Etikett: företagare och förälder

Sigge, några dagar gammal i april år 2015

Jag tackar så hjärtligt för alla gratulationer! Vi är väldigt glada och ivriga över fler barn. Vår tanke har alltid varit att få barnen relativt tätt, och vi är lyckligt lottade att det verkligen blir så. Samtidigt hade jag liiiite förträngt hur fruktansvärt jag mår de första fem månaderna av en graviditet vilket leder mig i på en frågeställning som Malin och Kugge tog upp i poddavsnitt #17 i podden Projekt Framgång, nämligen hur funkar det att vara egenföretagare och förälder? 

Ja. Man kan tycka att det är avigt att skaffa fler barn nu när mitt företagande tagit fart och jag drunknar i jobb. Visst. Inte är det lätt då jag just nu är konstant trött och illamående och dessutom har en ettåring hemma och en sambo som jobbar även helger. Vissa dagar får jag kriga så in i helskotta för att ens hållas vaken! Men tröttheten är övergående. Så även illamåendet. Och allt annat kaos är sådant som kallas livet.

För mig har barn aldrig någonsin varit ett hinder för att förverkliga mina drömmar. Barn är en stor del av dessa drömmar och istället för att det ena (barn) ska utesluta det andra (driva eget företag) så plockar jag istället upp nyttan med att kombinera dessa två.

Första konstaterandet: När annars har jag möjlighet vara hemma på heltid och få betalt för det? Jag syftar på föräldrapenningen. Det här kan låta konstigt och är inget jag skulle rekommendera till normalt funtade människor, men föräldraledigheten såg jag som min chans att bygga upp min nätbutik och planera produktionen. Hemma på heltid med en baby, utan att sätta sig i personlig ekonomisk kris, var LYX för mig som har jobbat eller studerat sedan jag var 14 år. Som många andra. Visst, även jag var trött och sov dåligt och allt det där som småbarnsföräldrar går igenom. Ändå ser jag det inte som ett jobb att vara hemma med barn utan jag uppfattade det, och gör det fortfarande, som ledig tid som jag ville använda på fiffigaste sätt.

Sedan finns det mycket som kan förbättras med föräldrapenningen i Finland. Det är en helt egen diskussion. Men i grund och botten får vi pengar för att vara hemma, vilket är mycket mer än vad som erbjuds i många andra länder.

När Sigge föddes lovade jag mig själv att vara helt ledig i fyra månader. Gick inte ens in i mitt arbetsrum. Jag var en vanlig nybliven mamma som mest satt i soffan och stirrade på vårt mirakel. Det var en ljuvlig tid. Den tiden behövdes. Men jag är lite av en rastlös själ och efter dessa fyra månader  satte jag min plan i verket – att bygga upp en nätbutik med multifunktionella kläder för kvinnor. Tankearbetet var då ganska klart. Visst hann jag leka lattemamma också, hängde mycket med Linda och Minou, men där emellan – veckoslut, kvällar, när Sigge sov – satt jag vid datorn, sydde prototyper och förberedde.

Så valde jag att ägna min föräldraledighet och utan den hade företaget aldrig kommit igång som det gjort. Sedan kan jag tillägga att babytiden enligt min uppfattning aldrig var så fruktansvärt jobbig och galen som den ofta påstås vara och därför hade jag inte några problem att jobba lite på sidan om, speciellt då jag älskar mitt jobb. Sigge var en relativt harmonisk baby och den tunga tiden kom senare tycker jag, då Sigge var kring ett år gammal och jag jobbade mycket som lärare samtidigt.

Andra konstaterandet: God planering tar en långt. Att vi nu får ett till barn ser jag inte heller som ett hinder för mitt företagande. Tvärtom. Ytterligare en gång får jag vara hemma på heltid med barn, samla tankarna och planer och njuta av att hänga med barnen, för att sedan förhoppningsvis jobba som egenföretagare på heltid (mamma-ledigheten kommer jag att jobba två dagar i veckan. Söndagar får man jobba utan att det påverkar mamma-pengen).

