Tillbaka

Hejhopp. Tillbaka från en veckas semester i Grekland med familjen. Det har gått så lång tid sedan jag skrivit något – och antagligen även därför jag haft svårt att komma igång igen – så jag väljer att hoppa över allt och satsar på här och nu.

Idag är andra dagen tillbaka på jobb efter en veckas semester och jobb finns i överflöd. Mailen tar mest tid att komma ikapp med. Bara det tog mig fem timmar igår. Jestas. Idag har jag hunnit sy mer och kämpar med att få iväg beställningar inom leveranstiderna. Som småföretagare är det här med semester inte en självklarhet och det biter en lite i ändan efteråt. Jobbet sköter inte sig själv. Helt klart värt att koppla bort en vecka dock. Hjärnan känns rensad. Ivern kryper i fingrarna. Sambon är fortfarande pappa-ledig i fem veckor och jag kan nu äntligen jobba i min takt, dagtid.  Det ser jag fram emot.

Borta bra men hemma bäst.

Eftersom jag hade flera e/s design klänningar med mig, för privat bruk, så kombinerade vi nytta med nöje och fotade några marknadsföringsbilder innan middagarna. Ovan Nicolie short dress i ljuvliga färgen Petroleum (snart slutsåld!). 


I kommersiellt samarbete med e/s design

Vårfeeling och studio open house

En ny produkt på kommande till nätbutiken. Fjorton brudtärnegäng spikade. Fyra föreläsningar med temat Kläder & Kvalitet. En kurs om näthandel och sociala medier vid Axxell. Och ja, så den lilla detaljen att jag fyller trettio vilket ska firas. April bjuder på en härlig soppa.

Maj fortsätter med liknande upplägg. Bland annat kommer vi att ha öppet hus i studion. Ett filmprojekt med Marthaförbundet. Leverera klänningar till en kör i Sverige och hoppeligen kunna fota barnklänningarna utomhus. Nicolie klänningarna kommer nämligen som bedårande miniatyr versioner för småbarn.

Däremellan kommer jag att hänga på sandlådskanten med en kaffekopp i ena handen och en spade i den andra och suuuuga i mig detta ljuva väder. Älskade vår, min favoritårstid. Jag har saknat dig.

Positiv stress

Idag har jag avnjutit en heldag i studion. Det är svårt att få ihop jobbdagar nu när svärföräldrarna är på långsemester och sambon jobbar alla helger och flera kvällar. Jag kommer på mig själv med att sakna jobbet. Igår släpade jag Charlie med mig i brist på barnvakt och en ettåring på armen under kundprovning är svettigt kan jag meddela. Inkommande helg ska jag och Johan dessutom ta en välbehövlig minisemester i Köpenhamn, bara vi två. Inte möjligt att klämma in jobb då heller. Så idag njöt jag lite extra av en heldag i studion. Ensam. Det är min typ av vardagslyx.

Och jag har att göra. Listat i mitt häfte finns tjugotvå osydda beställningar som bäst. Om det stressar mig? Nej, egentligen inte. Det vanligaste problemet bland nyföretagare är att jobbmängden och kundunderlaget inte är tillräckligt stor. Då vore det ju jäkligt avigt att klagar när jag har händerna fulla. Istället vänder jag på steken och känner en ohygglig tacksamhet och iver att få förverkliga och producera. Man kan ha mycket att göra utan att vara stressad. Detta är något jag effektivt jobbar på att bemästra bättre. Inte klaga och oroa mig över problem som inte existerar. I morse ägnade jag istället några minuter åt att lista arbetet i prioritetsordning och bestämma vad som måste göras när. Insåg då att en del av jobbet kan vänta till nästa vecka. Mycket att göra men under kontroll med andra ord.

Kanske vi kan kalla det positiv stress.

 

Mental träning föreläsning

Nämnde tidigare att jag läser på om mental träning och strävar efter att svänga tankebanorna rätt i huvudet för att undvika stress och negativa vibbar. Livet är för kort för att älta i onödan – skrattade högt åt Linns bilhysteri eftersom det tidigare hörde även till min vardag – och vetni, vardagen känns så mycket lättare bara av att jag medvetet väljer att inte vara irritera, arg eller stressad över struntsaker. Så. Skönt.

Och mer finns det att lära! En kompis upplyste mig om att Jenny (som jag redan nämnde om här) erbjuder en öppen föreläsning om just mental träning i vardagen. KLICK – jag och några vänner anmälde oss bums. Tror det blir fem välplacerade eurosar.

