Sista fixet – att färdigställa en ny produkt

Vi är nära nu. Små justeringar till så är en nya produktgrupp färdig. Ellen dress och Blouse. Senare kommer byxan. Hela processen är galet rolig men jag känner mig som ett barn i väntan på sommarlov. Den sista tiden är olidliga.

Jag får ofta frågan hur mycket tid det tar att sy en produkt. Låt oss säga som så, att det antagligen tagit oss 50 timmar att slutföra den här produkten – med endast en fullständig prototyp i storlek S som resultat. Ingen produktion. Att utveckla plagg tar tid, speciellt när det handlar om något helt nytt,  och det ska få göra det för att slutresultatet ska bli bra. Allt ska vara genomtänkt. Provas. Justeras. Diskuteras. Gissar att jag kan vara snudd på irriterande att jobba med här, stackars Laila haha. Det är hon som skött sömnaden i det här fallet. Modellen har jag haft på gång sedan längden (Maarit Feldt-Ranta bar första versionen på senaste presidentbalen) men nu har vi jobbat fram alla detaljer, vilket inte handlar bara om produktens utseende – det är den absolut lättaste biten – utan mest går diskussionerna kring sömnadstekniska lösningar, produktionseffektivitet och material. Sådana problem som jag själv är snudd på besatt att lösa.

Just på grund av detta, de sömnadstekniska lösningarna anpassade efter olika material, så kommer Ellen klänningen att lanseras i två versioner – Ellen och Stella. Detaljerna gör produkterna olik varandra även om idén är densamma. Att återanvända en idé i flera produkter är effektivt och fiffigt eftersom mycket tid har lagts ner på att göra en så bra produkt som möjlig. Sannolikt kommer det alltså att dyka upp ytterligare produkter i samma kategori i ett senare skede. Tänker mig en jumpsuit och jacka.

När prototypen nu är färdig och vi har en slutprodukt så ska denna testtvättas och användas och analyseras ytterligare en gång. Min sambo Johan får även säga sitt. Han har bra öga. Sedan graderas till olika storlekar, provas på olika kroppstyper och storlekar och produceras i liten skala. Prissättning, fotografering, produktbeskrivning. Det är först sen den verkliga produktionstiden kan beräknas. Kanske det landar på två timmar eller tre då vi serietillverkar? Återstår att se.

Jag känner att vi gjort något riktigt bra. Ändå pirrar det i magbottnet och jag ser fram emot lanseringen. Skolbarnet.

Målet är inom två veckor.

Att utesluta syntet

För ett par veckor sedan packade vi kylväskan och åkte på materialinköp, Laila och jag. Inte egentligen för att köpa stora mängder utan mera för att titta och känna.

De tyger vi använder som bäst (viskostrikå) beställer jag via leverantör i Hyvinge. Ett mail med några koder och poff så droppas det av fyrahundra meter viskostrikå på uppfarten hemma i Karis några veckor senare, tillverkat i Turkiet (Europeiska delen och därmed Europeiska tillverkningsregler). Smidigt. Men nu letar vi efter annat och besökte därför leverantörerna på plats i Hyvinge och uppe i Akaa där våra leverantörer finns.

Fina Laila hjälper mig med alla beslut.

Att gå på materialinköp är ungefär som att besöka Ikea. Det finns SÅ MYCKET av allt så om du inte vet vad du ska titta på och har en tydlig plan så tappar du förståndet. Denna gång letande vi främst vävt, fallande tyg till vår nya produktgrupp, samt kraftigare college tyg för en annan idé. Redan bland dessa är möjligheterna otaliga och vi känner oss fram. Med händerna. Sedan har vi en enda regel – aldrig ett plagg i 100% syntet.

Den regeln utesluter väldigt många tyger vilket ibland är synd när man hittar något tjusigt men samtidigt gör det letandet mycket lättare. Över hälften av alternativen faller automatiskt bort.

Syntet undviker vi främst av den orsaken att det inte är trevligt mot huden. Det gör dig svettig. Det är statiska. Men sedan finns även hela tillverkningsaspekten med hutlösa mängder kemikalier som slutligen hamnar i våra avlopp då kläderna tvättas. När kläderna sedan ska kastas vet vi inte vad vi ska göra av dem så i dagsläget bränns de upp och åter igen frigörs mängder med kemikalier omgivningen. Syntet har sällan värmande egenskaper och absorberar inte heller fukt. Vi hör ju alla att det inte är bra. Syntetfibrerna kan däremot tekniskt manipuleras till att bete sig och se ut på önskat sätt – elasticitet, glans, halvtransparens, struktur … – och är därför ett trevligt inslag i många textilier. Exempelvis några procent elastan som gör att dina bas t-skjortor töjer en aning och håller formen.

Syntet inte alltså enbart något är något dåligt. Ibland är det till och med nödvändigt med tanke på ovan nämnda tekniska egenskaper. Sportkläder. Båtpresenningar. Skor. Fuskpäls… Jag använder därför själv även syntetprodukter. Men eftersom vi i vår verksamhet har möjlighet att välja annat så gör vi det.

Vi lyckades faktiskt hitta vad vi letade efter (ni anar inte ivern när man hittar något perfekt) och köpte med oss testrullar hem. Vi kan med andra ord redan nu testa materialet och se hur det beter sig i den produkt vi tänkt oss, vilket jag gjorde med en prototyp under resan till Polen. Nu återstår endast tvätt-testet. Om tyget håller våra kriterier vad gäller sömnad, kvalitet, hållbarhet och tvätt så beställer vi mer och kan utveckla fler produkter på basen av det materialet. Om inte så får vi fortsätta leta. 

Halleluja vad roligt!

Från tygrulle till produkt.