Arbetande kvinna

Idag är en speciell dag av flera anledningar. En av dem är att jag idag avnjuter min sista dag som mamma-ledig. Hurra!

Ja det kanske är vrickat att jag hurrar då detta i praktiken inte betyder så mycket. Den största förändringen är friheten. Ingen som övervakad mig. Ingen som behöver lägga sig i om jag är en timma på jobb här eller där. Jag kan använda sociala medier utan att fundera om någon tolkar fel och tror att jag jobbar när jag egentligen plockar upp kalendern som jag glömt efter mig. Jag får göra exakt som jag själv vill och som vi kommer överens här hemma.

Någon dag kanske jag skriver mer omfattat vad det går ut på att ha två små barn och ett start-up företag och en sambo som är mycket borta. Just nu kan jag summera det med två ord – tungt vardagspussel. I framtiden kommer jag antagligen att undra hur i helsike vi fixade det. Ändå ångrar jag inget. Min första föräldraledighet var jag helt ledig det första halvåret. Trivdes aldrig riktigt i den rollen. Den här gången har jag jobbat i den mån det varit möjligt och visst, det har stundvis varit för tungt. Men en mamma som är hemma med två barn på heltid skulle antagligen säga detsamma. Visst? Jag är stolt över att vi fixat det såhär långt och att mitt företag har hållit sig ovan ytan.

Den andra stora förändringen är att föräldrapenningen inte längre trillar in på kontot. Vi har därför den tuffaste tiden kvar då jag fortsättningsvis ska vara hemma med Charlie till våren. Blir ekonomiskt intressanta månader, om vi säger så. Men vad är pengar värt i jämförelse med frihet?

Idag är även fyra år sedan våra tvillingflickor gick bort. Tänk. Så allt löser sig ändå.

Passande nog är vi bjudna på finmiddag med ett av våra favvopar till Svartå slott. Ypperligt sätt att fira!

Förevigt mamma. Men inte längre mamma-ledig.

Uppoffringar

Farsdag idag. Pappan i det här huset är ändå inte hemma. Han är i Riihimäki och jobbar som handbollsdomare. Igår till Sjundeå. På tisdagen någon annanstans, minns inte ens vart. Hela förra helgen borta. Som så många andra kvällar är jag därför själv med barnen. På förmiddagen hade jag en kundprovning i studion så det var klockan tio i morse som vi hann baka pepparkakor tillsammans och fira pappa. 

Det är nämligen inte bara jag som har drömmar och målsättningar i det här huset vilket är suveränt. Jag tror mål är hälsosamma så länge de är realtistiska. Men det kräver även sina uppoffringar. I vårt fall är det den gemensamma tiden som blir knapp. Under hela hösten tror jag vi har haft två hela dagar lediga tillsammans, hela familjen. Två

Det här är ingen nyhet. Inget unikt. Alla ni som jobbar mot ett mål vet detta och många har säkert ett trassligare vardagspussel än vad vi har. Men det kan behövas en påminnelse ibland när man ännu en kväll är själv med barnen. Eller jobbar sent in på natten. Eller möter varandra i dörren. 

Hur mycket är du villig att offra?

Stötta lokalt

Jag försökte skriva en text till detta med orden fastnar i fingrarna. Gå in på Fotofabrikens blogg istället och läs Jennys kloka ord om att stötta lokala företag. Fantastisk initiativ av henne och jag är stolt och glad att få vara med på ett hörn med mina klänningar.

Tack Jenny, Fotofabriken och Charlotta!

Hur äkta är mina produktbilder? 

Något som jag ständigt tampas med är det här att ge en ”förfinad” bild av verkligheten vilket är ett återkommande ämne på sociala medier. Kort sagt – jag är inte bekväm med att publicera allt för snofsigt material varken här, på sociala medier eller på min hemsida. Samtidigt jobbar jag i en väldigt konkurrenskraftig bransch (kläder –  om någon missat) och inser att vackra bilder är det som förväntas.

Det pågår ett litet krig i min hjärna angående detta, och det är även orsaken till att jag har svårt att branda mig själv och i egen hög person vara ansiktet utåt för mitt företag, vilket egentligen vore klokt.

Angst.

