Skillnaden på mål och önskemål

Som så många gånger tidigare vill jag lyfta Framgångspodden med Alexander Pärleros. Vad vore mina arbetsdagar utan den? Tidigare i veckan lyssnade jag till avsnitt 229 med Dan Hansson – grymt avsnitt om stresshantering – och min tankar fastnade vid något specifikt. Nämligen skillnaden på mål och önskemål.

”Önskemål är något du egentligen inte vill lägga ner ansträngningen för att uppnå” – Dan Hansson

Hansson förklarar att det är stor skillnad på önskemål och verkliga mål.  Det här skakade om mina tankebanor eftersom jag har mycket i huvudet jag gärna vill göra och förverkliga och stressar över att inte blir gjort. Dessa tankar och idéer svävar där i bakhuvudet men jag sätter varken tid, pengar, energi eller tankverksamhet på att förverkliga något av det. Dessa faller inom kategorin önskemål som tar energi.

Min mål däremot jobbar jag stenhårt för att nå, inte endast vad gäller jobb utan även målsättningar kring familjelivet, vänner, hushåll, ekonomi…  Jag har även konkretiserat mina mål och skrivit ner dem på papper och därför är det också mycket mer sannolikt att jag når dem. För det finns en plan. Det finns ett syfte. Och jag avlägsnar alla hinder i min väg. Mål ger energi.

Jag kan konkretisera detta med ett lite småfånigt exempel: Jag har alltid önskat mig fina naglar. Som nagelbitare blir jag dagligen påmind om mitt misslyckande – att sluta bita – och mina händer är något jag ofta gömt under bordet i sociala sammanhang. Samtidigt är de mitt viktigaste redskap. Som 31-åring har jag ännu inte lyckats sluta bita helt, men jag har heller inte gjort upp någon plan för hur jag ska sluta. Vilka steg ska tas? Vad är roten till problemet? Vad är syftet med att sluta bita? Vad är delmålet?  När har jag lyckats? Vad är belöningen? Så länge önskemålet inte har konkretiserats så kommer det att förbli ett önskemål. Det är först när planen har lagts som det förvandlas till ett mål.

Sagt och gjort – idag har jag varit på manikyr. Ett första steg för att sluta bita helt.

Det är såklart fortfarande mysigt att dagdrömma ibland. Jag vill bli rockstjärna. Jag vill ha en pool på gården. Jag vill springa marathon (usch nej!). Men att slösa energi på detta är onödigt. För mig var det därför väldigt upplyftande att märka skillnaden på önskemål och mål och det resulterade inte endast i manikyr utan även i en ny idé på jobbet – en helt ny tjänst jag ska utveckla och prova med min syster – samt ett beslut på det privata planet för mig. Önskemål som blev mål. Något stort och lite spännande som kommer ske redan i höst. Och då ska mina naglar vara fina. Det är ett nytt mål.

 

Balansbordet

Jag hade en sur dag på måndag. En riktigt sådana där förjävlig dag där allt kändes fel. Allt gick fel. Redan från morgonen. Surandet höll i sig hela veckan och jag har stundivs haft lust att krypa ur mitt eget skinn. Varje liten motgång har blivit som ett stort krig i kroppen.

Sådana dagar inträffar relativt sällan för mig numer, i synnerhet inte på måndagar då jag oftast ser fram emot att ta mig till jobbet. Men när det händer så skyfflar jag ofta humöret under mattan, ignorera och glömma och bespara andra min tragiska uppenbarelse. Men så slog det mig, att jag kanske ska göra precis tvärtom. Kanske jag kan hjälpa mig själv, eller stötta någon annan som också haft en dålig vecka.

Jag lärde mig ett intressant tankesätt via Framgångspodden (avsnitt nr 153) som handlar om att balansen i livet är som ett runt bord på fyra ben där benen symboliserar fyra faktorer: kostvanor, motionsvanor, vila (fysisk och mental) och stress. Skulle ett ben gå av hålls bordet fortfarande på ända. Skulle däremot två ben brista eller ta skada är det sannolika att bordet kippar omkull.

Med andra ord – om ett ben är sönder, försök i första hand reparera det. Om det inte går – förstärk då de tre andra.

Det här gav mig ett nytt sätt att tänka på exempelvis stresshantering. När jag stressar har jag en tendens att slarva med mat och skippa träning. Sover dåligt också då ja ofta jobbar med datorn i sängen sent på kvällen för att komma ikapp. Ett ben (stress) är alltså lidande och på köpet demolerar jag de andra. Resultatet blir en trött, söndersliten morsa med ångest och för mycket att göra. Värst trevlig är jag inte heller.

Så denna vecka när humöret har varit dåligt så har jag funderat på de olika benen – vilket behöver repareras? Var brister det? På måndag körde jag på Nutella-morgon. Ensam i soffan med en burk Nutella och datorn i famnen (vila). På tisdag när humöret fortfarande var uselt startade jag dagen med träning (motionsvanor) även om jag hade sjutusen saker att göra och egetligen ”inte hade tid” för träning. På onsdag eftermiddag besökte jag och barnen våra bästa vänner och på torsdag tog jag lunch-promenad med en annan bästis, mitt i arbetskaoset.

Ibland är det något konkret som skaver och kanske kan åtgärdas men andra gånger, som för mig denna vecka, gick det inte att sätta fingret på problemet. Det fanns inget att lösa och mitt dåliga humör berodde högst antagligen på hormoner. Privilegiet att vara kvinna.

Det blev ett rörig inlägg detta, men min poäng är att alla har dåliga dagar och jag tycker det är viktigt att acceptera det, både hos sig själv och hos andra. Ibland kan stress och dåligt humör lösas med konkreta åtgärder. Andra gånger gäller det bara att acceptera, kanske till och med välkomna och ägna en dag åt att spotta och svära… eller äta Nutella. Huvudsaken är att inte fastna i ett negativt mönster.

Mitt humör har nu äntligen svängt – en helt ledig söndag i solsken gjorde susen – och jag ser fram emot att hugga tag i alla sjutusen problem, utmaningar och möjligheter igen. Hoppas du haft en bättra vecka och är lika taggad på måndag som jag är.

PS. Lyssna på Framgångspodden avsnitt nr 153. Gärna nu. Ikväll.