Att släcka bränder

Larmet ringde kl 6.10 i morse. Lördag. Ledig dag. Men jag har så pass mycket jobb ogjort så jag betade av några timmar innan sambon skulle iväg. Det blir likadan morgon även på söndag. Jag klämmer just nu in extra timmar där det går men ändå är det inte tillräcklig. De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att släcka bränder på jobbet, fixat där det är som mest akut, levererat i sista minuten, ursäktat förseningar och sackat efter med projekt jag åtagit mig och vill göra men som inte har någon specifik tidsram och därför skjuts fram i alla oändlighet.

En stor frågeställning jag har just nu lyder: ska jag lämna två projekt extremt försenade (riktigt pinsamt försenade) och hinna med det mesta andra. Eller ska jag fixa de två och lämna alla andra projekt lite försenade? Jag har satsat på det första, men inget av dem känns som bra alternativ. Såklart.

Mailen vågar jag inte öppna idag eftersom där finns för mycket att gå igenom. Visst skulle jag kunna ta tag i den medan kidsen vilar på dagen, som just nu, men det handlar inte om tid. Det handlar om kapacitet. Det känns bokstavligen som att min hjärna kommer att explodera om jag ska läsa, ta ställning till och besvara ytterligare ett mail idag. Spelar ingen roll hur härligt och trevligt mail det är.

Igår hade jag även en intervju i Helsingfors inbokad som jag skulle göra i samband med besöket till min leverantör i Hyvinge. Jag trodde intervjun blev avbokad men insåg sedan att jag hade läst fel och misstolkat. Då var det redan för sent och vi var tvungna att boka om. Pinsamt.

Sådant här har jag såsat på med i flera veckor. Jag är mitt egna företags flaskhals. Jobbet stockar sig vid mig då många uppgifter är sådana som endast jag kan göra och jag avskyr känslan av att inte kunna hjälpa alla som hör av sig. Jag berättar inte detta för att fiska sympatier. Det är inte synd om mig. Jag kommer att fixa det här – det finns redan en idé som ska testas – och berättar endast för att jag vill ge en realistisk bild av hur det ser ut för mig att bygga upp ett företag. Det är inte alltid vackert. Det är snarare totalt jäkla kaos ibland. Och definitivt inte för alla.

Men som så ofta, när angsten är som värst, så säger det PANG och idéerna öser över mig. Det är som om hjärnan gör en volt och plötsligt vet jag precis vad som behöver göras. Kanske det är så, att man måste nå en sorts vägg för att ta sig vidare. Tvingas tänka större. Tvingas tänka runt problemet. Som sagt så har jag en unik tjänst som ska testas. En annan grej löste jag på direkten genom att skriva till min syster: Vill du bli ekonomiansvarig för E/S DESIGN?

Hon sa ja. En sten föll från axlarna. Bara åtta kvar då. Skam den som ger sig.

Karnaluks

På fredagen besökte jag min leverantör i Hyvinge och onsdagen tillbringade jag i Tallin. En härligt dagstripp som gick under benämningen arbetsresa. Trevligt dock att ha med sig både min mamma och syster och jag är glad att detta har blivit en årlig tradition. Kombinera nytta med nöje. Materialinköp varvat med skumpa. Egentligen har jag inte tid med sådana här utflykter men jag har insett att jag aldrig kommer att ha tid. Det finns alltid något annat som borde göras. Vill jag iväg så får jag ta mig tiden helt enkelt, vilket jag skrivit om tidigare.

Jag har även skrivit om Karnaluks tidigare men den förtjänar att nämnas igen, butiken med alla tänkbara tillbehör var gäller handarbete och sömnad. Det är härifrån jag beställer det mesta av mitt materia som inte är tyg, i synnerhet efter att vår lokala sömnadsaffär här i Karis stängde. När det gäller trådrullar är det dock svårt att handla via nätet då färgerna kan förvrängas på skärmen.

