Nyheter till våren

 

Några nyheter till våren är på gång!

Eftersom jag jobbar så pass lite nu så handlar det främst om att att leverera de beställningar som kommer in. De tusen idéerna jag har i skissboken får alltså vänta några veckor till, men i april kommer det nya grejer. Det är ett löfte!

Eller vad sägs om en Crop-top version av Isolde klänningen, som jag själv använde redan som gravid. Eller Felicia kjolen i ljusgrått och midi-längd.  Eller den som jag tror kommer bli min favorit i sommar – Saga klänningen med smala axelband (bilden ovan). Multifunktionell såklart.

Isolde Crop-top på kommande i svart och olivgrönt. 

Felicia skirt i ljusgrått samt midi-längd.



Inlägget innehåller adlinkar

Praktikant 

Roliga nyheter. I dag skrev jag under pappren till en blivande sömmerska som ska göra praktik hos e/s design.   

Nina studerar sömnad vid Stadin Ammattiopisto och kommer att praktisera två månader hos oss, tre dagar i veckan. Jätteroligt! Speciellt då Nina är inriktad på sömnad. Som en skänk från ovan nu då vi behöver produktionshjälp.

Jag jag haft praktikanter vid tre tillfällen tidigare och det har alltid fungerat jättebra. Ändå kräver det viss planering eftersom jag själv eller någon annan bör vara på plats och handleda och så måste det såklart finnas maskiner för alla att jobba vid så att vi inte trampar på varandra. Då jag tar emot praktikanter är det även viktigt för mig att båda parter drar nytta av det hela. Praktikanten ska kunna ge mig/företaget något och jag ska kunna erbjuda något tillbaka. Det ska bli win-win för alla. 

Tror det kommer funka suveränt. Och roligt med mer folk i studion. I april kör vi!

När drömmar blir verklighet – mitt första omslag

Här är det. Mitt första omslag.

Jag har försökt bädda in det här i ord men det går inte. Just nu är jag  bara så himla stolt, tacksam och glad att ingen mindre än Olga Rönnberg bär e/s design på omslaget av nyaste Amelia och även inne i reportaget. Det här är stort för mig. En bekräftelse. Ett bevis på att jag tar mig framåt, inte för någon annan men för mig själv. Och denna tidning kommer att fungera som en tröst då motgångarna är många och allt känns förjävligt.

Men just nu lämnar jag jobbet åt sidan och sitter jag bara och njuter. Med Sigge och sambon i soffan bredvid. Magen i vädret. Och tidningen i handen.

Lyckan är total.

Ett gigantiskt stort tack till Hannah som ligger bakom detta. GULD!

 Processen med nya färger

Nu ska vi snacka produktionsprocesser. Jag får ofta frågan huruvida mina klänningar finns i ytterligare någon färg. Kan man specialbeställa? Finns de i mörkblått? Pink? Och så vidare.

Såklart, jag försöker lösa problem så gott det går och har sytt några specialare i avvikande färger (ska man ha tre eller fler klänningar i samma färg brukar jag erbjuda hela färgkartan). Men hela processen att ta in ett nytt tyg eller en ny färg i sortimentet är så mycket mer komplicerad än vad man kan tro, även om jag själv tillverkar produkterna. Därför tänkte jag bjussa en inblick i hur det  egentligen går till då en ny färg eller ett nytt tyg ska läggas till i e/s design sortimentet.

  1.  Hitta rätt kvalitet.
  2. Testa tyget. 
  3. Beställa in tyglager
  4. Tillbehör i rätt färg
  5. Fotografera
  6. Sy upp lager

1.Hitta rätt kvalitet är det mest tidskrävande och huvudvärksframkallande i hela designprocessen enligt mig. Själv vänder jag mig än så länge till grossister som erbjuder mindre inköpsmängder (stora agenter kräver ofta att du köper 300 meter av ett tyg på en gång. Det har jag inte råd med just nu).

Det mesta skaffar jag därför från Tekstiilipalvelu och Kankaita.com. Dessa erbjuder även mindre mängder till okej pris, och den förstnämnda kan jag besöka på plats och ställe och kan då även känna på tygerna, vilket är avgörande. Det går inte att ögonshoppa tyger! Det än känslan som är viktigare.

