Att ständigt lära sig mer

Jag har längre varit ett offer vad gäller tid. Aldrig riktigt tyckt att tiden räcker till och många gånger haft det som en ursäkt för att inte göra det som jag borde. Jag gissar att du kan relatera? Insikten under de senaste året är att vi alla ha lika lite tid. Det spelar ingen roll hur hur många luncher jag skippa, hur tidigt jag stiger upp på morgonen, hurt effektivt jag jobbar – jag kommer alltid att uppleva att jag har mer att ge och önskar att dygnet vore längre. Så är det bara. Det enda som går att ändra är min egen inställning

På grund av tidsbristen har jag under en alldeles för lång period gett upp det här med att lära mig nya saker. Då syftar jag främst på jobbsammanhang. ”Jag hinner förfan inte” har det ekat i mitt huvud och så har jag maniskt jobba på i tron om att jag gör på rätt sätt. Vissa gånger har jag gjort rätt. Andra gånger inte. Men jag har varit för upptagen för att TITTA om det finns bättre alternativ.

Att delta i GROW var ett stort kliv mot att utvecklas och lära mig mer. Jag tvekade länge innan jag valde att delta. Det största steget var egentligen inte ekonomiskt utan det handlar om att ge av min tid. Vågar jag ge av den? Är det värt det? Kortfattat: ja. Fem gånger om. Jag märker att det inte endast händer något när vi har våra video-möten, utan även min inställning i det stora hela ändrar. Av bara farten har jag under det senaste halvåret lyckats baka in mycket mer möjlighet att lära mig nya saker. Allt från prissättning, till nya material på marknaden, till Couture sömnad, sömnadstekniker och hur man skapar fiffiga tabeller i Excel (yepp har lärt mig Excel på egen hand med hjälp av You-tube). Jag lyssnar på podd om självutveckling, bläddrar nästan dagligen i alla konstruktionsböcker jag har på jobbet, besöker kontinuerligt mina ”kollegers” kanaler (finska modeföretag) och inspireras av dem och läser böcker om kvällarna (just nu Fredrik Eklund, Sälj!).

Varje dag tittar jag på någon You-tube video – på arbetstid – som lär mig något nytt. Senast i raden lärde jag mig hur jag förstärker nacken på trikåplagg med hjälp av en elastisk list. Jag har aldrig gjort det tidigare och min lösning förr hade antagligen varit att strunta i det helt och hållet. Men med hjälp av You-tube, några prover och lite övning så behärskar jag nu tekniken och som resultat har jag en snyggare och framför allt mer hållbar produkt att sälja.

Surret i huvudet med alla idéer, mail och to-do listor kommer alltid att finnas där. Till viss del lyckas jag städa i huvudet genom att få ner idéerna på papper . Det finns även dagar då jag inte lyckas tackla allt utan stressen tar över. Det händer och det är okej. Men jag lär mig sakta men säkert att leva med surret, och unnar mig att ständigt lära mig mer ändå. Jobbet blir så mycket roligare då. Och resultatet bättre.

You-tube, böcker och poddar är gratis guld. Jag har äntligen fattat att nyttja det!

En källare med miljoner möjligheter

Det var med andan i halsen jag gick ner till källarvåningen i Fashion Center i Vanda. Inte endast för att jag var pikilite sen, utan främst för att jag var full av förväntan. Jag har sedan urminnes tider beklagat mig över hur svårt det är att hitta vettiga tyger att jobb med. Idag tog jag tag i problemet och besökte Polarstoff – textilmässan i Helsingfors.

Varför. Gjorde. Jag. Inte. Detta. Tidigare.

Efter idag har jag två nya agenter att jobba med vad gäller tyg. Willy Malmström stationerad i Helsingfors – finlandssvensk dessutom – och Suvi/Leros i Tammerfors. På mässan fanns egentligen över närmare tjugo agenter, men jag föredrar att välja några få som jag istället samarbetar mycket med. Deras utbud var dessutom väldigt omfattande. Allt från lyxig trikå till lyocell, linne och vardagstyger.

