fixing the häck

Aj. Vanligtvis brukar skråmor på min kropp bero på synålar som rivit mig i samband med en provning. Svårt att agera levande provdocka åt sig själv ibland. Denhär gången är det dock Johans häck som torterat mig. Och med häck menar jag sådan som växer på gården. Inte den andra varianten. Ungefär så har min helg spenderats. Med utomhusarbete. Träning. Måla hus. Grilla med mina syskon. Fira morsdag. Man får mycket gjort då mannen i huset är borta. Vi kan kalla det lugnet före stormen. På onsdag hämtar jag nämligen tyger från Helsingfors och efter det kommer jag sitta klistrad vid symaskinen i ett par veckor.

Och så en hemlis. Två och en halv timma hysterisk rivande och sågande av taggiga häck-fanet (som ingen rört de fem senaste åren, ni vet män) fick mig på ofantligt gott humör! Det här är varför jag aldrig skulle kunna bo permanent i ett höghus. Än mindre mitt inne i någon storstad. Jag tycker i smyg om att ripa lite utomhus ibland. Låssas att jag vet hur man odlar blommor och sånt. Kanske för att man ser resultat heti. Resultat som är fagert för ögat dessutom. Får väl åtminstone lite flick-poäng för tjusig manikyr innanför arbetshandskarna.