Nära hjärtat

Som sagt så hade jag en några veckor gammal liten tös på besök för ett par dagar sedan och tog emot ett beställningsarbete i form av en dopklänning. Blir intressant, speciellt då vi ska återanvända material från mammans brudklänning. Fin ide´. Jag har ju som vana att alltid konstruera mina egna mönster till alla plagg med Proteko grundmönster som bas. Men då jag inte jobbat med barnkläder tidigare så besparar jag mig mycket tid och nerver denna gång genom att kopiera ett färdigt mönster från en sömnadstidning, och gör eventuella ändringar där istället.  Förvandlar gräddbakelse-mönstret till lantligt vackert.

Påbörjade en snabb proto i bomullstyg genast samma dag och avslutade den ikväll. Alltså åh så bedårande. Trots att det bara är fråga om en proto. Storlek 62. Slutgiltiga modellen kommer att se lite annorlunda ut men i detta skede kollar vi så lill-tjejen inte drunknar i allt tyg. Blir fint. Och visst kan man undra om jag känner någon form av bitterhet med tanke på … allt. Men nej. Jag känner ingen bitterhet överhuvudtaget. Ingen ilska. Avundsjuka. Söker inga svar eller lösningar som inte finns. Men visst längtar jag. Kanske därför detta lilla projekt känns nära hjärtat för mig.