Som bonus tycker jag ni alla ska titta på video nedan som jag ramlade över på Facebook. Tragisk, men verklighet för många. Själv har jag tagit flera stora kliv bort från en sådan inrutad vardag. Lyssna. Och fundera hur du vill leva.

Tack Företagarna i Raseborg

För några veckor sedan hade jag besök av två servicemän, specialiserade på symaskiner, som utförde grundlig service på alla mina åtta symaskiner. Maskinparken har växt så mycket det senaste året att det är omöjligt för mig att föra maskinerna någonstans. I synnerhet industrimaskinerna som väger över 50 kilo styck. Smidigast att gubbarna kommer på plats istället.

Och sicken fröjd att jobba med proffs som har många års erfarenhet. Jarmo och Juha kunde fixa precis alla småfel på mina maskiner, som nu spinner som små kissor. Dessutom beställde jag nya reservdelar och nålar och hela rubbet och fick bekräftat att samtliga maskiner kommer att överleva min livstid. De är i så pass bra skick. Detta är lju-huuuv musik för mina öron. Tack Ad Finnland för den fenomenala servicen.

Jag vill även ge ett gigantiskt tack till Företagarna i Raseborg som möjliggjorde denna grundliga service genom att bevilja mitt företag 1000 € i stipendium. Utan den slanten hade jag inte unnat mig en sådan grundlig service, även om den var ack så nödvändig. Guldvärt.

Arbetsåret 2018. Jag och maskinerna är redo.

Flexibel vårdpenning

Ett inlägg riktat till småbarnsfamiljer i Finland.

Jag har diskuterat lite med Kela om eventuella stöd för vård av våra barn. Som egenföretagare med ett start-up företag så är det här med lön och pengar inte något jag badar i om vi säger så, och alla stöd är därför välkomna. Hemvårdsstödet är bekant för de flesta  småbarnsföräldrar i Finland, och är något som beviljas alla barn under 3 år som inte upptar kommunal dagvårdsplats, oberoende om föräldrarna jobbar eller inte. Stödet är dessutom en fast summa (ej inkomstrelaterat). Fenomenal grej. För Charlie beviljas vi med andra ord hemvårdsstöd, även om jag jobbar två dagar i vecka och han då barnvaktas av mommo och fammo. De kvällar jag jobbar är sambon hemma med barnen.

Sigge är däremot i dagis tre dagar i veckan (88 h/månad) och för honom beviljas inga stöd alls. När min mamma-ledighet var på slutrakan förra året gick jag in till Kela-kontoret här i Karis för att klargöra vilka möjligheter vi har, eftersom det finns fler olika typer av stöd. Där sades att hemvårdsstöd för Charlie är det enda och bästa alternativet just nu. Fint så. Accepterar läget.

Men för några veckor sedan snackade vi om detta över en kaffekopp med Linda och hon påpekade att jag borde kunna få så kallad flexibel vårdpenning för Sigge eftersom han är under 3 år och jag själv jobbar endast deltid. Jag kunde inte släppa tanken, även om damen i Kela-kontoret inte nämnt något om detta, och javisst, enligt denna text kan man beviljas hemvårdsstöd för ett barn och flexibel vårdpenning för det andra, om föräldern (jag) inte jobbar heltid och båda barnen är under 3 år.

Hurra tänkte jag, och skickade in en ansökan. Flexibla vårdpenningen är nämligen en fast summa och inte inkomstrelaterad (sambons inkomster kan annars trassla till det). Meeeeen jag fick ett nekande svar. ”Eftersom sökande som egenföretagare inte har en aktiv Föpl- avgift”.

Okej, min miss där. Jag jobbar så pass lite att jag inte tagit mig tiden att aktivera Föpl avgiften (gäller egenföretagare). Sagt och gjort. Aktiverade Föpl avgiften i början på februari så flexibel vårpenning borde kunna beviljas två månader, innan Sigge fyller tre år i april. Som totalt summa rör det sig om ca 480 € och värt en ansökan till. Här blev jag lite irriterad, eftersom jag såklart hade aktiverat min Föpl redan i december förra året om jag vetat om detta (har ändå tänkt aktivera den under våren när arbetsmängden ökar). I praktiken gick jag nu eventuellt miste om två månaders stöd (ytterligare 480 €). Kela-damen i Karis kontoret nämnde som sagt inget om detta.

