Att acceptera ett nej

Tänk om kunden blir besviken? Tänk om kunden känner sig oviktig? Tänkt om kunden inte hör av sig igen? Tänka om hen väljer någon annan? Tänkt om jag blir utan jobb? Det är frågor som många småföretagare antagligen ställer sig själv medan man velar mellan ja eller nej, om den där lediga fredagen med barnen eller timmarna reserverade för vila ska offras för ytterligare en kund.

Våren är här, högsäsong för E/S DESIGN, och jobbet bokstavligen väller över mig. Som jag nämnt tidigare väljer jag ändå att dansa segerdans istället för att gnälla. Tänk att jag har lyckats skapa möjligheten att jobba med något så rolig. Men – det finns alltid ett men – jag måste också inse mina begränsningar.

Under helgen fick jag flera förfrågningar angående kundprovningar till påsken. Förstår tanken, långledigt utan några egentliga måsten (bästa högtiden!) och många har då tid att komma förbi studion. Fyra provningar har jag redan inplanerat på påsklördagen samt ett möte i Helsingfors på måndagen. Det handlar ändå inte om tid då timmar på dygnet nog finns att ta av. Det handlar snarare om kapacitet. Vad klarar jag av ett ge utan att min närvaro, mitt engagemang samt resultat blir lidande? Vad klarar jag av att ge utan att det påverkar negativt på mitt övriga liv – familj, vänner, hushåll? Kan jag åta mig mer? En snabb titt i min kaotiska kalender så ser vi svaret. Nej, det finns inte utrymme just nu. Så jag gjorde det som egentligen svider till i hjärtat men som jag vet att gynnar mig i längden – jag sa nej. Inga fler bokningar. Jag har fullt.

Jag klarar mycket, vill mycket och upplever att jag ger mycket, men en fullproppad kalender är inte imponerande. Att vara konstant stressas och ha mycket att göra hela tiden är inte att eftersträva. För mig är det snarare ett tecken på misslyckad planering. Jag vill inte leva mitt liv enligt minutschema, även om det vissa veckor blir exakt så, och det viktigaste att planera in för mig är därför tomrum och utrymme för spontanitet, vilket är något sambon lärt mig och som påverkat min livskvalitet abnormt! När planeringen sedan kör ihop sig brukar jag påminna mig själv om varför jag jobbar med det jag gör. Varför har jag startat företag? Vad är syftet?

Mitt huvudsakliga syfte är väldigt egoistisk – jag vill jobba med något som gör mig glad och som ger möjlighet till ett flexibelt familjeliv. Att då pressa mig själv till bristningsgränsen vecka efter vecka går emot hela syftet med företagandet. Inte att glömma att det är mitt ansvar att veta hur mycket jag klarar av, inte kundens. Ändå tar det fruktansvärt mycket emot att sägs nej när jag så gärna vill.

Så ja, jag är ständigt fast i de där tänk-om frågorna men för mig har de ändrat karaktär: Tänk om jag börjar må lika dåligt som tidigare? Tänk om jag inte njuter av nuet? Tänkt om jag blir sur och fresig mot min familj? Eller den värst tanken av alla – tänk om jag inte tycker att mitt jobb är roligt längre? Dessa frågor skrämmer mig betydligt mer än de förstnämnda och jag har därför unnat mig att säga nej. För att jag vill fortsätta vara glad.

Min heliga, lediga fredag förblir därför ledig.