Efter flera veckors limbo-liv är jag tillbaka på banan igen. Med råge, eftersom jag köpt ny kalender! Nästan som att köpa sig ett nytt liv. Skämtar inte.
Mitt liv utan kalender vore lika strukturerat som sambons skattepapper. Det vill säga inte alls. Jag är sämst i världen på att hålla saker i huvudet. Funkar inte. Skyller på graviditet och amningshjärna och gudvetvad men sanningen är nog den att jag stundvis är väldigt tankspridd. Och man ska aldrig säga aldrig men jag kommer ALDRIG att vänja mig vid en digital kalender (som typ telefon). Hatar. Måste få klotta i kanterna och ringa in ned olika färger och stryka över för att min hjärna ska hänga med. Är väldigt gammalmodig på det viset. Tycker till och med att det stundvis är jobbigt att byta kalender eller telefon eller dator eller vad det sen kan vara. Gammalt är gött men ibland måste det ändå förnyas.
Om jag med andra ord varit sekaisin i huvudet de senaste veckorna så vet ni varför – kalendern hade gått ut.
Hade tänkt införskaffa en kalender från Personlig Almanacka eftersom den blev så tjusig sist men orkade inte. Köpte istället en simpel en från lokala bokhandeln och återanvände det tjusiga Instagram kollaget från år 2015.
Nu återstår bara ett nytt arbetshäfte. Här finns varendaste en beställning nerskriven, alla färgkoder till tyger, kunduppgifter, provningar och deadlines. Allt. Häftet är min livlina, min högra hand, min bäst kollega, och jag har svårt att släppa taget.
kladerochkvalitet.com 