Att gå vidare

elinsss.com dec01Söndag. Och det har varit en av dom längsta veckorna i mitt liv. Men kanske inte på det sätt som de flesta tror. Ja. Vi grät tre dagar i sträck. Johan och jag. Satt fastklistrade i varan likt iglar i soffan och kände oss döende. Helt toma. Jobbiga nätter. Men efter miljoner tårar. Lika många stöttande ord. Ältande. Förklaringar. Fantasier om ett annat slut på historien. Så har nu trycket över bröstet lättat. Tårarna blivit färre och ersats av skratt. Kärlek. Energi och acceptans.

Jag antar att alla sörjer på olika sätt och med olika villkor. Inom olika tidsramar. Och med personligt resultat. Jag och Johan råkar fungera likadant i det här fallet. Det som hände oss är fruktansvärt, det värsta vi varit med om, och kommer att finnas i bakhuvudet förevigt. Påverka oss förevigt. Men vi väljer att inte utse oss själv till martyrer. Gräver inte ner oss i marken. Låser oss inte vid tanken vad som kunde ha varit. Missunnar inte någon annan dens lycka. Underskattar inte heller någons olycka. Istället går vi vidare. Accepterar. Lever. Är.

Jag vill tacka alla som ägnat oss en tanke. Ett fint ord. En kram. En blomma eller en förstående blick. Den blicken räcker långt. Jag har läst varendaste en kommentar. Varje mail. Och det känns som om jag är omringad av fluffiga moln. Moln som lyfter en då man är påväg att rämna tillbax i marken. Landar mjukt nu. Utan skydsmolnen av familj, vänner och fina människor omkring oss hade nog känslan varit helt annan idag. En vecka. Och jag kan med handen på mitt ömmande hjärta säga att vi mår bra. Så bra man kan må i det här läget. Både Johan och jag.

Att skriva offentligt om vår madröm har på nåt sätt hjälpt mig att få ett avslut. Grepp om vad som hänt och framför allt en förklaring till mig själv och alla andra. Det känns så mycket bättre att ni vet… Och kanske kanske kan vår story rädda någon annans flickor. Vem vet. Vi förlorade en framtid som vi själva hade målat upp. Längtat efter. Och så gärna vill ha. Men våra flickor. De kommer nog till världen – förr eller senare. Så vitt jag vet har färgpaletten inte tagit slut. Det går att måla en ny framtid, i väldigt väldigt granna färger.

 

18 reaktioner på ”Att gå vidare

  1. Mina varmaste tankar till dig och Johan. Strongt av dig att dela med dig. Önskar er en fin och fridfull jul. Kramar

    Gilla

  2. Vi är verkligen många som har skickat er varma tankar och kramar den senaste veckan. Tack att du delar med dig och jag tror verkligen att dina ord kan hjälpa många. Skönt att läsa om hur ni har det och att ni kämpar vidare! Färgpaletten har definitivt inte tagit slut. Det blir bra ännu! Kram ❤

    Gilla

  3. Du anar inte hur fantastiskt det känns att läsa att ni trots allt mår bra. Ni verkar så underbart goa båda två och jag önskar er en framtid målad i alla vackra färger man kan tänka sig! Stor kram från Sverige

    Gilla

  4. Det känns bra att läsa att ni är okej med tanke på vad ni gått igenom, Ni är starka tillsammans och självklart kommer ni kunna måla upp era liv med nya glädjen och färger. Alla styrka till er!

    Gilla

  5. Att bo mittemot har också känts jobbigt, vad ska man säga, vad ska man göra, men ni har funnits och finns i våra tankar, ni är starka och fina, många kramar från oss fem.

    Gilla

  6. OJ vilken enorm styrka ni har jag är verkligen avundsjuk på er styrka och skall i fortsättningen försöka ha en lika positiv syn på livet som ni har

    Gilla

  7. Elin, tårarna rinner då jag läser om vad som har hänt. Jag är så ledsen för er skull. Det är alldeles fruktansvärt. En mamma ska aldrig behöva vara med om det här. All styrka och kärlek till er!!

    Gilla

  8. Även om jag inte känner dig blir jag så ledsen för er skull, tårarna rinner nerför min kind. Mycket strongt gjort av dig att dela med dig. Ni verkar vara så oerhört starka och färgerna, de kommer aldrig ta slut. Önskar er en fridfull jul ♥

    Gilla

  9. Vi känner inte varandra alls och jag tror inte det finns ett enda ord jag kan säga just nu utom ❤ Tänker på er.

    Gilla

  10. Hej Elin,
    Det känns så skönt att höra era funderingar, att ni fokuserar på det ni har – varandra. Vi har diskuterat mycket barn här hos oss, hur vi sett i vår närhet hur nedbruten man kan bli antingen av att aldrig få till en graviditet. Jag själv tex förutsätter att jag kommer att få barn, men jag vet ju inte hur de blir eftersom människor inte alltid kan välja ”nu ska jag ha bebis”. Att bli förälder är väl de flestas dröm, men om man inte blir det när man tänkt sig så måste man faktiskt ha egen bestämmande rätt att drömma om annat tills man får den gåvan. Livet skall levas medan det pågår oavsett hurudana förutsättningar man har.

    Gilla

    • Jag håller med. Det är så lätt att ta saker och ting förgivet och räkna med att exempelvis få barn. Därför kommer vi att gå vidare med livet, och inte leva ”bara” för att skaffa barn pånytt. Det händet när det händer, om det händer. Försöker njuta av livet och lägga upp andra mål tills dess 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s