Vidgar vyerna – och min finska

Onsdagen tillbringade jag i Helsingfors för ett samarbete med FEDITED, en marknadsföringsbyrån inriktad på små ekologisk finsk design. Jag är fortfarande grön vad gäller marknadsföring då jag inte riktigt varit i behov av det. Sociala medier har skött den biten åt mig vilket är något som inte hade varit möjligt för bara fem-sex år sedan. Instagram är GULD för dagens småföretagare.

Men mitt företag växer och så även kapaciteten och kostnaderna. Finlandssvenskarna har redan hittat mig (TACK TACK TACK <3) men det finns mycket kvar att utforska i vårt eget land. Nästa steg är att nå ut till de finskspråkiga finländarna. Fotograferingen vi hade med FEDITED och Karita Tykkä är ett första steg i den riktningen. Tidtabellen var tight så jag har ingen uppfattning om resultatet, men vi väntar och ser.

På mig hade jag Ellen blouse. Det är något speciellt med att kliva in i ett möte i egen design. Rak rygg. Huvudet högt. Då spelar det inte så stor roll att finskan inte är perfekt.

Och så kom dippen

Totalt jäkla förstörd. Som ett tjockt täcke som ligger över mig, både fysiskt och mentalt. Kroppen väger bly och tankarna är så många i huvudet att de krockar med varan och orsakar komplett kaos. Som en bikupa attackerad med Raid.

Jag kallar det för dippen.

Efter intensiva arbetsperioder som slutar med en grande finale – som lanseringen av får nya blus och klänning i söndags – så drabbas jag ofta av en brant nerförsbacke efteråt. Eller kanske mer en grop som är svår att kravla sig ur. ALLT känns fel och jag blir så OLIDLIGT trött att det är tungt att ens existera. Låg bokstavligen i fosterställning i soffan på måndag eftermiddagen med två barn som klättrande på mig.

Det här har hänt mig förut och jag har lärt mig att inte överreagera utan istället acceptera, ta emot, och droppar precis allt som ”borde” göras. Inte motarbeta eller kämpa eller ens försöka åstadkomma något utan bara ligga still och sluta tänka, i synnerhet på allt som har med jobb att göra. Jag tror det kallas vila.

Och det var exakt det jag gjorde. Efter en stund i soffan gick jag ut med barnen på gården. Byggde på Sigges garage. Åt salta kex. Läste bok. I säng tidigt. Och på tisdagen jobbade jag inte alls utan tillbringade förmiddagen på sjukhus med Charlie som skulle göra allergitester, lägligt nog.

Jag skriver inte detta för att få tröst eller sympati. Det får jag redan av mina närmaste. Jag vill snarare nå ut till dig som befinner dig i din egen dipp, och påminna att alla har tunga dagar och perioder och det är okej, så länge man inte fastnar där allt för länge. När det händer – inte om utan när – så gäller det att veta hur du ska hantera det och ta dig oskadd ur gropen. Första gången detta hände mig trodde jag allvarligt att allt var över. Att ja skulle lägga ner hela företaget och börja med något annat. Skita i allt. Min värld kastades upp och ner. Men erfarenhet gör en klokare som tur och idag vet jag att det gör över, så länge jag tillåter mig själv att strunt i allt några dagar.

Det finns nog inte en enda jäkel där ute som drivit företag på rosa moln och konstant glada miner. Alla har motgångar och problem att lösa och ju mer jag lär mig om entreprenörskap och företagande och lyssnar på andras historier, desto tydligare blir det att allt till stor del handlar om just det. Att hantera och lösa problem. Varje dag. Hela tiden. Det är sällan vi ser och läser om problemen dock.

Inte undra på att man behöver en fet paus nu och då.

Imorse, efter tre dygn i dimma, märkte jag att trasslet i hjärnan började reda upp sig och kroppen få tillbaka sin energi så jag droppade av barnen hos min mamma och åkte till jobbet. Struntade i to-do listan och gjorde exakt det jag kände för, vilket resulterade i sex färdiga klänningar och några inpackade leveranser.  Att vila hjärnan helt från jobb funkar för mig och väl tillbaka är jag som effektivast när jag gör det jag vill.

Dippen är över för denna gång och jag längtar tillbaka till jobbet. Till nya problem att lösa.

