Att ta sig tid

En av mina vanligaste kommentarer tidigare gällande företagandet var: jag har inte tid. Tid har stundvis virat sig runt mig likt en tvångströja och mycket har jag skyllt på tiden. Om jag bara hade mer tid. Men faktum är att tid är det enda vi har samma mängd av i dygnet, allihopa. Den kan inte spolas tillbaka eller köpas för pengar och är därmed på många sätt det mest värdefulla vi har. Ändå verkar vissa hinna få mer gjort än andra. Såg för länge sedan en film som heter In Time, som handlar om just detta, där tid blir en valuta. Skrämmande tanke. Jag har själv börjat tänka på ett nytt sätt  vad gäller tid vilket gjort underverk för både mitt företagande vardagsliv. Kort och gott – jag tar mig tiden.

Efter mycket tårar och frustration och tycka-synd-om-mig utbrott har jag insett att det ofta lönar sig att ta sig tid till vissa uppgifter för att i ett senare skede gynnas av resultatet. Det kan handla om pyttesmå saker, som att storstäda arbetsbordet så att jobbet löper smidigare, till lite större saker som att olja alla symaskiner eller förnya upplägget i nätbutiken. Dylika grejer planerar jag in i min kalender varje vecka, både små och stora. Planerar man inte in det så blir det inte gjort. Punkt. 

Sedan kan det även handla om mer omfattande projekt, som att åka upp till Vasa för att inspireras och knyta kontakter. Sagt och gjort. Och idag tackar jag mig själv.

Två dagar i Vasa gav mer än jag vågat drömma om. Lyssnade till och träffade en av mina stora förebilder  Alexander Pärleros – ja han var fantastisk – och bekantade mig med nya människor och planerade nya samarbeten. Fick dessutom ro i kroppen av att vara själv, utan barnen. Äta själv. Klä på mig själv. Sitta på tåg själv. Och även möjlighet att helt koppla på arbetshjärnan och tänka tänka tänka vilket bidrog till nya insikter. 

Jag hade inte tid att åka. Jag tog mig tid. Och ikväll ser vi resultat.