känner mig lugn. Kanske för att jag vet att jag kan det här. För att jag vet att varje timmer på jobbet tar mig framåt. Ger resultat. Gör en kund glad. Jag kan bokstavligen sy dessa plagg i sömnen och perfektionist som jag är så passar det mig. Sedan har jag för länge sedan insett något väldigt viktigt – det är sist och slutligen bara kläder.

Men lugn eller inte, jag kan inte trolla fram mer tid. Denna vecka har jag utan överdrift jobbat 15 timmar i dygnet för att hinna leverera de klänningar som ska användas under helgen. Jag ger mig själv en klapp på axeln men samtidigt en hård jävla spark på smalbenet. 15 timmar jobb i dygnet tyder på katastrofal planering. Jag har – som så många gånger förr – lovat för mycket. För att jag vill vara alla till lags. På sätt och vis är det en av mina sämsta egenskaper. Att jag alltid vill.

Värre saker kan man vara dålig på. Men dem jag sviker är mig själv och min familj. Det är ju för oss jag väljer att vara företagare och därför tar jag än en gång beslut som gynnar oss. Jag vill citera Christina Stielli från Framgångspodden avsnitt 275 (lyssna på det, så himla himla himla bra) där hon pratar om hur man förhåller sig till livspusslet och vardagskaoset som så många av oss lever i. Hennes ord träffade mig rakt i bröstet.

”Det är både min makt och min frihet att välja hur jag ska se på skiten”.

Amen.

 

Att släcka bränder

Larmet ringde kl 6.10 i morse. Lördag. Ledig dag. Men jag har så pass mycket jobb ogjort så jag betade av några timmar innan sambon skulle iväg. Det blir likadan morgon även på söndag. Jag klämmer just nu in extra timmar där det går men ändå är det inte tillräcklig. De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att släcka bränder på jobbet, fixat där det är som mest akut, levererat i sista minuten, ursäktat förseningar och sackat efter med projekt jag åtagit mig och vill göra men som inte har någon specifik tidsram och därför skjuts fram i alla oändlighet.

En stor frågeställning jag har just nu lyder: ska jag lämna två projekt extremt försenade (riktigt pinsamt försenade) och hinna med det mesta andra. Eller ska jag fixa de två och lämna alla andra projekt lite försenade? Jag har satsat på det första, men inget av dem känns som bra alternativ. Såklart.

Mailen vågar jag inte öppna idag eftersom där finns för mycket att gå igenom. Visst skulle jag kunna ta tag i den medan kidsen vilar på dagen, som just nu, men det handlar inte om tid. Det handlar om kapacitet. Det känns bokstavligen som att min hjärna kommer att explodera om jag ska läsa, ta ställning till och besvara ytterligare ett mail idag. Spelar ingen roll hur härligt och trevligt mail det är.

Igår hade jag även en intervju i Helsingfors inbokad som jag skulle göra i samband med besöket till min leverantör i Hyvinge. Jag trodde intervjun blev avbokad men insåg sedan att jag hade läst fel och misstolkat. Då var det redan för sent och vi var tvungna att boka om. Pinsamt.

Sådant här har jag såsat på med i flera veckor. Jag är mitt egna företags flaskhals. Jobbet stockar sig vid mig då många uppgifter är sådana som endast jag kan göra och jag avskyr känslan av att inte kunna hjälpa alla som hör av sig. Jag berättar inte detta för att fiska sympatier. Det är inte synd om mig. Jag kommer att fixa det här – det finns redan en idé som ska testas – och berättar endast för att jag vill ge en realistisk bild av hur det ser ut för mig att bygga upp ett företag. Det är inte alltid vackert. Det är snarare totalt jäkla kaos ibland. Och definitivt inte för alla.

Men som så ofta, när angsten är som värst, så säger det PANG och idéerna öser över mig. Det är som om hjärnan gör en volt och plötsligt vet jag precis vad som behöver göras. Kanske det är så, att man måste nå en sorts vägg för att ta sig vidare. Tvingas tänka större. Tvingas tänka runt problemet. Som sagt så har jag en unik tjänst som ska testas. En annan grej löste jag på direkten genom att skriva till min syster: Vill du bli ekonomiansvarig för E/S DESIGN?

Hon sa ja. En sten föll från axlarna. Bara åtta kvar då. Skam den som ger sig.

Karnaluks

På fredagen besökte jag min leverantör i Hyvinge och onsdagen tillbringade jag i Tallin. En härligt dagstripp som gick under benämningen arbetsresa. Trevligt dock att ha med sig både min mamma och syster och jag är glad att detta har blivit en årlig tradition. Kombinera nytta med nöje. Materialinköp varvat med skumpa. Egentligen har jag inte tid med sådana här utflykter men jag har insett att jag aldrig kommer att ha tid. Det finns alltid något annat som borde göras. Vill jag iväg så får jag ta mig tiden helt enkelt, vilket jag skrivit om tidigare.

Jag har även skrivit om Karnaluks tidigare men den förtjänar att nämnas igen, butiken med alla tänkbara tillbehör var gäller handarbete och sömnad. Det är härifrån jag beställer det mesta av mitt materia som inte är tyg, i synnerhet efter att vår lokala sömnadsaffär här i Karis stängde. När det gäller trådrullar är det dock svårt att handla via nätet då färgerna kan förvrängas på skärmen.

