Addiction

Den enda gången jag egentligen ser på filmer eller TV serier är i pojkvännens soffa. Sedan flera år tillbax har jag fått för mig att livet är för kort/stressigt/värdefullt/händelserikt och gudvetvad för att spenderas med blicken på en skärm i ensamheten. TV:n i min egen lägenhet har jag egentligen bara som sällskap. Ska vi vara ärliga är jag bara så jäkla rastlös att jag inte klarar av att sitta still i soffan mer än tretton minuter utan att någon lite tvingar mig. Men så häromdagen gjorde jag det katastofala misstaget att ladda ner en av mina favoritserier sedan alla tider – Sex and the City. Alla avsnitt även omsorgsfullt bandade på VHS, lagrade hemma hos mina föräldrar. jättejätte pinsamt . Och nu är jag hooked. Flugorna svärmar vid disken och tvätthögen växer sig snart lika stor som mount Everest. Inte ens intressant lektyr får mig att slita blicken från datorn. Faaaaaaan! ”Bara” tre säsonger kvar. Sedan ska jag skaffa mig ett liv igen.

Note to self. Börja aldrig se på serier ensam. Punkt.