Att jobba söndagar

Kan inte påstå att det känns sprudlande när jag ska lämna familjen hemma och åka till jobbet. Varje. Söndag. 

Sådant är livet som föräldraledig. Jag offrar söndagen nu så att jag i långa loppet ska kunna vara hemma mer. Och när jag väl pussat barnen och sambon hejdå och kommer till jobbet känns det fenomenalt. Älskar sist och slutligen att vara där. Och förbanna vad effektiv man är utan kids som pockar på ens uppmärksamhet! Fyra kundprovningar och en stor leverans brudtärneklänningar nästan färdigt. Samt några jumpsuits. 

Äta banan ensam i soffan = vardagslyx. 

Kvällen avslutades dessutom på bästa sätt, med mega-pizzakalas hemma hos mina föräldrar. Hela kärnafamiljen på tretton pers samlade, snart fjorton när min syster kläcker sin tredje. Tänk att jag får leva såhär. 

Moster och morbror myser med Charlie

Från glamour till Hoplop

I samarbete med e/s design

Nicolie Maxi dress i färgen Petroleum. Ljuvlig nyans, varken grön eller blå utan något mitt emellan. 

Det har blivit lite av en hysterisk vecka då sambon är sängliggande med dålig rygg. Tur så hade jag prickat in jobbdag på söndag och fick mycket gjort. 

Igår kväll lyckades jag också få till lite jobb då jag dumpade barnen hos mommo och moffa ett par timmar (så tacksamt med engagerade föräldrar från båda hållen) och fixade lite nytt bildmaterial till hemsidan.  Tanken är att göra hemsidan mer enhetlig så jag fotar nu allt på ett och samma ställe, ett plagg åt gången. Ni som bor i trakten – kan ni gissa var? Hehhe.

Men det var gårdagens ena timme av glamour det. Idag stod jag i Hoplop med lite för skitigt hår och lite för många ungar. Hade som tur sällskap av Linda och hennes familj. Och just nu ligger jag i soffan med Sigge sovandes på mig. Ja, PÅ mig. Det där med egen tid tar vi om fem år.

Bäddat för en fin fredag. 

Att ta ledigt

Idag åker vi hela familjen ut till stugan. Ledig dag för allihopa (sambon har jobbat nätter). Halleluja! Pangväder och glada ungar. Bäddat för succé-fredag. 

Denna lilla stug-utfärd innebär att jag var tvungen att avstå två sista-minuten kundprovningar i studion. Inte för att jag vill avstå men för att jag hellre vill vara med familjen och hade planerat det då. Definitivt inget personligt mot någon. Orkar bara inte pressa schemat så mycket mer och försöker undvika att leva ett sista-minuten liv, vilket blivit lite av min specialitet då det helatiden finns så mycket att göra (54 levererade klänningar i juli förklarar väl allt). Jag ska bli bättre på att ta ledigt och inte pressa in för mycket program och jobb. Det är mitt eget ansvar, ingen annans.

Och så ska jag definitivt sippa ett glas vitt vin på terrassen med svärmor så fort vi är framme. Gött.

Randigt

Vi styrde Opeln mot Hyvinge i fredags. Med vi menar jag alltså Charlie och jag. Han följer med mig överallt. Tacksam unge som oftast hakar på utan att protestera. 

Skulle främst pressa mina nya tygleverantörer på leveranstider (ghaaaad att det kan dröja! Ska bli mindre mesig och mer krävande i jobbfrågor. Lovar) och köpa mindre mängder vitt tyg. Men så hittade jag även ett härligt tyg i randigt. 


Redan i våras sydde jag Cassandra klänningen i randigt vilket många har frågar om via Instagram. Tycker själv om den versionen eftersom ränderna lägger sig lite ”huller om buller” vilket även är grymt smickrande om man råkar ha en valk eller två. Tyget jag använde kändes dock för tunt så idén blev på is medan jag letat efter en grövre kvalitet – och hittade nu en som verkar perfekt! Med andra ord är det sannolikt att Cassandra klänningen dyker upp i randigt i vår, förutsatt att tyget håller kvalitetsmässigt och kan beställas i större mäng. Återstår att se.

Cassandra Dress i randigt på kommande till våren. En multifunktionell klänningsmodell som även funkar under graviditet. 

