Tankar kring bulan

 elinsss.com 172eVar nyss ut och gå i mörkret. Musik i öronen och bara allmänt bra fiilis. När jag gick där med min reflexväst – önskar ej att dö i trafiken – så kunde jag bara konstater att jag nu, idag, mår så jäkla bra! Tänka sig. Inget illamående. Ings smärtor. Ingen trötthet. Bara bra fiilis. Kan inte FATTA att det gick om tillslut. Det där förbannade illamåendet, med en liten svacka i samband med flunsan men ändå. Så visst är det då en bra dag att filosofera lite kring den här graviditeten.

Nämnde redan för länge sedan att hela konceptet gravid inte hör hit. Jag förstår så väl andra som vill dela med sig, fota, beskriva, fundera över symptom, shoppa vagnar och jämföra bröstpumpar…  Men jag är nog inte en av dem. Jag kanske helt enkelt saknar den genen? Nu ska vi inte tro att jag tar det hela med en klackspark och inte bryr mig bara för det. Så inte sant. Det faktum att det kan växa en person inne i min kropp känns lixom befängt, som ett underverk, även om varendaste en person på planeten är skapad just på det viset. Därför vill jag inte utesluta denna händelse helt och hållet. Men jag tycker det här med graviditet och barn kan slå över en smula ibland. Har för många gånger hört och läst om mammor som tappat sig själva, sin personlighet, sina drömmar och mål i samband med barn. Som ”offrar sina liv” och använder barn som ursäkt till att helt lägga ner resten. Jag vill inte bli en av dem. Och jag är övertygad om att man inte måste välja antingen eller. Att få barn har varit en stor dröm för mig, en milstolpe i livet för att låta  sådär hurttig  som jag kanske borde, men mina andra drömmar slutar ändå inte existera. Mina vänner går inte upp i rök. Min familj förtjänar samma tid och kärlek som innan. Jag är medveten om att ett barn kräver engagemang och kompromisser och blöjor och allt det där, men samtidigt tar ett barn inte över allt det andra jag kan och vill göra. Eller? Är jag naiv?

Så tills vidare har vi tagit det piano vad gäller graviditet. Köpt en begagnad vagn av småkusinen och hans fru. Emmaljunga – torde väl vara vettig har jag hört? Handlat kläder från loppis och fixat mamma-ledigheten från jobbet. That´s it. Livet går på som vanligt. Magen växer och jag känner tydligt hur han rör sig. Det lugnar mig. Förra gången var hela magen så spänd att jag aldrig riktigt kände något. I början gick vi på tätare ultraljud men som läget är nu är detta en ”normal graviditet”.  Inga konstigheter. Och som sagt, illamåendet har gått om. Jag mår gött OCH DET ÄR SÅ GALET SKÖNT! Men jag kommer ändå aldrig att lita på någon läkare mer än vad jag litar på mig själv och min kropp. Någonsin.

Och när jag entur är inne på kroppen som kan jag konstater att den ändrar fort nu. Jag går ändå mestadels med mina vanliga kläder, det vill säga lösa tunikor och blusar, så många på jobbet vet inte ens om att jag är gravid trots min mega-profil. Och till det där med att hud och hår har mer lyster under graviditeten säger jag bara HAHHAHA. Har sett ut som en soltorkad tomat de senaste månaderna. Idag var första dagen som hyn såg fräsch ut, läpparna inte var sönderspruckna och jag eventuellt skymtar piiiiiiikilite glans i håret igen. Men yess, min kamera fotar fortfarande oskarpt vilket förklarar de smetiga bilderna. Så kanske även det vänder mot det bättre, även om det inte spelar någon roll. Soltorkad tomat-looken klarar jag bra i några månader till.

Så nä. Jag knarkar inte gravidbloggar (med undantag för vänner och bekanta såklart). Har inte heller fördjupat mig i förlossningshistorier eller jagat upp mig over prylar som skall skaffas. Detta inlägg förgyllde däremot min dag höhhö. Vi hinner. Det ordnar sig. Men visst, jag kan inte förneka att våra tidigare erfarenheter kanske påverka lite grann och gör oss aningen passivare och mer avvaktande jämfört med andra som väntar barn. Kanske jag blir totalt galen då lillkillen väl är här, ruinerar oss på Polarn & Pyret och skaffar fem bröstpumpar  och allt det där. Vem vet. Vi litar på att allt ska gå bra. Men vi ropar lixom inte morjens innan vi är över bäcken.