Denna gång valde jag att ringa upp Kela för att undvika missförstånd. Fick prata med två olika damer som först båda sade att jag inte kan beviljas flexibel vårdpenning för Sigge då vi får hemvårdsstöd för Charlie. Jag hänvisade då till texten där det står att båda stöden kan beviljas samtidigt. Och nu vaknade argumentations-Elin till liv. Hon är envis och stryker inte medhårs. Jag tänkte inte ge mig innan jag fått ett konkret svar på varför jag inte kan beviljas båda stöden samtidigt. I vänlig ton såklart. Damen i luren lyssnade, men verkade inte ha helt koll på flexibla vårdpenningen vilket är helt förståeligt. Stödet är relativt nytt och det finns tusen olika scenarion på hur familjer jobbar, vilket ja även poängterade i telefon.

Ett ”problem” var att jag i ansökan påstår att jag själv huvudsakligen vårdar barnet (Charlie). Jag förklarade att  jag endast jobbar två dagar i veckan och han då vårdas annanstans. Resten av dagarna tar jag själv hand om honom och det är därför jag som är hans huvudsakliga vårdare. Det står inget om fördelningen av arbetstiden i instruktionerna om flexibel vårdpenning. Det fanns med andra ord inget argument för att jag inte ska beviljas flexibel vårdpenning, men för att  vara på säkra sidan ville damen dubbelkolla detta med sin chef innan hon ändrar stödet och beviljar mig flexibel vårdpenning i två månader för Sigge.

Igår fick jag ett beslut via Kela:s elektroniska sidor. Stödet har blivit nekat, eftersom – hör på detta (parenteserna har jag lagt till själv):

Flexibel vårdpenning betalas inte när den förälder eller annan vårdnadshavare som söker förmånen själv sköter barnet (Charlie) och har hemvårdsstöd i betalning. Om det barn för vilket hemvårdsstöd betalas (Charlie) sköts av någon annan än föräldern, kan föräldern ha rätt till flexibel vårdpenning (för Sigge). Hemvårdsstödet beviljas till den förälder eller annan vårdnadshavare som i huvudsak vårdar barnet. Detta baserar sig på lagen om stöd för hemvård och privatvård av barn 13 §.

Det endasom sätter käppar i hjulet för mig är alltså att jag väljer att jobba två dagar i veckan och inte sprida ut det på fem dagar. Charlie, som inte har något med detta stöd att göra, borde alltså majoriteten av tiden vårdas av någon annan för att flexibel vårdpenning för Sigge ska beviljas. Varför, har jag ingen aning om. Helmysko. Är det inte positivt att jag lyckas sköta yngre barnet själv majoriteten av tiden, och ändå jobba? Hyvä minä. Detta motarbetas ändå i de ekonomiska stöden.

Huuuh vilken rumba. Jag ser mig besegrad och accepterar beslutet. Lagen är lagen, om än inte alltid så fiffig. Orsaken till att jag ändå vill ta upp detta är att det finns många som inte känner till den flexibla vårdpenningen. Har du barn under tre år och själv inte jobbar heltid – sök flexibel vårdpenning. Kanske till och med värt att gå ner i arbetstid om möjligt och istället kompensera med flexibel vårdpenning och kunna vara mer hemma med barnet, om man så vill. Stödet kan i vissa fall kombineras med hemvårdsstöd för ett annat barn, om du sprider ut jobbet på flera dagar och låter barnet vårdas av någon anna, något jag själv kanske övervägt om jag vetat om det på förhand. Hemvårdsstödet betalas dock i så fall även till vårdaren i fråga (i vårt fall mommo och fammo).

Gäller att ha tungan rätt i mun här.

Dessutom vill jag lyfta detta och kanske påverka till en förbättring. Det flexibla stödet existerar men det är ohyggligt svårt att få tillgång till om du har flera småbarn (då det verkligen behövs!) och jag tycker själv orsakerna är mystiska och inte genomtänkt. Jag begriper inte varför det spelar någon roll vem som sköter det yngre barnet när stödet gäller det äldre. Jag gav även samma feedback till Kela och hoppas att det tas upp till diskussion.

Vi har mycket bra saker i detta land. Bland annat betald föräldraledighet och fantastiska dagisar. Utan stöden hade jag inte kunnat jobba som egenföretagare och majoriteten av tiden vara hemma med barnen. Jag känner mig lyckligt lottad som bor här och är överlag väldigt nöjd med systemen. Men visst finns det utrymme för förbättring.