Jag har förövrigt samma problem med min egen nätbutik och får ibland mail om att mina färger inte stämmer överens med verkligheten. Det här handlar inte om att luras – jag strävar självklart efter att färgerna är sanningsenliga- utan snarare att våra elektroniska skärmar avger färger och ljus på olika sätt. Vissa mer i blått kallt ljus, andra i gult. Jag kan inget annat göra än utgå från min egen dator. Det blev en lång parentes men där har vi orsaken till att jag gärna besöker Karnaluks på plats även om de har relativt bra utbud även i nätbutiken. Sömnadsresultatet blir så mycket snyggare om trådarna är exakt rätt. 

128 trådrullar och några små skumpaflaskor. Det var den shoppingen. Tack mamma och syster för sällskapet och hjälpen. 

PS. Syrran, det blir du som får organisera allt på hyllorna 😉 

 

 

Toppidrottare eller företagande småbarnsmorsa?

Nu har jag tagit tag i det. Hälsan. 

Jag har tidigare flyktigt berättat att jag inte riktigt känner igen min kropp. Sedan knappt ett år tillbaka upplever jag mig ofta gå på högvarv och orka mer än jag borde, för att sedan dyka ner i en trötthetssvacka utan dess like. Ytterligare har vi det här med vikten som jag har SÅ MYCKET att säga om. Jag har alltid varit slank, det är inget fel med det, men just nu väger jag flera kilo under min normalvikt även om jag inte konditionstränar överhuvudtaget. Lyx att vara smal, kan man tycka, och jag vet att detta kan var en nål i ögat för många som kämpar med överlopps kilon. Det är ändå inte så enkelt att kämpa i andra änden så att säga. Jag kommer att återkomma till det här när de första provsvaren har kommit. 

Igår var jag nämligen till läkare – han fattade verkligen vad jag menade – och i morse till labben för blodprover samt EKG/hjärtfilm. Det vi i första hand misstänker är störningar i sköldkörteln eftersom det är något som finns i släkten och skulle förklara alla mina symptom. Ferritinerna kollas även upp (tackar för era tips!). EKG togs då jag stundvis har rytmstörningar i hjärtat. Som förutspått syntes inget på detta prov – man ligger sist och slutligen endast någon minut på britsen – men sköterskan reagerade på att jag hade väldigt låg vilopuls. Den låg kring 50. Det är väl endast toppidrottare som har så låg vilopuls, inte en företagande småbarnsmorsa som flåsar av att bara gå upp för trapporna?

Vad vet jag, någon läkare är jag inte. Om det är så att min kropp är som den ska vara. Att allt ser bra ut. Då accepterar jag det, försöker äta mer, sova mer och köper kläder i mindre storlek. Inga problem. Men att vara konstant småorolig – det orkar jag inte med längre. Bollen är nu hos läkaren. 

Bandaget matchar min ”nya” byxor som jag hittade på loppis häromdagen. Alltid något.

Den lilla röda

I samarbete med E/S DESIGN


Min rumpa gillar rött men benen ser ut att ha dött. Varje vår är jag lika fascinerad över hur vit kroppen kan bli. Snudd på genomskinlig. Nåväl, detta är testfoton på Cassandra klänningen i nya röda färgen Ruby Red. Ahh vad fin den är. Den gråa är fortsättningsvis min favorit men vill man sticka ut är rött rätt val. Vettigare bilder än såhär har jag ännu inte hunnit fota – Charlie hängde mig i benet då dessa togs hemma i vardagsrummet – men de får duga tills vidare och klänningen finns redan tillgänglig i nätbutiken här.

Det är  inte endast fotandet som ställer till det. Processen att ta in en nya färg i sortimentet är lite omständligare än vad man kan tro. Utöver tyg så ska även trådar i rätt färg införskaffas. Minst fyra overlock rullar samt vanliga sytrådar. Tyget ska testtvättas och nötas (olika färger kan bete sig på olika sätt i användning), testplagg ska sys och fotograferas och även laddas upp i nätbutiken. Utöver detta så har jag insett att alla tycker väldigt olika och det spelar egentligen ingen roll hur många färger jag har i lager – någon frågar alltid efter något annat. Drömmen vore att ha över tjugo färger i standardutbudet att välja bland men varje färg utgör drygt 500 € bundna kostnader i tyglager. Därför utökar jag sakta men säkert och satsar på de färger jag själv tror på och som jag upplever att passar många olika hudtyper, både vinter och sommartid. Vissa kommer. Andra går.