Nytt liv

  Efter flera veckors limbo-liv är jag tillbaka på banan igen. Med råge, eftersom jag köpt ny kalender! Nästan som att köpa sig ett nytt liv. Skämtar inte. 
Mitt liv utan kalender vore lika strukturerat som sambons skattepapper. Det vill säga inte alls. Jag är sämst i världen på att hålla saker i huvudet. Funkar inte. Skyller på graviditet och amningshjärna och gudvetvad men sanningen är nog den att jag stundvis är väldigt tankspridd. Och man ska aldrig säga aldrig men jag kommer ALDRIG att vänja mig vid en digital kalender (som typ telefon). Hatar. Måste få klotta i kanterna och ringa in ned olika färger och stryka över för att min hjärna ska hänga med. Är väldigt gammalmodig på det viset. Tycker till och med att det stundvis är jobbigt att byta kalender eller telefon eller dator eller vad det sen kan vara. Gammalt är gött men ibland måste det ändå förnyas.

Om jag med andra ord varit sekaisin i huvudet de senaste veckorna så vet ni varför – kalendern hade gått ut. 


Hade tänkt införskaffa en kalender  från Personlig Almanacka eftersom den blev så tjusig sist men orkade inte. Köpte istället en simpel en från lokala bokhandeln och återanvände det tjusiga Instagram kollaget från år 2015. 

Nu återstår bara ett nytt arbetshäfte. Här finns varendaste en beställning  nerskriven, alla färgkoder till tyger, kunduppgifter, provningar och deadlines. Allt. Häftet är min livlina, min högra hand, min bäst kollega, och jag har svårt att släppa taget. 

Begränsningar gör gott

Tjolavippen från jobbet! Skulle egentligen jobba på fredag eftermiddag och ha ledig dag idag, men kort sagt fick jag en släng av psykbryt på fredag eftermiddag så sket i allt och åkte hem. La mig i sängen en stund och andades. Tog med sambon och ungarna till ABC och åt en glass och avslutade dagen med Pippi på rymmen. 

Så kan det gå. Lite väl många motgångar den dagen. 

Nya tag idag! Ska avsluta tre brudklänningsprojekt jag haft på gång. Och inna någon frågar – jag har helt paus med brudklänningar efter detta. Tiden räcker inte.

Ett annat beslut jag tog igår är att alla kundprovningar under hösten kommer att ske endast söndagar. Då kan och får jag jobba bäst jag vill utan barn.  Under hela sommaren har jag i medeltal prickat in fem provningar i veckan – en vecka nio provningar – vilket varit möjligt då sambon haft semester. Men nu får jag begränsa det hela då jag har Charlie med mig och allt går på hans villkor. Jag vill därför ha så lite spikade tider som bara möjligt och istället jobba enligt fiilis. Även om jag vill ställa upp på det ena med det tredje så är det i längden inte sunt. 

Men söndagar kl 12-16 alltså. Välkomna och prova! Bara att höra av sig. 

Specialbeställd brudklänning på gång, multifunktionell såklart.

Utbyte av tjänster

En härlig grej med vår lilla stad är att här bor mycket kreativt folk. Drivna typer. En av dem är Emilia Nyberg som jobbar som fotograf och i sommar dessutom tillsammans med sin mor drivit succécaféet Sutarkulla på sin egen gård. Turbokvinna!

Hennes bilder är magiska och jag tvekade inte att haka på då hon var ute efter klänningar, i synnerhet för gravidfotograferingar. Mina Nicolie Maxi klänningar fungerar nämligen perfekt till olika kroppar, både med och utan babymage. 

Foto: Emilia Nyberg 

Medvetna val – framgång

Härliga Kugge var som sagt på visit till studion tidigare för att göra en intervju till en artikel om mitt företagande. Alltid roligt att träffa människor som man på sätt eller annat haft kontakt med via nätet men aldrig egentligen pratat med. Det blev ohyggligt avslappnat (och glömde stundvis bort att hon ska skriva en artikel om det jag babblar om. Wuups). 