Fake it until you make it

I kommersiellt samarbete med e/s design

Undrar om de stora modehusen fotar produktbilder med en ettåring sovandes i soffan bredvid? HAHA. Knappelunda. Men vet ni, man gör så gott man kan och ska bilder fotas med icke existerande tid så blir det såhär. Modelleran, kläderna, leksakerna, skruvdragaren (?) och barnet föste jag fem centimeter utanför bildramen. Bra blev det. Och nya Ellen klänningen och blusen är nu ä-hääääääntligen tillgängliga i nätbutiken här (adlink, borde jag skriva här gissar jag). SOM vi jobbat med detta och än är inte allt klart. Men hjärnan behöver vila från dessa plagg en millisekund. Återkommer vad gäller klänningens och blusens förträfflighet lite senare.

Ellen blouse.

 

Kotirotta i Milano

Sent på söndag kväll kom vi hem från vår förlängda helg i Milano. Tanken att väcka barnen följande morgon och genast skjutsa iväg dem till dagis var inte alls gemytlig så jag lät barnen sova och så åt vi morgonmål hemma istället. Lugn morgon och kort arbetsdag för mig där jag egentligen bara hann gå igenom veckans to-do lista med Laila och komma ikapp med mailen innan barnen sedan skulle hämtas igen. Men värt det. Lyxen att kunna välja själv. Bello.

Milano var najs. Inte min nya favvostad (Malaga toppar där)  men vi mötte upp våra bästa vänner och mycket handlar nog om vem man upplever saker med. Dessutom hade vi inga måsten. Fyra dagar ledig tid att göra exakt vad jag vill tillsammans med några av mina favorit personer. Bäddat för succé. Att vi sedan bodde alla tillsammans i ett gigantiskt hotellrum mitt i smeten gjorde inte saken sämre.

<3<3<3

Under flygresorna läste jag en grymt bra bok, Den osynliga elefanten av Matthew Sword, och fick grym pepp att strukturera upp jobbet bättre. Ska återkomma till boken och de punkter jag tog tillmig allra mest. För ja – även om resandet är trevligt på femtioelva sätt så är jag absolut ingen resefantast. Längtar sällan. Ryser snarare av välbehag när jag öppnar dörren till vårt eget hem igen och allt vad det innebär med barn och jobb och rutiner. En tvättäkta kotirotta. Men en förlängd helg borta nu och då slår sällan fel. På något magiskt vis verkar vardagslivet och jobbet så mycket mer självklart efter en resa och alla problem blir plötslig lättare att lösa. Kanske det går under benämningen reflektion.

Under resan kunde jag testa vår nya blusmodell Stella blouse och Ellen blouse, redo att lanseras inom en vecka. Väldigt förväntansfull då detta är något helt nytt.

e/s design på 30 minuter

Idag var det då dags att ställa sig på scen och prata om mitt företag e/s design och hur jag byggt upp företaget. En smula absurt men ändå roligt att kategoriseras som ”ung och inspirerande entreprenör”. Tackar arrangören Lotta Werthmann så hjärtligt för det. Jag inledde och var en av tre programpunkter. Väldigt skoj att träffa Corinne & Ellen samt härliga duon Sam Zimon. Deras nya låt som vi fick tjuvlyssna på har gryyymt bra flow! Roligt att se det där glittret i ögonen när någon verkligen är passionerad

Jag har föreläst en del tidigare och vet att jag klarar av att prata inför publiken, även om det som idag råkar vara 200 pers. En liten parentes är att jag själv led av grym scenskräck då jag gick i gymnasiet. Sådant går att träna bort och jag är tacksam att jag verkligen gjort det. Vad som däremot var annorlunda och lite nervigt idag var att prata om mig själv. Mitt företag. Hur jag tänker. Det har jag inte gjort innan utan mer pratat om klädindustrin med fokus på fakta, vilket jag ägnat mycket tid åt att förbereda och även tagit betalt för. Denna föreläsning gjorde jag gratis i hopp om att kunna inspirera någon annan som ruvar på en bra idé.

Jag tog mig därför tiden att bygga upp en helt ny föreläsning och med så knapp tid som 30 min så satsade jag på fyra punkter. Eftersom denna föreläsning kanske förblev en engångsgrej så delar jag gärna med mig kortfattat av den här. Som Corinne sa – man förlorar inget på att dela med sig. Skippar intron då majoriteten av er redan vet vad jag sysslar med och hoppar genast till de fyra punkterna. Håll i er nu för detta blir längre än vanligt. Kasta gärna in en fråga om något förblir oklart.

