Tips för rena sneakers – magiska svampen

Jag såg på Sveriges TV3 häromdagen hur Janne Grönroos försökte rengöra sneakers med strykjärn. Det gick sådär. Skon smalt och jag skrattade tills jag höll på trilla ur soffan! Så jäkla komiskt. Nej, använda inte strykjärn. Jag har ett bättre tips för att rengöra skor och andra ytor som man inte vågar lägga i vatten – använd magiska svampen.

Svampen innehåller inget medel utan det är materialet i sig, harts och melamin, som bidrar till de rengörande egenskaperna. Svampen ska alltså endast vätas under vattenkranen, försiktigt klämmas ur och sedan gnidas mot ytan som ska rengöras. Eftersom svampen inte innehåller medel och dessutom är vit så lämnar den inte några fläckar efter sig. Därför kan denna användas på exempelvis hörlurar i tyg eller andra teknikprylar som inte kan tvättas med medel och vatten men ändå tål lite fukt. Svampen kan sedan sköljas och användas igen, tills den så småningom smular sönder. 

Jag skrubbade rent min sneakers igår, även tygdelen på skon samt skosnörena. Det tog mig bara några minuter och efter att fukten torkar så blev skorna som nya!

Magiska svampen (taikasieni/ihmesieni) är en av de bästa investeringarna vad gäller städredskap tycker jag. Den hittas i de flesta butiker utrustade med städredskap och kostar endast några euron. Begriper inte hur jag tidigare kunnat städa utan. En stor bonus är att barnen kan städa med denna utan att orsaka någon skada.

Jag hoppas även Janne får tag på en svamp.

Att acceptera ett nej

Tänk om kunden blir besviken? Tänk om kunden känner sig oviktig? Tänkt om kunden inte hör av sig igen? Tänka om hen väljer någon annan? Tänkt om jag blir utan jobb? Det är frågor som många småföretagare antagligen ställer sig själv medan man velar mellan ja eller nej, om den där lediga fredagen med barnen eller timmarna reserverade för vila ska offras för ytterligare en kund.

Våren är här, högsäsong för E/S DESIGN, och jobbet bokstavligen väller över mig. Som jag nämnt tidigare väljer jag ändå att dansa segerdans istället för att gnälla. Tänk att jag har lyckats skapa möjligheten att jobba med något så rolig. Men – det finns alltid ett men – jag måste också inse mina begränsningar.

Under helgen fick jag flera förfrågningar angående kundprovningar till påsken. Förstår tanken, långledigt utan några egentliga måsten (bästa högtiden!) och många har då tid att komma förbi studion. Fyra provningar har jag redan inplanerat på påsklördagen samt ett möte i Helsingfors på måndagen. Det handlar ändå inte om tid då timmar på dygnet nog finns att ta av. Det handlar snarare om kapacitet. Vad klarar jag av ett ge utan att min närvaro, mitt engagemang samt resultat blir lidande? Vad klarar jag av att ge utan att det påverkar negativt på mitt övriga liv – familj, vänner, hushåll? Kan jag åta mig mer? En snabb titt i min kaotiska kalender så ser vi svaret. Nej, det finns inte utrymme just nu. Så jag gjorde det som egentligen svider till i hjärtat men som jag vet att gynnar mig i längden – jag sa nej. Inga fler bokningar. Jag har fullt.

Jag klarar mycket, vill mycket och upplever att jag ger mycket, men en fullproppad kalender är inte imponerande. Att vara konstant stressas och ha mycket att göra hela tiden är inte att eftersträva. För mig är det snarare ett tecken på misslyckad planering. Jag vill inte leva mitt liv enligt minutschema, även om det vissa veckor blir exakt så, och det viktigaste att planera in för mig är därför tomrum och utrymme för spontanitet, vilket är något sambon lärt mig och som påverkat min livskvalitet abnormt! När planeringen sedan kör ihop sig brukar jag påminna mig själv om varför jag jobbar med det jag gör. Varför har jag startat företag? Vad är syftet?

Mitt huvudsakliga syfte är väldigt egoistisk – jag vill jobba med något som gör mig glad och som ger möjlighet till ett flexibelt familjeliv. Att då pressa mig själv till bristningsgränsen vecka efter vecka går emot hela syftet med företagandet. Inte att glömma att det är mitt ansvar att veta hur mycket jag klarar av, inte kundens. Ändå tar det fruktansvärt mycket emot att sägs nej när jag så gärna vill.

Så ja, jag är ständigt fast i de där tänk-om frågorna men för mig har de ändrat karaktär: Tänk om jag börjar må lika dåligt som tidigare? Tänk om jag inte njuter av nuet? Tänkt om jag blir sur och fresig mot min familj? Eller den värst tanken av alla – tänk om jag inte tycker att mitt jobb är roligt längre? Dessa frågor skrämmer mig betydligt mer än de förstnämnda och jag har därför unnat mig att säga nej. För att jag vill fortsätta vara glad.

Min heliga, lediga fredag förblir därför ledig.

