Kan inte påstå att det känns sprudlande när jag ska lämna familjen hemma och åka till jobbet. Varje. Söndag.
Sådant är livet som föräldraledig. Jag offrar söndagen nu så att jag i långa loppet ska kunna vara hemma mer. Och när jag väl pussat barnen och sambon hejdå och kommer till jobbet känns det fenomenalt. Älskar sist och slutligen att vara där. Och förbanna vad effektiv man är utan kids som pockar på ens uppmärksamhet! Fyra kundprovningar och en stor leverans brudtärneklänningar nästan färdigt. Samt några jumpsuits.
Äta banan ensam i soffan = vardagslyx.
Kvällen avslutades dessutom på bästa sätt, med mega-pizzakalas hemma hos mina föräldrar. Hela kärnafamiljen på tretton pers samlade, snart fjorton när min syster kläcker sin tredje. Tänk att jag får leva såhär.