Kläder & Kvalitet Alla inlägg, Entreprenörskap

Vanans makt

Vet ni, sedan något år tillbaka har jag åter igen börjat läsa böcker om kvällarna. Inte så märkvärdigt kan man tycka men i flera år har jag helt låtit bli, kanske främst då jag inte riktigt tycker att böckerna givit mig något utan endast gjort mig mer rastlös. Som slöseri med tid. Om jag bara vetat tidigare att jag hela tiden läst fel typ av böcker…

Det enda jag läst och blivit nästintill besatt av det senaste året är vad som antagligen går under kategorin självhjälpsböcker. Om människan beteende. Vanor. Ledarskap. Tidshantering. Mod… Och jag kan inte få nog. Jag lär mig så grymt mycket och våndas lite över att det tog mig trettio år att inse vad böcker kan ge. Nåh, bättre sent än aldrig.

Just nu läser jag en bok som heter Vanas makt av Charles Duhigg. Det är svårt att återge handlingen eftersom det är lite av en faktabok baserad på forskning (kan man säga så? Jisses jag är inte van att skriva om böcker märker jag) men boken handlar främst om hur vi skapar vanor och även hur vi kan ändra dem. Alkoholism, träning, småätande… Allt kan påverkas och det är så hiskeligt intressant att lära sig om detta. Jag har fått förklaring på många av mina egna beteendemönster och vet nu hur jag ska tackla de dåliga vanorna och skapa bättre sådana. Nagelbitandet, är ett exempel. Att inte ta hem stressen från jobbet är något som jag faktiskt själv lyckats sluta med genom att skapa en ny vana, insåg jag efter att ha läst boken. 

Våra vanor grundar sig enligt forskning på några enkla steg: signal, beteende, belöning. I boken kallas detta för vanecirkel. Det finns så klart mycket som påverkar hur lätt eller svårt vi har att förändra vanor så som självdisciplin, psykisk och fysiskt välmående och egen fri vilja. Poängen än ändå att vanor inte kan brytas utan bör ersättas av andra vanor, genom att helt enkelt byta ut beteendet. Signalen, det som triggar din vana, kan vara detsamma som tidigare. Belöningen efteråt likaså. Det är beteendet där emellan som ska bytas ut.

På motsvarande sätt kan man skapa nya vanor genom att först skapa en signal, därefter hitta på en belöning och sedan planera beteendet/agerandet som sker där emellan. Efter ett tag blir denna vanecirkel så pass stark att den ofta övergår till ett beroende. Ibland bra, som träning. Ibland mindre bra, som att alltid komma 10 minter sent till mötet. 

När det gäller marknadsföring och produktutveckling är potentiella kundens vanor det man vill åt, eftersom det då är sannolikt att produkten konsumeras regelbundet och konstant. Ett intressant exempel var Pepsodent som erövrade marknaden vad gäller tandkräm, då de tillsatte ämnen i tandkrämen som gav en sval och fräsch känsla i munnen efter tandtvätt. Dessa ämnen gjorde inte tänderna renare jämfört med andra tandkrämer, men människor blev beroende av känslan och Pepsodent hade därför makten över marknaden väldigt länge, tills andra företag såklart hakade på samma idé. 

Jag är själv inte ute efter att sälja mängder av prylar till människor så vanor i marknadsföringssyfte är inte det som intresserar mest. Däremot kan jag jobba mycket med vanorna i vardagen. På jobbet. Vilka vanor är bra? Vilka är mindre bra? Hur kan jag ändra på dem? Det känns på något vis så mycket lättare att tackla sina dåliga vanor när man vet hur hjärnan fungerar. Vi är sist och slutligen relativt lika konstruerade, allihop. 

Den nya vanan som påverkat mitt välmående allra mest det senaste halvåret är att inta ta med mig jobb-stressen hem eftersom det påverkar hela familjen och vardagen hemma. Då barnen började sprillans nytt dagis såg jag det som en nystart. Nytt fint dagis. Ny fin vardag. Innan jag klev ur bilen på parkeringen vid dagiset så andades jag därför ett par gånger och sa högt för mig själv ”jobbdagen är förbi, nu är det barnen som gäller”. Stressen lämnade jag i bilen och kramade istället om glada barn på gården. Barn läser av vårt humör väldigt bra och om jag är glad är det mycket mer sannolikt att även de är glada, har jag märkt. Denna positiva jargong fortsatte sedan hemma då min man slapp mötas av en sönderstressad fru. Vi alla blev helt enkelt gladare och trevligare mot varan. Det händer såklart ibland att jag är på dåligt humör eller upp i varm ändå, men väldigt sällan numer. Det finns mer i livet än jobb. 

