E/S BRIDE

Om vi förra helgen avslutade semestern med dunder-bröllopsfest så har vi denna helg tagit det extremt lugnt. Två dagar först på sambons föräldrars stuga och på söndagen avslutade vi helgen men den årliga familjeträffen på mina morföräldrars stuga. Tjugotvå pers från min närmsta familj samlade på en brygga i strålande solsken. Nakna barnrumpor, bastu, grillkorv, bromsbett, rosé och fötterna i vattnet. Det är den dagen om året som jag känner mig som mest hemma. Underbara, kufiska familj.

Men tillbaka till bröllopet. Jag hade nämligen fått äran att inte endast vara inbjuden som gäst utan även att designa och sy brudens klänning.

Nu är det ju så att jag egentligen inte syr unika projekt då tiden inte räcker till men för familj och goda vänner vill och kommer jag alltid att ställa upp. Sedan var denna klänning inte till vem som helst, utan till min fina vän Ida. Hon hade provat mängder med klänningar, vilket jag rekommenderat henne att göra, men inte hitta något så avskalat, simpelt och bekvämt som hon tänkt sig. Förståeligt, med tanke på utbudet handlar mycket om korsetter och vida kjolar. Vackert det också, men inte det Ida var ute efter. Så trots pressad tidtabell lyckades vi tillsammans trolla ihop en klänning som passade just henne. Hela klänningen är elastisk och anpassar sig bra efter kropp. Inga korsetter. Inga dragkedjor. Inga kliande detaljer. Jag säger det sällan själv – hittar alltid små detaljfel som jag stör mig på – men jag tycker klänningen passade henne perfekt och det syntes att hon trivdes i den.  Det var nog den komplimangen under själva kvällen som jag upplevde som mest värdefull, att Ida själv trivdes så bra i klänningen, samt att andra upplevde den som väldigt Ida. 

Och vet ni, medan jag sydde denna brudklänning så insåg jag att jag saknar det. Handarbetet. Att klura på sömnadstekniska lösningar. Att skapa något unikt. Tillfredsställelsen då jag inser att problematiken med axelpartiet som drar snett kan lösas med infällda korsettskenor, eller att ett tunt tunt gummiband vid halsurringningen får kanten att sitta perfekt. Att uppnå perfektion så länge de olika momenten görs i rätt ordning. Jag drömmer i smyg om att göra en egen kollektion med brudklänningar i samma stil som Idas. Någon dag…

 

Själv bar jag en egen klänning, Nicolie Maxi Dress i färgen Petroleum (färgen finns tyvärr inte längre i sortimentet) och några av gästerna hade även mina klänningar viket fortfarande känns väldigt …mystiskt. Nästan skräckslagen förtjusning. Jag undrar om jag någonsin vänjer mig vid det, att se andra bära mina kläder. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska reagera och bete mig och det händer fortfarande att jag för en sekund inbillar mig att de bär dem för att vara snälla mot mig. Visst är hjärnan lite konstig.

Tack Ida för att vi fick vara med och fira er dag. Och tack för förtroendet.

 

 

Lärdomar från semestern

Jag har nu varit första dagarna tillbaka på jobb efter min semestervecka. Skulle ljuga om jag säger att det känns fantastisk. Jag har jobb-ångest som skaver i kroppen. Det var så himla najs att vara ledig med familjen. JESTAS så härliga dagar. Att bara vara. Ta en dag åt gången. Det andra som pinar är insikten att jag denna vecka inte kommer att hinna med allt jobb som borde göras. Jag har fortfarande för mycket på bordet, även om nätbutiken varit nedstängd i en vecka, och det är inte en trevlig utgångspunkt.

En vecka semester är kort men jag tog med mig några lärdomar från denna lilla semestervecka:

En vecka räcker inte. Ylläri. De första dagarna gick åt att svara på e-post och avsluta så många uppgifter som bara gick. Även fredag morgon åkte jag inte till jobbet för att sy klart en sista minute grej jag hade lovat. Så jag var med andra ord aldrig helt ledig. Nästa år ska jag därmed ha två, kanske tre, veckor semester – en vecka där jag jobbar på låg växel och avslutar jobb, för att sedan kunna njuta av en riktig semester.