 

Hållbart mode – var finns det?

Tidigare i veckan hade jag igen möjligheten att föreläsa om Kläder och Kvalitet, denna gång i Ekenäs. Jag petade lite i föreläsningens upplägg innan jag åkte iväg eftersom det har hänt massor inom klädindustrin sedan jag började föreläsa för drygt fyra år sedan. Då fanns det inte många företag – åtminstone inte tillgängliga på nätet – att lyfta fram som sysslar med hållbarhet, transparens och Slow Fashion. De som fanns hade allt som oftast ett och samma formspråk där silhuetterna var vida och färgskalan gick i grönt och brunt. Andra bullar är det idag! Under bara några år har det exploderat med företag inriktade på hållbarhet, och de som redan existerat från tidigare har fått luft under vingarna, vilket är fenomenalt! Det här trodde jag starkt på redan för tre år sedan när jag lanserade E/S DESIGN nätbutiken så mitt företag är redan med i den svängen så att säga. Mitt mål är att kunna klä mig helt och hållet i egen design, men i väntan på det målet köper jag kläder även annanstans. Jag har redan tidigare berättat om mina konsumtionsprinciper men börjar allt oftare ta mig tiden att leta vad jag behöver bland hållbara och transparenta företag. Det blir så mycket roligare då, när man tar sig tiden att stötta någon som gör något bra. Tre tips på hur du hittar företag med inriktning på Slow Fashion:

  • GOOGLA (slowfashion, etiskt mode eller mer specifikt, tex. ”sustainable swimwear”)
  • Hitta bloggar med ekologisk inriktning som delar din egen stil och smak, Exemepelvis Lastingcloset
  • Följ hashtaggar på instagram: #slowfashion #madeinfinland #handmade #ethicalfashion

På bara en kvart lyckades jag via Instagram leta fram en hel bunt med finländska företag inriktade på hållbarhet. Många av dem producerar dessutom i Finland.

 

LIIA – handgjorda smycken från Ekenäs/Raseborg

Nepra sportkläder inriktat på hållbarhet med transparent tillverkas i Estland 

KAIKO – huvudsakligen barnkläder, men även dam och herr

Gugguu – barnkläder

Karu Atelje – väskor och läderprodukter.

Globe Hope – inriktade på återanvändning, både kläder och grymt fina väskor, med tillverkning i Finland.

Weecos – samlingsplats för flera olika märken inriktade på hållbarhet

Niinmun design– kvinnokläder designade i Korpo och tillverkade i Finland. Även inredningsartiklar. 

E/S DESIGN – kanske bekant hehhe. Inriktad på multifunktionella kvinnokläder, tillverkning i Finland. 

Vill även lägga till IVALO som sadlat om och blivit en samlingsplats för etiskt mode. Dylika samlingsplatser är fiffiga eftersom de gör research arbetet för dig – det vill säga garanterar att företagen de representerar gör ett bra jobb. Notera även att företaget självklar inte måste vara finländskt för att klassas som hållbart, men roligt att vår egen klädindustri utvecklas igen efter vad jag upplever som flera års dvala. 

Nästa vecka får jag dessutom bekanta mig med ytterligare två finska märken med inriktning på hållbarhet – SÄRK och Myrfolk i Vasa, båda likt som jag med tillverkning i egen ateljé.

Vi är på väg mot en förändring i klädindustrin. Skål för det! 

Bara gör det – NU

En grej som pinat mig hela sommaren är det här med att fota produktbilder och inspirationsbilder till sociala medier. Hela min försäljning är nätbaserad och bilder och text är egentligen de enda verktyg jag har för att sälja. Med andra ord – bra bildmaterial är ohyggligt viktigt och där har jag lagt ner alldeles för lite tid och energi.

Jag är ingen fotograf, saknar mycket av de tekniska kunskaperna, och inte någon visualist heller. Ändå  tycker jag om bilder och är kräsen med helhetsintrycket. Jag har en vision men har bara inte fått det gjort. Istället slösat allt för mycket energi på att oija och voija mig över detta och förundrat mig hur i helsike modebloggarna bär sig åt. När hinner dom? Hur hittar dom alla fina ställen? Hur orkar dom fixa håret? Okej, inser att modebloggare sällan syr sina egna kläder. Det sparar ju en smula tid.

En gemensam nämnare för många av de inspirerande poddavsnitten jag lyssnat på de senaste veckorna (ska återkomma till dessa) är tanken om tid. Där säger alla samma sak – gör det bara. Vänta inte. Skyll inte ifrån dig. GÖR DET BARA. Idag. Nu.

Så det gjorde vi, Laila och jag. Torsdagens arbete avslutades med en halvtimmes fotografering utanför glassiga ABC (yess, jag menar bensinstationen). Laila fotar. Jag studsar på. Och bildbanken är påfylld. Roligt hade vi dessutom. Så enkelt.

Bara gör det. Nu.

Cassandra dress i färgen Heather grey (adlink). Älskar älskar älskar denna. Foto: Laila Paananen.