Jag har förövrigt samma problem med min egen nätbutik och får ibland mail om att mina färger inte stämmer överens med verkligheten. Det här handlar inte om att luras – jag strävar självklart efter att färgerna är sanningsenliga- utan snarare att våra elektroniska skärmar avger färger och ljus på olika sätt. Vissa mer i blått kallt ljus, andra i gult. Jag kan inget annat göra än utgå från min egen dator. Det blev en lång parentes men där har vi orsaken till att jag gärna besöker Karnaluks på plats även om de har relativt bra utbud även i nätbutiken. Sömnadsresultatet blir så mycket snyggare om trådarna är exakt rätt. 

128 trådrullar och några små skumpaflaskor. Det var den shoppingen. Tack mamma och syster för sällskapet och hjälpen. 

PS. Syrran, det blir du som får organisera allt på hyllorna 😉 

 

 

Skillnaden på mål och önskemål

Som så många gånger tidigare vill jag lyfta Framgångspodden med Alexander Pärleros. Vad vore mina arbetsdagar utan den? Tidigare i veckan lyssnade jag till avsnitt 229 med Dan Hansson – grymt avsnitt om stresshantering – och min tankar fastnade vid något specifikt. Nämligen skillnaden på mål och önskemål.

”Önskemål är något du egentligen inte vill lägga ner ansträngningen för att uppnå” – Dan Hansson

Hansson förklarar att det är stor skillnad på önskemål och verkliga mål.  Det här skakade om mina tankebanor eftersom jag har mycket i huvudet jag gärna vill göra och förverkliga och stressar över att inte blir gjort. Dessa tankar och idéer svävar där i bakhuvudet men jag sätter varken tid, pengar, energi eller tankverksamhet på att förverkliga något av det. Dessa faller inom kategorin önskemål som tar energi.

Min mål däremot jobbar jag stenhårt för att nå, inte endast vad gäller jobb utan även målsättningar kring familjelivet, vänner, hushåll, ekonomi…  Jag har även konkretiserat mina mål och skrivit ner dem på papper och därför är det också mycket mer sannolikt att jag når dem. För det finns en plan. Det finns ett syfte. Och jag avlägsnar alla hinder i min väg. Mål ger energi.

Jag kan konkretisera detta med ett lite småfånigt exempel: Jag har alltid önskat mig fina naglar. Som nagelbitare blir jag dagligen påmind om mitt misslyckande – att sluta bita – och mina händer är något jag ofta gömt under bordet i sociala sammanhang. Samtidigt är de mitt viktigaste redskap. Som 31-åring har jag ännu inte lyckats sluta bita helt, men jag har heller inte gjort upp någon plan för hur jag ska sluta. Vilka steg ska tas? Vad är roten till problemet? Vad är syftet med att sluta bita? Vad är delmålet?  När har jag lyckats? Vad är belöningen? Så länge önskemålet inte har konkretiserats så kommer det att förbli ett önskemål. Det är först när planen har lagts som det förvandlas till ett mål.

Sagt och gjort – idag har jag varit på manikyr. Ett första steg för att sluta bita helt.

Det är såklart fortfarande mysigt att dagdrömma ibland. Jag vill bli rockstjärna. Jag vill ha en pool på gården. Jag vill springa marathon (usch nej!). Men att slösa energi på detta är onödigt. För mig var det därför väldigt upplyftande att märka skillnaden på önskemål och mål och det resulterade inte endast i manikyr utan även i en ny idé på jobbet – en helt ny tjänst jag ska utveckla och prova med min syster – samt ett beslut på det privata planet för mig. Önskemål som blev mål. Något stort och lite spännande som kommer ske redan i höst. Och då ska mina naglar vara fina. Det är ett nytt mål.

 

Egen tid

Båda barnen somnade ikväll i sina sängar. Själva. Tänk att vi är där nu, att nattandet går ut på att läsa en saga, sjunga en sång, snusa i nacken och viska gonatt. Och där stannar de sedan, ofta hela natten nu. Sakta men säkert blir sömn inte längre ett problem, vilket i sin tur löser så många andra problem. Så himla himla himla skönt.  

Jag har nämnt det många gånger tidigare men jag älskar att vara själv.  Just denna helg är sambon på resa med sina vänner så jag njuter lite extra när barnen somnat. Dessa kvällar tillåter jag mig att göra precis vad jag vill vilket ofta innebär att jag bänkar mig i soffan med med datorn och en platta mörk choklad. Så även ikväll.

Tidigare i veckan fotade jag bilder på mina nya presentkort till jobbet. Dessa kastade jag ihop panikartat på en halvtimme inför Vasa-eventet men blev så pass nöjd med den simpla layouten att de får stanna och en stor bunt presentkort har nu anlänt från lokala tryckeriet. I skrivandet stund uppdaterar jag även min produktkort som levereras med varje produkt. Kan inte påstå att jag har talang vad gäller grafisk design, men jag kan tillräckligt för att sköta detta själv, än så länge. Dessutom är det ju så roligt. Så pass att jag vågar kalla det hobby och jag är evigt tacksam att vi lärde oss använda vektorprogrammet CorelDraw under studierna.

Så ja, layoutar produktkort och editerar bilder är vad jag ägnar mig åt en fredag kväll då kidsen sover. Min hobby. Värre sådana kan man ju ha.