Delegera bort e-posten. Jag hade tänkt att e-post är något jag kan sköta under ledigheten. Ni vet, svara ett mail här och där. Det är väl inte så svårt? Men icke. Min e-post blev som en tickande BOMB som jag inte ens vågade öppna. Varje gång jag läser ett mail så river nämligen arbetshjärnan igång och det kan ta flera timmar för mig att komma ner i varv igen. Jag har sedan en tid tillbaka stängt av notiser på e-posten – rekommenderar varmt – och nästa år ska jag delegera e-posten till min syster helt och hållet, vilket hon erbjöd sig att sköta redan i år men jag vågade inte riktigt.

Åk iväg men planera inte för mycket. Jag är en fixare och ser kontant problem, potential och to-do grejer i vårt hem. Det tar aldrig slut. Den bästa lösningen för att jag ska komma ur detta konstanta fixande är att i början av semestern inte vistas hemma, helt enkelt. Vi bestämde redan nu att första riktiga semesterveckan nästa år ska tillbringas utomlands. I år nöjde vi oss med Borgbacken på måndag och Mumindalen på fredag, men i ärlighetens namn tror jag både kidsen och vi tyckte det var roligast att fiska mörtar på stugan. De små planerna är ibland de bästa.

Skärgården är bäst. På tal om stugan – det är ute i skären, vid havet, som jag hittar lugn. Det är något magiskt med att blicka ut över vatten och veta att det separerar en från resten av värden. Mer tid vid havet, tack.

Tid övervinner pengar. Jag nämnde redan i tidigare inlägg att min semester är en ekonomisk fråga och då jag insåg att alternativet fanns att stänga ner nätbutiken helt – eftersom det är jag som avgör det – så blev det för mig egentligen endast en ekonomisk fråga. Men vad är pengar värt om man inte mår bra eller har tid att umgås med de man tycker om? Det kan var skäl att fråga sig vad man ska använda pengarna till. För mig blir det då lättare att ta svåra beslut.

Avsluta med egen tid. På lördagen trollade vi bort barnen (till barnvakter) och gick på bröllop, sambon och jag. Sedan njöt vi av en lång, slö söndag utan barn. Åt pizza och glass, strosade i butiker i vackra Fiskars och såg på film. Att avsluta semestern med tid på tu man hand, om så bara för en dag, var ultimat och något jag ska komma ihåg även till ett annat år.

Jag hoppas även du hunnit njuta av semester, och kanske lärt dig något av den?

För att det är jag som bestämmer – webshoppen stängs ner en vecka

”Semester, vadå semester? Som företagare har jag inte tid med sånt höhhö”. Frasen är högst antagligen bekant för dig, kanske till och med kommit från din egen mun?

Det är svårare att hålla semester som företagare. Det tänker jag inte stickar under stol med. Obligationer, kunder, löpande arbetsuppgifter som inte kan delegeras. Kanske det inte ens finns någon att delegera till, vilket är fallet för mig. Ändå har jag på senare tid börjat förakta ovan nämnda fras. Att jobba ett helt år utan ordentlig vilopaus är inget att sträva efter. Det är inget att stoltsera med. Snarare dumdristigt och ett tecken på misslyckad planering. Jag vill skapa ett hållbart företag på många plan, där det inte endast handlar om hållbara produkter utan även en hållbar arbetsmiljö. Semester är en del av den ekvationen.

Det är svårare att som företagare hålla semester. Men det är inte omöjligt och själv har jag valt en udda lösning för att möjliggöra en kort semester – nätbutiken stängs ner över min semestervecka. Aldrig tidigare hade jag tänkt tanken men när den sedan slog mig så var den lösningen självklar. Det är ju jag som bestämmer! Och brist på arbete råder inte. Tvärtom har jag en lång lista på sådant som fortfarande är ogjort. Men på det här viset behöver jag inte agera på beställningar som kommer in under veckan och inte heller stressa upp mig över den gigantiska arbetsmängd som skulle vänta efter semestern. Det är en ekonomisk svacka – ett bortfall på några tusen euro och någon semesterersättning har jag inte – men vad är pengar värt om man mår uselt? Jag älskar fortfarande att jobba men märker att hjärnan inte riktigt hänger med.

Från och med nu är E/S DESIGN nätbutiken därför tillfälligt stängd och jag avnjuter en veckas semester med familjen. Vi har väldigt få spikade planer, vilket är den bästa planen jag kan tänka mig. Attans vad härligt! 

