Början på slutet

Det här inlägget skulle egentligen – som titeln antyder – bli ett farväl. Ett sista inlägg och en avslutning på mitt bloggande. Jag hade under sommaren bestämt mig att tiden och prioriteten ska läggas annanstans. Men så hände något.

Stressade iväg till jobbet på onsdag kvällen förra veckan, efter att barnen nattats, för att jobba undan lite panik-grejer (sambon såklart hemma med kidsen). Inte ultimata tider men med sambo som jobbar vardagar och dagisinskolning med barnen så tar jag vad jag får. Som så ofta. Jag avskyr att leverera produkter i sista minuten men så blev det även denna vecka. Jag är den först att erkänna – sommaren vad gäller jobb har varit kaos. Men kanske inte på det sättet man skulle tro.

Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att jag skulle må illa för att jag är tvungen att tacka nej till så mycket jobb. Aldrig hade jag trott att för mycket mail, förfrågningar och beställningar kunde vara ett problem. Aldrig hade jag trott att jag måste dra i handbromsen, upprepade gånger, under de första åren som företagare för att undvika väggen. Om jag bara vetat den där dagen i april för två år sedan när jag tryckte på publicera knappen och webshoppen låg live, att mina problem skulle handla om för mycket försäljning. Absurt.

Och där har vi nyckeln till det onda denna sommar – jag har valt att se detta som problem. Som  stressmoment. Som något tungt och negativ, när jag egentligen borde dansa på bordet och skåla i äkta champagne. Fira och njuta. Jag kan leva på min hobby. Inte bara det, jag har under sommaren lyft ut mitt livs största månadslön. Det är stort! Det har funnits glimtar av sådant också, känsla av lycka och framgång, speciellt i samband med kundprovningar. Att se andra uppskatta mitt jobb är obeskrivligt och jag älskar verkligen mitt jobb, men de negativa tankarna har allt för ofta tagit över. Känslan av att aldrig räcka till.

Det var av en slump jag återupptog min tidigare hobby att lyssna på poddar. Vette tusan varför jag slutade egentligen (antaligen stress?) men tidigare nämnda onsdag kväll när jag stängde av nattlarmet (!) på jobbet och klickade igång industrimaskinerna så fick jag för mig att lyssna på podd. Framgångspodden fanns fortfarande kvar bland mina prenumerationer så jag klickade igång avsnittet högst upp, utan att ens kolla vad det handlade om. Det poddavsnittet förändrade allt.

Jag besparar er alla mina aha-upplevelser – de var så många att jag nästan skäms – men rekommenderar er att lyssna på poddavsnittet med mentala rådgivaren Johannes Hansen som gäst (Framgångspodden avsnitt nr. 198). Det här poddavsnittet fick mig att inse hur mycket av min problem som verkligen sitter i huvudet. I mina egna tankebanor. Hur jag själv är min största stressfaktor. Och hur lätt jag faller tillbaka i fel sorts tankemönster. Redan i våras köttade jag in mig på mental träning och kände att jag var på rätt bana men de lärdomarna jag fick då har varit som bortblåsta denna sommar. Puff. Borta. Så går det när man slutar träna. Musklerna – eller i det här fallet de rätta tankebanorna – försvinner sakta men säkert. Kvar sitter jag med ett framgångsrikt företag, stela axlar av stress och en klump i magen. Och inte har jag hunnit gå på gym heller för den delen. Så. Jäkla. Onödigt.

Därför tänker jag nu om. Sopar undan alla negativa tankar, plockar fram mitt häfte där alla gamla mind-maps och målsättningar finns dokumenterade och börjar skissa på en ny sådan. Jag återupptar helt enkelt den mentala träningen igen. Lyssnar på poddar som hanterar mental träning och företagande på dagarna. Läser böcker på kvällarna. Bygger upp stora och små målsättningar och en plan för hur de ska nås. Löser problem istället för att älta dem. Städar i huvudet.

Våren 2016 var målet att sälja totalt 50 klänningar – på hela året. Bara två år senare säljer jag över 50 klänningar i månaden. Att kunna se denna utveckling på papper är GULD och därför sparar och daterar jag alla mina mind-maps.

När jag började skriva detta inlägg skulle det som sagt bli ett farväl. Nu blev det inte så. Medan tankarna fixeras på skärmen i form av ord så inser jag en väldigt viktig sak, nämligen att den enda gången jag verkligen reflekterar över vad jag gör och vad som händer i mitt yrkesliv är när jag skriver. Sätter mig ner i lugn och ro med datorn och bara öser ur mig i form av mer eller mindre begriplig och korrekt svenska. Visst, jag skulle kunna fortsätta göra det som en privat dagbok men med tanke på hur andras skriverier och poddar (Framgångspodden av Alexander Pärleros, Projekt framgång med Malin och Kugge, Sypodden med Linnea och Lizette, Isabella Löwengrips blogg…) har hjälpt mig under åren så är det bara mer än rätt att jag själv delar med mig.

FAN vad bra det känns och samtidigt lite synd att insikten kommer först nu. Ska skåla för framgångarna i äkta champagne idag istället. En helt vanlig tisdag hemma med familjen. Bättre sent än aldrig, visst?

5 reaktioner på ”Början på slutet

  1. Jag har egentligen inte heller ”tid att blogga” och skriva av mig – men jag måste! Annars blir det mos i hjärnan! Jag är glad att du fortsätter skriva, det finns inte så många småföretagare som bloggar och som dessutom skriver öppet om processerna och tankegångarna (som jag kan relatera till).
    Det låter som att du är mitt i den där tuffa brytningspunkten när kreatören/hantverkaren måste välja att steppa upp till arbetsledare (och leda andra att skapa produkten) eller välja att vara exclusiv (vilket innebär att alla inte kan få en klänning gjord av dig). Uppsidan med det sistnämnda – du kan höja priset REJÄLT. Tråksidan – du måste leva med besvikna människor som du inte kan leverera till. Vem vill du sälja åt – alla eller några få? Expandera till alla eller exkludera till några få? Finns inga rätt eller fel. Men när du gjort ett aktivt val är det lättare att förhålla sig till baksidorna med det (och inte få stress av det). LYCKA TILL! // M

    Gilla

    • Ja det är otroligt hur skrivandet rensar i hjärnan. Och du slår huvudet på spiken – det är exakt ett sådant beslut som behöver tas. TACK för peppen!
      /Elin

      Gilla

  2. Så intressant att läsa om dina tankar kring det hela. Tänk vilken enorm resa du gjort! Så fint också med målet med klänningarna, att du nu uppfyller ett års-mål på en månad (!), så häftigt. Jag måste också skriva av mig fastän jag inte riktigt har tid att blogga så mycket som jag vill, för precis som för Malin blir det annars totalmos i min hjärna plus att det för mig bidrar till så mycket glädje. Så bra att du ramlade in på det poddavsnittet, ska själv lyssna på det ikväll när jag sitter i bussen. Lycka till med allt framöver och hoppas champagnen smakar magiskt gott! 🙂

    Gilla

    • Tack för de fina orden. Och du har rätt, det jag hänt så mycket under två år att man inte riktigt ser klart mer. Ska städa i hjärnan lite oftare framöver 😉

      Gilla

  3. Jaaa jag älskar också att läsa dina funderingar! Bloggar precis som Malin och Corinne lite av samma orsaker – för att reda ut vad jag egentligen sysslar med. Och herregud så häftigt att du når årsmålet på en månad nuförtiden?! 😮 HEJJJAAA! Och grattis!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s