Ett slag för jämställdhet!

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare – satt i panelen i ett seminarium arrangerat av Svenska Kvinnoförbundet, med temat jämställdhet. Hur stärker vi kvinnors entreprenörskap? Jag var en av fyra gäster, inbjuden till Hanaholmen för att lyfta fram hur jag som företagare och småbarnsmamma upplever jämställdhet. Vad är problemen och hur kan de lösas?

Själv pratade jag främst om föräldraledigheten och vilka förändringar jag tycker borde göras där, normer i samhället och svårigheten att bryta dessa, samt den kvinnliga egenskapen att eftersträva perfektion som ofta bromsar oss.

Det lyftes fram grymt mycket tankegångar och förslag till förändring, av både övriga paneldeltagare – Ulrika Larpes (styrelsemedlem för Företagarkvinnor), Alexandra Pasternak-Jackson (CEO för Amcham Finland) och Kjell Skoglund (VD för Finsk-svenska Handelskammaren) – samt av åhörare, och seminariet gjorde mig upprymd, glad och hoppfull! Vi vill stärka kvinnors roll som företagare, det går, och vi är på god väg. Men mycket arbete återstår.

Via Kvinnoförbundets instagram hittade jag våra framföranden i korthet, fiffigt utplockat. Jag klistrar även in ett stycke från mitt framförande nedan, visserligen taget ur kontext, men det ger en uppfattning om vad diskussionerna handlade om och vad jag personligen upplever, tycker och tänker kring jämställdhet.

… Jag lever själv med en man, pappan till mina barn, som vill leva jämställt. Som uppmuntrar mitt företagande. Han kan när som helst ta ansvar för våra barn utan några instruktioner från min sida (hushållssysslorna däremot, njaa vi är inte riktigt där än). Ändå är vi konstant tvungna att påminna oss om det här. När tröttheten smyger sig på och autopiloten tar över så faller även vi in i ett traditionellt mönster där jag som kvinns tar ansvar för hushåll och barn – och sköter mitt jobb.

Det här behöv brytas. Normerna. Och oundvikligen faller vi åter igen in på föräldraledigheten.

För att även pappor ska ta sig an barn och hushåll i samma utsträckning som mammor så måste de ägna tid åt just det här – barn och hushåll. Därför står jag bakom förslaget om 6+6+6 modellen där alltså 6 månader låses vid papporna (vilket motsvarar endast 9 veckor idag). Det här skulle inte endast skapa mer jämställdhet i hemmen utan även förändra attityder på arbetsplatser. Män kan också sköta sina barn. Kvinnor kan också bygga företag. Och om föräldraledigheten dessutom skulle bli mer flexibel och tillåta en att jobba en dag eller två i veckan, så har vi i långa loppet en win-win situation för alla.

Barn med mer närvarande pappor

Jämnare fördelning av det obetalda arbetet i hemmet

Bättre normer och attityder på arbetsplatser

Gladare och piggare mammor

Fler företagande kvinnor

Mer jämställdhet

Jag har haft många diskussioner i huvudet kring kvinnor och företagande och de allra flesta av dem slutar just där – i föräldraledigheten. Så jag hoppas vi lyckas få till stånd en förändring så fort som möjligt.

Det finns en annan väsentlig detalj jag upplevt under min tid som kvinnlig företagare. Kanske det är jag som nu har förutfattade meningar men jag upplever att många kvinnor strävar efter perfektion. Men det går inte att driva, än mindre starta, företag om allting ska vara perfekt från början. Det handlar om att våga prova, våga göra fel, väga göra om, våga lyckas och våga skapa sitt eget liv. Själv har jag gjort tusen misstag som företagare, tro mig, och fler lär det bli. Jag tror vi kvinnor oftare borde ställa oss frågan – vad är det värsta som kan hända?

Jag läste ett ordspråk för länge sedan som har blivit lite av ett mantra för mig. Det lyder såhär: Man har inte misslyckats förrän man slutar försöka.

Vem hade anat för tre-fyra år sedan att jag skulle delta i panelen i ett seminarium gällande jämställdhet? Livet. Underbara, oförutsägbara livet. Tack igen Kvinnoförbundet för inbjudan och möjligheten. Jag tror vi är på väg mot ett mer jämställt samhälle.