Det är ändå väldigt svårt att hitta ett tyg som anpassar sig efter din design. Jag letade i tre månader innan jag hittade ett bra tyg till mina Nicolie klänningar. Svettigt. Istället strävar jag efter att göra andra vägen – först köpa tyg och därefter skapa något av det. Det löper smidigare så. Därför har jag ett lager med härliga 10 meters tygrullan i studion som jag inte ännu vet vad de ska användas till.
2. Testa tyget. Innan jag kan börja producera i ett nytt tyg måste kvaliteten testas. Slitage. Tvätt. Krympning. Noppor. I praktiken syr jag upp en prototyp som jag sedan använder, nöter och tvättar ett par gånger för att se hur tyget beter sig.

Notera här att samma tyg i olika färg kan bete sig väldigt olika. Gråa färger brukar exempelvis ofta vara mjukare än övriga färger. Ett blått tyg kanske krymper mycket mer än samma tyg i rött. Typ så. Var färg måste alltså testas skillt för sig vilket är sjuuuukt tidskrävande. Om jag helt struntande i tygets kvalitet så hade hela designprocessen gått ohyggligt mycket fortare!

3. Beställa in tyglager. Då tyget testas köper jag in endast 10 meter (onödigt att köpa mer om det visar sig inte hålla måttet). När jag väl ska producera köper jag in mer av tyget, ofta 100 meter av en färg. Det räcker en bit på vägen men helst skulle jag såklart ta in 300-500 meter på en gång. Detta är en budgetfråga som lär ändra (bara för ett år sedan var det otänkbart för mig att köpa in ens 100 meter av ett tyg. Budgeten utvecklas hela tiden).

 

Med andra ord lägger jag ut stora summor pengar innan kläderna ens är klara. Ju fler färger jag har i lager desto mer tyg blir det, såklart. Dyrt som attan.

4. Tillbehör i rätt färg. För att kunna producera krävs inte endast tyg, utan även trådar och andra tillbehör i rätt färg. Ni kan inte ana hur svårt det är var att hitta trådar i rätt smaragdgröna nyans exemeplvis. Galet. Eftersom plaggen ska overlockas behöver jag minst fem rullar i rätt nyans.

img_5893

Varje gång jag ska sy specialversioner i någon avvikande färg så måste trådar i rätt nyans ändå skaffas. Det förklarar mitt stora lager med trådrullar som bara växer och växer. Karkkihyllan. Trådrullarna och diverse tillbehör beställer jag från Estland då både utbud och pris är bättre där (Karnaluks) men samtidigt får jag då chansa vad gäller färger. Alltid blir det inte rätt att beställa via dator. 

5. Var färg måste fotograferas skillt för sig, gärna även på en människa och inte endast docka, så att det framkommer hur färgen ser ut mot huden. Att få till snygga bilder, speciellt vintertid, är ett problem i sig. Shit vad jag stridit med kameran. 

Fotar helst utomhus, så genast då snön smält en smula har vi åtta nya produkter/färger att fota. 

6. Ett litet lager borde sys upp innan produkten lanseras, så att jag själv inte blir i klistret med beställningarna. Lager behövs även då kunder kommer på plats och provar, vilket sker varje vecka.

img_6309

Sist men inte minst så vill jag gärna få tag på mer av samma tyg för att slippa göra om hela proceduren ovan. Att lägga ner all denna tid för att sedan endast kunna sy tio plagg är inte lönsamt. Ändå har det hänt flera gånger att ett speciellt tyg har tagit slut hos grossisten och jag blvit utan. Bara å acceptera läget och leta fram ett nytt tyg eller en ny färg och göra om hela jobbet.

Jag älskar så gott som alla delar i mitt jobb – allt från bokföring till mönsterkonstruktion och sömnad – men just den här biten att leta material och bolla med budgeten är jobbig tycker jag. Men det är det som får utbudet att utvecklas och förändras. Kanske bra så. Och med detta sagt – nya färger är på kommande. Jag testar och beställer och överväger som bäst och i mitten av april ser vi resultatet! 