Jag ger flexibel vårdpenning en ny chans när Charlie börjar dagis.

Min defekta perfekta vardag

Det är inte alltid så lätt med en vardag som består av småbarn, förhållande, hus, hälsa och eget företag. Denna vecka har jag två verksamhetspresentationer, en föreläsning i Kyrkslätt, fyra kundprovningar och åtta klänningar som ska sys och levereras – inklämt på tre dagar – eftersom jag de övriga dagarna är hemma med barnen. Och så vardagsrutiner på det. Ibland får jag frågan hur jag har energi till allting. Det finns flera små saker som bidrar men i synnerhet en viktig detalj som avgöra allt.

Att strunta i att vara perfekt.

Om jag själv skulle sträva efter ett perfekt städat hem, prydliga barn, hemmagjorda middagar, muskulösa underarmar, välsminkat ansikte och noga utvald outfit – varje dag – i kombination med jobbet ovan och en sambo som ofta lyser med sin frånvaro pga jobb, så skulle jag förr eller senare gå in i väggen. Sannolikt förr. Jag har accepterat att allt inte kommer att se perfekt ut. Men det spelar ingen roll. Visst föredrar jag en välorganiserad och polerad vardag men jag mår inte dåligt de dagar som vardagsrummet ser ut som tredje världskriget och mitt ansikte åldrats femton år över en natt på grund av sömnbrist och kidsen äter spenatplättar till lunch, andra dagen i rad. Jag väljer att acceptera läget. Jag väljer även att undvika alla sociala medier som behandlar föräldraskap där mammor tenderar ha allt för starka åsikter om vad som är bäst för andras barn och följer endast sådana instagram konton som ger mig bra vibbar. Små saker. Men de är avgörande.

Istället lägger jag mer krut på relationer. Till familj. Till våra barn. Till vänner. Försöker vara en trevlig flickvän och mamma även de tunga dagarna. Umgås. Diskuterar. Anstränger mig att skjuta bort stressen när jag kliver in i tredje världskriget och omfamnas av tre härliga typer. Dammsugaren behöver inte min kärlek dessa dagar. Inte heller instagramflödet. Och de där tre typerna skiter fullständigt i vilka kläder jag har på mig. Dessutom älskar alla spenatplättar.

Att skippa strävan efter perfektion har gett mig möjligheten att förverkliga mina drömmar. Det är en behaglig insikt. Jag rekommenderar alla att prova.

H. Hon som kvällsjobbade i långkalsonger igår, och en tröja full med mandarinfläckar. Flott.

OEKO-tex

I somras böt jag som bekant tygleverantör och nu när vi känner varandra och utvecklat en bra kontakt så är jag mer än nöjd. Kommunikationen är smidig och möjligheterna många men framför allt är tygernas kvalitet konsekvent och färgerna stämmer överens med färgkartan. Fallet är fint, glansen lämplig och tygerna i övrigt härligt att jobba med. Som pricken över i:et är tygerna OEKO-tex  märkta. Detta innebär kort sagt att tygerna blivit testade för farliga substanser och försäkrar att det under tillverkningsprocessen inte använts otillåtna ämnen.

Målet är att i framtiden jobba med endast ekologiska tyger men sådana möjligheter har jag inte just nu (svårt att hitta rätt kvalitet, kräver stora inköp direkt från fabrik). Men detta är ett litet steg på vägen.

Detta är såklart en positiv detalj som bör lyftas fram och jag har därför idag lagt till bilden ovan vid alla produktbilder i nätbutiken. Något som borde har gjorts för evigheter sedan men bara blivit hängande. Det händer lätt att man som företagare glömmer att lyfta fram de positiva detaljerna med verksamheten och tar dessa som en självklarhet, eftersom jobbet med det egna företaget är så intensivt. Kom ihåg att ingen vet det du inte berättar.

Bilden fotade jag på 5 minuter hemma på vardagsrumsbordet. En så enkel sak som ändå beskriver något positivt.

Läs mer om OEKO-tex här.

Mental träning och min första knepiga kund

Jag har fått uppleva min allra första knepiga kund. Ni vet. En kund som har bestämt att allt är fel och sedan inte är mottaglig för information.

