Och så kom tröttman. Varenda centimeter på min kropp är totalt slut och värker. Vore det inte för två barn som far fram som galningar i huset så hade jag somnat sittandes. Jag är tacksam över helgen som varit i princip ledig –  en snabb kundprovning bara – och det var faktiskt riktigt najs att stå ute i solen på barnloppiset ett par timmar idag, suga i sig d-vitamin och småprata med bekanta. Sålde det mesta och köpte mycket.

Återhämtning är nyckelordet för att orka med ett livspussel som omfattar företag och småbarn, så trots att e-posten skriker på mig och jag har sjutusen saker jag borde göra så tillåter jag mig att bara släppa allt och istället umgås med barnen, glo på You-tube och äta glass. Redan i Vasa märkte jag att det är läge att tagga ner. Jag skulle exempelvis snabbt byta om inför kundeventet men hade tydligen packat två olika klackskor. Ojdå. Synd att båda var vänsterfot, annars hade jag kunnat ”rocka skorna”. När vi sedan skulle avsluta den lyckade kvällen med pizza, syrran och jag, så glömde jag väskan efter mig på pizzerian och märkte det först följande morgon då vi skulle åka hem. Dator, arbetshäfte, färgkartor… allt fanns i den väskan. Min puls var sjuhundra där i något skede men väskan återfanns och kommer hem från Vasa med posten. Det löste sig, som alltid.

Min hjärna är det första som signalerar när det blivit lite för mycket, som om synapserna inte riktigt kan koppla ordentligt, och jag tappar ord och korttidsminnet blir förfärligt. Strax efter kommer den fysiska tröttheten. Jag har lärt mig mitt mönster och även skrivit om det tidigare. Vanligtvis oroar det mig inte. Ändå känns det annorlunda nu och jag grubblar faktiskt på något som ni kanske vet mer om, sköldkörteln. Jag misstänker att min är överproduktiv. Viktnedgång, ingen aptit, hjärtklappningar… Detta har pågått i nästan ett år och jag upplever att det blir bara värre. Dela gärna med er om ni har erfarenheter.

Sova. Äta mycket. Umgås med familjen. Och boka tid för blodprov. Där har vi min helg och mitt sätt att tanka ny energi, vilket behövs – även om man som jag älskar sitt jobb.

Inget som inte kan vänta till måndag.

PS. Vår nya stol som jag köpte begagnat till sambon i födelsedagspresent (dylika skatter kan hittas via tori.fi) – bästa stället att hänga med datorn i famnen.

7 reaktioner till “Tröttman och sköldkörteln

  1. Löns att kolla upp om du känner sådana symtom. Jag har underproduktion, har inte märkt särskilt mycket av det förutom tröttheten. Vi har det ärftligt i släkten så därför kom jag mig för att kolla upp det.

    Gilla

    1. Ja vi har också underproduktion i släkten, men själv känner jag att det vore tvärtom för mig. Energisk och lite hyper trots dålig aptit. Sedan svackor av trötthet. Värt att kolla upp så behöver man inte fundera 👍🏻

      Gilla

  2. Jag har underproduktion sedan jag var 13 år och min mamma har överproduktion. Tycker det är bra att du kollar upp det. Man måste gå på blodprov minst en gång om året om alla värden varit bra, man tar blodprov för att se om man behöver mer eller mindre av medicinen. För några år sedan märkte jag att jag började bli ovanligt trött igen, väldigt känslig för stress, nedstämd och jag tappade lite vikt, då var ena värdet för lågt så läkaren höjde på dosen.

    Gilla

    1. Intressant det hur det går i arv! Min mormor har nämligen överproduktion så därför började mina misstankar om fel i sköldkörteln. Blir mer och mer övertygad om att jag ska till botten med detta. Tack!

      Gilla

  3. Lönar sig att kolla järndepåerna också, alltså ferritinet! Även om du har bra hemoglobin kan depåerna vara urusla och orsaka samma symtom du skriver om.

    Gilla

    1. Åhå, vad bra att veta!!! 🙌🏻 Mitt hemoglobin är bra men ska nämna detta till läkaren. Tack!

      Gilla

Lämna en kommentar