Pitch och affärsplan och lite kaos

Julledigheten har gjort mig virrig i huvudet. Så pass att jag missade ett GROW möte idag då jag glömde att det var torsdag. Ojdå. Så kan det gå. Härligt för hjärnan med långledigt ändå och jag har idag sakta återgått till jobb genom att knåpa ihop en budget samt affärsplan.

Vi ska hålla en 3 minuters pitcher gällande våra företag under följande GROW närtillfälle i Tammerfors nästa vecka. Jag är definitivt inte redo så börjar bena ut vad det är jag egentligen sysslar med, vad som bör ändras och hur hela den så kallade affärsplanen ska gå ihop. Fatta att jag jobbat med företaget i drygt tre år men inte har en affärsplan nerskriven. Eeeh… Bättre sent än aldrig.

I ärligheten namn har jag aldrig varit intresserad av siffror och budgeter och planer på det viset. Jag har en stark passion och tro på att jag kan och har förlitat mig på det. Visst, det tar mig långt, men det håller inte i längden. Tid och pengar räcker inte. Det senaste halvåret har jag blivit kompis med Excel och bygger upp tabeller för typ allt. Det borde jag har gjort för länge sedan. Och ni vet hur det är, ju mer man lär sig desto intressantare blir det.

Den största insikten är att jag vill för mycket.. Jag vill ge och fixa och vara till lags för alla men det biter mig i ändan ekonomiskt och tidsmässigt. Om jag ska leva på företagandet på lång sikt så måste Excel tabellerna gå ihop med passionen. Därför kommer jag att tänka om på många områden. Jag är inte klar med hela affärskonceptet än. Istället har jag skrivit ner lösryckta tankar från det senaste året. Kanske det är något du kan dra nytta av. 

Jag behöver inte ständigt vara tillgänglig. Det finns en risk att jag låter som en fåntratt när jag skriver detta men jag har stundvis varit för möjlig. Gått med på allt och gett en bild av att det alltid går. Att jag alltid hinner. Att det ordnar sig. Elin fixar. Men så är egentligen inte fallet. Istället gör jag mig själv eller kunder besvikna.

Jag försöker ständigt planera framåt för att se till att jag har tillräckligt med jobb samt att det kommer inte tillräckligt med pengar. Inga konstigheter. Det betyder att mitt schema ofta är väldigt packat (januari är redan knökfullt) vilket i sin tur betyder att en extra kundprovning kräver att jag A) jobbar övertid, vilket blir knepigt då jag ska söka barnen från dagis eller B) skjuter fram andra projekt, vilket jag testat på men det blir som en ond cirkel och jag har svårt att komma ikapp. Som följd blir allt sent och jag får gråa hår. Det finn bara en utväg, alternativ C) avböja.

Jag kan inte ens räkna hur många lördagar med familjen jag offrat för att klämma in en sista-minuten beställning. Jag vet att alla kunder menar väl. Det gör jag också. Men jag måste sluta gå med på allt.

Såhär kunder min bokningskalender se ut under våren.

Det bidrar även till varför jag överväger att flytta hela verksamheten till nätet. Det vill säga att provning är något kunden sköter själv hemma (redan möjligt online) och jag har endast kundprovningar i studion under några utvalda ”drop-in” dagar. Jag vet att det inte gynnar min verksamhet och att det är positivt att träffas ansikte mot ansikte, både för mig och för kunden, men genom nätbaserad kundprovning kan jag behandla alla kunder lika och behöver inte säga nej till någon. För det är fruktansvärt tungt. Varje gång. 

Hur skapar jag tålamod? Klädindustrin är väldigt snabb och vi har blivit bortskämda med att klicka hem kläder via datorn som landar hemma inom några få dagar. Det är kanske därför många upplever att jag också borde vara tillgänglig och ha tid. Min verksamhet funkar ändå inte så eftersom allt sys på beställning och jag dessutom har andra större projekt på sidan av (just nu exempelvis 41 st körklänningar). Jag är som sagt ofta tvungen att tacka nej och jag upplever att kunden då känner sig bortprioriterad vilket inte är meningen. Men allt går inte nu. Hur för jag fram budskapet att ha tålamod när klädindustrin inte är riktigt där än? 

