Personlig konst

Röjde upp i vårt förråd förra helgen och stötte då på denna tavla. Den väckte något i mig och bestämde att denna stackare inte ska bo i förrådet mer. Den förtjänar en finare plats inne i huset. 

Hård. Rå. Kanske lite opassande i ett småbarnshem. Sigge blev skiträdd när han såg den första gången haha. Men jag tycker ändå om den. Den har attityd. Styrka. Jävlar anamma. Den tar plats och tar definitivt ingen skit. Har inte ens veknat efter flera år bortglömd i ett förråd. Allt sådant jag själv skulle behöva lite mer av just nu. Det känns stundvis som om jag själv bott i förrådet i några år. Småbarnslivet. Företagarlivet.

Tavlan har jag målat själv under mina formgivningsstudier. Min första och enda tavla. Och där står den nu, på paradplats på skåpet.