Vad är sexigt – egentligen?

En nya maxiversion av Isolde Dress på gång. Ovan första prototypen.

Trots min icke så charmiga uppenbarelse (trassligt hår, trötta ögon, svullen kropp, taskiga naglar…)  så kan jag erkänna att jag känner mig grrrrrymt het i denna klänning! Är det tillåtet att säga så om sig själv? Det måste vara något med hellång ärm, halvtransparenta bystparti, böljande kjoldel och öppen rygg… Att bjuda på en smula men hålla resten för sig själv. Eller?

Jag frågade sambon huruvida det transparenta partiet är för brett (läs: jag visar för mycket bröst) men han tyckte snarare tvärtom. Det får mig att tänka på alla de gånger jag bett honom om råd att välja mellan outfit A och outfit B. Ofta motiverar han då svaret med att ”du ska visa upp kroppen lite, du e ju int ens 30!”. Det låter tokigt, men han menar det på ett kärleksfullt sätt. Det ska föreställa en komplimang. Inte att man är förlorad efter trettio haha!  Inte heller att jag ska klä mig i pyttesmå kläder. Men jag inser ändå hur olika syn sambon och jag har på vad som egentligen är snyggt och sexigt. Och hör dessa två adjektiv överhuvudtaget ihop? När klär man sig sexigt? Gör man det medvetet? Vill man ens vara sexig? Jag är nyfiken på vad ni tycker.

Sexighet för mig handlar inte om att visa hud. Det handlar inte om bröst (mina är till låns under graviditeten) och inte heller om åtsittande plagg. Jag har aldrig känt mig bekväm i kortkort och supertight. Inte heller push-up bh eller glänsande plutläppar. Ändå har jag – tro mig – varit i en sådan period där jag klätt mig just så, eftersom det är vad sexigt och snyggt stereotypisk innebar just då. Jag klädde mig sexigt (i den mån jag kunde) men kände mig aldrig det, vilket var problemet. Låt mig poängtera att det absolut inte är något fel med att klä sig just så, om man känner sig bekväm i det. Det gjorde inte jag. Jag hade ingen aning om vad jag själv tyckte om. Dessutom klädde jag mig för att imponera på någon annan. Det blir sällan bra. Idag är det annat. Fan vad skönt att bli äldre och lära känna sig själv bättre.

Sexigt för mig i dagens läge innebär istället självrespekt. Självförtroende. Att vara bekväm i sitt eget skinn och acceptera sina styrkor och brister – för att spruta ut klyschor – både vad gäller personlighet och utseende. Att uppskatta. Att kunna stå på sig utan att köra över. Att vara snäll mot sig själv, med eller utan kläder. Med eller utan partner. Snygg och sexig hänger sällan ihop enligt mig. Sexighet är något annat. En sort aura omkring en människa. En känsla man har om sig själv som sedan kan synas utanpå.

Om jag vill se sexig ut? Nja, inte direkt. Däremot vill jag gärna känna mig sexig ibland. Igen, det har inte så hemskt mycket med utseende att göra enligt mig. Då jag själv skapar kläder vill jag inte förmedla ett sexigt utseende men däremot en sexig känsla. Jag vill att man ska känna sig så jäkla FANTASTISK i kläderna. Att de lyfter självförtroendet dit det förtjänar. Att man går med ryggen rak och hakan högt. Det, gott folk, är sexigt enligt mig.

Och det är kanske därför jag känner mig så het i Isolde Maxi klänningen ovan, trots att den traditionellt inte skulle beskrivas som sexig. För att den känns som jag. För att den är galet bekväm. För att den tar plats utan att vara oförskämd. För att min sex-månaders babykula och lika många extra kilon ryms i den. För att den är gjord med kärlek och representerar ett yrke jag älskar. Ibland behövs inte mer än så för att jag ska känna mig sexig.

Vad är sexigt enligt dig?