Bokkalaset i Ekenäs närmar sig och i år kommer jag att finnas med i programmet på ett litet hörn. I bloggpanelen, för att vara exakt, tillsammans med andra bekanta (Linn, Karin, Jonas). Sånt tackar jag inte nej till.
Blev ombedd att skicka en bild på mig själv i form av ”porträtt med hög upplösning” som presentationsmaterial. Jahas. som ”bloggare” (har fortfarande svårt att kalla mig det) borde det ju finnas sjuhundramiljoner foton på mig som jag skulle kunna skicka in, men sidu icke. Tammefan jag hittade inte en endaste en bild på mig, fotad framifrån med ett normalt funtat ansiktsuttryck, i vettig bildkvalitet. Störtomöjligt! En hel massa halvtaskisa selfies eller konstiga in-action bilder finns det nog. Kul. Så vad göra. Jo, sminkade in mitt trötta tryne så gott det gick (ni vet hur degig man är i ansiktet efter två timmmars päikkäre) och arrangerade ihop en 2 minuters fotoshoot här hemma – med värdens sämsta fotograf Skogberg. Min sambo. Söta öde. Han med kamera i handen är som en treåring med sax. Katastrofala två minuter. Men EN bild fick vi kanske till. Eller två. Resten såg ut ungefär såhär…
Och där har ni orsaken till att jag själv väldigt sällan figurerar på bloggen i min fullaste prakt. Men kanske vi ses på bokkalaset ändå?