1. Kunskap som grund.

Mitt företagskoncept bygger på teknisk kunskap där vi skapar kläder själva helt från början, utan att behöva involvera någon annan part. Vi designer, konstruerar och syr själv – för att vi kan. Det håller dessutom kostnaderna nere. Utan min utbildning hade mitt företag inte kunnat se ut på det sättet som det gör. Så är det. Jag är därför evigt tacksam för Formgivarutbildningen vid Yrkeshögskolan Novia och de fyra åren jag fick där. Jag råkade hitta rätt plats på första försöket och hade iver och energi att lära mig mycket. Inte alla förunnat.

Att sedan efter studierna jobba för det modeföretag där jag gjorde min praktik var väldigt fiffigt eftersom jag då fick konkret erfarenhet och insikt i vad det på riktig innebär att jobba med kläddesign. Dessutom fick jag betalt för det. Lottovinst!

2. Våga nischa sig

I dagens digitaliserade samhälle konkurrerar vi med hela världen. Hur ska jag då nå ut med mina kläder när vi har HM, Gina Tricot, ellos, Nelly och tusen andra nätbutiken med förmånlig kläder?

Det gäller att hitta sin nisch. Något unikt eller något att bli bäst på, gärna både och. Multifunktion, Slowfashion och inhemsk tillverkning – jag känner inte till ett enda företag som sysslar med samma sak som jag gör och orsaken till att företaget tagit fart så pass bra är antagligen att jag lyckats skapa ett tillräckligt tydligt koncept som kunden kan förstå och vill stötta. Det betyder såklart inte att jag är felfri, men jag försöker verkligen skapa något bra.

Utan tydligt koncept kan verksamheten bli för flummig och jag själv tappa fokus. Jag har vågat  droppa sådant som inte får pulsen att höjas och satsat på en tydlig nisch!

3. Tydliga mål

Utan mål vet jag inte vart jag är påväg. Utan mål vet jag inte vad jag har åstadkommit. Målen jag sätter upp är riktlinjer för alla mina beslut.

Jag planerar mina mål genom traditionella mind maps minst en gång om året, det vill sägs klottrar ner på ett tomt papper. Här gäller det att både vara realistisk – vad kan jag på riktig uppnå – samt en smula orealistisk – vad är det snudd på omöjliga men som jag ändå vill få gjort. Fyll på med siffror, antal och datum så har vi en konkret grund att jobba vidare med. En morot.

Jag har tidigare berättat i bloggen om mitt mål med 50 klänningar på ett år (2016) – som nu drygt två år senare är vårt månadsresultat. Samma exempel nämnde jag under föreläsningen. Det lyfter fram hur bra det är med konkreta mål och att även komma ihåg att fira när man väl nått dem. Jag samlar därför alla mind maps på ett ställe och bläddra tillbaka ibland.

4. Mental träning

Många tränar muskler på gymmet för att bli starka och uthålliga. Kanske snyggare på köpet. Vad vi ofta glömmer är att hjärnan fungerar som en muskel – när vi sluta träna den blir den svagare.

Kroppens naturligt reaktion då man stöter på motgångar eller faror är att lägga benen på ryggen. ”Jag kan inte, det går inte, det här klarar jag inte av…”. Sådana tankar är naturliga men kan tränas bort. Jag tränar medvetet upp mitt mod och ett positivt sätt att hantera det som känns svårt. Det borde alla göra som vill högprestera. Detta förklarar antagligen varför våra finska toppidrottare så ofta underpresterar i tävlingar – vi ligger efter med mental träning i det här landet helt enkelt. Huvudet håller inte. Hur kommer det sig att folk inte fattar det?

Jag är ingen idrottare men behöver ändå både fysisk och mental träning för att bibehålla ett positivt tankesätt även när det uppstår problem och känns tungt. Gymmet besöker jag ett par gånger i veckan. Det räcker. Min mentala träning får jag genom att lyssna på inspirerande poddar medan jag jobbar (Framgångspodden är suverän!) samt läser olika böcker inom temat på kvällar (recensioner på gång).  Något jag glömde nämna i presentationen är att jag även får en hel del av min mentala träning genom att skriva blogg. Då tar jag mig tiden att tänka efter och verkligen fundera vad jag tycker. Fundera – när har du själv senast suttit ner i en kvart i lugn och ro och funderat vad du tycker om något? Utan telefon som distraherar?

Utan mental träning hade jag aldrig orkat. Det har förändrat mitt liv. Utan överdrift. Och de perioder jag glömt bort den mentala träningen har jag varit fem före väggen.

Det var kortfattat vad jag pratade om idag. Kommentarer till detta? Bidra gärna med egna tankar, speciellt om du tycker eller fungerar annorlunda är jag. Sedan är jag ingen tvättäkta föreläsare utan det är något jag tränat upp för att klara. Därför är jag ofta obeskrivligt trött efter dylika grejer. Återhämtar mig genom att baka kladdkaka med Sigge. Äter mycket smet. Firar.

