Farsdag idag. Pappan i det här huset är ändå inte hemma. Han är i Riihimäki och jobbar som handbollsdomare. Igår till Sjundeå. På tisdagen någon annanstans, minns inte ens vart. Hela förra helgen borta. Som så många andra kvällar är jag därför själv med barnen. På förmiddagen hade jag en kundprovning i studion så det var klockan tio i morse som vi hann baka pepparkakor tillsammans och fira pappa.
Det är nämligen inte bara jag som har drömmar och målsättningar i det här huset vilket är suveränt. Jag tror mål är hälsosamma så länge de är realtistiska. Men det kräver även sina uppoffringar. I vårt fall är det den gemensamma tiden som blir knapp. Under hela hösten tror jag vi har haft två hela dagar lediga tillsammans, hela familjen. Två.
Det här är ingen nyhet. Inget unikt. Alla ni som jobbar mot ett mål vet detta och många har säkert ett trassligare vardagspussel än vad vi har. Men det kan behövas en påminnelse ibland när man ännu en kväll är själv med barnen. Eller jobbar sent in på natten. Eller möter varandra i dörren.
Hur mycket är du villig att offra?
kladerochkvalitet.com 