Ekologiskt tänkande – att plantera en attityd

Vi har börjar sortera mer här i huset på Ryttaregatan. Äntligen. Jag må vara bussig på det här med klädkonsumtion och ekologiskt tänk på den biten, men sedan har jag brister på andra områden. Kastat alldeles för mycket mat . Och har slarvat med sortering. Men visst tusan går det att bättra sig!

Mitt intresse för detta har ökat i takt med att jag lärt mig mer om vad som egentligen händer med vår planet. Allt avfall. Alla kemikalier. Det går lixom inte att blunda och gå vidare med livet utan att göra något när man vet. Som med mycket annat än kunskap nyckel här. Och jovisst, stora oljefartyg må skölja sina oljetankar i havet och då är vår lilla sopsortering en droppe i havet, men det handlar inte endast om de där mjölktölkarna som sköjs ur och packas och tidningarna som kastas i pappersinsamlingen. Det handlar om en attityd.

Att ändra attityder är inte lätt. Det tar tid, men det går. Vi tar min sambo som exempel (tar mig friheten att hänga ut dig här hej hej Johan). För sex-sju år sedan när han bodde själv i sin radhuslägenhet sorterade han inget annat än tomflaskor. Noll. Och jag var inte mycket bättre själv i min lilla studiebostad i Åbo kan jag säga. Idag är det naturligt för Johan att kasta batterierna i burken, skölja av plastförpackningarna och lägga på tork. Bränna pappret i spisen och lägga glasburkarna i nedersta lådan. Det är invant beteende som jag kanske lite (mycket) pushat fram, men det funkar. Han upplever det inte längre som ansträngande, vågar jag påstå. I framtiden kanske han till och med gör det inte bara för min skull utan inser det större syftet. Ett beteende som övergår till attityd.

Det är det här jag vill plantera på mina barn. Gratis. Tänk om vi lyckas plantera en attityd på följande generation, att sortering och ekologiskt tänkande är lika naturligt som att spola när man bajsat (ibland låter vi bli när vi bara kissat haha). Då är det väldigt osannolikt att de där oljefartygen kan fortsätta skitna ner. Det godtas helt enkelt inte. Den allmänna attityden och stora massan sätter stop. Min barn hoppeligen en del av denna massa.

Så om du inte redan har börjat sorterat men känner minsta lilla iver – börja idag. Börja lite. Involvera sambon. Barnen. Lär dem. Förklara varför. Plötsligt är det vardag.

På en vecka samlade vi ihop en hel bunk med plast, vilket vi tidigare inte sorterat. EN HEL. Jag är lite chockad. Och glad att vi äntligen kommit igång med vettigare sortering. Vi gör det inte perfekt. Men vi försöker. Ju mer vi lär oss desto intressantare och roligare blir det och jag kommer på mig själv med att plocka saker ur roskisen som barnen eller sambon glömt att sortera.

Nyckeln till lyckad sortering är att göra det smidigt och lätt. Vi böt ut otympliga hörnhyllan mot sorteringskärl från Ikea i ett av våra hörnskåp i köket. En handrörelse, en handlängd ifrån. Av säkerhetsskäl (barnen) förvarar vi glas och batterier i andra lådor och tomflaskorna har egen plats på utsidan av huset. Pappersinsamlingen är vid en korg innanför dörren så att reklamen genast kan kastas dit.

Och så fick jag en kompost i 30-årsgåva, som jag velat ha så länge (tantvarning här javisst). Diverse matrester och papperspåsar kommer hädanefter att kastas dit. TACK släkten.