 

Hur det går till? Det har jag faktiskt lärt mig och skrivit om för åtta(!) år sedan då jag senast besökte en tygmässa. Väldigt lustigt. Skillnaden mellan då och nu är att jag nu har full koll på de olika materialen och förkortningarna. Jag behöver inte längre googla. Samtidigt var jag positivt överraskad över hur mycket nya kvaliteter och kombinationer det finns, som exempelvis viskos med invävd glitterpolyester på bilden ovan. Magisk. Jag var ändå mån om att idag endast plocka ut sådana tyger som jag tror mig använda. Det är ingen idé att drunkna i färgkartor som sedan blir daterade (yepp, ett faktum då jag jobbade i Helsingfors haha). Jag besöker hellre agenterna igen i deras egna utrymmen.

Sedan kan jag berätta att jag eventuellt har hittat ett nytt tyg till Nicolie Maxi klänningarna. Många har hört av sig och varit oroliga då jag nämnde att den modellen kommer att avvecklas. Jag ska senare berätta mer och hur och varför men målet är att ersätta den modellen med något ännu bättre. Detta kommer dock att ske först om några månader. Allt får ta sin tid. 

Inspirationen var abnorm idag och jag är väldig väldigt tacksam över de nya kontakterna. Största lärdomen var nog ändå att inte skjuta på de stora problemen. Åtgärda bara. Oftast går det lättare än man tror.

Sexton nya, fantastiska tygkvaliteter med tillhörande kompletta färgkartor är på väg hem till mig för att testas. Som att vänta på julgubben.

e/s design VOL 2

Företaget e/s design kommer att delas upp i två delar där bröllop och fest utgör en del och smarta businesskläder utgör den andra. Min mest sålda produkt – Nicolie maxi dress – kommer så småningom att avvecklas och ersättas av något annat. Som tillägg till festkläderna kommer senare en kollektion brudklänningar (stor efterfrågan) och senare en helt ny affärsidé som inte har med kläder att göra men som kompletterar festtemat.

År 2020 kommer jag dock att fokusera på den senare av de två delarna – smarta business kläder. Varför? För att jag vill vara en del av er vardagsgarderob och erbjuda möjligheten att få tag på kläder som är måttanpassade efter den egna kroppen. Det hantverket kan jag. Jag har även öga för att skapa moderna men klassiska plagg som funkar långsiktigt. Det faller mig naturligt. Och jag vill skapa kläder som jag själ kan använda. Jag tror det blir bäst då.

Utöver nätbutiken kommer jag även i fortsättningen att göra andra projekt, främst större sådana i samarbete med företag och föreningar. e/s design finns just nu hos fyra uthyrningsföretag runtom i Finland. Dem vill jag jobba mer med och utvidga även till liknande företag i Sverige. Snart finns e/s design till förfogande även i Vasa genom en helt ny försäljningsmetod som inte ännu provats. Det blir spännande att se om och hur det fungerar! Små projekt faller bort och föreläsandet likaså. Traditionella återförsäljare är inte heller aktuellt de kommande åren. Jag sätter hellre mer krut på min egen nätbutik. 

En gammal bild från Gdansk 2018. En av flera produkter som aldrig lanserats. Detta beskriver stilen på vardagskläder som jag är ute efter. 

Pust. Där har vi vad som händer. Jag har försökt skriva ett inlägg om detta i flera veckor men inte kommit någon vart, så jag raderade allt och skrev rakt på sak vad som sker. Förklaringarna tar vi senare, i etapper (att avveckla min bäst säljande produkt låter kanske inte logiskt men det finns orsaker bakom).

Jag har ingen aning om detta kommer att fungera. Om vardagskläder är något jag kan sälja eller om jag gräver min egen grav då jag tar ett steg tillbaka från multifunktionella festkläder. Men jag har länge känt att jag inte riktigt är på helt rätt spår. Jag har såsat på lite grann och saknat den där riktiga arbetsglöden. Jag ställer höga krav på mig själv och resultatet. Det har mycket med det att göra. Jag vill göra fenomenala grejer men har inte känt mig fenomenal den senaste tiden. När sedan polletten trillade ner för någon månad sedan och jag kom på att dela upp företaget, så kändes plötsligt allting självklart. Orken och ivern kom tillbaka. Jag har till och med vågat delegera bort en del arbetsuppgifter, vilket även är ett måste för att detta ska fungera. Dessutom lutar det mot att ett nytt arbetsutrymme som jag varit intresserad av snart blir ledigt. Större, ljusare, mångsidigare. Såklart även dyrare. Men där kan flera projekt förverkligas parallellt och flera personer jobba samtidigt. Bitarna faller på plats. Mycket har jag GROW4 att tacka för. Utbildningen har verkligen tvingat mig att fundera igenom saker och ting (inser att jag delat med mig väldigt lite. Ska åtgärda det). 