I det här fallet handlar problemet inte om själva produkten (vilket är positivt) utan om kundservicen och leveransen. Utan att gå in på desto mer detaljer så vet jag att det är kunden som missat instruktionerna och gjort egna slutsatser. Upprepade sådana. Logiskt vet jag att jag ska släppa det hela och låta det vara. Kunden kommer inte att lyssna (jag ringde upp henne och diskuterade saken, i extremt vänlig ton. Det slutade med att hon la på luren) men anamma vad svårt det kan vara att kuva sig.

Som yngre var jag sådan som alltid lade fram min åsikt. Om allt. Det blev många gånger bara tungt och jag har med åren tränat bort den egenskapen och kan ofta (inte alltid) låta saker och ting gå, utan att lägga mig i, även om jag tycker annorlunda. Livet är ack så mycket lättare så. Men när det handlar om företaget blir det SÅ svårt. Företaget är för personligt.

Nåh. Detta är första gången jag får ta mig an en irriterad kund men definitivt inte sista. I takt med att företaget växer kommer även problemen att öka och det är därför jag gärna skulle lära mig mer om hur man hanterar saker som man inte kan påverka. Hur man låter bli att älta och går vidare utan att fastna i en negativ spiral, vare sig det handlar om någon annans misstag eller mina egna. För ja, jag har såklart själv gjort många egna misstag som gett mig angst, och fler misstag lär det bli. Det är okej. Men jag önskar att det inte skulle äta så mycket av min tid och energi.

Min syster gick på en föreläsning om mental träning för ett tag sedan och föreläsaren berättade att en stark sinnesstämning egentligen håller i sig i endast 90 sekunder. Sedan är hjärnan villig att gå vidare. Om jag med andra ord är arg/ledsen/irriterad efter dessa 90 sekunder så beror det på att jag själv göder denna händelse och känsla. Fastnar i den och ältar, istället för att släppa den. Hjärnan funkar helt enkelt så. Den här lilla vetskapen har hjälpt mig mentalt ohyggligt mycket de senaste månaderna, både privat och i jobbet, och jag önskar jag hade fler liknande verktyg att jobba med för att förbättra mitt tankemönster och helt enkelt bli en lyckligare typ.

Nu kan det låta som att jag är psykisk instabil eller olycklig vilket inte är fallet. Vågar påstå att mitt liv är ganska gött, men visst ältar jag saker ibland och jag lik som många andra skulle må bra av att veta mer om hur hjärnan egentligen fungerar och vilka redskap vi kan använda för att inte fastna i onödigt trams. När jag snabbt googlar runt verkar det finnas mängder med material om just mental träning. Ska ägna 15 minuter varje kväll denna vecka åt att kötta i mig fakta om ämnet.

Den här texten om positivt tänkande tycker jag var givande. Så även denna text om mental styrka.

90 sekunder. Andas några gånger. Sådär. Nu har jag släppt det. Och avslutar med en bild som ger mig positiva vibbar.

En service

Ding ding dong. Så blev jag sjuk. Väldigt väntat dock efter några hektiska veckor. Tacksamt att kroppen håller ihop när det är mycket. Bröllopsmässan i lördags gick ändå galant! Jag har svårt att uppskatta antalet besökare eftersom det känns som om jag själv babblade nonstop i fem timmar och inte hann skanna av helheten. Därav brist på bilder. Men för min del var eventet lyckat.

Hår och smink förverkligat av lokala frisörer. Klänningar från e/s design.

Innan jag anmälde mig till bröllopsmässan vid Åminnegård (ordnades för första gången) så funderade jag på vilket sätt den ska gynna mig, som företagare, eftersom marknadsföring inte är den biten jag är i behov av just nu. En tanke var att dylika mässor skulle spara mig tid, eftersom jag kan träffa många kunder på en och samma dag, utan tidsbokning, och kunderna skulle på så sätt inte behöva komma till studion för provning. Detta skulle dock kräva ett vettigt provrum på plats, vilket inte är det lättaste att arrangera på ett litet utrymme.

Så jag struntade i den idén och konstaterade att dylika mässor är mer av en service. Ett sätt att ta kontakt utan ansträngning. Att bekanta sig med mina produkter och olika möjligheter på ett enkelt sätt. Och ibland är en sådan service värt det lilla besväret. Så ja, vågar påstå att blir fler mässor i framtiden.

Tack till alla som kom! Jätteroligt att träffa er. Och grattis till Jonna och Heini som vann varsin valfri Nicolie klänning. Jag kontaktar er via e-post.