Just nu känns det ändå som om jag hittat en bra medelväg. Bilderna på e/s design hemsidan editeras väldigt sparsamt. Det handlar mest om att leka med ljus och kontraster. Däremot plockar jag ut de bilder där helheten är som vackrast. Ni vet hur knasigt det kan bli på bild ibland. Men jag nålar aldrig in kläderna eller manipulerar dem på något vis vilket jag vet att många kedjor gör. Ni kanske minns kalabaliken kring  H&M då de klippte in olika huvuden på en och samma kropp? Mina kläder är äkta och presenterad precis som de ser ut. Färgerna kan skifta en aning vilket beror på våra elektroniska skärmar. På en fotoshoot är det jag, stativet, telefonen och kameran. Inget annat. Enda orsaken till att jag själv figurerar på bilderna är tid och pengar, råkar vara relativt fotogenisk också, men jag drömmer om att ha ett eget foto-team någon dag. Attans vad härligt det var att fota Lotta exempelvis. Ett framtida mål är även att fota produkterna på olika sorts kroppar för att få en ännu bättre helhetsbild av plaggen. Igen, det handlar om tidsbrist. Men det kommer.

Minimalt med smink, min vardag. Så som jag trivs bäst. Sigge vill vara med och ”måla” också när jag förbereder inför en produktfotografering. Smink och hår på 15 minuter. 

Före och efter editering. Plockar bort orolighetsrynkan mellan ögonbrynen – andra rynkor stör mig inte men den kommer jag fan att plocka bort i verkligheten också om 10 år – så att bilden ska bli gladare, och jobbar med ljus och kontrast i bilden. Ofta editerar jag bort saker från bakgrunden, som exempelvis övervakningskameran uppe i kanten. Jag har alltid en tygbit bredvid mig då bilderna editeras så att färgerna ska bli så rätt som möjligt, men det varierar lite från skärm till skärm. 

Bilderna blir inte perfekt. Skärpan är inte alltid hundra. Håret lite på ända. Men det är okay. Detta är vad jag kan prestera just nu. Själv. Och jag vågar påstå att mina produktbilder är äkta och ger en rättvis bild av produkten, vilket antagligen är orsaken till att jag får minimalt med returer. Fint så. Men möter ni mig i K-Market en tisdag så ser jag inte ut såhär kan jag säga.

Resultat

Det finns många fantastiska saker med mitt jobb som egenföretagare och sömmerska. En av dem är att jag på morgonen kan få en idé och samma dag se resultat i form av ett klädesplagg. 

Att jobba med händerna och förvandla tvådimensionellt tyg till något bärbart. Jag kommer aldrig någonsin att tröttna på den processen. 

Testat ny modell och färg. Rostorange. Älskar. 

Två tekniska problem

Som jag nämnt tidigare så är det här med företagandet inte alltid en dans på rosor. Ibland (ofta!) haglar det  problem över en och just nu krigar jag med två tekniska problem som kanske någon av er kan hjälpa mig med!

Ett stort problem är att mina e-post meddelanden hamnar till kundens skräppost och kunden tror då att jag inte kontaktat dem. Väldigt jobbigt då så gott som all kommunikation med kund sker via e-post och väldigt få kommer ihåg att kolla sin skräppost. Kan man på något sätt undvika detta? 

PS. Jag svarar på alla jobbmail. Så har ni inte hört nåt av mig – kolla skräpkorgen eller kontakta mig igen! 

Ett annat problem är att det i samband med en beställning via e/s design nätbutiken ofta dyker upp en Error sida då beställningen ska slutföras. Mindre kul, och tyvärr ett problem som jag själv inte kan åtgärda. Det måste Wix nätportalen göra (och de trodde sig ha fixar buggen redan en gång men tydligen inte). Jag har skrivit en text på hemsidan där problemet förklaras men det verkar som om många kunder missar denna text. Hur ska jag göra texten tydligare så att den syns? Tips?


Mobilversionen ser ut såhär. Kunden verkar ändå missa ”NOTE” texten. 



Fullständiga versionen ser ut så här. Hur ska jag göra ”NOTE” texten tydligare? 

 Sådana här saker sitter jag och klurar på en lördag morgon medan vi tittar på Musse pigg och äter morgongröt. Ganska fridfullt ändå med andra ord. 


Dippen

Och så kom dippen.