Det knepigaste just nu är att hitta material och utveckla nya produkter samtidigt som beställningar av de existerande produkterna ska produceras och levereras till kunder. Om jag hade råd hade jag nog stängt ner nätbutiken en månad, jobbat röven av mig, för att sedan göra en  stor ny-lansering med de två olika indelningarna, men buffert till det finns inte (jag behöver omsätta ca 4000 € momsfritt varje månad för att snurra på). Där har vi en stor kaka jag kommer att jobba mycket med under 2020 – ekonomi. Jag har aldrig varit intresserad av att tjäna stora pengar och därför inte ens haft någon vettig budget tidigare men insåg förra året att en stabil ekonomi och framför allt en buffert resulterar i bättre kreativitet, bättre arbetsmotivation, ork, frihet och i slutänden mindre stress och bättre resultat. Allt blir bättre med en stabil ekonomi, även om pengarna i sig inte motiverar mig.

Att sådant. Brutalt ärligt och ofiltrerat. Jag är hoppfull och ivrig men samtidigt livrädd. Jag har accepterat att företagandet kommer att kännas så väldigt ofta för mig, men det är det värt. 

e/s design VOL 2 inleds.

Min sparringpartner

En uppgift vi fick under den första träffen med GROW teamet var att skaffa oss en egen sparringpartner. Idag besökte jag min på plats i hennes karkkifabrik i Ingå. Viken lyx att kunna luncha på det viset!

En sparringpartner är någon du ringer kontinuerligt för att kort redogöra vad inom företaget som behöver göras, vilken prioritetsordning de olika uppgifterna har och slutligen – har du fått det gjort? Samtalen ska gärna vara korta men konsekventa och annat svammel kan med fördel lämnas bort. Det handlar kort och gott om att få en push i ryggen för att verkligen agera. Det som fäller många företagardrömmar är nämligen just precis det – för mycket tanke, för lite action.

Sagt och gjort. Sedan några månader tillbaka pratar jag med min sparringpartner en gång i veckan, närmare bestämt med Camilla från Caramilla.

Hon gör godis. Jag gör kläder. Två totalt olika branscher. Men i övrigt tycker jag vi på många sätt är väldigt lika, både vad gäller lynne och livssituation. Det var därför jag ringde Camilla från första början, även om vi inte ens känner varan. Jag hade en känsla av vi två kan funka ihop i det här. Så blev det. 

Istället för att sedvanligt ringa så bjöd jag idag in mig själv till Camillas fabrik. Roligt att även träffas personligen och då även prata lite mer. Sedan tycket jag det är ohyggligt spännande och inspirerade att lära sig om andras processer, även om det inte har med kläder att göra. Älskar maskiner, system och att se det färdiga resultatet, som förövrigt smakar väldigt väldigt gott. Mumsade i mig en halv påse citronkarameller i bilen hem.

Insikten är nog att jag har varit för upptagen med mina egna process och idéer. Det är först nu, när jag lärt mig lyssna, som jag märker hur mycket jag kan få ut av andras. Det är dessutom uppfriskande att prata med någon som inte är familj, vän eller på annat sätt känslomässigt engagerad i frågor som rör mig och mitt företag. 

 

Tack Camilla! Vi hörs igen nästa tisdag.

Ps 1. Vi åt sallad till lunch. Spriten hävdade Camilla att endast används till rengöring av maskiner 😉

PS 2. Riktigt så tjusigt som på sista bilden hade vi inte. Den bilden är lånad från Caramillas instagram.

 

Ett spretigt februari

För två veckor sedan var jag in till Helsingfors på ett frukostmöte med härliga Michaela Finne. Förra måndagen spelade jag in podd i samma stad men briljanta Linn och Anne från Bertills&Jung och torsdagen var jag på ett möte  – igen i Helsingfors – gällande ett eventuellt stort projekt. Tackar och bockar för den smidig tågtrafiken mellan Karis och Helsingfors. 

