Jag är ingen jeans-typ. Eller farkkun, som man så fint säger här. Grymt snyggt på andra men jag har aldrig känt mig hemma i klassiska blåa jeans, och det händer högst 2-3 gånger i året att jag bär det mest använda plagget i världen. Däremot äger jag sjutusen par olika chinos-modeller. Vi kan kalla mig besatt. Ett par beige från Zara har jag använt i fem år. Letar fortfarande efter en motsvarande modell. Den perfekta.
Och jag hittade den nästan under semestern i Malaga, från Spanska märket Bershka. Fenomenal passform. Bekvämt. Vackra detaljer. Fint fall. Passligt avslappande. Men, det finns alltid ett men, de är av polyester. Syntetmaterial. Om solen skiner känns det som om jag går med benen invirade i svarta soppsäckar. Icke bra. Men kunde inte låta bli att köpa dem ändå, som inspiration. Ett av projekten i sommar blir att utveckla en liknande byxa, men i svett-vänligare tyg.
På onsdag kör vi igång i studion, min praktikant och jag, fyra veckor framåt. Taggad som tusan.
kladerochkvalitet.com 