Alla har vi hört att när man tar sig an något ska man satsa 100%. Ge sitt allt. Jag har varit sådan majoriteten av mitt liv. På senare år har jag insett att det är skillnad på att satsa 100% och att göra något perfekt. Perfektion tar en sällan någon vart eftersom det resulterar i att man inte kommer igång överhuvudtaget. Många har idéer om vad man borde göra. Det handlar om att agera också.

Perfektions-hysterin har därmed lättat för min egen del och jag tar saker mer med ro. Börjar någonstans. Förbättrar senare. Det låter enkelt men har inte varit en självklarhet för mig kan jag lova. Sedan lyssnade jag nyligen på ett You-tube klipp som även ifrågasätter teorin om att ge 100%. Erik Bergman, Svenk framgångsrik företagare, presenterade 80/20-regeln, även kallad paretoprincipen, vilket är helt nytt för mig. Jag rekommenderar att du lyssnar på videon som i korthet handlar om att 20% av din tid och energi ofta står för 80% av resultatet. Att ägna något 100% engagemang är därmed slöseri med tid och ger sällan märkbart bättre resultat.

Poletten föll ner för mig här.

Jag har ett konkret exempel på hur jag själv anammade denna regel då jag för några veckor sedan hade deadline för två korta presentations videon (inte ännu officiella projekt så återkommer där). Videon är något jag ALDRIG spelat in förr och ändå ville jag att resultatet skulle bli bra. Jag såg framför mig hur håret var fixat, kläderna noga utvalda, ljuset snyggt och hur jag pratade lugnt och sansat med självsäker blick rakt in i kameran. Inget flams. Gissa tre gånger varför jag aldrig kom till skott?

Det var måndag morgon när jag precis skulle hoppa in i bilen och åka till jobbet – iklädd träningskläder och håret på ändå – då slog det mig att videorna ska lämnas in samma dag. Jäklar. Pressad tidtabell. Jag rev med mig kameran och tänkte fan, jag satsar på det jag nyss lärt mig, 80/20-regeln. Det blir som det blir.

Håret var inte lockat men hittade torrshampo på jobbet. Kläderna definitivt inte genomtänkta men i ärlighetens namn tror jag inte någon hinner se att jag har Nike träningsbyxor på mig i en videosnutt på 27 sekunder, eller? Smink hade jag inte heller med mig men satte mig vid fönstret så att ljuset föll bra och tanten såg fräsch ut ändå. Och på fyra-fem försök lyckades jag filma in videorna och klarade till och med av att klippa dem själv med hjälp av datorns videoediterinsprogram som jag aldrig använt tidigare. Klappat och klart, levererat i tid. Passade på att fota några porträttbilder av bara farten.

Jag hade storslagna planer men satsade slutligen endast 20% av min tid och mitt engagemang och resultatet blev, vågar jag påstå, 80% av det jag hade föreställt mig. Det bästa av allt – det blev gjort. Jag fick fram det jag ville ha sagt och då spelar kläder, hår och ljus inte så himla stor roll, egentligen.

Jag har på känn att 80/20-regeln kommer att förändra mitt liv.

En reaktion till “80/20-regeln

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s