Magi med Sofia

Ibland känner man bara när något blir riktigt bra. När något klaffar och blir helt rätt även om man chansat. Igår var en sådan dag. Regnet ÖSTE ner igår morse när Sofia knackade på hemma hos mig och vi skulle packa ihop för en planerad fotografering utomhus. Men så slutade det plötsligt regna och allt blev magi. 

Det är intressant hur bilder har varit mitt största problem. Men så ryckte jag upp mig, slutade spy ursäkter och plötsligt har jag så mycket bildmaterial att jag inte hinner gå igenom dem. Där ser man hur mycket inställningen kan påverka.

Skojar inte när jag säger att 90% av alla bilder på Sofia är fenomenala. Och ja, det kommer mer. Silje Maxi klänning med både kort och hellång ärm är en modell vi lanserar senare i höst.

TACK Sofia!

 

Jag gästar Sypodden

Nåja gott folk – nu bjuds det på något annorlunda! För några veckor sedan åkte jag till Helsingfors för några möten. Ett utav dem handlade om att gästa Sypodden!

Så himla spännande och roligt att träffa Linnea och Lizette (igen!). Det är inga småfisar de har som gäster i sin podd (Lars Wallin! Elsa Billgren!) så jag känner mig hedrad som får vara med. Sopade bort mindervärdeskomplexen och körde på. Hälften glömmer man där i stundens hetta men bjussar på min story i korthet.

Avsnittet hittar ni även här.

Med det säger jag tack och hej, till härliga Linnea, Lizette och alla andra, för nu åker jag till Polen med bästa Linda ett par dagar för att göra ingenting. Hoppas på att hinna ha riktigt tråkigt.

Unga entreprenörer

Föreläsning på kommande! Tillsammans med några andra unga entreprenörer har jag erbjudits möjligheten att hålla en kort presentation om mitt företagande, hur jag gjort och vad mina tankar krig företagande är. Jätteroligt! Evenemanget ordnas av Lotta Werthmann, i samarbete med Karis Billnäs Gymnasium, och är en del av Lottas slutarbete. Jättefint initiativ så detta är något jag gärna hakar på. Evenemanget har fritt inträde och anmälningar görs här.

Jag hoppas kunna inspirera och ge några byggstenar för att komma igång med att förverkliga en företagsidé. Samtidigt är jag nyfiken vad som kommer sägas av de andra föreläsarna.

PS. Smickrad att jag fortfarande går under benämningen ”ung” hehhe.

Början på slutet

Det här inlägget skulle egentligen – som titeln antyder – bli ett farväl. Ett sista inlägg och en avslutning på mitt bloggande. Jag hade under sommaren bestämt mig att tiden och prioriteten ska läggas annanstans. Men så hände något.

Stressade iväg till jobbet på onsdag kvällen förra veckan, efter att barnen nattats, för att jobba undan lite panik-grejer (sambon såklart hemma med kidsen). Inte ultimata tider men med sambo som jobbar vardagar och dagisinskolning med barnen så tar jag vad jag får. Som så ofta. Jag avskyr att leverera produkter i sista minuten men så blev det även denna vecka. Jag är den först att erkänna – sommaren vad gäller jobb har varit kaos. Men kanske inte på det sättet man skulle tro.

Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag skulle må illa för att jag är tvungen att tacka nej till så mycket jobb. Aldrig hade jag trott att för mycket mail, förfrågningar och beställningar kunde vara ett problem. Aldrig hade jag trott att jag måste dra i handbromsen, upprepade gånger, under de första åren som företagare för att undvika väggen. Om jag bara vetat den där dagen i april för två år sedan när jag tryckte på publicera knappen och webshoppen låg live, att mina problem skulle handla om för mycket försäljning. Absurt.

Och där har vi nyckeln till det onda denna sommar – jag har valt att se detta som problem. Som  stressmoment. Som något tungt och negativ, när jag egentligen borde dansa på bordet och skåla i äkta champagne. Fira och njuta. Jag kan leva på min hobby. Inte bara det, jag har under sommaren lyft ut mitt livs största månadslön. Det är stort! Det har funnits glimtar av sådant också, känsla av lycka och framgång, speciellt i samband med kundprovningar. Att se andra uppskatta mitt jobb är obeskrivligt och jag älskar verkligen mitt jobb, men de negativa tankarna har allt för ofta tagit över. Känslan av att aldrig räcka till.