 

80/20-regeln

 

Alla har vi hört att när man tar sig an något ska man satsa 100%. Ge sitt allt. Jag har varit sådan majoriteten av mitt liv. På senare år har jag insett att det är skillnad på att satsa 100% och att göra något perfekt. Perfektion tar en sällan någon vart eftersom det resulterar i att man inte kommer igång överhuvudtaget. Många har idéer om vad man borde göra. Det handlar om att agera också.

Perfektions-hysterin har därmed lättat för min egen del och jag tar saker mer med ro. Börjar någonstans. Förbättrar senare. Det låter enkelt men har inte varit en självklarhet för mig kan jag lova. Sedan lyssnade jag nyligen på ett You-tube klipp som även ifrågasätter teorin om att ge 100%. Erik Bergman, Svenk framgångsrik företagare, presenterade 80/20-regeln, även kallad paretoprincipen, vilket är helt nytt för mig. Jag rekommenderar att du lyssnar på videon som i korthet handlar om att 20% av din tid och energi ofta står för 80% av resultatet. Att ägna något 100% engagemang är därmed slöseri med tid och ger sällan märkbart bättre resultat.

Poletten föll ner för mig här.

Jag har ett konkret exempel på hur jag själv anammade denna regel då jag för några veckor sedan hade deadline för två korta presentations videon (inte ännu officiella projekt så återkommer där). Videon är något jag ALDRIG spelat in förr och ändå ville jag att resultatet skulle bli bra. Jag såg framför mig hur håret var fixat, kläderna noga utvalda, ljuset snyggt och hur jag pratade lugnt och sansat med självsäker blick rakt in i kameran. Inget flams. Gissa tre gånger varför jag aldrig kom till skott?

Det var måndag morgon när jag precis skulle hoppa in i bilen och åka till jobbet – iklädd träningskläder och håret på ändå – då slog det mig att videorna ska lämnas in samma dag. Jäklar. Pressad tidtabell. Jag rev med mig kameran och tänkte fan, jag satsar på det jag nyss lärt mig, 80/20-regeln. Det blir som det blir.

Håret var inte lockat men hittade torrshampo på jobbet. Kläderna definitivt inte genomtänkta men i ärlighetens namn tror jag inte någon hinner se att jag har Nike träningsbyxor på mig i en videosnutt på 27 sekunder, eller? Smink hade jag inte heller med mig men satte mig vid fönstret så att ljuset föll bra och tanten såg fräsch ut ändå. Och på fyra-fem försök lyckades jag filma in videorna och klarade till och med av att klippa dem själv med hjälp av datorns videoediterinsprogram som jag aldrig använt tidigare. Klappat och klart, levererat i tid. Passade på att fota några porträttbilder av bara farten.

Jag hade storslagna planer men satsade slutligen endast 20% av min tid och mitt engagemang och resultatet blev, vågar jag påstå, 80% av det jag hade föreställt mig. Det bästa av allt – det blev gjort. Jag fick fram det jag ville ha sagt och då spelar kläder, hår och ljus inte så himla stor roll, egentligen.

Jag har på känn att 80/20-regeln kommer att förändra mitt liv.

AQUA och proffsfotografering

I samarbete med E/S DESIGN

Låt mig presentera en magisk ny färg i E/S DESIGN sortimentet – Aqua. En blandning av grönt och blått. Denna rulle har legat i lagret länge och nu är den äntligen tillgänglig i nätbutiken.

Då kan man fråga sig hur jag överhuvudtaget hinner lansera en ny färg när tiden är så pass pressad? Jo, denna blus på bilden skapades ”på köpet” i samband med att jag sydde två beställningar till kunder som varit på plats i studion. Att tillverka tre likadana blusar går nästan lika fort som att tillverka två, då arbetsmomenten upprepas. Det blir en form av serietillverkning vilket jag berättat om tidigare

 

Fotograferandet skedde sedan hemma i sovrummet på sisådär 20 minuter. Jag. Kamera. Självutlösare. Naturljus från en öppen dörr. Barn som springer runt och sambon fastnade på någon bild också då han hade ärende haha. Det är alltså inga proffsiga fotograferingar, jag skrattar högt ibland åt upplägget, men just nu får det duga. Det gör det även möjligt för mig att lansera väldigt snabbt, då fotandet går fort och jag samma kväll kan mata in bilderna och tekniska detaljerna i nätbutiken. 