En fråga handlade om framgång. Minns inte exakt hur Kugge uttryckte sig men på sätt eller annat kallade hon mig framgångsrik. Automatiskt fnissade jag till eftersom det känns konstigt att någon titulerar en som framgångsrik då jag, precis som många andra, också har dåliga dagar, griniga ungar, taskig ekonomi, strid om disk, för lite tid till förhållandet… vardagsproblem. Minns inte vad jag svarade men funderade på det här efteråt.

För vad betyder egentligen framgång?

 Om framgång handlar om pengar så är jag ut och cyklar totalt haha. Omsättningen för mitt företag är hyvens med tanke på att jag är mamma-ledig men vinsten inget att skryta med då jag investerar mycket pengar i material och maskiner. Bygger. Dessutom är mina beslut inte alltid ekonomiskt fiffiga eftersom jag vill satsa på det som känns bra i hjärtat. Inte mjölka maximalt med pengar. Mina planer är långsiktiga och just nu lever jag på mamma-peng. Inte så glassigt. 

Men för mig handlar framgång inte om pengar. Framgång för mig handlar om att leva det liv man vill leva. Och där är jag inne på rätt bana. Småstadsliv. Barn. Sambo. Företag. Egna tider. En hobby som jobb. Hus med gård. Nära kontakt till familj. 

Av ingen mindre än Isabella Löwengrip lärde jag mig för flera år sedan att konkretisera mina egna mål – både i privatlivet och kärriären – genom att skriva ner dem till pappers i form av mindmaps. Ingen annan än jag själv kan styra vart mitt liv ska gå och om jag inte aktivt funderar vad du vill så är det sannolikt att jag dallar genom livet utan att ta tag i saker. Det finns alltid någon ursäkt för att låta bli, men vem puscha dig att istället göra, förändra och förbättra? 

Nu låter det här kanske väldigt pampigt och stort men det handlar ofta om pyttesmåsaker som kan få dig att må bättre och leva lyckligare. På min senaste privata mindmap står det exemeplvis ”läsa mer nyheter”. En sådan sak (laddade ner Svenska Yle appen på telefon häromdagen – agerar). På företagets mindmap står det bland annat  ”tid att organisera/städa i studion” och ”jobba heltid med vettig lön inom år 2019”. Både stora och små målsättningar alltså. När du vet vad du vill kan du aktivt ta beslut som gynnar dina målsättningar. 

Det absolut bästa med dessa mindmaps är enligt mig att jag senare kan bläddra tillbaka (ja, jag har dem samlade i ett häfte) och se hur många av mina mål jag lyckats bocka av. Hur mycket småsaker som förbättrats. Hur långt jag kommit. Den känslan är fantastisk. Och kan behövas en dag då allt bara skiter på sig.

Sedan kan man även med hjälp av dessa inse hur livet ändrar. Hur du som person samt dina mål förändras. Det är också nyttigt. Det står inte skrivet i sten hurudan du är och hur du ska leva även om du själv kanske trodde dig veta. Man kan överraska sig själv ibland. Det är ok. 

Det är med andra ord ingen slump att jag i det stora hela trivs med livet som det är. Jag jobbar medvetet mot ett liv skräddarsytt just för mig. Visst, det finns fortfarande tusen och en småsaker att jobba på. Men det är ju det som är det roliga med livet. 


Paus på jobbet med ett barn sovandes i vagn bakom mig. För att jag väljer att göra så. 

Inspiratör


Grattis! Det är med stor glädje jag kan meddela er att ni har vunnit utmärkelsen “40 inspiratörer för hållbar livsstil 2017”. 

Ja man tackar och bockar! Känns lite oförtjänt just nu när bloggen ligger lågt (jobbar järnet och myser med barn därefter) men känns fantastiskt att någon inspireras av det jag pysslar med. Det är huvudorsaken till att min blogg överhuvudtaget finns kvar efter så många år. 

Spana in de övriga 39 på listan – grymma typer bakom bloggarna!

Rust

I samarbete med e/s design 

Modell: Charlotta Barman
Foto & Edit: jag

Låt mig presentera ett nytt färgalternativ till Nicolie klänningarnaRust. SÅ vacker färg, läcker till solbränd hud men kommer även att matcha naturen i höst. Så himla vacker på Charlotta. Önskar jag hade henne till hands varje vecka. Och min älskade Canon 6D gör mig inte heller besviken. 

Denna färg ska även produceras i form av Saga dress. Så fort beställningsruschen är förbi.