Det sägs att man åldras fem år med varje barn, eller nåt i den stilen. Kan inget annat än skriva under det. Trebarnsmorsa som jag är (yess företaget är mitt tredje) så har det här med att ta hand om sig själv fallit lite i glömska, om vi ska uttrycka det milt. I ärlighetens namn har jag i flera år prioriterat andra i familjen mer än mig själv och mitt yttre har fått ta största smällen, vilket på sätt och vis varit befriande. Vem fan bryr sig hur jag ser ut när jag veckohandlar lixom? Och ja, ääääälskar att skylla detta obrydda beteende på barnen.
Ett konkret exempel som kan nämnas är då mitt osminkade, trötta ansikte syntes på Marthabladet för något år sedan. Ojdå, var min spontana reaktion – jag hade inte räknat med att hamna på omslaget – men skämdes gjorde jag inte. Det var 100% jag. Då.
Men som med mycket annat med mig så går det här i perioder. Efter fyra år av skitigt hår och nersnorade tröjor så tycker jag det är lite roligt med lockar igen, att fundera mer än en nanosekund på vad jag ska ha på mig och har till och med investerat i en foundation vilket jag inte ägt på ett par år. Inte för att jag måste men för jag får, kan, hinner och vill.
Allt har sin tid.