Förbereder

Januari månad blev inte riktigt som jag tänkt mig vad gäller jobb. Eftersom januari sägs vara årets fattigaste månad så hade jag inte förväntat mig storslagna beställningssiffror via nätbutiken. Istället hade jag tänkt producera lager för att förbereda det faktum att jag inom några veckor(!) ska föda ett barn och det då blir helt paus i arbetet för min del. 

Och så hade jag tänkt färdigställa två nya plagg med tanke på våren. Redo ett fotas och lanseras i mars-april.  

Så blev det ju inte

I januari har jag istället levererat beställningar för brinnkära livet! Inte sytt laget överhuvudtaget. Eller jo, det har jag, men det har även gått åt och vi ligger konstant efter. Men jag klagar inte! Är bara väldigt förvånad… och tacksam… och ivrig… och en smula stressad.

Min nya favoritfärg är helt klart denna smaragdgröna. Mörkgrå och navy blå på kommande också! 

Får istället hoppas att barnet köttar till sig i magen ytterligare några veckor så att vi hinner förbereda (annat var det förra gången då man bara vääääntade att förlossningen skulle dra igång haha).

Februari blir en intressant månad. På många sätt. Tack alla ni. Än en gång.

Inlägget innehåller adlinkar. 

Svackan

Mitt humör var avigt under helgen. En känsla av hopplöshet spred sig i mig jag märker fysiskt av stressen då jag får tungt att andas. 

Vilken tur att det då bara handlar om jobb. Inget allvarligt, egentligen, men jag tar jobbet allvarligt och det påverkar mig mycket. För mycket ibland.

Hopplösheten handlar om material – än en gång – och hur svårt det är att växa utan stort kapital. På enkel svenska – ytterligare en färg i sortimentet har tagit slut och jag får inte tag på tyget mer. Slut hos grossisten och de tar inte in samma tyg från fabrik mer. Låter ju inte så spännande eller allvarligt men det är så frustrerande med dylika motgångar när man bygger och kämpar, bollar med slantarna och lovar till kunder och så puff – faller det på att man inte får tag på tyget nåt mer. Det har hänt för många gånger nu. 

Och här sitter jag nu, med åtta färdigt utklippta överdelar och lika många färdigt sydda tubtoppar, för att inte tala om alla trådrullar i exakt rätt nyans, men inget tyg att klippa ut kjolarna i. Pengar, tid och energi som går förlorade då jag inte kan göra färdigt klänningarna. Surt. 

De populäraste färgerna – ljusgrått och burgundy – får jag inte tag på mer. 

Gärna skulle jag köpa upp stora partier med tyg på en gång, låt oss säga 400 meter av varje tyg (räcker till drygt 100 klänningar). Jag har till och med utrymme att förvara stort lager nu. Men som bäst använder jag mig av sex olika färger. Det blir 2400 meter tyg det. Gissa vad det kalaset kostar. En ekvation som inte går ihop.

Så för att slippa det här problemet kommer jag att skära ner vad gäller färgalternativ, helt enkelt. Satsa på kvalitet och kvantitet framom stort urval även om jag jätte jätte gärna skulle uppfylla alla era önskemål vad gäller färger och modeller. Hittills har jag försökt vara alla till lags. Nu får jag börja tänka mer på vad som är praktiskt och lönsamt och besparar mig själv sömnlösa nätter. 

Men ni ska fortsätta tipsa och fråga! Så har jag kolla på vad som önskas. Jag vill även i fortsättningen bibehålla den där ateljé känslan och kunna erbjuda måttbeställda versioner, även om vi bygger upp ett standard utbud. Eftersom vi syr upp allt själv kan man alltså få specialversioner men då gäller inte returrätten, så det lönar sig att komma på plats och prova först. 

Orsaken till att jag överhuvudtaget nämner denna huvudvärk här är att dylika problem sällan presenterad för kunder och företag kan kanske framstå som dryga eller icke samarbetsvilliga. Utåt visar bara en slipad helhet, såklart. Men företag, speciellt små sådana som mitt, kämpar konstant med liknande problem och ibland suger det musten ur en. Den eviga balansgången mellan att vara ett litet företag som ändå har potential att växa. Ibland finns viljan men inte kapaciteten. Nåh, sist och slutligen är detta en liten svacka. Jag tar mig ur den och bara att skriva om det och ta något form av beslut gör att det hela lättar. Men jäklar vad frustrerande det är ändå. 