Februari är definitivt en spretig månad där mycket händer. Förutom ytterligare ett par vändor till Helsingfors så ska min affärsplan finslipas, förberedas och senare presenteras vid mitt första examenstillfälle av totalt tre för GROW4 utbildningen. Sedan polletten trillade ner för några veckor sedan så har jag jobbat fram en helt ny(!) affärsplan och ju mer jag funderar på och pratar med andra entreprenörer om idén, desto säkrare blir jag på ett detta är vad e/s design ska syssla med. Snart, mycket snart ska jag förklara mer.

Denna vecka ska jag dock grotta ner mig i prototyper och mönster och färdigställe tre nya produkter. Jag har äntligen hittat några tyger som känns bra att jobba med (främst vävda tyger men även ett i sammet) och är fem före färdig. De slutgiltiga proverna ska sys i storlek S/36, mönstren skickas till Malena i Uppsala för att graderas till fler storlekar, och så återstår den krångliga biten den här tiden på året – fota produktbilder. Det är ju så hiskeligt mörkt hela tiden. I mars får jag hjälp av praktikanter med styling och foto. Ser mycket fram emot det. 

Med det säger jag trevlig vecka! På fredagen ska jag presentera tre nya produkter och – hör och häpna – en video. Yep. Jag ska tydligen bli You-tuber. Vart är världen på väg…

Prototyp på Kim dress i linne/viskos. 

43 klänningar senare

Detta har upptagit majoriteten av min tid under januari månad – 43 klänningar till en kör. De sista levererades i veckan så känslan på fredag eftermiddag då jag kunde packa ihop alla måttlistor och mönster var ohyggligt befriande. Det mesta har löpt smidigt och egentligen kom detta projekt väldigt lägligt – jag har mått bra av att fokusera på ett större enhetligt projekt då förändringarna i min kärnverksamhet är så pass stora. Det har tvingat fram tålamod.

Inte att glömma att jag såklart sköter e/s design nätbutiken på sidan av så att koncentrerar sig till 100% på ett dylikt projekt går inte. Det förklarar också varför jag inte kunde ta emot spontanbeställningar eller kundbesök under januari månad. Jag hinner helt enkelt inte med allt och det är en stor utmaning för mig att inse min begränsningar och våga säga nej. Jag upplever fortfarande att många som kontaktar mig blir förvånade och/eller besvikna. Men det måste få vara så (yep här hör ni mig förklara och i princip be om ursäkt mellan raderna #intelärtmigettskit).

Februari blir något helt annat. Poddinspelning. Kundprovningar. Leveranser. Nya business-to-business samarbeten. Möten med praktikanter. Nya produkter. Min hjärna glöder. Lite oklart om det är början eller slutet på en eld dock. Kanske bode och.

En onsdag eftermiddag för inte alls länge sedan, då jag satt i soffan med en pestosmörgås i handen och hade sju minuter på mig att slötitta på mer eller mindre meningslösa You-tube videon innan kidsen skulle komma hem och invadera husfriden, så trillade polletten plötsligt ner. Allt blev glasklart. Nu vet jag exakt vad som ska ske. Vad jag behöver nu är 48 timmar i dygnet eller en stor skopa tålamod. Både och skulle sitta fint.

Häääär skulle jag avsluta med väldigt fina bilder på 43 klänningar och packade lådor, men råkade trycka på delete knappen på kameran. Voi voi. Här kan man skymta resultatet.

 

Praktikanter sökes!

De två dygn jag tillbringade i Tammerfors  känns som en komprimerad månad av research, insikter och lärdomar. Vi backar bandet. Som bekant går jag en företagarutbildning och förra veckan var det dags för vår andra närträff med hela gruppen. Temat för dessa två dygn var affärsmodellen och vi skulle blanda annat pitcha våra företag på 4 minuter (gick okej), fundera på våra rädslor, lyfta fram den egna kärnverksamheten samt analysera vilka moment i vårt egna arbete som kan effektiveras eller delegeras. Det, och mycket annat. Vi umgås från åtta på morgonen till sent på natten dessa dagar och diskussionerna kretsar kring allt från småbarn som inte sover om nätterna till omsättningsmål. Högt och långt. 

