”Mamma är sidu inte tillräckligt vacker och måste därför smeta kemikalier i ansiktet. Men du är fin som du är Sigge.”
Nä. Så sa jag nog inte i morse. Men vad ska jag säga till en 2-åring som ”också vill måla” då jag sminkar mig? Plötsligt blev hela utseende grejen så invecklad och jag började fundera var gränsen egentligen går. I vilken mån är det okay att justera sitt eget utseende? Vad hör till vett och etikett och när blir det osunt att värna om sitt utseende? Är det ytligt att jag jobbar med kläder?!
Jag har inte tänkt så mycket på det här tidigare – bara själv kunnat konstatera att mitt utseende inte längre påverkar mig så mycket som det gjorde för 4-5 år sedan (kan flika in att min sminkrutin idag tar ganska exakt 43 sekunder). Jag antar att man till viss del växer ur sina noijor. Men jag har inte heller behövt förklara mig för någon. Ingen har tidigare funderat över vad jag kletar i fejset eller hur länge jag överväger mitt klädval om morgnarna. Nu plötsligt har vi en 2-åring som ifrågasätter och kommenterar allt. Smälter lite när han tittar på mig och säger ”fin klänning mamma”. Samtidigt är det ju en fras han hört via någon annan. Jag är mån om att ge komplimanger åt honom också ibland. Pojkar ska också få höra att de är fina. Men pojkar ska ändå inte sminka sig enligt ”idealsamhället”. Däremot hör det nästa till att kvinnor ska göra det.
Att värna om sitt utseende är till viss del en skyldighet tycker jag, på samma sätt som man värnar om sitt beteende bland folk. Så har jag blivit lärd hemifrån. Då menar jag inte att man ska se ut på ett visst sätt utan mer att man har fräscha kläder som lämpar sig för tillfället och borstade tänder, typ. Men i vilket skede utseendet blir något som tar för mycket plats har jag inte koll på. Svårt att hitta en gräns. Vet bara att det för mig känns lite ”fel” att sminka mig då Sigge tittar på. Att locka håret har jag däremot inga problem med. Knasigt.
Sedan är det både intressant och småäckligt att mitt val av yrke är en av de ytligaste och smutsigaste branscherna i världen. Kläder. Å andra sidan kan jag argumentera för mitt eget koncept då det går ut på att konsumera mindre, producera etiskt, älska och njuta av kroppen istället går att forma den till något ideal och inte minst att följa sina drömmar.
Så ja, jag känner att mitt val av yrke är något jag kommer att kunna förklara för Sigge även om det är en synnerligen ytlig bransch jag jobbar inom. Men det här med smink? Jag vet inte. Just nu låter jag honom låna en pensel och transparent puder och så får han kleta på bäst han vill. Är det okay? Kan man göra så?
Tack fan är det snart sommar, ansiktet får lite färg och jag känner mig bekväm att skippa sminket helt och hållet.
Men visst är det att skjuta på problemet…
Sommar och sminkfri.
kladerochkvalitet.com 
Jag har slutat använda smink. Precis som du talar om handlar det till en del om ytligheten med det hela och att vi tydligen inte kan känna oss vackra eller tillräckliga utan smink (men däremot kan tydligen alltid män göra det), men sedan handlar det också om att jag är miljövänlig och i så fall skulle vilja köpa ekologisk smink, men det är så dyrt som studerande, så billigare att vara utan helt enkelt. Tidigare sminkade jag ändå kring 5 ggr per år, men nu har jag skippat det helt. Har absolut inte ångrat mig 🙂
GillaGilla
Jag håller med! Min syster sminkar sig inte å ingen reagerar på det. Me om jag själv lämnar bort sminket får jag höra att jag ser trött ut. Det hela är ju en vanesak. Hur folk är vana att se mig. Inte vad som är ”rätt” eller snyggt.. jag sminkar mig själv väldigt lite och kan galant gå till butiken och diverse ärenden helt utan smink utan att känns mig konstig. Det gjorde jag nog inte för några år sedan. Så lite framsteg i alls fall.. men så är det nog mycket lättare på sommaren då man får lite färg på kinderna.
GillaGilla
Jag har funderat mycket på det där, Saga vill alltid putsa ansiktet med en bomullslapp då jag tar smink bort o väntar bara på dagen då hon vill sminka också. Tänker nog försöka med ”Bara vuxna får göra det/Mamma tycker det är roligt” Hon får ibland också borsta sitt ansikte med en ren borste eller så får hon typ Aqualan att smeta med. Tycker du bra kan låta Sigge leka med pudret. Vem vet hur världen och sminket ser ut om femton år?
