Projekt Halvera garderoben

Nu ska det rensas! Jag har sedan några år tillbaka blivit mer medveten om min klädkonsumtion. Från att ha varit en hysterisk shoppare (ja jag skulle kalla mig själv nykter shopaholic) har jag nu gått åt helt andra hållet, vilket mestadels handlar om att jag lärt mig vad klädbranschen innebär och medför, både den fina sidan men även den fula. 

Seda är det också lätt att minska på sin konsumtion då det råder brist på tid och pengar. En av många ”fördelarna” med att skaffa barn och samtidigt starta eget företag haha. 

Till en början kändes det jobbigt att inte kunna/villa köpa kläder. Jag stod emot frestelsen med milt våld. Vette tusan om man ska kalla det abstinensbesvär eller bara gammal ovana att handla kläder men det ryckte ofta i köp-nerven och jag handlade därför ofta och mycket på loppis, som avvänjning. Nu, efter flera år, kan jag konstatera att jag tappat suget, äntligen, och kan lätt gå i butiker utan att känna någon form av köp-iver. Det harmar inte längre att låta bli.  Handlar även sällan på impuls utan köper det jag har på min mentala shoppinglista. Kanske det hjälper att jag själv tillverkar kläder och kan plocka åt mig det jag vill ha. Fin arbetsförmån.  

Ändå har jag fortfarande olidligt mycket kläder kvar i garderoben  och nu vill jag bli av med dem. Jag behöver dem inte. Och det lustiga är att ju mer kläder jag har desto mindre använder jag av dem. Det slutar med att jag går med samma paltor varje dag eftersom jag inte orkar dyka in i klädberget. Orkar inte prova outfits. Orkar inte kombinera fiffigt. Är inte tillräckligt intresserad. Ändå tycker jag om att se anständig ut, så det går lixom ihop. Många av favoritplaggen blir oanvända vilket är synd. Ska bli bättre på att gå med favorit jumpsuiten en onsdag om jag så känner för det och inte spara på kläderna. 

Därför ska minst hälften ut! På en timma rensade jag ut över 60(!)plagg att sälja billigt på loppis. Bara det säger ju en del. Ytterligare 30 plagg ska bort. Hej då Filippa K klänning. Hejdå lädersandaler som blivit för små. Hejdå jeans jag aldrig använder.  

Nu menar jag ändå inte att vi ska sluta konsumera. Det här landet mår inte bra av att vi pantar med pengarna på kontot. Har du pengar – använd dem på det du gillar.  Vad jag menar är att vi ska konsumera vettigt. Kräva vettigt. Inte fokusera på kvantitet. Acceptera att den där ena klänningen kanske kostar lite mer men är tillverkad på ett sätt som vi kan leva med. Som är hållbart. Mänskligt. För ja, du har råd att köpa den dyrare klänningen i vettig kvalitet om du skippar de där tre andra från budgetkedjan, massproducerade i Bangladesh. Ju mer vettigt vi konsumerar, detsto mer kommer marknaden att anpassa sig efter våra önskemål och behov. 

Det här gäller såklart inte endast klädbranschen utan alla andra områden också. Mitt intresse råkar ligga inom kläder men jag är själv väldigt dålig på att handla exempelvis vettig mat, vilket beror på bristande kunskap. Min syster kan istället mycket sådant och jag försöker snappa upp det hon kan och vet. Typ inte köp ägg med stämpel som börjar på siffran 3 (burhöns). Eller att matgrädde är full med tillsatsämnen. Eller att ekologiska bananer inte kostar mer än vanliga. Sånt. Små saker, men det kräver att man vet om dem. 

De pengarna jag tjänar på loppiset ska jag använda till att köpa ny bikini och beige lädersandaler/tofflor. Ut med 90 plagg. In med två vettiga. Renare garderob och sinne som bonus.

Jag tror sist och slutligen att det är med de små valen i vardagen som vi kan rädda denna planet. Så varför inte börja med kläder och bananer.