 

Det blev en liten roman det här. Men så får det bli. En roman nu och då, och däremellan … annat.

H: mumin.

elinsss.com 172b

V. 25

15 reaktioner på ”Tankar kring bulan

  1. Det där att man är lite mer avvaktande när man har dåliga erfarenheter bakom sig är ju ganska logiskt. Känner så igen det. Skönt att du sluppit illamående i alla fall, det om något är tungt att dras med. Och som tur är så behöver ju inte bebisen så mycket mer än lite kläder och en massa kärlek. En vagn och en säng kommer man långt med.

    Gilla

  2. Håller så med dig Elin. Visst är det super roligt och en ära att få vara mamma, men njuter nog såntcket av egen malin tid också. Jag tycker ni låger bra förberedda intill vidare, int behöv man nästan någonting och presenterna kommer nog trilla in 😊 Du har fin mage!

    Gilla

  3. Går nog fint för er. Vill ni för övrigt ha vår BabyBjörn-bärsele? Adrian har älskat den men nu är han för stor så den kan lika gärna gå till ett nytt hem. Har även bärsjal som ni får om ni vill. Lärde mig aldrig knyta och hade inte nerver att få det att funka i panikskriken men om ni vill testa så kan ni ta den.
    Och jo, man är nog samma person trots att man får barn, lite mera nervförstörd bara:) Hoppas bara att ni får en som kan sova ordentligt för om man vill göra nåt annat i livet under mammaledigheten så funkar det liksom inte om man inte får sova på nätterna. H: Förstörd, eight months and counting.

    Gilla

    • Nervstörd kommer jag garanterat att bli. Men det har jag å andra sidan haft en tendens att vara ibland innan också 😀 Vi lånar jättegärna er bärsele! Syrran har en som vi skulle låna, men hon behöver ju sin egen.
      Tycker det är skönt att många konstaterar att man inte bör planer in för mycket i börja, inte BEHÖVER planera in så mycket. Skönt, så behöver man inte få prestationsångest sen…

      Gilla

  4. Kommer gå jättebra! Men vill bara inflika att det första året är väldigt intensivt. Och att hitta egentid och att få något extra utfört är nog mycket svårt.

    Gilla

  5. Fina du ❤ Och vad magen har växt! Håller med om att det är viktigt att få egentid och inte bara vara mamma… Men håller även med ovannämnda att man under den första tiden inte riktigt lyckas så bra med det. Det är helt enkelt så sjukt intensivt! Men det blir SÅ mycket bättre efterhand, när barnet blir mer självständigt och man själv får mer sömntimmar 🙂

    Ska bli härligt att följa med er resa, det lilla du väljer att dela med dig här förstås (hoppas på en del såna inlägg iaf)! 😀

    Gilla

  6. Jag håller med om allt det du skriver. Visst första tiden kretsar ju naturligtvis runt barnet då man är i en liten bubbla och försöker fatta vad som riktigt hänt, men sedan sakta men säkert då bitarna fallit på sin plats så börjar det övriga också rulla på igen. Jag tror definitivt att det är sjukt viktigt att fortsätta med saker man gjorde före bebis och fortsätta sträva efter andra drömmar, där är det väl så viktigt att man har en bra partner som hjälper till. Egentid är viktigt, man får inte glömma bort sig själv:) Jag skulle inte orka med vissa sömnlösa nätter om jag inte fick ha lite egentid emellanåt.Visst, saker och ting måste planeras lite mera och man orkar kanske inte flänga på hela tiden. Jag tror man hittar sitt eget flow och anpassar till hurudan ens bebis är. Du och Johan är så underbara och sköna personer så ni kommer göra detta galant och bli helt lysande föräldrar, de bästa föräldrarna till er son.

    Gilla

  7. Vad fint skrivet, håller absolut med dina ord! Känns skönt att läsa en blogg var jag känner igen tankarna, i stället för all mammahysteri! Själv är jag gravid i vecka 14, och hoppas absolut att jag är lika snygg som du när det närmar sig 😀
    Lycka till med allt!

    Gilla

    • haha tack Malin. Vad snällt. Jag tycker det är okay att inte bli så mamma-hysterisk utan ta det som det kommer, och ville därför skriva om det här. Det är nästan som om man ”måste” bli helt galen för att räknas som en bra morsa. Vet inte. Det passar inte mig. Så vi gör det på vårt sätt. Lycka till med allt och grattis till graviditeten! /Elin

      Gilla

  8. Pingback: Liten | Mot drömlivet inom klädbranschen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s