Vanan är så pass hårt rotad nu att jag inte behöver varken andas eller upprepa något mantra i bilen. Bara åsynen av dagiset får mig att släppa allt som har med jobb att göra. Dagisgården är med andra ord min signal. Att lämna stressen i bilen är mitt agerande och belöningen kommer i form av en härlig vardag hemma med mycket mer skratt än tidigare. En ny, positiv vana som jag själv konstruerat. 

Det är alltså möjligt att själv skapa nya vanor, men gamla vanor kan inte brytas utan bör istället förändras eller ersättas. 

Det finns så mycket mer att säga om boken. Så många bra exempel och intressant forskning. Vanan att läsa varje kväll kommer jag definitivt att hålla fast vid (resulterar även i bättre sömn) och Vanans makt blev en bok som antagligen förändrar min vardag för alltid. Högst antagligen kan den förändra även din. 

 

 

Kläder & Kvalitet Alla inlägg, Entreprenörskap

Kanban diagram – förverkliga dina idéer

En ny arbetsteknik som jag tror kommer att bli min nya besatthet – Kanban diagram.

På torsdagen hade vi får första Zoom-träff med GROW4. Dessa träffar hålls varannan torsdag och går ut på att coach Sebastian presenterar något tema som vi sedan diskuterar kring via videosamtal och gör övningar och uppgifter, både enskilt och i grupp. Under träffarna har vi även möjlighet att ställa frågor eller reflektera kring insikter under de gångna veckorna. Denna gång kom vi mycket in på tidshantering och hur man ska få allt gjort som snurrar i bakhuvudet. Ni vet, en miljard måsten varvat med egna spännande idéer och på nåt vis blir inget av det gjort, varken det som måste göras eller det som är roligt.

Sebastian presenterade då en metod som jag genast var tvungen att prova – Kanban diagram. Det handlar om att dela upp arbetet i fyra olika kategorier: Ide´, planering, förverkligat och reflektion. Dina idéer kommer sedan att transporteras genom dessa fyra kategorier. Hur diagrammet byggs upp är valfritt. Det kan göras på dator men själv valde jag papper och post-it lappar eftersom det ger mig bästa översikten och gör diagrammet lättillgängligt på väggen i studion.

Det finns egentligen endast en regel, och den handlar om att det inte får finnas fler än tre idéer – i mitt fall post-it lappar – i var kategori, med undantag för första kategorin. Det vill säga, har du tre lappar under kategorin ”planering” så måste någon av dem förverkligas innan nästa idé får påbörjas. Regler kan självklart brytas, men poängen är att inte påbörja för mycket på en gång.

Redan den första fasen att ösa ur sig alla idéer upplevde jag som ohyggligt befriande, eftersom jag har så pass många idéer i huvudet att jag inte riktigt kommer till skott med någon av dem. Genom att kortfattat dokumentera alla idéer från min anteckningsbok och bakhuvudet och samla dem på ett ställe fick jag bra översikt och det blev lättare att avgöra i vilken ordning idéerna ska förverkligas. Några av dem kunde jag genast skjuta fram till våren. Notera att detta inte är en to-do lista utan snarare lite större projekt och idéer som har flera arbetsmoment.

Tre av mina idéer valde jag sedan att plocka över till planering. Dessa blir nu prioritet att förverkliga medan de övriga får vänta. Planering för mig går ut på att bestämma tidtabell och lista upp vad som krävs för att förverkliga idén. Kostnadskalkyl och eventuella materialinförskaffningar hör även hit.

När dessa tre idéer sedan är förvekligade så är sista skedet reflektion, vilket jag personligen är ohyggligt dålig på. Det glöms ofta bort även om det är i samband med reflektion man lär sig allra mest. Arbetsfördelningen för Kanban metoden är 15% till idé, 40% planering, 40% förverkligande och 15% reflektion. Allt för mycket tid behöver alltså inte ägnas åt reflektion, utan några minuter räcker till att tänka igenom det slutförda projektet och klura på vad som gick bra och vad som kunde göras bättre. Detta kan exempelvis antecknas på baksidan av post-it lappen, som påminnelse ifall liknade projekt skulle dyka upp igen. 

