Jag har så många utkast här på bloggen att materialet skulle räcka ett år framåt. Nästan.
Jag har kommit av mig vad gäller skrivandet och har tappat förmågan att slentrianmässigt kasta ur mig ett inlägg, vilket bloggen handlar om för mig. Det känns som om jag pantar på för stora saker så allt annat blir en lite fis i jämförelse, en täckmantel för sanningen, även om jag inte har någon skyldighet att dela med mig. Så nu öppnar jag kranen som Linn brukar säga och öser ur mig det där som gnaver. Med största sannolikhet kommer jag att ångra mig i morgon, men nu kör vi.
1. Jag blev högst antagligen anmäld till FPA om att jag jobbar i samband med föräldraledighet. Detta gör mig grymt besviken. Mest besviken på mig själv att jag ens tar åt mig eftersom jag inte gjort något fel. Jag anmäler mina arbetsdagar även om datumen inte är 100% rätt alla gånger. Jag sköter detta och tar inte mer än vad jag har rätt till. Ändå svider det i hjärtat att någon tycker annat och det har därför stundvis kännt fel att vara på jobbet. Ingen ska ta ifrån mig min arbetsglädje. Det är mitt ansvar att se till.
2. Sex månader med hackig sömn gick galant men på den sjunde månaden stupade hon. Tröttheten har kommit ikap mig. Man livnär sig inte på envishet hur länge som helst och Charlie har bokstavligen ätit upp mina reserver. Jag väger 5 kilo för lite och har inte energi att träna. Tänker inte gå in på hur ont jag har dessutom… Därför kommer jag att sluta amma. Efter att ha helammat i sex månader är det absurt att jag går omkring med dåligt samvete över detta. Skärp dig, kvinna!
3. Att bli en offentlig person skrämmer mig. Nu försöker jag inte smickra mig själv – jag är på inga sätt och vis en kändis – men hela grejen att obekanta människor känner igen mig och vet vad jag sysslar med skrämmer mig när det egentligen borde vara en bra sak och något att eftersträva. Jag trivs som anonym men vill ändå bygga ett mini-imperium. Hur tacklar man detta?
4. Jag saknar jobbet något fruktansvärt. Skämtsamt brukar jag kalla jobbet för mitt tredje barn men det är dödligt allvar. Jobbet är min hobby, min psykolog och att då inte ha tiden att ägna sig åt det så mycket som jag önskar – det äter upp mig inifrån och påverkar mig psykiskt. Mer är det borde. Vi överväger därför att sambon nappar några månader föräldraledighet av mig. Det är ekonomin som blir lidande men vad är pengar värt om man mår dåligt?
Sådär. Nu var det överstökat. Så kan vi återgå till slentrianmässigt bloggande om ditt och datt igen. Trevlig torsdag.
kladerochkvalitet.com 
Men varför anmäler folk nån för sånt? Kab
GillaGilla
Ups tryckte skicka re n.. Kan man int sköta sitt eget o räkna med att andra sköter sitt?
GillaGilla
Ja man skulle tycka det. sedan tror jag att många inte inser hur hårt jag jobbar för att få allt att gå ihop med två barn och företag och anställd och hela köret. Det är ingen dans på rosor precis utan väldigt slitsamt. Meeen sådant är det 😅
GillaGilla
Avundsjuka antagligen. Synd att folk är missunsamma. Det skulle vara trevligare att göra något gott för en själv istället för att gnälla på andra. Sätt energin på något positivt😊 och alla, inklusive den avundsjuka mår så mycket bättre.
GillaGilla
Du har så rätt! Sedan blir jag irriterad på mig själv att detta kan påverka mig så, med tanke på att det högst antagligen är EN person som gjort detta. Bättre att fokusera på alla positiva kommentarer istället 👍🏻😊 tack!
GillaGilla
Usch då, synd att folk ska vara så avundsjuka. Skulle man inte kunna försöka glädjas lite med andra som försöker uppnå sina drömmar istället. Kämpa på!
GillaGilla
Ja man tycker det. Men alla tänker tydligen inte lika tyvärr. Tack för peppandet!
GillaGilla
Men usch för avundsjuka. Det är ju inte precis lätt att driva företag i dethär landet annars heller med alla regler och begränsningar. Att folk sen är avundsjuka och tror att livet som egenföretagare är en dans på rosor gör att man bara vill skrika lite. Kämpa på! Du gör ett jättebra jobb och väldigt fina kläder.
GillaGilla
Tack Madeleine! Som du säger – det är inte så lätt att driva eget. Att sedan kombinera det med två småbarn gör inte det hela enklare 😅 Många uppoffringar. Vi kämpar på!
GillaGilla
Usch så tråkigt med avundsjuka människor. Men fint att ni bestämt att din man blir hemma så slipper du tänka på när det är ”tillåtet” att jobba, när inte. När mina barn var små tog min man de sista tre månaderna av föräldraledigheterna. Jag hade på den tiden inget företag men jobbade som frilans, främst hemma. Det var en jättebra lösning, jag fick jobba och min man och pojkarna fick tidigt en fin egen relation. För småbarnstiden får pappor inte igen, ifall de jobbar mycket. Och även om din man tjänar mera just nu så vet man aldrig hur mycket företaget vinner på att du börjar jobba heltid inom det! Rent ekonomiskt kanske ni vinner på det här i längden. För din företagsidé är bra! Lycka till från en annan tvåpojksmamma, modell 1959.
GillaGilla
JA du har så rätt. Svårt när arbetstid inte alltid kan direkt mätas i pengar då man som företagare inte har någon timlön precis. Men tror också det kunde löna sig i längden, samtidigt som sambon gärna skulle vara hemma med båda pojkarna. Synd att vi inte har kommit längre vad gäller föräldraledigheter i det här landet. Vore fint att dela jämnare – alltid.
/Elin
GillaGilla
Var stolt och sträck på dig! Du vet att det du gör är både bra och rätt.
Det harmas bara att din studio är så långt borta, och är för feg för att beställa utan att ”titta med fingrarna” först 🙂
Heja dej!
GillaGilla
Tack ska du ha. Ska försöka sträcka på mig och inte tänka negativt 👍🏻
GillaGilla