På senaste rådgivningsbesöket blev jag tillfrågad om humöret har dalat efter förlossningen. Nej svarade jag, ärligt, eftersom det var frid och fröjd och allt gött. Lillen ett sovande matmonster. Johan hemma hela dagarna. Sigge ljuvlig mot sin nya lillebror. Jag har till och med hunnit svänga förbi studion ett par gånger. Inget knas alls.

Men i förrgår – tionde dagen som vi alla tillbringade hemma som familj – kom dippen. Ingen katastrofal sådan, men en malande rastlöshet i kroppen som jag inte kan göra mig av med. 

Jag tog mig en funderar vad det egentligen beror på och kom faktiskt fram till två saker. 

Att detta kanske är sista gången. Sista gången snusa nyfödd i nacken. Sista gången amma. Sista gången ha ett litet knyte sovandes på bröstet. Det kanske inte blir fler barn, det vet vi inte (har alltid föreställt mig två), och jag lixom suuuger i mig alltihop och försöker pränta in lukterna och känslorna och ljuden i minnet. Ifall.

Att min tredje baby får så lite uppmärksamhet. Häromdagen funderade vi med sambon vad den vettigaste lösningen är då det kommer till att vara-hemma-med-barn. Vi har en plan men inget är spikat än och ärligt sagt skrämmer det hela skiten ut mig. Jag älskar mina barn och tycker om att vara mamma men – ta detta på rätt sätt nu – jag kommer aldrig att må bra av att bara vara mamma och hemma med barnen. Jag är för rastlös och behöver något mer. Producera. Åstadkomma. Bygga. Inte fem dagar i veckan men ett par. Jobbet är min tredje baby och jag sörjer att vi inte kan träffas så ofta nu. Tragiskt att det här med föräldraledighet så ofta hänger på ekonomin.

Så min dipp har logiska förklaringar. Knasigt att dessa förklaringar strider mot varandra dock. Totalt. 

Nyheter till våren

 

Några nyheter till våren är på gång!

Eftersom jag jobbar så pass lite nu så handlar det främst om att att leverera de beställningar som kommer in. De tusen idéerna jag har i skissboken får alltså vänta några veckor till, men i april kommer det nya grejer. Det är ett löfte!

Eller vad sägs om en Crop-top version av Isolde klänningen, som jag själv använde redan som gravid. Eller Felicia kjolen i ljusgrått och midi-längd.  Eller den som jag tror kommer bli min favorit i sommar – Saga klänningen med smala axelband (bilden ovan). Multifunktionell såklart.

Isolde Crop-top på kommande i svart och olivgrönt. 

Felicia skirt i ljusgrått samt midi-längd.



Inlägget innehåller adlinkar

Praktikant 

Roliga nyheter. I dag skrev jag under pappren till en blivande sömmerska som ska göra praktik hos e/s design.   

Nina studerar sömnad vid Stadin Ammattiopisto och kommer att praktisera två månader hos oss, tre dagar i veckan. Jätteroligt! Speciellt då Nina är inriktad på sömnad. Som en skänk från ovan nu då vi behöver produktionshjälp.

Jag jag haft praktikanter vid tre tillfällen tidigare och det har alltid fungerat jättebra. Ändå kräver det viss planering eftersom jag själv eller någon annan bör vara på plats och handleda och så måste det såklart finnas maskiner för alla att jobba vid så att vi inte trampar på varandra. Då jag tar emot praktikanter är det även viktigt för mig att båda parter drar nytta av det hela. Praktikanten ska kunna ge mig/företaget något och jag ska kunna erbjuda något tillbaka. Det ska bli win-win för alla. 

Tror det kommer funka suveränt. Och roligt med mer folk i studion. I april kör vi!

När drömmar blir verklighet – mitt första omslag

Här är det. Mitt första omslag.

Jag har försökt bädda in det här i ord men det går inte. Just nu är jag  bara så himla stolt, tacksam och glad att ingen mindre än Olga Rönnberg bär e/s design på omslaget av nyaste Amelia och även inne i reportaget. Det här är stort för mig. En bekräftelse. Ett bevis på att jag tar mig framåt, inte för någon annan men för mig själv. Och denna tidning kommer att fungera som en tröst då motgångarna är många och allt känns förjävligt.

Men just nu lämnar jag jobbet åt sidan och sitter jag bara och njuter. Med Sigge och sambon i soffan bredvid. Magen i vädret. Och tidningen i handen.

Lyckan är total.

Ett gigantiskt stort tack till Hannah som ligger bakom detta. GULD!