Rött är utmanande men känns ändå klassiskt och rätt. Återstår att se vad ni andra tycker.

Mycket

Det är mycket på jobbet just nu. Usch vad jag egentligen avskyr den meningen. Ändå hör jag den sägas ack så ofta, både av mig själv och av andra. Våren är högsäsong för E/S DESIGN och jag verkligen kämpar för att hinna med allt jobb och samtidigt njuta av min absoluta favoritårstid. Våren. Ljuva våren. Då förväntningarna hänger i luften. Luften som är krispig och behaglig. Då det mesta ännu är framför. Då allt växer. Då ljuset aldrig tar slut.

I helgen har jag tankat energi då en av mina flera kusiner från Sverige varit på besök med sin familj. Sådana besök betyder att hela min familj – inklusive alla respektive och barn – samlas i något hushåll och bara är. Hela helgen. Idag hängde vi hos oss, nio vuxna och lika många barn.

Jag syr en balklänning till kusinens ena dotter vilket var en orsak för dem att komma över till Finland, då prototypen var färdig och redo att provas. Nej, klänningen kommer inte att bli brun men jag använde det tyg som fanns i lagret till prototypen. Det blir väldigt vackert. Jag har gått ut med att jag inte syr unika projekt just nu då tiden inte räcker till men familj och goda vänner ställer jag gärna upp för, så denna balklänning samt en brudklänning till en vän hör till vårens unika, skräddarsydda plagg. Och måste erkänna – jag har saknat det. Att konstruera och skapa något nytt för en unik kropp. Att utveckla de sömnadstekniska färdigheterna och testa nya tekniker, materialkombinationer och konstruktionslösningar. På bilder kan man exempelvis ser hur en axelsöm ser ut från insidan av klänningen. Många lager. Rätt ordningsföljd. Det är ett fantastiskt hantverk att skapa kläder.

Så det stora frågan lyder nu – hur ska jag bära mig åt för att kunna driva nätbutik med det multifunktionella konceptet och samtidigt förverkliga skräddarsydda, unika projekt? Vad gör man när man vill för mycket?

 

Tips för rena sneakers – magiska svampen

Jag såg på Sveriges TV3 häromdagen hur Janne Grönroos försökte rengöra sneakers med strykjärn. Det gick sådär. Skon smalt och jag skrattade tills jag höll på trilla ur soffan! Så jäkla komiskt. Nej, använda inte strykjärn. Jag har ett bättre tips för att rengöra skor och andra ytor som man inte vågar lägga i vatten – använd magiska svampen.

Svampen innehåller inget medel utan det är materialet i sig, harts och melamin, som bidrar till de rengörande egenskaperna. Svampen ska alltså endast vätas under vattenkranen, försiktigt klämmas ur och sedan gnidas mot ytan som ska rengöras. Eftersom svampen inte innehåller medel och dessutom är vit så lämnar den inte några fläckar efter sig. Därför kan denna användas på exempelvis hörlurar i tyg eller andra teknikprylar som inte kan tvättas med medel och vatten men ändå tål lite fukt. Svampen kan sedan sköljas och användas igen, tills den så småningom smular sönder. 

Jag skrubbade rent min sneakers igår, även tygdelen på skon samt skosnörena. Det tog mig bara några minuter och efter att fukten torkar så blev skorna som nya!

Magiska svampen (taikasieni/ihmesieni) är en av de bästa investeringarna vad gäller städredskap tycker jag. Den hittas i de flesta butiker utrustade med städredskap och kostar endast några euron. Begriper inte hur jag tidigare kunnat städa utan. En stor bonus är att barnen kan städa med denna utan att orsaka någon skada.

Jag hoppas även Janne får tag på en svamp.

Skillnaden på mål och önskemål

Som så många gånger tidigare vill jag lyfta Framgångspodden med Alexander Pärleros. Vad vore mina arbetsdagar utan den? Tidigare i veckan lyssnade jag till avsnitt 229 med Dan Hansson – grymt avsnitt om stresshantering – och min tankar fastnade vid något specifikt. Nämligen skillnaden på mål och önskemål.