Vi alla jobbar inom helt olika branscher, allt från fotograf till fastighetsmäklare och trädgårdsmästare. Och så jag inom kläddesign. Ändå känner jag en stark samhörighet och tillit till dessa människor. Alla vågar dela med sig. Alla vågar kommentera, peppa och även ifrågasätta. Kanske för att vi inte känner varan sedan tidigare och det därför går att diskutera företagandet mer objektivt. Ohyggligt befriande. Alla kämpar vi sist och slutligen för samma sak – att bli bättre företagare och kunna leva på något vi tror på och tycker om att göra. 

Den absolut viktigaste jag tar med mig hem från dessa dagar är att jag bör bygga bättre system på jobbet och avgöra vilka arbetsmoment som är överflödiga och kan elimineras, vilka som kan automatiseras och vilka som kan delegeras. Det jag behöver är nämligen tid. Tid för att hitta min riktning och förstå vad jag vill göra och hurudan entreprenör jag vill vara och även vad som funkar. Vad som säljer, kort och gott. Även om jag fick en mängd idéer, tips och synpunkter under kursdagarna så kan ingen ta dessa beslut för mig. Det enda sättet för mig att hitta rätt är att prova mig fram. 

 

Vi lyckades summera insikterna från dagarna väldigt bra tycker jag:

”För att hitta färgen på din ko måste du våga prova och kasta skygglapparna. För att ha möjlighet att prova måste du frigöra tid. För att frigöra tid behöver du bygga system”. 

Nu kan man fråga sig vad en färgad ko har med saken att göra men det handlar om att göra något annorlunda. Att sticka ut ur mängden och inte vara och göra som alla andra. Jag upplever själv att jag stundvis gjort det, det vill säga vågat göra något eget och varit okej med att jag inte är som alla andra och inte heller tilltalar alla. Det senaste halvåret har min färg dock bleknat. Jag smälter in i mängden och känner mig borttappad. Osäker. Dags att hitta rätt färg igen! 

Jag funderar på fyra olika riktningar för mitt företag e/s design just nu:

  1. Satsa på det multifunktionella tänket och fokusera på brudtärnor och festkläder 
  2. Övergå till mer vardagskläder – smart casual – med mångsidiga och klassiska plagg med en tvist
  3. Lansera en brudklänningskollektion med hållbarhet och mångsidighet som röd tråd
  4. En helt ny affärsidé som inte har med kläder att göra men som gör mig väldigt exalterad

Ja ni ser. Det är kaos i mitt huvud som bäst. Jag vill ALLT. Och vet ni, ända sättet att veta vad som blir rätt är att testa. Det klarar jag dock inte själv då dygnet endast har tjugofyra timmar. Jag behöver bygga system och delegera för att kunna testa alla punkter, vilket för mig in på rubriken till detta inlägg – jag letar praktikanter! 

Att designa och tillverka kläder och sälja via nätet kräver väldigt många olika moment och insikten är att jag behöver hjälp inom alla följande områden: 

  1. Sömnad (produktion)
  2. Design/klädkonstruktion (produktion)
  3. Styling
  4. Fotografering (dokumentering, produktfotografering, information till hemsidan)
  5. Grafisk design/visuell kommunikation (både fysiskt och virtuellt material)
  6. Marknadsföring (sociala medier, ambassadörer, nyhetsbrev…)

Råkar du studera något liknande (behöver absolut inte vara inom klädbranschen) eller känner någon som behöver praktik eller arbetserfarenhet? Jag kan då erbjuda en inblick i hur det är att bygga företag från grunden, samtidigt som du får jobba med riktiga arbetsuppgifter där resultatet kommer att användas, tryckas och publiceras. Inget smått påtas i jorden här inte! Dessutom behöver jag personer att samarbeta med långsiktigt så möjlighet till fortsatta jobbprojekt kan vara aktuellt. Arbetet kan göras i min studio men det är även fullt möjlighet att jobba på distans (i synnerhet punt 4-6). Vi kommer långt med bra kommunikation. Tidsramar? Sådana finns inte. Allt från några veckor till flera månader funkar, både under vår, sommar och höst.