Jag kan än inte påstå att detta fungera för mig eftersom jag påbörjande tekniken så sent som igår, söndag, men jag kan redan känna hur mina mina sinnen slappnar av och hur taggad jag är på att förverkliga det som placerats under planering. Arket ska hängas på väggen i studion och när en idé ploppar upp i huvudet rafsar jag ner den på en post-it lapp och behöver inte ägna mer energi till den just där och då.

Tekniker och arbetsmetoder fungerar även olika för alla. Vissa passar en bra, andra inte. Jag tror att Kanban kan hjälp mig, och kanske även dig, med följande:

  • Avlägsna kaoset av idéer som snurrar i huvudet
  • Avgöra i i vilken ordning idéer ska förverkligas
  • Komma till skott med att förverkliga mina idéer
  • Inte påbörja för många idéer samtidigt
  • Reflektera och lära mig av egna erfarenheter

Det jag däremot med säkerhet vet är att GROW4 var rätt väg att gå för mig. Jisses så jag tar åt mig lärdom, hela tiden. Mina tankebanor vidgas, på nåt vis. Det blir spännande att se hur många post-it lappar jag plöjt igenom till jul. Jag ska spara dem allihop.

 

 

Kläder & Kvalitet Alla inlägg, Entreprenörskap

Om samvete och att inte sakna

Barnen vilar och min man är på arbetsresa. Han har varit borta sedan torsdagen så det är jag och barnen på tre man hand hela helgen. Just nu är det dock endast jag. Soffan. Datorn. En påse nötter. Själv. Detta är bland det bästa jag vet.

Jag ska bjuda på ett erkännande – jag har aldrig riktigt kunnat relatera när kvinnor saknar sina män då de är borta. ”Längtar ihjäl sig”. Jag ska inte använda ordet aldrig eftersom det nog någon gång hänt, kanske, men det är extremt sällan jag ägnar tid åt att saknar Johan då han är borta. Så har det alltid varit. Det här är något jag hållit för mig själv i alla dessa år eftersom det i andras öron, förståeligt nog, kan uppfattas som att allt inte står rätt till. Länge uppfattade jag det själv som en negativ egenskap hos mig, att inte sakna, och det i sin tur gav mig dåligt samvete.

Sedan vi fick barn märkte jag dock samma tendenser – jag saknar sällan barnen då vi är ifrån dem och jag känner mig väldigt sällan som en dålig eller otillräcklig mamma. Jag har för mig att det är … ovanligt? Eller åtminstone något ingen pratar om. Det känns nästan som om det hör till att sakna och ständigt må dåligt för något vad gäller att vara förälder. 

Jag valde för länge sedan att svänga på steken och istället uppskatta denna sida hos mig. Varför sakna när vi ses snart igen? Varför känna sig som en dålig mamma när jag bara är människa? Alla människor gör fel. Istället njuter jag av min tid. Ägnar kvällarna åt exakt det jag vill. Ofta innebär det att jobba efter att barnen somnat på kvällen, eller titta på Wahlgrens Värld. Min guilty pleasure. Jag trivs med att vara själv och blir på nåt sätt även en bättre mamma då Johan är borta, eftersom jag vet att allt hänger på mig. Jag och barnen hittar på utflykter tillsammans och hinner med så mycket mer, på nåt vis.

Den här rationella sidan hos mig kan till stor del kan vara orsaken till att jag lyckas få ihop företagandet med att vara mamma och fru, tror jag. Mitt samvete pinar mig sällan hemma. Jag tycker att jag räcker till, för det mesta. Varför känns det lite ”fult” att säga när det egentligen är så det ska vara?

Sedan finns det istället andra områden där samvetet skaver, vilket för mig gäller kompisrelationer och jobbrelaterade kontakter, där det känns som om tiden och orken inte riktigt räcker till. Ett nytt mål blir att skapa ett upplägg där även dessa områden fungerar utan att samvetet konstant gör sig påmint. 

Pinar ditt samvete dig? 

Ikväll blir det bastu och pizza när Johan kommit hem. För ja, visst är det härligt när när vi alla sedan är samlade. Tillsammans är vi bäst.