Som egenföretagare kan jag planera min egen tid. Kompromissa. Vila när det behövs. På vilket annat jobb kan jag lägga mig på soffan och sova en timma vid behov? Bli hemma med barn när det behövs. Flexibiliteten som egenföretagare är guld värd. För om jag riktigt funderar och grubblar över vilka tider som varit jobbiga att hantera, så är de dagar och veckor jag jobbar mycket som anställd (lärare). Jag gillar att vara lärare, men samtidigt äter det för mycket av familjetiden och företagandet och målet kvarstår därför – att jobba som egenföretagare på heltid.

Med det sagt – alla perioder är inte lätta hur man än försöker planera. Under föräldraledigheten var det inte några problem. Dessutom kunde vi ordna det så fiffigt, att då e/s design nätbutiken lanserades i april – den mest hektiska tiden för mig –  så var sambon pappaledig två månader. Grym planering där!  Det var egentligen nu under sommaren, då timmarna på dygnet blev för få och arbetsmängden för stor, som planeringen kraschade och jag mådde dåligt. Min stora miss var att jag inte planerade in ledig tid. Det blev jobb varje dag istället vilket är ohållbart. Nu har jag satt mig ner och skissat upp en ny veckoplan och prickat in vilka dagar som är lediga och börjar så småningom hitta tillbaka till en harmonisk vardag igen där jag både hinner jobba och umgås med familjen i den mån jag vill. Planering är a och o och lyckas man med den kan vardagen som förälder och företagare bli jäkligt najs!

Tredje konstaterandet: En mer harmonisk typ. En annan positiv grej med barn är att det gjort mig till mer harmonisk människa. Klyscha javisst. Mindre självmedveten. Mindre självupptagen. Notera då att jag inte påstår att alla utan barn automatiskt är självupptagna fånar. Jag inser bara själv nu i efterhand att mitt huvud var fullt med onödigt nojiande innan jag fick barn (var håret fult en morgon kunde jag vara på dåligt humör hela dagen. På den nivån). Det kan såklart ha och göra med att jag blir äldre också och värdesätter annat än hår haha. Högst antagligen en kombination av både och.

Jag har även valt att helt och hållet struntat i  att försöka vara den där perfekta mamman. VAD innebär det, egentligen? Jag vågar påstå att jag är samma person som innan barn, med samma drivkraft, om än lite mer chill, och jag strävar efter att vara en tillräckligt bra mamma i mina egna, min sambos och vår sons ögon. Det är det som räknas. Det går inte att driva ett eget företag, ha huset tiptop,  fönat hår, perfekt ekonomi, äta hälsosamt, träna fyra dagar i veckan och samtidigt vara en harmonisk och trevlig mor, sambo och vän. Jag har sakta men säkert lärt mig att släppa vissa saker för att orka med det som är viktigt för mig. I praktiken kan det betyda att soffan är nersmetad i smör när det kommer spontanbesök hem till oss (Sigge har ätit smörgås) eller att träningen endast består av vagnpromenader. Eller att jag själv ser ut som stryk i matbutiken. Det är okej. Jag blir hela tiden bättre på att inte bry mig om sådana småsaker vilket är stort för mig som varit lite av en perfektionist. Skönt. Det hjälper mig att hantera även andra motgångar som företagare.

Barn behöver inte vara ett hinder för dina andra drömmar. Dina drömmar behöver inte vara ett hinder för att skaffa barn.

 

Alla ska leva sina liv som de vill. Mitt system är kanske rena rama katastrofen för någon annan. Det kan inte jag bestämma. Den enda uppmaningen jag har – och som motsätter lite Malins och Kugges tankar – är att sluta vänta på det perfekta tillfället. Det kanske aldrig kommer. Speciellt vad gäller att starta eget företag eller skaffa barn. Måste du vara gift? Måste du vara fastanställd? Måste du bo i hus? Måste du ha tiotusen på sparkontot? Varför ställa sådana krav? Är det så viktigt? Många ser barn som slutet på något. Det behöver inte vara så. Vill du och har vettiga förutsättningar – kör. Annars kan det finns en risk att du plötsligt vaknar upp och livet har gått dig förbi bara för att det perfekta tillfället aldrig infann sig.

Vår perfekta ❤