”Önskemål är något du egentligen inte vill lägga ner ansträngningen för att uppnå” – Dan Hansson

Hansson förklarar att det är stor skillnad på önskemål och verkliga mål.  Det här skakade om mina tankebanor eftersom jag har mycket i huvudet jag gärna vill göra och förverkliga och stressar över att inte blir gjort. Dessa tankar och idéer svävar där i bakhuvudet men jag sätter varken tid, pengar, energi eller tankverksamhet på att förverkliga något av det. Dessa faller inom kategorin önskemål som tar energi.

Min mål däremot jobbar jag stenhårt för att nå, inte endast vad gäller jobb utan även målsättningar kring familjelivet, vänner, hushåll, ekonomi…  Jag har även konkretiserat mina mål och skrivit ner dem på papper och därför är det också mycket mer sannolikt att jag når dem. För det finns en plan. Det finns ett syfte. Och jag avlägsnar alla hinder i min väg. Mål ger energi.

Jag kan konkretisera detta med ett lite småfånigt exempel: Jag har alltid önskat mig fina naglar. Som nagelbitare blir jag dagligen påmind om mitt misslyckande – att sluta bita – och mina händer är något jag ofta gömt under bordet i sociala sammanhang. Samtidigt är de mitt viktigaste redskap. Som 31-åring har jag ännu inte lyckats sluta bita helt, men jag har heller inte gjort upp någon plan för hur jag ska sluta. Vilka steg ska tas? Vad är roten till problemet? Vad är syftet med att sluta bita? Vad är delmålet?  När har jag lyckats? Vad är belöningen? Så länge önskemålet inte har konkretiserats så kommer det att förbli ett önskemål. Det är först när planen har lagts som det förvandlas till ett mål.

Sagt och gjort – idag har jag varit på manikyr. Ett första steg för att sluta bita helt.

Det är såklart fortfarande mysigt att dagdrömma ibland. Jag vill bli rockstjärna. Jag vill ha en pool på gården. Jag vill springa marathon (usch nej!). Men att slösa energi på detta är onödigt. För mig var det därför väldigt upplyftande att märka skillnaden på önskemål och mål och det resulterade inte endast i manikyr utan även i en ny idé på jobbet – en helt ny tjänst jag ska utveckla och prova med min syster – samt ett beslut på det privata planet för mig. Önskemål som blev mål. Något stort och lite spännande som kommer ske redan i höst. Och då ska mina naglar vara fina. Det är ett nytt mål.

 

Egen tid

Båda barnen somnade ikväll i sina sängar. Själva. Tänk att vi är där nu, att nattandet går ut på att läsa en saga, sjunga en sång, snusa i nacken och viska gonatt. Och där stannar de sedan, ofta hela natten nu. Sakta men säkert blir sömn inte längre ett problem, vilket i sin tur löser så många andra problem. Så himla himla himla skönt.  

Jag har nämnt det många gånger tidigare men jag älskar att vara själv.  Just denna helg är sambon på resa med sina vänner så jag njuter lite extra när barnen somnat. Dessa kvällar tillåter jag mig att göra precis vad jag vill vilket ofta innebär att jag bänkar mig i soffan med med datorn och en platta mörk choklad. Så även ikväll.

Tidigare i veckan fotade jag bilder på mina nya presentkort till jobbet. Dessa kastade jag ihop panikartat på en halvtimme inför Vasa-eventet men blev så pass nöjd med den simpla layouten att de får stanna och en stor bunt presentkort har nu anlänt från lokala tryckeriet. I skrivandet stund uppdaterar jag även min produktkort som levereras med varje produkt. Kan inte påstå att jag har talang vad gäller grafisk design, men jag kan tillräckligt för att sköta detta själv, än så länge. Dessutom är det ju så roligt. Så pass att jag vågar kalla det hobby och jag är evigt tacksam att vi lärde oss använda vektorprogrammet CorelDraw under studierna.

Så ja, layoutar produktkort och editerar bilder är vad jag ägnar mig åt en fredag kväll då kidsen sover. Min hobby. Värre sådana kan man ju ha.