Om jag bara kunde vinna 15 000 € på lotto…

Att jobba helg

Testsydde Nicole klänningen i randigt. Ser lite präktigt ut på docka men med boots och läderjacka blir detta najs (mitt svar på allt, typ)! Tror denna kommer att lanseras i vår. Ränder blir aldrig omodernt.

Det är något lite magiskt över att jobba helger. Kan hända att jag är en på hundra som tycker det, men på något sätt trivs jag med tystheten, ensamheten och vetskapen att många andra är hemma och kanske inte gör så mycket. Jag drar ner på tempot under helger, jobbar kortare dagar och unnar mig att göra det jag känner för. Struntar i prioritetslistan. På det sättet känns det inte som jobb utan mer som att jag sysslar med min hobby. Lyx.

Dessutom jobbar min sambo extra som handbollsdomare vilket betyder att han är borta så gott som varje helg. Då kan lika bra jag också jobba ena dagen, medan Sigge får kvalitetstid med mor- eller farföräldrar.

Godishyllan i studion växer! Gamla  cd-hyllor från Ikea som ingen längre vill ha är perfekt förvaring för overlock trådrullar. Börjar ha en samling på några hundra. 

Farliga fasta kostnader

Här sitter jag med e/s design bokföringen för år 2016 och försöker knyta ihop säcken. Senare idag ska jag på ett möte till Novago, ett företag som erbjuder gratis företagsrådgivning, och därför vill jag ha lite koll på siffrorna från det gångna året.

Bokföring må vara ett negativt laddat ord för många, men kan erkänna att jag smyg tycker sådan är lite roligt, de gånger jag tar mig tiden att göra det vill säga (bokför fyra månader på en gång nu, ajdå).  När jag ser siffrorna på skärmen kan jag dessutom inte annat än säga JESTAS jäklar! Aldrig hade jag förväntat mig en så bra start för e/s design nätbutiken. Det är galet. Och jag kommer att göra allt för att hålla denna skuta flytande, trots mammaledighet.

Så ja, jag sköter gärna bokföringen till stor del själv – trots att allt och alla verkar rekommendera annat. Det kan ha att göra med att jag älskar pappersarbete (som jag nämnt tidigare så var kontorist mitt drömyrke som liten) eller att jag har svårt att släppa saker som är viktiga för mig.

En annan orsak är även att det för mig alltid varit viktigt att hålla de fasta kostnaderna låga. Jag grundade mitt företag i januari år 2012. Som en hobby. Ända fram till augusti år 2016 så var mina fasta kostnader för e/s design endast 16,90€/månad. Sanning! Det är vad jag betalade för nätbutiken, som jag snickrat ihop själv med hjälp av programmet Wix, från och med mars år 2016 men utöver det hade jag inte en endaste en fast kostnad. Studion var hemma i vårt hus (därmed ingen extra el, vatten, internet att betala. Istället avdrag på ”hyra”) och använde min privata telefon vid behov men främst e-post. Med andra ord fanns det ingen ekonomisk press och framför allt inget som åt upp vinsten! (Eller jo, alla symaskiner och tygrullan åt upp vinsten haha, men dessa är inte fasta kostnader utan snarare investeringar och rörliga kostnader).

Det blir lätt så att man som ny företagare vill satsa stort. Hyra utrymme, fixa arbetstelefon, bokförare och det ena med det tredje, men man ska komma ihåg att dessa kostnader rullar på vare sig du säljer mycket eller lite. Det är lätt hänt att fasta kostnaderna äter upp din vinst och kvar står du med fint kontor och fräsigt arrangerade mappar men inga pengar. Snopet.

Vissa gånger kan det såklart vara rätt att satsa stort på en gång. Det vet jag. Men för mig har det istället handlat om att bygga långsamt. Prova. Utveckla. Förbättra. Hitta min juttu. Därför har jag hittills inte dragit på mig några fasta kostnader, inte heller någon bokförare. Istället har jag satt krutet på att köpa in tyglager och maskiner. Ny systemkamera. Sådant. Därför behövde jag inte heller gråta floder över förlorade pengar under min förra mamma-ledig. Mina kostnader var så pass låga.