Så om du är nyfiken på att jobba med en krävande men passionerad och rätt så trevlig dårkärring – hör av dig!

  • E-post: info@esdesign.fi
  • Besöksadress: Valsverksvägen 30 A 11, 10410 Raseborg/KARIS (FIN)
  • Företagsinformation: www.esdesign.fi

Pitch och affärsplan och lite kaos

Julledigheten har gjort mig virrig i huvudet. Så pass att jag missade ett GROW möte idag då jag glömde att det var torsdag. Ojdå. Så kan det gå. Härligt för hjärnan med långledigt ändå och jag har idag sakta återgått till jobb genom att knåpa ihop en budget samt affärsplan.

Vi ska hålla en 3 minuters pitcher gällande våra företag under följande GROW närtillfälle i Tammerfors nästa vecka. Jag är definitivt inte redo så börjar bena ut vad det är jag egentligen sysslar med, vad som bör ändras och hur hela den så kallade affärsplanen ska gå ihop. Fatta att jag jobbat med företaget i drygt tre år men inte har en affärsplan nerskriven. Eeeh… Bättre sent än aldrig.

I ärligheten namn har jag aldrig varit intresserad av siffror och budgeter och planer på det viset. Jag har en stark passion och tro på att jag kan och har förlitat mig på det. Visst, det tar mig långt, men det håller inte i längden. Tid och pengar räcker inte. Det senaste halvåret har jag blivit kompis med Excel och bygger upp tabeller för typ allt. Det borde jag har gjort för länge sedan. Och ni vet hur det är, ju mer man lär sig desto intressantare blir det.

Den största insikten är att jag vill för mycket.. Jag vill ge och fixa och vara till lags för alla men det biter mig i ändan ekonomiskt och tidsmässigt. Om jag ska leva på företagandet på lång sikt så måste Excel tabellerna gå ihop med passionen. Därför kommer jag att tänka om på många områden. Jag är inte klar med hela affärskonceptet än. Istället har jag skrivit ner lösryckta tankar från det senaste året. Kanske det är något du kan dra nytta av. 

Jag behöver inte ständigt vara tillgänglig. Det finns en risk att jag låter som en fåntratt när jag skriver detta men jag har stundvis varit för möjlig. Gått med på allt och gett en bild av att det alltid går. Att jag alltid hinner. Att det ordnar sig. Elin fixar. Men så är egentligen inte fallet. Istället gör jag mig själv eller kunder besvikna.

Jag försöker ständigt planera framåt för att se till att jag har tillräckligt med jobb samt att det kommer inte tillräckligt med pengar. Inga konstigheter. Det betyder att mitt schema ofta är väldigt packat (januari är redan knökfullt) vilket i sin tur betyder att en extra kundprovning kräver att jag A) jobbar övertid, vilket blir knepigt då jag ska söka barnen från dagis eller B) skjuter fram andra projekt, vilket jag testat på men det blir som en ond cirkel och jag har svårt att komma ikapp. Som följd blir allt sent och jag får gråa hår. Det finn bara en utväg, alternativ C) avböja.

Jag kan inte ens räkna hur många lördagar med familjen jag offrat för att klämma in en sista-minuten beställning. Jag vet att alla kunder menar väl. Det gör jag också. Men jag måste sluta gå med på allt.

Såhär kunder min bokningskalender se ut under våren.

Det bidrar även till varför jag överväger att flytta hela verksamheten till nätet. Det vill säga att provning är något kunden sköter själv hemma (redan möjligt online) och jag har endast kundprovningar i studion under några utvalda ”drop-in” dagar. Jag vet att det inte gynnar min verksamhet och att det är positivt att träffas ansikte mot ansikte, både för mig och för kunden, men genom nätbaserad kundprovning kan jag behandla alla kunder lika och behöver inte säga nej till någon. För det är fruktansvärt tungt. Varje gång. 