Jag övar själv på att ha bättre tålamod vad gäller konsumtion. Väntade nästan tre månader på min Globe Hope väska. Bästa köpet i år. 

Vårda min kontakter. Jag har ett antal gånger misskött kontakten till kunder. Inte för att jag vill utan för att det bara blivit för mycket. I början på hösten 2019 märkte jag att jag inte vågade öppna min e-post. Jag klarade inte av en endaste en fråga till – även om all e-post jag får oftast är av positivt slag. Det var ett tecken att väggen var nära för mig. Svara i telefon till okänt nummer kom inte ens på fråga då. Jag utvecklade någon form av tillfällig telefonskräck. 

Därför vill jag avsätta mer arbetstid till kundkontakt. Tipsa, inspirerar, diskutera och hjälpa till att utveckla produkter som passar kunden. Kundkontakten ska varken jäktas eller föraktas. 

 

Hellre färre och förträffligt än mycket och sekunda. Under maj 2018 sålde jag rekord-mycket produkter, för över 11 000 euro. På en månad. Jag borde ha dansat på bordet och skålat i champagne. I själva verket mådde jag uselt. Det är inte kvantiteten som peppar mig. Inte höga siffror och stora summor. Excel tabellerna är till för att jag ska kunna se vad som krävs av mig för att tiden och pengarna ska räcka till. Inte för att tjäna så stora summor som möjligt. Jag är nog ingen dunder-entreprenör på det viset. 

Jag vill istället göra ett bra jobb på alla plan, både vad gäller kundkontakt och produktkvalitet, och trivs inte i den konstellationen där kvantitet blir huvudpoängen. Därför satsar jag nu på att göra ännu bättre produkter i ännu bättre material och istället sälja färre antal. Det betyder såklart att priset även måste höjas men jag litar på att när jag gjort något som jag verkligen tycker om och är nöjd med så kan jag även stå bakom priset. Priset bestämmer jag nu förresten med hjälp av en invecklas Exceltabell (yess jag har blivit lite besatt). 

Trogen min stil och magkänsla. Under hösten insåg jag även att jag inte designat ett endast ett nytt plagg på över ett år. ETT ÅR!! Tåget har lixom bara skenat. Det bästa jag vet är att skapa något nytt från papper, till tyg, till klädesgplagg. Under hösten bestämde jag mig därför att påbörja nya produkter – sådana som jag personligen älskar men som kanske inte faller alla i smaken. Det är av någon orsak lite skrämmande att vara sitt sanna jag och det återstår att se vart det tar mig, Men det gör jobbet väldigt roligt vilket är ett måste för att orka och våga köra vidare. 

Emilia blusen och klänningen var de första och enda plaggen jag utvecklade under år 2019.

 

Färre produkter med högre pris i en specifik stil betyder även mindre kundkrets. Det är logiskt. Alla kommer inte att tycka om det jag gör och jag kommer inte heller att ta in färger i sortimentet på kunders begäran i samma utsträckning som tidigare. Igen på grund av lönsamhet. Lager kostar. Jag får anstränga mig mer för att hitta mina kunder, de som uppskattar min stil och det e/s design står för. Mer marknadsföring under 2020 med andra ord.

Förändring är inte negativt. Utvecklas eller avvecklas, läste jag i någon fiffig bok. Där är inget fel med att hitta på nya idéer och justera sin verksamhet. När jag började för tre år sedan var det så gott som ingen som pratade on ekologiskt mode. Nu är det på alla läppar. Förändring är en förutsättning för att hänga med i samhället. Det är något jag måste påminna mig själv om, konstant. 

På basen av detta ska jag skriva ihop en vettiga affärsplan samt pitch på 3 minuter. Eeeh… Önska mig lyckat till. Jag behöver det. 

Till näst ska målen för år 2020 finslipas.

PS. Gott nytt år!