Nu, då företaget blir min huvudsyssla, får jag tänka om. Hyra större utrymme och delegera bort saker som andra kan sköta bättre. Däribland bokföring. Jag må älska pappersarbete och siffror och tycker om att lära mig mer men min tid behövs i studion. Så är det bara. Då företaget dessutom går med vinst vill jag även göra alla avdrag som kan göras, vilket jag själv inte har koll på. Det får en bokförare hjälpa mig med. Men visst kan vi göra en stor del av jobbet själva!

Sambon Johan har därför lovat fixa den konkreta biten av bokföringen åt mig så igår gick vi genom hur man arrangerar kvittona och fakturorna och matar in i programmet på datorna (Zervant – busenkelt att använda, och gratis!). Sedan får en bokförare hjälpa mig att betala momsen och fylla i skattepappren  på rätt sätt.

Mina fasta kostnader idag? Studiohyra (vatten och el ingår), månadsavgift på nätbutiken och så småningom en timanställd samt vettiga försäkringar och föpl-avgift (därav mötet med Novago).  Och bokföraren. Betydligt fler än för ett år sedan, men då hade jag inte haft råd med dessa.

Skyndar långsamt.

Nya pärlor

Fem av sju maskiner står nu högtidligt på rad. 

Två nya pärlor har flyttat in i studion under helgen – en Brother industrimaskin samt overlock. Inhandlade av bekanta. För att begripa vad detta innebär så kan vi säga att det här motsvarar ungefär ett par Louboutin skor eller Chanel väska i min värld. Mums.

Av bara farten omorganiserade jag hela studion så att vi nu har två arbetsstationer. Sigge hjälpte till (kastade trådrullar i roskis och ritade på golvet). SÅ ivrig att gå till jobbet imorgon. 

Min typ av godis. 

Kundbeställningar vs. ready-to-wear

  En dopklänning likt denna har skapats under helgen. 

Långhelg. Alltid välkommet. Men även fantastiskt att vara tillbaka på jobb efter många lediga dagar. Under helgen har jag ändå småpetat på ett specialprojekt som postades iväg idag, nämligen en dopklänning

Det är länge sedan jag tagit emot dylika kundbeställningar (med undantag av en brudklännig i somras) helt enkelt för att jag prioriterar konceptet kring multifunktionella kläder och just nu finns det inte  tid att göra både och. Ett annat problem med privata kundbeställningar är att kunden ofta har stora förväntningar om resultatet, som sig bör, men ibland är dessa inte realtistiska att förverkliga inom en vettig budget. Ett ”engångsprojekt” kräver nämligen ohyggligt mycket kommunikation, tankeverksamhet, testande, experimenterande och pillande och resultatet är endast en produkt. Perfektionisten i mig gillar inte detta, eftersom jag gärna tillverkar produkter som är felfria, vilket kräver en del testande av sömnadsordning och så vidar.  Ett projekt drar då lätt ut på tiden och lönsamheten bli lidande. 

Jag går visserligen igenom samma långa process då jag skapar kläder till e/s design nätbutiken men resultatet är istället närmare  hundra, kanske tvåhundra, likadana produkter, vilket i sin tur medför  stora materialbeställningar, serietillverkning och effektivitet på ett helt annat sätt. Samt perfektion. Felfria produkter. Sånt gillar vi. Det säger sig självt att priset då även landar på en rimligare nivå och jag själv blir med mer i handen. Dessutom behöver jag inte oroa mig huruvida kunden är nöjd eller inte – det är fritt fram att returnera – vilket inte funkar riktigt med måttbeställda plagg. 

Därför väljer jag att inte ta emot måttbeställda projekt alls just nu, även om det svider det lite i hjärtat att tacka nej då det ramlar in förfrågningar. Ovannämnda dopklänning har jag sytt förut, så det var egentligen inte ett helt och håller nytt projekt och därför tog jag mig an det. Däremot skulle jag gärna skyffla över dessa jobb och kunder på någon annan i svenskfinland. Så är du duktig på att sy och intressera av beställningsarbeten och korrigeringsarbeten av olika slag, eller känner du någon som är det – meddela mig! Det finns en marknad. Helt klart.