Färgen Aqua finns även som Isolde Dress, Isolde Crop top och Cassandra Dress, men jag får återkomma med bildmaterial då jag hunnit sy prover, vilket antagligen blir i samband med någon beställning eller sedan senare i höst. Eller kanske under min semester nästa vecka, då jag kommer att unna mig själv en kväll där jag syr plagg till mig själv. Längtar. 

 

Cassandra Blouse finns nu i sju olika färger och tre olika ärmlängder.

 

I samarbete med  E/S DESIGN

Allt och lite till

Plötsligt hade två veckor gått igen. Det HÄNDER så mycket just nu att jag har svårt att ta in allt. Just nu sitter jag på golvet hemma – min standard plats även om vi har en soffa för typ åtta pers – med A Star is born filmen rullandes i bakgrunden. Sambon och barnen är på stugan så jag har jobb-maraton på gång. Jag kom nyss hem efter tolv timmars arbetsdag och erkänner att jag njuuuuuuuter av tomt hus. Tyst. Stilla. Det händer inte ofta. En möjlighet för mig att processa och kyla av hjärnan som kokar. Min plan är att just nu ösa ut allt som finns i huvudet, så ordnar jag upp det senare.

För att komma till nästa nivå med företagandet så har jag anmält mig till GROW4, en utbildning riktad till småföretagare som vill växa och leva på sin verksamhet. Kursen drar igång i höst och jag kan inte beskriva hur ivrig jag är på att får hjälp av andra som bär på mer erfarenhet och kan ge mig nya synvinklar. Bara genom att anmäla mig till kursen fick jag nya perspektiv och vågade ta beslut som pinat mig.

Min kalender har även övergått helt till digital form de senaste veckorna vilket jag aldrig trodde skulle ske, gammalmodig som jag är vad gäller dokumentation. Beställningslistor och budgeter finns nu i strukturerade listor, tillgängliga både via telefon och dator. Ah, vad tillfredsställande. Jag har även börjat använda fenomenala appar som gör det lättare för mig att komma ihåg småsaker, prioritera rätt och få en överblick över jobbet som ska göras.

Även lanserat en ny färg i nätbutiken – Aqua (reklam). 

Där har vi en sko som klämmer på tok fört mycket nämligen. Prioriteringar. De senaste veckorna har jag levererat vad som känns som en miljard beställningar och jobbar järnet i hopp om att kunna njuta av en semestervecka med familjen. Ser dock inte lovande ut. Precis när jag kommer ikapp ploppar det upp något nytt som jag glömt eller inte kan eller vill tacka nej till. Som exempelvis en balklänning till min kusins dotter och en brudklänning till en vän. Roligt men tidskrävande.

Jag har även gjort väldigt många människor besvikna den senaste tiden. Räknar jag antalet missar vad gäller jobb under juni månad så räcker nog inte fingrarna på ena handen till, kanske inte ens båda händerna. Söta öde. Inget är tyngre jobbmässigt för mig än att göra folk besvikna. Ända hamnar jag ofta i precis den situationen, främst då jag är sämst på att säga nej. Jag har hittat ett mönster med mig själv där slutresultatet så gott som alltid är en fenomenal lösning. Vägen dit är dock ibland onödigt utdragen och tung. Ska klura mer på detta.

Nytt just nu – mycket på grund av ovan nämnda missar – är att jag inte längre tar emot kunder för provningar i studion. Tiden och orken räcker inte till. Jag bad till och med min syster att avboka de provningar som redan var insatta (på tal om att göra folk besvikna – check!). Men istället utvecklar vi en ny tjänst: Home Fitting. Jag tror det kommer bli fenomenalt. Utöver den nya tjänsten kom jag även nyss på en idé hur jag kan påskynda en del av leveranserna, då den nuvarande leveranstiden på mina produkter, 10-15 arbetsdagar, ofta är för lång för kunder som är vana att få hem leveranser inom ett par dagar. Lösningen kräver endast några åtgärder i nätbutiken som jag kan fixa kanske redan i helgen. 

På tal om min syster, hon har fått titeln assistent och ekonomiansvarig och sköter numer alla fakturor, bokföring, en hel del av e-posten och diverse andra uppgifter. Grym lättnad.