Det var av en slump jag återupptog min tidigare hobby att lyssna på poddar. Vette tusan varför jag slutade egentligen (antaligen stress?) men tidigare nämnda onsdag kväll när jag stängde av nattlarmet (!) på jobbet och klickade igång industrimaskinerna så fick jag för mig att lyssna på podd. Framgångspodden fanns fortfarande kvar bland mina prenumerationer så jag klickade igång avsnittet högst upp, utan att ens kolla vad det handlade om. Det poddavsnittet förändrade allt.

Jag besparar er alla mina aha-upplevelser – de var så många att jag nästan skäms – men rekommenderar er att lyssna på poddavsnittet med mentala rådgivaren Johannes Hansen som gäst (Framgångspodden avsnitt nr. 198). Det här poddavsnittet fick mig att inse hur mycket av min problem som verkligen sitter i huvudet. I mina egna tankebanor. Hur jag själv är min största stressfaktor. Och hur lätt jag faller tillbaka i fel sorts tankemönster. Redan i våras köttade jag in mig på mental träning och kände att jag var på rätt bana men de lärdomarna jag fick då har varit som bortblåsta denna sommar. Puff. Borta. Så går det när man slutar träna. Musklerna – eller i det här fallet de rätta tankebanorna – försvinner sakta men säkert. Kvar sitter jag med ett framgångsrikt företag, stela axlar av stress och en klump i magen. Och inte har jag hunnit gå på gym heller för den delen. Så. Jäkla. Onödigt.

Därför tänker jag nu om. Sopar undan alla negativa tankar, plockar fram mitt häfte där alla gamla mind-maps och målsättningar finns dokumenterade och börjar skissa på en ny sådan. Jag återupptar helt enkelt den mentala träningen igen. Lyssnar på poddar som hanterar mental träning och företagande på dagarna. Läser böcker på kvällarna. Bygger upp stora och små målsättningar och en plan för hur de ska nås. Löser problem istället för att älta dem. Städar i huvudet.

Våren 2016 var målet att sälja totalt 50 klänningar – på hela året. Bara två år senare säljer jag över 50 klänningar i månaden. Att kunna se denna utveckling på papper är GULD och därför sparar och daterar jag alla mina mind-maps.

När jag började skriva detta inlägg skulle det som sagt bli ett farväl. Nu blev det inte så. Medan tankarna fixeras på skärmen i form av ord så inser jag en väldigt viktig sak, nämligen att den enda gången jag verkligen reflekterar över vad jag gör och vad som händer i mitt yrkesliv är när jag skriver. Sätter mig ner i lugn och ro med datorn och bara öser ur mig i form av mer eller mindre begriplig och korrekt svenska. Visst, jag skulle kunna fortsätta göra det som en privat dagbok men med tanke på hur andras skriverier och poddar (Framgångspodden av Alexander Pärleros, Projekt framgång med Malin och Kugge, Sypodden med Linnea och Lizette, Isabella Löwengrips blogg…) har hjälpt mig under åren så är det bara mer än rätt att jag själv delar med mig.

FAN vad bra det känns och samtidigt lite synd att insikten kommer först nu. Ska skåla för framgångarna i äkta champagne idag istället. En helt vanlig tisdag hemma med familjen. Bättre sent än aldrig, visst?

Tillbaka

Hejhopp. Tillbaka från en veckas semester i Grekland med familjen. Det har gått så lång tid sedan jag skrivit något – och antagligen även därför jag haft svårt att komma igång igen – så jag väljer att hoppa över allt och satsar på här och nu.

Idag är andra dagen tillbaka på jobb efter en veckas semester och jobb finns i överflöd. Mailen tar mest tid att komma ikapp med. Bara det tog mig fem timmar igår. Jestas. Idag har jag hunnit sy mer och kämpar med att få iväg beställningar inom leveranstiderna. Som småföretagare är det här med semester inte en självklarhet och det biter en lite i ändan efteråt. Jobbet sköter inte sig själv. Helt klart värt att koppla bort en vecka dock. Hjärnan känns rensad. Ivern kryper i fingrarna. Sambon är fortfarande pappa-ledig i fem veckor och jag kan nu äntligen jobba i min takt, dagtid.  Det ser jag fram emot.

Borta bra men hemma bäst.

Eftersom jag hade flera e/s design klänningar med mig, för privat bruk, så kombinerade vi nytta med nöje och fotade några marknadsföringsbilder innan middagarna. Ovan Nicolie short dress i ljuvliga färgen Petroleum (snart slutsåld!). 


I kommersiellt samarbete med e/s design