GillaGilla
Sant där. Han vet ju inte varför han pusraf sig utan tycker bara det är roligt att göra som mamma haha. Håghå inte är det lätt …
GillaGilla
Måste erkänna att jag inte har tänkt så mycket över det där, har ett jobb där jag förväntas se representabel ut och sminkar mig varje dag. Men gillar det också. Kan absolut gå osminkad till butiken osv men tycker definitivt jag ser bättre ut när jag fixat mig och det gör att jag blir självsäkrare och gladare. Har gått igenom en svår sjukdom och då orkade jag verkligen inte fixa mig och jag mådde nog bara sämre av att se min hålögda nuna i spegeln. Genast jag bara orkade började jag sminka mig igen, ytligt kanske nån tycker men det gjorde verkligen under för mitt mående! Min treåring har frågat ibland vad jag gör på vessan på morgonen, varför jag målar och jag svarar ärligt och att jag fixar mig och gör mig fin för jobbet, för det är ju det jag gör! Försöker att svara så enkelt och ärligt på lillens frågor, har märkt att det de svaren duger bäst. Berättade också genast om mensen när han frågade varför mammas har blöja och det var inget problem hoppas att han på det viset lär sig att det är något naturligt.
GillaGilla
Känner igen mig där, för jag mår också själv bättre om jag orkar sminka mig lite om dagarna å värna lite om hur jag ser ut! Händer lite för sällan just nu. Så länge det inte blir ett ”måste” så är det upp till var och en. Men jag kan känna att det blir svårt att övertyga ett barn (speciellt unga flickor, vilket jag själv inte har) att de är vackra som de är om man som mamma sminkar sig. Ja antar att man får acceptera att barnen kanske även börjar sminka sig ganska tidigt.
GillaGilla
Men du ska inte behöva tycka är att din bransch är ytligaste i världen (visserligen smutsig, men vilken bransch har inte sina negativa sidor). Det som många missar är att mode och kläder faktist är en konstform. Det är inget småäckligt med att hålla på med en kreativ bransch där du får uttrycka din personlighet i form av val av färg, drapering, skärningar osv. Jag tycker att du kan vara stolt över att du förespråkar både som du själv skriver en hållbar utveckling och användning av kläder, samtidigt som du jobbar med en kreativ och skapande konst.
Samma säger jag gällande smink, det kan också vara ett sätt att uttrycka sin personlighet och uppmärksamma de drag man är extra stolt över. Det ska inte vara fult att syssla med smink eller kläder, jag längtar till den dagen som båda branscherna blir erkända kulturbranscher 🙂
GillaGilla
Du har så rätt och jag hållarens dig. Annars skulle ja inte syssla med kläder. Menar främst att det finns väldigt mycket fult, smutsigt och ytligt i branscher som berör utseende om man jämför med många andra branscher, som exempelvis bibliotekarie eller lastbilsförare. Långt ifrån allt dock! Kläd- och sminkbranschen för mycket gott med sig också men det finns en gräns när det blir för mycket av det goda tycker jag och människor börjar värdera sig själv på basen av hur de ser ut. Det är just detta som modebranschen vill uppnå med Fast Fashion och vissa gånger tycker jag modebranschen lurar konsumenten. Men det är en krånglig soppa, en som jag ändå väljer att delta i 😊
GillaGilla
Jag har bestämt mig för att svara ”för att jag vill” eller ”för att det är roligt” när mina barn börjar fråga. Både åt pojken och flickan kan jag låtsas dutta på lite någonting med en kittlig sminkborste om dom ”också vill” och det är ju bara roligt. Tänker inte göra det till något problem eftersom barn inte gör det av sig själva 🙂
GillaGilla
Ja det låter vettigt! 👍🏻
GillaGilla
Tycker också det här är supersvårt! Så länge jag har acne är jag tacksam för smink för det lättar på ångesten som uppstår över att se dem i sitt face varje dag. Jag tycker att ett steg på vägen är att problematisera sminkanvändning och ifrågasätta varför man egentligen använder smink, men sen måste man vara snäll mot sig själv och få tänka att det inte är lätt att ensam avvika från samhällsnormer, alltså att sluta använda det huxflux. Såna här diskussioner är jättebra! Håller med Julia ovanför. Mode och smink kan verkligen vara uttryck för ens personlighet och vara konst. Men när det kommer till smink måste jag själv erkänna att jag använder det för att känna mig bekvämare med mig själv
GillaGilla
Använde rejält med smink för några år sen. Att vara utan var inte ett alternativ. Mest för att jag är så blek, så handlade kanske mera om att jag ville se brun ut. För något år sedan slutade jag med allt smink förutom kajalpenna och mascara 😊 Ovant i början, javisst, men nu känns det så naturligt och bra. Inte ens på fest eller bröllop använder jag nåt mera. Satsar mera på hår och kläder då. Alla ska göra som det känns bäst. Brukar lacka naglarna ibland, då kan flickan på 3 år undra och också få lite på sina naglar, tycker inte det är hela världen. Hittills har hon inte frågat så mycket men det kommer säkert ju äldre hon blir 😊 Grymt snygga klänningar du tillverkar också, jag ska minsann köpa en nån dag!
GillaGilla
Exakt! Mycket smink blir ofta en vana, som man kan vänja sig av med. Och jag är exakt som du – kajalpenna till ögonbryn och lite solpuder när jag är som blekast. Det räcker. Kletar jag på mer känns det nästan konstigt.
GillaGilla
Och mest skönt tycker jag det är när det inte fastnar brunkräm eller liknande på halsdukar och rockar mera 😄
GillaGilla
SÅ sant haha! Eller på dynor i vardagsrummet eller pojkvännens t-skjorta 😁
GillaGilla