Bland allt detta kaos så lever jag samtidigt DRÖM sommaren. Varje kväll har varit så himla härlig. Jag menar grannen har pool. Behöver jag säga mer? Barnen springer omkring nakna. Grannar kommer och går. Ibland har vi gården full med spontat besök. Små utfärder. Helger på stugan. Huset är kaos men skit i det. Det är såhär sommaren ska vara tycker jag, bortsett från jobbet som inte riktig löpt som på Strömsö. 

Aaaah vad mycket på en gång. Min avsikt är som sagt att mer i detalj gå in på allt detta. Sakta men säkert. Det blev en lång, konstig monolog detta. Ni hade uppenbarligen inga åsikter vad jag ska skriva om så lär bli monologer även i framtiden, pah! Om du har orkat läsa såhär långt förtjänar du någon rolig nyhet på slutet. Jag har friat till min sambo också. I höst står det Skogberg på mitt körkort.

Hej juli. 

Impregneringsspray även på sneakers

I samarbete med Canny.fi

Ja jag tror att jag poängterat upprepade gånger att min kärlek för rosa startade vid 30-års ålder. Bättre sent än aldrig heter det väl. Dessa sneakers plockade jag av ren kärlek ut från lokala klädbutiken Canny. Den mockaliknande tygytan fick mig att tveka en sekund då jag funderade om den går att putsa med magiska svampen likt mina andra sneakers. Men det gick och skorna har blivit mina favoriter! 

Vad jag egentligen vill tipsa om är något som en läsare poängterade i samband med inlägget länkat ovan, det vill säga att man ska spraya även sneakers med impregneringsspray innan de tas i användning. Så sant! Detta har jag själv gjort i flera år men det är värt att nämna, eftersom man lätt kan tro att det endast är läder som kan och behöver skyddas från fukt och smuts. Men så är inte fallet. De flesta sorters spray funkar även på tyg av alla de slag (läs bak på flaskan först dock).

Skitiga kommer skorna att blir förr eller senare ändå såklart men impregneringssprayet förhindrar smutsen att tränga in i ytan och smutsen blir därför (ofta) lättare att putsa bort. Där har vi alltså ett bra tips för dig med nya skor – använd impregneringsspray innan du tar skorna i användning så hålls de snygga längre. 

 

Mina fina rosa är av märket Vero Moda och finns i klädbutiken Canny i Karis och Ekenäs samt i deras nätbutik. Ps. Jag upplever dem aningen små i storleken. 

Vad vill du läsa?

Jag lyser med min frånvaro, som vanligt denna tid på året. Jag har tillbringat helgen på stugan med familjen och glömt bort att världen existerar, bortsett från en timme vid datorn. Men det känns nog inte som jobb att editera bilder med ett skumpaglas i handen och utsikt över blomstrande träd och nakna barnrumpor som springer över gräset. Ahh, ljuva sommar. Jag tänker inte – och det bör ingen annan heller göra – ursäkta mig för att tiden vid datorn blir knapp denna tid om året.

De gånger jag tar mig tiden så ”skriver jag för min egen skull”. Ja den meningen har man hört förr. Även ifrån mig. Men det gör den inte mindre sann. Till stor del handlar skrivandet om att tillfredsställa behovet av att analysera mig själv och min egen verksamhet. Sätta ord på surret i huvudet. Det är därför det faller mig mest naturligast att skriva om företagandet. Men det är även en kanal för mig att nå ut till er. Bjussa på något. Hjälpa någon. Ge en möjlighet för andra att känna igen sig, för det tröstar och stöttar. Åtminstone har andras tankar och texter stöttat mig.

Så därför frågar jag er – och passa på att svara nu, anonymt om du så vill, för jag lyssna – vad vill du helst läsa? Är det tips kring material i kläder? Tips inom klädvård? Slow Fashion? Vardagsliv? Företagandet som småbarnsmamma? Modeindustrins utveckling? Mental träning? Entreprenörskap? Designprocessen? Tillverkningen? Vad vill du ha mer av? Ska det vara en blandning av allt? Vardagligt och lättsamt eller teoretiskt och informativt?

Den finaste komplimangen jag någonsin fått lyder : ”du inspirerar mig”. Hjälp mig att göra mer av det.

Ps1. Jag bjussar mer av vardagen på instagram @elinsandholm

Ps2. Nicolie short dress i färgen Lavendel är på kommande i begränsad upplaga.