Hur skapar jag tålamod? Klädindustrin är väldigt snabb och vi har blivit bortskämda med att klicka hem kläder via datorn som landar hemma inom några få dagar. Det är kanske därför många upplever att jag också borde vara tillgänglig och ha tid. Min verksamhet funkar ändå inte så eftersom allt sys på beställning och jag dessutom har andra större projekt på sidan av (just nu exempelvis 41 st körklänningar). Jag är som sagt ofta tvungen att tacka nej och jag upplever att kunden då känner sig bortprioriterad vilket inte är meningen. Men allt går inte nu. Hur för jag fram budskapet att ha tålamod när klädindustrin inte är riktigt där än? 

Jag övar själv på att ha bättre tålamod vad gäller konsumtion. Väntade nästan tre månader på min Globe Hope väska. Bästa köpet i år. 

Vårda min kontakter. Jag har ett antal gånger misskött kontakten till kunder. Inte för att jag vill utan för att det bara blivit för mycket. I början på hösten 2019 märkte jag att jag inte vågade öppna min e-post. Jag klarade inte av en endaste en fråga till – även om all e-post jag får oftast är av positivt slag. Det var ett tecken att väggen var nära för mig. Svara i telefon till okänt nummer kom inte ens på fråga då. Jag utvecklade någon form av tillfällig telefonskräck. 

Därför vill jag avsätta mer arbetstid till kundkontakt. Tipsa, inspirerar, diskutera och hjälpa till att utveckla produkter som passar kunden. Kundkontakten ska varken jäktas eller föraktas. 

 

Hellre färre och förträffligt än mycket och sekunda. Under maj 2018 sålde jag rekord-mycket produkter, för över 11 000 euro. På en månad. Jag borde ha dansat på bordet och skålat i champagne. I själva verket mådde jag uselt. Det är inte kvantiteten som peppar mig. Inte höga siffror och stora summor. Excel tabellerna är till för att jag ska kunna se vad som krävs av mig för att tiden och pengarna ska räcka till. Inte för att tjäna så stora summor som möjligt. Jag är nog ingen dunder-entreprenör på det viset. 

Jag vill istället göra ett bra jobb på alla plan, både vad gäller kundkontakt och produktkvalitet, och trivs inte i den konstellationen där kvantitet blir huvudpoängen. Därför satsar jag nu på att göra ännu bättre produkter i ännu bättre material och istället sälja färre antal. Det betyder såklart att priset även måste höjas men jag litar på att när jag gjort något som jag verkligen tycker om och är nöjd med så kan jag även stå bakom priset. Priset bestämmer jag nu förresten med hjälp av en invecklas Exceltabell (yess jag har blivit lite besatt). 

Trogen min stil och magkänsla. Under hösten insåg jag även att jag inte designat ett endast ett nytt plagg på över ett år. ETT ÅR!! Tåget har lixom bara skenat. Det bästa jag vet är att skapa något nytt från papper, till tyg, till klädesgplagg. Under hösten bestämde jag mig därför att påbörja nya produkter – sådana som jag personligen älskar men som kanske inte faller alla i smaken. Det är av någon orsak lite skrämmande att vara sitt sanna jag och det återstår att se vart det tar mig, Men det gör jobbet väldigt roligt vilket är ett måste för att orka och våga köra vidare. 

Emilia blusen och klänningen var de första och enda plaggen jag utvecklade under år 2019.

 

Färre produkter med högre pris i en specifik stil betyder även mindre kundkrets. Det är logiskt. Alla kommer inte att tycka om det jag gör och jag kommer inte heller att ta in färger i sortimentet på kunders begäran i samma utsträckning som tidigare. Igen på grund av lönsamhet. Lager kostar. Jag får anstränga mig mer för att hitta mina kunder, de som uppskattar min stil och det e/s design står för. Mer marknadsföring under 2020 med andra ord.

Förändring är inte negativt. Utvecklas eller avvecklas, läste jag i någon fiffig bok. Där är inget fel med att hitta på nya idéer och justera sin verksamhet. När jag började för tre år sedan var det så gott som ingen som pratade on ekologiskt mode. Nu är det på alla läppar. Förändring är en förutsättning för att hänga med i samhället. Det är något jag måste påminna mig själv om, konstant. 

På basen av detta ska jag skriva ihop en vettiga affärsplan samt pitch på 3 minuter. Eeeh… Önska mig lyckat till. Jag behöver det. 

Till näst ska målen för år 2020 finslipas.

PS. Gott nytt år!